Dagliga promenader blir det  här i Torrevieja och precis som hemma i Stockholm dras vi ofta till vattnet.  I Stockholm har vi också förmånen att bo på kajen, med vattnet 10 meter från huset och dessutom med ett väldigt centralt läge. Igår övergav vi havet för ett tag och styrde stegen mot den fina Nationernas park som på spanska heter “Jardin de las Nacíones. också kallad för Europaparken .

En verkligt ståtlig bougainvillea möter oss vid entrén till Nationernas park.

Parken har adress “Ronda Cesar Canovas Girada” och ligger ganska mitt i Torrevieja.

Nationernas park

är tillägnad Europa och kallas ibland också för “Europapaken”. I parken, på en konstgjord ö, omgärdat av vatten, finns alla Europas flaggor representerade. Dammen som omger ön innehåller av 6000 m3 vatten och här samsas 3000 färgglada karpar men svanar, ankor och änder.

Europas flaggor är  i parken samlade ute på en konstgjord ö.

Man kan promenera runt dammen och har då förutom den vackra växtligheten sällskap av  hönor, tuppar och påfåglar.

Gott om bänkar finns det i Nationernas park. Men alla är inte direkt lediga.

Här i parken är det “frigång” som gäller –

– Och så även för de nyfödda som såg ut att trivas med det.

Vi väntade ett tag på att någon av de påfåglar vi mötte skulle fälla ut sina fjädrar. Men tyvärr, inget intresse för det noterade vi.

Flera ståtliga påfåglar spatserar runt i Nationernas park  och de verkar inte rymningsbenägna. Påfåglarna kan som hönsen, tupparna och ankorna lätt spatsera ut genom grindarna om de skulle önska.

Inne i parken finns ett kapell, med helgonet San Emigidio, som ska skydda staden mot faror. Under högsäsong finns också en byggnad  där man visar olika utställningar.

Kapockträd

Efter ett varv i parken går vi vidare och stöter på några fascinerande träd, kapockträd eller “bomullsträd”. Träden tillhör malvaväxter  och tros ursprungligen komma från tropiska Amerika och/eller Afrika

Strax utanför Nationernas park ser  vi flera kapockträd och där blommorna varierar i färg-

Jag kom för egen del inte på namnet på träden utan fick ringa min goda vän Preciosa och hon visste. HOn är som en levande upplagsbok. När vi kom hem så drog jag mig till minnes att hon och jag såg dessa kapockträd här för flera år sedan. I ett inlägg som finns här berättade jag också om trädet.

Kapockträden står på rad utanför Nationernas park och kantar också Calle Orihuela, som leder söderut från parken.

Stammen är också speciell. Alldeles knottrig.

Gula varianter av blommor.

Här har frukterna spruckit och man kan se hur “bomullen” frukternas frön blir synliga.

Här syns kapockträdets frukt till vänster och längre till höger har den spruckit.

Och visst blev det också en promenad längs havet.

Konstaterar på nytt, för vilken gång i ordningen vet jag inte, att dagarna försvinner i rask takt. Och det gör de vare sig jag är hemma i Stockholm, här i Spanien, jobbar eller är på resa någonstans. Som pensionär äger jag också i princip min tid och kan välja vad jag vill fylla den med. Ibland blir tiden riktigt välfylld och andra gånger kan den kanske t.o.m. vara tämligen tom. För min del är det just nu den blandningen av innehåll i tillvaron som passar bra.

Fredagen bjöd på ett varierat innehåll och en långpromenad längs havet var behaglig.

Innehåll

i tillvaron. Har jag det?  Är det lagom?  Meningsfullt? (Vad det nu är…) Eller vill jag ha mer?  Kanske mindre?  Ibland funderar jag över det jag fyller min tid med. Vad fyllde jag den med under alla år jag jobbade full tid och hade barn och villa. Precis då, som nu, var  dygnet 24h timmar. Kan inte heller direkt minnas att tiden då var en bristvara.

Jag vet att jag är priviligerad idag som i viss mån kan välja vad jag vill eller inte vill använda min tid till. Inser ju att livet inte är oändligt. Min mamma, som var en klok kvinna, sa ofta  på ålderns höst att det inte var någon idé att skjuta upp saker utan göra det man ville efter bästa förmåga. För dagen kommer när man inte längre kan och orkar. Har nog tagit fasta på det.

Hur som helst  ägnade jag  gårdagen åt en del resejobb (inläsning) och sedan blev det en långpromenad längs havet i det vackra vädret. Och att gå längs havet har jag ännu inte tröttnat på. Ett par “pitstop” på vägen blev det också-

Simultanförmåga. Mannen skrapar en bänk med ena handen, står på ett ben och håller mobilen i den andra.

Meningsfullt innehåll i tillvaron kan vara att slå sig ner på en bänk och blicka ut över havet. Beror ju på hur man ser det.

Duvorna ser ut att ha det bra på stranden.

Och att fiska från en klippa är det många som gör. Kanske inte direkt för fiskens skull utan mer för känslan att kunna göra det.

Favorit i repris.

Paus med tapas och tillhörande havsutsikt på “Ruta al Sur”. På många restauranger/barer ingår en tapa om man beställer dryck. Här kommer oliver, nötter eller chips med drycken men vill man ha tapas så beställer man från en meny och de kostar 99 cent/st. Alltså drygt 10 kr. Mycket överkomligt.

Alldeles lagom med två tapas var. Här beställer man från en lista vilket  pålägg/innehåll man önskar. Observera  utsikten mot havet genom glaset. 

Strandpromenaden i Torrrevieja

har utökats och är efter en längre tids iordningställande klar. Man kan nu gå längs havet mellan ett par av stränderna inne i stan, Playa del Cura och Playa de los Locos.  (Vännen “Ama” har följt byggprojektet)Som ett resultat av detta har också de barer som ligger här fått fler gäster. Och att fler bänkar och lampor kommit upp och att lekplatsen har fräschats till gör också att besökarna blir fler. Så det verkar som om detta var väl investerade pengar från kommunens sida.

Nya strandpromenaden som sammanbinder två av stränderna inne i stan och gör det möjligt att gå mellan dem längs havet.

Blåsten vi dragits med under förra veckan har dragit vidare.  Gårdagens klarblå himmel med tillhörande +21 grader lockade oss till en behaglig långpromenad. Och i strålande sol var vi alltså på gång, på väg till grannbyn La Mata som ligge på lagom promenadavstånd från Torrevieja. Lite beroende på vilken väg man väljer så är sträckan 4-5 km.

På gång mot La Mata, en bit på väg, blickar vi västerut mot bergen och en av saltsjöarna, Laguna de la Mata.(Det finns också en “rosa” saltsjö i närheten av Torrevieja, Laguna Rosa” men den ser man inte här.)

På gång

var vi mot La Mata och och nästan i början av promenaden tycket jag mig se två välkända personer som klev ur en bil- Och visst var det Leffe och Ingrid. Så roligt att ses igen, även om det bara var som hastigast just nu.

Så roligt att ses igen! Nästan sju månader sedan vi sågs senast.

Att gå till La Mata innebär att det är en hel del uppför. Märks än mer påtagligt om man cyklar. Och så är det både dit och hem. Går inte att undvika backarna. Men man kan pausa ibland och titta både på hus, växter och andra som är ute och rör på sig. Varianterna på flerfamiljshus, villor, rad och parhus är stora. Och de flesta hus är vita, i alla fall om man lämnar centrum av Torrevieja. Många flerfamiljshus utanför citykärnan är i den mindre skalan och och ofta ett par tre våningar och oftast då utan hiss.

Många välvårdade flerfamiljshus med vackra trädgårdar kantar vägen där vi går.

Gott om grönska finns och palmerna kantar vägen och erbjuder skugga om så önskas.

Här har vi kommit fram till Vattenkvarnsparken. Mängder av pinjeträd breder ut sig och ger behaglig skugga. Extra skönt heta sommardagar. Men pinjeträden har också sina invånare, pinjelarverna/processionslarverna som speciellt i februari-mars kan ställa till det rejält för hundar. (Här har jag fått uppmaning om att det vore bra med en varning för de läskiga larverna.) Även människor kan reagera på dem. Men inte katter) Mer om dem i länken ovan. Ofta när vi går till La Mata passerar vi även “Aromparken” som särskild på våren har många vackra växter.

På gång genom Vattenkvarnsparken –

-och många fällor för processionslarverna  är uppsatta i träden. Fällorna ska hindra dem för att ta sig ner på marken.

När Vattenkvarnsparken

tar slut är det sanddynor och havet som kommer i blickfånget. Dagen till ära med extra sanddynor. Här längs stranden i La Mata ska det alltså gångvägen längs havet förstärkas och byggas om. Ett projekt som kommer att ta sin tid. Vissa sträckor av strandpromenaden är avstängda  så man får för ett tag klara sig utan havsutsikt och ta bakgatorna ett par kvarter.

Förstärkning av gångvägen är också på gång.

Men sedan går det att fortsätta längs havet och det gör vi gärna.

Verkligen ett strand och havsnära läge på dessa villor.

Gott om plats  denna 12 november på den kilometerlånga stranden. Och på stranden här i La  Mata blir det just aldrig trängsel. Inte ens i högsäsong.

Vi varit på gång ett bra tag  så att landa på en  “första – parkett – restaurang”  med  obruten havsutsikt lockade. Och det gjorde god mat och dryck också. Vi skulle ju gå hem också…

På gång att äta lunch. Och utsikten ingår.

Fredagar är marknadsdagar här i Torrevieja och då och då blir det ett besök där tillsammans med “fredagsgänget”. Ett gäng vars medlemmar kan variera efter vilka som är på plats.  Och denna fredag var det dags för  ett marknadsbesök som vi kombinerade med trevlig eftersittning – “after market”.  (Vi ses ju även andra dagar men fredagsträffarna har blivit lite tradition. En trevlig sådan. )

Ett marknadsbesök innehåller nästan alltid en titt in på de olika “grönsaksgatorna”. Och oftast kommer något med hem.

Veckans marknadsbesök

blev lika trevligt som vanligt men blåsten gjorde att en del marknadsstånd svajade betänkligt i vinden.  Här på marknaden finns mycket av det mesta . Vi är numer så organiserade att vi inte direkt slumpmässigt strosar runt bland de olika försäljarna på “marknadsgatorna”. Utan stegen styr vi oftast till de varor vi tänkt oss. Men en del avvikelser blir det förstås.

Oliver av olika slag, små grukor, pickles och andra inläggningar burkar också få följa hem i samband med ett marknadsbesök.

“Väskmannen” med väskor för 5 euro brukar vi stanna till vid när vi är på marknadsbesök.  Här Ami, Carita och Christel. Och kanske var det någon som köpte en väska.

Efter uträttade ärenden var det dags  för “after market”. Och på vägen dit passerade vi  butiken Casa ,en sorts heminrednings och prylbutik . Här var det mycket av det juliga som redan var framme och har varit så ett bra tag. Nu fanns  bl.a. olika förslag på hur  julgranar kan pyntas och i olika färgkombinationer.

Kanske en gran med många vita och röda inslag?

Eller en med mer “guldiga” inslag?

Kanske hade denne man också tittat på granars “outfit”  och blivit helt matt.

Vi fortsatte mot vår eftersittning/”after market”. Tapas i form av bröd med “ensalada rusa”- rysk sallad smakade gott till fredagsvinet. (Påminner om legymsallad men godare och med fler ingredienser. Recept i länken)