Jag tar risken att bli tjatig. Men även gårdagen bjöd oss här i Stockholm på skönt sensommarväder. Och för min del blev det ännu en promenad från Södermalm och ner till City. Ungefär som den jag gjorde i tisdags när jag förenade nytta med nöje. Jag skulle ha träff på stan med dotter Liv och yngsta barnbarnet William och det var William som hade ett uppdrag.
Stadsdelen Norrmalm och St.Johannes kyrka.
Träff på stan
Vi sågs vid Hötorget och hade därifrån en promenad på 10 minuter Johannesgatan som ligger helt nära St. Johannes kyrka.Jag konstaterade snabbt att just denna gata undgått mig tidigare. Men vid kyrkan har jag varit. St. Johannes kyrka ligger högst upp på Brunkebergsåsen. Brunkebergsåsen är en del av den cirka 60 km långa Stockholmsåsen. En rullstensås som går inom Stockholms län och i södra Uppland och nordöstra Södermanland. Och just den del som ligger här på Norrmalm i Stockholm kallas Brunkebergsåsen.
Bilarna stod tätt parkerade längs den smala Johannesgatan. Husen ligger vägg i vägg. Några med helt släta fasader och andra mer utsmyckade.
Fina detaljer fanns på flera av husen och åldersspannet på den varierade från slutet av 1600-talet från till början av 1900-talet. Detta från 1882.
Träff på stan med Liv och William. Här en paus vid Johannes kyrkogården innan det är dags för Williams uppdrag.
William är redo! Och det vill till att variera ansiktsdragen.
Drottninghuset – En ny träff för min del
Jag stannade kvar uppe vid Johannes kyrka och tittade mig omkring och la märke till ett speciellt hus,Drottninghuset Nu blev jag nyfiken. Ett hus med anor och historia från slutet av 1600-talet. Stiftelsen Drottninghuset kom till 1686 för att bereda främst äldre kvinnor ett hem. Husets namn kommer från drottning Ulrika Eleonora d.ä.Huvudbyggnaden är idag Stockholms äldsta, ännu fungerande välfärdsanläggning. En ombyggnad skedde 1775 och senare tillkom flyglar till huset som inte syns från gatan. Förr hade huset sovsalar men dessa är idag alltså ombyggda till små moderna lägenheter för äldre.
För min del blev det denna dag också en första träff med Drottninghuset på Johannesgatan. Ett hus med anor från slutet av 1600-talet.
William är klar med sitt uppdrag och det är dags för en fika på konditori Vetekatten på Kungsgatan.
Vi stannar till en stund och tittar ner på Kungsgatan västerut och de två Kungstornen.
Kungsgatan
var förr Stockholms paradgata. Om det är så idag vet jag inte riktigt. Gatan är dryga 1,5 km lång och går genom stadsdelarna Kungsholmen och Norrmalm i Stockholms innerstad. De flesta byggnaderna kom till från 1910 och fram till 1930 och i korsningen Kungsgatan/Sveavägen ligger Stockholms konserthus som invigdes 1926. Även den stora privatteatern Oscars, invigd 1906, ligger en bit västerut på Kungsgatan. Stockholms och även hela landets första trafiksignal blev 1926 installerad i korsningen Vasagatan/Kungsgatan och många människor kom för att beskåda detta.
Kungstornen, tvillingtornen, är byggda på var sin sida om gatan. De är båda 60 meter höga och har 17 våningar. Invigningen av det ena tornet var 1924 och 1925 för det andra.
Vi stannade kvar på Kungsgatan och drog oss västerut mot konditori Vetekatten. Så här på en onsdag borde det gå att få bord. Men Vetekatten är populärt så man vet aldrig.
Fikapaus och träff med konditori Vetekatten.
Jag har tidigare grunnat på namnet Vetekatten men nu fick jag svaret. En kvinna vid namn Ester Nordhammar öppnade här 1928 ett café och fick då en fråga om vad inrättningen skulle heta – “Det vete katten” blev svaret och också namnet. Vetekatten är både bageri och konditori samt har en brödbutik och en kallskänksavdelning. Allt som serveras lagas och bakas på plats. Kafferummen är många och finns i två våningar men här är ofta många gäster så man kan få leta efter bord.
Urvalet av både bakverk, smörgåsar och lättare lunchrätter är stort.
Det går också fint att få “vanligt” bryggkaffe om man vill. (Flera varianter finns) Är man tedrickare finns också en hel del olika varianter.
Drottninggatan i Stockholm och här pågår ca 100 meter längs gatan det färgglada konstprojektet ” The Umbrella Project”. Ett konstprojekt som förenar nytta med nöje.
En rolig och uppiggande idé med dessa färgglada paraplyer.
Här tog jag fasta på “rörelseglädje”. Nytta med nöje. Hitta ett bra ryggstöd som gör att jag på nytt kan förena nytta med nöje. Att promenera gör nytta för knopp och kropp och jag gillar det. Men skulle göra det än mer om smärtan inte var så stor. 
“Back on Track” – Ja, det återstår att se. Men en bit på väg var jag absolut.
Nytta med nöje. Att se allt som finns och även att ta med lite hem.
Pågående arbete.
Skattjakt på gång. Yngsta barnbarnet William är beredd.
Här är det barnbarnet Max som varit på jakt efter en skatt och också hittat en skattkista.
Sedan kan man ibland, om man ska ut och resa, också handla varor som är befriade från viss skatt. 
Numer heter byggnaden “Skrapan”. Det som hade med skatt att göra är borttaget. 
Skanstull som det ser ut idag. Korsningen Ringvägen – Götgatan. Och den gamla klockan på Åhléns, “Åhléns tidkula” kom på plats 1942. (Har reparerats några gånger) Varuhuset kom till 1923.
Hammarbykanalen med Hammarbyslussen, Skansbron längst ner och Skanstullsbron överst. ( Inzoomad bild från vår balkong.)
En kär skatt i bokväg är “Min Skattkammare”.
En skatt i form av ett fint minne från min pappa. Skrivet den 22/3 från norra Finland.
Max och William. Fina skatter de också. Foto Liv Viberg.
Jag gick genom den fina Tullgårdaparken som ligger snett över gatan hos oss och slogs av kontrasterna när jag såg löven på träden. Många var fortfarande väldigt gröna. Som den här kastanjen.
Och alldeles bredvid de gröna träden fanns de som tagit på sig sin färgglada höstdräkt.
Skansbron. Stannar till på vägen mot Gullmarsplan där jag också ska att ta tvärbanan till Sundbyberg. 
Tvärbanans hela sträckning; från Sickla i Nacka till Solna station. Jag kliver på vid Gullmarsplan och ska åka till Sundbyberg.
Här stannar vi vid Liljeholmen/Liljeholmstorget. Hit åkte jag med tvärbanan för ett tag sedan när jag skulle titta närmare på 
Halvvägs till Sundbyberg. Här passerar vi 
Resan till Syndbyberg gick smidigt och det var verkligt gott om plats i vagnarna. Och med tanke på att tvärbanan går var 10:onde minut hade jag lätt kunnat gå av och tagit nästa om det skulle bli trångt. 
God cappuccino och så fick det bli en kardemummabulle för min del. Och här blev vi sittandes i ett par timmar. Så trevligt att ses igen. 
En hel del gatujobb är det i “Sumpan” och en del övergångsställen har fått “vikarie”. En god tanke som fungerade bra.
Medborgarplatsen med bostadshuset”Haglunds pinne” i den sena eftermiddagssolen.
Hemma på kajen igen.
Hänt i veckan börjar i Västerås. En läckert röd Lamborghini stod parkerad utanför “The Steam Hotell”. Hade gärna tackat ja till en tur. I bakgrunden en skylt från PEAB “Vi byggde Sveriges nya nationalarena. Men vi är lika stolta över att utveckla 
En påminnelse om att hålla avstånd fanns vid entrén.
Och lite längre fram, mot receptionen, möttes både vi och andra av skylten Calle som också hade ett budskap-
Nu har det alltså hänt. Köttbullar utan kött även på IKEA. Hur kan det då vara köttbullar? Har även sett tv-kockar som talat om detta. Men jag får inte ekvationen att gå ihop. 
Mer som hänt. Och inta bara på IKEA: Vintern och en del tankar på jul är redan här. Puh! 
“Allt hänger ihop”. Ja, det gör det nog på sitt sätt. Men jag har svårt att förlika mig med julattiraljer före mitten av november. Nu njuter jag av sköna och vackra dagar. Och med mycket grönska. 
Nu har det hänt! Jag har för första gången testat en AIK-glass.
Här är Max i svarta och gula fotbollskläder. Men han spelar inte för AIK. Denna svart-gula dräkt tillhör Vaksala i Uppsala och som så ofta är kläderna sponsrade. 
“Oceanbus” skymtar till vänster. En sightseeingbuss som blir båt och sedan buss igen. Testa gärna. 
Avslutar hänt i veckan med en levande skylt. Bara att glädjas. Bilden har dotter Liv tagit.