Foto

Dosa är veckans ord att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så gäller det att med bild och/eller text tolka det angivna ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och tolkningar. Och alla är välkomna att vara med.

Detta är en gammal dosa som ursprungligen var tänkt som smörask.

Dosa

är ett ord som idag inte är i bruk så ofta. Men snusdosa, speldosa, el fördelningsdosa ,(där man kopplar ihop elledningar) puderdosa och skarvdosa kom jag att tänka på. Alltså en ask, skrin eller låda i det mindre formatet. Ordet ask vari februari med i utmaningen men då hade jag en helt annan tolkning.

Min dosa här på bilden var tänkt att förvara smör i. Jag tror att den är tillverkad av tunt träspån eller kanske av näver. Detta är i sin tur lagt omkring en oval botten där det fästs med små träpinnar. Liknande askar s.k. “svepkärl” är kända från järnåldern i Norden. De kallas för svepkärl därför att väggarna i asken är gjorda i svepteknik.  Dessa dosor har förekommit över hela landet men det är i norra Sverige som man finner den äldsta dekoren och mönster med ristningar.

Jag vet att min pappa hade med och använde denna smördosa under Vinterkriget i Finland 1939-40 och troligen har den följt honom under andra världskriget både genom Norge och genom Sverige. Och uppenbarligen kom den med hem Men jag är inte helt säker på varifrån den ursprungligen kommer, men en tanke är från trakten runt Haparanda. Om någon norrlänning har tankar om smördosan den så berätta gärna för mig.

Ännu ett minne. I form av ett etui som en gång innehöll min pappas vigselring. Och ringen har blivit till ett par örhängen som jag gärna bär

Titta gärna in här för att se fler av veckans  tolkningar.

Len är veckans ord att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så gäller det att med bild och/eller/ text tolka det angivna ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och tolkningar och alla är välkomna att vara med. (Bilderna är både gårdagsfärska och hämtade från arkivet.)

En liten och len kattunge som kom på besök till oss i Torrevieja.

Ordet len

förde tankarna genast till något som var mjukt, slätt, milt och behagligt. Man kan tala med len/mjuk/mild röst. Här hör jag Astrid Lindgren i mina öron. Särskilt när hon läser högt ut “Bröderna Lejonhjärta.” Men ibland kan en rösten tyckas len men innehållet i det som sägs är inte alls menat att vara det. Sen kan det lena som hörs i  i rösten också vara ren inställsamhet.

Och tar man ett skutt över till det mer “matnyttiga” kan det också vara både lent, mjukt och milt.

En underbar liten kattunge så len och mjuk. Bara ett par veckor gammal som jag mötte  för några år sedan då jag besökte vännen Annukka i Vännäs, utanför Umeå. 

När vi då är inne på det mer djuriska  vad gäller det lena och mjuka så måste ju Curre, en labrador, som jag är “mattemor” till få vara med. (Mattemor= jag är mor till hundens matte)

Och här är det inte bara pälsen som är len utan även ögonen.

Så över till det mer matnyttiga.

Len som en persika. Jodå, en del var dessutom mjuka.

På hylla på den lokala ICA-butiken finns det fil och yoghurt i mängder av olika sorter. Någon len  variant såg jag inte till. Däremot fanns det  gott om  de milda.

För mig är det en njutning

att gå med fötterna i det 25- gradiga vattnet i Indiska Oceanen, precis där sanden och havet möts. Här är sanden behagligt  packad och man sjunker ner. Havet här och den lena sanden är en  en lisa både för kropp och själ.

Den ljuvliga Chackpongstranden på fastlandet i Sydöstra Thailand. Så lugnt och behagligt.

Från Thailand blir det ett hopp till det svenska Bohuslän och till Marstrand. Här hittar jag ingen sand men däremot klippor som smekts lena av sol och vind. Minst lika njutbart om solen skiner.

På Marstrand är det gott om dessa klippor som slipats till sina mjuka former av sol, hav och vind. 

Att åren går är ju bara att konstatera. Men jag tyckte den här skylten uttryckte det hela på ett milt sätt. Viss?

Titta gärna in här för att se fler av veckans “lena” tolkningar

Tår är veckans ord att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så gäller det att med bild och/eller/ text tolka det angivna ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och tolkningar och alla är välkomna att vara med.

Bild från november 2013. Äldsta barnbarnet Max, tre år och lillebror William, två månader. Och här rinner en ilsken en tår nerför Williams kind. Max är desto gladare. (Bilden är tagen av Denize Östman.)  

Tår

Först av allt kom jag att tänka  fötternas tår och tårar man fäller.Och när jag funderade ytterligare en stund  dök “kaffetåren” upp.  Så också uttrycket “en tår på en tand” – att ta en “sup” . Håll till goda med veckans bidrag.

Bara tår, utan strumpor och skor. Barnbarnet William tränar sig att gå.  Här på sin ettårsdag – Och om ett par veckor fyller han sex.

Läckra skor i mjukaste skinn. Gjorda för små  fötter och tår. Present från vänner på Williams ett års dag.

Så vidare till kaffetåren. Mugg eller kopp? Jag har en del att välja på. Dessa muggar, i blått och rött, är några favoriter. (Samlar på dem så många olika finns) Den röda från finska Iittala används ofta till frukostkaffet men ibland ersätter jag den med den blåblommiga från Rörstrands serie “Mon Amie”. Till en espressokaffet blir det ofta de två kopparna längst fram till höger som går i tjänst. (Den högra  är en rysk favorit inhandlad i St. Petersburg för länge sedan) Och de övriga? Jodå, de används också. Tycker ibland att “kaffe- på-maten smakar extra gott i en lite mer gammaldags kopp med tunna “väggar ” och fat.

Dags för förmiddagskaffe på balkongen. Vilken kopp skulle jag välja.

Valet gjort. Men kaffekannan använde jag inte idag.

Tår på en tand – “en sup” blev det inte till förmiddagskaffet. 

En tår/drypande/historia

Detta hände den 3 augusti 2009, alltså lite drygt 10 år sedan när jag tillsammans med maken var på Orust och besökte vår vän Anna. 

Lördagen bjöd på jazzkväll i Rassys lada i Kungsviken. (Namnet på ladan kommer från en av de män som grundade varvet Hallberg-Rassy och som byggde dessa vackra segelbåtar.)
Härlig jazz  spelade Gunhild Carling med familj.  Det blev verkligen en musikupplevelse utöver det vanliga och en väldigt trevlig kväll.

Men det skulle, senare på kvällen, komma lite smolk i bägaren. Mitt mörkerseende är inte  det bästa. Så efter efter kvällens tvagning, på väg till huset där vi bor,  ser jag inte riktigt var jag trampar. Jag befinner mig plötsligt i framstupa läge med näsan mot marken och känner en rejäl smärta i min högra tå.
Jag ser att nageln på stortån står rakt upp. Smärtan tilltar.  Tack och lov finns både Anna, Britta,(Annas mamma) Bosse och Annas svägerska i närheten.

Tack och lov för Britta

som är sjuksköterska med mycket rutin. Efter visst övervägande inser vi att det får räcka med förband och att ett läkarbesök får anstå till nästa dag.

Här hade jag en bild på min skadade tå, men jag tog bort den för vacker var den inte. Man kan föreställa sig en nagel som står rakt upp och en hel del blod.

Britta lägger ett väldigt fint förband, där nageln får sticka ut lite. Med mycket stöd av alla omkring känns smärtan mindre och en rejäl värktablett gör att sömnen så småningom tar överhand.

Här samsas den skadade tån i fint förband med fotens övriga tår.

Detta var andra gången som jag skadade en tå (första gången var 2003) och trots att mina tåskador ligger långt tillbaka i tiden har jag svårt att hitta skor som jag kan ha. Mina skadade stortår kräver plats för att  trivas.

Anna, jag och Britta i Kungsviken på Orust.

Titta gärna in här för att se fler av veckans tolkningar

Klubba är veckans ord att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så gäller det att med bild och/eller/ text tolka det angivna ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och tolkningar och alla är välkomna att vara med. I veckans tolkning finns en blandning av helt nytagna bilder och några som är hämtade från Pekingarkivet.

En klubba, i form av “slickepinne”.  (Inget jag någonsin tyckt om att få i mig. Bilden från en butik)

Klubba

ännu ett av alla de  svenska ord som har många olika betydelser och där sammanhanget styr.  I sportsammanhang finns olika klubbor bl.a. för  golf, bandy, ishockey och innebandy. Men ingen av dessa hade jag hemma. Inte heller fanns en auktions eller ordförandeklubba att tillgå. Ingen träklubba så där i största allmänhet heller. Knepigt!

Men sedan kom jag att tänka på ordet “klubba” i en annan mening. Att gå ut på en “klubb” och dansa eller lyssna på musik.   En hel del “klubbande “blev det under det år i slutet av 70-talet jag bodde i New York. En hel del jazzklubbar och det enorma diskoteket, “Studio 54”, som då var så populärt,  fick många besök. Alla var välkomna! Kändisar som oss vanliga människor i en salig blandning Och väldigt roligt var det.

Roligt var det också i Stockholm i slutet av 60-talet  då jag tillsammans med vänner “klubbade” på Vispråmen Storken. Här fanns då ofta  Cornelis Wreeswijk och Fred Åkerström och ibland förstärktes de av Ann Louise Hansson.

Även under de år vi bodde i Peking var det en hel del roliga fester. Så lusten att “klubba” hade inte försvunnit trots att åren gått.

Dags för fest i Peking. Här på SAS Radisson. (Jag syns längst fram till höger i svart klänning)

En ren nostalgibild från “Swing” – en klubb/bar/ i Peking. Här har vi haft mycket roligt. 

– Och alltid full fart på det pyttelilla dansgolvet. Som egentligen inte alls var ett dansgolv. Här både kända och okända.

En annan sorts klubba

hörs det nu och då här över kanalen, en bankande sådan. Och inte bara en.  Stundtals låter det som en hel klubborkester. Förutom den nya skyskrapan på andra sidan kanalen,  Stockholm New/ Stockholm 01, som är färdig vad gäller höjden, finns andra projekt på gång.

Stockholm New/Stockhom 01 är klar vad gäller höjden.

Denna konstruktion, som vi just upptäckt, har vi ingen aning om vad det ska bli. Men här är klubborkestern i gång med ojämna mellanrum.

Jobb pågår i princip. Men just här verkar slagverksorkestern ha lite paus.

Ännu en ny konstruktion på kajen på andra sidan kanalen. Och här är det med jämna mellanrum en järnklubba som står för det musikaliska.

Här är det en klubba av järn som står för det musikaliska. Men den kom inte med på bild. (Bilden är tagen från vår balkong och det är ett avstånd på ca 50 meter hit)

Titta gärna in här för att se fler av veckans tolkningar

Vägen – är veckans ord att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så gäller det att med bild och/eller text tolka det angivna ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och tolkningar och alla är välkomna att vara med.

Europaväg 4, vägen mellan Torneo i Finland och Helsingborg i Sverige går över Högakustenbron i Ångermanland.

Vägen –

är ännu ett av alla dessa svenska ord med många skiftande betydelser.  Gatan, förbindelsen, resan, distansen, rutten, vandringen, leden och stigen är de jag först kom att tänka på.  (Och hos svenska synonymer.se finns många fler.) Ett par av bilderna är från arkivet men de flesta är tagna nu i sommar.

Högakustenbron är en hängbro över Ångermanälven och går mellan Kramfors kommun och Härnösands kommun i Ångermanland.  Namnet på bron är givet för Höga kusten anses börja i Härnösand och i Örnsköldsvik. Och här har jag nyligen gjort en resa och passerade då här.  Bron är i sin helhet 1867 meter lång med en total höjd av 182 meter. Men den seglingsbara höjden är betydligt lägre, 40 meter så höga kryssningsfartyg kommer inte under. Invigningen av bron ägde rum under pompa och ståt den 1/12-1997 och trots sin höjd har bron endast ett par gånger varit avstängd p.g.a. hårda vindar.

Här kör vi över Högakustenbron. Mäktigt.

Från den större vägen 

tar vi oss vidare till gata, gränd, stig, farled och kanal.

Östgötagatan hemma på Södermalm i Stockholm. Här tar mig nerför hela vägen från Mosebacke till kajen vid Hammarbykanalen, en sträcka på 2 km.

Från Stockholms city tar jag ofta vägen hem genom lugna gränder i Gamla stan.

Och visst finns det vägar även på vattnet.

Här går vatttenvägen ut från Stockholm. Kanske blev det en tur till en skärgårdsö.

Jodå. Besök hos vänner i Stockholms skärgård . Och här har vägen blivit till en stig.

Och i skärgården finns det gott om fyrar som visar vägen när mörkret faller på. 

Vägen till sjöss kan vara en farled. Här är det en del av Furusundsleden i Stockholms skärgård.

Och en väg på vattnet kan också vara en kanal; en konstgjord vattenväg, en anlagd farled. I en kanal är det ofta nivåskillnader på vattnet och ett antal slussar finns som ska jämna ut den skillnaden.

Hammarbykanalen nedanför hos oss i Stockholm används för att ta sig mellan Saltsjön- Östersjön (nåja, så salt är inte vattnet) och in i Mälaren. Här passerar alla båtar/fartyg Hammarbyslussen. (Nivåskillnaden mellan Saltsjön och mälaren är ca 1 meter, men beror på vattenståndet. )

Hammarbykanalen är vägen på vattnet från  Saltsjön/Östersjön och in i Mälaren

En annan vattenväg är Hjälmare kanal som förbinder sjön Hjälmaren med Mälaren-

Titta gärna in här för att se fler av veckans tolkningar

Mönster är veckans ord att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så gäller det att med bild och/eller text tolka det angivna ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och tolkningar och alla är välkomna att vara med. De fem första bilderna är gårdagsfärska och för tankarna till form, design, motiv och bild. Och de tre sista bilderna är arkivbilder och är mönster i form av förebild.

Olika mönster. Dessa finns vid Stadions tunnelbanestation i Stockholm.

Mönster

De fem första orden jag kom att associera till var dekor, bild, motiv, design och förebild. (Men det finns många fler betydelser av ordet.)  Under gårdagens resa med tunnelbanans röda linje stannade jag till lite extra vid några av de bilder jag såg. För Stockholms tunnelbana kan i sig vara en konstresa- Mycket samlad konst finns det på många av stationerna. Några av dem har jag besökt . Men jag har planer på att i sommar uppleva “världens längsta konstutställning”  på 110 km som finns i Stockholms tunnelbana.  (Mer info. i länken) På ca. 90 av de 100 stationerna  finns skulpturer, installationer, målningar och mosaiker. Dels kan man själv ladda mer “gratisapp “och ta sig runt på egen hand och dels kan man följa med på guidade konstvisningar som är kostnadsfria.  (SL-kort/biljett behövs)  Mer info om detta finns här.

Tunnelbanestationen vid Stadion

invigdes 1973 och är dekorerad med olika väggmålningar och andra färgstarka alster. En del av mönstren har anknytning till just Stockholms Stadion men i övrigt är tanken att man som besökare/passagerare här ska få en känsla av att befinna sig i en isgrotta.  Här är det konstnärerna Enno Hallek och Åke Pallarp som stått för utsmyckningen.

En färgglad pil, med mönster i rektangulära former, visar vägen ut. 

Väggarna är skrovliga och förstärker känslan av att befinna sig i en grotta. Och går man ut mot utgång “Stadion” möts man av en gigantisk regnbåge. Det gjorde jag inte denna gång.

Detta mönster går igen på flera av väggarna. 

Östermalms tunnelbanestation erbjuder också mönster

bl.a. ristningar i betong med temat “Kvinnosaken, freds och miljörrörelsen” och är skapat av  konstnären Siri Derket. Verket skapades under åren 1961 -1965 och sträcker sig här längs hela perrongen. Ristningarna består av två 145 meter långa och 3.5 meter höga paneler av naturbetong. Och eftersom Siri Derkert särskilt värnade om kvinnors rättigheter, fred och miljö så blev detta ett genomgående tema.

Mönstren på kropparna är lika men ansiktsuttrycken varierar.

Kända politiker och kulturpersonlighter finns med bland de olika ristningarna. Här på bild dock endast svenska, men Jean  Paul Sartre, Einstein och Simone de Beauvoir  är några av dem.

Mönster i form av förebild

En förebild är något som min pappa är/var. Han avled i december 2005 och var då var gravt märkt av sin alzheimer. Pappa var den som aldrig gav upp, så envis,  som räddat och på olika sätt hjälpt så många människor under både andra världskriget och i Finland under Vinterkriget. Ofta med sitt eget liv som insats. Och ibland under mycket dramatiska former. Ödmjukheten, känslan för andra och att stå upp för det man tror på även om det kan blåsa orkan ibland. Men det gjorde han.  Han kämpade alltid för det han tyckte var rätt och för den saken var han många gånger på väg att mista sitt liv. Men han överlevde. Vi skojade ofta om att bara ett “skott i nacken” kunde ta död på honom. Men det fanns annat. Alzheimer. Många minnen finns och de har, tar jag och bär jag med mig.

Här på klippan i Aromanche i Normandie, berättade pappa för Krigsskolan Karlbergs kadetter och andra militärer  om hur den norska styrkan gick i land  här den 6 juni 1944.

Veteraner samlas vid Pegasus Bridge i Normandie 50 år efter invasionen. Här vid Café Gondré, det första hus de allierade befriade. 

Titta gärna in här för att se fler av veckans mönstertolkningar.