Search results for

hur jag hamnade i Peking

Kina Peking

Kultur och skidåkning i Peking – minnesvärt och roligt

1 februari, 2018

Jag har hamnat i arkivet, i bloggarkivet. I går kväll hade jag kommit fram till den 1/2-2008, alltså exakt tio år sedan jag skrev detta inlägg – Kultur och skidåkning. Nu under våren reser vi tillbaka till Peking, stan där vi bodde mellan 2007 och 2010. (Jag jobbade där på Svenska skolan) Ytterligare några resor tillbaka dit blev det under 2011 och 2012 och nu är det alltså dags igen. Det var i Peking jag började blogga i september 2007, då på blogg.se. (Den enda portal som fungerade utan ”tunnel”. ) Och nu inför vårens resa har jag på nytt börjat läsa igenom alla gamla blogginlägg. Och den rätta stämningen infinner sig lätt.

Kultur

Den 1/2-208 skrev jag ungefär så här. (Kanske reviderat något under årens lopp)

I måndags kväll var jag för första gången på ett kinesiskt tehus. Jag, skolans bildlärare Maya ( som är kinesiska) och Kerstin, skolans musik och dramalärare tog klassen med oss på detta evenemang. Buss var beställd från skolan med avgång klockan 16.30. Visst kom det en buss. Men den var inte utrustad med säkerhetsbälten. Bara att skicka tillbaka den och begära en ny. Efter drygt en halvtimme  kom en ny buss. Denna gång fanns säkerhetsbälten. Vi som skulle åka var 16 till antalet men bussen hade 44 sittplatse så gott om plats var det. Vi körde genom Beijing/Peking i rusningstrafik och i denna stad finns alltid VÄLDIGT många bilar och är det rusningstid så är de än fler. Efter ”bara” lite mer än en dryg timmes resa  hade vi kört den 3 mil långa sträckan till Laoshe Teahouse, som ligger strax söder om Himmelska Fridens Torg. Vi började med att äta middag på en kinesisk restaurang så den rätta stämningen skulle infinna sig.

Delar av klassen, resterande vid bordet bakom- God kinesisk restaurangmiddag inledde aftonen.

På tehuset bjöds vi förutom på stora mängder te också på på kinesiska snacks. Några av dem passade väl inte vår smak så bra, men en del slank ner.
Underhållning i cabaretform gav oss smakprov från gammal kinesisk kultur bl.a. pekingopera, akrobatik, imitationer, trolleri, kung Fu och  maskbyten. En person kan ha ett 20-tal olika gummimasker som den sätter framför och på ansiktet och bytena märker man som åskådare inte av. Sker sekundsnabbt. Programmet här med olika former av kinesisk kultur  tar ca 90 minuter och kan variera en del men det är alltid lättsamt.

Lite kinesisk kultur ett riktigt tehus i Peking ena dagen och skidåkning den nästaMaskbyte. Här måste man vara väldigt fingerfärdig, allt sker snabbt. Mannen bytte kanske mask ett 20 tal gånger.

På väg

Tisdagens morgon bjöd på strålande solsken från en klarblå himmel. Idag skulle det bli skidåkning för hela slanten. (Något trötta elever eftersom måndagkvällenblev sen) Avresa från skolan 8.30. Bussen var beställd till detta klockslag. Nåja, bussen var där, men ingen chaufför. Ringde ett par samtal och efterfrågade chauffören. Men…Han hade ju kört oss lärare dit på morgonen och kunde inte vara så långt borta. Strax före klockan nio dök han upp. Jag hade då hunnit bli lite kinkig.

Och mer skulle det bli. Jag började efter en ganska kort stund fundera på om vi var på rätt väg- Bussen körde sakta på små grusvägar. Vi borde ha kommit ut på motorvägen. Vi frågade och fick till svar att han blivit tillsagd att köra grusvägen för att det var avgift på motorvägen. Då steg mitt blodtryck! Telefonsamtal till skolan och meddelade att har jag hyrt bussen så bestämmer jag och inte någon annan vilken väg som ska köras.Det kostar nämligen ca. 20 kr att köra på motorvägen.

Dags att hyra skidor

Så småningom kom vi till Nan Shan och vår efterlängtade skidåkning. Bäst att påpeka att det är konstsnö som finns. Backarna kan, om det är kallt på nätterna, vara öppna från december och en bit in i mars månad.
Vi var då ”bara” en timma sena. Med tanke på att vi behövde vara tillbaka på skolan 14.40 så var vår tid i Nan Shan rätt begränsad. Bussen skulle ju då köra barn och lärare in till Beijing igen.
Nästa blodtryckshöjand moment var framförallt uthyrningen av skidor, stavar och pjäxor till 16 personer. Att ordna liftkort och skåp till alla gick däremot förvånansvärt enkelt.

Systemet med att en viss sko/pjäxstorlek hör ihop med längden på skidorna kan jag inte förstå. Man kan ju faktiskt vara lång även om man har 36 i pjäxor. Så var icke fallet här.  Men till slut, efter en del turer fick eleverna skidor som kunde passera.
Värre var det för oss vuxna. Själv fick jag ett par carvingskidor som var 150 cm långa. Det var rent omöjligt att få ett par längre. De hörde ihop med mina pjäxor i storlek 38. Det var bara ”att gilla läget”.

Skidåkning på konstsnö i Nan Shan ca 10 mil norr om Peking. kUltur ena dagen och skidåkning nästaObservera de korta skidorna

Skidåkning och lunch

I backen svängde skidorna så fort jag bara tänkte på ordet sväng. Men det var vackert väder och jättetrevligt.  Inte heller så mycket folk i backen. (På helgerna är det betydligt fler.)  Skidåkning är ju en relativ ny företeelse för kineser så de här med att kunna åka lift, att stanna och att väja är inte vad de gör med automatik. Så vissa spänningsmoment får man på köpet så att säja.

Vi hade hyrt våra skidor i tre timmar så vi fick ligga i för att kunna utnyttja tiden. För min del blev det nog kanske en timmas skidåkning för det var en del att ordna med….
Lunchen åt vi ute i det vackra vädret på terrassen i solen. Vad säjs om nygrillade kyckling och lammspett till ett pris av 2kr/st, nudlar och grillade majskolvar. Ingen hade ro att äta så länge då kampen mot klockan var stor. Efter lunch hade vi bara knappt en timma kvar att åka. För min del blev jag då inbjuden av ett par elever att köra ”puckelpisten” och inte kunde jag motstå denna inbjudan, trots korta skidor.

Lunch i backen.

Återlämnandet av all utrustning gick ganska smärtfritt och så gjorde även hemresan. Tio minuter ”för sent” kom vi till skolan, trötta, glada och lite solbrända.
Det blev motorvägen tillbaka! Och vi alla konstaterade att kombon kultur och skidåkning var väldigt lyckad.

Vidare mot nytt år

Om en lite stund ska Bosse och jag åka till flygplatsen och vidare mot Langkawi i Malaysia. Övernattar i Kuala Lumpur och i morgon vid lunchtid befinner vi oss i vår bungalow, belägen i ett träd på stranden. Här kommer vi att vara i tio dagar och bara VARA. Åter i Beijing den 11 februari.
Det Kinesiska Nyåret står för dörren, infaller den 6 februari. Då börjar musens/råttans år. Gott Nytt År till er alla!

(Mer om Peking finns att läsa här)

 

Kina

Peking, stad i förvandling – tio år har gått

4 november, 2017

Vi hade en planerad resa till Peking nu i slutet av oktober och början av november, men eftersom jag inte varit helt pigg fick vi skjuta på den. Och jag åker gärna i vår när körsbärsträden blommar. Har nu suttit och läst igenom en del  gamla blogginlägg  jag skrev under de nästan fyra år vi bodde där. Inlägg som ligger kvar på min gamla blogg. (Känns alltför kämpigt och tidskrävande att flytta dem, för det bör ska manuellt för att säkra att de inte försvinner)  Detta inlägg skrev jag för exakt tio år sedan. Och jag vet ju att mycket hänt i Peking sedan dess och givetvis efter det att vi flyttade hem sommaren 2010 och med retur under 2011. Följande år, 2012 och 2013 blev det också besök i Peking under kortare perisoder. Och om anledningen till att vi hamnade där finns att läsa här.

Peking, en stad i förvandling- från den 4/11-2007

Har denna helg trampat runt för att se vad som har skett här sedan vi kom i januari 2007, tio månader har passerat. Och det är en hel del vill jag lova. Det ska byggas nytt och det ska fixas med både det ena och det andra. Under cykelturen i går såg vi ett mycket speciellt husbygge. Två höghus lutade betänkligt. Det ska nog vara så. Jag har sett dessa konstruktioner på fler håll i stan så troligen är de väldigt trendiga. De får väl stötta varandra så att säja.

Peking en stad i förvandling. Här 2007 när det nya tvtornet byggs.Detta ska bli de nya tv-tornen i Peking. Det förra bygget brann ner innan det var klart och nu byggs de upp på nytt. 

Här är tornen klara och invigning skedde den 1/1-2008, samma år som Peking var värd för OS (Jodå, jag såg en del av OS på plats – mest friidrott och damfotboll)

CCT tower, China Central Television syns i mitten. Bild lånad  från Wikipedia.

Byggs det inte nytt så ska det piffas upp. Det är faktiskt OS om sådär en nio månader. Då är ommålning av fastigheter ett hett alternativ, om de inte rivs förstås. Och starka färger ska det vara.

Detta hyreshus fanns strax bakom huset där vi bodde

Vackert? Nää, knappast; men det lyser i alla fall upp. Bra riktmärke vid sena kvällspromenader om inte annat. Jag har sett denna mycket knallrosa färg på flera hus i omgivningen, så det är nog modernt om inte annat.

Det rivs…

Under dagens cykeltur begav vi oss till vår ”gamla” sömmerska. Nåja, gammal är att ta i. Hon är kanske runt 25.
Här har det blivit många besök av oss och vänner som hälsat på  och vi har flitigt använt hennes tjänster. Jag skulle idag lämna in ytterligare ett par jeans för uppläggning, kostar ca 10kronor= 10 yuan /par. Döm om vår förvåning när det bara var ett tomt hål i den tidigare lilla syateljén. Hela kvarteret verkade utrotningshotat.

Jag med svart jacka och cykel. Cykeln är i Peking ett jättebra sätt att ta sig fram. Snabbt och smidigt.

Vad vi förstod har det satts upp banderoller och sprayats med rödfärg för att protestera mot rivningen. Visst kunde kvarteret behöva en ansiktslyftning. Men att riva det?  Undrar var vi nu kan hitta vår sömmerska?
Sorgligt var det i alla fall. Vi cyklade vidare mot vår ”gamle” skräddare som finns i ett hutongområde  alldeles i närheten (hutongområde är kvarter med smala gränder och gammal bebyggelse)  och fick där lämnat in jeansen. Att vi bytte skräddare berodde på att mannen här var sjuk en längre tid men nu glädjande var pigg igen)Undrar hur länge de kvarteren får finnas kvar.  Här höll man på att asfaltera den lilla gatstumpen, så hopp kanske finns.

En del av de gamla hutongområdena i Peking fins kvar. Men många har rivits.

Skomakare som gör det mesta för hand anlitar vi gärna och han har med sin verkstad på gatan. ”Vår” skräddare är på plats och jobbar på med sin trampmaskin.

Lite shopping också

Jag har desperat letat efter en yllejacka men inte hittat min storlek. Hade idag tur. Efter att ha hoppat av och på cykeln säkert 20 gånger vid olika små affärar så fann jag min jacka/ duffel. Fint tyg, bra sydd, fodrad och den passade. Det är däremot ovanligt. Min storlek i fråga om jackor är inte den vanligaste i kinesiska mindre ”hål-i-väggen butiker.. Fullt förståligt. Jag är bredaxlad och lång. Det är  vanligtvis inte kinesrena

Glad i hågen cyklade vi hem genom hutongerna. Handlade en massa grönsker som potatis, aubergin, tomater, vitlök, champinjoner och betalade 12kronor för detta. Tänkte att en middag hemma kunde smaka bra. Stannade till vid den franske slaktaren och köpte en bit oxfilé och en flaska gott vin. Skönt med en kväll hemma, trots avsaknad värme.

 

London Peking Resor utomlands

Nya möjligheter kan finnas – men det gäller att hitta dem.

10 mars, 2018

Ett par praktiska saker inför kommande resor skulle lösas. Men hur? Pannan hamnade i djupa vecka. Djupare än vanligt. Det gällde att se nya möjligheter. Fredagkvällens ljusspeglingar på kanalen återger bra det hopp som tändes allteftersom timmarna gick. Lite dimmigt i början och svårt att urskilja detaljerna och när jag  blickat ut ett tag såg jag  hela tydligare. Möjliga lösningar återspeglades. Bara att sätta igång.

Nya möjligheter kan träda fram i dimman och speglingarna över Hammarbykanalen.

Nya möjligheter kan finnas

-även om det från början kan se dystert ut. Resan till London i april, som jag gör tillsammans med döttrarna och med Max, äldsta barnbarnet på åtta år, är tänkt att delvis gå i Harry Potters tecken.  Max är just nu väldigt intresserad av Harry Potter så ett besök på ”Warner Bros Studios”,en bit utanför London var givet. Här är det en flera timmar lång rundvandring som gäller, ”The making of Harry Potter” och  i dessa studios där filmerna om Harry Potter till stor del spelats in. Men…Jag hade missat en sak och det var att biljetter till dessa rundturer är begränsade och måste köpas i mycket god tid. Och nu fyra veckor innan vår  avresa så var biljetterna slutsålda hos Warner Bros.

Inte en biljett att få tag på under de dagar vi skulle vara i London. Jag letade vidare på olika brittiska sidor, ingen lycka alls. Och efter mycket letande hamnade jag på en svensk sida ”Boxoffice”och se där lyckades jag beställa biljetter till oss. Snavv som en vessla bokade jag och hoppas nu att det fungerar, Bokningsbekräftelse har kommit och själva bokningen på hemsidan var enkel. Envisheten och lite positivt tänkande var bra ingredienseratt ha med i sammanhanget. Och att hitta möjligheter.

Speglingarna gav mig nya impulser. Och plötsligt  fick jag til det.

Nästa möjlighet

– att ta tag i var att boka bord till en champagnebrunch på hotell St. Regis i Peking. Här på hotellet serveras ”stans bästa brunch” på söndagar och visst ville vi försäkra oss om att få bord. Tänkte att jag kunde boka via internet och hittade både hotellets hemsida och den restaurang det gällde. (Hotellet har fem olika) Men sedan körde det ihop sig. Det fanns inga lediga bord till vårt tänkta datum, alltså nästa söndag men vi kunde boka in oss kvällstid från klockan 18. Bara en felande detalj brunchen serveras mellan 11.30 och 15.

Nu på söndag kunde vi däremot komma. Löste det hela genom att ringa utan tanke på tidsskillnaden på sju timmar. Så klockan var alltså 03 på natten när jag ringde. Kom på tidsskillnaden just när receptionisten svarade och la på luren. Inte direkt nödvändigt att boka bord nattetid.  Ringde idag på morgonen och då var tidsläget ett annat. Inte nog med att jag kom fram vi fick även ett fönsterbord som vi önskade. Och frågan om varför det inte gick att boka via hemsidan tog jag inte alls upp.

Så nu har flera dörrar och möjlighter öppnats. Gäller bara att se och hitta dem.

Nya dörrar och möjligheter kan öppnas men man måste se dem först.

 

 

 

Foto Kina

Stor -veckans ord att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

6 februari, 2018

Stor är veckans ord att fritt tolka i Sannas i fotoutmaning, Gems Weekly Photo Challenge. Här finns också veckans övriga bidrag och även de ord som finns att tolka under årets alla veckor. Utmaningen i sig är att med bild och text eller bara bild tolka ordet. Fritt fram alltså för egna funderingar.

Jag tänkte i  första hand  på stor i betydelsen vidsträckt, omfattande, hög, betydande, lång, viktig och framstående och hamnade då i Peking, som enligt mig och mina erfarenheter passar in på alla varianter av ordet. Peking har en särskild plats i mitt hjärta och jag hade förmånen att bo här i nästan fyra år, mellan 2007 och 2010 och en del av 2011.  (Tänkte också på stor i betydelsen vuxen och även på att en mening börjar med stor bokstav, en versal. Men detta var inte det första som kom fram när jag tänkte på ordet)

Peking är en väldigt stor stad med idga sina dryga 22 miljoner invånarePeking är en verkligt stor stad med sina dryga 22 miljoner invånare. Många höga och moderna hus samsas med låga och stadsbikden är en blandning av det gamla och det nya.

Peking –  en stor stad

Peking är en väldigt stor stad både till ytan och till antalet invånare, 2017 var det ca 22 miljoner invånare.(Med inner och ytterområden.) Troligen betydligt fler, eftersom alla inte är registrerade och många är gästarbetare. Peking är verkligen vidsträckt och har en yta på nästan 17 000 km2 som kan jämföras med Stockholms yta som uppgår till 188 km2. Peking består av 16 distrikt, varav två – Dongcheng och Xicheng utgör citykärnan. Här gick förr den gamla stadsmuren och rester av den syns än idag. (Dongcheng betyder innanför östra muren och Xicheng inom västra  muren)

Mäktigt att från the Atmospfere bar , 80 våningar upp  blicka ner över Peking

Att cykla på världens största torg, Himmelsta fridens torg, 765 meter x 286 är speciellt. Och tankarna när jag gjorde det gick alltid till massakern här 1989.  En av ingångarna till Förbjudna staden skymtar i bakgrunden.

Att cykla längs Himmelska fridens torg i Peking är en stor upplevelse. Och man påminns om massakern här. Ingen trängsel denna dag på cykelbanan vid Himmelska fridens torg. Huvudingången till den Förbjudna staden syns i bakgrunden.

Gammal och nytt blandas hela tiden och i Pekinghar man en fot i det gamla och en i det supermodern. Kontrasterna är stora.

Mycket kan lastas och få plats på en cykel.

De olympiska sommarspelen gick i Peking 2008 och många nya arenor och byggnader kom till. ”Fågelboet” var en av arenorna och här ägde många tävlingar rum. Själv hade jag förmånen att få se en del av friidrottstävlingarna här och det är minnen som för alltid finns kvar. (Världsrekord och OS rekord, från den 23/8-2008)Även en del fotbollsmatcher spelades här.

Nationalarenan, ”Fågelboet”, en gigantisk arena blev byggt till OS 2008 och kan ta emot drygt 80 ooo besökare

 Variation

Peking räknas som Kinas kulturella och politiska centrum och det moderna Shanghai med sina drygt 27 miljoner invånar räknas som Kinas  det ekonomiska centrum. Peking, eller Beij ing som staden heter på kinesiska/mandarin betyder den norra huvudstaden och har så varit sedan 1945. Peking grundades för 3000 år sedan och har även före 1945  i olika omgångar, med längre och kortare avbrott varit huvudstad.

Mitt i det moderna finns det gamla. Här min skräddare och skomakare med butikerna bredvid varandra. I våra grannkvarter.

Mysigt är det att besöka små gatukök och slå sig mer vid långbord och äta tillsammans med lokalbefolkningen. (Jodå, det finns restauranger alltifrån de mest lyxiga och ”femstjärniga” till de enkla.

Här på vår granngata slog vi oss gärna ner vid långborden och beställde mat från gatuköken

Kinesiska muren

Det var en gång, nej det var många gånger, som vi under de nästan fyra år vi bodde i Peking besökte den Kinesiska muren, ett av världens absolut mäktigaste byggnadsverk och ett av de sju nya underverken.
Man kan lätt nå muren vid Badaling, en mer turistisk del, som ligger en dryg timme med taxi från Peking (går bra att ta tåg eller buss) eller också väljer man att besöka muren vid Mutanyu en lite längre resa. Även hit söker sig många turiste men det går smidigare att ta sig fram.  Här känns det mindre tursitiskt och man kan promenera längre eller kortare sträckor på detta, ett av världens underverk. Medhavd picknick rekommenderas.
Kinesiska muren, eller som den heter på mandarin, ”Chángchéng”, (skrivet på pinyin, så att vi kan läsa och uttala det)  kan besökas på många ställen, vilket är helt naturligt, eftersom muren sträcker sig genom hela Kina. Beroende på hur man mäter är längden ca. 8851 kilometer varav de byggda/murade delarna räknas ha en längd av drygt 6000 kilometer och resten är mer naturliga skyddsbarriäere som diken, kullar och annat.

Vidsträckt, lång, omfattande och väldigt mäktig slingrar sig den kinesiska muren fram genom landet.

 

(Ordet stor i motstas till liten är en annan tolkning. Och den har jag haf med när Sanna gav oss ordet lek att fundera kring.)

Resor i Sverige Trevligheter

Kreativitet och talanger kan variera stort

5 januari, 2018

Vad gäller min kreativitet  så ligger inte mina talanger i att utföra saker med händerna. Och det gäller handarbeten, att teckna, måla och att ”pyssla” i största allmänhet. Gäller det matlagning så är det en helt annan sak. Däremot är en av mina styrkor att se möjligheter, tänka ut lösningar och så min envishet. Oftast är inget omöjligt utan det mesta går att ordna.  Men envisheten kan  vara både en styrka och en svaghet. Beror lite på sammanhanget. Humor i sammanhanget är en viktig ingrediens och att ha distans både till sig själv och tillvaron.

Kreativitet bland eleverna på svenska skolan i Peking inför julpysslet.Julpyssel på Svenska Skolan i Peking där föräldrar gärna kom och stöttade en opysslig lärare. Men jag är en god arbetsledare. Väldigt bra på att leda och fördela arbetet.

 Kreativitet i praktiken

Under nyårsresan till Karlstad så hamnade jag, helt självförvållat, i en utvecklingsbar situation. Vi skulle se en föreställning på Karlstads teater, Evig Jul, med Wermland Opera. Jag har delat ut teaterbiljetter och alla gäster har fått sina. Har nogsamt prickat av dem på en lista. Men för egen del har jag ingen biljett.  Tiden att grubbla på varför har vi inte utan gruppen går tillsammans den fem minuters långa promenaden till teatern och jag hoppas på att jag ska lösa det hela på något sätt.Väl vid teatern talar jag med en vänlig dam i kassan och får till sist efter visst samtal med mig en ”låtsasbiljett” så att jag kan komma in i teatersalongen.

Hur det gick?

Vi i gruppen  hade 51 platser och på en skiss över teatersalongen var dessa utsatta. Så det borde finnas en ledig plats. Vår grupp satt samlad på raderna 7-9 och jag spanade efter en ledig plats. Svårt att se i den halvskumma salongen. Jag finner mig en plats på ett trappsteg och den fick duga.  Men plötsligt händer det.  En av gästerna kommer fram till mig och säger att hon fått två biljetter. Så även jag får en plats. Klart mycket bekvämare än min golvplats.  Kände mig i alla fall glad över att min kreativitet hjälpen av damen i kassan tog mig in på teatern utan att ha en riktig biljett. Men den fanns ju. Redan inne i salongen.

Kina Resor utomlands

För syns skull

27 februari, 2017

När jag häromdagen var på väg från Uppsala med tåget så måtte mina glasögon ha tagit tillfällete i akt och försvinna. För egen del var jag övertygad om att de var nerlagda i ryggsäcken efter det att jag läst tidningen på tåget för då satt de på näsan, men att efter ha tömt hela ryggan på en bänk på Stockholms central så fick jag ge mig. Men inte genast.  Insåg att jag hade tio minuter på mig att gå tillbaka till tåget och genomsöka området runt min plats för att försöka finna dem. Jag kröp på golvet, tittade under flera stolar och lyckades få andra passagerare att engagera sig i letandet, men glasögonen fanns inte. Letandet var förgäves.

Jag behöver glasögonen när jag läser och skriver och har använt dem i mitt lärarjobb under många år.  Utomhus ser jag bra, nåja hyfsat, och använder vanligtvis inte glasögon men vid mycket annat.  Skarpt läge med andra ord.   Men en gnista hopp tändes.  Jag visste att jag under våra år i Peking hade köpt många par glasögon av olika slag så mina tankar hamnade dels i Peking och dels hemma i gömmorna för kanske fanns det glasögon där som väntade på att användas.

Tänkte genast tillbaka på Pekingtiden och ett av glasögoninköpen som  hann bli många på fyra år.

Peking är en perfekt stad att cykla i och inte en backe finns.  Att endast titta  framåt är viktigt.

 Eftermiddagens rusningstrafik har börjat. Mina och makens glasögon ska hämtas. Att ta en taxi till södra Peking där glasögonmarknaden är belägen är inget alternativ denna tid på dygnet. Cykeln är perfekt. Det blåser en kall vind då vi susar i väg. Luften håller i alla fall sina 10 plusgrader.

De första kilometrarna rullar på med bra fart. Ett och annat trafikljus stör rytmen.  Trafiken ökar ju längre söderut vi kommer.  Tack vare ett par ”flaggstyrmän”  lyckas vi ta ta oss över en fyrfilig väg. Dessa”flaggstyrmän”,  ja det kan vara kvinnor också, står vid rusningstid vid många gatukorsningar och styr trafiken. Dessa ger oss cyklister en viss chans att komma över dessa enormt trafikerade vägar. I övrigt är Peking bilarnas stad trots mängden cyklar och cyklister.
Vi passerar en tunnelbanestation och här kryllar det av människor på cykelbanan. Ja, inte bara människor – bilar, mopeder, elmoppar som ljudlöst smyger fram, cykelkärror med och utan last, samt bussar ska samsas.  Vill till att ha tungan rätt i mun för att manövrera sig fram och  tycker själv att jag blivit riktigt duktig på att ta mig fram. Det vill bara till att se sig för och ge sig ut mot mitten av gatan om man ska passera över. (Gäller inte de mest trafikerade vägarna för där gäller annan strategi)

Intressant upplevelse är känna sig jagad av bussar på cykelbanorna. De måste nämligen köra in där för att kunna plocka upp passagerare vid hållplatserna. Då vill det till att vara snabb. Idag slog jag nog rekord. Det fanns fyra bussar framför mig och mängden människor på cykelbanan som skulle av och på var ansenlig. Jag växlar, styr ut till vänster och trampar in på körbanan. Jag  trampar på som en tävlingscyklist och lyckas på något sätt passera alla bussarna innan de lämnat hållplatsen. (Maken försvann bakom buss nummer två och fick cykla i kapp.
Efter en 45 minuters lång cykeltur var vi framme vid glasögonmarknaden. Glasögonen provades och justerades för att sitta perfekt. Mina nya glasögon med jättefina bågar och proggressiva glas kostade mig endast 700 kr. Mycket facilt!

Mycket trafik gör att man som cyklist får hålla tungan rätt i munnen när man cyklar. Särskilt när det är mörkt.

Cykelturen hemåt var lika intressant som ditvägen och det hade dessutom hunnit bli mörkt.  Här får man inte ha lysen på cyklarna och varför vet jag inte.  En fundering är att det då kan tolkas som om man vore bil. Detta gör att i alla fall jag har svårt att se andra cyklister och följaktligen har de nog lika svårt att se mig. Kanske har de tränat upp sitt mörkerseende, vad vet jag.  Äventyrligt är det. Men reflexer ska skaffas att sätta på kläderna.
Jag förundrades som vanligt över hur bra det faktiskt går att ta sig fram cykel här per cykel och sänder ett extra tack till de välsignade ”flaggviftarna” i sina blå uniformer och självlysande orange västar ofta mång hjälper till att trygga passagerna i de större korsningarna för en entusiastisk cyklist.

Och vad fanns i mina gömmor hemma. Jo, fem par glasögon, varav tre par som jag ser bra med; ett par progressiva och två andra läs och skrivglasögon så jag klarar mig utan nyinskaffning. Bra så!

De par som jag kan använda är de röda överst till vänster, de brunaktiga högst upp till höger och de lila näst längst ner till höger.

Såg att även min vän Veiken  idag hade ett blogginlägg om glasögon men det gör ju inget att vi är fler som gärna vill se bra.