Foto

Klippa – Ordet att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

6 april, 2020

Klippa är veckans ord att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så går den ut på att med bild och/eller/ text tolka det angivna ordet. Orden vi fått att tolka är homonymer, ord som stavas och uttalas lika men som har olika betydelser. Här är det fritt fram för egna funderingar och tolkningar och alla är välkomna att vara med.

Vettteberget i Fjällbacka. En rejäl klippa .Vetteberget, 116 m över havet, en rejäl klippa i Fjällbacka i Bohuslän.

Klippa?

Vad som först kom upp i tankarna när jag tänkte på ordet  var berg, berghäll, skär eller kobbar ute i havet. Även en pålitlig person, någon som är till stöd. Kanske “trygg som en klippa”.  Andra ord som passerade revy var klippa något med en sax eller att passa in, vara som “klippt och skuren” till något. Ska bli roligt att se hur andra valt att tolka ordet.

Vägen till Kungsklyftan i Vetterberget i Fjällbacka. Här delas berget i två delar av en klippa som också blir ett tak till själva klyftan. Uppgången till Kungsklyftan i Fjällbacka. Här uppe delas berget i två delar Stora och Lilla Vetteberget och som tak över ligger en klippa i form av ett lock.

Vackra klippor strax utanför Fjällbacka.

När vi är i Bohuslän så blir det också ett besök på Marstrand. Här har jag varit några gånger och hit kommer jag gärna tillbaka. Marstrand gör sig särskilt bra i sol men även i regn och blåst har ön sin tjusning.

Just här på Marstrand slog jag mig ner på en klippa och blickade ut över SkagerrakJust här på Marstrand slog jag mig ner på en klippa och blickade ut över Skagerrak .

Så blir det ett långt skutt och till några kobbar strax utanför Mariehamn på Åland.

Njutbart!

Från svenska Bohuslän, via Åland och till Spanien och Torrevieja. (Vi har vår sommar/vinterstuga här)

Här på en bänk på en klippa vid havet i Torrevieja sitter "La bella Lola" och väntar på sin man. Ska han komma tillbaka eller ej. Hoppet finns. Här på  en bänk på en klippa sitter fiskarhustrun, “La bella Lola,” den vackra Lola, och väntar på sin man Antonio som är ute till havs. Ska han komma eller ej?

Resan fortsätter nu till en helt annan världsdel.

Till Sydamerika och till Chile. För dryga ett år sedan gjorde vi en resa här och huvudmålet ned resan var att kunna runda klippan vid Cap Horn. Helt runt kom vi dock inte eftersom vinden var alltför hård mellan 30 och 35 m/sek. Och just vid Kap Hornmöts Atlanten och Stilla havet och det gör vattnen häromkring milt sagt oroliga.  Storm 24.5- 28.4 m/sek, svår storm 28.5m/sek-32.6m/sek och över 32.7 m/sek är det orkan) Hela resan var en upplevelse på alla sätt  och med fokus på fantastiska naturupplevelser.

Kap Horn. En mytomspunnen klippa längst söderut i Chile. Och vi kom nära men inte helt runt Kap Horn. En mytomspunnen klippa längst söderut i Chile. Vi kom väldigt nära men inte helt runt. 

När vi nu ändå är på resande fot

så tar vi oss till Asien. Och här handlar det om att klippa håret. Eftersom vi bott nästan fyra år i Peking så blev det en hel del besök hos olika frisörer. Oftast gick det väldigt bra. Men ibland kunde det köra ihop sig.

Under våra år i Peking blev det en del besök hos frisörer för att jag skulle klippa mig. Oftast fungerade det bra. 

 

Så landar jag hemma

och här finns på olika sätt andra  klippor, mina viktigaste stöttepelare. Döttrarna Liv och Helen och maken med mig sittandes på pakethållaren under en cykeltur i Peking . Mina föräldrar, båda avlidna sedan många år, som alltid gett mig stor frihet och ständigt uppmuntrat. Som gett mig styrka, envishet, reslust och nyfikenhet. Och längst ner på bilden, barnbarnen William och Max. Fina klippor de också. Precis som de fina vänner jag har förmånen att ha runt mig på olika sätt.

 

Titta gärna in här för att se fler tolkningar av  “klippa”.

Skyltar Stockholm

Humor och virrvarr i veckans Skyltsöndag

5 april, 2020

Söndag! Och dags igen för en trevlig och rolig ”Skyltsöndag” som  bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och tolkningen är väldigt fri. Precis som förra veckan har det blivit en hel del promenader. Och “skyltögonen” och kameran har varit med.  Idag – Nyskördat och med en del humor i virrvarr från Slussenområdet i Stockholm.

St:Erik, Erik den Helige, Stockholms stads/kommunvapen och stadens skyddshelgon. Här en målning på en garageport vid Slussen. och delar av Slussenområdet finns med liksom stadshuset.  Från början var detta ett sigill från 1300-talet men från 1900-talet omgjort och alltså  Stockholms vapen. ( Erik den Helige var också kung av Sverige 1156 -1160 och nationalhelgon.)

Skyltar men humor och virrvarr

I veckan tog vi oss en titt nere vid Slussenområdet och egentligen mest för att se hur arbetet fortskrider med  “guldbron”. Och så ville vi passa på att gå under den. Fullt möjligt från Stadsgården på Södersidan och gå under den mot Gamla stan . Gott om skyltar var det och många med humoristiska budskap. I och för lite beroende på hur man ser det. Men vi såg en hel del vi skrattade åt.

Humor här! Katarinavägen i Slussenområdet. Och med en bil som förstärker budskapet i skylten. Humor! Lite knepigt att just här ta sig över Katarinavägen. Och man har tydliggjort det hela med en parkerad bil.

I närheten av Slussen ligger kvarteret Ormsaltaren Mindre och Klevgränd.  Ett lustigt namn men med en betydelse. 

Flera hus här längs Klevgränd är “blåklassade” och innebär att de har ett högt kulturhistoriskt intresse. Vad  gäller namnet på kvarteret så finns lite olika betydelser. Det kan  betyda “listig människa” (enligt boken Stockholms gatunamn) men kan också från annan källa komma från ett namn. Här i trakten lär det på 1600-talet funnits en tysk invandrare, Alexander Ormesälter, som ägde ett hus i kvarteret.

Klevgränd. En gränd som på 1700-talet hette Ormsaltergränd-

Ja, så är vi då vid Slussen och hälsas välkomna.

Mer humor. Välkomna till Slussen. Ja man försöker att vi som passerar ska känna oss välkomna. Mer humor. Restauranger och verksamheter är öppna som vanligt. Tackar! Vill bara till att hitta dem. För vår del letar vi efter hur vi ska kunna ta oss under “guldbron”.

Bra med en karta för att lokalisera sig. Inte så stor idé med en GPS här.  Vi skulle under bron från Stadsgården till Gamla stan 

Mycket jobb på gång både med Slussenområdet och “guldbron” Och ett visst virrvarr ser det ut som. I alla fall för en utomstående.

“Gula gången”

Till sist kommer vi under bron.

Och kommer in i den f.d. “Gula gången” som innan rivningen av området började var huvudstråk för gående till tunnelbanan vid Slussen och Saltsjöbanan och med förbindelse till Gamla stan. Namnet “Gula gången” kom sig av att det förr fanns gult kakel på väggarna.  (Här nere i gångarna var det milt sagt inte så säkert att vistas sena kvällar.)  Tanken var att väggarna nu under ombyggnaden skulle täckas av en fototapet. Men den verkar inte sitta uppe. Men apropå foto så finns en reklamskylt som nog har pekat mot Fotografiska museet.

Skylten mot Fotografiska museet är just nu missvisande. Och jag kunde inte låta bli att se även den med humor. Följer ma skylten går man rent fysiskt in i väggen. Skylten är något missvisande just nu. Jag ser den med viss humor. För följer man pilen så går man helt klart in i väggen. Rent fysiskt.

Mer humor

Och uppmuntrande tillrop i form av olika skyltar piggar helt klart upp hör i röran. Särskilt med tanke på att det är minst fem år kvar tills Slussenområdet är klart för invigning.

Gott initiativ av en butik. Och allvar finns i skylten Men jag junde inte låta bli att även se den med viss humor. Gott initiativ av en “tobaks m.m. butik” i närheten av Slussen. Men här låg det allvar bakom budskapet. Men eftersom jag hade humor.glasögonen på så kunde jag inte låta bli att le.

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

 

Stockholm

På parkett – Mycket som händer runt om

4 april, 2020

Fredag morgon den 3/4. Kyligt, +0.5 grader och några få rester av den snö som föll under natten låg kvar på balkongen. Konstaterade att någon balkongfrukost skulle det inte bli denna morgon. Men å andra sidan ser jag vad som händer i kanalen även om jag sitter vid matbordet eller i soffan. Bra så! Och här hemma, både  på kajen och på olika promenader, är det lite som att befinna sig på en teater. Man sitter eller rör sig på parkett. Har god överblick. Kulisserna och de medverkande skiftar och ibland kan förvisso rollfördelningen vara något oklar. Å andra sidan främjar ju det fantasin.

På parkett. Årets första segelbåt i Hammarbykanalen. PÅ väg in i MälarenPå parkett. Här såg jag årets första segelbåt i kanalen och som var på väg att ta sig in i Hammarbyslussen och vidare in i Mälaren.

På parkett

Jag har mer och mer insett att man inte alls behöver vara på en teater för att befinna sig på parkett, på en plats långt fram och följa det som händer. Och det som händer kan vara just det vi ser eller har runt om oss i vardagen. Blommor som kommer upp, vatten som rör sig, fåglar som passerar, människor på eller under gång. I princip allt som drar våra blickar till sig på ett eller annat sätt.

Promenerar gör jag alltid mycket. (Jodå maken är oftast också med.) Och än mer har det blivit i dessa tider då resandet, och för min del och många andras, sociala kontakter är kraftigt begränsade.  Ibland blir det spontana promenader och andra gånger mer planerade. Och igår var det en släng av det mer spontana som satte in.

På parkett uppe på Åsöberget och huvudstaden ligger framför mig. På parkett uppe på Åsöberget. Och här är det delar av Stockholm som både är kulisser och aktörer. 

Stegen styrde mig till en favorit i repris. Snarare till en av många favoriter. Till Åsöberget, på Södermalm, 37 meter över havet. (I länken har jag tidigare berättat om just Åsöberget) Här uppe, bland de gamla stugorna från 17 och 1800-talet är historiens vingar påtagliga. Och i sällskap, i tankarna.  har jag hela tiden Per Anders Fogelströms “Stockholmsserie” .

Kvastmakarbacken på Åsöberget. En av flera gamla stugor på parkett här uppe. Med Stockholm framför sig.Åsöberget och Kvastmakarbacken med en av flera stugor som ligger  här. Även stugan befinner sig på parkett. Första parkett. Med Stockholm framför sig. Den här stugan är byggd på 1700-talet och är nu som förr bebodd.

En bit upp på Kvastmakarbacken tittar jag upp emot “Fåfängan”. Mer info om namnet och bakgrund finns i länken.) Idag ett café och en restaurang och med perfekt vy över huvudstaden och dess inlopp. 

Namnet Kvastmakargatan och Kvastmakarbacken 

härrör troligen från att det hör i området en gång i tiden bodde just kvastmakare.

Gröna gården som numer är gulputsat var färdigbyggt 1855 och har sin speciella historia. Här fick nämligen några i Stockholm som var i behov av hjälp från “Fattigvårdsnämnden bo under uppsikt av en tillsyningsman.

Hedbergs Malmgård från mitten av 1700-talet. Mitt i det gamla men ändå en del “nyare” hus från 1950-69-talet runt om.

Malmgården byggdes av en köpman, Daniel Hedberg och den hade när den byggdes en väldigt stor trädgård. Och så småningom var det också en trädgårdsmästerr som tog över det hela. Området här uppe på Åsöberget rustades upp på 1950-talet och då minskade också trädgården. På 1980-talet byggdes huset om och renoverades men hade då varit i ursprungligt skick i nästan 200 år.

Visst är det att bo på parkett här uppe på Åsöberget.Och man kan ställa sig i kö för att få hyra ett hus. Men kön är låååång...En hel del av den gamla bebyggelsen finns kvar här uppe och är bevarad mitt i den nyare. Och visst är det att bo på parkett här uppe. Man kan ställa sig i kö för att få hyra ett av husen. Men kön är lååång.  (Husen här uppe som i en del andra äldre delar av Stockholm förvaltas av AB Stadsholmen som är ett dotterbolag till Svenska Bostäder.) 

Jag lämnar Åsöberget och tar mig hemåt . Jag har en tid jag väldigt gärna vill passa.

Globen i bakgrunden. Och jag rör mig hemåt.

På avstånd men ändå på parkett

I dessa virustider blir ju saker och ting  inte riktigt som man tänkt sig.  Ja, det blev de ju inte innan dess heller. Vissa saker kunde man inte påverka då heller. Som att en mycket god vän avlider. Igår eftermiddag skulle vi varit på en minnesstund i en kyrka i en grannstad för att ta farväl. Men så blev det inte riktigt. Jodå, vi var med hemma. Och tack vare “teknikens värld” kunde vi och många med oss vara med i kyrkan fastän vi inte var på plats just där. Det blev ett väldigt vackert avsked på alla sätt. Vackert och så sorgligt

Från kyrkan och minnesgudstjänsten. Väldigt vackert och ljust.

 

(Från ett blogginlägg den 19/2-2020)

Jag har gått många steg under veckan –

har nästan tappat räkningen. Och jag har funderat en hel del. Tänkt tillbaka och skrattat för mig själv åt alla härliga och roliga minnen. (Vännen G, maken J och deras son har funnits med oss som fina vänner i dryga 40 år. Det som förde oss samman var Sri Lanka och året var 1981. Gemensam nämnare var våra barn som föddes där.

Jag har strosat längs havet, stannat upp, suttit på en bänk tänkt och återkommit i tankarna till glada minnen. Tänk så roligt vi hade tillsammans i Peking april 2009.  Min väntan innan planet kom”, “Olika oaser i Peking”  Övernattning på det lilla värdshuset “Gula blomman” vid foten av kinesiska muren och “Picknick med skiftande innehåll. Och så väldigt mycket mer; fjällresor, vattenfestivaler, födelsedagar, utflykter och att vara i vardagen. För det är ju den vi har mest av.

Jag  tänker på att livet pågår här och nu. Vad är viktigt? Vad vill jag? Kan jag ens sätta ord på mina tankar. Gör några försök men så lyckade blir de inte. Saknaden tar över. Det är så obeskrivligt tomt.

 

Stockholm

En byggarbetsplats – “Guldbron” och Slussenområdet

3 april, 2020

När man lite från ovan blickar ut över vår huvudstad verkar det som om hela stan är en endaste byggarbetsplats. Byggkranar och omdirigeringar av innerstadstrafiken har vi nästan vant oss vid. Men för oss som går eller cyklar så vet man knappast från en dag till en annan var det går att ta sig fram. Så för att se det hela mer positivt så kan man ju i varje fall säga att det är omväxlande. Ombyggnaden av Slussen har vi nu mer eller mindre följt sedan 2015 då det såg ut så här. Och visst går det framåt. Igår var vi på plats och  tittade vi närmare på vad som skett både med “guldbron” och arbetet i övrigt.

Vi från Katarinavägen över "guldbron" och Stockholm. Ser ut som om stan är en gigantisk byggarbetsplats. Vi står en bit upp på Katarinavägen som är avstängd för biltrafik och blickar ner över Stockholm. Känns som om hela stan är en gigantisk byggarbetsplats.

En stor byggarbetsplats

ligger framför oss. Här, rakt ner, finns de olika hållplatserna för  bussarna som går österut till Nacka och Värmdö. Och detta är halva bussdepån som är provisorisk.  Resten ligger “närmre” och kom inte med i bild. Många bussar och busslinjer är det. “Guldbron” – bron som ska förbinda Södermalm med Gamla stan är till viss del på plats. Gamla stan  reser sig bakom bron och till vänster skymtar stadshuset. Till höger om stadshuset ligger Ridddarholmen och Riddarholmskyrkans torn reser sig över nejden. Allra längst bort skymtar byggkranar och de höga husen i City. Mycket om och tillbyggnad där också.

Start och mål hemma på kajen vid den röda “pluppen”. Även denna gång gick vi efter vindriktningen och tog högervarv via Åsöberget och Katarinavägen ner till Slussen.

I anslutning till den nya Slussenområdet ska det byggas en ny bussterminal i Katarinaberget som ska vara klar 2023.

Katarinaberget är också en rejäl byggarbetsplats. Här ska den nya busstreminalen stå färdig 2023. Katarinaberget, alldeles nära Slussen, är också en byggarbetsplats. Här ska en stor bussterminal stå färdig 2023. Och nu sprängs det för fullt. Sprängmattor är uppsatta.

Vi går vidare och efter att ha trasslat oss ett par varv genom virrvarret av bussar och tagit ett par hissar upp och ner så hittar vi en liten skylt där det står “Gång och cykelväg mot Gamla stan.” Så den följer vi.

“Guldbron”

kommer att ha tre körbanor och det mellersta sluttar för att kopplas till Söder Mälarstrand för att kunna nå E4 norr och söderut  och till Stadsgårdsleden för att kunna ta sig med bil österut mot Nacka och Värmdö. Man har även planerat för en ev, kommande spårvägstrafik. Bron har nu en gyllene färg men kommer att få en än mer guldigare nyans när den är klar. Just färgvalet har jag funderat på och kan inte tycka att just guld är den färg som bäst passar in på en bro mellan Södermalm och Gamla stan. Ett svar på just färgvalet är att de ansvariga tycker att färgen är behaglig och fint passar in färgmässigt med husen i området. “I den känsliga stadsmiljön”.  Nåja…Man kan tycka olika.

Guldbron har vi sett när den ankom Stockholm i mars.  Därefter har vi, från ovan, sett den delvis på plats.Från Men detta är första gången vi går under den.

Bron håller på att monteras och jag är på väg under den. Och att det är en byggarbetsplats märker man förvisso. Bron är en stålkonstruktion  tillverkad i Kina i ett stycke och på uppdrag av Skanska,  huvudentreprenör för bygget. Bron håller på att monteras  på bropelare. Och att detta är en byggarbetsplats går inte att ta miste på. Är här på väg under bron. 

Här är jag under bron. Höjden varierar mellan 1 m, på Gamla stans sida och 7 meter på Södersidan.

Från och genom denna  byggarbetsplats

ska vi ta oss över mot Gamla stan. Inte helt enkelt. Men några skyltar finns som visar vägen.

Här passerade vi på väg mot Gamla stan. Observera övergångsskylten till vänster i bild i “hålet” där går man eller cyklar in.

Hela Slussen området är en stor byggarbetsplats. Här jobbar man med bron. Hela Slussenområdet är en stor byggarbetsplats  och olika jobb pågår. Här är det jobb med bron som pågår.

Inte helt lätt att hitta rätt väg här. Men man ser och märker avspärrningarna.

Bra att det är skyltat. Maken fotograferar både “guldbron” och jobbet som pågår och det  genom stängslen.

Gång och cykelbanor under “Guldbron”. Och inte direkt så inbjudande just nu.

Vi går genom tunnlarna över till Gamla stan men tar sedan vägen ovan jord tillbaka igen till Söder.

Ovan jord, uppe på Slussen, kan  man via titthål följa både vad som händer med bron och själva ombyggnaden av området. Just nu är det många olika stora gropar. Men kanske är allt klart 2025. (Guldbron är tänkt att komma i bruk i augusti i år. )

Vi tar Götgatan en bit på hemvägen innan vi svänger in på Östgötagatan som tar oss hem till kajen igen.

Götgatan torsdag eftermiddag. Ganska folktomt torsdag eftermiddag. Men den vassa vinden gör nog sitt till .

 

Stockholm

Händelser och detaljer från gårdagen

2 april, 2020

Dagarna går i rask takt och det trots en del helt nödvändiga begränsningar. Vi har det ganska bra men de  mer fysiska sociala kontakterna går helt klart på sparlåga. Men ibland träffar vi vänner utomhus och gärna då på promenader. Och att slå sig ner utomhus  för en fikapaus eller “pitstop” piggar absolut upp. Många steg blir det dagligen och ibland delar vi upp rundorna vi går så att det kan bli 5 km under förmiddagen och 5 km senare på eftermiddagen. Men eftersom vi gillar omväxling varvar vi med att också ta en mer rejäl promenad per dag. (Ofta blir den då på mellan 8 och 12 km.) Gårdagen bjöd på fint väder stora delar av dagen och vi satsade på att röra oss här på Södermalm. Så idag bjuder jag på några händelser från gårdagen.

En händlse bland andra händelser. Körsbärsträd i blom. Så vackert. En händelse bland övriga händelser. Japanska körsbärsträd i blomning här på Södermalm. Så vackra.

Gårdagens händelser under gång

Av helt naturliga själ börjar vi våra rundor på kajen där vi bor. Och ofta blir det vindriktningen som avgör om vi ska röra oss väster eller österut längs vattnet. Går vi västerut så blir det längs Årstavikens vatten och går vi österut blir det längs en vik av Saltsjön/Östersjön. Nej, vattnet är inte direkt salt men jämför man med Mälaren är det i alla fall en blandning av “sött och salt.” Nu började vi att gå österut och längs kajen var det som vanligt full aktivitet. På olika sätt.

En bit bort längs kajen liggerI Anna Lindhs park, tidigare Vintertullsparken. Och här spelade några boule. (Namnbytet skedde 2013) Parken har fått det nya namnet eftersom Anna Lindh, bodde i ett av husen vid parken.

Namnet Vintertullen kommer sig av att det här förr låg en av Sockholms tulla där man fick betala för att föra in varor i Stockholm. Och just här var det en sådan. Tull fick vintertid betalas för de varor man med släde förde över isarna frånde områden som idag är Nacka och Värmdö kommuner. Här låg också ett tullhus som man rev 1907.

Alldeles bredvid Anna Lindhs park och bredvid Barnängsbryggan ligger Kajsas kiosk/servering.  Och den är välbesökt även i dessa tider. Goda avstånd mellan borden och tydliga regler för vad som gäller om man står i kö bidrar förstås. Liksom trevlig personal.

Kajsas kiosk vid barnängsbryggan. Slå man sig ner här ser man händelser som avlöser varandra. Både längs kajen och i kanalenSlår man sig ner här vid Kajsas kiosk eller på någon av bänkarna bredvid  så finns det alltid något att titta på. Händelser avlöser varandra både på land och i vattnet.

Maken står i kö för att köpa lite “färdkost”. Och ett rött och vitt band visar tydligt var man ska stå.

Vi lämnar kajen

och går upp bland husen. Här är det kalas på gång.

 

Vi går vidare och kommer upp till Skanstull och Ringvägen. Här det full aktivitet utomhus hos Friskis & Svettis. En vanlig onsdag mitt på dagen

Fler händelser

Vi lämnar trrafiken uppe på Ringvägen och passerar Eriksdalsbadet och går ner mot Årstaviken/Mälaren.   Här har vi i olika omgångar sett herr och fru Svan tillsammans. Och det gjorde vi nu också. Men nytt var att det fanns ett bo och där befann sig fru Svan.

Pappa Svan har bra koll på händelser runt sig. Herr Svan ser eftertänksam ut. Och han har bra uppsikt över händelser runt omkring både på land och i vattnet.

Och fru Svan ligger alldeles stilla i sitt nybyggda bo. Kanske vilar hon sig i form. Ska bli roligt att följa herr och fru Svan och sedan deras ungar.

Energi hade jag fyllt på med under promenaden och stärkt av 6 km i rörelse så tog jag mig an ett tips jag för en tid sedan fick av bloggvännen Anki. Tipset var en “treveckors sallad” och här är receptet från Zenias Kitchen.  Vitkål, mörötter, purjolök eller rödlkök, röd och grön paprika. Men man kan helt klart utesluta något och lägga till annat.

Färgglatt!

Och här är det färdiga resultatet. Jodå, vi provsmakade salladen till kvällens middag – renskavsgryta med lök ,enbär, kantareller  och grädde. Och makens goda potatismos därtill. Perfekt!

Dagen har övergått i kväll och jag ser solen spegla sig både i kanalen och husen på andra sidan. En händelserik och trevlig dag i alla sin enkelhet.

Stockholm

Nackareservatet – Välkomna hit och ut i naturen

1 april, 2020

Nackareservatet eller “Nackareservaten” är ett stort  naturreservat och friluftsområde alldeles nära Stockholm. (Bra info via länken här från länsstyrelsen om hur man tar sig hit och vad som finns inom reservatet)

Området ligger både inom Stockholms och Nackas kommuner och båda kommunerna delar på skötseln av det 855 hektar stora området.  (1 ha =10 000 m2) Vi har då och då genom åren gått runt här  men för bloggen är det idag premiär för Nackareservatet att få vara med. Så välkomna med ut i naturen på en långpromenad.

Färjan från Barnängsbryggan på Söder till Lumabryggan i Hammarby sjöstad och sedan blev det promenad mot Nackareservatet. Vi tog färjan över från Barnängsbryggan på Södermalmssidan till Lumabryggan i Hammarby sjöstad/Södra Hammarbyhamnen. En tur på fem minuter och sedan styrde vi stegen mot Nackareservatet.

Start och mål vid den röda "pluppen". Vi gick i utkanten av Nackareservatet och rundade SicklasjönStart och mål vid den röda pluppen. För vår del blev det en runda på dryga 9 km och vi gick denna gång i utkanten av Nackareservatet och följde först Sickla kanal och sedan rundade vi Sicklasjön.

Nackareservatet

är ett av de mest välbesökta friluftsområdena i landet och med tanke på närheten till storstaden Stockholm är det full förståeligt. Största delen av reservatet ligger i Nacka kommun och en mindre del i Stockholms kommun.  Men det är Stockholm stad som  äger all mark och förvaltar det hela.  Värt att notera är att det inom reservatet finns flera olika naturtyper  och ett rikt djur och växtliv.

Innan vi nådde från gick vi på Sjöstadsidan  längs Sickla kanal och passerade “fisktrappan” och Sickla sluss.  (Mer info via länken)

På väg mot Nackareservatet passerade vi "fisktrappan" vid Sickla kanalPå väg mot Nackareservatet passerade vi “fisktrappan”  i Sickla kanal –

och Sicklaslussen.

Och efter någon kilometer  var vi framme vid Sicklasjön som tidigare hette Långsjön.Här gick vi över den lilla träbron och fortsatte på den södra sidan av sjön . (På en del ställen här fungerar det också att cykla)

Sicklasjön i nacka. Här till höger klev vi in i Nackareservatet. Sicklasjön  är ca 1400 meter lång och i andra änden av den tar Järlasjön vid. Här på den högra sidan klev vi in i Nackareservatet.  Skulle man vilja ta en promenad/kulturpromenad runt sjön så rekommenderar jag verkligen det.

Vattenståndet var fortfarande högt och det gick en bra bit upp i skogen .

 

Skunkkalla?

är en växt jag inte tidigare kände till. Vare sig till namn eller utseende.  Men kanske är det sådana på bilden under. Den finns på en lista över EU:s invasiva främmande arter. Och det var tur det fanns en skylt att läsa på bredvid  så att jag och andra kunde bredda vår kunskap. En invasiv växt är en växt som introducerats till ett område utanför sitt ursprungliga utbredningsområde. Här kan den skada det ekosystem där den hamnat och även hota den biologiska mångfalden Växten bör också enligt Naturvårdsverket nogsamt grävas bort med rötter och det hade man nog försökt att göra.  Jag har ju fler bloggläsare som kan det här med växter. Är detta månne skunkkalla? Eller vad kan det vara

Är detta månne skunkkalla som på nytt växer upp i Sicklasjön i Nackareservatet. Är detta månne skunkkalla som på nytt växer upp här i Sicklasjön i Nackareservatet.

Vi fortsatte en bit till i Nackareservatet

Någon bäver såg vi inte här i Nackareservatet men de finns. Någon bäver såg vi  tyvärr inte här i Nackareservatet, trots att vi var väldigt uppmärksamma. Men väl en bäverhydda. Och bävrar finns både i Järlasjön och i Sicklasjön.

Men något rörde sig tyst i vattnet. En paddlare.

Vi vek av från vattnet och närmade oss Lilla Sickla gård och här var det folk som med stora mellanrum slagit sig ner både för att grilla och äta pick nick.

Andra satt i lä vid det gamla lusthuset från slutet av 1700-talet som också tillhör engelska parken vid Lilla Sickla gård . 

Vid Nysätra, i slutet av Sickla sjön, gick vi över bron och fortsatte tillbaka längs Sicklasjöns norra del mot Lumabryggan.

Vid Sickla strandbad såg vi inga som badade men däremot njöt flera av solen.

Dags att ta oss tillbaka till Söder och huvudstaden igen.

Och på Söder hälsar Sofia kyrka uppe sin kulle i Vita Bergen oss välkomna tillbaka.

 

Stockholm

Framåt – Får se vad som händer längs och på vägen

31 mars, 2020

Någon brist på sysselsättning kan jag inte alls påstå att jag har i dessa dagar. Visserligen blir innehållet för mig som för många andra begränsat. Men jag har friheten och möjligheten att ge mig ut. Nog så viktigt. Till viss del känner jag mig som en klocka. Jag går och går och jag kommer också i mål. Hemma! Men delmålen under gång, under promenaden, kan ändras. Inte så konstigt i rådande tider för jag undviker gärna större folksamlingar och vill känna att jag har gott om utrymme. Och  inriktad på att röra mig är jag. Så där är klockan och jag lika. Vi går framåt och får se vad som händer.

Norra Hammarbyhamnen. Vad är framåt och vad är bakåt? En öppen fråga. Vad är framåt och vad är bakåt här på kajen i Norra Hammarbyhamnen.  Beror på hur man ser det.  Det är  här jag startar och går mål efter mina rundor. I alla fall när jag är hemma i Stockholm.

Sen är det inte alla som väljer att röra sig utan vid lunchtid, jadå även andra tider,sitter många i lä längs och vid kajen och äter lunch.  (Bild från förra veckan)

Framåt längs vattnet

Vi känner hur vinden blåser och eftersom  den kommer österifrån bestämmer oss för att ta kajen västerut. Alltså gå i medvind längs Årstaviken/Mälarens vatten. Vi passerar Hammarbyslussen som skiljer Saltsjön från Mälaren och följer vattnet.

Start och mål denna runda är restaurang Thaiboat. Strax väster om den ligger Hammarbyslussen som skiljer Saltsjön från Mälaren.

Många i rörelse längs Årstaviken och avstånden är goda.

Vi passerar koloniträdgårdarna vidEriksdalslunden, ett område jag gärna och ofta  besöker. Alla årstider. Och vi fortsatte framåt. Mot nästa koloniområde för här längs vattnet och uppe på bergen ligger de olika koloniområdena sida vid sida.

Vi tar oss vidare framåt längs Årstaviken på en upptrampad stig. Vi lämnar grusvägen närmast vattnet och tar oss vidare framåt på den upptrampade stigen mot  nästa koloniområde, Södra Årstalunden. 

Tittar vi uppför berget skymtar Södersjuhusets olika byggnader och nere vid vattnet speglar sig träden i eftermiddagssolen.

Vi fortsätter framåt längs grusvägarna i Årstalundens koloniområde. Vi fortsätter framåt längs grusvägarna i Årstalundens koloniområde. Och just hit har vi inte tidigare styrt stegen.

Gott om vacker blå scilla både inom och utanför kolonilotterna.

Kolonistugorna klättrar uppför berget och vi stannar till för att njuta av utsikten. Noterar också ett utekök med dubbla dikbänkar. (I de flesta kolonistugorna finns inte el eller vatten indraget)

Vi går vidare uppför berget och ser en helikopter på väg att landa på Södersjukhuset.

Allra högst upp i området slår vi oss ner på en bänk och blickar ut över nejden. Och sedan styr vi fötterna hemåt igen. 

 

Foto

Händer – Ordet att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

30 mars, 2020

Händer är veckans ord att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så går den ut på att med bild och/eller/ text tolka det angivna ordet. Orden vi fått att tolka är homonymer, ord som stavas och uttalas lika men som har olika betydelser. Här är det fritt fram för egna funderingar och tolkningar och alla är välkomna att vara med.

Bilderna nedan, på barnbarnen Max och William, är tagna av deras mamma Liv Viberg.

Händer som möts -Händer som möts. (Barnbarnen Max och William) 

Händer?

När jag tänkte på ordet kom samtidigt tre olika betydelser upp; Som delar av kroppen, man kan ha, ta eller få “fria händer” till något. I princip göra lite som man vill och tycker. Och något som sker/ inträffar. (Funderade ett tag på ordet hand i sammanhanget och hamnade då i många andra betydelser. Men de lämnar jag därhän)

Händer som håller i varandraStorebror och lillebror. Händer som håller i varandra.

Händer som förenarHänder som förenar. 

Veckan som passerat

har varit innehållsrik på olika sätt och en hel del utevistelse har det blivit för min del. Många steg och kilometrar. Och mest promenader längs vattnet både på Söder och i Nacka. Men också skönt “balkonghäng” i sällskap med en trave böcker. (Läser ofta två parallellt och har en jag lyssnar på.) Och både ute på balkongen, från fönstren i lägenheten och från kajen i sig har vi  god utsikt över det som både sker både  längs och vid kajen och i vattnet. Så alla årstider. Här är det alltid något som sker.

Det blev ett avbrott i läsningen när den här kranen passerade. Den tittade nästan in över balkongkanten sex trappor upp.

På och längs kajen är det ofta mycket folk i rörelse, oavsett årstid. Och en av anledningarna är förstås läget och tillgängligheten. I stan men ändå med naturen och vattnet  helt nära- 

Bild från igår. Många i rörelse längs kajen här på Söder, Norra Hammarbyhamnen.  Och vill man pausa  går det fint att slå sig ner på någon av de många bänkarna som finns.

Inte mycket som händer här i Hammarbykanalen denna skymning. Men lugnet är fint det också. Efter en långpromenad i mitten av veckan sitter vi en stund på balkongen när skymningen sänker sig. Med en jacka på. Just då är det inte mycket som händer. 

Sista bilden få bli symbolisk för uttrycket “fria händer” –  En bild från Filippinerna och ön Boracay.

 

Vi har haft ordet “händer” att tolka en gång tidigare, i september 2017. Och nu när jag publicerat detta inlägg läste jag  den tolkning jag gjorde då. Roligt att jämföra. Lika men ändå olika.

 

Titta gärna in här för att se fler tolkningar av  “händer”

Skyltar Stockholm

Skyltpromenad – Välkomna med ut i det vackra vädret

29 mars, 2020

Söndag!  Och dags igen för en trevlig och rolig ”Skyltsöndag” som så  bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning.  Stockholm bjuder idag på strålande väder och så har det varit flera dagar under veckan. Bara att ta det positiva till sig. Så det gör jag även i dagens skyltning. Här bjuder jag på en en samling trivsamma, och i mitt tycke “glada skyltar,” från veckan som varit. Välkomna med på en skyltpromenad.

Stockholm och flera av grannkommunerna bjuder på fina strandpromenader. Här Danviksstrand i Nacka.en av stockholms grannkommuner. Fint att promenera längs inloppet till Stockholm. Tvärs över vattnet skymtar Kungliga  Djurgården.

Skyltpromenad i strålande sol

Vi stannar  till vid det gamla varvsområdet i Finnboda. Många nya hus har byggts här men den gamla, lite ruffiga, varvskänslan finns kvar och ger området sin karaktär. Och att ta en båt hit ut från City/Nybroplan och sedan vandra längs vattnet rekommenderas.

Min skyltpromenad börjar vid Finnbodaområdet i Nacka, grannkommun till Stockholm. Vår  skyltpromenad börjar vid Finnboda hamn, ett av stoppen utefter penedelbåtens linje. Linjen går från Nybroplan i City till Dalénum på Lidingö och med stopp vid flera bryggor på vägen.

I Finnbodaområdet är flera hus (bodtadsrättslägenheter) byggda på pålar ute i vattnet. Och runt om och bland husen finns synliga rester av det gamla varvet.

Från Finnboda gick vi vidare längs vattnet/Östersjön och passerade Kvarnholmen. Här finns den gamla kvarnen Tre Kronor kvar men nu är  den ombyggd till bostadsrättslägenheter.

Längs vattnet, finns här som på många andra liknande platser, ibland väldigt gott om måsar. Och måsar är väldigt bra på att dra ut sopor ur soptunnor. Men se här har man ordnat till det med en kedja så att måsarna eller andra intresserade fåglar inte ska ta sig ner i soptunnorna. Riktigt smart.

En smart lösning med kedjor på papperskorgen.

Flera olika grönområden finns och förutom papperskorgarna med kedjor har man också satt ut många behållare för engångsgrillar. Ett gott initiativ det också. Färgen piggar dessutom upp.

God idé med en behållare för engångsgrillar.

På Kvarnholmen finns också ett  rejält utegym. Perfekt med instruktioner bredvid de olika “apparaterna”.

Vi lämnar Kvarnholmen

och tar oss vidare längs vattnet på Sicklaön i Nacka.  Passerar Svindersviksbron, Ryssbergen och Marinstaden.  Och efter ett par kilometer är vi framme vid Svindersvik

Här möts vi i den fina eftermiddagssolen av en välkomnande skylt.

Ytterligare  en glad och positiv skylt.

Och ännu en!

Fika utomhus blev det för vår del. Och kan man i fjällen slå sig ner vid en solig vägg när det är -10 grader i skuggan så kan man ju göra det här när det är +10.

På vägen hem, mot färjan över till Södermalm från Henriksdalsbryggan i Nacka, såg jag den här målningen som täckte dörrarna till en annars grå pumpstation.

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

 

 

Stockholm

Svindersvik – Gård och café från 1700-talet

28 mars, 2020

Vi är på gång, på väg längs vattnet här vid Svindersviken och målet är gården Svindersvik och café Brygghuset. En kaffepaus lockar innan vi tar oss vidare hem till Södermalm igen.

Under veckan som varit har jag tagit er med på en långpromenad på västra Sicklaön i Nacka .(En grannkommun till Stockholm.) Även kontakten med vatten har hela tiden  påtaglig. Och så även med en hel del natur.  Flera stopp har det blivit för  längs vägen finns en hel del att se både av historiskt värde och av det mer moderna slaget. Igår blev det ett stopp i  Marinstaden  med sina villor och radhus som är byggda på pålar i vattnet.

Visst är mars en vårmånad. Men på vägen till Svindersvik, längs vattnet, låg det tunn is kvar. Visst är våren här men på väg till  Svindersvik såg vi att det låg tunn is på vattnet. 

 Café Brygghuset på Svindersvik – En favorit

Vi kommer hit till fots och har gått dryga 7  kilometer sedan vi startade på Södermalm.Det är en vacker eftermiddag och vi tittar efter en plats vid vattnet. Men eftersom vi vill hålla avstånd så är inte möjligheterna här så många. (Väldigt få)

Vi närmar oss Svindersvik längs vattnet. Gott om platser utomhus vid café Brygghuset vid Svindersvik. Och vill man inte sitta vid vattnet eller att det är fullt här finns flera utspridda platser på gårdssidan.(Just nu är det bra att de just är spridda)

Café Brygghuset vid Svindervik i nacka. Härlig 1700-tals miljö. En favorit bland caféer. Brygghuset vid Svindersvik är ett jättemysigt café med  bakverk, smörgåsar, soppor och lättare lunchmat. Allt “hemlagat” från grunden.

Detaljen med våra sittplatserna löste sig smidigt  och herrarna i sällskapet slog sig ner. Väldigt roligt att det var så många besökare här. Men allt var noga genomtänkt – Från själva serveringen till avstånd mellan bord och personer i kön.

Gästerna pekar på  eller talar om vad man vill ha.Och personalen med handskar och tång lägger upp.

Svindersvik och Café Brygghuset. Mysig inomhusmiljö Och extra lovvärt att gästerna spritt ut sig. Svindersvik och Café Brygghuset . Trevligt även inomhus. Och gästerna hade spritt ut sig.

Väldigt gott och skönt med en kaffepaus i solen efter 7 km. Maken och vännerna Susan och Jörgen ser nöjda ut.

 

En annan byggnad som också tillhör café Brygghuset i Svindersvik. Här gräddas det våfflor. Bord och stolar finns inomhus att nyttjaEn annan av byggnaderna på Svindersvik som också tillhör caféet.  Här gräddas det våfflor som man beställer inne i caféet men hämtar här.  Och i byggnaden finns  också  bord och stolar och även en liten loppis.

(Jeanette som driver kaféet är förälder till ett par elever som gick på Svenska Skolan i Ban Phe i Thailand när jag jobbade där  många år sedan. Nu var det så många gäster att jag inte ville störa med att hälsa. Jeanette höll på att grädda våfflor).

Lite historia om Svindersvik

Den gula huvudbyggnaden ritades av rokokoarkirtekten Carl Hårleman och byggdes som sommarnöje till Stockholmsfamiljen Grill i mitten av 1700 talet. Ett sommarnöje i den här storleken kallade man allmänt för en “grosshandlarvilla”. Just namnet grosshandlarvilla  kommer sig av att under slutet av 1700-talet och till början av 1900-talet köpte eller arrenderade många förmögna grosshandlare mark. Ofta sjötomter där de sedan uppföra stora villor.  Många grosshandlarvillor kom till runt om i olika delar av skärgården i Stockholm och de finns fortfarande kvar. Tar man en tur ut i skärgården, både den norra och södra, ser man dem ofta. Och med fantastiskt fina lägen.

Svindersviks gård blev såld  1780 och har haft olika ägare.  Och på 1940-talet blev gården köpt av Nordiska Museet som än idag driver verksamheten. (På hemsidan här går det att läsa om olika evenemang och visningar som kommer att äga rum.) )

Grosshandlarvillan – Svindersvik.  Gott om gamla äppelträd i parken. Men jag undrar om de taniga grenarna orkar bära någon frukt…

Familjen Grill

Och hit ut till den stora villan  flyttade familjen Grill när sommaren kom. Helt enkelt var det inte på 1700-talet  att ta sig  så här långt utanför Stockhom så det blev  roddbåt som familjen blev transporterad med.  Inne i “staden” det var  alltså Gamla stan som gällde, ägde Familjen Grill också Grillska huset.  Ett stort hus vid Stortorget där de bodde de vintertid.  Sedan 1963 bedriver Stadsmission en omtyckt konditoriverksamhet i byggnaden.

Stockholm ägde familjen flera byggnader, bl.a. Torstensonska Huset. En byggnad som senare såldes vidare till prinsessan Sofia Albertina och idag huserar UD där. Flera svenska järnbruk var också i familjen grills ägo fram till en konkurs på 1800 talet; Söderfors, Iggesund och Österbybruk. Dessa bruk har också periodvis ägts av släkten de Geer.

Gott om gamla äppelträd är det i parken. Och en del är som gjorda nu för att kunna vara lite avskild i dessa tider.

Mot Södermalm

Från Svindervik fick  vi för några kilometer närheten till vattnet. Men vid Sickla kaj och Henriksdal började det arta sig igen. Vi bestämmer oss för att ta färjan från Hensiksdalsbryggan i Södra Hammarbyhamnen/Hammarby sjöstad och ta oss över till Barnängsbryggan på Södersidan. En sjöresa på fem minuter. Och sedan återstår den sista kilometern hem längs kajen.

Tittar på stegmätaren och ser att vi utifrån kartan gjort en del steg extra så resultatet är totalt ca 15 km. Ren friskvård!Och en väldigt trevlig sådan.

På väg till Henriksdalsbryggan. Många sitter längs kajen och njuter av det vackra vädret. Och på andra sidan Hammarby sjö ligger Södermalm.

En karta över den sträcka vi gått.Start och mål vid den “röda pluppen”. (Ett par km mer enligt stegräknaren än vad kartan visar. Som fotograf blir den en del extra metrar,)

Barnängsbryggan, (Söder) och sedan över till Nacka mot Finnboda, Kvarnholmen, Marinstaden, Svindersvik, Hemriksdalsbryggan, Barnängsbryggan och hem.(Har ni missat något av promenaden och vill hänga med så finns den i bloggen under den senaste veckan.)