Browsing Category

Trevligheter

Stockholm Trevligheter Utflykter

Nacka strand – En känsla av innerskärgård

17 juli, 2020

Det har redan hunnit bli fredag och Stockholm bjuder oss på en strålande sommardag. I alla fall i just nu. Men jag är för stunden kvar i onsdagens båttur ut till Nacka strand och middag på restaurang J tillsammans med döttrarna. Tänk att man bara på en dryga 30 minuters resa från Stockholms City kan få en känsla av innerskärgård.

Nacka strand utanför Stockholm. Här passerar alla fartyg/båtar som ska till eller från Stockholm. Nacka strand. Här passerar fritidsbåtar, fraktbåtar, större och mindre kryssningsfartyg som ska till eller från Stockholm.

Gamla Nacka strand

är en stadsdel i norra Nacka kommun. En grannkommun till Stockholm och fram till 1988 hette detta  Augustendal- Ursprungligen hörde det som idag är Nacka strand, till Stora Sickla gård.  Och hit till gården hörde också stora delar av Nacka. Själva ordet “sickla” lär visst betyda ett område där vattnet kommer fram och det var också härifrån som godset fick sitt namn. I mitten av 1800-talet avstyckades några tomter och arrenderades ut till sommarnöjen. Men efter hand  kom detta  att bli ett större industriområde här  och med fokus på mekaniska verkstäder och bilindustrier.

Här fanns i början av 1900-talet en industripionjär, J.V. Svensson som började tillverka en fotogenmotor, en tändkulemotor, som såldes under namnet “Avance”.  Denna industri kom att bli framgångsrik och var i början av 1900-talet en av Sveriges största arbetsplatser med runt  500 anställda.  De anställda bodde  i arbetarbostäder här i Nacka strand. Men efter en konkurs och olika ägare kom så småningom AB Svenska Bilfabriken att uppstå med familjen Philipson som ägare. Här i fabriken satte man samman bildelar till bl.a. Dodge och Mercedes och den blomstrade.

Nacka strand är verkligen omgivet av vatten. Fjäderholmarna tvärs över vattnet. Nacka strand är omgivet av vatten. Tvärs över vattnet ligger Fjäderholmarna, ett populärt utflyktsmål. Till höger i bild är Tallink/Silja på väg ut.

Nacka strand är markerat med ett. Karta från Eniro. Nacka strand är markerat med 1. Karta från Eniro-

Nacka strand idag

Här ute har man bevarat flera av de gamla industribyggnaderna. Och stadsdelen växte i takt med att både bostäder, kontorshus kom till.  (En arkitekttävling blev utlyst  i mitten av 1980-talet för att få till en bar blandning mellan det gamla och det nya. (Här vann Nyréns arkitektkontor.)  Kort avstånd in till city och bra kommunikationer var orsaker som gjorde att området blev attraktivt för boende och även många företag och skolor har etablerat sig här. Så Nacka strand fortsätter att öka sin popularitet.

Hotel J

Efter vår goda middag gick vi en promenad längs vattnet och fortsatte  upp till Hotel J. Men eftersom jag bor ganska nära har jag inte testat att bo här men jag vet att det är populärt. Läget mitt emellan storstad och innerskärgård är väldigt bra. Och kommunikationerna goda. Med båt tar ca 30 minuter in till City och med buss bara 15 minuter.

Varför heter hotellet och restaurangen J? Jo, det är en seglarterm och härstammar från en mätregel, hur en båt är konstruerad och här handlar det om en segelbåt av J- modellen konstruerad på 1930- talet av Sir Thomas Lipton.

Nacka strand. Hotell J ligger på en höjd några hundra meter från vattnet och restaurang JHotell J ligger på en höjd i Nacka strand, några hundra meter från restaurang J och med fin utsikt över vattnet och inloppet till Stockholm. Här blandas gammat och nytt.

Tornvillan

På vägen upp till hotellet passerade vi Tornvillan. En byggnad som stod färdig 1889. Det var en byggmästare, Erik Fredlund från Stockholm som lät bygga den. Han hade gjort sig en rejäl förmögenhet på olika byggnader kring Valhallavägen i Stockholm  och lät bygga villan. Villan blev uthyrd som sommarnöje till olika Stockholmsfamiljer och blev senare såld till grosshandlare Ekström. I och med att Nacka strand växte som industriområde i början av 1800-talet kom Tornvillan att byggas om till lägenheter för anställda här ute.

Tornvillan i Nacka strand tillhör hotell J. Här finns frukostmatsal, en bar, mötesrum och en festlokal. År 1997 var Tornvillan här i Nacka strand klar efter en första renovering. En ny renovering blev det 2011 och  här finns numer mötesrum, festvåning, matsal och en bar. I Tornvillan ligger också hotellets frukostmatsal. 

Rum i många olika storlekar finns och de flesta med balkong och sjöutsikt.

För egen del skulle jag gärna slå mig ner i den här paviljongen med utsikt över vattnet och inloppet till Stockholm.

 

Tiden gick fort och det blev till sist dags att dra oss mot båten hem.

Carl Milles skulptur, den 23 meter höga Gud Fader på Himmelsbågen har blivit ett kännetecken för Nacka strand. I motljus förevigade jag  Carl Milles staty 23 meter höga skulptur Gud Fader på Himmelsbågen. En skulptur som varit placerad här sedan 1995 och blivit ett kännetecken för Nacka strand.

Här kommer pendelbåten. Och det blir visst  samma båt hem som vi tog hit ut.

Vi lämnar Nacka strand för den här gången. Hej då, Nacka strand!  (Husen som syns är lägenhetshus. Både bostadsrätter och hyresrätter och några kombinerade med kontor och annan verksamhet)

PS Extra roligt är att min bloggvän “Susjos,” med bloggen “En jordemors liv och lustar”, blev inspirerad av mitt besök på restaurang J i Nacka strand i onsdags. Så igår kväll gjorde hon och maken  ett lyckat besök här. Så fint dokumenterat i både text och bild.  

 

Stockholm Trevligheter Utflykter

Sjöresa till Nacka strand – En fin tur med middag

16 juli, 2020

Tisdagens långpromenad genom huvudstaden satt delvis kvar i kroppen när onsdagen kom. Jag är ju lite i “oform” nu när jag varit indisponerad av både solskadebehandling i ansiktet och en operation i axeln. Men nu var det en ny dag och fler trevligheter på gång. Roligt och omväxlande.  Först blev det en tur till vårdcentralen för att ta bort stygnen i min axel.  Och fram på eftermiddagen  väntade en “njutflykt” i  form av en sjöresa till Nacka strand och middag tillsammans med döttrarna.Alltså en utflykt som är extra trevlig och njutbar.(Eget påhittat ord från 2014)

Stockholm. nybrokajen. En sjöresa till Nacka strand väntar. Nybrokajen och “Kanholmen” ska snart avgå och en sjöresa till Nacka strand väntar.  Detta är en “pendelbåt och SL kortet gäller. (Båten går ofta och har en del stopp under vägs. Slutstation är Ropsten på Lidingö. Karta finns i länken.)

 

Jag tar både ofta och gärna en sjöresa

och när jag nu bor i vår huvudstad som är omgiven av vatten ligger det nära till hands. Här finns en del pendelbåtar, både de som SL, Stockholms lokaltrafik driver och några i privat regi.(T.ex. de båtar vi kan ta från Södermalm och Hammarby sjöstad in till City. Biljett köper man ombord.)

Resan från Nybrokajen ut til Nacka strand tar mellan 35 och 40 minuter, lite beroende på antalet av och påstigande. Det är gott om plats ombord och man kan med fördel vistas utomhus. Ofta väljer jag att ta “pendelbåten” vid Saltsjökvarn, en hållplats närmare mig, men nu blev det vid Nybrokajen/Nybroviken.

Stockholm. Vår sjöresa till Nacka strand har just startat och vi har just lämnat Nybroviken. På väg. Vår sjöresa har just börjat. Här ligger Nybroplan inne i viken och Strandvägen, “Stockholms paradgata” till höger. Där ligger förutom många vackra hus (en del av dem är hotell) också restauranger både i vattnet och på land, charterbåtar och husbåtar. 

Gamla stan i motljus. Till vänster Riddarhlmskyrkan med sitt torn och därefter Tyska kyrkan. Stadhuset ligger inte i Gamla stan utan på Kungsholmen men tornet lyser upp. Tornet längst till höger tillhör Storkyrkan. 

Pendelbåten har sitt första stopp vid Allmänna gränd/Gröna Lund på Djurgården. Sedan blir det stopp vid ytterligare några bryggor på vägen .

Här skymtar Södermalm till vänster, Slussen, byggnadsområdet med sina kranar ligger rakt in och till höger ser man delar av Gröna Lund. 

Vi passerar de andra bryggorna Saltsjökvarn, Finnboda varv och Kvarnholmen och kommer sedan fram till Blockhusudden på Kungliga Djurgården.

Här går “sjövägen” in till oss.Danvikskananalen,  Danviksbron och till vänster restaurang Boule & Berså, vårt förlängda vardagsrum, som ännu inte öppnat för dagen. 

Här är det vind i håret i stället för i seglen. (Kepsen var med men höll på att blåsa av)

Nacka strand nästa

Näst sista stoppet före Nacka strand är Blockhusudden på Djurgården. Här fascineras jag alltid av Blockhusuddens fyr som varit placerad här sedan 1912. Den här fyren är världsunik för det var den första som blev försedd med en solventil.  Den ventilen ströp gastillförseln under dagtid och släppte på den kvällstid.  Fyren blev elektrifierad  1995 men hade då aldrig behövt repareras.

Stockholm. Kungliga Djurgården. Men sjöresa är snart slut men jag njuter av att se inloppet till Stockholm ligga framför mig. Min sjöresa är snart slut. Blockhusudden är sista stoppet före Nacka strand. Caféet här vid vattnet rekommenderas. Perfekt läge med god underhållning. I bakgrunden skymtar en del av Lidingö. 

Fyren i en annan vinkel. Rakt fram ligger Fjäderholmarna. Ett populärt utflyktsmål som man når med båt från Stockholm eller från Nacka strand. (Fjäderholmslinjen. SL- biljett fungerar inte.) Till höger är in/utloppet till Stockholm där alla fartyg passerar.

Framme i Nacka strand. När vi lämnade Stockholm var det ganska mulet men ju längre ut från stan vi kom desto bättre blev vädret. Och sol från en nästan klarblå himmel-

Nacka strand. Vår trevliga sjöresa är slut för stunden. Men vi ska ju hem också. Vår sjöresa är slut för denna gång. Ja, delvis. För vi skulle ju hem också.

Middag tillsammans med döttrarna på restaurang J väntade. Härlig miljö, jättetrevligt och väldigt gott. Så lyckat!

Finaste döttrarna. Tack för att ni finns.

Mitt val. En supergod toast Skagen med frasigt, smörstekt bröd och färska räkor från Smögen. Och ett gott glas torrt vitt vin.

Trevligheter

Midsommarafton hemma på Söders höjder

20 juni, 2020

Midsommarafton anlände i år också. Och här i Stockholm med strålande väder som sällskap. För vår del blev det en jättetrevlig och rolig midsommarafton här hemma på Söders höjder. Goda vänner, strålande utsikt och en verkligt läcker midsommarbuffé satte sin prägel på det hela. En midsommarstång fanns också. I bordsmodell.

Midsommarafton. Balkonfrukost med utsikt över Hammarbykanalen. En festklädd Nauticat, en av fina favoritbåtar, passerar. passerar. Midsommarafton. Vi började med balkongfrukost och till den hade vi sällskap av mängder av fritidsbåtar som skulle ut i skärgården. Här en av mina favoritbåtar, en Nauticat. En finskbyggd motorseglare som har “allt”.

En väldigt fin midsommarafton

blev det. På alla sätt. Och det vackra vädret gjorde att vi utgick från att Stockholms parker antagligen skulle vara välfyllda. Vi hade också i bakhuvudet tankar på en midsommarafton med fin utsikt över vår huvudstad.  Så där föll en del områden bort. Dessutom ville vi också ha viss “social distansering” från andra sällskap och inte heller bege oss så långt bort. (En hel del packning hade vi. ) Så med våra önskningar kändes området på Åsöberget som helt perfekt.

Men sen gällde det att där hitta en plats som passade.  Och det gjorde vi nästan genast. Om det var tur eller skicklighet vet jag inte. Kanske båda så vi slog raskt ner våra “bopålar” här.

Åsögatan och Åsöberget. Väl känd miljöer från författaren m.m.  Per Anders Fogelströms “Stad – serie” böckerna. Böckerna    om Henning Nilsson och hans familj som kommer till Stockholm från Dalarna. En familj som man får följa från 1860 och hundra år framåt. 

Från vår valda “nerslagsplats” uppe på Åsöberget, helt nära Kvastmakartrappan/Kvastmakarbacken, var utsikten inkluderad och tillgången på skugga god. Nog så viktigt. (Delar av mitt ansikte, mittpartiet och högra delen av pannan är täckta av sår.)

Utsikt mot Stockholms inlopp. Och uppe på höjden ligger restaurang och café Fåfängan.(Mer info i länken.) Här på Fåfängan var vi på midsommarafton förra året.

På andra sidan vattnet  ligger Kungliga Djurgården och Kaknästornet syns vida omkring. (Jag var där  i oktober 2016 och sedan några år tillbaka är det inte längre möjligt att besöka det och ta hissen upp.)

Kungliga Djurgården ligger på andra sidan vattnet och Kaknästornet syns vida omkring.

Vännerna Susan och Jörgen på ingång. Snabbt monteras det rejäla campingbordet och en läcker midsommarbuffé dukas fram.

 

Midsommarbuffén är uppdukad

Midsommarbuffén är uppdukad. Nu gäller det att välja snaps med omsorg.

Här ett urval. Allt kom inte ens med på bild; Jansson frestelse, köttbullar, västerbottenmuffins med bacon, sillåda, rödbetssallad- lagat av Susan,  olika sorters sill, inlagd strömming, skagenröra (Dittes hemlagade) ostar, gott bröd  m.m. Och som avslutning kaffe och en tårta med svenska jordgubbar. Perfekt.

Midsommarafton på Åsöberget och alla godsaker är framdukade. Midsommarafton på Åsöberget med alla godsaker uppdukade. 

Sist men inte minst. En midsommarstång. Egentligen är den i miniatyr men det går ju att trolla med kameran.

Är det midsommar så är det. Och en liten midsommarstång hade vi på bordet. Här har jag förstorat den. Är det midsommar så är det. Men vi nöjde oss med att ha midsommarstången på bordet.  Men kanske får vi överväga  ett annat år om vi ska slå till på en “grod dans” runt den.

Absolut njutbart här i skuggan. Tack Susan, Jörgen och Bosse för en jättetrevlig och försvinnande god eftermiddag. 

“Stockholm i våra hjärtan.” Och inte minst Södermalm.

 

 

Trevligheter

Trevlig midsommar!

19 juni, 2020

Så kom den då i år också. Midsommarafton. Stockholm och Södermalm möter dagen med fantastiskt väder där den  klarblå himlen är en vacker kuliss. Balkongfrukost väntar och  senare  picknicklunch med vänner här på Söder. Här har vi med omsorg valt platsen men får räkna med att vara flexibla. Fler aspiranter kan finnas och den lär inte gå att reservera. Och när vi nu är hemma på Söder vill  vi njuta av vår huvudstad från höjderna här hemma. Utsikten ingår då. Visst blir det i mångt och mycket en annorlunda midsommar i år. Ja, inte bara den för det är mycket som har ändrats. Jag vill också passa på att önska alla en så trevlig midsommar som möjligt. Helt klart är att den för många blir annorlunda i år.

 

 

Trevligheter Utflykter

Till Uppsala – En trevlig kväll med gott innehåll

18 juni, 2020

I veckan har det hänt en del trevligheter av olika slag och där gårdagens resa till Åland stack ut lite extra.(En dagskryssning)  Och vad gäller trevligheter och omväxling i största allmänhet så väljer jag helst båda.  Tursamt nog har jag nästan dagligen en god blandning av båda här hemma på kajkanten på Södermalm. Båtar och flytetyg  av olika slag ger riktigt god underhållning och även folklivet på kajen är också  ofta av gott underhållningsvärde. Till trevligheterna i veckan räknar jag också in resan till Uppsala och besöket hos barnbarnsfamiljen för en grillkväll.  Verklig tur med vädret hade vi också.

På våg till Uppsala- Åkrarna har på Uppsalaslätten bytt ut det gula i rapsfälten mot vacker grönska. På väg till Uppsala med bil.  I slutet av maj åkte vi den här sträckan och då lyste fälten gula. Nu är rapsen överblommad och åkrarna på Uppsalaslätten har bytt det gula mot grönt.

Till Uppsala

åker jag gärna. Och anledningen är i första hand barnbarnsfamiljen. Förutom barnbarnen finns det mycket annat som också som lockar och detta går ju fint att kombinera.  Hit tar jag gärna en tur. Uppsala är en stad som trots sin storlek, landets fjärde största stad, känns som en småstad och har mycket att erbjuda av det mesta. Nu under våren har resorna till Uppsala blivit färre och vi  har träffats betydligt mindre än vanligt. Fint att ha möjlighet att ses och då utomhus. Har fungerat väldigt bra. Vid ett par i tillfällen har vi också setts här i Stockholm. Lika trevligt det. Extra glad och tacksam är jag  också över att  få biltransport med dotter Helen. Men snart tror jag det är dags att testa med tåget igen. (Första klass erbjuder mer gott om plats. )

I slutet av maj såg det ut så här på åkrarna när vi var på väg till Uppsala. I slutet av maj såg det ut så här när vi var på väg till Uppsala-Vackra rapsfält-

Barnbarnen väntade på oss likaså en riktigt god grillmiddag. Grillad kycklingfilé, grekisk sallad och tzatziki.

Alltid roligt att komma till Uppsala och träffa killarnaFinaste killarna. Max har nu slutat klass 3 och William 6 år har lämnat förskoleklass och börjar klass 1 i höst. Alltid så  roligt att komma till Uppsala och träffa lillarna. 

Helen tar hand om grillningen. Perfekt med en “riktig grill” på innergården.

God  picknickmiddag tillsammans med döttrar, barnbarnen och pojkarnas pappa.

Finaste William.

Och finaste Max som är i torkartagen. Här torkas det ordentligt.

Jättetrevligt att ses! Men nu dröjer det några veckor tills vi ses igen. Sommarlov väntar och barnbarnsfamiljen åker norrut.

Hemma igen och promenerar sista biten hem längs Östgötagatan. I bakgrunden, på andra sidan kanalen skymtar den nya skyskrapan Stockholm New. Väljer att gå ner till kajen och ta den sista biten hem.  

Bonusbilder från balkongen sent i går kväll. Vi satt ute länge och såg mörkret sänka sig och ljusen speglade sig så vackert i kanalen.

Trevligheter Utflykter

Ålandskryssning – En provtur i Coronatider

17 juni, 2020

Helt nyligen blev det  återigen möjligt  att från Stockholm kunna göra en Ålandskryssning. Alltså en tur till Åland över dagen.  Det har en längre tid  p.g.a. Coronaviruset varit stopp för passagerare  på dessa turer. Men flera av fartygen har under denna period gått med last till och från Åland, Åbo, Helsingfors och Baltikum  Men det har varit restriktioner för andra att följa med och karantänsregler har gällt. (Dock inte för de som kommit härifrån till Sverige)

Men nu är  både Tallink Silja Line och Vikinglinjen  i gång så smått med en Ålandskryssning från Stockholm över dagen. Som kryssningspassagerare från Sverige byter  fartyg i Mariehamn, man är transitpassagerare och ingen karantän är nödvändig. Under vissa omständigheter, (vad som gäller måste noga kollas upp med åländska myndigheter) kan man få gå inland men då krävs karantän hemma på Åland i två veckor. Och igår morse gav vi oss alltså iväg på en Ålandskryssning över dagen.

Vikinng Grace i Tegelvikshamnen. Ålandskryssning väntar. Ålandskryssning  över dagen väntar. Tidig tisdag morgon. Vikinglinjens fartyg Grace ligger i Telvikshamnen i Stockholm och är snart redo för avgång mot Mariehamn på Åland och sedan vidare mot Åbo.

 

En Ålandskryssning

var det nu länge sedan vi var på. Men när det är mer vanliga omständigheter så blir det i alla fall en vända varannan månad  och under sommaren oftare än så. Och till Åland blir det både dags och dygnskryssningar. Havet, den långdragna svenska skärgården  och den mer karga varianten av den innan man når Mariehamn fascinerar mig. Senast vi var iväg på en Ålandskryssning var  nyåret 2019-2020 och då med fartyget  Birka Stockholm. Och då var skärgården klädd i vinterdräkt.  (För närvarande är alla kryssningar med Birka inställda till den 15/7.)

Vikingterminalen Stockholm. Väldigt folktomt på denna ÅlandskryssningVäldigt folktomt i Vikingterminalen inför denna Ålandskryssning. 

Fartyget Viking Grace trafikerar Stockholm – Åbo med stopp i Marieheman. Här kan passagerare på kryssning gå av och byta fartyg för att åka tillbaka till Stockholm. Och ålänningar kan resa mot Åbo eller ta en tur till Stockholm. Viking Grace är ett modernt och miljövänligt fartyg (drivs av naturgas) som sjösattes 2013.  Fartyget  kan ta upp emot 2800 passagerare och dryga 500 fordon. För närvarande är det mest lastbilar av olika storlekar som ska med.

Uppskattningsvis gick passagerarantalet denna dag upp till 150. Så det kändes som om vi hade fartyget för oss själva. Antalet restauranger och barer som var öppna var mycket begränsat, något som också står angivet på hemsidan. Även matutbudet på restaurangerna var rejält begränsat.

Viking Grace. Luftigt och mycket gott om plats på denna ÅlandskryssningLuftigt och mycket gott om plats på denna Ålandskryssning.

Att det skulle bli en lång dag visste vi. Vi checkade in 07.15, fartyget avgick 07.45. Och vi var tillbaka i Stockholm igen 18.55. Hytt kan man boka till både på överresan och hemresan. Men vi hade tänkt oss, och även beställt vackert väder, så vi nöjde oss med att boka en bra hytt med fönster högt upp i fartyget till hemresan.

Vi hade bokat den frukost

som var möjlig; kaffe, juice av olika sorter, yoghurt, olika sorters gott bröd, karelska piroger,äggröra, bacon, köttbullar, prinskorvar, skinka, gurka, sallad och tomater. Ingen självservering, utom vad gällde kaffe, juice och den förpackade yoghurten och en ur personalen  serverade det övriga. En från personalen påminde om avstånd i kön och om handsprit. (Här höll man händerna en bit under automaten) Ville man inte äta den här frukosten fanns olika smörgåsar att köpa och en del hade med sig egen mat.

Resor över Ålandshav

och genom Stockholms skärgård har vi gjort många gånger och i olika varianter. Ibland har vi rest norrut  i Stockholms  inre och yttre skärgård. Andra gånger har vi tagit oss över till Åland från Grisslehamn-i norra Roslagen. Och ofta även från Kapellskär, också i Roslagen, en bit öster om Norrtälje. Just nu är det inte möjligt för oss svenskar att gå iland i Mariehamn och stanna där, men när restriktionerna lättar så rekommenderas även ett besök där över dagen. Eller gärna kombinerat med en övernattning.  Har man med egne bil är det än lättare att ta sig runt på Åland och besöka dess skärgård. Men det går även smidigt att ta sig runt på egen hand och även att ta sig vidare med de allmänna båtarna ut i den åländska vackra skärgården.

På väg ut genom Stockholms skärgård passerar man “skarvöarna”. Här har storskarvarnas träck i stort sett förstört växtligheten. Och de är väldans många. De små svarta “prickarna” är storskarvar.

Inzoomade skarvar men bilden är tagen genom ett fönster och är suddig.

 

Ytterskärgård. Snart ute på Ålands hav. Men solen har ledigt. Jag står ensam på däck och njuter av naturens alla skiftningar.

På en ÅLandskryssning fastna jag just för naturupplevelserna. Och det vare sig det är sol eller ej. Just naturupplevelserna uppskattar jag särskilt mycket under en Ålandskryssning. Och det vare sig det är sol eller ej.  I bilden ovan fastnade jag för ljuset.

Ålands hav.

Ljuset ändras hela tiden och jag står länge kvar på däck . Snart är vi i Mariehamn. Ingen direkt skärgård här.

Båtbyte

Plötsligt är vi i Mariehamn och det blir bråttom att lämna Viking Grace för att ta oss till nästa fartyg, Viking Amorella, som kommit från Åbo och väntar på oss passagerare.

Tre fartyg på rad i Mariehamn. Längst bort ligger  det fyrmastade museiefartyget “Pommern”.  I mitten ligger kryssningsfartyget Birka Stockholm och väntar på att få att komma igång med trafiken och närmast Vikinglinjens Amorella.

Amorella är mindre till formatet än Grace och tar ca 2500 passagerare. Hon är också äldre och lite sliten men stora ytor finns här också –  Även ombord här kändes det som om vi hade  fartyget för oss själva. Inte mer än ca 150 passagerare på hemvägen heller.

I Mariehamn byter vi fartyg och Viking Grace fortsätter till Åbo men utan direkta kryssningspassagerare.

Tillbaka mot Stockholm

Vi lämnar våra ryggsäckar i hytten och tänkte från däck se på när vi lämnade Mariehamn. Men ett slagregn och åska gjorde att vi stannade inomhus. Bestämde oss i stället för att äta lunch. Bufférestaurangerna var stängda, fullt förståeligt, men där äter vi aldrig ändå. Vill inte köa för att få mat. Så valet blev enkelt. Det var en “bordsserveringsrestaurang” öppen “Ella´s Steakhous”. Så den slog vi till på.

Vikinglinjens Amorella. På en Ålandskryssning är god mat något vi unnar oss. Vi är nästan ensamma i den stora matsalen. På en Ålandskryssning brukar vi äta i någon av á la carte restaurangerna. Här var vi sex gäster i restaurangen och vi såg inte ens de övriga.

Menyn var klart begränsad men några för, varm och efterrätter fanns. (Menyn finns angiven på Vikinglinjens  hemsida för respektive fartyg)

Bestämde mig för att hoppa varmrätten och ta en toast Skagen. Riktigt god! Och på åländskt bröd.

 

Här är vi i Oxdjupet, inte långt från Vaxholm. Just här går den huvudsakliga infartsleden för större fartyg in till Stockholm. Och brett är det ju inte. 

Och under tiden vi närmar oss Stockholm njuter vi  i fören av fartyget av en riktigt god gin & tonic (finländskt gin). Även här är vi tämligen ensamma.

Ju närmare Stockholm vi kommer desto bättre blir vädret.Och här är vi snart tillbaka vid kajen igen. Exakt på utsatt tid, 18.55. Och Ålandskryssning är över för den här gången.

Nästan hemma från vår Ålandskryssning. Kända trakter med Danviksklippan. Danviksbron och uteserveringen Boule & Berså, Nästan hemma och vår Ålandskryssning är över för denna gång. Här ser vi Boule och Berså och Danviksklippan till vänster och Danviksbron rakt fram. 

 

Vad tyckte vi då

om den här  lite speciella  kryssningen i “cornatidet.  Vi var förberedda på att det skulle vara få resenärer och att restaurang och nöjesutbudet var begränsat. Men detta gjorde oss absolut ingenting för havet och skärgården hade vi full tillgång till. Och med tanke på just virus och annat måste vi säga att allt ombord var noga genomtänkt och fungerade utmärkt. Skulle man  velat ha en mer social resa så var det inte det rätta valet.

Och för de som undrar var “taxfree” butiken öppen för man kunde handla .Men direkt taxfree är det ju inte. Dock många extraerbjudande här också.

 

 

Trevligheter Utflykter

Uppsala – Stadsträdgården, Pelle Svanslös och bangolf

3 juni, 2020

En riktigt lyckad dag blev det i söndags när jag var en tur till Uppsala.   Dagen bjöd på flera höjdpunkter efter vår lunch och det vackra vädret var vår följeslagare tillsammans med Stadsträdgården, Pelle Svanslös och Fyrisån.

Även Uppsala har en sommargata, Östra Ågatan som sträcker sig längs Fyrisån .Även Uppsala har en sommargata, Östra Ågatan, som sträcker sig längs Fyrisån. Bil och cykelfri. Förutom många serveringar så finns också gott om soffor och bord avsedda för medhavd picknick.

 

Till Uppsala

tar jag mig då och då en vända och det är alltid roligt att komma hit. Här finns barnbarnen och en dotter så det är alltid en  god anledning till ett besök. Men även mycket annat lockar. Kanske en titt upp till Uppsala universitet, det äldsta i Norden och som grundades 1477. Har man inte besökt Domkyrkan eller Uppsala slott så är det också trevligt. Ett besök på någon av stans konditorier kan också vara trevligt. (Bifogar här finns en lista från destination Uppsala. )

Efter vår lunch gick vi längs Fyrisån bort till Svandammen och sedan vidare mot stadsträdgården. Svandammen ligger  vid Fyrisån alldeles nedanför slottet. Dammen kom till i mitten av 1500-talet och var då en del av slottsparken. Här vid Svandammen ligger också restaurang och dansstället Flustret som kom till i mitten av 1800-talet. Namnet gavs av studenterna eftersom folk samlades här som bin på ett fluster. (En bräda i en bikupa där bin startar och landar)

Svandammen och Uppsala slott i bakgrunden. Svandammen och Uppsala slott i bakgrunden. I dammen finns en liten ö som fungerar som skydd och häckningsplats  för de fåglar som finns här.

Uppsala slott

är idag ett byggnadsminne och idag är det landshövdingen som bor där. Slottet började byggas 1549 som en befästning och ingick i den serie borgar som Gustav Vasa och hans söner uppförde som skydd mot eventuella utländska och inhemska fiender. Helt färdigt blev inte slottet förrän i början av 1600- talet eftersom en brand kom emellan.

Stadsträdgården i Uppsala

Under mitten av 1800-talet startade många olika offentliga parkprojekt i Uppsala och ett av dem var just Stadsträdgården. Uppsala Trädgårdssällskap var engagerade och ville uppnå att allmänheten skulle få ett intresse för trädgårdsodling och samtidigt skapa en offentlig park.

Vid slutet av 1800-talet odlade man här i stor omfattning grönsaker, blommor, frukt och bär som var till försäljning i parken. Parken blev till en handelsträdgård som av just den anledningen fick namnet Stadsträdgård i stället för Stadspark. För framtiden har man tänkt sig att Stadsträdgården ska ingå i ett större grönområde som sträcker sig söderut längs Fyrisån.

Uppsala Stadsträdgård är en oas mitt inne i Uppsala.Uppsala Stadsträdgård ligger mitt i stan är verkligen ett omtyckt utflyktsmål. Stor omsorg har lagts på fina planteringar och vackra växter.

Många besökare 

“Pelle Svanslös”

Och är man i Uppsala så är ju “Pelle Svanslös” på ett eller annat sätt ett måste. Han förekommer lite varstans i stan. Pelle Svanslös är en bokserie skriven av Uppsalaprofilen Gösta Knutsson.  Pelle Svanslös presenterades av författaren i radion redan 1937 som “en gråspräcklig kisse med skär nos”.  Han är den lilla kattungen från landet som av misstag hamnar hos Birgitta och hennes familj på Åsgränd.

Pelle  hade det svårt och  blev retad för sin svanslöshet av den elaka katten Måns och hans kumpaner Bill och Bull. Men den snälle Pelle lyckades ändå alltid övervinna Måns. Den första boken, “Pelle Svanslös på äventyr” kom ut 1939. Böckerna om Pelle är berättelser för barn men också en satir över några av dåtidens Uppsalaprofiler. Böckerna var också samhällskritiska där katten Måns har drag som liknar dåtidens tyska nazistledare. Bill och Bull är medlöpare, som det ju fanns många av och Pelle står för det humana. Pelle Svanslös är fortfarande lika aktuell med sitt budskap om snällhet, allas lika värde och civilkurage.

Uppsala har många statyer av Pelle Svanslös och en av dem finns i Stadsträdgården och är gkorrd av konstnären Kristina Jansson. Uppsala har många statyer av Pelle Svanslös och i Stadsträdgården finns en av dem gjord i brons av konstnären Kristina Jansson. 

Vi följer Fyrisån

en bit till söderut. Grönskan är påtaglig och vi bäddas nästan in av den och mycket finns att fästa blicken på längs Fyrisån.

Gott om båtar av olika modeller och bl.a. en del kreativa husbåtsvarianter.  Båtar som inte bara fungerar sim hus och hem utan också ser ut som hus.

Ett par olika varianter av husbåtar .

Så är vi då framme vid bangolfen Har då promenerat dryga 3 km söderut längs Fyrisån och passerat “Studenternas IP”- Direkt ensamma är vi inte om att vilja spela men vi bestämmer oss för att ta  9 av de 18 banorna . Golfbanan har nyligen flyttat hit, 150 meter från den tidigare platsen, så allt är inte klart ännu. Men spela gjorde vi och roligt var det. En glass smakade bra på vägen  tillbaka in mot stan igen.

 

Trevligheter Utflykter

En lyckad dag i Uppsala – Mycket av det mesta

1 juni, 2020

Vi är på väg till Uppsala denna strålande pingstdag. Himlen är helt molnfri och vackert blå-  Och den blå färgen tillsammans med den skira grönskan och de gula rapsfälten på Uppsalaslätten välkomnar extra.  En lyckad dag i Uppsala skulle det komma att bli. Verkligen lyckad. Bara tanken på att spendera dagen med döttrar och barnbarn gjorde mig extra glad.

Uppsalaslätten mötte oss med skir grönska, ljuvligt blå himmel och vackra tapsfält. Ett gott tecken på en lyckad dag .Uppsalaslätten med den skira grönskan, gula rapsfält och den vackert blå himlen ger en föraning om en lyckad dag i Uppsala.

Och en lyckad dag

i Uppsala blev det. Väldigt lyckad. Och givetvis bidrog först och främst döttrarna och barnbarnen till det. Men det vackra sommarvädret gjorde förstås sitt till Uppsala besöker jag vanligtvis ganska ofta. Faller sig naturligt eftersom barnbarnsfamiljen bor här. Men nu när det inte  är tillrådligt att ta tåget hit  så blir det det lite mer sällan. (Å andra sidan bör det gå bra att ta första klass där det brukar vara gott om plats. Och att undvika rusningstider) Men denna pingstdag var det bil som gällde och dotter Helen som körde.

I Uppsala, denna landets fjärde största stad och en populär studentstad är det lätta att trivas. Drygt 180.000 invånare  finns inom stadsgränsen och ca. 240 000 i kommunen men det känns ändå som en mindre stad.  En stad som ä promenad och cykelvänlig och med en mycket gammal historia.

Domkyrkan med sina två torn syns vida omkring. 

Domkyrkan ligger på Domberget.  Kyrkan började man bygga slutet av 1200- talet . Byggandet tog tid bland annat p.g.a. olika bränder och invigningen skedde  först 1435. Domkyrkan är byggd av tegel och man har haft franka katedraler som förebild.  Stilen är  gotisk, där mycket är spetsigt. Tornen syns vida omkring och är 118.7 meter höga och det är också den längd kyrkan har. Kyrkan var tänkt  som en kröningskyrka och de flesta svenska regenter är krönta här. (Undantag drottning Kristina, Karl XII och Kristian den II som kröntes i Stockholm)

Att träffa de “mina”, döttrar, Helen och Liv liksom barnbarnen innebär alltid lycka. Barnbarnen Max (10 år) i blå skjorta och William 6 år röd-vit skjorta. 

Dags för lunch

För vår det var det inte sightseeing vi skulle ägna oss åt utan vi skulle inleda med lunch innan vi fortsatte med andra trevligheter. Valet av lunchrestaurang blev trevliga “Klang Market” och här hade Liv bokat ett bord på deras uteservering.

Omgiven av de mina. Strålande sommarväder,god lunch och bubbel i glasen. En god start på en lyckad dag. Bubbel i glasen för att fira både “mors dag”, det vackra sommarvädret och att ses. Och ett par presenter fick jag också. Stort tack! Visst känns detta som en bra start på en lyckad dag. 

Klang Market i Uppsala och god lunch. Något som denna dag som var viktigt för en lyckad dag. En verkligt god och fräsch lunch bidrar förstås också till en lycka dag.  För min del scampi med diverse tillbehör.

Mot nya mål

Efter lunchen hade vi ett nytt mål i sikte och vi promenerade sakta söderut längs Fyrisån. Och här längs ån, på östra Ågatan har man förvandlat den till en “sommargata”, precis som man gjort i Stockholm på flera restaurangtäta gator.

Fyrisån rinner genom Uppsala och sträcker sig en bra bit genom Uppland. Det är landskapets längsta å med sina 80 km.

 Gula och gröna markeringar i gatan visar vägen för Uppsalas sommargata. Och här finns även gott om bänkar och  gulmålade picknickmöbler utplacerade.  Den röda byggnade tvärs över ån är Västgöta nation  som grindades 1639. (Här har jag haft mycket roligt i unga år. )

Och vi går vidare.

Dags för paus. Och vi har en bit till att gå innan vi är framme. Dit kommer vi på onsdag. 

Trevligheter Utflykter

Till landet och Evlinge på Värmdö – En nostalgitur

27 maj, 2020

Tisdagen var en av de där vackra dagarna. Solen strålade från en klarblå himmel och dagen kändes som gjord för att några timmar lämna huvudstaden. Något direkt mål hade jag inte. Men när jag på förmiddagen steg ut på kajen hemma på Söder dök en tanke upp i huvudet och frågan var om det skulle bli mer än en tanke. Tänk om jag kanske skulle ta en tur till “landet”.

Hit ut till landet och Värmdö och Evlinge tog jag mig med buss.Hit ut till “landet,” till Evlinge, tog jag mig smidigt med buss. Bara dryga 35 minuters resa från Stockholm. Och igenkänningsfaktorn var hög redan vid busshållplatsen. (Här i korsningen av Saltarövägen och Evlingevägen (Som är flera km lång) 

Till landet

för mig, var just när tanken dök upp, Värmdö och Evlinge.  Och hit skulle jag helt klart  snabbt kunna ta mig med buss. Jodå, jag vet visserligen  att “70+ are” helst inte ska ge sig ut och åka kommunalt.  Och för vår del del har vi  heller inte direkt gjort det. Vihar promenerat mycket och har också varit flitiga användare av  pendelbåtarna .Vi har i omgångar varit till Djurgården och Nacka strand för att sedan ta hjälp av apostlahästarna för att komma tillbaka hem till Söder igen.

Men till Evlinge finns inget båtalternativ, såvida men inte för egen del har en. Och så är inte fallet. Nästa fråga var om jag skulle våga mig på att ta bussen. Det brukar vara långa “dragspelsbussar” som kör hit ut , alltså borde det vara gott om plats. Även tidpunkten borde vara gynnsam. Mitt på dagen borde resenärerna vara få. Bestämde mig för att i alla fall för att gå till busshållplatsen vid Londonviadukten( ligger på Söder i Stockholm) dryga två kilometer österut längs kajen.

Planerade att ta bussen  från Londonviadukten till Evlinge, dryga 3 mil.

Vad gällde bussen hade jag bestämt mig för att se hur det var med både platstillgång och antalet resenärer. Hade också bestämt mig för att om det blev “trångt” på bussen så  skulle  jag genast kliva av. Jag väntade vid busshållplatsen, buss 436 kom. Det var en jättelång “dragspelsbuss”, antalet resenärer få  och gott om plats. Så jag klev på.  Och jag behövde inte heller kliva av under vägs för antalet resenärer var litet. (Hade för egen del 10 lediga platser runt mig och hade öppnat fönstret)

Framme

Drygt 30 minuter senare klev jag av bussen ute på landsvägen, Saltarövägen och började gå mot Evlinge, en sträcka på dryga två km och i kända trakter. Snarare, det har varit kända trakter. Skulle det vara så nu också. Det är ändå 15 år sedan jag var här senast på ett kort besök och kanske 25 år sedan mina föräldrar sålde sitt sommarhus här ute.

Till landet och Evlinge har jag kommit. Och vägen, samma som förr tar mig ner mot vattnet. Till landet och Evlinge har jag kommit. Och jag går vägen ner mot vattnet. Samma krokiga väg som förr.

Det tar tid att gå. Inte för att det är långt att gå utan det är så mycket jag vill titta på.

Ser vid dikesrenen att liljekonvaljerna är på gång. Och om någon vecka kommer de att här blomma för fullt.

Evlinge. Och har jag nu kommit ut till landet så blir det också en vända i skogen. Har jag nu kommit ut till landet blir det även en tur upp i skogen innan jag tar mig ner på vägen igen. Visst ser det  också ut att bli gott om blåbär.

Efter ett tag når jag vattnet och Hinsaviken.Här, vid en av bryggorna, hade jag för länge sedan min lilla segelbåt.

Jodå, här ser det ut som jag minns det. Slår mig ner en stund för bråttom har jag ju inte alls.

Visst är det en speciell känsla att komma hit till landet och EVlinge igen. Visst är det en speciell känsla att komma hit ut till “landet” igen. En resa på många plan.

Och givetvis har dte hänt en hel del. Tiden har ju inte stått stilla. Jag vet att fler och fler bosatt sig här ute permanent och nu såg jag också en del både nya och tillbyggda hus. Kommunen verkar ha varit generös med bygglov. (Förr fick husen här  vara ca 50 m2. )

Ett hus som ser nybyggt ut men som smälter in i terrängen. Sjöutsikt har man.

Visst är jag nyfiken

Området här är ett sommarstugeområde från 1950-talet och då fanns det noga restriktioner om hur stora hus som fick byggas. Och man ville då från kommunens sida inte ha någon fast bebyggelse. Tomterna var stora men det fanns inget kommunalt vatten eller avlopp.

På vägen, snett emot där mina föräldrar hade sitt lilla hus,  passade jag på att försiktigt smyga upp till ett hus där mina föräldrar hade vänner som bott. Ett hus byggt på 50-talet och som i alla fall, till utseendet se ut som det gjorde förr. Förutom träverandan. som verkade ny.

Såg ingen här så jag kunde inte fråga om det möjligen är släktingar till våra vänner som nu har huset.

Jag går hundra meter till längs vägen och stannar sedan till igen. Till höger, den utsikt som jag så väl känner igen. Kanske har man här tagit bort en del träd  och glesat ur.

Tänk att jag efter så många år plötsligt fick idén att ta en vända hit ut till landet. 

 Jag är tillbaka till landet

Här uppe ligger “vårt  gamla hus”. Nja, inte helt. Ursprunget är detsamma men detta ser ut att vara ordentligt tillbyggt på den högra sidan. Även en lusthus har kommit till. Och längst ner mot vägen, där det fanns mängder av rosor, har en rejäl häck av barrväxter planterats. Så det var svårt att blicka in och se både huset och tomten. Men jag kunde ju se att tomten inte längre var fylld av blommor, som den var när mina föräldrar hade huset. Nu har den mer förvandlats till en skogstomt. Säkert praktiskt. Försökte få en skymt av ev. gullvivor och liljekonvaljer som min pappa planterat in. Kanske finns de, men svåra att upptäcka på långt avstånd.

Många fina minnen finns härifrån. Både för min del och döttrarnas.  

Här syns tillbyggnaderna bättre.Och även ett trädäck som uteplats har byggts till. Önskar någon varit hemma så att jag kanske kunnat fått se mer av huset.

Jag går vidare en bit vidare  längs vattnet innan det är dags att gå tillbaka till busshållplatsen. Mycket känner jag  igen och mycket  är nytt. Men visst ska jag senare i sommar ta mig ytterligare en vända hit ut. Och vad gäller bussen och resan tillbaka till stan gick den galant med gott om plats.  “Dragspelsbuss” och sammanlagt mellan 10 och 20 resenärer

 

Stockholm Trevligheter

Friska fläktar – Och ett uppiggande möte

14 maj, 2020

Vad gör man den onsdag den 13 maj 2020 i Stockholm? Snöblandat regn faller, termometern visar +6 vid lunchtid och det var friska fläktar som rådde. Milt uttryckt.  Jo, man kan ge sig ut. Och det gjorde jag. Helt lätt var det inte. Förutom att hålla avstånd till andra som också var ute skulle jag dessutom hålla reda på ett bångstyrigt paraply. Ett paraply som envisades med att titt som tätt vända sig ut och in. Alltså fick jag ägna mig åt att byta vindriktning och vända tillbaks det. En något tidskrävande sysselsättning eftersom jag knappast kom framåt. Men envis är jag så med paraplyet som en sorts sköld framför mig gick det i alla fall periodvis hyfsat.

Trots friska fläktar och det snöblandade regnet stannade jag till i Kungsträdgården och beundrade blommorna. Trots friska fläktar och det snöblandande regnet stannade jag till i Kungsträdgården för att titta på vackra blommor.

 

Friska fläktar

var det hela vägen från Söder och ner till Kungsträdgården. Jag och paraplyet blåste framåt. Kungsträdgården var tämligen öde och jag stannade till för att ta några bilder. En utmaning eftersom det regnade och jag inte ville blöta ner kameran. Dessutom skulle jag manövrera paraplyet. Och de träd som finns här gav inte mycket skydd mot regn eller blåst.

Kungsträdgården  är en gammal park och redan 1200-talet fanns odlingar här men det var inte förrän på 1800- talet som parken öppnades för allmänheten . Tills dess var det en kunglig park. Denna onsdag är det väldigt gott om plats här…

De friska fläktarna gjorde att Kungsträdgårdens fontäner käckt blandade sig med det snöblandade regnet. De friska fläktarna gjorde att vattnet i fontänen i Kungsträdgården käckt blandade sig med det snöblandade regnet. Tror ingen annan vattning av växterna behövdes denna dag.

Blommorna ser ut att ta både det snöblandade regnet med jämnmod. De kämpar på för att vara till lyst.

Jag lämnade parken och blåste ut på Hamngatan. Med paraplyet framför mig. Tämligen öde här också.  Jag hoppade mellan vattenpussarna och funderde på om jag, likt Mary Poppins ,skulle lyfta från marken och börja sväva fram i tillvaron. Vore något att skåda.

Hamngatan brukar locka många. Men inte denna dag.

Jag blåste över Norrmalms torg och in på Biblioteksgatan. Där lämnade mig för ett tag de friska fläktar som tagit mig hit. Även Norrmalms torg var nästan folktomt. Jag sneddade över torget och blåste in på Biblioteksgatan. Här var det skönt nog lite lä mellan husen och de friska fläktar jag sällskapat med lämnade mig i fred.

Stannade till en stund vid några butiker på Biblioteksgatan. Och en favorit är Georg Jensen så där gick jag in. Så många snygga och stilrena smycken, ljusstakar och mycket annat som finns här. 

Östermalm nästa!

Jag är snart framme vid Stureplan och Sturegallerian där jag ska träffa vännerna Agneta och Ninni. Dryga 5 km är avverkade och efter det att jag lämnade Södermalm, har jag passerat Gamla stan, en del av City på Norrmalm och har nu kommit till Östermalm.  En stadsdel som i mångt och mycket har liknande historia som Södermalm. Båda var från början fattiga och eländiga “malmar,”  alltså områden utanför staden.  Och staden det var från början Gamla stan.

Tanken var att vi skulle promenera ute på Kungliga Djurgården men i det trista vädret var vi inte alls intresserade av att promenera. Däremot lockade en lunch. I området finns en hel del restauranger att välja på men vi valde “Grodan” alldeles i närheten. Direkt utesittarväder kan man inte påstå att det var, men Grodan erbjöd en inglasad del med glest mellan bord och stolar. Dessutom ingick infravärme och filtar. Och ute på verandan var vi endast två sällskap som satt i varsin del.

Agneta och jag valde fiskgryta som serverades med krutonger, aioli och bröd. Här på Grodan ingår fyllning av fiskgrytan om man önskar. Vi orkade inte men det är en fin gest. 

Ninni valde rimmad lax med stuvad potatis och med lite extra hovmästarsås som uppiggande tillbehör.

Det blev en väldigt trevlig långlunch och sm vanligt ett både fint och roligt möte. Vi tre (med respektive) träffades  på en adoptionskurs 1980 och har varit vänner i 40 år. (Våra barn, sex stycken tillsamman, är dessutom födda på  Sri Lanka och fyra av dem har också tillbringa tid på samma barnhem och vi var där i olika omgångar under våren 1981.)

Fina vänner och ett uppiggande möte.   Alltid både roligt och trevligt att ses. Och samtalsämnen finns alltid.