God tidig söndagmorgon! Och dags igen för ”Skyltsöndag” tillsammans med bloggvännen BP och många andra. Här är det skyltar av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning. Dagens skyltar kommer från fredagens resa i resan, till Ulvön på Höga kusten i Ångermanland. (Befinner mig på jobbresa här i trakterna)
Skyltsöndag innebär skyltar av olika slag. Kusttrafik är på namnet på båten dom ska ta oss ut till Ulvön.
Ulvön + veckans Skyltsöndag
blev en bra kombo. Och brist på skyltar var det då inte. Ön är liten med bara ca. 45 personer som är bor här året om. Och antalet skyltar jag hann se på ön var nog också i den storleksordningen. En skyltande ö alltså.
Klart man ska “Unna sig Ulvön.”I veckans Skyltsöndag, liksom här på anslagstavlan, finns lite av vad ön och omgivningarna bjuder på.
Ombord på fartyget Kusttrafik fanns en livbåt på däck. Men skylten grunnade jag på. Om man inte får vistas i livbåten vad är den då bra för. Men å andra sidan – skulle livbåten vara fylld av folk som använde den som sittplatser kunde det bli skarpt läge vid en nödsituation.
Väl framme på Ulvön väntade några matrelaterade skyltar.
Bra att engångsgrillar har egna papperskorgar. Dessutom är de rejäla och snyggt rödmålade.
Denna blev nog min favorit i dagens Skyltsöndag.
I lanthandeln/diversehandeln finns det en hel del olika varor att tillgå
En brandstation som kombineras med toaletter har jag inte sett tidigare. Och båda känns nödvändiga.
Till sist. Så var det då den lokala anslagstavlan. Och den är viktig. För det är här man kan få veta vad som kommer att hända i byn . En hel del verkar det vara.
Fler ”söndagsskyltare” finns här! Titta gärna in!
Båten kommer in för att hämta oss i Docksta för vidare färd ut till Ulvön
Absolut njutbar är båtresan ut till Ulvön. En resa som tar drygt en timme.
Vi närmare oss.Fiskebodarna och båtarna ligger på rad längs vattnet
Vi lägger till strax nedanför Ulvö Hotell. Här, med utsikt över hamnen, ska senare äta lunch. 
Här ligger det gamla kapellet på Ulvön som ursprungligen är från 1600-talet.
I det gamla träkapellet på Ulvön finns många välbevarade detaljer. Målningarna är fascinerande med sin detaljrikedom.
En titt in i museet, som ligger längs Hamngatan, ger en fin känsla av hur livet här ute kunde te sig förr. (Gratis entré)
På väg till Höga kusten. Stopp vid Svartviks industriområde en mil söder om Sundsvall-
Baksidan av herrgården. Och här finns en fin uteplats där det är mysigt att slå sig ner för att äta lunch. Särskilt om vädret är “passande”.
Monumentet här i Lunde, i Ådalen, vid Höga kusten, visar en häst som stegrar sig och som är delad i två delar. Mycket symbolik finns här. 
Utsikt från monumentet i Lunde över Ångermanälven.
Ytterlännäs gamla kyrka (Det finns även en “ny kyrka” i närheten som är byggd på 1800-talet)
Höga kusten och Ångermanälven. Vackra omgivningar i ett grönskande landskap.
Hotell Elite ligger alldeles vid vattnet. Vacker middagsutsikt.
Och visst kände jag mig extra välkommen tillbaka hit till hotellet. Också en favorit i repris. 
Härkeberga kyrka, med stora delar från 1300-talet är en sevärdhet. Och de gamla takmålningar gjorda av av Albertus Pictor på 1400-talet är verkligen speciella.
Även i sakristian finns Albertus Pictors målningar. 
Här är Jona som blev slukad av en fisk. (
Spännande och väldigt detaljrika målningar är verkligen en sevärdhet i kyrkan.
Vackra omgivningar.
Här finns bostadshus, stall, ladugård,bodar, lider, loge och drängstuga. Allt nu inbäddat i vacker grönska.
Boningshuset och de andra byggnaderna på gården är en sevärdhet i sig. Här i huset är många möbler och bruksföremål är bevarade.
I ett av rummen finns flera gamla bruksföremål att titta på. Här en gammal smörbytta.
Denna lön planterades här på Härkeberga kaplansgård i mitten av 1800-talet.
Lönnen är verkligen stor med ett omfångsrikt lövverk. Och bakom den ser man tydligt de vassbeklädda taken.
Hjälmare kanal. Vi startade vår resa vid Notholmen och lämnade båten vid Gravudden.
Karta över västra Mälardalen. Hjälmare kanal är märkt med en blå streckad linje öster om Arboga. Vi klev på vid Notholmen, längst söderut.
Vi startade vår tur på Hjälmare kanal vid Notholmen och Hjälmare sluss.
Trevlig besättning önskade oss välkomna ombord. Och ombord var det gott om utrymme för vår grupp om 50 personer att sprida ut sig.
Svensk sommar. Så mycket grönska. Och vårt fartyg glider sakta och tyst fram här på Hjälmare kanal. 
En grå häger vill i alla fall vara med på bild. Och stockarna som är placerade i vattnet är till för att stärka kanalbanken så den inte drar sig ner i vattnet. 
En flotte med motor ligger fint här vid bryggan. Vi såg många liknande men mötte ingen på vår tur.
Väldigt vackert och rofyllt längs Hjälmare kanal. Jag bor ju hemma i Stockholm vid 
Här är det fritidsbåtar som ligger i en av slussarna och vi får vänta. 
Slussportarna stängs.
Fallhöjden, vattennivåskillnaden, i Hjälmare kanal, alltifrån 2 dm och upp till 5 meter och det är därför slussarna är nödvändiga.
Vi glider vidare och passerar här “Hjälmare docka” som är en gästhamn och en torrdocka- (En torrdocka gör det möjligt att reparera en båt utan att båten har vatten under sig. Båten kör in i den och sedan släpps vattnet ut.) 
Strax öster om Arboga. Här öppnas bron som går över E 20 för oss så att vi kan passera.
Framme i Gravudden och vår tur på Hjälmare kanal är över för denna gång
Olika mönster. Dessa finns vid Stadions tunnelbanestation i Stockholm.
En färgglad pil, med mönster i rektangulära former, visar vägen ut. 
Detta mönster går igen på flera av väggarna. 
Mönstren på kropparna är lika men ansiktsuttrycken varierar.
Här på klippan i Aromanche i Normandie, berättade pappa för Krigsskolan Karlbergs kadetter och andra militärer om hur den norska styrkan gick i land här den 6 juni 1944.
Veteraner samlas vid Pegasus Bridge i Normandie 50 år efter invasionen. Här vid Café Gondré, det första hus de allierade befriade. 
Har man möjlighet att besöka Furuvik och parken en vardag är det mindre trängsel. I alla fall sommartid. 
I Uppsala bytte vi till “Upptåget” som på dryga timmen tog oss till Furuvik. Bekvämt att tågstationen ligger ett par hundra meter från entrén till Furuviksparken.
Liv tittar på kartan över parken och Max & William väntar. Vad ska vi först titta på? Hmmm…Schimpanserna och lemurerna är i närheten så där börjar vi.
Många gamla hus finns bevarade inom parken i Furuvik och flera används till butiker och caféer.
En stor fördel är att man som besökare här i parken i Furuvik kommer nära djuren.
Här är vi på en meters avstånd från lemurerna.
Barnbarnet William hälsade på hos getterna.
Lite vila för mamma sumatraorangutang.
Vi hittade en fin plats för lunchen här i Furuvik. Verkligen naturnära omgivningar.
Här är vi på väg till “Äventyrsön” med det “hemliga fortet, en del av parken i Furuvik.
Lite knepigt att hitta nergången. Den verkar väl dold.
Så här bodde man.
Max är verkligen intresserad och visar, förklarar och testar allt som finns.
Fin utsikt över Gävlebukten från ett av kononsiktena.
Furuviksparken välkomnar med blommor. 
Lite gamla skyltar. Kanske kommer ni ihåg några av dem. Jag gör det i varje fall.
Furuviksparken bjuder på mycket av det mesta och även tydliga skyltar.
Mängden besökare i Furuviksparken med ursprung i andra länder var stor. Men alla skyltade inte lika mycket.
I Furuviksparken har man låtit bygga ett par stora insektshotell. Och invånarna trivs.
Barnbarnet Max, 9 år, inspekterar radarstationen här upp. Och förklarar för mig. 
Max är stolt bärare av sin “moster Helens” vinst på godishjulet.
Och William bär på sockervadd. Lycka! Men smaken var nog inte den bästa. En hel del hamnade i en papperskorg. Foto Liv Viberg, Williams mamma)
Fredag kväll, uppehåll, blå himmel och utsikt mot Globen där en 
Populärt är det att ta en tur upp på Globen för att njuta av utsikten. Och i klart väder ser man vida omkring. 
Fredag kväll och en del propellerplan är på väg mot Bromma flygplats.
Vad är detta? Jo, ett fartyg som kan påminna lite om Vasaskeppet i miniatyr tar sig en tur denna fredag kväll. Och passagerare är det ombord.
Olika sköldar/vapen fanns runt fartygets sidor.
En italiensk seglare, dock för motor i kanalen, passerade denna fredag kväll.
Även en estnisk båt är på väg mot att slussa in i Mälaren.
Sjöräddningen har ofta en del att göra en fredag kväll. Ja, annars också…
Restaurang/bar Taiboat lockar många besökare. 
Och att strosa längs kajerna här, på båda sidor om kanalen, är omtyckt. Närheten till vatten lockar.
Rankhyttan och herrgården ligger några mil söder om Falun, vid Vikasjöns södra spets. Värt att notera är att gården har anor från 1200-talet men är om och tillbyggd i olika omgångar. Huvudbyggnaden som den ser ut idag är från 1800-talet
En bild av Gustav Vasa, målat på 1800-talet, hänger i en av de stora salarna på Rankhyttan.
En av flera stora salar på Rankhyttan
God och varierad buffé med både kött, fisk och olika sallader.
Olika sillsorter finns framdukat för de som vill ha.
Många möbler på Rankhyttan är från 1800-talet och en del också betydligt äldre-
En av salongerna på Rankhyttan där man kan inta sitt”kaffe på maten”.
Ett rejält nyckelskåp med många nycklar av äldre modell. Kanske kan några komma till användning än idag. 
Kungsladan på Rankhyttan är förknippad med Gustav Vasas äventyr i Dalarna vintern 1520-1521.
