Just nu befinner jag mig på en jobbresa i Ångermanland, på den vackra Höga kusten. Och här, i ett av Sveriges mest unika naturområden finns så mycket att uppleva och se. Gårdagen var händelserik och innehöll flera höjdpunkter där en av dem var resan ut till Ulvön och besöket där.
Båten kommer in för att hämta oss i Docksta för vidare färd ut till Ulvön
Ulvön
ligger ca 30 km söder om Örnsköldsvik och har också kallats för “Bottenhavets pärla”. Hit tar man sig med båt och för vår del gällde passagerarbåten “Kusttrafik”. Och att Ulvön, särskilt såhär i sommartider är populärt kan man förstå för alla båtbiljetter var slutsålda. Så har man en tanke på att ta en tur hit ut så är det bäst att boka sina båtbiljetter i god tid i förväg.
Jag var även förra sommaren på en jobbrelaterad resa till Höga kusten och även då besökte vi Ulvön och i det inlägg jag skrev då finns mer om ön och dess historia. Idag blir det en promenad genom fiskeläget och det blir bilderna som tar er med på en promenad.
Absolut njutbar är båtresan ut till Ulvön. En resa som tar drygt en timme.
Vi närmare oss.Fiskebodarna och båtarna ligger på rad längs vattnet
Vi lägger till strax nedanför Ulvö Hotell. Här, med utsikt över hamnen, ska senare äta lunch.
Men först en promenad genom det vackra fiskeläget. Här är de gamla husen bevarade och det är så vackert att strosa längs Hamngatan, den grusade vägen som går genom byn. Det tar tid att gå för det finns så mycket fint att stanna och titta på.
Här ligger det gamla kapellet på Ulvön som ursprungligen är från 1600-talet.
Vackra målningar i trä finns på tak och väggar. Och dessa kom till för att kyrkobesökarna skulle ha något att titta på så att de inte somnade under de långa gudstjänsterna.
I det gamla träkapellet på Ulvön finns många välbevarade detaljer. Målningarna är fascinerande med sin detaljrikedom.
En titt in i museet, som ligger längs Hamngatan, ger en fin känsla av hur livet här ute kunde te sig förr. (Gratis entré)
Efter en god lunch med mängder av olika sillar (räknade till 12 olika) fiskrätter och mycket annat blev det ytterligare en promenad längs havet. Fram på eftermiddagen blev det dags att för denna gång lämna Ulvön. Lika vackert och soligt då som när vi kom. Nya “höjdpunkter” väntade. Men hit till Ulvön kommer jag gärna tillbaka.
På väg till Höga kusten. Stopp vid Svartviks industriområde en mil söder om Sundsvall-
Baksidan av herrgården. Och här finns en fin uteplats där det är mysigt att slå sig ner för att äta lunch. Särskilt om vädret är “passande”.
Monumentet här i Lunde, i Ådalen, vid Höga kusten, visar en häst som stegrar sig och som är delad i två delar. Mycket symbolik finns här. 
Utsikt från monumentet i Lunde över Ångermanälven.
Ytterlännäs gamla kyrka (Det finns även en “ny kyrka” i närheten som är byggd på 1800-talet)
Höga kusten och Ångermanälven. Vackra omgivningar i ett grönskande landskap.
Hotell Elite ligger alldeles vid vattnet. Vacker middagsutsikt.
Och visst kände jag mig extra välkommen tillbaka hit till hotellet. Också en favorit i repris. 
Härkeberga kyrka, med stora delar från 1300-talet är en sevärdhet. Och de gamla takmålningar gjorda av av Albertus Pictor på 1400-talet är verkligen speciella.
Även i sakristian finns Albertus Pictors målningar. 
Här är Jona som blev slukad av en fisk. (
Spännande och väldigt detaljrika målningar är verkligen en sevärdhet i kyrkan.
Vackra omgivningar.
Här finns bostadshus, stall, ladugård,bodar, lider, loge och drängstuga. Allt nu inbäddat i vacker grönska.
Boningshuset och de andra byggnaderna på gården är en sevärdhet i sig. Här i huset är många möbler och bruksföremål är bevarade.
I ett av rummen finns flera gamla bruksföremål att titta på. Här en gammal smörbytta.
Denna lön planterades här på Härkeberga kaplansgård i mitten av 1800-talet.
Lönnen är verkligen stor med ett omfångsrikt lövverk. Och bakom den ser man tydligt de vassbeklädda taken.
Hjälmare kanal. Vi startade vår resa vid Notholmen och lämnade båten vid Gravudden.
Karta över västra Mälardalen. Hjälmare kanal är märkt med en blå streckad linje öster om Arboga. Vi klev på vid Notholmen, längst söderut.
Vi startade vår tur på Hjälmare kanal vid Notholmen och Hjälmare sluss.
Trevlig besättning önskade oss välkomna ombord. Och ombord var det gott om utrymme för vår grupp om 50 personer att sprida ut sig.
Svensk sommar. Så mycket grönska. Och vårt fartyg glider sakta och tyst fram här på Hjälmare kanal. 
En grå häger vill i alla fall vara med på bild. Och stockarna som är placerade i vattnet är till för att stärka kanalbanken så den inte drar sig ner i vattnet. 
En flotte med motor ligger fint här vid bryggan. Vi såg många liknande men mötte ingen på vår tur.
Väldigt vackert och rofyllt längs Hjälmare kanal. Jag bor ju hemma i Stockholm vid 
Här är det fritidsbåtar som ligger i en av slussarna och vi får vänta. 
Slussportarna stängs.
Fallhöjden, vattennivåskillnaden, i Hjälmare kanal, alltifrån 2 dm och upp till 5 meter och det är därför slussarna är nödvändiga.
Vi glider vidare och passerar här “Hjälmare docka” som är en gästhamn och en torrdocka- (En torrdocka gör det möjligt att reparera en båt utan att båten har vatten under sig. Båten kör in i den och sedan släpps vattnet ut.) 
Strax öster om Arboga. Här öppnas bron som går över E 20 för oss så att vi kan passera.
Framme i Gravudden och vår tur på Hjälmare kanal är över för denna gång
Olika mönster. Dessa finns vid Stadions tunnelbanestation i Stockholm.
En färgglad pil, med mönster i rektangulära former, visar vägen ut. 
Detta mönster går igen på flera av väggarna. 
Mönstren på kropparna är lika men ansiktsuttrycken varierar.
Här på klippan i Aromanche i Normandie, berättade pappa för Krigsskolan Karlbergs kadetter och andra militärer om hur den norska styrkan gick i land här den 6 juni 1944.
Veteraner samlas vid Pegasus Bridge i Normandie 50 år efter invasionen. Här vid Café Gondré, det första hus de allierade befriade. 
Har man möjlighet att besöka Furuvik och parken en vardag är det mindre trängsel. I alla fall sommartid. 
I Uppsala bytte vi till “Upptåget” som på dryga timmen tog oss till Furuvik. Bekvämt att tågstationen ligger ett par hundra meter från entrén till Furuviksparken.
Liv tittar på kartan över parken och Max & William väntar. Vad ska vi först titta på? Hmmm…Schimpanserna och lemurerna är i närheten så där börjar vi.
Många gamla hus finns bevarade inom parken i Furuvik och flera används till butiker och caféer.
En stor fördel är att man som besökare här i parken i Furuvik kommer nära djuren.
Här är vi på en meters avstånd från lemurerna.
Barnbarnet William hälsade på hos getterna.
Lite vila för mamma sumatraorangutang.
Vi hittade en fin plats för lunchen här i Furuvik. Verkligen naturnära omgivningar.
Här är vi på väg till “Äventyrsön” med det “hemliga fortet, en del av parken i Furuvik.
Lite knepigt att hitta nergången. Den verkar väl dold.
Så här bodde man.
Max är verkligen intresserad och visar, förklarar och testar allt som finns.
Fin utsikt över Gävlebukten från ett av kononsiktena.
Furuviksparken välkomnar med blommor. 
Lite gamla skyltar. Kanske kommer ni ihåg några av dem. Jag gör det i varje fall.
Furuviksparken bjuder på mycket av det mesta och även tydliga skyltar.
Mängden besökare i Furuviksparken med ursprung i andra länder var stor. Men alla skyltade inte lika mycket.
I Furuviksparken har man låtit bygga ett par stora insektshotell. Och invånarna trivs.
Barnbarnet Max, 9 år, inspekterar radarstationen här upp. Och förklarar för mig. 
Max är stolt bärare av sin “moster Helens” vinst på godishjulet.
Och William bär på sockervadd. Lycka! Men smaken var nog inte den bästa. En hel del hamnade i en papperskorg. Foto Liv Viberg, Williams mamma)
Fredag kväll, uppehåll, blå himmel och utsikt mot Globen där en 
Populärt är det att ta en tur upp på Globen för att njuta av utsikten. Och i klart väder ser man vida omkring. 
Fredag kväll och en del propellerplan är på väg mot Bromma flygplats.
Vad är detta? Jo, ett fartyg som kan påminna lite om Vasaskeppet i miniatyr tar sig en tur denna fredag kväll. Och passagerare är det ombord.
Olika sköldar/vapen fanns runt fartygets sidor.
En italiensk seglare, dock för motor i kanalen, passerade denna fredag kväll.
Även en estnisk båt är på väg mot att slussa in i Mälaren.
Sjöräddningen har ofta en del att göra en fredag kväll. Ja, annars också…
Restaurang/bar Taiboat lockar många besökare. 
Och att strosa längs kajerna här, på båda sidor om kanalen, är omtyckt. Närheten till vatten lockar.
Rankhyttan och herrgården ligger några mil söder om Falun, vid Vikasjöns södra spets. Värt att notera är att gården har anor från 1200-talet men är om och tillbyggd i olika omgångar. Huvudbyggnaden som den ser ut idag är från 1800-talet
En bild av Gustav Vasa, målat på 1800-talet, hänger i en av de stora salarna på Rankhyttan.
En av flera stora salar på Rankhyttan
God och varierad buffé med både kött, fisk och olika sallader.
Olika sillsorter finns framdukat för de som vill ha.
Många möbler på Rankhyttan är från 1800-talet och en del också betydligt äldre-
En av salongerna på Rankhyttan där man kan inta sitt”kaffe på maten”.
Ett rejält nyckelskåp med många nycklar av äldre modell. Kanske kan några komma till användning än idag. 
Kungsladan på Rankhyttan är förknippad med Gustav Vasas äventyr i Dalarna vintern 1520-1521.
Utsikt över Siljan från First Hotell – Gyllene hornet i Tällberg.
Västanvik och Jobs handtryck. Här ligger både butik och verkstad. Vacker utsikt från själva verkstan ner mot sjön.
Två långa bord á 30 meter är i bruk när tygerna får sina tryck.
Jobs handtryck tillverkar tidlösa klassiska tyger som alltid är rätta i tiden. Här håller mönstret “Folklore” på att få sina färger.
Åsa Jobs visar en av de stora schablonerna som används i själva tryckprocessen.
Här är det en tablett/liten duk som är på gång och då blir det tryck i mindre schabloner 
Jobs handtryck förekommer i många olika varianter. Här en del av alla vackra kuddar. Här stod jag länge. 
Funderade starkt på den orange kudden….