Browsing Category

Stockholm

Stockholm

En byggarbetsplats – “Guldbron” och Slussenområdet

3 april, 2020

När man lite från ovan blickar ut över vår huvudstad verkar det som om hela stan är en endaste byggarbetsplats. Byggkranar och omdirigeringar av innerstadstrafiken har vi nästan vant oss vid. Men för oss som går eller cyklar så vet man knappast från en dag till en annan var det går att ta sig fram. Så för att se det hela mer positivt så kan man ju i varje fall säga att det är omväxlande. Ombyggnaden av Slussen har vi nu mer eller mindre följt sedan 2015 då det såg ut så här. Och visst går det framåt. Igår var vi på plats och  tittade vi närmare på vad som skett både med “guldbron” och arbetet i övrigt.

Vi från Katarinavägen över "guldbron" och Stockholm. Ser ut som om stan är en gigantisk byggarbetsplats. Vi står en bit upp på Katarinavägen som är avstängd för biltrafik och blickar ner över Stockholm. Känns som om hela stan är en gigantisk byggarbetsplats.

En stor byggarbetsplats

ligger framför oss. Här, rakt ner, finns de olika hållplatserna för  bussarna som går österut till Nacka och Värmdö. Och detta är halva bussdepån som är provisorisk.  Resten ligger “närmre” och kom inte med i bild. Många bussar och busslinjer är det. “Guldbron” – bron som ska förbinda Södermalm med Gamla stan är till viss del på plats. Gamla stan  reser sig bakom bron och till vänster skymtar stadshuset. Till höger om stadshuset ligger Ridddarholmen och Riddarholmskyrkans torn reser sig över nejden. Allra längst bort skymtar byggkranar och de höga husen i City. Mycket om och tillbyggnad där också.

Start och mål hemma på kajen vid den röda “pluppen”. Även denna gång gick vi efter vindriktningen och tog högervarv via Åsöberget och Katarinavägen ner till Slussen.

I anslutning till den nya Slussenområdet ska det byggas en ny bussterminal i Katarinaberget som ska vara klar 2023.

Katarinaberget är också en rejäl byggarbetsplats. Här ska den nya busstreminalen stå färdig 2023. Katarinaberget, alldeles nära Slussen, är också en byggarbetsplats. Här ska en stor bussterminal stå färdig 2023. Och nu sprängs det för fullt. Sprängmattor är uppsatta.

Vi går vidare och efter att ha trasslat oss ett par varv genom virrvarret av bussar och tagit ett par hissar upp och ner så hittar vi en liten skylt där det står “Gång och cykelväg mot Gamla stan.” Så den följer vi.

“Guldbron”

kommer att ha tre körbanor och det mellersta sluttar för att kopplas till Söder Mälarstrand för att kunna nå E4 norr och söderut  och till Stadsgårdsleden för att kunna ta sig med bil österut mot Nacka och Värmdö. Man har även planerat för en ev, kommande spårvägstrafik. Bron har nu en gyllene färg men kommer att få en än mer guldigare nyans när den är klar. Just färgvalet har jag funderat på och kan inte tycka att just guld är den färg som bäst passar in på en bro mellan Södermalm och Gamla stan. Ett svar på just färgvalet är att de ansvariga tycker att färgen är behaglig och fint passar in färgmässigt med husen i området. “I den känsliga stadsmiljön”.  Nåja…Man kan tycka olika.

Guldbron har vi sett när den ankom Stockholm i mars.  Därefter har vi, från ovan, sett den delvis på plats.Från Men detta är första gången vi går under den.

Bron håller på att monteras och jag är på väg under den. Och att det är en byggarbetsplats märker man förvisso. Bron är en stålkonstruktion  tillverkad i Kina i ett stycke och på uppdrag av Skanska,  huvudentreprenör för bygget. Bron håller på att monteras  på bropelare. Och att detta är en byggarbetsplats går inte att ta miste på. Är här på väg under bron. 

Här är jag under bron. Höjden varierar mellan 1 m, på Gamla stans sida och 7 meter på Södersidan.

Från och genom denna  byggarbetsplats

ska vi ta oss över mot Gamla stan. Inte helt enkelt. Men några skyltar finns som visar vägen.

Här passerade vi på väg mot Gamla stan. Observera övergångsskylten till vänster i bild i “hålet” där går man eller cyklar in.

Hela Slussen området är en stor byggarbetsplats. Här jobbar man med bron. Hela Slussenområdet är en stor byggarbetsplats  och olika jobb pågår. Här är det jobb med bron som pågår.

Inte helt lätt att hitta rätt väg här. Men man ser och märker avspärrningarna.

Bra att det är skyltat. Maken fotograferar både “guldbron” och jobbet som pågår och det  genom stängslen.

Gång och cykelbanor under “Guldbron”. Och inte direkt så inbjudande just nu.

Vi går genom tunnlarna över till Gamla stan men tar sedan vägen ovan jord tillbaka igen till Söder.

Ovan jord, uppe på Slussen, kan  man via titthål följa både vad som händer med bron och själva ombyggnaden av området. Just nu är det många olika stora gropar. Men kanske är allt klart 2025. (Guldbron är tänkt att komma i bruk i augusti i år. )

Vi tar Götgatan en bit på hemvägen innan vi svänger in på Östgötagatan som tar oss hem till kajen igen.

Götgatan torsdag eftermiddag. Ganska folktomt torsdag eftermiddag. Men den vassa vinden gör nog sitt till .

 

Stockholm

Händelser och detaljer från gårdagen

2 april, 2020

Dagarna går i rask takt och det trots en del helt nödvändiga begränsningar. Vi har det ganska bra men de  mer fysiska sociala kontakterna går helt klart på sparlåga. Men ibland träffar vi vänner utomhus och gärna då på promenader. Och att slå sig ner utomhus  för en fikapaus eller “pitstop” piggar absolut upp. Många steg blir det dagligen och ibland delar vi upp rundorna vi går så att det kan bli 5 km under förmiddagen och 5 km senare på eftermiddagen. Men eftersom vi gillar omväxling varvar vi med att också ta en mer rejäl promenad per dag. (Ofta blir den då på mellan 8 och 12 km.) Gårdagen bjöd på fint väder stora delar av dagen och vi satsade på att röra oss här på Södermalm. Så idag bjuder jag på några händelser från gårdagen.

En händlse bland andra händelser. Körsbärsträd i blom. Så vackert. En händelse bland övriga händelser. Japanska körsbärsträd i blomning här på Södermalm. Så vackra.

Gårdagens händelser under gång

Av helt naturliga själ börjar vi våra rundor på kajen där vi bor. Och ofta blir det vindriktningen som avgör om vi ska röra oss väster eller österut längs vattnet. Går vi västerut så blir det längs Årstavikens vatten och går vi österut blir det längs en vik av Saltsjön/Östersjön. Nej, vattnet är inte direkt salt men jämför man med Mälaren är det i alla fall en blandning av “sött och salt.” Nu började vi att gå österut och längs kajen var det som vanligt full aktivitet. På olika sätt.

En bit bort längs kajen liggerI Anna Lindhs park, tidigare Vintertullsparken. Och här spelade några boule. (Namnbytet skedde 2013) Parken har fått det nya namnet eftersom Anna Lindh, bodde i ett av husen vid parken.

Namnet Vintertullen kommer sig av att det här förr låg en av Sockholms tulla där man fick betala för att föra in varor i Stockholm. Och just här var det en sådan. Tull fick vintertid betalas för de varor man med släde förde över isarna frånde områden som idag är Nacka och Värmdö kommuner. Här låg också ett tullhus som man rev 1907.

Alldeles bredvid Anna Lindhs park och bredvid Barnängsbryggan ligger Kajsas kiosk/servering.  Och den är välbesökt även i dessa tider. Goda avstånd mellan borden och tydliga regler för vad som gäller om man står i kö bidrar förstås. Liksom trevlig personal.

Kajsas kiosk vid barnängsbryggan. Slå man sig ner här ser man händelser som avlöser varandra. Både längs kajen och i kanalenSlår man sig ner här vid Kajsas kiosk eller på någon av bänkarna bredvid  så finns det alltid något att titta på. Händelser avlöser varandra både på land och i vattnet.

Maken står i kö för att köpa lite “färdkost”. Och ett rött och vitt band visar tydligt var man ska stå.

Vi lämnar kajen

och går upp bland husen. Här är det kalas på gång.

 

Vi går vidare och kommer upp till Skanstull och Ringvägen. Här det full aktivitet utomhus hos Friskis & Svettis. En vanlig onsdag mitt på dagen

Fler händelser

Vi lämnar trrafiken uppe på Ringvägen och passerar Eriksdalsbadet och går ner mot Årstaviken/Mälaren.   Här har vi i olika omgångar sett herr och fru Svan tillsammans. Och det gjorde vi nu också. Men nytt var att det fanns ett bo och där befann sig fru Svan.

Pappa Svan har bra koll på händelser runt sig. Herr Svan ser eftertänksam ut. Och han har bra uppsikt över händelser runt omkring både på land och i vattnet.

Och fru Svan ligger alldeles stilla i sitt nybyggda bo. Kanske vilar hon sig i form. Ska bli roligt att följa herr och fru Svan och sedan deras ungar.

Energi hade jag fyllt på med under promenaden och stärkt av 6 km i rörelse så tog jag mig an ett tips jag för en tid sedan fick av bloggvännen Anki. Tipset var en “treveckors sallad” och här är receptet från Zenias Kitchen.  Vitkål, mörötter, purjolök eller rödlkök, röd och grön paprika. Men man kan helt klart utesluta något och lägga till annat.

Färgglatt!

Och här är det färdiga resultatet. Jodå, vi provsmakade salladen till kvällens middag – renskavsgryta med lök ,enbär, kantareller  och grädde. Och makens goda potatismos därtill. Perfekt!

Dagen har övergått i kväll och jag ser solen spegla sig både i kanalen och husen på andra sidan. En händelserik och trevlig dag i alla sin enkelhet.

Stockholm

Nackareservatet – Välkomna hit och ut i naturen

1 april, 2020

Nackareservatet eller “Nackareservaten” är ett stort  naturreservat och friluftsområde alldeles nära Stockholm. (Bra info via länken här från länsstyrelsen om hur man tar sig hit och vad som finns inom reservatet)

Området ligger både inom Stockholms och Nackas kommuner och båda kommunerna delar på skötseln av det 855 hektar stora området.  (1 ha =10 000 m2) Vi har då och då genom åren gått runt här  men för bloggen är det idag premiär för Nackareservatet att få vara med. Så välkomna med ut i naturen på en långpromenad.

Färjan från Barnängsbryggan på Söder till Lumabryggan i Hammarby sjöstad och sedan blev det promenad mot Nackareservatet. Vi tog färjan över från Barnängsbryggan på Södermalmssidan till Lumabryggan i Hammarby sjöstad/Södra Hammarbyhamnen. En tur på fem minuter och sedan styrde vi stegen mot Nackareservatet.

Start och mål vid den röda "pluppen". Vi gick i utkanten av Nackareservatet och rundade SicklasjönStart och mål vid den röda pluppen. För vår del blev det en runda på dryga 9 km och vi gick denna gång i utkanten av Nackareservatet och följde först Sickla kanal och sedan rundade vi Sicklasjön.

Nackareservatet

är ett av de mest välbesökta friluftsområdena i landet och med tanke på närheten till storstaden Stockholm är det full förståeligt. Största delen av reservatet ligger i Nacka kommun och en mindre del i Stockholms kommun.  Men det är Stockholm stad som  äger all mark och förvaltar det hela.  Värt att notera är att det inom reservatet finns flera olika naturtyper  och ett rikt djur och växtliv.

Innan vi nådde från gick vi på Sjöstadsidan  längs Sickla kanal och passerade “fisktrappan” och Sickla sluss.  (Mer info via länken)

På väg mot Nackareservatet passerade vi "fisktrappan" vid Sickla kanalPå väg mot Nackareservatet passerade vi “fisktrappan”  i Sickla kanal –

och Sicklaslussen.

Och efter någon kilometer  var vi framme vid Sicklasjön som tidigare hette Långsjön.Här gick vi över den lilla träbron och fortsatte på den södra sidan av sjön . (På en del ställen här fungerar det också att cykla)

Sicklasjön i nacka. Här till höger klev vi in i Nackareservatet. Sicklasjön  är ca 1400 meter lång och i andra änden av den tar Järlasjön vid. Här på den högra sidan klev vi in i Nackareservatet.  Skulle man vilja ta en promenad/kulturpromenad runt sjön så rekommenderar jag verkligen det.

Vattenståndet var fortfarande högt och det gick en bra bit upp i skogen .

 

Skunkkalla?

är en växt jag inte tidigare kände till. Vare sig till namn eller utseende.  Men kanske är det sådana på bilden under. Den finns på en lista över EU:s invasiva främmande arter. Och det var tur det fanns en skylt att läsa på bredvid  så att jag och andra kunde bredda vår kunskap. En invasiv växt är en växt som introducerats till ett område utanför sitt ursprungliga utbredningsområde. Här kan den skada det ekosystem där den hamnat och även hota den biologiska mångfalden Växten bör också enligt Naturvårdsverket nogsamt grävas bort med rötter och det hade man nog försökt att göra.  Jag har ju fler bloggläsare som kan det här med växter. Är detta månne skunkkalla? Eller vad kan det vara

Är detta månne skunkkalla som på nytt växer upp i Sicklasjön i Nackareservatet. Är detta månne skunkkalla som på nytt växer upp här i Sicklasjön i Nackareservatet.

Vi fortsatte en bit till i Nackareservatet

Någon bäver såg vi inte här i Nackareservatet men de finns. Någon bäver såg vi  tyvärr inte här i Nackareservatet, trots att vi var väldigt uppmärksamma. Men väl en bäverhydda. Och bävrar finns både i Järlasjön och i Sicklasjön.

Men något rörde sig tyst i vattnet. En paddlare.

Vi vek av från vattnet och närmade oss Lilla Sickla gård och här var det folk som med stora mellanrum slagit sig ner både för att grilla och äta pick nick.

Andra satt i lä vid det gamla lusthuset från slutet av 1700-talet som också tillhör engelska parken vid Lilla Sickla gård . 

Vid Nysätra, i slutet av Sickla sjön, gick vi över bron och fortsatte tillbaka längs Sicklasjöns norra del mot Lumabryggan.

Vid Sickla strandbad såg vi inga som badade men däremot njöt flera av solen.

Dags att ta oss tillbaka till Söder och huvudstaden igen.

Och på Söder hälsar Sofia kyrka uppe sin kulle i Vita Bergen oss välkomna tillbaka.

 

Stockholm

Framåt – Får se vad som händer längs och på vägen

31 mars, 2020

Någon brist på sysselsättning kan jag inte alls påstå att jag har i dessa dagar. Visserligen blir innehållet för mig som för många andra begränsat. Men jag har friheten och möjligheten att ge mig ut. Nog så viktigt. Till viss del känner jag mig som en klocka. Jag går och går och jag kommer också i mål. Hemma! Men delmålen under gång, under promenaden, kan ändras. Inte så konstigt i rådande tider för jag undviker gärna större folksamlingar och vill känna att jag har gott om utrymme. Och  inriktad på att röra mig är jag. Så där är klockan och jag lika. Vi går framåt och får se vad som händer.

Norra Hammarbyhamnen. Vad är framåt och vad är bakåt? En öppen fråga. Vad är framåt och vad är bakåt här på kajen i Norra Hammarbyhamnen.  Beror på hur man ser det.  Det är  här jag startar och går mål efter mina rundor. I alla fall när jag är hemma i Stockholm.

Sen är det inte alla som väljer att röra sig utan vid lunchtid, jadå även andra tider,sitter många i lä längs och vid kajen och äter lunch.  (Bild från förra veckan)

Framåt längs vattnet

Vi känner hur vinden blåser och eftersom  den kommer österifrån bestämmer oss för att ta kajen västerut. Alltså gå i medvind längs Årstaviken/Mälarens vatten. Vi passerar Hammarbyslussen som skiljer Saltsjön från Mälaren och följer vattnet.

Start och mål denna runda är restaurang Thaiboat. Strax väster om den ligger Hammarbyslussen som skiljer Saltsjön från Mälaren.

Många i rörelse längs Årstaviken och avstånden är goda.

Vi passerar koloniträdgårdarna vidEriksdalslunden, ett område jag gärna och ofta  besöker. Alla årstider. Och vi fortsatte framåt. Mot nästa koloniområde för här längs vattnet och uppe på bergen ligger de olika koloniområdena sida vid sida.

Vi tar oss vidare framåt längs Årstaviken på en upptrampad stig. Vi lämnar grusvägen närmast vattnet och tar oss vidare framåt på den upptrampade stigen mot  nästa koloniområde, Södra Årstalunden. 

Tittar vi uppför berget skymtar Södersjuhusets olika byggnader och nere vid vattnet speglar sig träden i eftermiddagssolen.

Vi fortsätter framåt längs grusvägarna i Årstalundens koloniområde. Vi fortsätter framåt längs grusvägarna i Årstalundens koloniområde. Och just hit har vi inte tidigare styrt stegen.

Gott om vacker blå scilla både inom och utanför kolonilotterna.

Kolonistugorna klättrar uppför berget och vi stannar till för att njuta av utsikten. Noterar också ett utekök med dubbla dikbänkar. (I de flesta kolonistugorna finns inte el eller vatten indraget)

Vi går vidare uppför berget och ser en helikopter på väg att landa på Södersjukhuset.

Allra högst upp i området slår vi oss ner på en bänk och blickar ut över nejden. Och sedan styr vi fötterna hemåt igen. 

 

Skyltar Stockholm

Skyltpromenad – Välkomna med ut i det vackra vädret

29 mars, 2020

Söndag!  Och dags igen för en trevlig och rolig ”Skyltsöndag” som så  bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning.  Stockholm bjuder idag på strålande väder och så har det varit flera dagar under veckan. Bara att ta det positiva till sig. Så det gör jag även i dagens skyltning. Här bjuder jag på en en samling trivsamma, och i mitt tycke “glada skyltar,” från veckan som varit. Välkomna med på en skyltpromenad.

Stockholm och flera av grannkommunerna bjuder på fina strandpromenader. Här Danviksstrand i Nacka.en av stockholms grannkommuner. Fint att promenera längs inloppet till Stockholm. Tvärs över vattnet skymtar Kungliga  Djurgården.

Skyltpromenad i strålande sol

Vi stannar  till vid det gamla varvsområdet i Finnboda. Många nya hus har byggts här men den gamla, lite ruffiga, varvskänslan finns kvar och ger området sin karaktär. Och att ta en båt hit ut från City/Nybroplan och sedan vandra längs vattnet rekommenderas.

Min skyltpromenad börjar vid Finnbodaområdet i Nacka, grannkommun till Stockholm. Vår  skyltpromenad börjar vid Finnboda hamn, ett av stoppen utefter penedelbåtens linje. Linjen går från Nybroplan i City till Dalénum på Lidingö och med stopp vid flera bryggor på vägen.

I Finnbodaområdet är flera hus (bodtadsrättslägenheter) byggda på pålar ute i vattnet. Och runt om och bland husen finns synliga rester av det gamla varvet.

Från Finnboda gick vi vidare längs vattnet/Östersjön och passerade Kvarnholmen. Här finns den gamla kvarnen Tre Kronor kvar men nu är  den ombyggd till bostadsrättslägenheter.

Längs vattnet, finns här som på många andra liknande platser, ibland väldigt gott om måsar. Och måsar är väldigt bra på att dra ut sopor ur soptunnor. Men se här har man ordnat till det med en kedja så att måsarna eller andra intresserade fåglar inte ska ta sig ner i soptunnorna. Riktigt smart.

En smart lösning med kedjor på papperskorgen.

Flera olika grönområden finns och förutom papperskorgarna med kedjor har man också satt ut många behållare för engångsgrillar. Ett gott initiativ det också. Färgen piggar dessutom upp.

God idé med en behållare för engångsgrillar.

På Kvarnholmen finns också ett  rejält utegym. Perfekt med instruktioner bredvid de olika “apparaterna”.

Vi lämnar Kvarnholmen

och tar oss vidare längs vattnet på Sicklaön i Nacka.  Passerar Svindersviksbron, Ryssbergen och Marinstaden.  Och efter ett par kilometer är vi framme vid Svindersvik

Här möts vi i den fina eftermiddagssolen av en välkomnande skylt.

Ytterligare  en glad och positiv skylt.

Och ännu en!

Fika utomhus blev det för vår del. Och kan man i fjällen slå sig ner vid en solig vägg när det är -10 grader i skuggan så kan man ju göra det här när det är +10.

På vägen hem, mot färjan över till Södermalm från Henriksdalsbryggan i Nacka, såg jag den här målningen som täckte dörrarna till en annars grå pumpstation.

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

 

 

Stockholm

Svindersvik – Gård och café från 1700-talet

28 mars, 2020

Vi är på gång, på väg längs vattnet här vid Svindersviken och målet är gården Svindersvik och café Brygghuset. En kaffepaus lockar innan vi tar oss vidare hem till Södermalm igen.

Under veckan som varit har jag tagit er med på en långpromenad på västra Sicklaön i Nacka .(En grannkommun till Stockholm.) Även kontakten med vatten har hela tiden  påtaglig. Och så även med en hel del natur.  Flera stopp har det blivit för  längs vägen finns en hel del att se både av historiskt värde och av det mer moderna slaget. Igår blev det ett stopp i  Marinstaden  med sina villor och radhus som är byggda på pålar i vattnet.

Visst är mars en vårmånad. Men på vägen till Svindersvik, längs vattnet, låg det tunn is kvar. Visst är våren här men på väg till  Svindersvik såg vi att det låg tunn is på vattnet. 

 Café Brygghuset på Svindersvik – En favorit

Vi kommer hit till fots och har gått dryga 7  kilometer sedan vi startade på Södermalm.Det är en vacker eftermiddag och vi tittar efter en plats vid vattnet. Men eftersom vi vill hålla avstånd så är inte möjligheterna här så många. (Väldigt få)

Vi närmar oss Svindersvik längs vattnet. Gott om platser utomhus vid café Brygghuset vid Svindersvik. Och vill man inte sitta vid vattnet eller att det är fullt här finns flera utspridda platser på gårdssidan.(Just nu är det bra att de just är spridda)

Café Brygghuset vid Svindervik i nacka. Härlig 1700-tals miljö. En favorit bland caféer. Brygghuset vid Svindersvik är ett jättemysigt café med  bakverk, smörgåsar, soppor och lättare lunchmat. Allt “hemlagat” från grunden.

Detaljen med våra sittplatserna löste sig smidigt  och herrarna i sällskapet slog sig ner. Väldigt roligt att det var så många besökare här. Men allt var noga genomtänkt – Från själva serveringen till avstånd mellan bord och personer i kön.

Gästerna pekar på  eller talar om vad man vill ha.Och personalen med handskar och tång lägger upp.

Svindersvik och Café Brygghuset. Mysig inomhusmiljö Och extra lovvärt att gästerna spritt ut sig. Svindersvik och Café Brygghuset . Trevligt även inomhus. Och gästerna hade spritt ut sig.

Väldigt gott och skönt med en kaffepaus i solen efter 7 km. Maken och vännerna Susan och Jörgen ser nöjda ut.

 

En annan byggnad som också tillhör café Brygghuset i Svindersvik. Här gräddas det våfflor. Bord och stolar finns inomhus att nyttjaEn annan av byggnaderna på Svindersvik som också tillhör caféet.  Här gräddas det våfflor som man beställer inne i caféet men hämtar här.  Och i byggnaden finns  också  bord och stolar och även en liten loppis.

(Jeanette som driver kaféet är förälder till ett par elever som gick på Svenska Skolan i Ban Phe i Thailand när jag jobbade där  många år sedan. Nu var det så många gäster att jag inte ville störa med att hälsa. Jeanette höll på att grädda våfflor).

Lite historia om Svindersvik

Den gula huvudbyggnaden ritades av rokokoarkirtekten Carl Hårleman och byggdes som sommarnöje till Stockholmsfamiljen Grill i mitten av 1700 talet. Ett sommarnöje i den här storleken kallade man allmänt för en “grosshandlarvilla”. Just namnet grosshandlarvilla  kommer sig av att under slutet av 1700-talet och till början av 1900-talet köpte eller arrenderade många förmögna grosshandlare mark. Ofta sjötomter där de sedan uppföra stora villor.  Många grosshandlarvillor kom till runt om i olika delar av skärgården i Stockholm och de finns fortfarande kvar. Tar man en tur ut i skärgården, både den norra och södra, ser man dem ofta. Och med fantastiskt fina lägen.

Svindersviks gård blev såld  1780 och har haft olika ägare.  Och på 1940-talet blev gården köpt av Nordiska Museet som än idag driver verksamheten. (På hemsidan här går det att läsa om olika evenemang och visningar som kommer att äga rum.) )

Grosshandlarvillan – Svindersvik.  Gott om gamla äppelträd i parken. Men jag undrar om de taniga grenarna orkar bära någon frukt…

Familjen Grill

Och hit ut till den stora villan  flyttade familjen Grill när sommaren kom. Helt enkelt var det inte på 1700-talet  att ta sig  så här långt utanför Stockhom så det blev  roddbåt som familjen blev transporterad med.  Inne i “staden” det var  alltså Gamla stan som gällde, ägde Familjen Grill också Grillska huset.  Ett stort hus vid Stortorget där de bodde de vintertid.  Sedan 1963 bedriver Stadsmission en omtyckt konditoriverksamhet i byggnaden.

Stockholm ägde familjen flera byggnader, bl.a. Torstensonska Huset. En byggnad som senare såldes vidare till prinsessan Sofia Albertina och idag huserar UD där. Flera svenska järnbruk var också i familjen grills ägo fram till en konkurs på 1800 talet; Söderfors, Iggesund och Österbybruk. Dessa bruk har också periodvis ägts av släkten de Geer.

Gott om gamla äppelträd är det i parken. Och en del är som gjorda nu för att kunna vara lite avskild i dessa tider.

Mot Södermalm

Från Svindervik fick  vi för några kilometer närheten till vattnet. Men vid Sickla kaj och Henriksdal började det arta sig igen. Vi bestämmer oss för att ta färjan från Hensiksdalsbryggan i Södra Hammarbyhamnen/Hammarby sjöstad och ta oss över till Barnängsbryggan på Södersidan. En sjöresa på fem minuter. Och sedan återstår den sista kilometern hem längs kajen.

Tittar på stegmätaren och ser att vi utifrån kartan gjort en del steg extra så resultatet är totalt ca 15 km. Ren friskvård!Och en väldigt trevlig sådan.

På väg till Henriksdalsbryggan. Många sitter längs kajen och njuter av det vackra vädret. Och på andra sidan Hammarby sjö ligger Södermalm.

En karta över den sträcka vi gått.Start och mål vid den “röda pluppen”. (Ett par km mer enligt stegräknaren än vad kartan visar. Som fotograf blir den en del extra metrar,)

Barnängsbryggan, (Söder) och sedan över till Nacka mot Finnboda, Kvarnholmen, Marinstaden, Svindersvik, Hemriksdalsbryggan, Barnängsbryggan och hem.(Har ni missat något av promenaden och vill hänga med så finns den i bloggen under den senaste veckan.)

Stockholm

Sjönära – Nacka med Marinstaden och Ryssbergen

27 mars, 2020

Ett sjönära läge har vi där vi bor, på kajen i Norra Hammarbyhamnen, på Södermalm i Stockholm. Och nära vatten håller jag mig också väldigt gärna och oavsett var jag befinner mig. Allra mest lockar havet, men i Stockholmtraketn kan jag inte påstå  att havskänslan är påtaglig. Visserligen har vi Östersjön helt nära men man får komma ut en bra bit ut i Stockholms skärgård mot Ålands, hav för att jag ska få den där riktiga känslan av hav. Annars är det ju andra delar av landet som gäller.

I några inlägg har jag här på bloggen i promenadtakt rört mig längs vattnet på Sicklaön i Nacka kommun. Och det är många läsare i andra delar av landet och även från Stockholmsområdet som följt med. Så en riktig gruppromenad har det blivit. Jättetrevligt.

Sjönära fortsätter vår promenad att vara. Från Danviksbron via Saltsjökvarn, Finnboda varvsområde och KvarnholmenHär, vid Svindersviksbron, invigd 2016,stannade vi till när vi kom  från de gamla områdena vid Finnboda varv och Kvarnholmen med kvarnen Tre Kronor.

Med fokus på det sjönära

och närheten till vattnet, några meter bara, har vi haft  hela tiden. Och vattnet, i det här fallet Östersjön, kommer att fortsätta att vara med oss. Från Kvarnholmen fortsätter vi  under Svindersbron och vidare längs Svindersviken, en del av Östersjön. Svindersviksbron är en bågbro, byggd av stål och betong, som förbinder de mer centrala delarna av Nacka med Kvarnholmen. Bron går i ett spann och är planerad för både bila och cykeltrafik samt fotgängare. (Bron i sig är 140 meter lång och den segelfria höjden är 18 meter.)

Vi, vännerna Susan och Jörgen, maken och jag,  går längs Svindersviken på en 400 meter lång träbrygga och är på väg mot Marinstaden. Tvärs över vattnet ligger Kvarnholmen.

Tyvärr har jag inte fått fram en bättre karta över natur och rekreationsområden på Sicklaön i Nacka. Men det som är markerat med grönt är naturområden och de bruna är rekrerationsområden. Vi har följt vattnet från brun 7:a- Saltsjö kvarn, till brun 2:a. på Kvarnholmen.  Vidare över till grön 2:a Ryssbergen och sedan mot målet  som är brun 2:a – Svindersviks gård

I princip, kan man alltså gå längs med vattnet runt västra Sicklaön. Vilket vi också gjorde.

En kort promenad idag. Från Svindersviksbron och till Marinstaden

Promenden är sjönära längs Svindersviken. Men också skogen ligger nära. Promenaden är sjönära.  Svindersviken  på  högra sidan. Men ett par avkrokar tar oss några hundra meter från vattnet och upp mot skogen.

Ryssbergen

är en tämligen orörd urskog  i ett kraftigt kuperat naturområde här på västra Sicklaön.  Namnet tror man kommer från den delen av Svindersviken som kallades för Ryssviken och ligger här nedanför skogen. Hit kom ryska fartyg  för att ankra därför att man inte ville ha dem närmare Stockholm.

Särskilt kuperat är området ner mot vattnet, Svindersviken. Högsta höjden är 60 meter. Här växer både lövskog och barrskog. Och inom området finns tallar som är över 400 år gamla. Tyvärr har den brand som var här sommaren 2018 påverkat både djurlivet och växtligheten. Men olika arter av fladdermöss trivs och hittar sin föda nära vattnet. Även många olika fågelarter trivs eftersom de här har lätt att finna både föda och boträd.

Bland träden ser man också en hel del “torrakor”. Alltså döda träd som står upp men det finns  också “lågor” döda träd som ligger ner. Vad gäller Ryssbergen i stort är det unikt med en urskog med allt som finns i den så nära en storstad. Mer om Ryssbergen finns att läsa här via länken.

Alldeles sjönära, vid Svindersvikens strand ligger Ryssbergen.Alldeles sjönära, vid Svindersvikens strand, ser man Ryssbergen. 

Ett sjönära boende

har man absolut här i Marinstaden. Ett bostadsområde nedanför Ryssbergen, vid Svindersvikens södra strand.  Man började planera området 1999 och här i  en tidigare en gammal hamnanläggning.Här låg förr rostiga fartyg och sådana som inte var i farbart skick. I folkmun kallades detta för ” de döda skeppens vik” och det fanns ju en anledning. Så här i den gamla hamnanläggningen byggde man villor och radhus på mellan 100 och 200 m2  på osänkbara betongplattformar.  Och dessa skulle bli anslutna till det kommunala vatten och el nätet. Även ett större hus med bostadsrättslägenheter var planerat vid strandkanten.

Absolut sjönära och med egen båtplats på tomten.Absolut sjönära och med egen båtplats på tomten

Huvuddelen av bostäderna skulle byggas i Tallin och sedan skeppas hit. Men det körde ihop sig och 2013 blev företaget bakom satsningen, Marinstaden AB, försatt  i konkurs av Stockholms tingsrätt.  Och redan tidigare hade det varit ekonomiska problem och förseningar i byggprocessen.

Här finns olika husvarianter och en del består av 150 m2, fördelade på tre våningar och med källare under vattnet.

Marinstaden. Absolut sjönära men utan att det gungar. Absolut sjönära men utan att det gungar. Villorna här är byggda på betongpelare men nog kan det gå vågor i viken så att vattnet svämmar över.

Här har man på en flotte byggt ett växthus på sin sjötomt

Ett större hus, Sjöhuset, med 48 bostadsrättslägenheter har kommit till under 2018, Huset är sluttande och så har arkitekten Tomas Sandell valt att bygga för att ta hänsyn både till hur solen rör sig, naturen och Ryssbergen runt om. Alla lägenheter har obruten sjöutsikt och från balkongerna är det kvällssol. (De ligger alltså i norr) Har man köpt en lägenhet här så ingår både garage och båtplats. Priset för en lägenhet? Ca 8-9 miljoner för en 3:a – 4:a  på 110-120 m2 och en månadsavgift på ca 6000 kr. (Alltså ett  lägre pris /m2 än vad det är inne i centrala Stockholm.)

Sjöhuset i Marinstaden. Sjönära boende här också med ca 75 meter till vattnet. Sjöhuset i Marinstaden i Nacka. Sjönära här också med ca 75 meter till vattnet. 

 

Stockholm

En överblick – Från mer stadsbetonade kvarter på Södermalm

26 mars, 2020

Välkomna med på dagens runda, en överblick och i mer stadsbetonade kvarter. Vi rör oss på Södermalm, undviker större folksamlingar och håller också avstånd till de vi möter. Inte alls särskilt svårt för det är inte direkt trångt på gatorna. Har ju sett och förstått att många som är ute på promenader väljer att göra det i omgivningar där det finns både vatten och grönska.

En överblick. Gamla stan i bakgrunden och "guldbron" Slussens nya på på plats. En överblick. Gamla stan i bakgrunden. Den plats där Stockholm grundades och som fram till 1980 hette staden mellan broarna. Och rakt fram ligger med “guldbron” – Slussens nya bro på plats. Bron som ska förbinda Södermalm med Gamla stan.

 En överblick från Söders höjder

Man talar ofta om Söders höjder och jämfört med övriga delar av huvudstaden så finns det faktiskt en del höjder här.  Det ursprungliga namnet på Södermalma var Åsön som syftar på Stockholmsåsen som sträcker sig över Söder. Idag finns namnen Åsögatan och Åsöberget  kvar som en påminnelse om detta.  (Ordet ås kommer av det fornsvenska as som betyder höjd) Men så höga är inte bergen på Södermalm utan de håller sig i stort sett mellan 40 och 50 meter. De högsta är Skinnarviksbergen på västra Södermalm som är 53 m över havet och det lägsta Åsöberget med sina ca. 40 meter.

Dagens ena runda på 4,4 km. (Blev en till lite längre och då längs vattnet) Start och mål vid Tullgårdsparken och sedan blir det uppför längs den streckade linjen till Mosebacke torg och Katarinahissen.

Vi startar vid Tullgårdsparken och går hela Östgötagatan upp till Mosebacke torg. Ja det är uppför hela vägen en svag lutning i  2 km. Här uppe vid torget håller parkarbetarna att ta bort trasiga soffor och ersätta dem med lagade. För behovet av soffor är stort i dessa tider när vi ska sprida ut oss. Och det är något jag tycker Södermalmsborna är bra på.Det och att visa hänsyn i största allmänhet.  Ja, de är bra på mycket

Mosebacke torg ligger ganska öde. Och de som är här sitter väl utspridda.

På torgets östra sida ligger en liten park. Med tonvikt på liten. Här finns det vanliga antalet bänkar men denna dag glest besatta.

Mosebacke torg, Katarinaterrassen

Jag passade på att ta en bild ut över torget. Oftast passerar jag  torget på väg upp till Mosebacketerrassen och det utan att stanna upp. Men just denna, lite blåsiga dag, lockade inte terrassen här. Men snart så. Fint att tillbringa vackra kvällar och sena eftermiddagar här med en magnifik utsikt över Stockholm inkluderad. Här uppe vid Mosebacke torg ligger också den anrika Södra teatern.

En överblick. Mosebacke torg, Mosebacke torg. En överblick

Bilden ovan och den äldre här nedanför innehåller i stort samma byggnader. Och det gamla vattentornet, som arkitekten Ferdinand Boberg ritade finns kvar och har en spännande arkitektur. (Ferdinand Boberg var från slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet en av Sveriges mest kända arkitiekter. Han ritade bl.a. NK huset i Stockholm.)

Roligt att jämföra den här gamla bilden med den jag själv tog.

Vi lämnade Mosebacke torg och gick vidare till Katarinaterrassen Jag var nyfiken på hur det stod till med “guldbron” som vi såg ankomma Stockholm för ett par veckor sedan. Veckan därefter var vi också här vid Katarinahissen/Katarinaterrassen för att då se den ligga vid kajen. Mina funderingar var om den skulle passa. Och hur den såg ut nu på plats. Ja, på plats är den men inte direkt fastsatt ännu.

Glest med besökare så det är lätt att få en överblick på Slussenarbetet. Och jag skymtade "guldbron".Glest med besökare här upp vid Katarinaterrassen så det är lätt att få en överblick över stan och en skymt av “guldbron”.

 

På vägen hem

tog vi trapporna ner från Katarinaterrassen och såg då bron betydligt bättre. Och visst syns den; 140 meter lång och med visst guldfärgning. Brön ligger på sin plats men vilar fortfarande på pontoner och har inte  ännu sänkts ner på brostöden . Detta kommer att ske och man beräknar att det kommer att ta ett par veckor. Bron ska så småningom målas under våren och i en mer guldskimrande nyans.

Här har vi närmat oss bron än mer. Och när man ser de två “neonfärgade” personerna på bron är det enklare att förstå hur stor bron är. 

Vi passerade Medborgarplatsen och även om uteserveringarna var öppna så var det glest med gäster.I vanliga fall är det ofta helt fullsatt från tidig eftetrmiddag till sen kväll-

SNAPS, en populär uteservering vid Medborgarplatsen hade extremt få besökare. Även här, som på så många andra ställen har  har man det nu glest mellan bord och stolar. 

Jag tittade in i saluhallen, Söderhallarna och det fanns några besökare. Men glest här också-

 

Även idag, kan jag precis som andra dagar, konstatera att det längs kajen utanför hos oss är många i rörelse. Solen strålar, det är + 14 grader. Många promenerar och med goda avstånd och andra sitter med kaffetermosar väl utspridda på bänkarna.Dags också för mig att ta dagens andra runda och njuta av det vackra vädret. Och senare eftermiddagskaffe på balkongen.

Stockholm

Kvarnholmen och kvarnen Tre kronor – Gammalt möter nytt.

25 mars, 2020

Igår tittade vi runt på Finnboda, det gamla varvsområdet på Sicklaön, i Nacka, några kilometer öster om Stockholm. Och här har en helt ny stadsdel växt fram längs vattnet vid Stockholms inlopp. En stadsdel som fortsätter att växa. Idag fortsätter vi till Kvarnholmen. Här ligger  det gamla kvarnområdet “Tre kronor.” Mycket nytt har blivit byggt här i form  av bostäder, kontor och mindre industrilokaler. Men även en hel del av det gamla är bevarat.  Närheten till vattnet och natur finns kvar och lockar extra.

Vi går vidare längs vattnet, från Finnbodaområdet mot Kvarnholmen.Vi lämnar Finnbodaområdet och fortsätter att gå längs vattnet mot Kvanrholmen, en kilometer bort. 

Finnboda, Kvarnholmen och vidare till Svindersviksbron.

Kvarnholmen

är en halvö i Nacka kommun. På ena sidan finns Saltsjön/Östersjön och på den andra ligger Svindersviken, en del av Saltsjön. Från början var detta en ö som hette Hästholmen och var skild från fastlandet genom ett sund. Men på 1970-talet ville man ha bättre vägar för transporter från kvarnen Tre kronor och oljehamnen här vid inloppet till Svindersviken så sundet blev igenfyllt.Till Kvarnholmen leder idag österifrån den tämligen nya Svindersviksbron, invigd 2016. Västerifrån leder Finnbergstunneln ut till Kvarnholmen.

Hästholmen blev inte bebyggd förrän i slutet av 1700-talet och då var det för att många rika stockholmare valde att bygga sommarnöjen här ute. Och så förblev det till slutet av 1800-talet då delar av ön kom att bebyggas av industrier och även bostäder till de som jobbade där. Förutom Hästholmen har Kvarnholmen också hetat Finnsjön. Ett namn, som precis som Finnbodavarvet, kom från de många finnländare och övriga sjöfarare från andra sidan Östersjön som kom hit med sina skutor. (Här i området finns bl.a. också andra namn som har anknytning till som Finnberget, Finnbergstunneln och Ryssberget)

Kvarnholmen och den gamla kvarnen "Tre kronor"Kvarnholmen och den  gamla kvarnen “Tre Kronor”

Kvarnen “Tre Kronor”

I slutet av 1800-talet köpte Qvarnaktiebolaget Tre Kronor mark här på ön och ett år senare var kvarnbyggnaden klar. Och den byggnaden finns kvar än idag. Byggnaden är väldigt rejält tilltagen och kommer man sjövägen till Stockholm så ser man särskult hur stor den är. Jag vet och har hört många turister som passerat som trott att detta varit Stockholm slott.

En bit in på 1900-talet blev Hästholmen/Kvarnholmen sålt till KF, Kooperativa förbundet och de drev verksamheten fram till 1992 då den försvann. Här finns mer att läsa om kvarnen, Kvarnholmen och dess historia.

Även i den gamla kvarnen Tre kronor och i silobyggnaden har man byggt bostadsrättslägenheter. Gott om parkeringsplatser är det vid kajen och det finns också garage.

 

Bostäder på Kvarnholmen

Många olika byggföretag är igång här och man räknar med att ca 4000 nya bostäder ska byggas.  En hel del är redan färdiga och många har flyttat in och många är också under byggnad. Även i den gamla kulturmärkta kvarnen Tre kronor och i silobyggnaden har  man byggt om och producerat nya lägenheter, 163 stycken.Bostadsrätter- de flesta i norrläge och utan balkong. Men de är ändå eftertraktade. Kommunikationerna in till Stockholm sker med båt på ca, 20 minuter och med buss ca 10 minuter till Slussen.

Många nya bostadsrätter är på gång på Kvarnholmen. En hel del nya hus och bostäder är på gång på Kvarnholmen.

Kvarnholmen. Vi går vidare längs vattnet mot SvindersviksbronVi går vidare på Kvarnholmen  längs vattnet. På andra sidan vattnet skymtar Djurgården och Kaknästornet.

Småbåtshamnen i en vik vid Kvarnholmen.  Småbåtshamnen i en vik vid Kvarnholmen. Och några har redan sjösatt sina båtar.

Vi närmar oss Svindersviken

och Svindersviksbron och  går längs vattnet, på en träbelagd gångväg.  Men innan vi är framme där tar vi oss går vi en bit uppför.

Här skymtar tullhuset vid Blockhusuddden på Djurgården.

 Stora sjötullenvid  Blockhusudden. (Vid Blockhusudden finns också en hållplats om man vill ta “sjövägen” och med båt ta sig runt här för att titta. I dessa tider kan annan tidtabell gälla) ) Under hundtatals år har Blockhusuddenhär vid inloppet till Stockholm haft en strategisk betydelse för all sjötrafik in till Stockholm. Redan 1623 omtalas en tull/tullhus här på södra Djurgårdens östligaste udde.  Detta tullhus byggdes på ruinerna av det gamla blockhus som fanns här reda på 1500-talet. På 1500-talet, under Gustav Vasas tid fanns blockhuset här för att spärra inloppet till huvudstaden. (Blockhuset var en mindre försvarsanläggning av sten och trä och en viktig del av stadens försvar.)

Inloppet till Stockholm. Fjäderholmarna bakgrunden.

Vi lämnar Kvarnholmen och fortsätter vår runda. Här har vi nått fram till Svindersviksbron.

 

Stockholm

Finnboda – En hamn i Stockholmstrakten som blev ett varv

24 mars, 2020

Finnboda varv, en gång ett av landets största, var ett delmål på den rejäla söndagspromenad vi gjorde. En spännande och rolig promenad med många ingredienser.  Och att det varit ett varv här  kan man tydligt se än idag trots att det inte varit i bruk på ca. 20 år.

Många och långa promenader blev det blivit under förra veckan. ( Såg vid en titt på telefonens stegmätare att resultatet visade  på dryga 60 km.) Jag promenerar alltid mycket och gör det var jag än befinner mig. Men nu när vissa begränsningar och rekommendationer råder i fråga om olika saker  så rättar jag mig givetvis också efter dem. Att gå längs vattnet eller snarare vattnen i Stockholm gör jag ofta och gärna, även när  virustider inte är rådande.  Och att stärka kroppen med promenader är en god investering. Välkomna med!

Vi startar promenaden mot Finnboda varv och området där från Danvikstull/Saltsjökvarn Promenaden mot Finnboda varv tar vi från  Danvikens hospital och Saltsjökvarnområdet. Här en vy in mot Stockholm och vid kajen ligger en av Vikinglinjens Finlandsbåtar. (Ej i drift nu med passagerare) Finnboda v

För egen del har jag ju börjat hemma på kajen, nära Skansbron, där den blå streckade linjen börjar. Och till Finnboda kajväg och det gamla varvsområdet  är det ca 5.5 km. 

Varvet

Finnboda kom att bli ett bli det näst största i Sverige. Endast Götaverken i Göteborg var större. Under sin aktiva tid som varv kom Finnboda att tillverka dryga 100 egna fartyg och alltifrån örlogsfartyg, lastfartyg och passagerarfartyg. Även en flytdocka byggdes. ( En anordning som kan sänkas ner i vattnet genom att vatten tas in och på så sätt möjliggöra att ett fartyg kan gå in där när det befinner sig i vattnet.)

Varvet har sin historia från slutet av 1600-talet då holländaren Johan von Swindern anlade ett beckbruk här vid Finnboda i Nacka kommun. (I ett beckbruk tillverkade man tjära.) Det här beckbruket blev köpt av Bergsunds Mekaniska Verkstad, som låg vid Hornstull på västra på Södermalm. Ett bra köp för de behövde anlägga ett varv som inte var “instängt i Mälaren”. Och det första egna fatyget som blev byggt var Talmud 1882 och det sista kom att bli Nordic Linc 1981.

Namnet Finnboda?

Finnboda var från början namnet på ett torp som fanns på det område som tillhörde Danvikens hospital . (Hospitalet ägde stora markområden här i Nacka) Vad gäller namnet tror man det kom från att platsen användes som hamn för skutor som kom från Finland.

Vacker gång/cykelväg från Danvikstull till Finnboda varvsområde. Vacker gång/cykelväg från Danvikstull till Finnboda varvsområde. Och visst gjorde det vackra vädret sitt till.

Fint längs inloppet till Stockholm. En Vaxholmsbåt på väg in mot stan och på andra sidan vattnet ligger Kungliga Djurgården, Kaknästornet  och prins Eugens Waldemarsudde.(Både Kaknästornet och Waldemarsudde är för närvarande stängda. )

Varvet har haft olika ägare genom åren och varit mer och mindre lönsamt. Men när man på 1930 -talet vid skeppsbyggen startade med gassvetsning, en blandning av syre och acetylen, en brännbar gas som är lättare än syre  blev det ett uppsving. Nya kriser kom på 1960 och 70- talen och varvet gick mer över till att reparera fartyg. Tyvärr var efterfrågan på fartygsreparationer liten och 1991 var konkursen ett faktum. Många olika ägare hade då passerat revy här på Finnboda varv.

Finnboda hamn

Bostadsföretaget HSB köpte 1997 det gamla varvsområdet och hade i planeringen att här bygga ett nytt kontors och bostadsområde som man tänkte kalla Finnboda Hamn. De gamla verkstäderna med snickerier och ångmaskinsverkstaden  blev till moderna kontor och det är ett arbete som är pågående även nu. HSB har här också uppfört ca 700 bostäder och fler är på gång. HSB sålde 2012 en del av sitt markinnehåll till IKANO. (Tidigare en del av IKEA , självständigt 1988 men ägare är familjen Kamprad) Och IKANO har i sin tur byggt ca 150 nya bostadsrätter, “Saltsjö vy” mot en av Finnbergets bergvägggar och med fin utsikt mot Djurgården och vattnet/Östersjön.  Många fler bostäder är på gång.  Om Finnberget berättar jag en annan dag. (Värt att nämnas är att många av lägenheterna har norrläge så solen har svårt att där nå balkongerna)

Finnboda hamn blev namnet på det nya området med kontor och bostäderFinnboda hamn. HSB köpte marken till det gamla varvområdet för att här uppföra kontor och bostäder. In till Stockholm tar man sig smidigt per båt via Sjövägen eller med buss.

En del hus är byggda på delar av det gamla varvet. Och här bor man verkligen på vattnet.

Bevarade rester från Finnboda varv. Här gled fartygen när det var färdigbyggda ner i sjön. Bevarade rester från Finnboda varv. På bilden märks det inte så mycket men stenblocken sluttar.  Dessa ursprungliga stenblock finns kvar och det var via dessa som fartygen “gled ner i vattnet”

Mer som påminner om att Finnboda en gång var ett stort varv. Mer som påminner om att Finnboda en gång var ett varv. Här kom fartygen glidande.

Från kajen går broar över till husen. (OBS! Balkongerna åt detta håll har söderläge och alltså mycket sol. När den är framme.)

Rustik och industriell miljö på vattnet.  Priserna på lägenheterna här ligger på 4 1/2 – 5 1/2 miljoner för en två rum och kök på ca  70 m2. Och det är lägre än i innerstan.