Browsing Category

Stockholm

Stockholm

Med solsken i blick – Och vackert motljus som sällskap

11 november, 2020

Redan onsdag och en dag här i Stockholm som nu på på förmiddagen går i grått. Grått i många olika nyanser. Återstår att se om det grå så småningom kan går över i någon annan färgskal. Annat var det i måndags då jag var ute på en runda här på Södermalm i det vackra vädret och med solsken i blick.

Vackra blommor vid Nytorget.  Lite mer öde denna dag än det brukar vara sommartid. Men å andra sidan var det måndag eftermiddag och det finns säkert en del som inte jobbar på caféer. (Hemma???)

Med solsken i blick

har jag området i Vitabergsparken/Vita bergen som mål. Känns bra att ha flera alternativ till trängre,  mer “livliga” och välbesökta gatorna på Södermalm. Södermalm är en kuperad stadsdel och ofta blir det en hel del uppför att gå. Ja, nedför också förstås.  Från vårt område på kajen nere vid Hammarbykanalen och till området i Vita bergen är det ca 1,5 km och det oavsett vilken väg jag väljer. Men eftersom jag gillar omväxling alternerar jag.

Stockholm. Södermalm. Nytorget. här var det inte bara jag med solsken i blick utan eftermiddagssolen lyste vackert på husen här. Här vid Nytorget var det inte bara jag som stod med solsken i blick. Bostadshusen gjorde det också. Stannade till här och såg också de utsmyckningar som fanns på det gröna huset. 

Utsmyckningar på huset jag inte lagt märke till andra gånger jag passerat. Har säkert då haft blicken fäst rakt fram och på Sofia kyrka och husen uppe i Vita bergen.

Här närmar jag mig och har bara x antal trappor att ta mig uppför till det gamla området vid Sofia kyrka. Och just Sofia kyrka här på höjden, hela 46 meter upp, syns vida över huvudstaden.  Och till det tillkommer kyrkans torn.

I den nordvästra delen av parken finns de låga, röda husen bevarade. Slår mig ner här på en bänk och tänker på det fattiga och hårda liv  och den misär som den boende hade här förr i världen från 1700 talet till en bit in på 1900 talet. Per Anders Fogelström har i sin bok “Vita Bergens barn” skrivit om de människor som levde här och hur deras liv tedde sig.

 

Stannade till här vi stugan för att se vad som fanns i fönstret. Noterade också de svarta “skvallerspeglarna”. Dessa speglar, med sina snedställda glas, var vanliga förr och med hjälp av dem såg man vad som hände både till höger och vänster på gatan/gränden.

Lite av ett skyltfönster. Kul att titta in. 

Stockholm. Södermalm. Vita bergen. Jag traskar vidare med solsken i blick. Kanske snarare i motljus. Jag traskar vidare. Nu än mer med solsken i blick- Snarare blick i motljus.

Har man gått upp så blir det till att gå ner. Och på väg ner är även solen.

På väg ner

i motljus. Stannar till på vägen och tittar söderut.  Zoomar in rejält och ser Globen skymta mellan trädstammarna och även den nya skyskrapan Stockholm New. Ser här ut som om de ligger helt nära. Men avståndet är dryga 1 km.

Stockholm. Södermalm. Vita bergen.Fortfarande med solsken i blick zomar jag in Globen, värmeverket och skyskrapan Stockhom New. Dessa ligger ca 1 km. bort. Fortfarande med solsken i blick zoomar jag in Globen, värmeverket hemma hos oss, på andra sidan kanalen. och den nya Skyskrapan Stockholm New. (Baren och restaurangen är inte invigd ännu. Väntas ske efter jul. )

Nästan nere och passerar ett bihotell. Men inga gäster synliga.

Solen sjunker allt hastigare men passar på att spegla sig där det så är möjligt.

 

Väljer att  sista biten ta mig hemåt längs kajen.  Bakom mig har solen stannat till uppe på Henriksdalsberget,ett bostadsområde som ibland, lite ovördigt, kallas för “Dasslocket”. Här uppe på berget byggde man bostäder under åren 1964 – 1969 och det ovanpå Henriksdals reningsverk  som är insprängt i berget.

Stockholm. Södermalm. Barnängskajen. Timmen är sen jag går västerut och trots den sena eftermiddagen med solsken i blick och vackert motljus. Hemma på kajen. Jag har Henriksdalsberget och det nyare området i Hammarby sjöstad, Henriksdalskajen, i rygggen men jag går västerut med solsken och motljus i blick trots den sena eftermiddagen. 

Stockholm

Hopp – Med några extra skutt en måndag förmiddag

9 november, 2020

Måndag förmiddag. Solen håller så sakteliga på att ta sig genom det lätta molntäcket . Jag funderar en kort stund och tar sedan med mig en extra kopp kaffe ut på balkongen. Två stycken “Annas pepparkakor” får medfölja, liksom zoomkameran, datorn och en tjockare kofta. Termometern har här i skuggan ännu här inte orkat upp till mer än +11 grader  så koftan kommer snabbt på. Skönt också att lägga mitt värmländska fårskinn i stolen för extra värme underifrån. Fårskinnet är inte bara inköpt i Värmland utan kommer också från ett värmländskt skogsfår. (Skinnet är inköpt på Alsters herrgård, Frödings födelsegård, i samband med en julmarknad) Kajen är tämligen öde så här dags, men viss aktivitet kan skönjas och så även uppe på granntaket. Där är det hopp jag ser. Av en ekorre.

Stockholm. Södermalm. Norra Hammarbyhamnen. Och visst ser det ut att finnas hopp för fint väder idag. Just nu på balkongen. Och visst finns det hopp om en vacker måndag.

Hopp var det

denna måndag morgon. Och på lite olika sätt. Visst känns det hoppfullt att USA fått en ny president och tillika en kvinnlig vicepresident. Bara att önska att den “trumpne Trumpeten” ska växa upp och inse att han inte vann valet. Lekte här ett tag med tanken på att “Trumpen”  ställt upp i en löptävling, eller annan tävling, där bedömning inte gällde och blev besegrad.Han kom inte först. Skulle reaktionen då blivit densamma. Troligen. Man kan bli matt för mindre.

Kajen är ganska öde än så länge för  måndag innebär att det är jobbdag för många-  Och så även för hundägare. För en stund sedan passerade i alla fall åtta hundar från  hunddagiset med en ledare. Helt otroligt att de går så disciplinerat.  Vad gäller djurlivet här så är det inte direkt så omfattande. Men svanar, trutar, änder, några småfåglar, ett par katter som tillhör husbåtarna, en och annan häger är vad vi ser. Men idag tillkom en ekorre som satt på en av grannhusets balkonger.  Även om jag sitter i soffan eller vid matbordet finns en hel del att se genom fönstren både i kanalen och längs kajen. 

Hundar från hunddagiset passerar och går fint i samlad trupp.

Strax efteråt ser jag en stor gråtrut nere på kajen. Men i övrigt har antalet trutar här vid kanalen minskat så de har nog valt en annan övervintringsplats.

Mer hopp

Och nu gäller det en ekorre. I ögonvrån såg jag något som rörde sig på taket till huset mitt emot. Vid stuprännan satt en ekorre och tittade ner. Vi har i somras också ett en ekorre här men trodde nog den flyttat. Eller också är det här en annan.

Ekorrn satt på taket och inte i någon gran.  Skulle den ta sig ett skutt…

Jag vet inte. Men den försvann för ett tag och dök strax upp  terrassen till lägenheten högst upp i grannhuset.

Södermalm. Norra Hammarbyhamnen. Jag ser ekorren på taket och tar fram kameran i hopp om att få till en bild.Ekorren sitter på kanten och jag tar försiktigt fram zoomkameran. Kanske finns det hopp om att jag ska få till en bild innan den försvinner. Jodå, det blev en bild- 

Satsade på att zooma lite till. Tror faktiskt att jag är iakttagen

Stockholm. Södermalm. Norra Hammarbykajen. Än mer zoom för att fånga ekorren. Men sedan tog den sig vidare med ett hopp.Och än lite mer zoom. Men sedan ville inte ekorren vara med mer på bild utan tog ett hopp  in på terrassen.

Hälsohopp

Kan man ha det?  Jo, visst kan man. Jag är ju tämligen hoppfull och positiv av mig och det gäller nog i det mesta. Brukar inte, förrän jag är överbevisad inse att något inte “går”.

Min rygg har trasslat en längre tid och jag har svårt för att gå. Vissa dagar blir det kortare rundor och andra dagar med mindre smärta kan jag “gå långt”. Men smärtfri är jag aldrig. Och den axel jag opererades i somras, i början av juli, vill inte bli bra. Så med två onda ting som begränsar, förutom då de begränsnigar Covid 19 för med sig,  är de positiva tankarna viktiga. Jag rätar in mig i alla led och försöker dagligen göra det jag  tycker är trevligt och roligt. Dit hör också att vidga vyerna och få omväxling.  Visst är det så att det kroppsliga tär. Och emellanåt rejält.  Men jag är i goda händer och tacksam för en, i varje fall för min del, effektiv och bra sjukvård.

Lämnar nu balkongen där solen fortfarande finns tillgänglig men ska nu ta mig an en promenad.

 

Skyltar Stockholm

I mina kvarter – Idag i sällskap av Skyltsöndag

8 november, 2020

Söndag! Och det innebär också att det är dags för “Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det skyltar av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning. Bilderna är gårdagsfärska, tagna i mina kvarter på Södermalm i Stockholm.

Stockholm. Södermalm. Skanstull. Här i mina kvarter ligger det gamla varuhuset Åhléns Söder som slog upp sina portar redan 1915. Skanstull. I mina kvarter, i korsningen Götgatan – Ringvägen, ligger Åhléns Söder. Här sitter också den gamla klockan “Tidskula” som kom på plats 1942. (Observera den lilla dalahästen som sitter högst upp på den vita pinnen ovanför klockan. )

Skanstull hör till mina kvarter

Varuhuset Åhléns Söder, (tidigare Åhlén & Holms) tillhör kedjan Åhléns och ligger vid Skanstull. Redan 1915 invigdes varuhuset som då var betydligt mindre än idag. Under 1920-talet byggde man på och till huset men själva varuhuset ligger fortfarande på ett plan, entréplanet.  Klockan på varuhuset, “Åhléns tidskula” är en neonskulptur som väger 3500 kg och har fyra  urtavlor och ovanför svävar en röd neonljusring.

Jag hade ett ärende till Hemköp och då kan man välja att antingen gå in där från “underjorden” eller ta rulltrappan ner från entrén i Åhléns. Jag tog “rullisen” och bredvid den fanns flera hyllor med “Säsongens måste”. Och vem bestämmer vad man måste. Här var det “Bodyshop” som tyckte att man “måste”.

 

Tvärs över gatan

Från Hemköp blev det en förflyttning tvärs över gatan in i Ringens köpcentrum för ett besök i Akademibokhandeln. Här var det en bok jag skulle köpa “Mysteriet Malcolm Munthe”Churchills agent i Norden. En nyutkommen bok  skriven av Anders Johansson. Boken intresserar mig på olika sätt och jag vill veta mer om just Malcolm Munthe. Och inte minst efter den stadsvandring jag gjorde i veckan “Bland spioner, C-byrån och en svensk tiger”.   Inte minst eftersom Malcolm Munthe var den man som i under andra världskriget rekryterade min pappa, Allan Mann,  till en del specialuppdrag. (Malcolm Munthe var biträdande brittisk försvarsattaché i Stockholm och kom till Karolinska sjukhuset där pappa befann sig efter en skottskada i Norge.  Men tiden var dyrbar och  kampen mot tyskarna var viktig så pappa lämnade sjukhuset snarast.)

Stockholm. Södermalm. I mina kvarter ligger också Ringens köpcentrum. Här besöker jag gärna Akademibokhandlen. I mina kvarter ligger också Ringens köpcentrum.Ganska trist i sig men det mesta finns. (Här är det oftast vår lokala ICA och Akademibokhandeln jag besöker och apoteket.) Och inne i bokhandeln fanns det gott om skyltar som uppmanade till läsning.

Fler skyltar från mina kvarter

Jag har bott här på Söder sedan 2004 men det var först nyligen som jag besökte Tjurbergsparken. En av flera parker som ligger helt nära och igår blev det en ny vända hit. Jag har i vår lokaltidning läst om att man här i parken vill bygga nya hus som ska innehålla 65 lägenheter och med dem kommer ju parken att försvinna. Parken är välbesökt och många av de bostadshus som ligger i närheten saknar egna balkonger och ser parken som sin “oas”. Inte minst många av de som bor  helt intill parken i de hus som tillhör Blomsterfondens seniorboende.

Stockholm. Södermalm. I mina kvarter ligger också den fina Tjurbergsparken. Här är det tänkt att byggas nya bostäder och ta bort parken. Tjurbergsparken är en av flera parker på Södermalm som ligger i mina kvarter. Och de boende runt om vill bevara parken. Jag också.

På vägen hem passerade jag  fina “Lilla caféet på Söder”. Här finns fortfarande uteplatser kvar som brukar ha sin besökare.

Östgötagatan. Snart hemma på kajen. Att bilen har med kaffe att göra går inte att missa.

Nästan hemma. Stannade till vid restaurang Thaiboat. Några fler igloor har tillkommit och de verkar vara populära.Tycker att deras koncept med en “igloo” per sällskap är suverän.Värme finns i dem så man behöver inte frysa. Fick av bloggvännen Susjos  nu i en kommentar veta att man måste vara fler än två för att få boka en igloo-(I varje finns  finns plats för säkert 8 personer).

Skylten om “Sail Thorugh” och att hämta upp mat, dryck och is hänger kvar. Men jag har nog bara sett restaurangens egna båt ligga vid gästbryggan. Annat var det i somras när det var kö både till Thaiboat och båtplatserna.

Sista skylten.Jag tackar och tar emot. Men kanske var det detta USA:s nyvalde president tänkte på när han utsåg Camala Harris till vicepresident.

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

Stockholm

Strålande höstdag – Med en favorit i repris.

7 november, 2020

Fredagen kom att bli en strålande höstdag. Och strålande på flera sätt. Solen sken från en blå himmel och termometern landade på +15  och det gjorde att längtan ut var extra stor. Promenader, längre eller kortare, blir det nästan dagligen. Här får vädret och dagsformen ofta avgöra hur länge jag är ute och vart jag styr stegen. Och Södermalm bjuder på många möjligheter. Men ibland är det knepigt att välja. Igår blev valet lätt. Innan jag ens gick ut bestämde  jag mig för att styra stegen mot omgivningarna längs Årstaviken. (En del av Mälaren som ligger bara några hundratal meter bort från oss)

Stockholm. Södermalm. Årstaviken. En njutbar och strålande höstdag. Verkligen en strålande höstdag och njutbart att strosa länga Årstaviken.

En strålande höstdag

var det men stundtals kunde jag här längs vattnet ana lite vår i luften. Ja, bortsett då förstås från trädens gula löv. Och just här, längs vattnet och koloniområdena vid Årstaviken, följer jag gärna årstidernas skiftningar. De är verkligen påtagliga. Minns att jag gick här i januari 2020 och redan då letade jag vårtecken.  Jodå, jag hittade en del. Men ibland är det både snö och is i januari och då kan det se ut så här.

Men nu till gårdagens runda.

En  del träd hade löv som lyste som “guld” i solen.   

En del båtar ligger kvar –

– och en hel del grönska finns kvar trots att det är november.

Denna vackra dag till ära hade kiosken Caminito öppnat. (Annars oftast stängt för säsongen men man är flexibel med öppettiderna)

Stockholm. Södermalm. Årstaviken. Flera njuter på bryggan denna strålande höstdag. Några kunder fanns det och som slagit sig ner på bryggan för att njuta i solen denna strålande höstdag-

Jag gick vidare och noterade att växtligheten nära vattnet verkligen varierade sina färger.

Pilen har intagit ett mer horisontalt läge och har kvar sina gröna löv. Visserligen med inslag av några få gula.

Jag lämnade strandpromenaden och tog mig uppför berget till koloniområdena.

Uppe i Eriksdalslundens  koloniområde verkade höstbruket vara avklarat och de flesta av stugorna stängda för säsongen. 

Det blev en rejäl runda och när jag så småningom vände hemåt började solen sakta dala. Slog mig ner på en bänk och lät tankarna fritt fladdra iväg. Konstaterade återigen att trots rådande begränsningar så pågår livet här och nu. Och  jämfört med mycket annat elände runt om i världen är vi här lyckligt lottade.

Absolut njutbart. Tänk att denna miljö finns mindre än en km bort.

Kom hem lagom till att himlen började färgas rosa och skymningen sänkte sig över Södermalm. Slog mig ner på balkongen en stund för att följa skådespelet.

Stockholm. Södermalm. En strålande höstdag övergår till en rosa skymning och senare en vacker kväll.  En strålande höstdag övergår i en vacker skymning och kväll.  Njuter av att se himlens rosa färg spegla sig i kanalen. Men på en kvart är föreställningen slut. Men jag sitter kvar ett bra tag till. 

 

Stockholm

Spännande och intressant – Mycket händer i Stockholm under andra världskriget

5 november, 2020

I gårdagens inlägg berättade jag om att vara  “På hemligt uppdrag i Stockholm,” Vi var med på en guidad vandring “Bland spioner, C-byrån (hemlig militär underrättelseorganisation) och en svensk tiger. Detta är en av flera stadsvandringar som Stadsmuseet ordnar. (Fler vandringar finns att se på deras hemsida). Under vandringen var vi tillbaka till andra världskrigets  Stockholm. Och här i huvudstaden var det mycket spännande och intressant som hände. Så idag vi tar oss vidare.

Norrmalmstorg. Till vänster två deltagare som var med på vandringen och som verkligen gått “all in”. Till höger vår guide. 

Idag har vi förflyttat oss till korsningen av Sibyllegatan och Kommendörsgatan och fortsätter vandringen här.

C- byrån – Spännande och intressant

och mycket hemlig Vi befinner oss i korsningen av Sibyllegatan och Kommendörsgatan och här i byggnaden fanns C-byrån. Och vad var  då C-byrån. Jo, en  hemlig militär underrättelseorganisation som byggdes upp under andra världskriget. Anledningen till att byrån kom till var rent praktiska. Inom försvaret behövde man en underrättelsetjänst som jobbade “på fältet”. Från början  hette detta G-byrån, en förkortning av “Gränsbyrån”, ett passande namn. Viktigt var nu att när kriget närmade sig Sverige att  jobba ute på “fälten” och längs gränserna till grannländerna.

Stockholm. Östermalm. Mycket spännade och intressant har avhandlats här i C-byrån, hemlig militär underrättelseorganisation, under andra världskriget. Mycket spännande och intressant har säkert avhandlats här i C-byråns lokaler i korsningen av Sibyllegatan och Kommendörsgatan.

Så blir då G- byrån till C-byrån och det namnet kom till eftersom chefen här hette Carl Petsén. C-byrån skickade i hemlighet underrättelsepersonal till våra grannländer där både Norge och Baltikum viktiga områden för att hämta information.

En bok, skriven av Jan Bergman,“Sekreterarklubben” tar upp en hel del av C-byråns verksamhet och med fokus på många kvinnor som jobbade för dem och som var hemliga agenter. Läsvärd tycker jag.

En svensk tiger

är en bild som illustratören och barnboksförfattaren Bertil Almqvist skapade. Bilden är en stiliserad tiger i de svenska färgerna och med vit päls runt käke och haka. Tigern tittar mot betraktaren men går åt vänster. Tigern kom till i ett kampanjesyfte och ville mana allmänheten till tystnad om allt som kunde skada Sverige. Orsaken till det var att Sverige var omgivet av krigförande och ockuperade länder. Andra världskriget pågick.

Bilden hade också en text “En svensk tiger” och kunde, beroende på hur man såg det, som substantiv eller eller verb, betyda två saker. Som verb “att tiga om svenska angelägenheter” och som substantiv att en svensk kunde vara smidig, stark och kanske också lite farlig. Bilden spreds i 400 000 exemplar till restauranger, tågvagnar, företag och fanns även som brevpapper och kuvert. Detta var en kampanj som startade 1941 och var aktuell under krigsåren.

"En svensk tiger" har både en spännande och intressant historia. “En svensk tiger” kom långt senare att få en  småningom att få en både spännande och intressant fortsatt historia och där kom det att handla om upphovsrätten.  (Men även andra oegentligheter mellan Försvarsmakten, arvingar och Beredskapsmuseet utanför Helsingborg.

Nästa stopp

blir vid Östermalmstorg och utanför byggnaden där  “Folkanteatern” låg från 1856 och fram till 2001. Och här har jag varit och sett massor av föreställningar under årens lopp- (Idag är det kontor i byggnaden.) Men just här hände en hel del intressant. I Sverige fanns på den här tiden en revykung, Karl Gerhard. Och om nazister tyckte han inte. Tyskland hade den 9 maj 1940 ockuperat  Norge och Karl Gerhard skulle ha premiär på sin revy “Gullregn”. Och i sista numret kommer en gigantisk dalahäst in på scenen. Och med ursprung i en rysk folkvisa har Karl Gerhard skrivit om texten och häcklar tyskarna och nazisterna. Modigt. Här finns den. Väl värd att både se och höra.

Att sedan den svenske socialdemokratiske statsministern Per Albin Hansson ringer Karl Gerhard  och ber honom ta bort numret  är anmärkningsvärt. Men Karl Gerhard vägrar. Och det blir besök på teatern av polisen. (I länken finns hela historien)

Stockholm. Östermalmstorg. Gamla Folkanteatern. Numer kontor. Men teatern som låg här har en både spännande och intressant historia att berätta. “Folkan” i sig är ett minne men  har en spännande och intressant historia att berätta.   

Tisdagsklubben – Mer spännande och intressant

Vi lämnar Östermalmstorg och går via Nybrogatan mot Norrmalmstorg. Vid Nybrogatan stannar vi till , alldeles bredvid Östermalms saluhall, för här i byggnaden har också spännande saker ägt rum. De har jag berättat om när jag för något år sedan bar med på en stadsvandring som också gick i andra världskrigets Stockholm. Med fokus på”det tyska”.

Här på Norrmalmstorg, bakom julgranen och lite till vänster har ett nytt hus ersatt det gamla. I det gamla huset höll något som hette Årstaklubben till och i några av deras lokaler bildades den 9 april 1940 “Tisdagsklubben” under ledning av Amelie Posse som var en brinnande antinazist  och klubbens syfte var att kämpa mot nazismen.  Och det gjorde man verkligen. Många svenska nazister blev avslöjade och eftersom många av deltagarna var journalister, författare och chefredaktörer kunde budskapet också spridas.  Man hade möten varje vecka och så fram till april 1945 och det stod klart att Tyskland skulle  kapitulera. Här på klubben var också dåtidens SÄPO på plats och registrerade alla som deltog på olika listor. Men inte hindrade det klubben att ha sin verksamhet i gång.

Vad händer? Ser lite skumt ut. En tidning som lämnas över. I alla fall jätteroligt att två av deltagarna i vandringen satsar på tidsenlig stil.

 

Hemåt

Vi lämnar Norrmalmstorg och promenerar genom Berzelii Park den korta biten ner till Nybrokajen. Men det känns lite ovant.  Som om vi har bakhåll på något sätt. Funderar på om jag ska vända mig om Jag gör det och ser ett gäng älgar. Med lampor både i och på sig. Skumt!

 

 

Älgar mitt i stan. Skumt!

Nere vid Nybroviken väntar vi på båten hem. Och smälter intrycken från dagens upplevelser.

En fin dag och vi hade verkligen tur med vädret.