Fredag igen! Och vi har kommit nio dagar in i oktober. En månad som här i Stockholmstrakten har varit tämligen vänligt sinnad vad gäller vädret. För egen del har jag vistats utomhus en hel del och vidgat vyerna i Stockholmstrakten. Mestadels har jag promenerat men också tagit hjälp av olika pendelbåtar. Smidigt och trevligt! Konstaterade att jag sedan förra fredagen tillryggalagt ca 5 mil. ( I snitt blir det dryga 7 km /dag). Och under allt gående under veckan har jag särskilt lagt märke till de kontraster i naturen som finns i mitt närområde. Förvisso är hösten här men det är också fullt märkbart att sensommaren inte ännu helt vill släppa taget.
Kontraster. En del träd har fortfarande gröna löv kvar och andra har tappat sina eller så är de gula och väntar på att släppa taget.
Kontraster i veckan
Under veckan har jag har rört mig i både mer stadsbetonad miljö hemma på Söder men också en del i naturen. Jag har tillbringat en heldag ute på Djurgården. Dels var jag bland “Tomtar och troll”, en utställning på Waldemarsudde med konstnären John Bauer i fokus, jag har strosat i parken här på udden där också kontrasterna var påtagliga vad gällde växtriket.
I går blev det en runda här i närområdet och jag bestämde mig för en titt längs Årstaviken/Mälaren och även titta upp till koloniområdet vid Eriksdalslunden, dryga 1 km hemifrån. Här går jag ofta och att i de välskötta koloniträdgårdarna följa årstidernas växlingar är ett sant nöje. Koloniområdet ligger uppe på en höjd över Årstaviken och är innerstans största med 143 lotter. Själva namnet kommer från den gård, Eriksdal, som fanns här i närheten.
Tomterna, kolonilotterna, är ganska stora och stugorna har ökat i storlek under årens lopp. Och de flesta har fin sjöutsikt .
Koloniområdet blev anlagt 1906 och Stockholms stad äger marken men arrenderar ut marken till Eriksdalslundens koloniträdgårdsförening. När området var nytt fick kolonisterna bygga s.k. lusthus som var 6 m2 “stora”. Stugorna kallades så. Och det var endast två arkitekter som fick rita dem, dels Ragnar Östberg ( som ritat Stockholms stadshus) och dels Lars Israel Wahlman. (Född i Hedemora) När koloniområdet var nytt var det endast män som kunde komma i fråga som kolonister och för att få en lott var man tvungen till att ha fast bostad. Men idag är det annorlunda. Överlag är kolonilotter i Stockholms innerstad mycket åtråvärda och väntetider på 10 år eller mer är vanliga.
Fler Kontraster – I koloniområdet längs Årstaviken
I slutet av augusti, den sista sommarmånaden, jag gick här i koloniområdet och även i mitten av september .Och visst är det skillnaden påtaglig. Men spåren av sensommar fanns ändå.
Sida vid sida. Vackra kontraster. Vid den här kolonilotten är det fortfarande grönt som är rådande färg.
Längs vägen där jag går skiftar träden också i färg. Kontrasterna är tydliga. Och även bänkarna försöker färgmässigt passa in. Å andra sidan är de gröna året om.
I den här koloniträdgården grönskar det fortfarande.
Likaså här.
I en tredje koloniträdgård fastnar jag för en gul ros, tomater och några hallon .
Jag lämnar kolonilotterna uppe på höjden och tar trapporna och den lilla vägen ner till Årstaviken. Här nere har de flesta träden kvar sina löv och de är påfallande gröna. Jag ser att även en en hel del båtar ligger kvar i sjön. Kanske blir det upptagning nu i helgen.
Jag stannar till en stund och blickar söderut. Där, ett par kilometer bort tittar Globen och höghusen i Johanneshov upp. Men här, där jag står känns den pulserande storstan fortfarande avlägsen. Kontraster även det.
Nästan hemma stannar jag till vid en av bryggorna och tittar på änderna.
Herrarna And letar mat i vattnet –
och en av fruarna “And” vill bli närmare bekant med mig.
En ljuvlig dag på Djurgården som kändes som brittsommar trots att det var ett par dagar innan Birgittadagen.
Start och mål på Södermalm, vid den röda pluppen. Den prickade linjen är promenad och den heldragna blå linjen är båttturer.
Oljekvarnen vid Waldemarsudde. Strålande väder och termometern visade på eftermiddagen +19 så visst kändes det som brittsommar även om det enligt almanackan inte var helt rätt dag. Men några dagar före och efter räknas också hit. 
Några få seglare ser jag. Men trångt är det inte i inloppet till Stockholm. 
Absolut njutbart att promenera längs med vattnet och se träd som fortfarande är gröna och även de som tagit på sig sin höstdräkt. Och visst infann sig sommarkänslan. Lite modifierad. Men brittsommar. Absolut. 
Sitter på båten och vinkar till Djurgården som jag just lämnat. Och många fina upplevelser har jag med mig hem.Kanske är detta den sista dagen på årets brittsommar. 
Parken på Waldemarsudde omfattar 70 000 m2 och är på tre sidor omgiven av vatten. (En vik av Östersjön, tillika inloppet till Stockholm.)
Min runda, hemifrån och till Waldemarsudde. (Den röda punkten) Prickade sträckan är promenad och den heldragna linjen Djurgårdsfärjan. En promenadsträcka på 5 km)
Detta konstverk, “Paret” skapad av konstnär 
Den södra sidan av byggnaden påminner mer om en villa och byggnadens norra sida är mer slottsliknande. 
Här står “Den unge Carl von Linné” och blickar ut mot den östra delen av parken med alla sina växter. (Carl Eldh är konstnären)
På den översta terrassen på Waldemarsudde finns bland blomster och grönska en vack en fontän, Triton, gjord av Carl Milles.Triton var i grekisk mytologi som till havsguden Poseidon och havsgudinnan Amfitrite. Triton var hälften fisk och hälften människa. 
En närmare titt på Triton. (I bakgrunden skymtar Gröna Lund)
Här står jag på den nedre terrassen och blickar upp mot en del av själva byggnaden, slottet, Waldemarsudde. Vad gäller växterna finns de både i rabatter och växer mer fritt. 
Kunde inte låta bli. En Dahlia. Och det fanns många som fortfarande blommade.
Kvinnohuvud.
Denna skulptur, “Djurgården,” finns på den nedre terrassen och konstnären är 
Och visst hittade jag en ask. En riktigt ståtlig ask. En valkask. Och den finns på Södermalm, uppe på Mariaberget.
Södermalm och på väg mot
I Ivar Los park njuter jag först av den vackra utsikten över Stockholm innan jag börjar söka efter den gamla ask som ska finnas här.
En byst av Ivar Lo Johansson finns i den lilla parken och kom på plats här 1991. Konstnären, Nils Möllerberg skapade den redan 1949 men det dröjde innan den hittade “hem”
Här är så den ask jag letar efter. Svår att missa med sina dubbla stammar och de valkar, utväxter som finns längs stammen.
På andra sidan stammen är det en öppning och man kan krypa in. Jag testade inte…. Parken här har också blivit en “temalekpark” med landet i fikus. Passande till den bakgrund Ivar Lo Johansson hade. 
Ännu så länge är det flesta löv kvar. Man sa förr att asken var sen med att grönska och att den först fällde sina löv. Men detta är mest en myt.
Ask har löv som är parbladiga och sågformade och kan påminna om rönnens.
Jag lämnade 
Vackert att gå längs med vattnet och målet, Waldemarsudde, skymtar längst bort till vänster i bild. På andra sidan ser vi över till Nacka. Stockholms grannkommun österut.
Delar av den byggnad på Waldemarsudde som inrymmer utställningslokalerna och restaurangen.
Butiken är placerad bredvid entrén till museet. Och bara att titta och bläddra i böckerna här är givande. 
Boken “Trollbunden”, John Bauer och den magiska naturen, köpte jag och kommer att ha stor glädje av den.
Till vänster ett självporträtt gjort 1910 av Ester Ellqvist Bauer och till höger ett självporträtt av John Bauer målat 1908. Båda finns i vanliga fall på Nationalmuseum. Nu utlånade till Waldemarsudde. 
John Bauer 1912 “Vad vill du här i min skog? Ropade hon då Nisse kom gående.”
John Bauer 1913. “En sådan eländig liten bleknos” . (Waldemarsudde)
John Bauer 1907. “Trollen i Domberget väntar främmande. (Waldemarsudde)
Bilder från boken. Till vänster “Lasse den late” av Jenny Nyström 1925. Till höger “Tummeliten” av Elsa Beskow 1897.
Från boken. Den här målningen;”Rödluvan och vargen i skogen” är målad av Carl Larsson 1881.
Från Waldemarsudde. “Näcken” målad av Carl Larsson 1887.