Jag har hamnat i arkivet, i bloggarkivet. I går kväll hade jag kommit fram till den 1/2-2008, alltså exakt tio år sedan jag skrev detta inlägg – Kultur och skidåkning. Nu under våren reser vi tillbaka till Peking, stan där vi bodde mellan 2007 och 2010. (Jag jobbade där på Svenska skolan) Ytterligare några resor tillbaka dit blev det under 2011 och 2012 och nu är det alltså dags igen. Det var i Peking jag började blogga i september 2007, då på blogg.se. (Den enda portal som fungerade utan “tunnel”. ) Och nu inför vårens resa har jag på nytt börjat läsa igenom alla gamla blogginlägg. Och den rätta stämningen infinner sig lätt.
Kultur –
Den 1/2-208 skrev jag ungefär så här. (Kanske reviderat något under årens lopp)
I måndags kväll var jag för första gången på ett kinesiskt tehus. Jag, skolans bildlärare Maya ( som är kinesiska) och Kerstin, skolans musik och dramalärare tog klassen med oss på detta evenemang. Buss var beställd från skolan med avgång klockan 16.30. Visst kom det en buss. Men den var inte utrustad med säkerhetsbälten. Bara att skicka tillbaka den och begära en ny. Efter drygt en halvtimme kom en ny buss. Denna gång fanns säkerhetsbälten. Vi som skulle åka var 16 till antalet men bussen hade 44 sittplatse så gott om plats var det. Vi körde genom Beijing/Peking i rusningstrafik och i denna stad finns alltid VÄLDIGT många bilar och är det rusningstid så är de än fler. Efter “bara” lite mer än en dryg timmes resa hade vi kört den 3 mil långa sträckan till Laoshe Teahouse, som ligger strax söder om Himmelska Fridens Torg. Vi började med att äta middag på en kinesisk restaurang så den rätta stämningen skulle infinna sig.
Delar av klassen, resterande vid bordet bakom- God kinesisk restaurangmiddag inledde aftonen.
På tehuset bjöds vi förutom på stora mängder te också på på kinesiska snacks. Några av dem passade väl inte vår smak så bra, men en del slank ner.
Underhållning i cabaretform gav oss smakprov från gammal kinesisk kultur bl.a. pekingopera, akrobatik, imitationer, trolleri, kung Fu och maskbyten. En person kan ha ett 20-tal olika gummimasker som den sätter framför och på ansiktet och bytena märker man som åskådare inte av. Sker sekundsnabbt. Programmet här med olika former av kinesisk kultur tar ca 90 minuter och kan variera en del men det är alltid lättsamt.
Maskbyte. Här måste man vara väldigt fingerfärdig, allt sker snabbt. Mannen bytte kanske mask ett 20 tal gånger.
På väg
Tisdagens morgon bjöd på strålande solsken från en klarblå himmel. Idag skulle det bli skidåkning för hela slanten. (Något trötta elever eftersom måndagkvällenblev sen) Avresa från skolan 8.30. Bussen var beställd till detta klockslag. Nåja, bussen var där, men ingen chaufför. Ringde ett par samtal och efterfrågade chauffören. Men…Han hade ju kört oss lärare dit på morgonen och kunde inte vara så långt borta. Strax före klockan nio dök han upp. Jag hade då hunnit bli lite kinkig.
Och mer skulle det bli. Jag började efter en ganska kort stund fundera på om vi var på rätt väg- Bussen körde sakta på små grusvägar. Vi borde ha kommit ut på motorvägen. Vi frågade och fick till svar att han blivit tillsagd att köra grusvägen för att det var avgift på motorvägen. Då steg mitt blodtryck! Telefonsamtal till skolan och meddelade att har jag hyrt bussen så bestämmer jag och inte någon annan vilken väg som ska köras.Det kostar nämligen ca. 20 kr att köra på motorvägen.
Dags att hyra skidor
Så småningom kom vi till Nan Shan och vår efterlängtade skidåkning. Bäst att påpeka att det är konstsnö som finns. Backarna kan, om det är kallt på nätterna, vara öppna från december och en bit in i mars månad.
Vi var då “bara” en timma sena. Med tanke på att vi behövde vara tillbaka på skolan 14.40 så var vår tid i Nan Shan rätt begränsad. Bussen skulle ju då köra barn och lärare in till Beijing igen.
Nästa blodtryckshöjand moment var framförallt uthyrningen av skidor, stavar och pjäxor till 16 personer. Att ordna liftkort och skåp till alla gick däremot förvånansvärt enkelt.
Systemet med att en viss sko/pjäxstorlek hör ihop med längden på skidorna kan jag inte förstå. Man kan ju faktiskt vara lång även om man har 36 i pjäxor. Så var icke fallet här. Men till slut, efter en del turer fick eleverna skidor som kunde passera.
Värre var det för oss vuxna. Själv fick jag ett par carvingskidor som var 150 cm långa. Det var rent omöjligt att få ett par längre. De hörde ihop med mina pjäxor i storlek 38. Det var bara “att gilla läget”.
Observera de korta skidorna
Skidåkning och lunch
I backen svängde skidorna så fort jag bara tänkte på ordet sväng. Men det var vackert väder och jättetrevligt. Inte heller så mycket folk i backen. (På helgerna är det betydligt fler.) Skidåkning är ju en relativ ny företeelse för kineser så de här med att kunna åka lift, att stanna och att väja är inte vad de gör med automatik. Så vissa spänningsmoment får man på köpet så att säja.
Vi hade hyrt våra skidor i tre timmar så vi fick ligga i för att kunna utnyttja tiden. För min del blev det nog kanske en timmas skidåkning för det var en del att ordna med….
Lunchen åt vi ute i det vackra vädret på terrassen i solen. Vad säjs om nygrillade kyckling och lammspett till ett pris av 2kr/st, nudlar och grillade majskolvar. Ingen hade ro att äta så länge då kampen mot klockan var stor. Efter lunch hade vi bara knappt en timma kvar att åka. För min del blev jag då inbjuden av ett par elever att köra “puckelpisten” och inte kunde jag motstå denna inbjudan, trots korta skidor.
Lunch i backen.
Återlämnandet av all utrustning gick ganska smärtfritt och så gjorde även hemresan. Tio minuter “för sent” kom vi till skolan, trötta, glada och lite solbrända.
Det blev motorvägen tillbaka! Och vi alla konstaterade att kombon kultur och skidåkning var väldigt lyckad.
Vidare mot nytt år
Om en lite stund ska Bosse och jag åka till flygplatsen och vidare mot Langkawi i Malaysia. Övernattar i Kuala Lumpur och i morgon vid lunchtid befinner vi oss i vår bungalow, belägen i ett träd på stranden. Här kommer vi att vara i tio dagar och bara VARA. Åter i Beijing den 11 februari.
Det Kinesiska Nyåret står för dörren, infaller den 6 februari. Då börjar musens/råttans år. Gott Nytt År till er alla!
(Mer om Peking finns att läsa här)