Browsing Category

Stockholm

Stockholm

Helt inpå knutarna – 30 minuters promenad hemma längs kajen

16 oktober, 2020

I skrivandets stund befinner jag mig på böljan blå. På Ålands hav. Redan i går eftermiddag lämnade vi Stockholm för en tur genom Stockholms skärgård och över Ålands hav. (Att jag både gillar hav, vatten och skärgård tror jag ingen som läst min blogg kunnat undgå.)  I dagens inlägg lämnar vi höjderna på Södermalm, där vi varit under veckan och håller oss på platten. Men lite vatten blir det. I mindre skala. Vi håller oss hemma på Söder och helt inpå knutarna. Längs kajen i Norra Hammarbyhamnen.

Stockholm. Södermalm. Helt inpå knutarna, på restaurang Thaiboat, hade en häger slagit sig ner. Helt inpå knutarna på kajen hemma hos oss , på restaurang Thaiboat, hade en häger slagit sig ner.

Helt inpå knutarna

Herr eller kanske är det  fru häger som spanar på vad som händer längs kajen,.

Vid Hammarbyslussen, Skanstull. Snabbt ombyte och påklädnad för att ge sig ut till sjöss. Kanske är det Sjöräddningen som är på väg. Här vid Hammarbyslussen  finns nämligen an av landets Sjöräddningsstationer.

En liten del av vår innergård. Fin blandning av det gröna och körsbärsträden som klätt om till höstfärger.

Vattnet, HammStockholm, Södermalm. Hammarby sjö och Hammarbykanalen ligger helt inpå knutarna och här ligger också många husbåtar. Vattnet, Hammarbykanalen och Hammarby sjö, ligger helt inpå knutarna. Här finns många husbåtar som ligger på kommunala platser finns det gott om längs kajen. Och alla båtar som ligger här måste vara flyttbara-

Husbåten från en annan vinkel.

Några har satsat på kaffepaus i Anna Linds park, som ligger alldeles vid Hammarbykanalens vatten.Anna Lind bodde här i närheten och 2013, efter 10 års funderande, blev detta parkens nya namn. Tidigare hette den Vintertullsparken och området här heter just Vintertullen och det sedan gammalt.

Vintertullen, eller som det också hette Hammarby Vintertull, var området dit varor blev fraktade med släde över isarna från Nacka och södra Stockholm. Här fick bönderna betala tull för att få föra varorna in i Stockholm. (Sommartid var det tullstationer vid Skanstull och Danvikstull för varor som kom söder och öster ifrån. Och i Stockholm i övrigt fanns det i stort sett tullstationer vid alla infarter.

Mer av Anna Linds park och utsikt över Hammarby sjö och  Södra Hammarbyhamnen/Hammarby sjöstad.

Har i sommar sett att egna odlingar runt om i stan blivit väldigt populära. Så även här i området Vintertullen och Anna Linds park.

Stockholm . Södermalm. Norra hammarbykajen västerut mot Skanstull och hammarbyslussen. Här finns alltid mycket att titta på helt inpå knutarna. Vår kaj, Norra Hammarbykajen, västerut. Skansbron och Hammarbyslussen ligger rakt fram. På väg hem igen. Här i området och längs kajen finns  i sig mycket att titta på och det helt inpå knutarna.

 

Stockholm

Vita bergen en strålande höstdag – Ännu en höjdare i Stockholm

15 oktober, 2020

Gårdagen kom att bli ännu en strålande höstdag. Och jag var inte sen med att välkomna den med ännu en höjdarpromenad. Känns onekligen som att jag den senaste tiden haft visst fokus på olika höjder. Men varför inte. I gårdagens inlägg var vi uppe på   Stigberget och Katarinaberget och idag blir det en tur uppe i Vita bergen och i den fina Vitabergsparken. Namnet Vita bergen kom till 1967 och innan dess var namnet Hvita Berget.

Stockholm. Södermalm. Vita bergen och Vitabergsparken en strålande höstdag. Vita bergen och Vitabergsparken en strålande höstdag. Och dagen är så strålande att bilden i motljus blir mörk.

En strålande höstdag i Vita bergen

är det och jag fortsätter som klockan, att gå. Jag går och går dagligen men varierar mål. Och igår blev det en tur upp till Vita bergen och Vitabergsparken som nästan ligger i mina kvarter. Nåja en dryg km är det hit. I och för sig inget direkt nytt promenadmål  men senast jag var här var i maj och hit kan man gå ofta.

Vita bergen och området nedanför   har sin speciella historia och att strosa runt här är att förflytta sig tillbaka några hundra år i tiden. Fattigt, smutsigt  och eländigt som Södermalm var på den tiden. I ett par inlägg jag skrivit tidigare; “Nytt möter gammalt” och “I mina kvarter” har jag berättat om Vita bergen och närområdet.

Namnet där det vita kom med är från 1819 och kommer troligen från den ljusa berggrunden på det tidigare så kala berget. Området här uppe var på 1600-talet känt som Kråkberget.  (I Vasastan finns ett område som heter Röda bergen och där var berggrunden röd)

  Vitabergsparken är kuperad och det är ju hela Södermalm. Men här på höjderna  finns två andra höjder. Och på den ena, 46 m över havet, ligger Sofia kyrka. (Någon kyrkogård finns inte här utan den finns runt Katarina kyrka som ligger i närheten.)

Stockholm. Södermalm. Vita bergen. Musikpaviljongen. En paus här denna strålande höstdag var njutbarPå den andra höjden i Vita bergen ligger den vackra musikpaviljongen som kom till 1907 och är utformad som ett ekotempel- ( I dessa  byggnader med kupolformade innertak  kan visst eko höras i mitten av byggnaden.) Dags för en paus här och den strålande höstdagen gjorde inte upplevelsen sämre.

I den västra delen av Vita bergen/ Vitabergsparken

helt nära kyrkan, ligger de idylliska Bergsprängargränd, här bodde förr många bergsprängare och Mäster Pers gränd. Här finns de  gamla trähusen fint bevarade och är varsamt restaurerade. Men tankarna fladdrade iväg några hundra år tillbaka i tiden och då var detta var ett riktigt eländigt slumområde. Mäster Per var Katarina församlings förste kyrkoherde och det nuvarande namnet kom till 1968. Innan dess var gränden/gatan en fortsättning på den närbelägna Borgmästargatan.

Kontraster. En elsparkcykel känns lite udda. 

Ett av husen på Mäster Pers gränd.

Stockholm. Södermalm. Vita bergen. Jag slår mig ner på en bänk som tillhör Vita bergens odlare. Dags för en paus och jag slår mig mer på en bänk i området som disponeras av odlarna i Vita bergen. (En ödetomt som tillhör Stockholms stad.)

Några odlingar fanns i ett antal pallkragar men visst märks det att hösten är här.

Sakta rör jag mig nerför backarna mot stadens brus men stannar på vägen till tid vid en skulptur jag inte tidigare sett. En skulptur gjord av Astri Bergman Taube och som kom på plats 1972. Och jag undrade förstås vem kvinnan var. Elsa Borg; “Vita Bergens drottning”.  Hon levde mellan åren 1826 till 1909 och var en mycket socialt engagerad kvinna och inrättade både barnhem och skyddshem för kvinnor. Ett skyddshem för kvinnor inrättade hon i den närbelägna Groens malmgård där hon också själv bosatte sig.

Skulpturen är gjord i brons och är placerad under en magnolia helt nära Groens malmgård där hon kom att bo. Symboliskt lägger hon beskyddande händerna om barnen.

  I utkanten av Vitabergsparken

nästan vid  Renstiernas gata, stannar jag till vid det välkända röd-gröna huset. Hasse& Tages skrivarstuga, AB Svenska Ords skrivarststuga. Detta lilla hus från 1700-talet där så många härliga och underfundiga texter kommit till.

Stockholm. Södermalm. AB Svenska ords skriverstuga ligger i utkanten av Vita bergen/Vitabergsparken“Svenska Ords” skrivarstuga ligger i  utkanten av Vita bergen/Vitabergsparken. Stannade till och funderade över vem som nu här skriver underfundiga texter. 

Stockholm. Södermaln. Vita bergen en strålande dag i oktober. Jag lämnar Vita bergen och parken och den strålande vackra höstdagen fortsätter. Och det gör jag också. Hemåt till kajen. 

Jag fick här  till sista bilden en så fin kommentar från Ruth i Virginia “Hoppet vinner. Solen skiner”. Stort tack, Ruth.

Stockholm

Fler höjder på Södermalm i Stockholm

14 oktober, 2020

Att Södermalm är en “höjdare” tror jag ingen som läst min blogg missat. Och det på fera olika sätt. Jag skrev en del om det i förra veckans inlägg “På höjden” och idag blir det fler höjder längre österut på ön.(För Södermalm är en ö.) Välkomna med på dagens höjdarrunda.

Stockholm.Fler höjder från Söder blir det idag. Idag blir det fler höjder på Söder.  Första stoppet blir uppe på Fjällgatan. Härifrån, som på flera andra platser på Söder är utsikten över stan strålande. Och särskilt en vacker dag. Här Stockholms inlopp. Vikinglinjens kryssningstartyg Cinderella är på väg mot kaj.

Dagens runda. Start och mål vid den röda pluppen. Och stopp blir det på Fjällgatan och sedan strax västerut i Cornelisparken, vid Mäster Mikaels gata och vid Katarina Kyrka.

Fler höjder

Idag håller vi oss på bergen på nordöstra Södermalm och första stoppet blir på Fjällgatan. Under mer “vanliga tider” brukar turistströmmarna hit vara stora och  de stora turistbussarna får knappast inte plats på den trånga gatan.  Fjällgatan ligger uppe på Stigberget, nästan 28 meter över Saltsjön. Här uppe fanns under 1500 och 1600-talet Stockholms avrättningsplats  och på den tiden hette det Galgebaergith. Men på 1600-talet bestämde man att flytta Galgbacken till trakten söder om Söder. Alltså en bit utanför stan där den låg mer ostört.

Vy från Fjällgatan. Till vänster in mot City till och tvärs över vattnet ligger Skeppsholmen som under 300 år var “flottans ö”.

Här ser vi över till Kastellholmen som också tillhört flottan. Ligger strax öster om Skeppsholmen. Och  till höger i bild skymtar Djurgården med en del av sin museer.

Cinderella närmar sig och ska vända här innan hon lägger sig vid kaj.

Stockholm. Södermalm. Fler höjder skymtas. Här Katarinaberget.Fler höjder. Utsikt västerut. En liten del av Katarinaberget skymtar. Här sprängs det för att bygga den jättestora bussterminalen. I bakgrunden byggarbetsplatsen vid Slussen och även den nya “guldbron” skymtar. Till höger ser man en del av Gamla stan.

Vi lämnar Stigberget, korsar Renstiernas gata,och tar tar trapporna upp på nästa berg. Katarinaberget. Katarinaberget är en förkastningsbrant, berget har alltså p.g.a. rörelse rört sig. Berget är som högst, 47 m.ö.h.  uppe vid Mosebacke och Fiskaregatan.

Här stannar vi till i Cornelisparken. En park som kom till år 2000 och som  är tillägnad visskrivaren och trubaduren Cornelis Wreeswijk

Cornelisstatyn är gjord av Bitte Jonasson Åkerlund och kom på plats 2007. 

 Mäster Mikaels gata

Från Cornelisparken kliver vi ut på Mäster Mikaels gata. En liten gata med väl bevarade och restaurerade gamla trähus. Och vem var då  Jo, han var Stockholms mästerman, alltså bödel.  Han hette Mikael Reisuer och kom från Norrköping där han sysslade med lite av varje. Och mellan åren 1635 och 1650 innehade han alltså tjänsten som bödel. Han bodde här på gatan och den blev  så småningom  uppkallad efter honom. Och med tanke på att galgbacken låg på Stigberget så hade ha nära till jobbet.

Men slutet av januari 1650 kom en olycksdag för mäster Mikael. Han fick besök av en man, Paul Andersson, som han kände flyktigt och tidigare gömt hemma hos sig. Andersson var förvisad från Stockholm p.g.a brottslig verksamhet. Herrarna drack en hel del brännvin och det bar sig inte bättre än att det blev bråk. Mäster Mikael hämtade ett svärd och av någon anledning blev Andersson spetsad på klingan. Mot sitt nekande blev mäster Mikael dömd till att bli halshuggen. Och det blev han av den nye bödeln i Stockholm.

Stockholm. Mäster Mikaels gata. Katarinaberget. Här på Söder finns fler höjder med gammal bebyggelse. Här på Södermalm finns fler höjder med gammal bebyggelse som Stockholm stad köpt in. (På del här delen av Söder finns både Åsöberget och Vita Bergen)

I samband med branden i Katarina kyrka 1723 blev samtliga hus längs gatan förstörda. (Gatan ligger i anslutning till kyrkan) Och trots att man efter branden förbjöd byggandet av trähus så skedde så ändå och många hus var på nytt på plats 1729. De flesta husen här förvärvades av staden kring sekelskiftet 1900 och under perioden 1979-1981 blev husen restaurerade och ombyggda.

Husen längs med mäster Mikaels gata är byggda både i trä och sten. Trähusen har ofta en annan färg på “knutarna” och detta för att mer likna stenhus.

Katarina kyrka

ligger ligger där Mäster Mikaels gata börjar och  är en församlingskyrka som stod klar 1695. Namnet har kyrka fått efter Karl X mamma, Katarina.
Här uppe på Katarinaberget brändes offren från Stockholms blodbad och det har ansetts ligga en förbannelse över platsen.
Kyrka har brunnit två gånger, 1723 och  även så sent som 1990. Efter den senaste branden restaurerades kyrkan och även en ny orgel anskaffades. Nyinvigning av kyrka skedde 1995.

Här i början av  Mäster Mikaels gränd  ligger Katarina kyrka och en stor, vacker, kyrkogård omger kyrkan. (En minneslund  finns också på kyrkogården)

 

Skyltar Stockholm

I gång och på gång i veckans Skyltsöndag

11 oktober, 2020

Söndag! Och det innebär att det är dags igen för “Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det skyltar av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning. Väder och upplevelsemässigt har även denna vecka bjudit på  fina och omväxlande dagar och man kan nog utan att överdriva säga att jag både varit i gång och på/under gång även denna vecka. Så vi sätter fart med  hjälp av veckofärska bilder från Södermalm i Stockholm.

Stockholm. Södermalm. Norra Hammarbyhamnen. Söndag morgon och inte mycket är ännu i gång- Söndag morgon hemma på kajen. Inte mycket är i gång. Bara ett fåtal joggare och gångare. Antar att övriga vilar sig i form.

 

I gång och på gång

får nog i korta ordalag beskriva veckan som varit.  Även denna vecka har stegen blivit många och upplevelserna likaså. Men fortfarande, trots att vi är en bit in i oktober, så är det en hel fel som händer i kanalen utanför oss.

Stockholm. Södermalm. En pigg, färglad båt med många hästkrafter är i gång här i Hammarbykanalen. En snabbgående och färgglad båt av märket “Formula” passerar. Här hörde jag att den var både på  och  i gång. Inte direkt tystgående. Hästkrafterna är många.

En trio. Loke, bogserbåten släpar på en pråm som i sin tur bogserar en motorbåt. Observera mannen på motorbåten som jag fångat mitt i språnget.

En hel del “på gång” brukar jag vara och att då ha bra skor som både ger stöd och avlastning är viktigt. Har för närvarande tre par  skor av bra “joggingmodell” som är i omlopp. Visserligen joggar jag inte men även om man är ute och går är bra skor viktiga. Men lika viktigt är att ha sockor som håller sig på plats och inte har skavande sömmar. Passerade en butik här i närheten som sålde sockor med en av mina absoluta favoriter i musikväg “Freddie Mercury och the Queen”. Och visst blev det köp. (Har testat Happy Socks tidigare och gillar både kbalité och pigga färger)

Happy Socks. Är man i gång är bra skor och sockor viktigt. Inget som får skava- Är man i farten och i gång är bra skor och sockor nog så viktigt. Ja, även om man inte är det. Alltså inget som skaver. 

 

Förra veckans temaord i Gems Weekly Photo Challenge var ask.  Jag tänkte mig en levande ask och gav mig upp till Monteliusvägen på Söder för att där där, i Ivar Lo Johanssons park, titta efter den valkask jag visst växte här- Parken är också en temalekpark och skylten “Lek med ditt barn” är säkert en bra påminnelse. För att föräldrars intresse är större för mobilen än för sitt/sina barn har jag ofta noterat. (Har tillsammans med barnbarnen besökt många lekparker)

 

Under gång

hinner man se en hel del. Men jag gillar också pauser. Och gärna en trevlig lunchpaus. I fredags passerade vi restaurang Akkurat som ligger på Hornsgatan, ganska nära Slussen. Och passerat har jag gjort många gånger. Nu tänkte vi oss ett sent lunchstopp här och jag hade verkligen sett fram emot att testa deras färska musslor. Men! Tyvärr! Akkurat öppnar inte förrän klockan 16. Så inget besök denna dag heller.

 

Vi bor nära Barnängsområdet, “Barnängens industriområde” mycket omskrivet i Per Anders Fogelströms böcker om Stockholm.  Här fanns förr bl.a.  en textilfabrik och en tvålfabrik- Nu såg jag  här på Hornsgatan i butik för  ramar en gammal  affisch som visade en del av deras doftprodukter.

Götgatan är en livlig gata som sträcker sig från Slussen på norra Södermalm och tvärs över till Skanstull. Gatan är i princip bilfri men det innebär inte att det är lugnt. Faran numer är snabba cyklister och mängder av elsparkcyklar. Men det finns avsedda gångbanor. Bra så. Götgatan har kvar många små butiker och här kan man få en viss småstadskänsla. Om man bortser från alla som har bråttom.

Musikbutiken “Hellstone” är en guldgruva när det kommer till skyltar. Både i skyltfönstret och inne i butiken. Och på Götgatan i sig är många både i gång, på gång och under gång. Min bloggvän Kajsalisa har fler bilder härifrån. 

Stockholm. Södermalm. En cyklande rörmokare. Att cykla är också ett bra sätt att hålla sig i gång. En cyklande rörmokare. Och att cykla är också ett bra sätt att hålla sig i gång.

Även denna pärla till veteranbil

en Citroën 2 CV – (deux chevaux) kan jag tänka mig man kan få jobba lite med för att hålla den i gång. Minns att jag i mitten av 1960-talet testade en resa i el liknande bil.  Hade som 16 -åring avslutat den den fransk, engelsk, tyska språkkursen i Schweiz och tillsammans med en väninna och två amerikanska ynglingar reste vi från Lausanne till Nice i en bil av detta märke och modell.

Bilen saknade i stort sett fjädring och baksätet var som en låda. Men absolut en minnesvärd resa. Och om denna extra resa var mina föräldrar lyckligt ovetande. Vet att jag skickade telegram hem, man gjorde så på den tiden, med meddelandet  “skicka mer pengar”-  Pengarna anlände till en bank och där hämtade jag ut dem- Hem kom vi också. Med tåg. En vecka senare än planerat.

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

Stockholm

Kontraster i naturen nära mig – En färgglad palett

9 oktober, 2020

Fredag igen! Och vi har kommit nio dagar in i oktober. En månad som här i Stockholmstrakten har varit tämligen vänligt sinnad vad gäller vädret. För egen del har jag vistats utomhus en hel del och vidgat vyerna i Stockholmstrakten. Mestadels har jag promenerat men också tagit hjälp av olika pendelbåtar. Smidigt och trevligt!  Konstaterade att jag sedan förra fredagen tillryggalagt ca 5 mil. ( I snitt blir det dryga 7 km /dag).  Och under allt gående under veckan har jag särskilt lagt märke till de kontraster i naturen som finns i mitt närområde. Förvisso är hösten här men det är också fullt märkbart att sensommaren inte  ännu helt vill släppa taget.

Stockholm. Södermalm. Årstaviken. Kontraster. En del träd har kvar sina gröna löv och på andra träd är de gula eller har släppt taget. Kontraster. En del träd har fortfarande gröna löv kvar och andra har tappat sina eller så är de gula och väntar på att släppa taget.

Kontraster i veckan

Under veckan har jag har rört mig i både mer stadsbetonad miljö hemma på Söder men också en del i naturen.  Jag har tillbringat en heldag ute på Djurgården.  Dels var jag bland “Tomtar och troll”, en utställning på Waldemarsudde med konstnären John Bauer i fokus, jag har strosat i parken här på udden  där också kontrasterna var påtagliga vad gällde växtriket.

I går blev det en runda här i närområdet och jag bestämde mig för en titt längs Årstaviken/Mälaren och även titta upp till koloniområdet vid Eriksdalslunden, dryga 1 km hemifrån. Här går jag ofta och att i de välskötta koloniträdgårdarna följa årstidernas växlingar är ett sant nöje. Koloniområdet  ligger uppe på en höjd över Årstaviken och är innerstans största med 143 lotter. Själva namnet kommer från den gård, Eriksdal, som fanns här i närheten.

Tomterna, kolonilotterna, är ganska stora och stugorna har ökat i storlek under årens lopp. Och de flesta har fin sjöutsikt .

Koloniområdet blev anlagt 1906 och Stockholms stad äger marken men arrenderar ut marken till Eriksdalslundens koloniträdgårdsförening. När området var nytt fick kolonisterna bygga s.k. lusthus som var 6 m2 “stora”.  Stugorna kallades så. Och det var endast två arkitekter som fick rita dem, dels Ragnar Östberg ( som ritat Stockholms stadshus) och dels Lars Israel Wahlman. (Född i Hedemora) När koloniområdet var nytt var det endast män som kunde komma i fråga som kolonister och för att få en lott var man tvungen till att ha fast bostad. Men idag är det annorlunda. Överlag är kolonilotter i Stockholms innerstad mycket åtråvärda och väntetider på 10 år eller mer är vanliga.

Fler Kontraster – I koloniområdet längs Årstaviken

I slutet av augusti, den sista sommarmånaden, jag gick här i koloniområdet och även i mitten av september .Och visst är det skillnaden påtaglig. Men spåren av sensommar fanns ändå.

Stockholm. Södermalm. Eriksdalslundens koloniområde. Trädens kontraster i färg är tydliga. Sida vid sida. Vackra kontraster. Vid den här kolonilotten är det fortfarande grönt som är rådande färg.

Stockholm. Södermalm. Årstaviken. Tydliga kontraster är synliga på träden. En del träd är nästan gula och andra fortfarande grönaLängs vägen där jag går skiftar träden också i färg. Kontrasterna är tydliga. Och även bänkarna försöker färgmässigt passa in. Å andra sidan är de gröna året om. 

I den här koloniträdgården grönskar det fortfarande.

Likaså här.

I en tredje koloniträdgård fastnar jag för en gul ros, tomater och några hallon .

Jag lämnar kolonilotterna uppe på höjden och tar trapporna och den lilla vägen ner till Årstaviken. Här nere har de flesta  träden kvar sina löv och de är påfallande gröna. Jag ser att  även en en hel del båtar ligger kvar i sjön. Kanske blir det upptagning nu i helgen.

Stockholm. Södermalm. Årstaviken. Staden möter naturen. Kontraster även här, Jag stannar till en stund och blickar söderut. Där, ett par kilometer bort tittar Globen och höghusen i Johanneshov upp. Men här, där jag står känns den pulserande storstan fortfarande avlägsen. Kontraster även det.

Nästan hemma stannar jag till vid  en av bryggorna och tittar på änderna.

Herrarna  And letar mat i vattnet –

och en av fruarna “And”  vill bli närmare bekant med mig.