All Posts By

Ditte

Spanien Torrevieja

Glatt, gott och trevligt tillsammans med vänner.

17 januari, 2020

Det ser ut att bli en fin dag idag i Torrevieja även idag. Det är fredag  idag och det innebär här oftast träff med “fredagsgänget”. Idag blir det träff kombinerad med långpromenad längs havet, tapas och musik något som uppskattas. Men för säkerhets skull tjuvstartade vi redan igår. Och det var både glatt, gott och trevligt.

Glatt, gott och trevligt på kinesiska restaurang Fu i Torevieja. Kinesisk middag med vänner på restaurang Fu i Torrevieja. Gott. glatt och trevligt.  (En fyrarätters meny med en dryck för 11 euro. Och ett par euro billigare till lunch. Flera rätter att välja bland. A la cartemeny finns också.)

Glatt, gott och trevligt

En riktig helkväll blev det med samling hemma hos oss. Tror det var första gången vi satt åtta personer i vårt lilla vardagsrum men det fungerade även om det var trångt. Kinesiskt hade vi bestämt oss för och det blev en middag under uppsluppna former. Men inte var kvällen slut här inte. Nej, då vi drog vidare i samlad trupp och hamnade på baren “El Paso”.   En bar med lite “westernkänsla” och som ofta har livemusik. Så även denna torsdagskväll

Viss “westernkänsla” här på El Paso. 

Och glatt var det även här. (Maken)

Denna kväll var det en gitarrist men gitarren var nog mest “skådebröd”. Men bra musik kom det från hans apparater.

Och vi var inte sena med att svänga loss. Vi var här redan vid 22.30 och det var gott om plats på dansgolvet för här i stan går man ut sent.

Ett glatt gäng i dansens virvlar på El Paso.Bra musik var det och med hög igenkänningsfaktor. Ett glatt gäng! Om någon undrar…Jodå, herrarna i  sällskapet dansade också en hel del

Dan, Carita, Ami, Fia, Lasse, Bosse (maken) och Patrik.  Hög stämning var det kvällen igenom. Och väldigt trelvligt.

Spanien Torrevieja

Försommar i Torrevieja och mina bloggvanor-

16 januari, 2020

I tisdags lämnade jag ett tämligen grått Stockholm och landade några timmar senare i Alicante. Och genast jag kom ut från terminalbyggnaden kändes det som en doft av lite svensk försommar i luften. Visst är det vinter och januari här också, men skillnaden mot Stockholm var markant. Framför allt ljuset och även temperaturen som här låg på +18 grader. Även Torrevieja välkomnade mig med sol och en känsla av försommar .

Vackra blommor i trädgårdarna gav en känsla av försommar i januari.Vackra blommor trädgårdarna. Så visst infann sig en känsla av försommar

Visst kändes det som försommar

när vi i går gav oss ut på en promenad längs havet. En lite kylig  morgon var det med +12 grader men några timmar senare hade termometern stigit i graderna och det var dags för dagens promenad.  Vi visste att sanden på  “Los Locos,” en av stränderna inne i stan,håller på att bytas ut. När det blåser rejält så dras sanden med ut i havet och stränderna blir “kala” så kanske ska den här vita sanden ha bättre förmåga att hålla sig kvar. Jag vet inte, men det lär vi ju få se så småningom.

Vit sand på Playa de los Locos och ett blått Medelhav.

Jobb pågår att lägga ut och jämna till all sand. Här handlar det om stora mängder.

Och att det är vår eller försommar vittnade denna skönhet om. Vi stannade och pratade med ägaren, en engelsman som numer bor i Torrevieja. Motorcykeln med sidovagn är av märket Honda och 20 år gammal, men inte ett dammkorn eller rispa fanns.

Försommar eller ej - Sen här vackra Hondan skulle jag gärna tagit en tur med. Och det oavsett årstid. Försommar eller ej – Den här skönheten skulle jag gärna ha tagit en tur med vilken årstid som helst.

 

Vi fortsatte vår promenad och träffade på vännerna Fia och Lasse. Och visst var det tapasdags. Ofta här när man beställer dryck på en bar/restaurang som serveras det också en tapa, en liten munsbit, som restaurangen bestämmer.  Givetvis kan man också  välja och beställa olika tapas från en meny och betala för dem.

Är det försommar så är det. Och vi sitter gärna utomhus även om en jacka kommer på. Tapasstopp på Calabrio. Lite kyligt i skuggan så jackor kom på. Men behagligt att sitta utomhus. Är det försommar så är det. 

Vi blev serverade helt nygräddad spansk tortilla/potatis och lökomelett.  Så gott!

 

Mina bloggvanor

Bloggvännen BP skrev igår ett inlägg som handlade om bloggvanor. Jag läste hennes frågor och svar och funderade samtidigt också över mina vanor. Och så här ser de ut.

1. Hur lång tid tar det för er (på ett ungefär) att skriva ett inlägg med research, länkar, text, stavningskontroll samt bilder?

Mitt svar: Det varierar en hel del beroende på vad jag skriver om.  Brukar inte ta tid när jag skriver. Är inlägget mer faktabaserat kan det sammanlagt, med “reaserch”, redigering av bilder och att skriva, ta mellan 2 och 3 timmar. Är det mindre faktabaserat och med färre bilder så kanske en timme är tillräckligt. Mycket tid läggs ner på bilderna och för att kunna publicera dem på bloggen måste jag komprimera dem, minska filstorleken.  Mer om det kan man läsa här.  (En del bloggportaler gör detta per automatik) Jag använder i stort sett bara kameran till bloggbilderna så det tar sin tid. (Mobilens kamera tar bilder med  mycket mindre upplösning så de behöver inte ändras.) Jag svarar också på kommentarer och den tiden har jag inte direkt funderat så mycket på. Men en uppskattning är ca. 30 minuter/dag om jag räknar med 2 minuter/svar. (Kan också bli lite mer.)

2. Hur många bloggar läser ni regelbundet?

Mitt svar: Jag läser oftast ca 20-25 bloggar dagligen. Men jag kommenterar inte alla och alltid.

3. Hur lång tid tar det att läsa och kommentera era favoritbloggar?

Mitt svar:  Ungefär 1 h/dag.

4. När bloggar ni?

Mitt svar: Oftast på förmiddagen men om jag ska resa iväg tidigt en morgon kan jag göra klart inlägget kvällen innan och publicera det på morgonen.

5. Har ni blogginlägg ”på lager”?

Mitt svar: Jag har aldrig blogginlägg på lager men om jag får en idé till ett inlägg så skriver jag ner den . Däremot kan jag under veckan samla bilder till “skyltsöndag” och veckans temaord.

 

Spanien Torrevieja

På väg från Stockholm till den spanska sommarstugan

15 januari, 2020

God förmiddag från Torrevieja! Blå himmel och +16 grader nu klockan 11. Det ser ut att bli en vacker dag. Hit kom jag igår eftermiddag och var på väg, från dörr till dörr, i nio timmar. Ja, en del väntan ingår.  Och visst är det riktigt trevligt att vara tillbaka här igen.  (Är nu ungefär sex veckor sedan vi reste hem till Stockholm.)

Stockholm tidig tisdag morgon. Snart på väg mot ArlandaStockholm tidig tisdag morgon och jag är snart på väg mot Arlanda.

På väg

Jag  försöker numer  resa med plan, som i mitt tycke, avgår i dräglig tid från Arlanda. Jag väljer alltid flygbussen ut för den vet jag fungerar. Har ibland testat Arlanda Express  som går ut på 18 minuter men är det stopp i tågtrafiken (har upplevt det två gånger) så är det svårt att komma av och hitta alternativ. Flygbussen tar ca 45 minuter och den går alltid. Vad gäller priset är det också stor skillnad. Flygbussarna kostar 99 kr enkel om man köper biljett i förväg. Arlanda Express kostar 250 kr, enkelbiljett för pensionär och 299 för icke pensionärer. (Ibland finns också kampanjpriser.) Har man gott om tid går det att åka med SL biljett (Stockholm Lokaltrafik ) pendeltåg till Märsta och sedan ta vanlig buss.

Mitt Norwegianplan skulle lyfta 9.35. Incheckad var jag och med  bara handbagage infann jag mig vid gaten klockan 9 klar för ombordstigning. Numer väljer jag alltid prioriterad sådan (liten extra kostnad) och behöver inte stå i någon kö- Bokar också alltid plats i förväg för att sitta långt fram. Ofta åker jag SAS och bokar då gärna SAS plus, kostar några hundralappar mer och erbjuder en bekvämare resa. Mat och dryck ingår, plus extra bagage, (har aldrig det) prioriterad ombordstigning (slipper köa) och vald plats långt fram. Men eftersom vi reser hit ganska ofta har jag bra koll på flygpriser och avresetider. Undviker helst dessa tidiga fakirflyg som kan finnas.

Busshållplatsen vid Alicante flygplats . Ska snart vara på väg mot Torrevieja.Här vid busstoppet vid flygplatsen i Alicante och ska om ett tag vara på väg mot Torrevieja.

På väg mot Torrevieja

Planet var ca. 30 minuter försenat från Arlanda. Visserligen flög  in lite tid och landade 13.45 (en kvart efter tidtabell) men trots att jag verkligen rusade med min “dragväska” så hann jag inte med bussen klockan 14. Såg den precis lämna hållplatsen. Bara till att slå sig ner på närmsta uteservering och vänta på nästa buss klockan 15. Men tid har jag ju som pensionär gott om.

På väg med flygbussen mot TorreviejaPå väg mot Torrevieja med flygbussen. En direktbuss som tar ca. 50 minuter. (Avståndet är dryga 50 km)

På vägen hem till “stugan”.  Mycket grönska och blå himmel känns upplyftande. Och det är ljust. Klockan är ändå strax efter 17. (Här kommer inte mörkret krypandes förrän klockan 18)

Hemma på vår Solskensgata. Skönt att sitta en stund ute på terrassen. Tänker på den slump som gjorde att vi hamnade här  i september 2013.  

Trevligheter

Böcker, bokprat och lunch – En bra start på veckan

14 januari, 2020

Igår var det dags för böcker och bokprat, alltså bokklubb tillsammans med “The  Beijing Ladies”.  En bokklubb som har hängt med länge. För min del i alla fall sedan 2008 och för andras del en tid innan dess. och den startade i Peking. (Maken och jag bodde i Peking från januari 2007 och i nästan fyra år sammanlagt där jag jobbade på Svenska skolan.)Bokklubben kom senare att flytta med oss hem och  här ses vi då och då i olika sammanhang även utan böckernas medverkan. Väldigt trevligt det också-

Några av de böcker vi läst- Några av de böcker som vi läst. Och förutom dessa så är det många böcker som också blivit lyssnade på. (En av listorna här på telefonen)

 

Böcker och bokprat

är väldigt trevligt och likaså att kombinera det hela med en bit mat och något gott att dricka. Igår var vi hemma hos mig och för min del var det länge sedan jag var med på en bokträff- Jobbresor och privata resor har kommit emellan. Men det är alltid lika roligt. Eftersom vi är alla pensionärer och därmed tämligen flexibla vad gäller tid så kan våra träffar både var i samband med lunch eller en matbit fram på kvällkvisten.

Dukat för lunch, böcker och bokpratDukat  för lunch, böcker och bokprat.

Innan lunchen  lite tilltugg;  minikrustader med västerbottenost med kalixlöjrom och  “finnkrisp” – tunt hårt rågbröd med en laxröra.

Oftast har vi ingen gemensam bok som vi läser utan vi  presenter och ger tips om böcker. Och boksamtal blir det. Ja, om mycket annat också.

Och efter lunchen var det så dags för böcker. Och en hel del bokprat blev det. Och efter lunchen var det dags för böcker och bokprat.  Idag var vi fyra som sågs det kan också vara det dubbla. En trevlig eftermiddag blev det och mörkret hann sänka sig innan vi delade på oss för denna gång.

 

 

Foto

Tiger – Ordet att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

13 januari, 2020

Tiger är veckans ord att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så går den ut på att med bild och/eller text tolka det angivna ordet. Nytt för i år är att alla ord är homonymer. (Ord som stavas och uttalas på samma sätt men med olika betydelse.) Det är också fritt fram för egna funderingar och tolkningar och alla är välkomna att vara med.  För egen del har jag valt olika varianter av det sura. Håll till godo!

En sibirisk tiger som vi mötte i tigerparke strax utanför Harbin i norra Kina. En sibirisk tiger i som vi såg i “Heilongjiang Northeast Tiger Forest Park” en tigerpark belägen en bit utanför Harbin i norra Kina. 

En tiger i tanken

Ja, det kan man inte undgå att få om man besöker  tigerparken”Heilongjiang” som ligger en bit utanför Harbin i norra Kinam nära ryska gränsen. Vi var  inte alls här för att se några tigrar utan det var den årliga, fantastiska isfestivalen i Harbin som vi besökte en långhelg. Och att vi skulle besöka en tigerpark kom som en överraskning. (Till saken hör att jag inte alls gillar djur som är instängda.)

Det finns idag cirka 400 tigrar på gränsen i detta område mellan Kina och Ryssland och de flesta håller sig på den ryska sidan.Men här utanför Harbin finns alltså ett tigerreservat och hur många tigrar som finns där idag vet jag inte, men ett par hundra lär det vara.

Här utanför Harbin är det inte en tiger i tanken som gäller utan många. Här utanför Harbin är det inte en tiger i tanken som gäller utan många.

 

Varg och tiger

I dessa områden där tigrarna lever fritt konkurrerar de med vargen och är tigrarna många så minskar vargantalet. Och i början av 1900-talet när tigrarna nästan blev utrotade ökande antalet vargar. Intressant är att människor som levt här i trakterna inte kunde minnas att de sett varg förrän på 1930-talet. Numer är varg sällsynta i området. Men det beror inte på att tigrarna äter dem utan på att de jagar iväg dem. Att tigrarna jagar iväg vargarna har ibland varit ett argument för att folk som lever här ute i vildmarken ska tolerera tigrarna bättre inom sina områden. (Vargen tar fler boskapsdjur än tigrarna.) Men vad äter då dessa tigrar? Vad jag kunnat läsa så är det olika björnar, men det kan vara en fara för ibland har tigrar blivit dödade av björnarna.

Den sibiriska tigern anfaller sällan människor men det händer oftare att den bengaliska tigern gör det.

 

Titta gärna in här för att se fler av veckans tolkningar.

Skyltar

Skyltsöndag men smått och gott från den gångna veckan.

12 januari, 2020

Redan söndag! Och dags för en både trevlig och rolig ”Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning.Till dagens skyltar bidrar Solna, grannstad till Stockholm och  Dagens skyl. Och sist men inte minst i skyltparaden kommer barnbarnet Max som fyller 10 år idag.

Tydlig skylt till en cykelparkeringen. Finns vid entrén  till Mall of Scandinavia, vid Friends arena, Sveriges Nationalarena.  

Dagens skyltsöndag

börjar i Solna där jag var i veckan och hade lunchträff med en väninna på Mall of Scandinavia. Och när jag ändå var här blev det ett besök i fotbollklubben AIK:s butik. Barnbarnet Max fyller 10 år idag och en fotbollsrelaterad present skulle inhandlas. Och att AIK satt viss prägel på Solna (ja, inte bara Solna) kan man tydligt se här vid Friends arena. Här hittade jag en staty, “Smokinglirare” som jag tittade lite extra på. Jag förstod först inte kopplingen mellan statyn och AIK utan fick anlita “fru Google”. Smokinglirarna är ett namn som en av AIK:s supporterklubbar bytte namn till 2002. (Flera olika supporterklubbar finns) DEn 6/11 reste AIK fotboll och dess supportrar en staty över klubbens grundare Isidor Behrens och legendaren Rudolf “Putte” Kock. Och statyn finns på “Putte Kocks plats” mellan Friends Arena och Mall of Scandinavia.

Skyltsöndag och här en staty som skylt. AIK:s grundare Isidor Behrens möter legendaren Putte Kock.Skyltsöndag och här en staty som skylt. Ett möte på Berns salonger 1951 mellan de båda legendarerna för att fira AIK:s 60-års jubileum.

JOdå, en skylt kommer med. Är det skyltsöndag så är det. Jodå, en skylt kommer också. Är det skyltsöndag så är det.

En tydlig skylt vad som gäller runt statyn. 

Så vidare in mot Södermalm.

På min vandring häromdagen upp till både Åsöberget och Vita bergenpasserade jag den gamla Sofia Folkskola togs i bruk 1910. Idag heter det inte “folkskola” utan “Sofia skola” och är en skola som tar emot elever från förskoleklass upp till klass 9. En stor skola är det med  idag ca 860 elever. Själva namnet folkskola härrör sig från ett lagstadgat riksdagsbeslut 1842. Barn skulle gå minst fem år i skola och lära sig skriva, läsa i en bok och räkna. Skolor fanns tidigare än så och redan på 1640-talet fanns tanken på en barnskola i varje stad. Men det tog alltså nästan 200 år innan den lagstadgade skolan kom till. Några städer var dock föergångare, bl.a. Sigtuna där det fanns en barnskola redan 1617.

Vid Sofia skola lyckades jag pricka in nio skyltar till Skyltsöndag..Vid  Sofia skola lyckades jag pricka in nio skyltar till Skyltsöndag. Inklusive grafittin på elskåpet

Ett par besök i Söderhallarna ,vid Medborgarplatsen, har det blivit i veckan.

Här säljs det ost. Och reklamen skrattade jag gott åt.

Bagerier är populära. Stannade till vid Sébastien på Söder. Grunnade först på vad hantverksbageri är men i detta fall så handlar det mycket om råvaror och hur brödet bakas. Här är det hantverk som gäller vid baket. (Frågade vid disken. Mer finns att läsa om detta via länken här ovan.) Fick också ett liknande svar av Karin på “Pettas “ som bakat bröd i många år.

Tyvärr blänkte belysningen på glasmontrarna så bröden syns otydligt. Men de är gigantiska och vackra. Vad gäller priset blir det inte så mycket per kg för bröden är tunga. Köpte med mig ett betydligt mindre bröd hem. Så gott! Och kön hit var lång….

Grattis Max

hela 10 år har gått. Från mycket liten och  till stor. Funderar på hur snabbt det här senaste året gått. Den dagen Max föddes, den 12 januari 2010, befann jag mig i Peking. Jobbet kallade. Jag hade  hemma  över julen och en vecka in i januari men hade rest tillbaka ett par dagar innan Max kom till världen. En liten Max på 2.4 kg. Så fin redan då. Men så liten! Och via “Skype” kunde jag vara med på avstånd de första månaderna. I hela tre månader fick jag vänta på vårt första möte som blev på flygplatsen i Peking, april 2010.

Både kinesiska muren, Max och jag passar in i Skyltsöndag. En stolt och lycklig mormor. Max, 3 månader, gör här sitt första besök på den kinesiska muren. Och det kom att bli fler besök både i Peking och på “muren”. Och muren platsar helt klart i Skyltsöndag. Vi också. 

Caféliv i Peking samma eftermiddag som vi besökte kinesisk muren.

Heja Max!

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in! Välkommen att vara med.

 

Trevligheter

Solen kom på tillfälligt besök – Både ute och inne

11 januari, 2020

I går tittade solen fram här i huvudstaden. Och stundtals skiftade himlen i blått. Men jag hade verkligen tur med det soliga denna fredag.  För senare på eftermiddagen fick jag besök av ytterligare ett par solar.

Solen tittade fram på förmiddagen och passade på att spegla sig i några fönsterruror bakom Tullgårdsparken. Solen tittade fram på förmiddagen och passade på att spegla sig i några fönsterrutor i husen bakom Tullgårdsparken.

Visst är solen efterlängtad

och likaså ljuset. Och igår tänkte jag verkligen på att mörkret nu väntar ett tag med att slå sig ner. Noterade att det fortfarande var hyfsat ljust vid 15.30 när jag tog mig till Stockholms  Central för att möta barnbarnen som kom från Uppsala.

Solen leker kurragömma och försöker gömma sig mellan träden och bakom Tullgårdsskolan. Här lekte solen i går på förmiddagen kurragömma bakom träden och försökte gömma sig bakom Tullgårdsskolan. 

Soligt även inne hos oss. Genom fönstret kan man skymta en liten del av Hammarby sjöstad.

Och när vi väl var hemma strax efter 4 var det mörkt. Men å andra sidan så blev det en del lek och spel här hemma som både lyste och piggade upp.

William, 6 år, har slagit sig till ro och inväntar kvällens middag.

Och en liten aptitretare smakade bra.

Max, äldsta barnbarnet på 9 år, hade bestämt kvällens mat. Pastasallad som bestod av köttbullar, pesto, gurktärningar, cocktailtomater, oliver och tärnad ost skulle det bli. Legobygge blev det efter maten och sedan fick jag parkera mig i soffan och till på tv-programmet “Talang” på fyran. Premiär för min del. Och jag kan nog  säga att det inte kommer att bli någon vana. (Är extremt irriterad på alla reklamkanaler där programmen tar extra lång tid och med märkliga avbrott under sändningarna)

Max förbereder kvällens middag. Och gott blev det.

Nu är lördagen här och det är en bit in på förmiddagen. Dags för oss att ta tag i dagen.

 

Trevligheter

Lättsamma dagar att fylla – Men vad vill jag fylla dem med

10 januari, 2020

Några löften inför ett nytt år ger jag inte. Har nog aldrig gjort det. Men ett nytt år blir som ett oskrivet ark.  Snarare många oskrivna ark som väntar på att bli fyllda. Å andra sidan är det ju ingen idé att vänta på att de ska fyllas utan lika bra att  ta tag i det som jag verkligen vill göra.  Vill fylla de tomma arken med. Och just där börjar det köra ihop sig. För vad vill jag göra – på lite längre sikt. (Inser ju också, rent matematiskt, att den sikten inte är obegränsad.) Tankarna fladdrar, några av dem stannar kvar. Söker liksom fäste. Många lättsamma dagar att ta till vara och jag hoppas på att kroppen och hälsan hänger med ett tag till. För det är framåt som gäller.

 

Lättsamma dagar

där jag kan styra mycket av det jag gör eller inte gör har jag gott om. Inser att jag är privilegierad. Men efter att ha jobbat heltid i dryga 40 år så tar jag med glädje emot dessa dagar.  Jodå, jag jobbar fortfarande en del med lite olika saker men jag äger i stort sett ändå min tid. Och det jag jobbar med är resor, något jag verkligen brinner för.

Gårdagen innehöll också en resa men av det kortare varianten. Jag tog pendeltåget från Stockholms södra station till Solna station, en resa via Stockholms central och Odenplan som tog 11 minuter.  Målet för resan var Mall of Scandinavia och lunchträff med min äldsta vän Eva.Vi träffades första gången i augusti 1968 när vi båda började på GIH, Gymnastik och Idrottshögskolan och har sedan dess varit vänner. ( I vår firar vi 50 år sedan vi gick ut GIH och i augusti 2018 firade vi vår 50-åriga vänskap ute på Fjäderholmarna.)

Lättsamma dagar kan innebära lunch med vänner. Här i Mall of Scandinavia och "Klang Market",Lättsamma dagar kan då och då innebära lunch med vänner. Här gårdagens lunch på “Klang Market” i MoS . Gott och väldigt trevligt.

Här på Mall of Scandinavia har julen dröjt sig kvar. Den verkar inte alls ha någon brådska ut. För oss blev det en långlunch på ett par timmar och med efterföljande kaffeintag.  Klockan hade hunnit passera 16 och mörkret gjort sitt intåg när vi skildes åt.Dags att pendla hem igen till Södermalm.

Strax efter klockan 16 och mörkret har sänkt sig. Men julbelysningen är kvar och lyser upp.

Väl hemma var det stundtals månen som lyste upp.

 

 

 

Stockholm

Kultur på Södermalm – Och alldeles inpå knutarna

9 januari, 2020

Gårdagens runda här hemma på Söder i Stockholm bjöd på en hel del historia som lättsamt blandades upp med kultur. I och för sig var det inte för mig några  direkta”nya kvarter” jag strosade runt i. Tvärt om. Jag har gått här många gånger men det finns alltid något att titta på och uppleva.

Kultur och historia finns det gott om på Södermalm. Och det blandas fint. Kultur och historia  finns det gott om på Södermalm. Just här är jag  på den östra delen av Åsögatan, på Åsöberget, 37 m över havet. Och i dessa kvarter, har man hela tiden författaren Per Anders Fogelström och hans Stockholmsserie som sällskap.

Kultur och historia på Södermalm

finns det gott om. Och detta är verkligen en stadsdel som har varit i stor förvandling och fortfarande är det. Här blandas det gamla med det nya.  Åsön var det tidigare namnet på Södermalm. Ett namn som kom från den tid då den mäktiga Stockholmsåsen sträckte sig genom hela Stockholm i nord-sydlig riktning.

Gårdagens runda bjöd mig både på en hel del historia blandat med kultur.

Jag startade hemma vid kanalen, vid den röda markeringen och gick norrut fram till  Tjärhovsgatan. Namnet kommer från att det här på gatan låg  en “tjärhov”. En tjärhov var en byggnad där man arbetade med tjära och där man tog bort vattenhaltiga avsättningar från tjära. En hel del sådana fanns förr på Södermalm. (Omskrivna också i Fogelströms Stockhholmsskildringar)

Här vek jag av österut och det första delmålet var Åsöberget och de östra, gamla delarna av Åsögatan. Jag stannade till vid de gamla 1700-tals husen. Hus där många varvsarbetare och sjöfolk bodde som under 1700 och 1800-talet. Här bodde man trångt och fattigdomen var stor. (Mer att läsa om detta finns via länken) Det var också hit, till detta område, den unge Henning kom 1860 från landet för att söka lyckan och arbete här  i staden. (Henning är tillsammans med Lotten, sin blivande fru, två av huvudpersonerna i Fogelströms “Stockholmsserie” som börjar med “Mina drömmars stad”.

Kultur idag. De gamla stugorna uppe på Åsögatan/Åsöberget. Kultur idag. Men livet här uppe på Åsöberget var hårt. Här på 1700 och 1800-talet var det nog få, om alla några, som tyckte att dessa hus var pittoreska eller charmiga. 

Många kultur hus ligger här uppe på åsöberget. Dessa gamla hus, idag kallade kulturhus, förvaltas av “Stadsholmen”.Och de är för uthyrning så man kan ställa sig i kö- Men den är lång och speciella krav gäller på hyresgästerna.

Här Lotsgatan på Åsöberget. Flera av gatorna, grändernarhar namn efter de yrkesgrupper som bodde här.

Från ett berg till ett annat och mer kultur

Jag lämnade Åsöberget och gick en bit söderut och gick uppför backarna till Vita bergen, en park och friluftsområde. Det nuvarande namnet kom till 1967 och innan dess var namnet “Hvita Berget”. Det namnet kom i sin tur till i början av 1800- talet och troligen fick det heta så p.g.a. den vita berggrunden. Även detta är ett kulturområde idag och på olika sätt. I den oländiga terrängen kring Vita bergen bosatte sig även här under 1700 och 1800- talet fattiga människor. Många av dessa arbetade bl.a. i traktens textilfabriker i Barnängsområdet. Under sent 1800-tal skildrar bl.a. Strindberg detta område som “stadens fattigaste och mest vanlottade trakt.” Detta finns med i romanen Röda rummet som kom ut 1879.

Sofia kyrka, 46 meter över havet, är ett landmärke som syns vida omkring upp på sin kulle i Vita bergen.

Barnängen

är ett f.d. fabriksområde som låg här vid Hammarby sjö och i boken Vävarnas barn, den första i  P-A Fogelströms Stockholmsserie,(verklighetsbaserad) beskrivs livet och villkoren här i Barnängens manufakturfabrik under åren  1750 till 1780. Mot slutet av 1600-talet byggde handelsmannen Jacob Gavelius en manufakturfabrik här och som i första hand skulle tillgodose arméns behov av textilier. I området kom också byggnader till för väverier och färgerier.  av 1700-talet var textilfabriken Stockholms största arbetsplats med över 600 arbetare. Textilfabriken upphörde  i början av 1800-talet. Men en ny fabrik tillkom 1868, Barnängens tekniska fabrik. Här tillverkade man då bläck och finare “eau de cologne” men snart kom också produktionen att innefatta  tvåltillverkning. (Än idag finns Barnängens tvålar och andra produkter.) Under  1950- talet flyttades och avvecklades industrierna här.

Namnet Barnängen är en förenkling av ordet Barnstugeängen och kommer från att det här på ängarna  vid Hammarby sjö i slutet av 1500-talet skulle byggas ett barnhospital som skulle tillhöra Danvikens hospital som låg en bit bort.

Jag fortsätter

min promenad men är också på väg hemåt. Stannar  först till och blickar mot Globen och den nya skyskrapan tvärs över kanalen från oss.

Kultur på sitt sätt. I varje dall Globen erbjuder det i variation. Kultur på sitt sätt. I varje fall Globen Vad gäller skyskrapan Stockholm New, som ska vara färdig till hösten är nog det kulturella där en öppen fråga.

Alldeles när jag gått nerför backen från Vita bergen och mot Malmgårdsvägen stannar jag till vid det välkända röd-gröna huset. Hasse& Tages skrivarstuga, Svenska Ords skrivstuga. Detta lilla hus från 1700-talet där så många härliga och underfundiga texter kommit till.  Kultur på alla nivåer.

Kultur på alla nivåer. Hasse& Tage. Här deras skrivarstuga. Kultur på alla nivåer. Hasse &Tages skrivarstuga. Och visst stannar jag till en stund . Och minns. 

Stockholm

Vårtecken i januari? Jag letar efter dem längs Årstaviken

8 januari, 2020

Visserligen är det fortfarande vinter i Stockholmområdet, precis som i övriga Sverige, men det är en grön vinter. Och jag har förstått att det är så i delar av mellersta Sverige liksom söderut. Dessutom är det en del plusgrader, idag +8. Solen har stundtals gjort tappra försök att tränga igenom de grå molnen. Ibland har den också lyckats och även små blå formationer har smugit sig fram. Igår bestämde jag mig för att gå en sväng längs Årstviken, (Mälaren) här hemma på Söder för att kanske se några vårtecken,

Ett litet vårteckan. En bilfärja kommer från Mälaren genom genom Hammarbyslussen och ut i Saltsjön/Hammarbykanalen. Utsikt från balkongen. Ett litet vårtecken. En båt av få båtar som slussar i Hammarbyslussen så här års.  Detta är bilfärjan Vivi som i vanliga fall trafikerar Fårösund  på Gotland men som nu vidgar sina vyer. 

Vårtecken?

Visst känns det märkligt med denna gröna vinter. Men en fördel är att det går att ge sig ut. Minns förra året då jag halkade fram på Söders gator likt “Bambi” på hal is eller vaggande som en pingvin.

Några små, svaga, blå nyanser skymtade jag på gårdagens himmel.

Den övervintrande rosen är inget direkt vårteckan men vacker är den. Den övervintrande rosen är vacker men är inget inget vårtecken. Jag såg den på en av buskarna vid Eriksdalslundens koloniområde. 

I min jakt på att få se några vårtecken klättrar jag upp upp på berget. Jag har Mälaren nedanför mig och tycker mig ana ett par fritidsbåtar på andra sidan. En motorbåt och en segelbåt.

Visst ser det ut som ett par båtar på andra sidan?

Jag har inte zoomkameran med men gör ändå ett försök att titta lite närmare via den kamera jag har med. Jodå, visst är det en segelbåt jag skymtar.

Visst är det en segelbåt på andra sidan Årstaviken. Dessutom med halva storseglet uppe.Absolut ett vårtecken. Jag zoomar lite till. Helt klart ett vårtecken. En segelbåt med i varje fall en bit av storseglet uppe. (Kanske är båten stulen?) Tycker det skulle vara kallt och fuktigt att ge sig ut nu och segla. Men det finns ju entusiaster.  

Jodå, jag såg fler vårteckan. En kanot som låg i vattnet. Den såg pigg ut och var låst med kätting.

Även en kanot, halvvägs i sjön, är ett vårtecken. Även kanoten får räknas som ett vårtecken.

Årstaviken/Mälaren har helt öppet vatten och det är ju också ett vårtecken. Förra året i januari lag det is här på Mälaren/Årstaviken och det gick att åka skridskor. Nu är det helt öppet vatten. Också ett vårtecken.

Vad gäller änderna så finns de ju hela året men nu när det är öppet vatten har det lite enklare med att hitta mat och att kunna simma runt.