Redan onsdag och en dag här i Stockholm som nu på på förmiddagen går i grått. Grått i många olika nyanser. Återstår att se om det grå så småningom kan går över i någon annan färgskal. Annat var det i måndags då jag var ute på en runda här på Södermalm i det vackra vädret och med solsken i blick.
Vackra blommor vid Nytorget. Lite mer öde denna dag än det brukar vara sommartid. Men å andra sidan var det måndag eftermiddag och det finns säkert en del som inte jobbar på caféer. (Hemma???)
Med solsken i blick
har jag området i Vitabergsparken/Vita bergen som mål. Känns bra att ha flera alternativ till trängre, mer “livliga” och välbesökta gatorna på Södermalm. Södermalm är en kuperad stadsdel och ofta blir det en hel del uppför att gå. Ja, nedför också förstås. Från vårt område på kajen nere vid Hammarbykanalen och till området i Vita bergen är det ca 1,5 km och det oavsett vilken väg jag väljer. Men eftersom jag gillar omväxling alternerar jag.
Här vid Nytorget var det inte bara jag som stod med solsken i blick. Bostadshusen gjorde det också. Stannade till här och såg också de utsmyckningar som fanns på det gröna huset.
Utsmyckningar på huset jag inte lagt märke till andra gånger jag passerat. Har säkert då haft blicken fäst rakt fram och på Sofia kyrka och husen uppe i Vita bergen.
Här närmar jag mig och har bara x antal trappor att ta mig uppför till det gamla området vid Sofia kyrka. Och just Sofia kyrka här på höjden, hela 46 meter upp, syns vida över huvudstaden. Och till det tillkommer kyrkans torn.
I den nordvästra delen av parken finns de låga, röda husen bevarade. Slår mig ner här på en bänk och tänker på det fattiga och hårda liv och den misär som den boende hade här förr i världen från 1700 talet till en bit in på 1900 talet. Per Anders Fogelström har i sin bok “Vita Bergens barn” skrivit om de människor som levde här och hur deras liv tedde sig.
Stannade till här vi stugan för att se vad som fanns i fönstret. Noterade också de svarta “skvallerspeglarna”. Dessa speglar, med sina snedställda glas, var vanliga förr och med hjälp av dem såg man vad som hände både till höger och vänster på gatan/gränden.
Lite av ett skyltfönster. Kul att titta in.
Jag traskar vidare. Nu än mer med solsken i blick- Snarare blick i motljus.
Har man gått upp så blir det till att gå ner. Och på väg ner är även solen.
På väg ner
i motljus. Stannar till på vägen och tittar söderut. Zoomar in rejält och ser Globen skymta mellan trädstammarna och även den nya skyskrapan Stockholm New. Ser här ut som om de ligger helt nära. Men avståndet är dryga 1 km.
Fortfarande med solsken i blick zoomar jag in Globen, värmeverket hemma hos oss, på andra sidan kanalen. och den nya Skyskrapan Stockholm New. (Baren och restaurangen är inte invigd ännu. Väntas ske efter jul. )
Nästan nere och passerar ett bihotell. Men inga gäster synliga.
Solen sjunker allt hastigare men passar på att spegla sig där det så är möjligt.
Väljer att sista biten ta mig hemåt längs kajen. Bakom mig har solen stannat till uppe på Henriksdalsberget,ett bostadsområde som ibland, lite ovördigt, kallas för “Dasslocket”. Här uppe på berget byggde man bostäder under åren 1964 – 1969 och det ovanpå Henriksdals reningsverk som är insprängt i berget.
Hemma på kajen. Jag har Henriksdalsberget och det nyare området i Hammarby sjöstad, Henriksdalskajen, i rygggen men jag går västerut med solsken och motljus i blick trots den sena eftermiddagen.
Just nu på balkongen. Och visst finns det hopp om en vacker måndag.
Hundar från hunddagiset passerar och går fint i samlad trupp.
Strax efteråt ser jag en stor gråtrut nere på kajen. Men i övrigt har antalet trutar här vid kanalen minskat så de har nog valt en annan övervintringsplats.
Ekorrn satt på taket och inte i någon gran. Skulle den ta sig ett skutt…
Ekorren sitter på kanten och jag tar försiktigt fram zoomkameran. Kanske finns det hopp om att jag ska få till en bild innan den försvinner. Jodå, det blev en bild- 
Satsade på att zooma lite till. Tror faktiskt att jag är iakttagen
Och än lite mer zoom. Men sedan ville inte ekorren vara med mer på bild utan tog ett hopp in på terrassen. 
Skanstull. I mina kvarter, i korsningen Götgatan – Ringvägen, ligger Åhléns Söder. Här sitter också den gamla klockan “Tidskula” som kom på plats 1942. (Observera den lilla dalahästen som sitter högst upp på den vita pinnen ovanför klockan. )
I mina kvarter ligger också Ringens köpcentrum.Ganska trist i sig men det mesta finns. (Här är det oftast vår lokala ICA och Akademibokhandeln jag besöker och apoteket.) Och inne i bokhandeln fanns det gott om skyltar som uppmanade till läsning. 
Tjurbergsparken är en av flera parker på Södermalm som ligger i mina kvarter. Och de boende runt om vill bevara parken. Jag också.
På vägen hem passerade jag fina “Lilla caféet på Söder”. Här finns fortfarande uteplatser kvar som brukar ha sin besökare.
Östgötagatan. Snart hemma på kajen. Att bilen har med kaffe att göra går inte att missa.
Skylten om “Sail Thorugh” och att hämta upp mat, dryck och is hänger kvar. Men jag har nog bara sett restaurangens egna båt ligga vid gästbryggan. Annat var det i somras när det var kö både till Thaiboat och båtplatserna.
Verkligen en strålande höstdag och njutbart att strosa länga Årstaviken.
En del träd hade löv som lyste som “guld” i solen. 
En del båtar ligger kvar –
– och en hel del grönska finns kvar trots att det är november.
Denna vackra dag till ära hade kiosken Caminito öppnat. (Annars oftast stängt för säsongen men man är flexibel med öppettiderna)
Några kunder fanns det och som slagit sig ner på bryggan för att njuta i solen denna strålande höstdag-
Pilen har intagit ett mer horisontalt läge och har kvar sina gröna löv. Visserligen med inslag av några få gula.
Uppe i Eriksdalslundens koloniområde verkade höstbruket vara avklarat och de flesta av stugorna stängda för säsongen. 
Absolut njutbart. Tänk att denna miljö finns mindre än en km bort.
En strålande höstdag övergår i en vacker skymning och kväll. Njuter av att se himlens rosa färg spegla sig i kanalen. Men på en kvart är föreställningen slut. Men jag sitter kvar ett bra tag till. 
Norrmalmstorg. Till vänster två deltagare som var med på vandringen och som verkligen gått “all in”. Till höger vår guide. 
Idag har vi förflyttat oss till korsningen av Sibyllegatan och Kommendörsgatan och fortsätter vandringen här.
Mycket spännande och intressant har säkert avhandlats här i C-byråns lokaler i korsningen av Sibyllegatan och Kommendörsgatan.
“En svensk tiger” kom långt senare att få en småningom att få en både spännande och intressant fortsatt historia och där kom det 
“Folkan” i sig är ett minne men har en spännande och intressant historia att berätta. 
Vad händer? Ser lite skumt ut. En tidning som lämnas över. I alla fall jätteroligt att två av deltagarna i vandringen satsar på tidsenlig stil.
Älgar mitt i stan. Skumt!
En fin dag och vi hade verkligen tur med vädret.