Browsing Category

Stockholm

Stockholm

Från Djurgården till Söder – Promenad och sjöresa

25 maj, 2020

I lördagens inlägg tog vi “Sjövägen,” pendelbåten, från Saltsjökvarn  över till Blockhusudden på Kungliga Djurgården. Och därifrån promenerade vi till Isbladskärret där vi tog en paus. Så det är därifrån vi idag tar oss vidare genom grönskande omgivningar och in till Stockholm.

Från Djurgården och Isbladskärret, in mot City, tog vi först den 390 m långa KärleksstigenFrån Djurgården och Isbladskärret, in mot City, började vi med att gå  den 390 meter långa  “Kärleksstigen” . 

Från Djurgården

och Isbladskärret är det dryga 6 km att promenera in till City och mer än halva vägen kan man gå längs och på mindre grusvägar eller stigar. Och nästan hela tiden med närheten till Djurgårdsbrunnskanalen.

Start för promenaden är  vid Isbladskärret i öster och sedan följde vi den prickade blå linjen in till Nybrohamnen i väster.

Kärleksstigen, eller som den mer officiellt heter, Kronprinsessan Victorias och Prins Daniels Kärleksstig var en bröllopsgåva till brudparet och invigdes 2012. Och stigen välkomna alla att ta del av den fina natur som finns här runt Isbladskärret.  (Gåvan kom från Världsnaturfonden och med ekonomisk hjälp av Kungliga Djurgårdens förvaltning.)

Väldigt vacker och varierad natur och den skira grönska gör helt klart sitt till. Och fortfarande är vitsipporna har i full blom.Vi såg också liljekonvaljens blad vara på väg. Men den är fridlyst här i Stockholms län och får vara skådebröd.

När Kärleksstigen upphörde gick vi kors och tvärs på lite andra stigar och kom ut vid Djurgårdsbrunnskanalen, gick över Djurgårdsbrunnsbron  och passerade Djurgårdsbrunns värdshus.  (Vi hade tänkt en lunch här, men den tanken hade många. Inga lediga bord så vi gick vidare.) 

Mer att se och upptäcka på vägen från Djurgården

Landhöjningen gjorde att Kungliga Djurgården på 1700-talet upphörde att vara en ö. Detta gjorde i sin tur att det  blev knepigt att få in varor till Stockholm. Man kunde med båt ta andra vägen, farleden, vägen förbi Blockhusudden och Stor Sjötullen. Men där var man tvungen att betala en tullavgift. Så för att förenkla för de mindre båtarna från skärgården som skulle leverera varor till Stockholm tillkom Djurgårdsbrunnskanalen. Och kanalen kom till  på inrådan av kung Karl XIV  Johan.  Kanalen, dryga 1 km lång, tog 10 år att bygga och invigningen skedde 1834.  Bygget blev dyrt och  för att delvis finansiera det hela tog man  ut en “roddavgift” för de båtar som passerade men avgiften försvann i slutet av 1800-talet-

Från Djurgården mot City går vi längs med Djurgårdsbrunnskanalen, vidare mot Djurgårdsbrunnsviken och korsar över Folke Bernadottes bro. Från Djurgården mot City går vi  längs Djurgårdsbrunnskanalens norra sida och kommer till Djurgårdsbrunnsviken vid Folke Bernadottes bro.  Kaknästornet i bakgrunden. (Sedan ett par år stängt för besökare)

Folke Bernadottes bro är tämligen ny och kungaparet invigde den i september 2019 och den är 98 meter lång. Bron är utsedd, läste jag, till en av de tio finalister i tävlingen Årets Stockholmsbyggnad. Juryn skrev i sin motivering ” Ett nytt inslag men samtidigten natrlig del av Djurgårdens landskap. Och det är Stockholmarna som ska rösta. Sista dagen för röstning var igår, den 24/5.  Övriga finalister finns här  i länken. 

Just här, vid den nya bron, fanns det förr en flottbro, en bro  som bars upp av flottar. Den bron lät kung Karl den XIV Johan bygga i början av 1800-talet för att sammanbinda de olika delarna av Djurgården.

Tydlig skyltning. Både från Djurgården och till olika platser här ute. Tydlig skyltning. Både från Djurgården och till olika platser att besöka-

Vi går vidare

längs vattnet mot stan och har passerat vägen upp till Rosendals trädgård. Men idag blir det inget besök här. Ett trevligt stopp är det alltid och så alla årstider. Och vill man handla växter eller ta en paus under sin promenad är detta ett trevligt stopp.

Här längs Djurgårdsbrunnsviken. På andra sidan skymtar Norra Djurgården med “Diplomatstaden” där många ambassader finns.

Vi är nu framme vid restaurang villa Godthem och dags för lite lunch. Vi har tur att hitta ett ledigt bord i trädgården och slår oss genast ner. Men inte är vi ensamma om att vara här heller.Men gott om plats mellan bord och gäster är det. (Kanske svårt att se det på bilden.)

Paus på restaurang Villa Godthem. Vi har här tagit oss från Djurgården, den östra sidan över till den västra. Paus på restaurang Villa Godthem. Vi har här tagit oss från Djurgården, den östra sidan tvärs över till den västra. 

Så lämnar vi Djurgården för den här gången och går längs Strandvägens vatten mot Nybroplan för att där ta båten hem till Söder.

Utsikt från Djurgårdsbron in mot Nybroviken och Strandvägen.

Många är på väg ut mot Djurgården i det vackra vårvädret.

Vi har två möjligheter att ta oss hem till Söder med båt.

En kostar lite extra (ej SL-kort) och det är Ressels rederi som kör Nybroviken, Allmänna gränd/Gröna Lund, Barnängsbryggan och Hammarby sjöstad . Går ganska ofta under helgerna men i Coronatider glest på vardagarna. Den varianten tar vi ibland.

Men nu blev det “pendelbåten” – Sjövägen och den tar oss till Saltsjökvarn , hållplatsen där vi steg på båten till blockhusudden. Här är det SL- kort som gäller. Och lite längre, ca 1.5 km, att gå hem än från Barnängsbryggan.

På väg  med båten mot Saltsjökvarn.  Och Södermalm ligger rakt fram. Lit etill höger i bild skymtar förutom en segelbåt också en gigantiska kranen Lodbrok.

Vi närmar oss Saltsjökvarn, den röda tegelbyggnaden. Och här är vår hållplats.

Och visst blir det ytterligare ett stopp vid Boule och Berså innan vi går hem. Väl hemma är 13 km avverkade. En trevlig och riktigt god heldag på alla sätt.

Stockholm

Till Djurgården från Södermalm – En fin båtpromenad

23 maj, 2020

Lördagens strålande väder lockade oss ut och det blev en heldag där vi kombinerade ett par båtturer men promenad. Alltså en “njutflykt” som är en utflykt men med det där “lilla extra”. Så vi bestämde oss för att slå till med en båttur över till Djurgården och sedan promenera tvärs över ön, från Blockhusuden/Stora sjötullen till Djurgårdsbron och vidare in till Ciy. Och med en del tillägg. (Totalt blev det sammanlagt 13 km till fots. )

På väg till Djurgården och mot Saltsjökvarn för att ta båten över. Passerar BarnängsbrygganPå väg till Djurgården. Vi börjar med att ta vägen längs kajen hemma i Norra Hammarbyhamnen och passerar Barnängsbryggan. Namnet kommer från det Barnängens gamla industriområde som förr låg här i området.

På väg till Djurgården

Kajen fortsätter och man kan gå längs vattnet  in till Slussen och Gamla stan. Och man passerar då  Masthamnen och Stadsgården där  kryssningsfartygen och Finlandsbåtarna brukar lägga till.

Uppe på Danviksbron får vi vänta eftersom det är broöppning. Blickar bort mot Globen och en del av Hammarby sjöstad/Södra Hammarbyhamnen.

Vi passerar  Boule & Berså, en trevlig uterestaurang vid vattnet, men som ännu inte öppnat för dagen och når snart bryggan vid Saltsjökvarn. Ofta tar jag båten, “pendelbåten”, om jag ska ta mig till dotter i Nacka strand.  Den sjöturen gillar jag verkligen. En resa på dryga 15 minuter med några stopp, hållplatser,  på vägen.  Och innan Nacka strand är det stopp på Djurgården, vid Blockhusudden.

På väg med båten över till Djurgården och BlockhusuddenPå väg med pendelbåten till Djurgården och Blockhusudden blickar vi över till Nacka strand. Och denna dag sprutar, Guds Carl Milles  fontän/staty  Gud Fader på Himmelsbågen  vatten.

Vi hade tänkt oss ett första “pitstop” här vid café Blockhusudden och några lediga bord fanns. Och här fanns tydliga anvisningar om vikten att hålla avstånd och blomkrukor var utplacerade i trädgården och längs vattnet efter ett viss system. Inga bord eller stolar fick heller flyttas.

Till Djurgården och Blockhusudden kan man också ta sig med buss 69 från Stockholms centralOrdning och reda på Café Blockhusudden. Och ett verkligt sjönära läge är det och hit till Djurgården och caféet här kommer även många med buss 69 som avgår från Centralen i Stickholm

Blockhusudden och Stora sjötullen.

Blockhusudden är den östligaste delen av Kungliga Djurgården.  För länge sedan var Blockhusudden en ö/holme och följaktligen helt omgiven av vatten. Men så småningom så gjorde landhöjningen att holmen i stället blev till en udde. Och udden här kom att få en strategisk betydelse och på 1500- talet under Gustav Vasas tid låg här ett blockhus som skulle försvara inloppet här till Stockholm. (Ett blockhus var ett hus  som var timrat eller byggt i sten och med skottgluggar, en liten försvarsanläggning.

Tullhuset, “Stora sjötullen”.  Utöver detta fanns ett par mindre hus här ute.  Men i övrigt var Blockhusudden obebyggt fram  till början av 1800-talet.

Stora sjötullen var förr känd som Blockhusuddstullen och var en sjölandstull  och här fick fartyg som kom från skärgården och skulle in till Stockholm betala en avgift, en bompeng. Här i utanför i vattnet, mellan Nacka strand och blockhusudden var segelleden avspärrad med just bommar. Och för att kunna passera fick man betala. Flera olika tullhus har funnits men brunnit ner. Och det nuvarande är från början av 1700- talet

Vi startade promenaden på Djurgården vid Stora Sjötullen/Blockhusudden och gick första etappen till Isbladskärret vid Kärleksstigen

En fiskare och en fyr. Vet dock inte om det blev något napp. 

Blockhusuddens fyr blev 1912 en AGA – fyr (en sorts automatisk fyr) efter Gustaf Daléns uppfinning. (Gustav Dalén levde mellan 1869 och 1937) Att den heter just AGA kommer från Daléns bolag AB Gas-ackumulator som tillverkade fyrar. Speciellt med dessa fyrar är att ljuset drivs med acetylengas och att tillförseln av den sker med hjälp av en solventil . Och den här solventilen tänder och släcker automatiskt gasen beroende på det ljus so finns runt om. Men 1995 blev fyren elektrifierad och då noterade man att solventilen inte någonsin behövt lagning.

Vi lämnar Blockhusudden

och går en bit längs vattnet. Vi  stannar då och då för att få en skymt av några av de vackra och rejält tilltagna villorna som man kan skymta bakom den frodiga grönskan.  Då och då kan vi få en glimt in i de välskötta och blomstrande trädgårdarna.  Och grönskar gör det. Efter någon kilometer kommer vi fram till “Täcka Udden” idag representationsvilla för SE- banken och Investor men byggdes för familjen Wallenbergs räkning. Här lämnar vi vattnet och går några hundratal meter norrut och kommer efter en stund fram till Isbladskärret.

Södermalm skymtar och man ser tornen på både Sofia och Katarina kyrka hit till DjurgårdenLite till vänster i bild skymtar Södermalm och båda kyrkorna Sofia till vänster och Katarina mer till höger syns över vattnet hit till Djurgården.

Nästa paus blir vid Isbladskärret ett område  här på södra Djurgården där fåglar trivs. Här i kärret och i närheten kan man bl.a. få se  knölsvanar, gäss. änder och hägrar.   Från början var kärret en del av havsområdet Isbladsviken. Och vad gäller namnet så har det kommit från ett jägarboställe som låg här för länge seda och hade namnet “Isbla”.  I en folder vi plockade upp läste jag att fågellivet hade ökat här sedan Djurgårdsförvaltningen, som  förvaltar  den kungliga dispositionsrätten av Kungliga Djurgården här på 1980-talet slutat att länspumpa kärret.

Här stannar vi för idag. Och sammanlagt har vi då avverkat dryga 6 km från starten hemma på kajen på Södermalm. På måndag tar vi oss vidare Välkomna med.

En del av Isbladskärret. Och här ute kan man knappast tro att det är några km till huvudstadens centrum. 

 

 

Stockholm

Just nu – Tiden mellan hägg och syren

21 maj, 2020

Tiden just nu, den mellan hägg och syren, tycker jag extra mycket om. Och efter gårdagens runda längs Mälarens vatten vid Årstaviken kunde jag konstatera att den tiden är här. Skir grönska, träd som är i blom, blommor som blommar och därtill strålande sol. Absolut njutbart. Någon brådska hade vi inte utan det blev en  grönskande promenad för att se och njuta av det naturen här i närområdet så generöst bjuder oss på.

Årstaviken just nu. Igår! OLika nyanser av vacker grönska. Årstaviken just nu. (Igår)  Olika nyanser av grönt. Men redan i februari kunde man här längs vattnet ana lite vår i luften.

Tiden just nu – Den mellan hägg och syren

För mig är tiden mellan hägg och syren, den period som vi har just nu,  kanske den bästa på året. Det känns t.o.m. som om både grönskan och allt som växer är förväntansfulla. Snart är häggen överblommad och syrenerna tar över  för att samsas med allt annat som ivrigt väntar på att komma upp ur  dvalan i rabatter och i mer vild form.

Trots att vi bor på Södermalm har vi många olika grönområden i närheten och flera inom några undra meter och än fler om man tar ut avståndet till en km. Igår, här på bloggen, besökte vi en del av Vitabergsparken och området däromkring och idag blir det på nytt en tur till Årstaviken.

Många träd längs Årsyaviken är i blomning just nu.Många träd blommar just nu. Här ett äppelträd.  Är osäker på sorten men kanske det gotländska “stenkyrke” .  Och både bin och humlor har bråda tider. Tyvärr var jag för långsam för att få med någon på bild.

Blommor från en annan sorts äppelträd-

Tre killlar har parkerat sina elskotrar och tar en paus på bryggkanten. Med  fokus på och i mobilerna.

Uppe i Eriksdalslundens koloniområde,

några hundratal meter från vattnet, stannade vi till nästan vid varenda kolonistuga. Här i en trädgård såg jag dessa gula blommor.  Efter en del sökande kom jag fram till att det borde vara “kvastblommor” som också heter “skotsk whiskkykvast”. Men så var det inte. Det är ginst har bloggvännerna Emma och Anki berättat för mig i en kommentar.

En sorts ginst är detta som blommar.

Jodå häggen blommar fortfarande, lite mer på sina ställen och är nästan överblommade på andra.

Hägg. Fortfarande vacker.

 

Givetvis tittade jag efter syrener. De första jag såg var lite på gång.

Och visst såg jag syrener. Och om någon vecka bör dessa absolut vara  i full blom. 

Men, bättre skulle det bli. Några hundra meter från vattnet såg vi vildsyrener. Alltså syrener som växte fritt och dessutom delvis var utslagna.Verkar som att de kommit längre ju högre upp vi kom och längre bort från vattnet.

Vildsyrener som dels är på väg att slå ut och dels är utslagna.

Och så fick vi då till sist se dem tillsammans. Hägg och syren.

Just nu går det, i alla fall här längs Årstaviken, att njuta av både hägg och syren tllsammans. Just nu går det, i alla fall i vårt närområde, att njuta av både hägg och syren. Och de gör sig också fint tillsammans här där de växer fritt nära varandra. 

Vi går ner igen till vattnet, stannar till en stund och sätter oss på en trädstam. Änderna är intresserade och tror att vi har med något ätbart. Men när besvikelsen över den uteblivna födan försvunnit letar de vidare efter föda på egen hand.

 

PS!

Jag vill skicka ett stort, varmt och innerligt tack till de fina vännerna Ama och Anders i Torrevieja som igår tittade till vår “stuga”  Vi reste hem i slutet av februari och vet ju inte när vi kan komma tillbaka. Och allt såg bra ut. Förvisso hade passionsblomman tagit ut svängarna en bit över uteplatsen och intagit ett mer horisontellt läge, men lite extra spelrum kan den ju få. I alla fall ett tag till.

 

Stockholm

I mina kvarter på Södermalm – Sett på olika sätt

20 maj, 2020

Många promenader blir det ibland i storstadsområdet men också ganska ofta här i mina kvarter på Södermalm i Stockholm.  Och mycket finns att se. Både av det gamla och det nya. Det gamla kan i det här fallet innebära att område är gamla rent åldersmässigt men också att jag är en “gammal besökare “i trakten. Även det kan ses på två sätt. Dels då åldersmässigt. även om jag tycker att åldern kan vara evig och dels att jag ofta tar mig en sväng i området. Det nya kan också vara gammalt, men sådant  jag inte direkt lagt märke till tidigare. Eller också kan det även åldersmässigt vara nytt. Sådant händer.

En bit bort i mina kvarter finns den gamla Malmgårdsvägen men byggnader frå 1700-1800-taletI mina kvarter sträcker sig Malmgårdsvägen med sina gamla industribyggnader från 1700-1800 talet ner mot Hammarby sjö-.  Här var det då full fart med bryggeri, slakteri och Barnängens textilfabrik.

I mina kvarter

finns det en hel del som jag ser nästan dagligen. Och ibland tar jag några för mig nyare vägar. (När jag i detta sammanhang tänker på mina kvarter, vårt närområde, så räknar jag det till en omkrets av ca 1 km.)

Malmgårdsvägen och Werner  Groens malmgård, en gul byggnad, skymtar bakom planket. Här har trädet fått vara kvar och man har gjort plats i planket för trädet. Hade inte noterat detta tidigare trots att jag ofta passerar.

Start och mål för promenaden i mina kvarter är den röda “pluppen”. Malmgårdsvägen ligger strax till vänster om Gaveliusgatan.

Från Malmgårdsvägen går jag uppför backen till . Gaveliusgatan. Här kantar gamla bostadshus, både i trä och sten vägen. Stannar till och tittar närmare på ett av de gula husen. Här i området  fanns på 1700-talet stora trädgårdsodlingar som drevs av trädgårdsmästare Petter Fagge. Och här öppnade 1731 hans som Petter Fagge d.y. en krog som så småningom övertogs av svärfadern till Ulla Winblad, vissångaren/kompositören Bellmans sångmö.  Krogen finns också omnämnd i en av Bellmans visor, Fredmans epistel nr 55.

Gaveliusgatan med den gamla byggnaden från 1700- talet, Fagges krog. Idag vanliga bostäder. En hel del “kultur” av skilda slag finns i mina kvarter här på Söder. Här i byggnaden fanns förr Fagges krog och idag är husen här bostadshus.

Fagges gamla krog skymtar en bit bort till höger och den gula byggnaden närmast byggdes som en klädfabrik 1802.

Vitabergsparken – Också i mina kvarter

Jag tar mig vidare upp till den östra delen av Vitabergsparken, den del där utomhusscenen finns. Just nu är det tämligen öde men det är här som Stockholms Parkteater sommartid brukar ge en hel del olika föreställningar. Och hit går vi gärna för att njuta av underhållning och samtidigt äta en medhavd picknick. Kan fortfarande minnas när vi här i parken, en vacker augustikväll, såg och lyssnade till Rikard Wolff. Minnesvärt. Ofta är här fullt redan ett par timmar innan föreställningen börjar och alltid med hög och god stämning.

Undrar om det blir några föreställningar här i sommar. Tveksamt. Teatern har funnits här sedan början av 1950-talet.

Jag klättrar vidare upp i Vita bergen och har, som så ofta. Per Anders Fogelström med i tankarna. Vita bergen har ju precis som Åsöberget och flera andra ställen på Söder sin plats i Fogelströms “Stadsserie” om Henning, Lotten, Emelie och alla de andra. Dessa områden var verkligen fattiga och sunkiga.

Alldeles bakom friluftsteatern ligger en musikpaviljong som kom till 1907 och skulle vara som ett ekotempel.

Ett ekotempel är en mindre, fristående byggnad som bärs upp av pelare och skulle helst ligga på en kulle och ha vacker utsikt. Själva inspirationen till denna typ av byggnad kom från England och funktionen var tänkt som uterum för måltider och samvaro.. Ekotempel finns lite varstans bl.a. i Hagaparken i Solna. Vad gäller namnet kommer eko av att byggnaden har ett kupolformat innertak som kan ge visst eko mitt i rummet. Men ordet tempel är knepigare att förklara. (En tanke var att byggnaden och miljön skulle vara rogivande.)

Här kan jag från Vitabergsparken blicka ner mot vattnet och se den  28 våningar höga skrapan “Stockholm New” resa sig. Och ny är den på olika sätt.  Exteriören är klar men invändigt återstår en hel del.

Vackert är det i Vitabergsparken och jag njuter till fullo av att ha tillgång till flera stora och fina grönområden i mina kvarter. Och ändå är detta mitt i Stockholm. Med storstadens puls helt nära. Om man vill.

Vitabergsparken med all vacker ännu en av alla vackra miljöer i mina kvarter

 

 

 

Stockholm

Frisk luft – Med båttur, kalas, jazz och utsikt

18 maj, 2020

En ny vecka är här! En vecka som väntar på att bli fylld. Riktigt med vad är inte helt klart men jag vet så mycket som att den inte kommer att förbli tom.Helgen försvann i rask takt och erbjöd ett växlande väder. För min del blev det en hel del trevligheter utomhus och en stor dos av frisk luft. Stundtals väldigt frisk.

Frisk luft blev det gott om när jag tog båten, "Sjövägen" från Saltsjökvarn till Nacka strand.Frisk luft blev det rejält av när jag i lördags tog “Sjövägen” från Saltsjökvarn till Nacka strand. Både smidigt och väldigt  trevligt. (Sjövägen är som en buss men på vattnet)

Frisk luft

har absolut inte varit någon bristvara i helgen och stundtals var jag tämligen “urblåst”. Men i lä var det i alla fall mindre friskt. Lördagen bjöd på utomhuskalas för barnbarnens 12 -åriga kusin i Nacka strand.  Och hit ut tog jag båten från Saltsjökvarn. En resa på 20 minuter. Även i Nacka strand blåste det rejält så  gästerna på restaurang J  hade intagit platser inomhus. Fullt förståeligt. För egen del tog bergbanan upp från kajen och kunde under färden upp konstatera att molnen drog ihop sig

Nacka strand och i “bergbanan” på väg upp. Ute i vattnet skymtar Carl Milles 24 meter höga skulptur/fontän Gud Fader på himmelsbågen. (Idag inget vatten i den)

När jag kommit upp med bergbanan (man kan ta trapporna också)  fortsatte jag med den allmänna hissen ytterligare ett antal våningar upp. (Trappor finns här också)  Här på bilden så är jag framme och stannar till för att njuta av utsikten över Stockholms inlopp.

Högt uppe är jag. Till vänster, tvärs över vattnet, ligger den östra delen av Kungliga Djurgården och rakt fram skymtar Lidingö.

Trevligt med kalas utomhus och här började vi med att spela kubb. Man spelar i lag och här är det både teknik och precision som gäller. Man kastar en pinne och  ska försöka slå ner  någon av motståndarlagets träkloss. (Regler finns i länken)

Kubbspel och gott om frisk luft. Kul att spela kubb och frisk luft fick vi med råge här uppe på höjden. Och efter denna omgång spel var det dags för “fika” och födelsedagsbarnet öppnade paket.

Söndagen kom och även den bjöd på en hel del frisk luft både på balkongen, på innergården och uppe på Mosebacke.

“New Orleans Jazz” på och under gång. “Storstan street brass” är på väg längs kajen.

Här är det svängig underhållning på vår innergård.

Mer frisk luft

skulle det bli och som även blandades med  stundtals friska fläktar i form av  blåst. En och annan regnskur var också tillgänglig. Men efterhand blåste tillfälligt molnen vidare och vi gav oss ut.  (Dagens andra runda)

Start och mål hemma på kajen vid den röda “pluppen”. Och som delmål hade vi Mosebacketerrassen. Så vi stretade dit uppför längs Östgötagatan och stannade till vid  konstverket “sprängportarna.”

Mosebacketerrassen. Gott om frisk luft och synnerligen friska fläktar. Gott om både frisk luft och synnerligen friska fläktar uppe på Mosebacketerrassen.  (Observera flaggorna) Men utsikten är fin.

Mosebacketerrassen erbjöd en hel del frisk luft men kansk eakktför friskt för besökare. Få besökare denna söndag eftermiddag trots att det erbjöds frisk luft. Eller kanske för att den var alltför frisk.  Och skulle det bli rusning finns tydliga markeringar vid borden om var man ska sitta.

Det blev inte någon längre sittning Mosebacke denna gång utan vi drog oss lite neråt och passerade Katarina kyrka och kyrkogård.

Katarina kyrka och kyrkogård. 

Stannade till en stund vid några av gravarna och en extra stund hos Cornelis Vreeswijk. Minns när på 60-talet lyssnade på honom både på klubbar i Gamla stan och på den legendariska vispråmen Storken. Ren nostalgi.

Skyltar Stockholm

Norge och de norska färgerna i veckans Skyltsöndag

17 maj, 2020

Söndag! Och dags igen för en rolig ”Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning. I dag, den 17 maj  skickar jag  extra tankar till Norge, mitt andra hemland och låter färgerna rött, vitt och blått  på olika sätt vara med i skyltningen.

"Alt för Norge" står det på St: Olavs medaljen med ekegren som min pappa tilldelades näe andra världskriget var slut.“Alt för Norge” står det på “St: Olavs medaljen med Ekegren”, en av alla medaljer min pappa fick efter andra världskriget där han var synnerligen aktiv bl.a. i Norge, England, Skottland och Frankrike.

Skyltsöndag med Norge och de norska färgerna i tankarna.

Född i Sverige och Västergötland men med hjärtat ofta i Norge och Finland. Född i Sverige men  hjärtat fanns oftast i Norge eller Finland. Och då och då även i Frankrike, Skottland och England. Bild tagen av Anders Holmström, en god vän. 

Min älskade pappa, Allan Mann, avled inte i en strid utan det var Alzheimer som gjorde det. Den sjukdomen kunde inte ens han bemästra, trots en kämpe han alltid var. Han bar ytterst sällan sina medaljer men här på plats i Normandie, 50 år efter invasionen den 6/6-1944, var de på. Och den norska” St. Olavs medaljen med Ekelöv” är alltid först från vänster.  Här som nummer två är “British Military medal” och Franska Hederslegionens riddartecken som trea.

Visst är Norge och rött, vitt och blått med även idag på mina föräldrars grav. Och visst är Norge färgmässigt med på mina föräldrars grav. En norsk mamma och en svensk pappa men med hjärtat i Norge.

 

I Hammarbykanalen var det full “action” en dag i veckan och samma dag dök även denna speciella båte upp- Dn tillhör en firma som utför olika sorters mätningar och andra uppdrag på sjön. Kanske inte så mycket rött och blått men vitt finns med. 

Under en av veckans promenader passerade jag  den här skylten som var placerad utanför en restaurang.  Och jag fastnade för budskapet och slog till .

Så äntligen en “skylt”, en poliscykel, där  alla tre färgerna finns med. Ja, en del andra också.

Norge, nåja en poliscykel som har rött, vitt och blått på sig.Norge, nåja en poliscykel med inslag av rött, vitt och blått -Ett tappert försök att hitta en skylt med alla tre färgerna .

Ett kul fordon placerat inne i Sturegallerian. Med mycket god vilja går det även att förutom det vita skönja ytterst lite rött och blått. 

En del promenader

har det blivit även denna vecka och vid en av dem slog jag mig ner i Greta Garbos Torg här på Söder. Och här på det lilla torget slog jag mig ner en stund. Färgerna vitt och blått hittade jag och en hel del grönt. Men det röda lyste med sin frånvaro. Nästan.

Porträtt av Greta Garbo i vitt.

Text i vitt.

Blommor i blått och vitt förutom då det gröna. Och  i bakgrunden skymtar en röd markis.

Och i fredags när jag var i de fina gamla kvarteren runt Metargatan, alldeles bakom där vi bor, så lyckades jag få med rött, vitt och blått på en bild.

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

 

Stockholm

Mer av Södermalm – Lilla Blecktornsparken med omgivningar

16 maj, 2020

Mer av Södermalm ska det bli. I går satsade jag på att titta närmare på det grönskande området runt Lilla Blecktornsparken. En av flera fina parker som finns nära mitt hem här på Söder. Och när jag ändå var i parken blev det också en tur till den närbelägna  och idylliska Metargatan. Här uppe på höjden, strax söder om parken, började man bygga bostadshus på 1920-talelt och det i samband med att en ny stadsplan kom

Mer av Södermalm. Lilla BlecktornsparkenMer av Södermalm. Idag tittar vi bl.a på Lilla Blecktornsparken och området här omkring.

Lilla Blecktornsparken går till största delen parallellt med Ringvägen men man når den också från den södra delen av Katarina Bangata. En gata, med stora hus och små lägenheter. En gata som förr var den i Stockholm där trångboddheten var störst.

Mer av Södermalm

– eller till vardags “Söder”, är en av de fyra stadsdelsområden som finns i Stockholm. (De andra är Kungsholmen, Norrmalm och Östermalm. Men sedan är dessa i sin tur uppdleade i  21 stadsdelar. Någon kanske undrar om Gamla stan men det är en stadsdel som tillhör Södermalms stadsdelsområde.)

Jag tycker att Söder har mycket av det mesta men kanske är det så att en del områden inte är dit man söker sig i första hand. Men idag ska vi titta närmare på ett sådant, området runt Blecktornet. Och ordet blecktorn förekommer i olika namn på platser runt om i Stockholm. Man vet inte riktigt var ordet kommer ifrån, men mycket troligt är att det kommer från de bleck som ofta hustaken var klädda med. En annan förklaring är att ordet kommer från “ett blektorn”,  en byggnad där man blekte tyger till Barnängens textilfabrik som låg i närheten

Mer av Södermalm ska det bli. Här väntar jag i Lilla Blecktornsparken, under en grönskande kaukasisk vingnöt på att regnet ska upphöraMer av Södermalm ska det bli. Men jag får vänta lite. Här har jag sökt regnskydd för en stund under en enorm “kaukasisk vingnöt”. (Nej jag visst inte att trädet hette så. Men det stod på en skylt.) 

Ungefär så här

som på bilden, såg området ut 1902 och stenbyggnaden rakt fram,  med de fyra fönstren, har jag nu till vänster. Och det är just den oregelbundna placeringen av fönstren som gör att man lätt känner igen huset.

Gården “Lilla Blecktornet” hade två bostadshus, arbetarbostäder olika ekonomibyggnader, bodar, stall och vagnsbyggnader. Och en hel del mark ingick. Längst bort i bild skymtar gården Stora Blecktornet. En gård som även den har sin speciella historia och ligger vid en annan park, Stora Blecktornsparken

Lilla Blecktornet  som området såg ut 1902 och i bakgrunden skymtar gården Stora Blecktornet.

Stora Blecktornet. Bild från igår .

Lilla Blecktornet, den här gula byggnaden, är den enda som nu finns kvar, uppfördes 1781 och var tänkt som en bostad åt en av fabrikörerna vid bomullstryckeriet. Sedan slutet av 1800-talet är det Stockholms stad som är ägare till huset.

Och igår den 15/5-2020

I området

har det funnits en hel del olika verksamheter. I slutet av 1600-talet  fanns det en hälsobrunn här och i början av 1700-talet vet man att det fanns ett tobaksspinneri.

Ett ” kattuntryckeri” – ett bomullstryckeri, byggde bröderna  van Broen här 1734. (Ordet kattun kommer från det tyska ordet kattun  som betyder bomullstyg) Fabriken låg nere vid vattnet vid Hammarby sjö, Barnängsområdet.  (En vik av Östersjön några hundra meter söderut från Lilla Blecktornsparken) Till anläggningen hörde också ett stort jordbruk med både mark och byggnader.

Själva parken blev anlagd på 1930-talet och en del av de växter som då planterades finns kvar än idag.

Känner man för att slå sig ner här finns restaurang “Bleck” 

Mer av denna lugna del på Södermalm – Metargatan

finns i bostadsområdet på höjden söder om parken, runt Metargatan. I samband med den nya stadsplanen 1920 bestämde man att den nya bebyggelsen här skulle anpassas efter terrängen. Man drog gatorna efter de gamla träden så att de kunde bevaras och man såg till att  grönskan skulle bevaras både framför hus och på deras gårdar.  Här satsades det också på vackra gatuperspektiv och små parker mellan husen. Området var färdigt 1929 och har behållit sin karaktär.  Gatorna och kvarteren här har alla anknytning till fiske.

Kvarteren runt Metargatan och området här visar mer av det genuina Södermalm Mer av Södermalm. Här kvarteren runt Metargatan. Husen här i området, har mellan tre och fem våningar, saknar hiss och balkonger. Och det är en blandning av både hyresrätter (kötid 40-50 år) och bostadsrätter.

Jag har gått in på en grönskande gård och skymtar  Lilla Blecktornsparken mellan träden. I bakgrunden Sofia kyrka. 

En av flera parker som finns bland husen.

Ett lugnt område

– och hus med många fina detaljer. 

 

Stockholm

Skiftande iakttagelser från en sjönära balkong med högt läge.

15 maj, 2020

Gårdagen bjöd på ett skiftande väder här hemma på Söder. Under förmiddagen var det vädermässigt “ömsom vin, ömsom vatten” som gällde. Några kraftiga regnskurar på förmiddagen gjorde tillvaron osäker men eftermiddagen bjöd på en hel del sol. För min del blev det  en långpromenad men denna gång utan paraply och likheten med Mary Poppins föll bort.  Paraplyet var bytt  mot min orangefärgade regnponcho som var betydligt mer praktisk. Eftermiddagen tillbringade jag delvis på balkongen, med en lätt dunjacka på för värme var det liksom inte direkt tal om. Tror inte vår termometer kom upp mer än till +9. Men i lä och i solen var det stundtals riktigt behagligt.

Balkongutsikt västerut mot Hammarbyslussen.  Skansbron är den  lägre  och Skanstullsbron ligger högre upp.  Lugnt och stilla i Hammarbykanalen och några få morgonpigga är ute på sin promenad längs kajerna.

Eftermiddagens händelser var milt sagt skiftande

här hemma på i Norra Hammarbyhamnen på Södermalm. (Och varför området heter så finns att läsa i länken om man vill.) Mycket att titta på är det alltid och scenerna och kulisserna varierar. Ibland utspelar sig mer lugna scener och andra gånger är de fyllda med mer “action”. Och gårdagen var verkligen en blandning.

En svan har lämnat Mälaren och tagit sig en tur ut genom Hammarbyslussen för att vidga vyerna i  Hammarbykanalen. (Saltsjön/Östersjön)

Så kommer då nästa scen i kanalen. Alldeles vid Skansbron och Hammarbyslussen finns en av Sveriges ca 70 sjöräddningsstationer. Här finns också några av de 250 räddningsfarkoster som Sjöräddningen har till sitt förfogande. Inom Sjöräddningen arbetar drygt 2500 frivilliga och med jour dygnet runt och dessa ska vara klara att ge sig av inom 15 minuter.

Absolut skiftande utsikt. Svanen i Hammarbykanalen får sällskap en en vattenskoter från Sjöräddningen. Skiftande utsikt absolut.  Svanen i kanalen får sällskap av en vattenskoter från Sjöräddningen. 

Nästa skiftande scen. En av Sjöräddningens vattenskotrar är på väg att slussa och har last bredvid. Nästa skiftande scen. En av Sjöräddningens vattenskotrar är på väg in i Hammarbyslussen och med någon form av last. Har aldrig sett detta tidigare.

Så plötsligt kommer en fritidsbåt och lägger till en stund vid kajen alldeles nedanför oss.

Här ligger man ju bra. (Men man får bara lägga till här vid kajen en kortare stund) Såg att det var “fika” som gällde. 

En pråm från Skanska passerar och Slussen är öppen. Slussen här är nödvändig eftersom det är en nivåskillnad mellan Mälaren (på andra sidan) och Saöysjön på mellan 70 cm och drygt en meter. Beror lite på hur högt vattenståndet är i Mälaren.

En pråm på väg in i Hammarbyslussen och till höger syns Sjöräddningsstationen. Till vänster den nya glashiss som man kan ta ner till kajen på  Sjöstadssidan/Södra Hammarbyhamnen. (Hör alltså inte lägesmässigt till  stadsdelen Södermalm) Och  fina promenadområden finns även här längs kajerna  och vattnet. 

Sjöräddningstationen i närbild.

 

Mer skiftande! Plötsligt händer något – 

Jag ställer mig upp på balkongen och är beredd med zoomkameran.

Brandbilar har anlänt och parkerar längre bort på kajen. Vad händer?

Jag befinner mig ca 200 meter bort och upp. Kan t.o.m. genom kamerans zoom se att ett av  Kustbevakningens fartyg litter inne i slussen. I övrigt finns räddningspersonal på plats. Jodå, en hel del människor passerade också.

 

Sjöräddningens båt har snabbt lagt ut och kört över till andra sidan. Någon är på väg att hoppa i med en livboj.En olycka hade hänt och jag vet att det hela gick bra.

 

Många iakttagelser blev det under eftermiddagen och tursamt nog höll regnet sig borta.

En händelserik och skiftande efetrmiddag blev det. Och när jag blickade österut såg det väldigt lugnt ut. En händelserik och skiftande eftermiddag blev det. Men när jag blickade österut så det väldigt lugnt ut. Bra så! Dags att fortsätta med min bok.

 

Stockholm Trevligheter

Friska fläktar – Och ett uppiggande möte

14 maj, 2020

Vad gör man den onsdag den 13 maj 2020 i Stockholm? Snöblandat regn faller, termometern visar +6 vid lunchtid och det var friska fläktar som rådde. Milt uttryckt.  Jo, man kan ge sig ut. Och det gjorde jag. Helt lätt var det inte. Förutom att hålla avstånd till andra som också var ute skulle jag dessutom hålla reda på ett bångstyrigt paraply. Ett paraply som envisades med att titt som tätt vända sig ut och in. Alltså fick jag ägna mig åt att byta vindriktning och vända tillbaks det. En något tidskrävande sysselsättning eftersom jag knappast kom framåt. Men envis är jag så med paraplyet som en sorts sköld framför mig gick det i alla fall periodvis hyfsat.

Trots friska fläktar och det snöblandade regnet stannade jag till i Kungsträdgården och beundrade blommorna. Trots friska fläktar och det snöblandande regnet stannade jag till i Kungsträdgården för att titta på vackra blommor.

 

Friska fläktar

var det hela vägen från Söder och ner till Kungsträdgården. Jag och paraplyet blåste framåt. Kungsträdgården var tämligen öde och jag stannade till för att ta några bilder. En utmaning eftersom det regnade och jag inte ville blöta ner kameran. Dessutom skulle jag manövrera paraplyet. Och de träd som finns här gav inte mycket skydd mot regn eller blåst.

Kungsträdgården  är en gammal park och redan 1200-talet fanns odlingar här men det var inte förrän på 1800- talet som parken öppnades för allmänheten . Tills dess var det en kunglig park. Denna onsdag är det väldigt gott om plats här…

De friska fläktarna gjorde att Kungsträdgårdens fontäner käckt blandade sig med det snöblandade regnet. De friska fläktarna gjorde att vattnet i fontänen i Kungsträdgården käckt blandade sig med det snöblandade regnet. Tror ingen annan vattning av växterna behövdes denna dag.

Blommorna ser ut att ta både det snöblandade regnet med jämnmod. De kämpar på för att vara till lyst.

Jag lämnade parken och blåste ut på Hamngatan. Med paraplyet framför mig. Tämligen öde här också.  Jag hoppade mellan vattenpussarna och funderde på om jag, likt Mary Poppins ,skulle lyfta från marken och börja sväva fram i tillvaron. Vore något att skåda.

Hamngatan brukar locka många. Men inte denna dag.

Jag blåste över Norrmalms torg och in på Biblioteksgatan. Där lämnade mig för ett tag de friska fläktar som tagit mig hit. Även Norrmalms torg var nästan folktomt. Jag sneddade över torget och blåste in på Biblioteksgatan. Här var det skönt nog lite lä mellan husen och de friska fläktar jag sällskapat med lämnade mig i fred.

Stannade till en stund vid några butiker på Biblioteksgatan. Och en favorit är Georg Jensen så där gick jag in. Så många snygga och stilrena smycken, ljusstakar och mycket annat som finns här. 

Östermalm nästa!

Jag är snart framme vid Stureplan och Sturegallerian där jag ska träffa vännerna Agneta och Ninni. Dryga 5 km är avverkade och efter det att jag lämnade Södermalm, har jag passerat Gamla stan, en del av City på Norrmalm och har nu kommit till Östermalm.  En stadsdel som i mångt och mycket har liknande historia som Södermalm. Båda var från början fattiga och eländiga “malmar,”  alltså områden utanför staden.  Och staden det var från början Gamla stan.

Tanken var att vi skulle promenera ute på Kungliga Djurgården men i det trista vädret var vi inte alls intresserade av att promenera. Däremot lockade en lunch. I området finns en hel del restauranger att välja på men vi valde “Grodan” alldeles i närheten. Direkt utesittarväder kan man inte påstå att det var, men Grodan erbjöd en inglasad del med glest mellan bord och stolar. Dessutom ingick infravärme och filtar. Och ute på verandan var vi endast två sällskap som satt i varsin del.

Agneta och jag valde fiskgryta som serverades med krutonger, aioli och bröd. Här på Grodan ingår fyllning av fiskgrytan om man önskar. Vi orkade inte men det är en fin gest. 

Ninni valde rimmad lax med stuvad potatis och med lite extra hovmästarsås som uppiggande tillbehör.

Det blev en väldigt trevlig långlunch och sm vanligt ett både fint och roligt möte. Vi tre (med respektive) träffades  på en adoptionskurs 1980 och har varit vänner i 40 år. (Våra barn, sex stycken tillsamman, är dessutom födda på  Sri Lanka och fyra av dem har också tillbringa tid på samma barnhem och vi var där i olika omgångar under våren 1981.)

Fina vänner och ett uppiggande möte.   Alltid både roligt och trevligt att ses. Och samtalsämnen finns alltid.

 

Stockholm

En viss riktning- Och med en hel del iakttagelser

13 maj, 2020

Vissa dagar lyser promenadinspirationen med sin frånvaro. Ja, inte promenerandet eller promenaderna i sig för jag gillar att ge mig ut. Men ibland är jag lite bekväm och låter fötterna bestämma rutten. Och jag har en känsla av att de nu fallit in i en viss riktning. Kanske mer märkbar de dagar som är kyliga och halv eller helmulna. Fötterna tar liksom det säkra före det osäkra och brukar ta mig med på en trevlig runda, ofta en sväng längs Årstaviken. (En bit av Mälaren som är vår granne) Tror de vet att jag tycker om att gå är.

Jag såg att svanparet som byggt sitt bo vid Årstaviken flyttat till en lugnare del längre västerut. Ett bra val tycker. Här en bit från sitt bo som de nu dolt lite bättre för nyfikna förbipasserande.

 

En viss riktning

låter ju ganska allsidigt och varierat. För ger man sig ut rör man sig ju i en viss riktning. Mot eller från något. Bestämt eller obestämt. Funderade på det igår när mina fötter styrde västerut längs Mälaren och Årstavikens vatten och så alla tider på året.  Här går jag ofta men varierar vägvalet och hamnar ofta bland koloniträdgårdarna högt ovanför den väg som går längs med vattnet.  Och även det jag ser eller snarare lägger märke till varierar en hel del. Vägarna kan vara desamma men scenerna och vad som händer ändras ofta. Så nu går vi och ser vad som är på gång.

Dansbanan "Sprallen" vid Årstaviken är just nu stängd för allmänheten. Men här tränar några stepp. Viktigt både med viss riktning och att hålla avstånd. Alldeles i närheten av oss här på Söder och nere vid Årstaviken ligger dansbanan “Sprallen” .Här tränar några stepp och även där är en viss riktning viktig. (Har steppat lite i yngre år. Jättekul!)  Dansbanan brukar ha öppet en del vår och sommarkvällar men är tills vidare stängd.

Träden ska ansas. Även i detta sammanhang är det viktigt att det sker i en viss riktning och på ett visst sätt.

Fötterna tar mig vidare, några kilometer västerut och till grönområdet vid Tantolunden.

Förutom parken så finns det ett helt område här i närheten på Södermalm som heter Tanto. Och namnet i sig kommer från en man, Hans Tanto, som bosatte sig här i mitten av 1600-talet. Då var Södermalm,fortfarande glest bebyggt  och ansågs ligga utsocknes men en del bebyggelse fanns och hade funnits sedan 1300-talet. Och Södermalm eller Åsön, det ursprungliga namnet,  har en gammal historia-

Tantolunden. Få besökare denna dag. Och man håller avstånd. 

Jag fortsätter en bit till och trots det något, milt sagt, kulna vädret är det ändå en del besökare vid kioskerna strax efter Årstabroarna.

Flera uteserveringar är samlade nära Årstabron. Och med sittmöblerna i en viss riktning. Med utsikt mot vattnet.Här är sittmöblerna placerade i en viss riktning. Med utsikt mot vattnet.

En del av Årstabroarna syns  men kanske fäster man mest blicken på den lite roliga flotten/uteplatsen i vattnet.

Här vänder jag

och går tillbaka hemåt genom koloniområdena. Men jag har en sak kvar att testa innan jag kommer hem. Och det är den nya hissen  man byggt på andra sidan Skansbron. En hiss som ska göra det lättare kunna ta sig ner till kajen vid Fredriksdalsområdet i Södra Hammarbyhamnen. Jag har följt byggandet av hissen hemifrån, liksom mycket annat som händer runt om.Men just när hissen var helt ny startade den inte. Men nu hade jag bättre tur.

Hissen i all sin prakt. Och till vänster i bild ser jag våra hus vid vattnet. Jag går in i hissen och –

– trycker på “nerknappen” . Och ner kommer jag. Ja, upp också. Så nu är den testturen avverkad. Och jag skyndar mig hem.