För ett par veckor sedan var jag på en fin jobbrelaterad resa längs Höga kusten i Ångermanland. (Sträckan mellan Härmösand och Örnsköldsvik) Och ett av alla de fina stopp vi gjorde under resan var vid Skuleskogen och Skuleberget. Men här på plats i skogen råkade jag ut för en “sårolycka” och vet inte alls hur det hela gick till. Det bara hände. Och jag hade tur i oturen.
Här i Skuleskogen fick jag plötsligt ett sår. Och jag vet inte alls hur det uppstod. Otur var det men samtidigt tur att det inte var värre.
Viss tur
hade jag trots allt. Jag upptäckte inte själv att jag gjort mig illa utan det var några av våra resenärer som gjorde mig uppmärksam på att jag blödde rejält från vaden. Jodå, det gjorde jag. Sockarna hade antagit en röd nyans liksom nedre delen av smalbenet. Vatten hade jag med så jag kunde tvätta av ben och sår men annat än plåster att stoppa blodflödet med hade jag inte. Och det hjälpte föga. Men jag rev loss en bit från en t-shirt jag hade med, knöt om och gick vidare. För givetvis ville jag ta mig till utsiktsplatsen tillsammans med våra resenärer.
Vacker utsikt. Tur att jag tog mig hit. Här uppe märks det tydligt hur stor landhöjningen varit. Höjden här har tidigare legat under vatten. Och att det just heter Höga kusten kan man förstå-
Vi hoppar ett par veckor framåt i tiden och hamnar på lördagen den 3/8. Jag har haft ont i benet och jag har bytt kompresser men inte grunnat så mycket mer på det hela. Men såret borde ha läkt bättre än vad det gjort. För det hade inte läkt alls.
Såret hade inte läkt. Så efter “personlig läkarkonsultation” blev det en tur upp till vårdcentralens jourmottagning.
En tur till jourläkarmottagningen
på vår vårdcentral kom det att bli. Dit ringde jag först men de tyckte inte det var nödvändigt att jag kom. Men vi tyckte olika. Så efter min personliga läkarkonsultation så stegade jag dit. En sköterska tog emot mig och när hon såg såret var hon nöjd med mitt initiativ att komma dit. Hon tog en bakterieodling och bokade genast in mig hos tjänstgörande läkare. En rejäl dos penicillin blev utskriven och nu gäller omläggning hos distriktssköterskan varannan dag.
Tror även doktorn och sköterskan var nöjda med mitt besök det för det var ju mer allvarligt än vad både jag och de trodde. Fint omlagt sår fick jag också.
Tur att jag är envis och inte tog ett nej för ett nej. Här är såret fin omlagt.
Och en stödstrumpa är på för att ta ner svullnaden.
Så nu när jag för tillfället inte kan ge mig ut på längre dagliga utsvävningar är det himla tur att jag kan sitta/gå runt i lägenheten och ha viss underhållning från kanalen och från kajen. Och tur är ju det. I eftermiddag blir det en ny sväng till vårdcentralen med omläggning och tillsyn av såret. Känns bra att min envishet förde handlingen framåt.
Tur att jag har lite att titta på när jag för tillfället har svårt att för egen maskin röra mig så långt.
Natur och kultur gör sig fint tillsammans Här i Salsåker i Ångermanland, vid Höga kusten, och besök hos en silversmed. 
I Salsåker hos silversmeden/metallkonstnären Sigbritt Mann fick vi både en dos natur och kultur.
Några exempel på de smycken Sigbritt Mann tillverkat. (Hon gjorde ingen direkt reklam för dem till oss men visade hur smyckena successivt växte fram)
Även här på viskvällen, i Bellman och Taubes tecken, kunde natur och kultur gå hand i hand. En fin föreställning och kväll utomhus.
Innan föreställningen stärkte vi oss med en god sommarbuffé.
Vackert landskap där natur och kultur och fint förenas. För ett gammalt kulturlandskap är ju verkligen Ångermanland.
Brynge industri och kulturområde ligger mellan 
Vi får en demonstration av hur en vattensåg fungerade. Tommy har själv gjort modellen av sågen.
Här inne finns den gamla sågen som anlades i mitten av 1700- talet. Och även här går vacker natur hand i hand med kultur. Kultur här i form av industrihistoria.
Varmrökt lax med romsås, västerbottenpaj och mjukt tunnbröd. Här är det också dukat med manglad linneduk, gammalt porslin och även små linnehanddukar som servetter.
Här “Cristalliastion” tillverkad av Hans Hedberg 1965. Är även tillverkad med annan färg på glasyren. 
Toppen på Skuleberget ligger 293 meter över havsytan och nästan ändå hit upp nådde alltså havet innan landhöjningen
Naturum – Här finns mängder av fakta i bild och ord om både Skuleberget och Skuleskogen. Landhöjningen fortsätter med ca 8 mm/år. Låter inte så mycket men kommer med tiden att få stora konsekvenser. 
Några valde att klättra uppför det branta Skuleberget. Och är man intresserad finns 
En fin gångväg leder genom skogen fram till utsiktsplatsen.
Utsiktsplatsen här uppe på berget Nylandsruten bjuder denna dag på strålande utsikt.
Och visst är det så att känslan finns av att 
Gott om hjortron var det runt Skuleberget och Skuleskogen. Men ännu inte riktigt mogna. 
På 
En av alla blomsterängar jag såg på Ulvön.
Jag tror att denna växt är en schersmin. Eller? Fanns i en trädgård på Skeppsmaln.
Att denna blomma är en pion är jag i alla fall säker på.
Tänk att det kan blomma så vackert där det knappast finns någon jord. Men kanske är det luften som också bidrar. 
Fiskeläget Bönhamn.
Ingen blomma synlig men det är i alla fall en riktig blomstersäng. Och jordgubbar var på gång. 
Här på fiskeläget Skeppsmaln blir man välkomnad på flera sätt-
Fiskeläget Skeppsman. Hit ut kan man ta några olika vägar och passa på att se mer av vackra Höga kusten.
Rofyllt!
Vår guide Anette berättar om fiskeläget Skeppsmaln, naturen här ute, om surströmming och hur livet var förr och idag.
Högbergsgården 
Fina små bitar med lite surströmming.
Klara, färdiga, gå. Tveksam? Lite!
Surströmmingspremiär för mig. Och bättre miljö för den än här på fiskeläget Skeppsmaln är perfekt.
Gott? Nja, inte direkt. Klart annorlunda smak. Och jag kan tänka mig att testa igen. Absolut! I liten skala.
Gamla förpackningar av surströmming.
Skyltsöndag innebär skyltar av olika slag. Kusttrafik är på namnet på båten dom ska ta oss ut till
Klart man ska “Unna sig Ulvön.”I veckans Skyltsöndag, liksom här på anslagstavlan, finns lite av vad ön och omgivningarna bjuder på.
Bra att engångsgrillar har egna papperskorgar. Dessutom är de rejäla och snyggt rödmålade.
Denna blev nog min favorit i dagens Skyltsöndag. 
I lanthandeln/diversehandeln finns det en hel del olika varor att tillgå
Båten kommer in för att hämta oss i Docksta för vidare färd ut till Ulvön
Absolut njutbar är båtresan ut till Ulvön. En resa som tar drygt en timme.
Vi närmare oss.Fiskebodarna och båtarna ligger på rad längs vattnet
Vi lägger till strax nedanför Ulvö Hotell. Här, med utsikt över hamnen, ska senare äta lunch. 
Här ligger det gamla kapellet på Ulvön som ursprungligen är från 1600-talet.
I det gamla träkapellet på Ulvön finns många välbevarade detaljer. Målningarna är fascinerande med sin detaljrikedom.
En titt in i museet, som ligger längs Hamngatan, ger en fin känsla av hur livet här ute kunde te sig förr. (Gratis entré)
På väg till Höga kusten. Stopp vid Svartviks industriområde en mil söder om Sundsvall-
Baksidan av herrgården. Och här finns en fin uteplats där det är mysigt att slå sig ner för att äta lunch. Särskilt om vädret är “passande”.
Monumentet här i Lunde, i Ådalen, vid Höga kusten, visar en häst som stegrar sig och som är delad i två delar. Mycket symbolik finns här. 
Utsikt från monumentet i Lunde över Ångermanälven.
Ytterlännäs gamla kyrka (Det finns även en “ny kyrka” i närheten som är byggd på 1800-talet)
Höga kusten och Ångermanälven. Vackra omgivningar i ett grönskande landskap.
Hotell Elite ligger alldeles vid vattnet. Vacker middagsutsikt.
Och visst kände jag mig extra välkommen tillbaka hit till hotellet. Också en favorit i repris. 
Härkeberga kyrka, med stora delar från 1300-talet är en sevärdhet. Och de gamla takmålningar gjorda av av Albertus Pictor på 1400-talet är verkligen speciella.
Även i sakristian finns Albertus Pictors målningar. 
Här är Jona som blev slukad av en fisk. (
Spännande och väldigt detaljrika målningar är verkligen en sevärdhet i kyrkan.
Vackra omgivningar.
Här finns bostadshus, stall, ladugård,bodar, lider, loge och drängstuga. Allt nu inbäddat i vacker grönska.
Boningshuset och de andra byggnaderna på gården är en sevärdhet i sig. Här i huset är många möbler och bruksföremål är bevarade.
I ett av rummen finns flera gamla bruksföremål att titta på. Här en gammal smörbytta.
Denna lön planterades här på Härkeberga kaplansgård i mitten av 1800-talet.
Lönnen är verkligen stor med ett omfångsrikt lövverk. Och bakom den ser man tydligt de vassbeklädda taken.
Hjälmare kanal. Vi startade vår resa vid Notholmen och lämnade båten vid Gravudden.
Karta över västra Mälardalen. Hjälmare kanal är märkt med en blå streckad linje öster om Arboga. Vi klev på vid Notholmen, längst söderut.
Vi startade vår tur på Hjälmare kanal vid Notholmen och Hjälmare sluss.
Trevlig besättning önskade oss välkomna ombord. Och ombord var det gott om utrymme för vår grupp om 50 personer att sprida ut sig.
Svensk sommar. Så mycket grönska. Och vårt fartyg glider sakta och tyst fram här på Hjälmare kanal. 
En grå häger vill i alla fall vara med på bild. Och stockarna som är placerade i vattnet är till för att stärka kanalbanken så den inte drar sig ner i vattnet. 
En flotte med motor ligger fint här vid bryggan. Vi såg många liknande men mötte ingen på vår tur.
Väldigt vackert och rofyllt längs Hjälmare kanal. Jag bor ju hemma i Stockholm vid 
Här är det fritidsbåtar som ligger i en av slussarna och vi får vänta. 
Slussportarna stängs.
Fallhöjden, vattennivåskillnaden, i Hjälmare kanal, alltifrån 2 dm och upp till 5 meter och det är därför slussarna är nödvändiga.
Vi glider vidare och passerar här “Hjälmare docka” som är en gästhamn och en torrdocka- (En torrdocka gör det möjligt att reparera en båt utan att båten har vatten under sig. Båten kör in i den och sedan släpps vattnet ut.) 
Strax öster om Arboga. Här öppnas bron som går över E 20 för oss så att vi kan passera.
Framme i Gravudden och vår tur på Hjälmare kanal är över för denna gång