All Posts By

Ditte

Trevligheter

Sommar, sommar och sol – En strålande helg

17 juni, 2019

En väldigt fin helg har jag både väder och upplevelsemässigt haft här i huvudstadsområdet Och det har verkligen känts som skön svensk sommar. Sommarloven har börjat för många så jag bestämde mig också för att ta lov nu. Började så smått i lördags  och gjorde det i Uppsala tillsammans med barnbarn och döttrar. En väldigt lyckad början på lovet och med fantastiskt fint väder. (Visserligen kommer jag att resejobba en hel del i sommar men det räknas in på plus och upplevelsekontot.)

Att det är sommar märks även här hemma i Hammarbykanalen där många båtar ville slussa. Att det är sommar noterade jag även  hemma i Hammarbykanalen där många båtar ville slussa i Hammarbyslussen.

Sommar och sommarlovets början

ville vi fira in och middag  skulle det bli tillsammans i Uppsala.

Klädda för sommar. Barnbarnen, William 5 år och Max nio år, klädda för sommar. Så glada och fina.

Bord var bokat på restaurang Pong och fint att här kunna välja att antingen äta från deras asiatiska buffé eller välja à la carte.

Fint att inleda att det är sommar och lov med att äta middag tillsammans . Och så fint att sitta utomhus. Glatt och trevligt och så fint att kunna sitta utomhus och äta. Verkligen en trevlig middag.

Max koncentrerar sig på hur pinnarna ska hållas för att bäst angripa sushibitarna. (Max har tränat  även i Kina  på “pinnförningen” när han var 3-4 år)

“Så där ja. Nu fick jag till det.”

Lite gott och blandat i matväg för min del.Och detta var första omgången från buffén. 

Mätta och belåtna gick vi vidare i den sköna kvällen.

Pokemon kan dyka upp . Kanske finns det fler nu när det är sommar. Killarna letar “Pokemon” i den ljumma kvällen. Och är det +23 kvällstid så är det sommar i Sverige.

Så småningom 

blev det dags att åka tillbaka till huvudstaden. Jag var i god tid vid stationen i Uppsala . Men det var inte tåget. Trafikverket sköter sig dåligt och politikerna är snåla med pengar så underhållet och förutsättningarna för att tågen ska gå är inte de bästa. Dryga 30 minuter försenat rullade tåget in på stationen och resan till Stockholm som brukar ta 35-40 minuter tog betydligt längre tid. Tåget rullade sakta ända fram till Märsta och med diverse stopp på vägen. Signalfel och trasiga kontaktledningar var orsaken. Undrar hur politikerna tänker när de vill att vi ska ta tåget.

Väntan på tåget i Uppsala.

Hem kom jag och satte mig på balkongen. “I denna ljuva sommartid…” Här satt jag länge . Och några fritidsbåtar kom i kanalen.

Hammarby sjöstad/Södra Hammarbyhamnen på andra sidan Hammarbykanalen som är en vik av Östersjön. 

Stadens ljus speglar sig i vattnet . Allt är tyst och stilla. Utom några skrikande trutar som stör.

Lyckas få en bild på Gubben i Månen i den sena kvällen. Och jag tyckte han vinkade…

 

Resor i Sverige Skyltar

Bohuslän delar med sig av skyltar i veckans Skyltsöndag.

16 juni, 2019

Söndag! Och dags igen för  ”Skyltsöndag” tillsammans med  bloggvännen BP och många andra. Här är det  skyltar av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning. Förra söndagen “skyltade” jag från Arvika och denna vecka kommer bidraget från veckans resa i Bohuslän. Marstrand, Smögen och Fjällbacka, några av platserna jag besökte,ville gärna vara med här.

Marstrand i Bohuslän. Hav segling och båtar...Delar av hamnen i Marstrand i Bohuslän.

Skyltresa genom Bohuslän

Marstrandsön i Bohuslän. Tankarna går till vackra trähus, trånga gator och havets stäniga närhet. Vackra trähus,trånga gator, (i princip är bilfria) liksom båtar, närheten till havet och spännande historia präglar Marstrandsön i Bohuslän.

Marstrandsön är i princip bilfri men butiker och restauranger får varor från fastlandet och de kommer med stora bilar.

Bergs konditori, ett konditori med anor ligger på Marstrandsön Här på Hamngatan, alldeles vid vattnet, öppnade Berg detta konditori på 1930-talet. Huset där konditoriet idag ligger byggdes i slutet av 1800-talet åt två förmögna Göteborgsfamiljer- Lokalen har sedan dess varit bl.a. bank och officersmäss för flottan.

En svensk konstkännare/samlare från Göteborg, Pontus Furstenberg, bodde ett antal somrar i den ena våningen i huset.  Och hit på besök kom många  gäster från den svenska kultureliten.  Uppgifter finns också att Selma Lagerlöf skall ha suttit i den lilla trädgården bakom huset och skrivit “Herr Arnes penningar. (Handlingen i boken utspelar sig i och runt Marstrand.)Ett besök på Bergs konditori hör till. Annars anses “man inte ha varit på Marstrandsön”. Så visst var vi här. Passade bra eftersom det ösregnade hela eftermiddagen.  Och tycker man om goda bakverk så finns det gott om dem.Annars kan man titta in bara för att ta in atmosfären.

Bergs konditori är inte bara känt i Bohuslän .Bergs konditori är inte bara känt på Marstrand och i Bohuslän. Och boken, “Bergs konditori på Marstrand” skriven av Monika Ahlberg har fört konditoriet och Marstrands historia vidare i landet. Recept och historia om ön blandas på ett fint sätt. 

Måsar är det gott om även i Bohuslän. Och en vattenpistol som fågelskrämma finns på Bergs konditori på MarstrandMåsar finns det förstås även i Bohuslän. Och på Bergs konditori kan man utrusta sig med en lite vattenpistol för att hålla dem på avstånd. Lär fungera bra.  Och erfarenhet har de ju här.

Vidare till Smögen

När vi var här  på Smögennu i veckan  hade inte turistsäsongen kommit i gång. Det var gott om plats vid den 600 meter långa Smögenbryggan  och även på alla de restauranger och caféer som ligger här. Antalet båtar längs bryggan var få.

Vid bryggan låg en tysk segelbåt som jag direktfastnade för.

Och är man i Bohuslän så är det ju räkor och skaldjur som gäller. Här på Smögen såg vi ett par fiskebåtar som kom in med sin räkfångst. För egen del köpte jag inga räkor från båten men givetvis blev det en jättegod räksmörgås.

Enligt reklamen “Sveriges bästa räkmacka”. Undrar hur många de testat. Men riktigt god var den.

Räksmörgåsarna var här gigantiska och detta är en halv. Att dela räckte gott och väl.

Bohuslän och färska skaldjur hör ihop. Så givetvis blev det en räksmörgås på Smögen. Bohuslän och färska skaldjur hör liksom ihop. Jag nöjde mig med en halv räksmörgås till lunch och det räckte gott och väl-

Tog en promenad och hittade på en liten väg en bit bakom “bryggan”, Evert Taubes väg. Och visst hör Evert och Bohuslän ihop.

Evert Taubes väg. Passande! För visst förknippar man Evert Taube med BohuslännEvert Taubes väg. Så passande för visst förknippar man Evert Taube med Bohuslän. Vilken personlig Smögenbrevlåda-

Solen kom fram i Fjällbacka

och gav oss en fantastisk eftermiddag här. Tänk så annorlunda ett landskap blir när solen lyser från en blå himmel-

Här på bryggan satt vi ett bra tag och blickade ut  mot hav, båtar och kobbar. Njutbart!

Kanske en ostronsafari passar? Men vi hade inte tid med det denna gång.

I Fjällbacka finns Ingrid Bergmans Torg och mitt på det lilla torget finns en byst av henne. Mer om Fjällbacka och Ingrid Bergmans anknytning hit finns att läsa här. (Inlägg från förra årets resa hit)

 

Alldeles vid Ingrid Bergmans torg i  ligger det 74 meter höga Vetteberget och genom berget går Kungsklyftan. Hit upp tar man sig via trappor som klättrar uppför berget. Kungsklyftan delar berget och ett fastkilat klippblock är tak. Just här spelades delar av filmen Ronja Rövardotter in.  Namnet Kungsklyftan kom till när kung Oscar II var på besök i slutet av 1800-talet och skrev sin namnteckning på bergsväggen vid norra ingången. Uppe på berget finns också några olika vandringsleder.

Själva Vetteberget.

Sist men inte minst en tänkvärd skylt som avslutar denna Skyltsöndag.

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

Resor i Sverige

Utsikt kan man aldrig få för mycket av

15 juni, 2019

.Kvällen är vacker och utsikten likaså. Jag sitter på en terrass på hotell Bohusgården i Uddevalla.  Kvällen är sen och luften är fortfarande ljummen. Solen sänker sig sakta  i väster och och jag  sitter länge och blickar ut över nejden. Konstaterar än en gång att vacker utsikt verkar jag aldrig kunna  få för mycket av.

Vacker utsikt med Uddevallabron i bakgrunden. Vacker utsikt över Byfjorden och  med Uddevallabron i bakgrunden. Bron invigdes år 2000.

Njutbar och rogivande utsikt

Uddevallabron skymtar en bit bort. Den visar sig som en svag siluett och går nästan ihop med både Byfjorden och de dimmoln som sakat kommer in över land.

Bron är en motorvägsbro över Byfjorden och en del av Europaväg 6 (E6) som via Göteborg går mellan Oslo och Köpenhamn. Med sina 1712 meter är Uddevallabron Sveriges näst längsta motorvägsbro. (Öresundsbron är längre och sträcker sig ca. 5 km inom Sverige och än längre på svenska mark är Ölandsbron med sina dryga 6 km. )

Utsikt mot Uddevallabron.Utsikt mot Uddevallabron som här nästan försvinner in i dimslöjorna- (Har lekt med kamerans inställningar)

Här kör vi sen eftermiddag över Uddevallabron och fotot är taget från bussen. Detta  är en snedkabelbro (snedstagsbro) och anledningen till att det heter så är att brobanan direkt  är förbunden med de 149 meter höga “bärportarna” genom sneda kablar eller stag.

Uddevallabron är absolut som ett konstverk i sig. Tyvärr kan man inte stanna på bron och njuta av den vackra utsikten som framträder extra fint i gott väder.

Fantastiskt fin utsikt från Uddevallabron. Om det är klart väder Uddevallabron har en segelfri höjd på 51 meter och är i sig hela 149 meter hög-  Fantastiskt fin utsikt i klart väder.  (Men man kan inte stanna och njuta av den)

Bohusgården är en stor hotell och konferensanläggning och består av många delar. Läget är högt och den utsikt man har både över Byfjorden och Uddevalla är njutbar. Särskilt i vackert väder.

En del av Bohusgården.

En vacker strandpromenad – Även den med utsikt

Alldeles nedanför hotellet går en  del av strandpromenaden. Just denna del är byggd som en brygga på 1 km och som klättrar efter bergsväggen. Hela strandpromenaden, en gång och cykelväg, på 9.3 km sträcker sig från Uddevalla och ut till badplatsen vid Lindesnäs, några kilometer utanför stan. Mer om Uddevalla, både gammalt och nytt, strandpromenaden och vad som finns att göra skrev jag om förra året. Finns att läsa här.

Värt att veta kan också vara att Uddevalla är Nordens äldsta havskurort med anor från 1700-talet. Så det var här detta med badanläggningar Västkusten började. Och senare har mängder med kurorter kommit till.

En del av strandpromenaden på trädäcket nedanför Bohusgården. Hit är det en kraftansträngning både att ta sig ner och upp. Men absolut värt det.

Solen går ner i havet. Timmen är sen och jag går in.

Till sist, tar jag uppe på mitt rum, en extra titt ut. Noterar att himlen  färgats i olika nyanser. Solen har gått till sängs och det gör jag också.

 

Resor i Sverige

Dagens resa i Bohuslän – Lysekil, Smögen och Fjällbacka

14 juni, 2019

Morgonen började med att Uddevalla var täckt av fukt och dimma och en ny resa väntade. Dagens resa skulle gå norr ut längs kusten, till Lysekil, Smögen och Fjällbacka. Positiva tankar om att det i alla fall under dagen skulle bli uppehållsväder fanns hos hela gruppen. Dessutom var vi  några entusiaster som hoppades på sol. I färskt minne  hade vi allt regn som föll under onsdagens besök på  Marstrand .Och helt oavsett regnet blev det väldigt trevlig besök där och vädret kan man inte direkt styra över.

Vacker klipphäll uppe vid Lysekils kyrka. 

Dagens resa

från Uddevalla gick lite mot nordväst och det första stoppet blev i Lysekil. Molnen låg fortfarande tunga över nejden men regnet lyste med sin frånvaro. Vi tog en tur upp till kyrkan och blickade ut över ett disigt Skagerack. Tanken var att vi här skulle besökt “Havets hus”  men det är stängt för reparation så det blev en titt på Lysekil i stället. Havets hus  består av ett 40-tal jättestora akvarier, varav  det största tar in 140 000 liter saltvatten. Saltvattnet tas in från Gullmarsfjorden utanför Lysekil och från ett djup på runt 32 meter. I akvarierna lever ett urval av de djur och som lever i Västerhavet. ( Kattegatt, Skagerack och Öresund. Ibland räknas också  Nordsjön, Limfjorden, Stora och Lilla Bält in.)

Första stoppet på dagens resa är Lysekil. Första stoppet på dagens resa var Lysekil. Utsikt över nejden från kyrkan.

Lysekils kyrka ligger på en höjd och syns vida omkring. Det är fortfarande mulet och lite dimma ligger kvar när klockan är 10.45.

Vi fortsatte dagens resa

först till Smögen och sedan till Fjällbacka.  Molnen lättade en aning när vi kom till Smögen och med viss god vilja kunde tendenser till blå himmel anas.

Fiskenät och sjöbodar

På Smögen var högsäsongen ännu inte i gång. Här var det gott om båtplatser längs den 600 meter långa Smögenbryggan.

Nästa stopp för dagens resa är Smögen. Nästa stopp för dagens resa blev Smögen. Här märktes det att turistsäsongen inte ännu är i gång. Gott om plats överallt.

Fint att ta sig en titt även ovanför bryggan och strosa bland de gamla fina små hus som klättrar uppför bergväggen.

Passerade här Evert Taubes väg- Men vägen var mycket liten. Knappt synlig. Men det var vägskylten.

Lunch åt vi i Smögen och de allra flesta slog till på en räkmacka. Jag också- Väldigt god och väldigt stor. Fjällbacka blev sista stoppet för dagen innan det var dags att åter köra tillbaka till Uddevalla.  Nu hade eftermiddagen anlänt och med den också solen.

Fjällbacka. tredje stoppet på dagens resa. Fjällbacka, tredje stoppet för dagens resa. Kyrkan ligger uppe på höjden och blickar ut över havet. Väl synlig även från havet. 

Här syns delar av det dryga 70 meter höga Vetteberget.

Den här utsikten njöt jag av när jag satt längst ut på brygga. Så vackert! Och det var sol.

Turistsäsongen är inte riktigt i gång så även i Fjällbacka var det väldigt lugnt och tämligen turistfritt. Men en grupp kineser gjorde oss sällskap och var även de  helt betagna av  denna bohuslänska lilla Pärla. Och visst är det vackert.

 

 

Resor i Sverige

Marstrand, en favorit – Även i regn och blåst

13 juni, 2019

Dags igen för ett besök på fina Marstrand i samband med mitt resejobb till Bohuslän. Och här ute i havsbandet är det fint även om det blåser och regnar “småspik” som det gjorde under gårdagen.  Jag tycker mest om det öppna havet, klipporna, alla vackra trähus och Marstrands fascinerande historia. Och ett stycke historia är just vad man ser direkt,  Carlstens fästning.

Att ta färjan över till Marstrand från Koön på fastlandet tar bara några minuter. På väg till Marstrand med färjan från Koön på fastlandet. En tur på några minuter och som betingar ett pris av 31 kronor. (För tillbakaresan behöver man  ingen biljett. ) 

Marstrand

har jag berättat en hel del om i de inlägg jag skrev under förra årets resa hit och är du intresserad och vill läsa mer om Marstrand så klicka på länken. Även Skyltsöndag fick i samband med förra årets resa hit vara med på ett hörn. Och då i form av en solig promenad som finns  här. 

Framme på Marstrand. En överfart tar bara några minuter. Strax framme på Marstrand.  Färjan stannar vid kajen utanför turistbyrån. (I det gula huset)

Flaggor från många nationer välkomnar på kajen.

 Välkomnade oss  gjorde också vår guide Lena.

 Att fisk är Marstrands kommunvapen är fullt förståeligt. 

När vi börjar vår tur genom Marstrand är det fortfarande uppehåll men vinden ligger på från norr så det är rejält kyligt. vi söker oss i lä mellan de vackra, välskötta trähusen. Och nästan alla hus är målade i ljusa färger där ljust grått eller vitt dominerar. Många hus är sirligt dekorerade både runt fönstren på balkonger och verandor

Många vackra trähus möts man av på Marstrand. Marstrand har många vackra trähus med speciella träarbeten.

Gott om vackra blommor fanns i välskötta rabatter både inne i de små trädgårdarna och utanför.

Rosa vallmo hade jag inte sett tidigare.

 

Vi stannade till vid det ståtliga “societetshuset”. Här är utsikten över havet betagande. Och särskilt om det är klart väder. Även i regn och gråväder är den speciell.  Societetshuset invigdes 1887 och här tillbringade den svenska kungen Oscar II en hel del tid när han var på Marstrand. Och från att ha varit “uppehållsrum” för den övre societeten så öppnades här 1979 en restaurang.  Men allt var slitet så byggnaden totalrenoverades mellan 1999 och 2005 och är idag restaurang och festlokal.

Societetshuset på Marstrand. En rejäl "snickarglädje". Societetshuset i Marstrand. En pampig “snickarglädje.”

Utsikten mot Skagerak  från strandkanten nedanför Societetshuset. Regnandet hade börjat när fotot togs.

Färgstark regnponcho på och vandringen fortsatte. 

Huset jag blivit så förtjust i låg kvar på sin klippa. Tänk om… Får nöja mig med att titta.

Tillbaka på kajen igen.

Jodå, vi åt alla en jättegod lunch och hann torka upp. Men regnet höll i sig. Och fast jag tycker om Marstrand även i regn och blåst så  kändes det skönt att titta in på Bergs konditori för en kopp kaffe och en god kaka. Ett besök här hör till om man är på Marstrand. Det tog vi alla fasta på. Inte direkt utesittarväder denna blåsiga och regniga onsdag. Men desto mysigare inomhus. Så  efter besöket här har alla nu verkligen varit på Marstrand.

Bergs konditori ligger i den vackra byggnaden där den svenska flaggan är hissad.

Trots regn och blåst blev det en fin dag om än inte vädermässigt. Och på eftermiddagen var det dags att lämna Marstrand för denna gång. Men troligt är att det kommer något mer inlägg härifrån under nästa vecka.

 

Resor i Sverige

Resa i repris – Bohuslän bjuder in än en gång

12 juni, 2019

Bohuslän bjuder ännu en gång in till besök och det är nu tredje gången jag är här på en arbetsrelaterad resa. Vi kommer att bo tre nätter i  Uddevalla och därifrån göra olika fina dagsturer för att se mer av det Bohusländska landskapet. Först ut är ett besök i Marstrand. Och i morgon väntar Lysekil, Smögen och Fjällbacka. Välkomna att följa med!

Karlslunds herrgård utanför Örebro blev ett trevligt stopp på vår resa.  På vår resa mot Bohuslän blev det ett gott och trevligt lunchstopp på vackra Karlslunds herrgård strax söder om Örebro. 

Resa i repris

Och repriser, om de är bra, kan vara väldigt trevliga. Detta gällde den goda lunchen vi fick  på Karlslunds herrgård igår, en repris från förra året. För vad passar väl bättre till lunch på en herrgård än just herrgårdsstek med gräddsås, rostad delikatesspotatis, pressgurka och svartvinbärsgelé. Morötter och broccoli smakade gott till.

En riktigt god herrgårdslunch.

Vi startade på Cityterminalen och tog vägen söder om Mälaren. Efter lunch och paus i Örebro fortsatte vi mot Kinnekullle  i Västergötland, ligger mellan Mariestad och Lidköping. Denna gång lyste solen med sin frånvaro under resan men förra året var den med oss hela vägen –  Soliga bilder och info om de platser vi besökte finns i detta inlägg från 13/6-2018- 

Det är ungefär 435 km mellan Stockholm och Uddevalla.

Här blev det paus på Utsiktens kaffestuga.  Och härifrån kan man verkligen ha en strålande utsikt om det är klart väder. Men idag var det regn och viss dimma så den vackra vyn var begränsad.

Vad gäller dagens resa var utsikten från Kinnekulle över vänern begränsad.Vad gäller dagens resa var utsikten  från Kinnekulle över Vänern begränsad.

Ett stopp till skulle det bli. I  Husaby kyrka som ligger i närheten av Kinnekulle. En kyrka som uppfördes på 1000-talet. Här berättar historien att Olof Skötkonung blev döpt. (Han levde 995-1022 och var den förste kungen över Mälardalen och Västergötland och bidrog till att Sverige kristnades.)

Husaby kyrka med sina tre speciella torn. 

Väl framme i Uddevalla besökte vi   det jättefina Bohusläns museum . Ett  museum som har flera permanenta utställningar med fokus på Bohuslän på olika sätt- Och Dessutom finns olika tidsbegränsade utställningar. (Bra info finns på museets hemsida i länken ovan. )

 

Så gårdagens sista etapp;  hotell Bohusgården. Incheckning och sen middag. Gott och väldigt trevligt. Någon vacker solnedgång blev det inte men ändå en fin utsikt över Byfjorden.

Dagens resa är slut och vi har Byfjorden som middagssällskap.

 

Foto

Fodral – Ordet att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

11 juni, 2019

Fodral är veckans ord att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så gäller det att med bild /och/eller/ text tolka det angivna ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och alla är välkomna att vara med. Bilderna är med ett undantag, bild nummer 2, gårdagsfärska.

En klänning kallas fodral om den är åtsittande. En klänning kan vara som ett fodral. Såg denna i ett fönster på Biblioteksgatan i Stockholm  och den var från ett av de större modehusen. Ansträngde mig inte för att gå in och prova. 

 

Fodral

De tre första tankarna som dök upp i huvudet när jag tänkte på ordet fodral var en klänning, överdrag och etui. En klänning av fodraltyp, kan också kallas “etuiklänning” lärde jag mig idag. Det är alltså en åtsittande rak och oftast knälång klänning som är skuren i ett stycke. Fodralklänningen kom till 1918 och blev ett par år senare högsta mode. Sedan vilade klänningen i många år för att återuppstå på 1960-talet tillsammans med  Jaqueline Kennedy som var väldigt förtjusta i dem. Men som allt annat i klädväg så går det i vågor och mellan 1970 och 1990 var det å nytt en viloperiod för fodralklänningen. Och idag tycker jag mig ha sett att den är tillbaka.

Här modefotografen Chen Mann som bär en röd fodralklänning. Här modefotografen Chen Mann i ett rött fodral. Bilden tog jag när jag såg hennes utställning, “Orädd och fantastisk” på Fotografiska museet 2018. 

Här ett samordnat mönster på kuddfodral, pennfodral och smyckeask i siden från firman Chang& Björk som samordnar dansk och kinesisk design. Vet inte om den finns längre men mina fodral är inhandlade i Peking 2009.

Olik fodral i siden som är mänsterkoordinerade. Olika fodral i siden som är mönsterkoordinerade. 

Tittade in på NKs bokhandel för inköp av en “finare” anteckningsbok. Och här såg jag att jag kanske också borde ha några fina bläckpennor/reservoarpennor  att skriva med. Tänk att dessa fortfarande säljs och uppenbarligen också används. Här avskräckte dock priset.

Till denna tjusika reservoirpenna och bläckhornet ingick fodral i priset. Reservoarpennan betingade ett pris av 35 700 kr och bläck för 475 kr. Då ingick fodral till båda-

Det fanns också en speciell “The Beatles Collection” av pennor och bläck. Även de av märket “Mont Blanc”. Priset här var  lägre, 10 500 kr  för reservoarpennan och 8000 för kulspetspennan. Inklusive fodral och bläck.

 

Titta gärna in här för att se fler av veckans fodraltolkningar.

I övrigt bär det idag av till vackra Bohuslän på jobbresa och kanske ser jag några fodral i variation under vägs.

Resor i Sverige Stockholm

Final – Vernissage och tillbaka till Stockholm

10 juni, 2019

Det blev final för oss igår. Till sist var det så dags för vännen Toves vernissage i Arvika. Och vi var i mål. I nästan ett år har förberedelser så smått pågått, på olika sätt. Allt kändes lyckat.  “Mission completed” – uppdraget var klart. Tavlorna /bilderna talade sitt eget uttrycksfulla språk under vernissagen. Kanske var de också spända på vad som skulle hända med dem. Säkert skulle några av dem få nya hem.  Hem skulle vi också och fram på eftermiddagen blev det dags för mig och konstnärsvännen Elaine att lämna Arvika och köra hem till Stockholm.

Final och vernissage på Galleri 39 i ArvikaFinal! Vernissage på Galleri 39 i Arvika.

En final, en vernissage

som blev väldigt lyckad och så roligt att många besökare kom.  Utställningen kommer att pågå under hela nästa vecka så många fler besökare har möjlighet att komma förbi och titta in. Och kanske fastnar man för någon tavla. För egen del har jag fler favoriter och Toves färgglada målningar gör mig glad. Tove säger själv att “bilderna är  krav och prestigelösa, färger finner färger och formen är fri. Här bland tavlorna kan det ges  eller ses fler bilder i en. Allt ligger i betraktarens ögon”.

En bra final med många besökare som kom till denna vernissage. Väldigt roligt att många besökare kom till vernissagen. En bra final! 

"Bågen" hade sin självklara plats i i denna final bland tavlor spm valdes ut. Tove framför “Bågen.” En av de 35 tavlor som kvalade in till denna  final.  Att få vara med på utställningen.

Tavlan, “Vila i rörelse” där jag gett inspiration till namnet.  (Men jag kan också vända på det “Rörelse i vila”. Lite beroende på hur jag tittar på den. )

Stockholm nästa

Med bil tar det cirka fem timmar att köra från Arvika till Stockholm. Vi kom på att vi inte ätit någon lunch så efter en timmes körning fick det helt klart bli ett kaffe och smörgåsstopp.

Fin rastplats i naturnära omgivningar. Men vi överraskades snabbt av ett rejält regnväder och fick snabbt ta oss tillbaka till bilen. 

Det kraftiga regnvädret lämnade vi ganska snabbt bakom oss och när vi nådde Stockholm vid 19-tiden var det strålande solsken.  Väl hemma slog jag mig ner på balkongen för att njuta av en väldigt vacker kväll. Tittade ner på kajen och såg att restaurang Thaiboat på vår kaj hade full beläggning. Och likadant var det på uteställena DEttvärs över kanalen.

Full beläggning på restaurang Thaiboat. Här håller sig solen kvar länge och restaurangen/baren är populär.

Mörkret sänker sig, tystnaden tar vid och jag sitter kvar länge på balkongen. Till sist är det bara fåglarna som är kvar.

 

 

Resor i Sverige Skyltar

Färgglad “Skyltsöndag” från Arvika i Värmland.

9 juni, 2019

Söndag! Och dags igen för  ”Skyltsöndag” tillsammans med  bloggvännen BP och många andra. Här är det  skyltar av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning. Jag har haft en omväxlande, fartfylld och rolig vecka. I tisdags kväll kom jag hem till Stockholm från den spanska sommarstugan i Torrevieja. Onsdag morgon bar det av västerut i Sverige, till Värmland och Arvika för att bistå vännen Tove med sin första konstutställning. Så från Arvika kommer idag en färgglad skyltkavalkad.

En färgglad skylt välkomnar besökare i galleriets fönster. “Låt färgerna tala” är namnet på utställningen. Och en  färgglad  skylt välkomnar besökare i galleriets fönster.

En färgglad

skyltning blir det och även om inte alla bilder är färgstarka så är det ändå färg på Arvika. På olika sätt. Vännen Tove hade igår vernissage här på  Galleri 39 och mycket färg, form, tavlor och prat om konst har det blivit under förberedelserna.

Spännande samtal om vad som är konst har vi haft och här har Ernst Billgrens böcker “Vad är konst 1” och “Vad är konst 2” gett oss många skratt och funderingar. Det korta svaret som i boken är “att konst är det som gör oss till människor”. Först av allt en fråga som är spännande i  detta sammanhang och flera andra.  “Vad är konst” – En bra fråga- Inga egentliga svar finns men en hel del tankar. Och Toves tavla här bakom kan sätta igång fantasin…

Skylten till Galleri 39 är inte färgglad. Men jag gillar den. Och den låter tavlorna tala sitt språk. Färgglad är kanske inte skylten till Galleri 39.  Men jag tycker om den.  Det är ju tavlorna här som ska tala och uttrycka något.

Färgglatt är det strax utanför galleriet. Här har mängder av växter planterats i ett par stora rabatter. Här har inspiration kommit från Enköping och den väldigt vackra “Drömparken”. (Om den skrev jag 2016 efter ett besök. Väl värd en omväg för ett besök.)

Jag drar mig på promenaden ner mot vattnet och Glafsfjorden. Och på vägen dit ser jag en  färgsprakande muralmålning och konstaterar glatt att trenden att pigga upp trista väggar även finns här.

 

Vädret skiftar och molnen verkar dansa fram över himlen. Ena stunden är det grått och andra har molnen skingrats och en blå himmel skymtar fram- Nere vid vattnet stannar jag till vid restaurangområdet “Olssons brygga”ett nöjesetablissemang med bl.a. olika restauranger, barer och underhållning.

Väldigt grått  –

– och lite blått skymtar fram. 

 

I Arvika är avstånden korta

och det är det lätt att ta sig runt. Och visst bidrar fina grönområden, mysiga caféer, små butiker till upplevelsen att det är en mysig stad. Ibland verkar det nästan för mig, som storstadsbo, som om tiden stannat upp. Folk som man aldrig sett hälsar och det är en vänlig stämning.

Många skyltar är placerade vid Arvika järnvägsstation/resecentrum .

Mitt på torget stannade jag till en stund och tittade på “Fågelmannen”. En staty som sedan 1971 finns i Arvika på Stora torget. Statyn är gjord av Liss Eriksson och är en man i fågelgestalt som ska symbolisera naturens krafter. Beroende på statyns “utformning” har diskussionerna stundtals gått varma.  Liss Eriksson hade förankringar i Arvika och här, liksom runt hela Sverige, finns många av hans statyer.

Fågelmannen. Skulptur av Liss Eriksson finns på torget i Arvika, framför tågstationen. 

Jag tar till sist vägen om turistbyrån innan jag tar mig tillbaka till vännerna på galleriet och tittar också in i butiken “Arvikablandning”.

Färgglad skyltning hos butiken ArvikablandningFärgglad skyltning hos butiken “Arvikablandning”.

Och är jag nu i Arvika så får även ett par tidningar vara ned i Skyltsöndag.

 

I december 2018 gjorde jag mitt första besök i Arvika, hade tidigare bara passerat, och i det sammanhanget skyltade jag också från Arvika. Ett Arvika i vinterdräkt. 

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

 

 

Resor i Sverige Trevligheter

Bilderna kommer och bilderna går – Men tavlorna består.

8 juni, 2019

Vilken dag! Början i moll och finalen i dur. Och med rejäla skrattanfall framåt kvällen. Morgonen började med att jag inte kunde logga in på min MacBookAir. Mitt gamla lösenord fungerade plötsligt inte. I går kväll var det inga problem alls. Men i morse var det stört omöjligt.  Vad som hänt vet jag inte. Det blev  i alla fall byte av lösenord och datorn kunde efter ett tag låsas upp. Det mesta var sig likt men bilderna var helt borta. (De flesta dock på “back up” på en hårddisk)

Solen sänker sig och vi njuter av den fina kvällen. Fin vy  över “Jössemarkera” i Arvika.  (Är i Jösse härad)

Bilderna

var helt bortblåsta. Kvar fanns bara ett par som låg kvar på skrivbordet. Vad hade hänt under natten? Ingen aning. Men bilderna kunde ju inte bara ha försvunnit ut i rymden. Eller? Jag hade svårt att fokusera och ville försöka förstå vad som hänt.  (Även om jag har “back up” på bilderna vill jag ändå ha en del av dem tillgängliga på datorn.)På galleriet lämnade jag Tove och Elaine och tog datorn med mig till butiken Audio&Video på Kyrkogatan. Här hoppades jag på att få hjälp att hitta dem. För helt borta från datorn borde de inte vara.

På väg till butiken Audio&Video i Arvika och hoppas få hjälp att hitta de försvunna bilderna. Storgatan i Arvika. Och jag  är jag på väg till butiken “Audio&Video” på Kyrkogatan, en parallellgata. Satte mitt hopp att där få hjälp att hitta de försvunna bilderna.

Här träffade jag på fantastiskt trevlig och hjälpsam personal som genast tog sig an en stressad äldre dam med panik i blick. Många lösenord behövdes och jag lyckades få fram några. Och även några av bilderna. Ett fåtal. Tog datorn och gick tillbaka till galleriet. Under vägs kom på att jag hade ytterligare en hjälplina i Stockholm.  Efter det telefonsamtalet och lite rådgivning lyckades jag återfinna alla album och mappar. En suck av lättnad. Stor lättnad. Men hur det hela kom sig vet jag fortfarande inte.

 

På galleriet

fanns i alla fall tavlorna kvar. Och de hängde där de skulle. Lite ändring fick det bli med belysningen och Elaine ordnar till “spottarna” .Tove godkänner.

Bilderna ska ha rätt belysningElaine ordnar med belysningen för tavlorna/bilderna så att det blir så bra som möjligt.

"Sopttarna" är riktade så att bilderna /tavlorna får rätt belysning“Spottarna” är riktade så att bilderna/tavlorna får rätt belysning

“Vila i rörelse eller “Rörelsen vilar sig”. (När det gäller namnet på tavlan har Tove haft mig i åtanke. Jag vilar oftast genom att just vara i rörelse. ) Grundfärgerna är vilsamma och strukturen/formationerna är i rörelse.

“Vila i rörelse”

En paus

tog vi fram på eftermiddagen och jag promenerade ner till Glafsfjorden, en sjö  i Arvikas och Säffles kommuner och ingår i Göta älvs huvudavrinningsområde. Sjön är 26 meter djup och ligger ca 45 meter över havet  vilket tar den till till plats nummer 25 bland Sveriges största sjöar. Glafsfjorden får i Säffle förbindelse med sjön Vänern. Trots namnet är det ingen fjord, men det har varit det. För länge sedan. Runt 7500 år f. Kr. var Glafsfjorden just en fjord i Ancylussjön, ett forntida innanhav och därav sitt långsträckta utseende.

Vackert vid Glafsfjorden. Och alldeles stilla.

Jag satt en stund på bryggan och såg hur de spännande molnen seglade förbi.

Arvika är en liten stad med ca 15 000 invånare inom hela kommunen och i stadskärnan betydligt färre. Man tar sig lätt runt i stan och det finns en hel del att titta på. Under mitt besök i stan i december 2018 besökte vi bl.a. Rackstadmuseet  där en svensk konstnärskoloni fanns i slutet av 1800-talet. Och även en del andra trevligheter hann vi med.

Låga hus med vackra blommor finns det gott om.

 Runt om i Arvika  finns många statyer/skulpturer som är gjorda av konstnären Liss Eriksson vars pappa, Christian Eriksson, hade rötter i Arvikatrakten och ingick i Rackstadsgruppen/Rackengruppen 

“Mette 111” gjord av Liss Eriksson finns framför Konsthallen i Arvika.

Under tiden jag var på promenad hade Tove fått besök av en journalist från tidningen Värmlands folkblad  för en intervju och en artikel  kommer så småningom. Jätteroligt.

Allt klart och vi hoppas att vernissagen blir och resten av utställningsveckan ska bli lyckad.

Tove och  journalisten från Värmlands Folkblad samtalar om några av tavlorna.