Igår lämnade jag ön, alltså Södermalm och tog en 10 minuters avstickare till Nacka strand. Men för att nå rätt hållplats blev det först en stärkande promenad österut längs kajen. Till busshållplatsen vid Londonviadukten, en promenad på 2 km. I Nacka strand väntade först en promenad längs kajen och sedan lunch i avslappnad miljö på restaurang J,alldeles vid vattnet.
Färgglada höstkransar utanför blomsterbutiken vid det lilla torget i Nacka strand
Från Londonviadukten
tog jag bussen. Jag hade från början tänkt att ta SL:s pendelbåt både dit och hem men ändrade mig i sista stund. Variation är alltid trevligt och med tanke på att det är en “långbuss” är det gott om plats utanför rusningstid. Grått var det mellan varven men skönt i luften så promenaden längs kajen bort mot till Londonviadukten var behaglig. Nu kan man ju undra varför ett område på Södermalm i Stockholm har detta namn. Och namnet kom till mest av en slump. I början av 1900-talet byggde man en bro här som skulle koppla samman kajen och hamnen nedanför med Folkungagatan med en viadukt. I samband med invigningen var ett par “kommunalgubbar” från London med och namnet fick bli just Londonviadukten. Så heter området än idag men har inte direkt någon anknytning till London.
En avstickare till Nacka strand
blir det då och då och det är alltid lika trevligt. Här bor min ena dotter Helen med familj och det är förstås en av anledningarna till att jag gärna tar en tur hit. Men jag gör det även om vi inte ses. Då och då har vi tagit pendelbåten hit och sedan promenerat längs vattnet in till stan. En riktigt fin promenad som följer vattnet och med naturen helt inpå.
En avstickare till Nacka strand är alltid trevligt. Här på väg ner till kajen med bergbanan. Tvärs över vattnet ligger den östra delen av Kungliga Djurgården med Blockhusudden. Även här har pendelbåten en hållplats. Bra utgångsläge för att att se mer av Djurgården. Hit tar vi oss också då och då.
Vi tog bergbanan ner (nu får endast 4 personer i taget åka) men man kan även ta trapporna ner. Eller om man så vill finns en väg som slingrar sig runt. En promenad längs kajen blev det före lunch. Men det var inte direkt någon trängsel på uteserveringarna här. Annat har det varit alla vackra dagar i vår, sommar och under fina höstdagar.
Här längs kajen i Nacka strand har man byggt ut med fler restauranger och “fikaställen”. Och rakt ut ser man i dimman Stockholms inlopp. Så visst ger en avstickare hit lite känsla av innerskärgård.
Ett av Nacka strands signum. Carl Milles 23 meter höga skulptur Gud Fader på Himmelsbågen. En skulptur som varit placerad här sedan 1995 och blivit ett kännetecken för Nacka strand. Ofta sprutar den vatten men inte denna dag.
Statyn
föreställer Gud som är i färd med att sätta stjärnor på himlen och assisteras av en ängel. Statyn ritades av Carl Milles men färdigställdes av hans assistent Marshall Fredricks och restes 1994. Från början var statyn tänkt att placeras utanför FN- byggnaden i New York. Regnbågsmotivet syftar på bågen som förenande kraft mellan olika ländes och var tänkt som ett fredsmonument. Men så blev det inte av bl.a. ekonomiska orsaker. Och en placering i New York blev det inte.
Omgiven av vatten
Dags för lunch och den blev på restaurang J. Trots en hel del besökare när vi kom var det luftigt mellan bord och gäster- Nu var det ju inget alternativ att sitt utomhus men det har vi gjort en hel del i vår, sommar och höst. Men även att sitta inomhus omgiven av vatten tycker jag om. Sedan ett tag finns också Kajen Nacka strand som också har restaurang, bar och en hel del annat. Även en pizzeria har öppnat här.
Restaurang J tycker vi om och det är alltid fint att äta här. Nu var vi här för lunch och det var roligt att se att många sökt sig hit. Just pendelbåten från Nybroplan i City gör det smidigt att kombinera en båttur med mat.
Trevlig miljö och med vattnet alldeles utanför – Perfekt! Och i slutet av lunchtiden var det mer glest besatt vid borden.
Det blev en jättetrevlig långlunch tillsammans med Helen men till sist blev det dags att återvända hem till stan och Söder. Och nu blev det en båttur.
Min avstickare till Nacka strand är slut för denna gång. Pendelbåten Maria kommer från Ropsten och ska gå in till Nybroplan i City. Men jag ska kliva av innan dess, vid Saltsjökvarn.
Som vanligt luftigt ombord på båten. (I varje fall brukar det vara så utanför rusningstrafik) Men jag valde att sätta mig ute på däck en trappa upp.
Här passerar vi Waldemarsudde och skymtar delar av parken med alla sina statyer. Och till vänster skymtar “Rundtemplet”
Lite närmare stan och vi möter en pendelbåt på väg ut. Fortfarande är det Kungliga Djurgården. Uppe på höjden skymtar Skansen. Den grå byggnaden till höger är “Oak Hill” , numer den italienska ambassaden.
Saltsjökvarn. Min “hållplats” och härifrån har jag ett par kilometer att promenera hem.
På väg hem. Och visst väljer jag vägen längs vattnet.
Fredag morgon. Vi har lämnat Mariehamn och är en bit ut på Ålands hav. Jag går ut på däck för att se havet, solen och molnen.
Någon direkt höstskärgård ser jag inte ännu. Men däremot en hel del öppet vatten och spännande molnformationer.
Ålands hav. Fortfarande ingen höstskärgård synlig.
Yttersta havsbandet på svenska sidan, på gränsen till Ålands hav. Närmast ligger skäret med fyren Tjärven och i fjärran skymtar fyren Söderarm som ligger på Torskär. 
Söderarm och fyren (Kraftigt inzoomad bild)
Här kommer den. Viss känsla av höstskärgård. Vi är en bit utanför Kapellskär i Roslagen och jag tittar extra på den ö och de hus jag i många år haft bra koll på. Undrar om jag vår, sommar och höst skulle trivas här.
Ser lovande ut. Absolut! Klippor som jag verkligen gillar. Strandtomt/naturtomt och havsutsikt.
Fler öar här i närheten är bebyggda men under den “gröna tiden” är det svårt att upptäcka de hus som finns.
Nu kommer så den höstskärgård jag väntat på. Noterar här från fartygets däck 11, där vi bor att ljuset ändrar snabbt ändrar sig. Himlen är också snabb med att ändra färg.
Ytterskärgård, mellanskärgård och här innerskärgård. Några timmar kvar till Stockholm och vi njuter vidare av en vacker skärgård. Och en vacker höstskärgård är det. Ja, Stockholms skärgård tycker jag är vacker alla årstider.
När vi såg Cinderella sakta glida in till kajen drog det allt i vår skärgårds och kryssningstarm. (Och vi visste förstås att allt ombord var av och anpassat för att det skulle bli en lyckad kryssning.)
Till en lyckad kryssning hör för mig också en bra hytt högt upp i fartyget. Valet föll på en “Seaside Premium” högst upp i fartyget, våning 11. 
Vi lämnar Stockholm. Gamla stan i bakgrunden och till vänster skymtar “Guldbron” som ska vara klar för invigning den 25/10. (Bild tagen från hyttfönstret och är lite oskarp)
På väg. Ser genom hyttfönstret också skyskrapan Stockholm New som finns nästan hemma hos oss och Globen.
En lyckad kryssning innebär för oss också god mat och dryck
Restaurang Seaview. Gott om plats och med gästerna rejält utspridda.
Personal finns bakom en glasruta och lägger upp det gästerna önskar. (Alla rätter är tydligt märkta)
En del rätter är framdukade i separata glas. Här en räkcocktail.
Inga köer och “luftigt”. Dessutom även smak och valmässigt en av de bästa bruncher vi ätit. Ingen mat som stått på plats och varit färdig länge. Upplevelsen även här bidrog också till en lyckad kryssning. 
Verkligen en gott utbud. Och gott på flera sätt.
Dansgolvet framför scenen var helt “blockat” av stolar som stod två och två och väl utspridda. Och de fylldes snart upp. 
Jag gick genom den fina Tullgårdaparken som ligger snett över gatan hos oss och slogs av kontrasterna när jag såg löven på träden. Många var fortfarande väldigt gröna. Som den här kastanjen.
Och alldeles bredvid de gröna träden fanns de som tagit på sig sin färgglada höstdräkt.
Skansbron. Stannar till på vägen mot Gullmarsplan där jag också ska att ta tvärbanan till Sundbyberg. 
Tvärbanans hela sträckning; från Sickla i Nacka till Solna station. Jag kliver på vid Gullmarsplan och ska åka till Sundbyberg.
Här stannar vi vid Liljeholmen/Liljeholmstorget. Hit åkte jag med tvärbanan för ett tag sedan när jag skulle titta närmare på 
Halvvägs till Sundbyberg. Här passerar vi 
Resan till Syndbyberg gick smidigt och det var verkligt gott om plats i vagnarna. Och med tanke på att tvärbanan går var 10:onde minut hade jag lätt kunnat gå av och tagit nästa om det skulle bli trångt. 
God cappuccino och så fick det bli en kardemummabulle för min del. Och här blev vi sittandes i ett par timmar. Så trevligt att ses igen. 
En hel del gatujobb är det i “Sumpan” och en del övergångsställen har fått “vikarie”. En god tanke som fungerade bra.
Medborgarplatsen med bostadshuset”Haglunds pinne” i den sena eftermiddagssolen.
Hemma på kajen igen.
Vi valde att åka 1:klass på tåget till Västerås och hade vi hela övervåningen till vårt förfogande. Så var det på både dit och hemresan. Perfekt!
Västerås. Och Åsa välkomnade med förmiddagskaffe och äppelkaka.
Några av böckerna i den inbundna formen. Och till dessa kom säkert minst 25 andra böcker som vi lyssnat på eller läst. Här är det en blandning av böcker som vi läser; deckare, historiska romaner, “feel good” och aktuella böcker av allehanda slag.
Västerås bjöd verkligen på en strålande dag. På alla sätt och Mälarens vatten glittrade vackert i solen.
Alldeles vid Mälaren, i det gamla ångkraftverket, ligger både “The Steam Hotell” och 
“The Steam Hotell” sett från Mälarsidan.
Entrén ligger på “andra sidan”
Läcker lobby med mycket rymd. 
Överlag är det “dämpad belysning”. Här en del av “loungen”/baren.
Mycket dämpad belysning även på toaletterna. 
Här i orangeriets matsal är det möblerat med bekväma fåtöljer och soffor. Men armstöden gjorde det lite knepigt att skära maten. Men utsikten mot Mälaren gjorde att det snabbt föll i glömska.
Prat, skratt och mat.
Riktigt gott och med många och väldigt fräscha “gröna” tillbehör.
Västerås fortsatte att stråla hela dagen.