Sedan i söndags befinner jag mig i den spanska sommar/vinterstugan och här är det rejält varmt. Jag vet att stora delar av september kan vara riktigt varm men detta är i hetaste laget för min del . Jag brukar vilja ta mig för saker men nu känns det lagom att vara i skuggan och röra mig så lite som möjligt.
Trots att det varit varmt här hela sommaren och värmen så trivs hibiskusen fint i sin rabatt på terrassen. Verkligen en tålig växt.
Varmt
är det förvisso och i mitt tycke alltför mycket av den varan. Men jag har vet att det varit betydligt varmare både i juli och augusti. Några tycker att hösten nu börjar närma sig även här- Jag har inte riktigt kommit in i den känslan ännu och kombinationen värme och hög luftfuktighet är inte min favorit. Däremot är kvällarna väldigt behagliga och vi sitter ute till långt efter midnatt- I övrigt är solen uppe ungefär samma tid som i Stockholm I morse gick den upp klockan 07.46 och ska gå ner 20.06. I Stockholm gäller soluppgång 06.24 och nedgång 18.57.
Jag vet ju att det är varmt här i september men efter det oväder som varit här ville vi se att huset inte blåst eller regnat bort. Och det hade det inte. Allt var helt intakt. Och så var det på hela vår del av gatan. Bra att bo lite i uppförsbacke. I alla fall när det regnar.
Los Locos stranden, en av flera stränderna, inne i stan. Högvatten råder efter ovädret och en stor del av stranden har försvunnit till havs.
I den värme som råder så är inte min orken på topp för att dagtid “göra så mycket”. Och det måste man ju inte. Men skulle andan falla på så finns det en hel del att ta sig för.
För vår del
har vi ägnat oss åt att sakta promenera längs havet, sitta i skuggan på en uteservering och blicka ut över havet. I övrigt är det behagligt hemma i skuggan på terrassen i sällskap av en god bok. Orken återkommer fram på kvällskvisten då det är svalare. Och en kvällspromenad med tillhörande middag är alltid trevligt.
Tisdag eftermiddag och det är varmt, +32 grader. Vi går sakta längs Los Locos stranden och noterar att stranden utökats med sand. Nog inte direkt tänkt som sandlåda.
Här ska sanden spridas ut och säkert blir det lika fint som det varit. Varmt är det så det vill till att spara på krafterna. Två övervakar och en kör grävskopan.
Vi går vidare längs havet och noterar att strandpromenaden man jobbat med under vintern, våren och delar av sommaren nu är klar. Många bänkar är utsatta så att man kan slå sig ner i skuggan. (Jo, det finns bänkar även i solen) Skulle också gärna ta en vända här kvällstid när belysningen är på. Riktigt bra resultat blev det.
En liten del av den nyligen färdigställda och fina strandpromenaden öster om stranden Playa de la Cura och Torreviejas centrum.
Vi lämnade havet bakom oss och sökte oss till skuggiga gator på väg hemåt och uppför i stan. Att stegmätaren slutade på 12 000 steg, ca 8 km plus “tåskav” i lilltån vet jag inte om det ska föras upp på pluskontot. Och en värmande långpromenad blev det. I långsam takt.
Platsen St. Bartolomä ligger grönskande och vacker i Königsees södra del.
Visst känner man sig välkommen.
Turister som vill ta en tur med någon av de eldrivna båtarna på Königsee är många. Och här finns det info att tillgå på många språk.
Jag slår mig ner på en bänk och liksom andas in omgivningen som är så grönskande och vacker. 
En skylt som nästan är dold av grönska får också vara med-Tyckte den passade in bland all annan grönska.
Från slottet Mirabell ser jag borgen högt där uppe på andra sidan floden. Och det är dit jag är på väg-
Jag är inte alldeles ensam med att promenera genom Salzburg. Men jag passerade raskt den här gruppen.
Start vid slottet Mirabelle och målet är borgen Hohensalzburg.
Stannar till vid floden på promenaden genom Salzburg och funderar över vilken bro jag ska välja. De ligger tätt så det spelar egentligen ingen roll-
Jag väljer bron “Mozartsteg” och hamnar snart vid huset där Wolfgang Amadeus Mozart föddes 1756.
På vägen genom Salzburg går jag på nytt förbi huset där Mozart föddes och sedan bodde i sina barn och ungdomsår.
På “Alte Marktplatz – gamla marknadsplatsen slår jag mig ner bland alla andra för en välbehövlig vätskepaus. Och roligt att se det Salzburgska folklivet.
Här framgår det tydligt att domkyrkan har olika stilar.Och det är den vänstra delen som bombades.
En mäktig domkyrka med sin historia.
Under min promenad genom Salzburg för att ta mig upp till borgen tittar jag in på den lilla fina St: Peters Friedhof /St:Peters kyrkogård.
Jag har nu gått genom Salzburg, från slottet Mirabelle och är framme vid Kapitelplatz, en sträcka på dryga en km. Och härifrån är det nu bara ett fåtal steg till “fuikulären.” Här i stan är det korta avstånd som gäller.
På väg uppför berget. En resa på dryga fem minuter.
Och här ligger 
Och även om vädret inte är klart så är utsikten över nejden fin.
Många gator inne i själva Salzburg är bilfria. Och cyklisterna visar stor hänsyn. Här Linzergasse nära vårt hotell. Och St. Sebastianskyrkans torn visar vägen till kyrkan. 
En del av San Sebastiankyrkogården som är anlagd efter en italiensk förebild och kom till i slutet av 1500-talet.
På väg till slottet Mirabell stannade jag till vid St. Sebastian kyrkogården och stannade till vid den grav där delar av familjen Mozart är begravda.
På Makartplatz, alldeles nära slottet Mirabell, finns Caldera. Dock inte helt lätt att upptäcka bland träden.
Slottet Mirabell med den vackra trädgården. Och mängder av röda och vita begonior- färgerna som finns i Österrikes flagga. 
Här är det delar av rosenträdgården som får en ansning.
Trapphallen i slottet med alla skulpturer och utsmyckningar drar helt klart blickarna till sig.
Konsert i marmorsalen i slottet Mirabell. Här var det stycken av Haydn och Mozart som vi lyssnade till. 
Byn Schönau am (vid) Königsee i södra Tuyskland, i bayern, ligger vackert omgiven av de höga bergen. 
Vägen söderut från Salzburg i Österrike till Tyskland och Kehlsteinhaus (Örnnästet) och vidare till byn Schönau vid Königsee. (Gränsen mellan Österrike och Tyskland är markerad med en tunn grå linje)
Värdshuset “Echostüberl” ligger fin alldeles vid Königsee.
Nyrökt forell till lunch. Jag blev lite förskräckt när den hela fisken kom till bordet. Men det gick lätt att “bena ur” den. Riktigt gott. Och en god remouladsås piggade upp än mer.
Lokalt öl smakade bra till.
Runt byn Schönau am Königsee finns det många båthus som härbärgerar båtarna under natten och de är alla byggda i liknande stil.
En av båtarna båtarna vi möter Königsee passerar nästan ljudlöst.
En liten ö mitt ute i sjön –
Flera vattenfall finns längs strandkanterna. 
De höga bergen runt Königsee ger fint eko. Något som båtens kapten demonstrerade med sin trumpet. Han blåste några toner och de studsade tillbaka mellan fem och sju gånger.
Jag har från Hitlers Örnnäste tagit mig en bra bit uppför berget och är en bra bit ovanför molnen. Här är jag uppe på 2 200 meter.
Specialbyggda bussar kör den 7 km långa, branta och slingriga vägen upp till Hitlers Örnnäste.
Kurvigt och smalt. 
Vi är högt upp och lite snö kan skymtas på några bergstoppar.
Tunneln genom berget som leder fram till hissen. Ovanför tunneln står det att den är byggd 1938
Från väntrummet tog vi den mässingsklädda hissen med gröna lädervägga upp till Hitlers Örnnäste –
En titt ut över landskapet. Det är grått och kallt, nollgradigt. 
Lite snö har stannat kvar och det vita lyser upp.
Här låg alltså Hitlers Örnnäste. Både ovan jord och med enorma underjordiska gångar och bunkrar. Allt är borta, bombat, sedan länge. I huset finns idag en stor restaurang. 
Att det står 1834 här på skylten till Hitlers Örnnäste, Kehlsteinhaus, beror på att det ligger på denna höjd.
På ca 2200 meter. Nu kommer jag inte högre upp här i det område som en gång tillhörde Hitlers Örnnäste.
Som en spegel låg den vackra sjön “Königsee” framför mig.Och en del av omgivningen speglade sig vackert i vattnet. 
Jag tar bilden och ser att även chauffören kommit med i bussens spegel. 
Salzburg – vår “bas” ligger på kartan några cm norr om byn Schönau am Königsee och sjön Könnigsee. 
Königsee är långsträckt och har en yta på ca 5.2 km2 den bildades under istiden av olika glaciärer. Nästan hela sjön ligger i 
Som en spegel ligger den vackra sjön omgiven av de höga grönskande bergen. 
Vattnet skiftar längs sjön i olika blå nyanser och den omgivande naturen ta sig en titt här i sin sjö-spegel. 
En fönsterruta kan också bli till en spegel. Här i St. Wolfgang i Österrike. 
Från Salzburg körde vi några mil österut. Här nedanför ligger Wolfgangsee och det är dit vi ska för att ta en båt vidare till byn Sankt Wolfgang. .
Fotostopp strax ovanför byn St. Gilgen . Och sjön Wolgfangsee i bakgrunden
Båten gör olika stopp längs sjön så man kan kliva på och av där det passar. Olika kombinationsbiljetter finns att köpa. Mer info 
Båten som ska ta oss från St. Gilgen till byn St. Wolfgang.
Vi lämnar St. Gilgen. Från Salzburg finns också 
Rogivande och vackert.
Ett av båtstoppen längs sjön är Ried- Falkenstein. En by med ca. 300 invånare. Men stort hotell och flera såm “gasthaus” finns. Och en kyrka förstås. Österrike är ett katolskt land och nästan alla byar har en kyrka. 
Värdshuset är idag ett jättestort hotell och täcker ett par kvarter. Här är den gula delen.
Och i kvarteret bakom finns det en röd och en vit del av hotellet. Den vita delen är nu täckt av murgröna. 
Här ett annat hotell i byn. Och även här pryder fantastiskt vackra blommor balkongerna
Vy från hotellet Vita hästen över Wolfgangsee och de vackra omgivningarna.
Skyltar i Salzburg och främst den gamla delen har en sak gemensamt. De allra flesta är av och anpassade till stadens ålder och till åldern de hus där de är placerade.
Många skyltar i Salzburg har denna lite äldre utformning för att passa in bland de gamla barockhusen.
Huset i Salzburg där kompositören Mozart föddes 1756.
Livsmedelbutiken Spar har fint anpassat sig här i detta gamla hus. ordet “spar” betyder gran på holländska och är också företaget logotyp.
Bland skyltar i Salzburg får även “mozartkulor” räknas in. De kan köpas i många butiker. Här hos “Spar”.
En snabb bild från SPAR. Här har även personalen kläder i mer tidsenlig stil. 
En mer modern skyltvariant .
Uppmaning till cyklister.
Ett par mil kvar till Salzburg. Här är vi just lämnat Tyskland och kört in i Österrike. 
För oss tog resan mellan flygplatsen i München och Salzburg i Österrike dryga tre timmar och då inkluderat ett stopp på 30 minuter vid gränsen. 
Mitt boende för veckan i Salzburg är 
Incheckad på hotellet och har fått ett rum som är både rymligt och fräscht. 
Linzergasse i Salzburg.
Floden Salzach, ca 220 km lång, rinner genom Salzburg och utgör också gräns mellan Tyskland och Österrike.
