Browsing Tag

Stockholm

Stockholm Trevligheter

December – Vad gör mig glad? Vad är trevligt att göra?

11 december, 2020

Här i  Stockholmstrakten har december månad hitintills haft noll soltimmar. Ja, vi är inte ensamma om det för solfattigt har det även varit på andra platser i landet. Men det är en klen tröst och inget vi alls  kan påverka. Å andra sidan har vi här haft en fin höst med en hel del sol och varmt för årstiden. Men jag antar vi är många som saknar ljuset och det lite varstans i landet. Men som  den kloke kinesiske filosofen Konfucius sa “det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.” Än mer än vanligt känns det som om vi behöver ljuset och på olika sätt. För egen del har jag under december månad, ja egentligen under hela hösten, dagligen, funderat på vad som gör mig glad. Och vad tycker jag om att göra. Men visst finns begränsningar, så det vill till att hålla sig inom “ramarna”-

Orkidéer piggar upp i mörka decemberHär hemma finns i princip bara orkidéer, i olika färger och varianter. Jag tycker de är vackra och de är lättskötta och gläds extra nu att det är sån fart på dem i december. (Å andra sidan har jag många så det är alltid några i blom. Även dessa blomkrukor från Waldemarsudde gör mig glad)

December – Vad gör mig glad? Vad är trevligt att göra

och vad tycker jag om. Och visst tangerar frågorna varandra. Svaren också.  Men nu har vi  den begränsade situation vi har och något som vi ju inte så vana vid i Sverige. (Dessutom har jag nu även fått en kropp som mer och mer påtagligt begränsar mig.) Jag försöker varje dag,  eller en dag i förväg, fundera ut vad jag vill göra som ger mig glädje. Och en del funderingar hamnade här i dagens blogg.

Den sociala delen är helt klart begränsad men jag träffar döttrar och barnbarn då och då. Likaså träffar vi vänner och det har vi gjort utomhus och då  har det ofta blivit trevliga promenader. Ibland träffar vi vänner och går ut och äter och då på någon favoritrestaurang där vi väl vet att det är goda avstånd mellan gäster och bord.

Här är Curre, “Helenfamiljens” labrador som får stå för glädjen jag känner över att träffa “de mina”- (Foto Helen Fernholm)

Jag rör mig ofta och gärna utomhus och försöker variera mina rundor. Helst åker jag inte kommunalt (bara i nödfall) men tar  gärna någon av pendelbåtarna, i alla fall en väg, om jag ska till city. (Ombord är det 50 personer tillåtna  och det är gott om plats.)

Stockholm. På väg med båt till City den 9:de december. Slussen, Skeppsbron och Gamla stan Här på väg med båt till City. Den 9 december. Till vänster i bild skymtar lite av västra Södermalm.Byggkranen hör till Slussen och det byggjobb som pågår där. Till höger i bild Skeppsbron och Gamla stan.

Stockholm. Gamla stan fint julpyntat i decemberGamla stan är verkligen fint pyntat så här i december. Men synd att det är så folktomt. Många fler skulle kunna strosa runt här utan trängsel.  Hit är det ett “bra gångavstånd” hemifrån.

Att strosa runt i Gamla stan gör jag ofta och här är alltid historiens vingslag påtagliga. Men man kan också få se lite oväntade saker.

Stockholm . Ingen snö här denna december. Men i Gamla stan fanns den för ett tag. Filminspelning på gång. Nej! Snö har vi inte i Stockholm denna december 2020. Men i Gamla stan fanns den.För ett tag.  Roligt att se. Här var det filminspelning som pågick. 

Mer av det jag tycker om

att se och inte bara i Gamla stan, är detaljer. Men här stannade jag häromdagen till för att vila mig och av en slump tittar jag upp och ser in genom några fönster. Och genom fönstren ser jag det helt fantastiskt målade taket. Tyvärr hade jag inte zoomkameran med  men en glimt av det vackra taket kom med på bild. (Ska ta med zoomkameran nästa gång)

Ett fantastiskt innertak men jag fick inte med så mycket. Svårt att ta en bild fyra våningar upp och in i en lägenhet.

Hela hösten har jag både läst och lyssnat på en hel del tycker. Böcker är något som gör mig glad och ger mig mycket och några böcker jag nyligen läst eller lyssnat på är:

“Skuggjägarna” av Camilla Grebe (deckare)

“Änkorna” av Pascal Engman (deckare)

“Marvatten” av Ann Rosman (Deckare och historisk  roman. Utspelar sig i nutid och i mitten av 1800-talet)

Cirkusflickan av Pam Jenhoff ( En bok som bygger på eb verklig händelse och äger rum under andra världskriget där mod, kärlek och vänskap sätts på prov)

Till glädje och trevlighetskontot

hör förstås maken. Nog så viktig i sammanhanget.  Men också god mat och dryck. Visserligen rör jag mig en hel del men har  tanken med att man inte kan inta mer än det man gör av med. (Om man inte vill gå upp i vikt vill säga). Sedan vad som är s.k. nyttig mat är ju upp till var och en. Likaså vad man tycker är gott.  Men mat vill jag bli glad av och det ska vara trevligt att äta den.

Även omväxling ska in här på kontot. För det är något jag både blir glad av och tycker om. Jag har i många år försökt att göra fem för mig nya saker per dag. Inga stora varianter men nu har jag, i begränsningens tid, dragit ner dem till tre.

Och sist, men inte minst, är det både trevligt och glädjefyllt för mig, att via telefon, post, bloggar, Instagram och personligen, när och där det fungerar, träffas personligen. För glädjen och att kunna skratta behöver vi. Höll på att glömma en sak och det är att jag vill försöka, att på något sätt varje dag, glädja minst en person. Känd eller okänd. Och det har fungerat bra.

 

Du som läser;

Vad gör dig glad  och vad tycker du är trevligt att göra i den  tillvaro vi nu lever i.

Jag blir också glad av att se all vacker belysning och de fina speglingarna i vattnet jag har  och kan se på nära håll. Här utsikt över vår kaj, Norra Hammarbyhamnen. Bild tagen  från Skansbron vid Skanstull på Södermalm. 

 

 

Skyltar

På gång i Stockholm tillsammans med Skyltsöndag.

22 november, 2020

Söndag! Och det innebär att det här på bloggen är dags för “Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar.   Skyltar av olika slag gäller och tolkningen är väldigt fri. Bilderna är veckofärska och fångade när jag varit “på gång” i Stockholm

Kulturhuset/stadsteatern på Sergels torg. En färgstark skylt som verkligen syns och piggar upp. Kulturhuset är öppet, men med en hel del begränsningar. Hemsidan ger info.

Under gång och på gång Stockholm

har jag varit en hel del i veckan som varit. Så välkomna med på veckans skyltpromenad. Eftersom jag hade ett ärende i City så passade jag också på att se varuhuset NK:s julskyltning. Något jag gjort i dryga 60 år om jag varit hemma i Stockholm den här tiden. Temat för skyltningen i år är Vintersaga och med hållbarhet i fokus och jag tyckte om den.

Passerade Kungsträdgården och i den norra delen har man fått upp en ny byggnad,Paviljongen, där man ska livesända olika kulturevenemang och ha en del aktiviteter- Hur det blir nu med rådande begränsningar vet jag inte.Men på  Paviljonges hemsida finns info.

Stockholm. Kungsträdgården. När jag var på gång i Stockholm, mot varuhusets NK:s julskyltning passerade jag den nya byggnaden, Paviljongen. När jag nu var på gång i Stockholm, mot NK, passerade jag genom Kungsträdgården och såg den nybyggda Paviljongen. 

Från City promenerade jag hem till söder och var tämligen ensam.Både Drottninggatan och  Gamla stan, kändes väldigt öde. 

Lika öde var det när jag var här i april men senare i sommar kom fler besökare.  Men absolut ingen trängsel på något sätt.

Väldigt lite på gång i Stockholm. Gamla stan. Stortorget,Restaurang "Chokladkoppen" ligger öde.Väldigt lite på gång i Sockholm. Så också i  i Gamla stan. Här vid “Chokladkoppen” på Stortorget. 

Jag fortsatte genom ett öde Gamla stan, passerade slussen och “Guldbron” och kom hem till Söder. Här var det mer folk i rörelse men alls ingen trängsel- Och att sitta ute på restauanger, barer och serveringar ser jag många som gör.

Restaurang Urban Deli vid Nytorget, Södermalm, hade denna skylt ute på trottoaren. Och där satt en del gäster när jag passerade. Infravärmen bidrog en hel del till detta.

Nästan hemma passerade jag  på Ringvägen det mysiga “Lilla Cafeet på Söder. Här hade en ny skylt kommit upp. Cafeet är verkligen litet och har sedan flera år sina stamgäster så skylten är ett gott initiativ.

Fortfarande på gång i Stockholm, på Söder och nästan hemma, hann jag notera denna nya skylt. 

Mer på gång i Stockholm

I gårdagens lokaltidning “Mitt i Södermalm” såg jag denna rubrik på framsidan. Någon/några grannar  tycker att förskolebarnen låter för mycket och har gjort en anmälan till miljöförvaltningen.  Vad gäller förskolor i Stockholm är Folkhälsomyndighetens rekommendationerna att barnen ska vara ute så mycket som möjligt. Och förvisso är förskolornas innergårdar inte alltid stora eller av anpassade för att alla barn ska vistas ute så mycket som nu sker.  De som gjort anmälan tycker att barnen låter alltför mycket. Nu sker lämning och hämtning av barn utomhus och barnen leker också ute väldigt mycket. Personalen berättar att de ofta går till parker och grönområden men där blir det också trångt. Och tunnelbana eller buss kan man ju inte heller ta för att göra utflykter.  I anmälan står bl.a. “Vi är mycket bekymrade, ledsna och arga”. Och!!!!! Vem är inte bekymrad?  Dessutom skäller  en del grannar på personalen när de passerar.

Jag kan ju tycka att om man inte tål att barn leker så ska man nog kanske inte bo mitt på Södermalm. Nu är det ju också en mycket speciell situation. Miljöförvaltningen har svarat att ” förskolor måste få finnas där barn bor och så också i stadsmiljöer”

Södermalm. Mer på gång i Stockholm. Klagomål på barn som leker på en förskola. På gång i Stockholm. Man kan ju undra.Foto Pekka Pällö från “Mitt i Södermalm”.

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

 

Kultur Stockholm

John Bauer-Tomtar, troll och natur – Trollbunden på Waldemarsudde

5 oktober, 2020

Konstnären John Bauer har alltid fascinerat mig från det jag var liten. Och nästan varje kväll såg jag fram emot att få höra en saga, gärna  från boken/böckerna “Bland tomtar och troll” . Böcker som J. Bauer illustrerat från 1907, då den först kom ut och i tio år framåt.  (J.B avled 1918 så senare tog andra konstnärer vid.)

Jag har i flera veckor velat se utställningen Trollbunden – John Bauer och den magiska naturen som pågår på Waldemarsudde fram till den 24/1. Och i fredags kom jag äntligen dit.

Stockholm. Djurgårdsstaden. Jag lämnade den och fortsatte österut mot Waldemarsudde och John Bauer utställningen- "Trollbunden".Jag lämnade Djurgårdsstaden, ett delmål för  fredagens promenad och fortsatte österut längs vattnet , på  Kungliga Djurgården, mot prins Eugens Waldemarsudde.  Och här utställningen “Trollbunden” med John Bauer och hans målningar i fokus.

Vackert att gå längs med vattnet och målet, Waldemarsudde, skymtar längst bort till vänster i bild. På andra sidan ser vi över till Nacka. Stockholms grannkommun österut.

“Trollbunden” John Bauer och den magiska naturen

John Bauer (1882- 1918) är troligen den konstnär som man i Sverige mest förknippar med skildringar av mörka skogar, troll och andra naturväsen. I utställningen här på Waldemarsudde finns dryga 60 konstverk av J.B. med och de samverkar fint med de andra konstnärerna, både svenska och nordiska, som också är representerade i utställningen. Detta är konstnärer som också i början av 1900-talet fördjupade sig i nordisk folktro och deras väsen.Svenska konstnärer som också intresserade sig för folktro och väsen under den här tiden var bl.a  Jenny Nyström, Elsa Beskow och Ernst Josephsson. Men även Carl Larsson, Bruno Liljefors, prins Eugen och Oskar Bergman hörde hit. Om John Bauer och hans liv finns mycket att läsa. 

Delar av den byggnad på Waldemarsudde som inrymmer utställningslokalerna och restaurangen.

Butiken är placerad bredvid entrén till museet. Och bara att titta och bläddra i böckerna här är givande. 

Prins Eugens Waldemarsudde. Pågående utställning är bl.a. Trollbunden- John Bauer och den magiska naturenBoken “Trollbunden”, John Bauer och den magiska naturen, köpte jag och kommer att ha stor glädje av den.

Boken berättar utförligt om utställningen men också om fantasi och sagor, väsen i folktro och innehåller förstås också mycket om J.B.  Mängder av spännande illustrationer finns och jag fängslades genast av mystiken och detaljerna i bilderna.

“John Bauer – Sagornas djup och speglande yta”

heter ett kapitel i boken där Margareta Rossholm Lagerlöf berättar om natur och myt. Båda blev inspiration både för konstnärer och deras publik vid sekelskiftet 1900. En längtan och ett sökande fanns efter det man kunde känna igen. Det som hade funnits en gång i världen. Kanske fanns detta gamla och ursprungliga kvar på något sätt. I sagor för barn på den här tiden kunde segern över stora och ibland oförklarliga krafter upprepas. Och i sagorna hamnade man oftast på den goda sidan. Men inte alltid. Vanliga teman i sagorna var prinsessor, troll, näcken och naturen. Inte minst också mystiken.

Självporträtt av John Bauer och hans hustru Ester Ellqvist Bauer. Finns i vanliga fall på Nationalmuseum men nu utlånade till utställningen på Waldemarsudde. Till vänster ett självporträtt gjort 1910 av Ester Ellqvist Bauer och till höger ett självporträtt av John Bauer målat 1908. Båda finns i vanliga fall på Nationalmuseum. Nu utlånade till Waldemarsudde.

Ett smakprov, urval, av målningar som jag såg

Några av tavlorna är fotograferade på utställningen på Waldemarsudde och andra har jag fotograferat av från boken jag köpte.  “Kan tänka mig att igenkänningsfaktorn kan vara hög. Och förutom J.B. så finns i mitt urval också Jenny Nyström, Elsa Beskow och Carl Larsson med.

John Bauer 1912 Bild från boken. " Vad vill du här i min skog? Ropade hon, då Nisse kom gående. John Bauer 1912 “Vad vill du här i min skog? Ropade hon då Nisse kom gående.”

Waldemarsudde. John Bauer 1913. "En sådan eländig bleknos"John Bauer 1913. “En sådan eländig liten bleknos” . (Waldemarsudde)

Waldemarsudde. John Bauer 1907. "Trollen i Domberget väntar främmande"John Bauer 1907. “Trollen i Domberget väntar främmande. (Waldemarsudde)

Bilder från boken. Till vänster “Lasse den late” av Jenny Nyström 1925. Till höger “Tummeliten” av Elsa Beskow 1897.

Från boken. Den här målningen;”Rödluvan och vargen i skogen” är målad av Carl Larsson 1881.

Från Waldemarsudde. “Näcken” målad av Carl Larsson 1887.

Troll, älvor, skog och näcken

John Bauer har verkligen påverkat nutidens föreställningsvärld kring just naturväsen. I varje fall jag förknippar honom med en sagoskog som oftast är mystisk fylld av olika väsen.  Man låter sig fångas av äventyr bland  stigar,  mossbeklädda  stenaroch trädens  grova stammar och rötter.  Och jag blev verkligen trollbunden av utställningen. Har någon vägarna förbi eller kanske är i närheten gör gärna ett besök på Waldemarsudde. Gott om plats är det i utställningslokalerna och förutom utställningarna är miljön och parken med alla sina skulpturer värd ett besök i sig.

 

Mer om och från den vackra parken och utemiljön på Waldemarsudde kommer på onsdag.

Skyltar Stockholm

Veckans höjdpunkter med hjälp av skyltar – “Skyltsöndag”

4 oktober, 2020

Söndag! Och det innebär att det är dags för “Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det skyltar av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning. Även denna vecka har bjudit på fina och omväxlande dagar både  vad gäller väder och upplevelser. Trevliga möten, långa promenader och en del kultur  har avlöst varandra.  Så vi sätter fart. Välkomna till ett axplock av veckans höjdpunkter.

En av veckans första höjdpunkter var att se alla färgglada paraplyer på Drottninggatan; "The Unbrella Project" i samarbete med klädeskedjan Indiska. En av veckans första höjdpunkter var att på Drottninggatan i Stockholm titta upp och se “The Umbrella Project”  ett samarbete med butikskedjan Indiska. Färgglada paraplyer som piggar upp  en annars  tämligen grå gata. Även en del annat färgglatt  såg jag denna dag.

Veckans höjdpunkter

har varit många, trevliga och omväxlande. En av dem var mötet på stan med dotter Liv och barnbarnet William och vi passade sedan på att fika på konditori Vetekatten. (William var i Stockholm på ett fotouppdrag) Vetekatten är ett anrikt konditori på Kungsgatan, nästan nere vid Vasagatan och jag vet att mitt första besök här var 1959. Under gymnasietiden, när jag gick i skolan i närheten, blev det besök just på Vetekatten ett par gånger i veckan. Allt efter vad som fanns i plånboken. Minns att mamma ibland skickade med en femkrona och hade jag turen gjorde pappa detsamma, ovetandes om mammas peng.  Så då kunde det bli två besök  här per vecka. Och snålade jag kunde det bli tre.

Stockholm. Konditori Vetekatten. Ett besök här var absolut en av veckans höjdpunkterEn annan av veckans höjdpunkter.  Besöket på Vetekatten. Ett stort konditori men flera olika rum. Olika ingångar  finns också.

Två gamla skyltar inne på Vetekatten.

Vi valde att sitta på innergården. Skönt att sitta utomhus och lika bra att ta till vara de soliga dagar som nu finns. Kanske är de  nu lätt räknade.  Här var det nästan fullt. Och när jag tittade mig omkring stannade mina ögon  på ett av grannborden. Här satt två amerikanska tjejer och den ena åt sin kanelbulle med kniv och gaffel.  Ja, varför inte? (Hon skar med kniven, la ner den pch stoppade gaffeln i munnen)

Ingen egentlig skylt. Men det var första gången jag såg en kanelbulle ätas med gaffel och kniv. Så visst får detta bli en skylt. På sitt sätt.

Trist att denna och liknande skyltar är nödvändiga. Men så är det.

Fler höjdpunkter

Och nu från Djurgården. Vi börjar med ett besök i den fina Djurgårdsstaden som jag igår  berättade om  och där det blev en kortare rundtur.

Stockholm. Djurgårdsstaden. Långa och breda höjdpunkter. På sitt sätt. Långa och breda höjdpunkter. På sitt sätt. Breda Gatan var bred om man jämförde med de andra gränderna här i de gamla 17-1800 tals kvarteren. Likaså Långa Gatan som var områdets längsta gata med sina 150 meter. Här i korsningen låg Djurgårdsbageriet. Observera kringlan. 

Djurgårdsbageriet är absolut svårt att missa. Bageriet uppfördes 1852 och har som alla hus här blivit renoverat. Men huset i sig har anor från 1700 -talet och är till och ombyggt. (Senaste renoveringen skedde 2011. ) Hela huset är sedan flera år tillbaka en privatbostad. Men redan på 1700-talet hade en sockerbagare sin verksamhet här.  Vet att en lägenhet här i huset, Långa Gatan 12 såldes. Och vill man se hur den ser ut så titta här. 

 

Jag lämnar Djurgårdsstaden

går österut och passerade en rejäl villa, “Franska Värdshuset” som byggdes i början av 1800-talet  på uppdrag av den franske restaurangmannen Jean Babtist Le Marie. Han inrättade ett värdshus här som från början hette “De Maries Wärdshus” och senare fick namnet “Franska Wärdshuset.”-  Stället blev snabbt populärt och kungligheter, konstnärer och författare tillhörde kundkretsen.

Franska Wärdshuset.

Så till sist närma mig målet för promenaden. Prins Eugens Waldemarsudde. Hit kan man gå vare sig det är en utställning man är intresserad av, för att äta lunch eller strosa runt i den vackra parken. En park som med alla sina skulpturer och statyer är en utställning i sig. För mig  var orsaken till besöket  både utställningen “Trollbunden” – John Bauer och den magiska naturen  och en promenad i den vackra parken. (Men konstnären Lena  Cronqvists utställning hoppade jag över. (Tycker  att det räckte bra ändå. )

Mot Waldemarsudde.

Man var noga med avstånd överallt och personal påminde de som var i behov av påminnelser.

Handsprit fanns att tillgå på många platser i utställningslokalerna och man hade gjort flaskorna lite höstfina.

Stockholm. Kungliga Djurgården. Waldemarsudde. Utställningen "Trollbunden - John Bauer och den magiska naturen" kvalar absolut in på listan över veckans höjdpunkterBesöket i fredags på Waldemarsudde blev  överlag väldigt lyckat och kvalar lätt in bland veckans absoluta höjdpunkter.

I morgondagens inlägg  återkommer jag med mer från Waldemarsudde.

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

Allmänt

Djurgårdsstaden – Gammal stadskärna i Stockholm

3 oktober, 2020

En bit in på fredagens förmiddag  strålande solen från en vackert blå himmel och jag bestämde jag mig för ännu en tur ut till Kungliga Djurgården. Men nu till lite andra trakter än de jag varit de senaste veckorna. Det blir en rejäl promenad på södra Djurgården och från dörr till dörr hade jag avverkat 12 km. Men vi tar det i fristående etapper så det här på bloggen inte blir för mycket på en gång. Och även ett par båtturer ingår i “varvet”. Och vi börjar i Djurgårdsstaden.

Djurgårdsfärjan tar mig från Slussen/Skeppsbron över till Djurgården och Allmänna Gränd/Gröna Lund. 

 

Djurgårdsstaden

Jag promenerar hemifrån, tvärs över Södermalm, från södra delen till den norra. Skyndar mig så gott det går förbi oredan vid Slussens ombyggnation och tar mig helskinnad  ner till kajen vid Gamla stan/Skeppsbron. Några minuter att vänta innan Djurgårdsfärjan dyker upp.

Dagens runda är ca 4 km. Start på södra Södermalm och målet är Djurgårdsstaden. Dagens runda i bloggen blev ca. 4 km. Trålgränd till kajen vid Slussen/Skeppsbron. Djurgårdsfärjan till Allmänna gränd och sedan några hundra meter att gå till Djurgårdsstaden.

Djurgårdsstaden ligger några hundratal meter öster om Gröna Lund och  består till största delen av gamla trähus från 1700 och 1800-talen.  Förr kallade man området frö “Båtmansstaden,” ett passande namn eftersom Djurgårdsvarvet låg nära. I mitten av 1600-talet blev nuvarande Djurgårdsstaden avskilt från Kungliga Djurgården genom drottning Kristinas försorg . Hon donerade den här delen av Djurgården för att inrätta ett sjukhus och bostäder för sjömän. Strandområdet strax söder om Djurgårdsstaden var tidigt. Här låg också en kyrkogård som var begravningsplats, för sjöfolk.

Den första bebyggelsen bestod av 14 små trähus som fungerade som sjukstugor för just båtsmän. (Båtsmän var militärer inom flottan) I mitten av 1700-talet kom gatunätet till  och en stadsplan gjordes.  Idag räknas området som ett av  Stockholms mest sammanhållna bebyggelser från den här tiden. Mer finns att läsa via länken här.

Värt att påpeka är att det är detta som är Djurgårdsstaden och här sker ingen nybyggnation. Det gör det däremot i Norra Djurgårdsstaden som inte alls ligger här.

Vi gläntar på en dörr och ser oss omkring.

Stoockholm. Djurgårdsstaden. En av många vackra dörrar. En av många vackra dörrar i Djurgårdsstaden.

En närmare titt i Djurgårdsstaden.

Vi startar på Långa gatan och tar det i lugn takt. Detta är den längsta gatan i kvarteret är ca. 150 meter lång. Mycket finns att se och jag försöker också få en titt in på gårdarna. Ofta är det knepigt för träportarna som leder dit är stängda. Husen är renoverade men i samband med den renoveringshysteri som rådde på 1970-talet var man inte direkt varsam med att bevara och restaurera det gamla.

Stockholm. Djurgårdsstaden. Långa Gatan är kvarterets längsta och med många välbevarde hus. Husen längs Långa Gatan i Djurgårdsstaden är väl bevarade och har många detaljer.

Stockholm. Djurgårdsstaden och "Dödgrävarens hus" på Långa gatan nr 10 BDjurgårdsstaden och “Dödgrävarens hus” på Långa gatan nr 10 B.

Dödgrävarens hus är lågt, bara 1.50 i höjd. Huset har sin historia och bakgrund. Fram till 1809  låg här en kyrkogård där de som avled och var anställda inom flottan blev begravda. Kyrkogården var då  stor  och sträckte sig ca 500 meter västerut till den äldre entrén vid Gröna lund. Ett exempel på de som blev begravda här är de 144 sjömän som ombord på sitt fartyg, som då låg utanför Gotland,  blev förgiftade av skämd mat och dog.

Idag är det bara dödgrävarens lilla hus från 1770 som påminner om den gamla kyrkogården. Inne på gården här finns ännu ett litet hus som ursprungligen var en likbod.  Och för att hålla den sval  murade man väggarna i tjock gråsten.

Breda gatan

eller Breda gränd som den här lilla gatan kallades i början av 1800 talet är inte direkt bred. Men i jämförelse med de andra gatorna i Djurgårdsstaden så kan det finnas fog för namnet.

Stockholm. Djurgårdsstaden. Breda gatan. Breda gatan i Djurgårdsstaden må ha fått sitt namn av att den var bred i jämförelse med andra. 

 

I slutet av Breda gatan ligger Skampålens torg. Jag log åt kontrasterna med en scooter och elsparkcyklar parkerade. Och så också när jag tänkte på den historiska delen. Namnet kommer av att det förr här fanns en skampåle i form av en båtsmansfigur. De som av olika skäl blev dömda att stå vid pålen blev fastsatta i en halskedja. Det lilla torget hör och gatan i sig har bevarat mycket av karaktären från den tid då Djurgårdsstaden var varvsarbetarnas och båtsmännens hem.

Den lilla röda stugan på bilden byggdes 1749 och disponeras idag av Djurgårdens hembygdsförening.

Längs Breda gatan finns många hus med vackra detaljer och inne på gårdarna finns oftast flera mindre hus som man inte ser.

 

I dessa kvarter bor idag ca 200 personer och byggnaderna förvaltas av AB Stadsholmen som har till uppgift att i Stockholm förvalta dessa gamla kulturhistoriska miljöer. Liknande miljöer finns  också bl.a på Åsöberget  i  Vita Bergen och uppe på Stigberget på Södermalm.

Jag lämnar Djurgårdsstaden och passerar utkanten och ser  då några flerfamiljshus som kommit till på 1910-20 talet och även de är väl bevarade.

Stockholm. Jag lämnar Djurgårdsstaden och fortsätter vandringen österut på Djurgården. Jag lämnar Djurgårdsstaden för denna gång  och fortsätter vägen österut längs vattnet.

Och vandringen här ute på Djurgården fortsätter på måndag. Välkomna med då också.