Browsing Category

Stockholm

Stockholm

Kontraster i naturen nära mig – En färgglad palett

9 oktober, 2020

Fredag igen! Och vi har kommit nio dagar in i oktober. En månad som här i Stockholmstrakten har varit tämligen vänligt sinnad vad gäller vädret. För egen del har jag vistats utomhus en hel del och vidgat vyerna i Stockholmstrakten. Mestadels har jag promenerat men också tagit hjälp av olika pendelbåtar. Smidigt och trevligt!  Konstaterade att jag sedan förra fredagen tillryggalagt ca 5 mil. ( I snitt blir det dryga 7 km /dag).  Och under allt gående under veckan har jag särskilt lagt märke till de kontraster i naturen som finns i mitt närområde. Förvisso är hösten här men det är också fullt märkbart att sensommaren inte  ännu helt vill släppa taget.

Stockholm. Södermalm. Årstaviken. Kontraster. En del träd har kvar sina gröna löv och på andra träd är de gula eller har släppt taget. Kontraster. En del träd har fortfarande gröna löv kvar och andra har tappat sina eller så är de gula och väntar på att släppa taget.

Kontraster i veckan

Under veckan har jag har rört mig i både mer stadsbetonad miljö hemma på Söder men också en del i naturen.  Jag har tillbringat en heldag ute på Djurgården.  Dels var jag bland “Tomtar och troll”, en utställning på Waldemarsudde med konstnären John Bauer i fokus, jag har strosat i parken här på udden  där också kontrasterna var påtagliga vad gällde växtriket.

I går blev det en runda här i närområdet och jag bestämde mig för en titt längs Årstaviken/Mälaren och även titta upp till koloniområdet vid Eriksdalslunden, dryga 1 km hemifrån. Här går jag ofta och att i de välskötta koloniträdgårdarna följa årstidernas växlingar är ett sant nöje. Koloniområdet  ligger uppe på en höjd över Årstaviken och är innerstans största med 143 lotter. Själva namnet kommer från den gård, Eriksdal, som fanns här i närheten.

Tomterna, kolonilotterna, är ganska stora och stugorna har ökat i storlek under årens lopp. Och de flesta har fin sjöutsikt .

Koloniområdet blev anlagt 1906 och Stockholms stad äger marken men arrenderar ut marken till Eriksdalslundens koloniträdgårdsförening. När området var nytt fick kolonisterna bygga s.k. lusthus som var 6 m2 “stora”.  Stugorna kallades så. Och det var endast två arkitekter som fick rita dem, dels Ragnar Östberg ( som ritat Stockholms stadshus) och dels Lars Israel Wahlman. (Född i Hedemora) När koloniområdet var nytt var det endast män som kunde komma i fråga som kolonister och för att få en lott var man tvungen till att ha fast bostad. Men idag är det annorlunda. Överlag är kolonilotter i Stockholms innerstad mycket åtråvärda och väntetider på 10 år eller mer är vanliga.

Fler Kontraster – I koloniområdet längs Årstaviken

I slutet av augusti, den sista sommarmånaden, jag gick här i koloniområdet och även i mitten av september .Och visst är det skillnaden påtaglig. Men spåren av sensommar fanns ändå.

Stockholm. Södermalm. Eriksdalslundens koloniområde. Trädens kontraster i färg är tydliga. Sida vid sida. Vackra kontraster. Vid den här kolonilotten är det fortfarande grönt som är rådande färg.

Stockholm. Södermalm. Årstaviken. Tydliga kontraster är synliga på träden. En del träd är nästan gula och andra fortfarande grönaLängs vägen där jag går skiftar träden också i färg. Kontrasterna är tydliga. Och även bänkarna försöker färgmässigt passa in. Å andra sidan är de gröna året om. 

I den här koloniträdgården grönskar det fortfarande.

Likaså här.

I en tredje koloniträdgård fastnar jag för en gul ros, tomater och några hallon .

Jag lämnar kolonilotterna uppe på höjden och tar trapporna och den lilla vägen ner till Årstaviken. Här nere har de flesta  träden kvar sina löv och de är påfallande gröna. Jag ser att  även en en hel del båtar ligger kvar i sjön. Kanske blir det upptagning nu i helgen.

Stockholm. Södermalm. Årstaviken. Staden möter naturen. Kontraster även här, Jag stannar till en stund och blickar söderut. Där, ett par kilometer bort tittar Globen och höghusen i Johanneshov upp. Men här, där jag står känns den pulserande storstan fortfarande avlägsen. Kontraster även det.

Nästan hemma stannar jag till vid  en av bryggorna och tittar på änderna.

Herrarna  And letar mat i vattnet –

och en av fruarna “And”  vill bli närmare bekant med mig.

 

Stockholm

Brittsommar – Sommarvärme på hösten – Och en rolig slump

8 oktober, 2020

Sommarvärme på hösten? Ja, då brukar man kalla det för brittsommar och ibland också för indiansommar. Och visst har vi haft många vackra och varma dagar både i slutet av september och början av oktober. Med begreppet brittsommar menar  man från början dagarna kring brittmäss, den heliga Birgittas dag, som infaller den 7 oktober. (Birgitta och Britta har då namnsdag.) Just runt detta datum har det enligt gammal folktro varit fint och varmt väder.

En ljuvlig dag på Djurgården som kändes som brittsommar trots att det var några dagar frö tidigt.En ljuvlig dag på Djurgården som kändes som brittsommar trots att det var ett par dagar innan Birgittadagen.

Brittsommar eller indiansommar

Båda betecknar egentligen samma sak. Alltså när det under hösten är en period med varmt och torrt väder. Och det har i varje fall vi i Stockholm kunnat glädjas åt. Visserligen med en och annan regnig dag.  Just ordet indiansommar är lånat från engelskans “Indian summer” som i USA och Kanada innebär milt och soligt väder  på sena hösten eller den tidiga vintern.

Många vackra och sköna dagar har det varit och jag har till största delen tillbringat dem utomhus och på gående fot. En del turer med olika pendebåtar har också ingått så då det har då båtpromenader.

En av de senaste promenaderna på Djurgården, en heldag, där jag gick dryga en mil,  kom att innehålla en noggrann titt på Djurgårdsstaden, besök på John Bauerutställningen på Waldemarsudde och en fin tur i den vackra parken på Waldemarsudde. Och trots att datumet var lite innan den 7 oktober så var känslan av en skön brittsommardag påtaglig.

Start och mål på Södermalm, vid den röda pluppen. Den prickade linjen är promenad och den heldragna blå linjen är båttturer.

Från Waldemarsudde till Blockhusudden

går jag längs med vattnet. Men trots att detta är Stockholms inlopp var det endast få båtar jag ser.  Jag lämnar Waldemarsudde  och parken och solen strålar sent på eftermiddagen på mig från en klarblå himmel.  På vänster sida strax ser jag den röda oljekvarnen, en väderkvarn. Och just den här kvarnen var ett kärt motiv för “målarpinsen,” prins Eugen och finns med som motiv på flera av hans tavlor. Kvarnen kom till i slutet av 1700-talet och användes för att framställa linolja. Idag finns inte vingarna kvar men i övrigt är den intakt. Mer om kvarnen finns att läsa här.  

Stockholm. Kyngliga Djurgården. Oljekvarnen vid Waldemarsudde. Och visst var det brittsommar i luften.Oljekvarnen vid Waldemarsudde. Strålande väder och termometern visade på eftermiddagen +19 så visst kändes det som brittsommar även om det enligt almanackan inte var helt rätt dag. Men några  dagar före och efter räknas också hit.  

Några få seglare ser jag. Men trångt är det inte i inloppet till Stockholm.

 Tvärs över vattnet, i Nacka kommun, ligger Danvikshemmet, ett äldreboende. Byggnaden är ståtlig och uppfördes i början av 1900-talet-  Och många är  turisterna som trott att detta är Stockholms slott.

Stockholm . Kungliga Djurgården. På väg mot Blockhusudden. Och visst kom känslan av sommar. I varje fall brittsommar. Absolut njutbart att promenera längs med vattnet och se träd som fortfarande är gröna och  även de som tagit på sig sin höstdräkt. Och visst infann sig sommarkänslan. Lite modifierad. Men brittsommar. Absolut.  

Snart framme vid Blockhusudden där jag ska ta SL-båten/pendelbåten över till  Nackasidan och kajen vid Saltsjökvarn (Vår närmsta båthållplats med SL- båten.) Båtarna går var 20:nde minut så väntan blir kort. Klockan har hunnit bli 17 och det är fortfarande +18 grader. Båten kommer och jag slår mig ner utomhus på övre däck och njuter av den sköna båtturen

Stockholm. Kungliga Djurgården. Kanske är detta den sista dagen på årets brittsommar. Sitter på båten och vinkar till Djurgården som jag just lämnat.  Och många fina upplevelser har jag  med mig hem.Kanske är detta den sista dagen på årets brittsommar.

En rolig slump

I slutet av september var jag också här på Djurgården och gick då längs Djurgårdsbrunnsviken.

Och häromdagen fanns en kommentar på min blogg som jag blev väldigt glad för. (Bilden som är med här under hade personen sett och skrev följande.) Och visst är det viktigt att vi tar hand om våra vatten. Titta gärna på filmen som finns med i länken.

“Tack för en trevlig och informativ guidning utmed Djurgårdsbrunnsviken!
Noterar att du på bilden med vilande flanörer på parkbänkarna nedanför Sjöhistoriska museet även fått med en liten glimt av vår båt som nu precis avslutat behandlingen av Djurgårdsbrunnsvikens vatten. Under två veckor har vi på uppdrag av Stockholm stad behandlat viken mot övergödning. Mer information finns i ett inslag på SVTs regionala nyheter (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/fosfor-ska-rena-djurgardsbrunnskanalen) samt en lunchföreläsning 9/9 på Sjöhistoriska museet, tillgänglig via museets Facebook-sida @Sjohistoriska
Vi på Vattenresurs AB hoppas att alla framöver även får möjlighet att njuta Djurgårdsbrunnsvikens numera renare vatten!”

 

Stockholm

Waldemarsudde på Djurgården – En promenad i den vackra parken

7 oktober, 2020

För några dagar sedan tillbringade jag en heldag i strålande solsken ute på södra Djurgården. Och hit  ut kom jag med Djurgårdsfärjan från Skeppsbron/Gamla stan.  Och sedan blev det en rejäl promenad med en hel del stopp.  Först av allt stannade jag till ett bra tag i  Djurgårdsstaden  innan jag fortsatte längs vattnet bort till Prins Eugens Waldemarsudde. Och här fanns dagens egentliga mål, utställningen Trollbunden med konstnären John Bauer i fokus. (Mer om utställningen i länken)Men efter att ha sett, den i mitt tycke fascinerande utställningen så tog jag mig an parken

Stockholm. Kungliga Djurgården. Waldemarsudde. Perken här omfattar 70 000 m2 och är på tre sidor omgiven av vatten.Parken på Waldemarsudde omfattar 70 000 m2 och är på tre sidor omgiven av vatten. (En vik av Östersjön, tillika inloppet till Stockholm.)

Min runda, hemifrån och till Waldemarsudde. (Den röda punkten) Prickade sträckan är promenad och den heldragna linjen Djurgårdsfärjan. En promenadsträcka på 5 km)

Prins Eugens Waldemarsudde

är det korrekta namnet och förutom konst så var prinsen intresserad av växter och i ett brev till en god  vän skrev han; “Näst efter konsten tror jag blomster är min största glädje:”.  Och vem var då prins Eugen. Mer  ingående information om honom och historien bakom Waldemarsudde finns på hemsidan.

Prins Eugen ( 1865-1947) var den yngste sonen till kung Oscar II och drottning Sophia. Han har kallats för “målarprinsen” och visade redan i unga år intresse för konsten. Och detta var ett intresse som kom att bli till ett livslångt engagemang för kosten.Han målade själv och han samlade på konst. En hel del av hans egna tavlor  och den konst han samlat på finns att se  i museiedelen av Waldemarsudde. I början av 1900-talet förvärvade prinsen besittningsrätten, alltså möjligheten att nyttja, Waldemarsudde och då främst som sommarnöje. Men så småningom lät han uppföra en permanent bostad här ute och 1906 flyttade prins Eugen in här. Arkitekt till Waldemarsudde var Ferdinand Boberg som bl.a i Stockholm ritat Rosenbad, (säte för Sveriges regering), NK, Lo-Borgen och en hel del annat och så även byggnader runt om i landet.

Parken på Waldemarsudde

är även den som en konstutställning med ett 20-tal skulpturer och statyer och alla är inköpta av prins Eugen. Han har också oftast tänkt ut var i parken de ska placeras. Och att blommor, förutom konst, är ett stort intresse framgår tydligt. Och det trots att vi är i början av oktober.Utsikten är vacker och kommer helt och fullt till sin rätt denna soliga oktoberdag. I parken, på tre sidor omgiven av vatten, finns klippor, ängar, gott om lövträd och så alla vackra blomster. Flera terrasser finns också anlagda på byggnadens södra sida ner mot vattnet.

Några hundra meter från själva byggnaden Waldemarsudde finns denna skulptur,"Paret" skapad av konstnären Liss ErikssonDetta konstverk, “Paret” skapad av  konstnär Liss Eriksson finns ett par hundra meter  från själva Waldemarsudde. Liss Eriksson stiftade jag för ett par år sedan närmare “bekantskap med i Arvika och på Rackstadsmuseet.

Den södra sidan av byggnaden påminner mer om en villa och byggnadens norra sida är mer slottsliknande. 

Här står “Den unge Carl von Linné” och blickar ut mot den östra delen av parken med alla sina växter. (Carl Eldh är konstnären)

På en av terrasserna där man ser över vattnet till Nacka finns konstfulla planteringar och i mitten en fontän.

Stockholm. Djurgrården. Waldemarsudde. En av många skulpturer. Här Triton i form av en fontän. På den översta terrassen på Waldemarsudde finns bland blomster och grönska en vack en fontän, Triton, gjord av Carl Milles.Triton var i grekisk mytologi som till havsguden Poseidon och havsgudinnan Amfitrite. Triton var hälften fisk och hälften människa. 

En närmare titt på Triton. (I bakgrunden skymtar Gröna Lund)

Mer att se

Stockholm . Djurgården. Södra delen av slottet Waldemarsudde. Vackra odlingar både i rabatter och mer fritt. Här står jag på den nedre terrassen och blickar upp mot en del av själva byggnaden, slottet,  Waldemarsudde. Vad gäller växterna finns de  både i rabatter och växer mer fritt. 

Kunde inte låta bli. En Dahlia. Och det fanns många som fortfarande blommade.

Kvinnohuvud. Konstnär Christian Eriksson.  (Pappa till konstnären Liss Eriksson och Också han med tydliga förankringar i Arvika, Värmland.

Denna skulptur, “Djurgården,” finns på den nedre terrassen och konstnären är Theodor Lundberg. (Han är “pappa” till många verk både i Stockholm och runt om i Sverige)

Innan jag lämnar Waldemarsudde för denna gång slår jag mig ner i “Rundtemplet” och blickar hem mot Söders höjder. Rundtemplet lär ha ritats av prins Eugen och kom på plats 1904 och går i samma stil som slottet. (Men det är mycket möjligt att inluencer till templet kom från arkitekten Ferdinad Bobergsom ritade slottet.)  Templet är åttkantigt och står längst ut på en stenterrass.

 

Foto Stockholm

Ask – Ordet att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

6 oktober, 2020

Ask är ordet att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig går den ut på att med bild och/eller text tolka det angivna ordet. Ord vi får att tolka är homonymer. Ord där stavning och uttal är lika, men med olika betydelser. Här är det är  fritt fram för egna funderingar och tolkningar. Och alla är välkomna att vara med. Veckans tolkning bjuder på gårdagsfärska bilder och det strålande Stockholmsvädret gjorde det extra behagligt att ta en långpromenad och leta efter en ask. Eller kanske skulle jag hitta fler.

Stockholm. Södermalm. Mariaberget och Ivar Lo Johanssons park. Här fanns den stora ask, trädet, som jag letade efterOch visst hittade jag en ask. En riktigt ståtlig ask. En valkask. Och den finns  på Södermalm, uppe på Mariaberget.

Ask

Vi är flera som är med i fotoutmaningen och jag tittar aldrig på andras bidrag innan jag själv publicerat mitt eget. Och som vanligt funderade jag på vilken inriktning jag skulle ta mig an. Men gårdagens vackra väder i Stockholm lockade till en långpromenad  och jag hade en svag aning om var jag skulle kunna hitta en ask. Och då inte i betydelsen låda, skrin, kartong eller dosa. Utan trädet ask.  Jag man kan ju även skicka tankarna till det engelska ordet “ask” – fråga. Men det gjorde jag inte.

Södermalm. På väg mot Mariaberget för att hitta den ask jag letade efterSödermalm och på väg mot Mariaberget och Monteliusvägen för att hitta den ask jag sökte. Här uppe på Mariaberget har man, i varje fall om det är solsken, en strålande utsikt över Stockholm. (En promenad här uppe får ni genom länken ovan)

Jag vet att den ask jag letar efter finns i en park här; i författaren Ivar Lo Johanssons park – “Ivar Los Park”. Parken har adress Bastugatan 26 men man kan också nå den från Monteliusvägen. Ivar Lo Johansson flyttade 1934 in i ett hus  här vid parken, på Bastugatan 21 och bodde här till sin död 1990. Parken hette fram till 1990 Mariaparken, men i samband med Ivar Los död  bytte parken namn.

Stockholm. Mariaberget. Ivar Los park. Njuter av utsikten över Stockholm innan jag letar efter den ask jag vet ska finnas här. I Ivar Los park njuter jag först av den vackra utsikten över Stockholm innan jag börjar söka efter den gamla ask som ska finnas här.

En byst av Ivar Lo Johansson finns i den lilla parken och kom på plats här 1991. Konstnären, Nils Möllerberg  skapade den redan 1949 men det dröjde innan den hittade “hem”

Så plötsligt ser jag den ask

jag letar efter. Vet att detta är en valkask. Har läst på- Och att dessa kallas så beror på de valkiga stammarna.Jag vet att de finns minst på tre platser i Stockholm; Humlegården, Långholmen och här i Ivar Los. Park. Troligt är att de valkiga stammarna bildats genom mutation.

Kom även att tänka på den nordiska mytologin där guden Oden skapade de första människorna. Ask den förste mannen och Embla den första kvinnan. Han kom vandrande till en havsstrand i sällskap med några andra gudar och fann två trädstammar, en alm och en ask. Oden gav dem liv och asken blev den förste mannen och almen blev till Embla, den första kvinnan.

Stockholm. Mariaberget. Ivar Los park. Här är så den ask, den valkask. jag letar efter Här är så den ask jag letar efter. Svår att missa med sina dubbla stammar och de valkar, utväxter som finns längs stammen.

På andra sidan stammen är det en öppning och man kan krypa in. Jag testade inte….  Parken här  har också blivit en “temalekpark” med  landet i fikus. Passande till den bakgrund Ivar Lo Johansson hade. 

Ännu så länge är det flesta löv kvar. Man sa förr att asken var sen med att grönska och att den först fällde sina löv. Men detta är mest en myt.

Trädet ask kom till Sverige omkring 6700 år f.Kr då inlandsisen endast låg kvar i norra Norrlands inland. Och ju varmare det blev i landet spred sig asken tillsammans med andra lövträd norrut. Förutom i Sverige finns asken i stora delar av Europa.

Ask. Löven är parbladiga med sågad kant och kan påminna om rönnens. Ask har löv som är parbladiga och sågformade och kan påminna om rönnens.

 

Nu när jag publicerat detta inlägg  går jag tillbaka till februari  2019 när ordet var med förra gången. Den ask -tolkning jag då gjorde är från den resa i Sydamerika vi då var ute på. Skiljer sig mycket från dagens tolkning.

 

Titta gärna in här för att se fler tolkningar av veckans temaord.

 

Kultur Stockholm

John Bauer-Tomtar, troll och natur – Trollbunden på Waldemarsudde

5 oktober, 2020

Konstnären John Bauer har alltid fascinerat mig från det jag var liten. Och nästan varje kväll såg jag fram emot att få höra en saga, gärna  från boken/böckerna “Bland tomtar och troll” . Böcker som J. Bauer illustrerat från 1907, då den först kom ut och i tio år framåt.  (J.B avled 1918 så senare tog andra konstnärer vid.)

Jag har i flera veckor velat se utställningen Trollbunden – John Bauer och den magiska naturen som pågår på Waldemarsudde fram till den 24/1. Och i fredags kom jag äntligen dit.

Stockholm. Djurgårdsstaden. Jag lämnade den och fortsatte österut mot Waldemarsudde och John Bauer utställningen- "Trollbunden".Jag lämnade Djurgårdsstaden, ett delmål för  fredagens promenad och fortsatte österut längs vattnet , på  Kungliga Djurgården, mot prins Eugens Waldemarsudde.  Och här utställningen “Trollbunden” med John Bauer och hans målningar i fokus.

Vackert att gå längs med vattnet och målet, Waldemarsudde, skymtar längst bort till vänster i bild. På andra sidan ser vi över till Nacka. Stockholms grannkommun österut.

“Trollbunden” John Bauer och den magiska naturen

John Bauer (1882- 1918) är troligen den konstnär som man i Sverige mest förknippar med skildringar av mörka skogar, troll och andra naturväsen. I utställningen här på Waldemarsudde finns dryga 60 konstverk av J.B. med och de samverkar fint med de andra konstnärerna, både svenska och nordiska, som också är representerade i utställningen. Detta är konstnärer som också i början av 1900-talet fördjupade sig i nordisk folktro och deras väsen.Svenska konstnärer som också intresserade sig för folktro och väsen under den här tiden var bl.a  Jenny Nyström, Elsa Beskow och Ernst Josephsson. Men även Carl Larsson, Bruno Liljefors, prins Eugen och Oskar Bergman hörde hit. Om John Bauer och hans liv finns mycket att läsa. 

Delar av den byggnad på Waldemarsudde som inrymmer utställningslokalerna och restaurangen.

Butiken är placerad bredvid entrén till museet. Och bara att titta och bläddra i böckerna här är givande. 

Prins Eugens Waldemarsudde. Pågående utställning är bl.a. Trollbunden- John Bauer och den magiska naturenBoken “Trollbunden”, John Bauer och den magiska naturen, köpte jag och kommer att ha stor glädje av den.

Boken berättar utförligt om utställningen men också om fantasi och sagor, väsen i folktro och innehåller förstås också mycket om J.B.  Mängder av spännande illustrationer finns och jag fängslades genast av mystiken och detaljerna i bilderna.

“John Bauer – Sagornas djup och speglande yta”

heter ett kapitel i boken där Margareta Rossholm Lagerlöf berättar om natur och myt. Båda blev inspiration både för konstnärer och deras publik vid sekelskiftet 1900. En längtan och ett sökande fanns efter det man kunde känna igen. Det som hade funnits en gång i världen. Kanske fanns detta gamla och ursprungliga kvar på något sätt. I sagor för barn på den här tiden kunde segern över stora och ibland oförklarliga krafter upprepas. Och i sagorna hamnade man oftast på den goda sidan. Men inte alltid. Vanliga teman i sagorna var prinsessor, troll, näcken och naturen. Inte minst också mystiken.

Självporträtt av John Bauer och hans hustru Ester Ellqvist Bauer. Finns i vanliga fall på Nationalmuseum men nu utlånade till utställningen på Waldemarsudde. Till vänster ett självporträtt gjort 1910 av Ester Ellqvist Bauer och till höger ett självporträtt av John Bauer målat 1908. Båda finns i vanliga fall på Nationalmuseum. Nu utlånade till Waldemarsudde.

Ett smakprov, urval, av målningar som jag såg

Några av tavlorna är fotograferade på utställningen på Waldemarsudde och andra har jag fotograferat av från boken jag köpte.  “Kan tänka mig att igenkänningsfaktorn kan vara hög. Och förutom J.B. så finns i mitt urval också Jenny Nyström, Elsa Beskow och Carl Larsson med.

John Bauer 1912 Bild från boken. " Vad vill du här i min skog? Ropade hon, då Nisse kom gående. John Bauer 1912 “Vad vill du här i min skog? Ropade hon då Nisse kom gående.”

Waldemarsudde. John Bauer 1913. "En sådan eländig bleknos"John Bauer 1913. “En sådan eländig liten bleknos” . (Waldemarsudde)

Waldemarsudde. John Bauer 1907. "Trollen i Domberget väntar främmande"John Bauer 1907. “Trollen i Domberget väntar främmande. (Waldemarsudde)

Bilder från boken. Till vänster “Lasse den late” av Jenny Nyström 1925. Till höger “Tummeliten” av Elsa Beskow 1897.

Från boken. Den här målningen;”Rödluvan och vargen i skogen” är målad av Carl Larsson 1881.

Från Waldemarsudde. “Näcken” målad av Carl Larsson 1887.

Troll, älvor, skog och näcken

John Bauer har verkligen påverkat nutidens föreställningsvärld kring just naturväsen. I varje fall jag förknippar honom med en sagoskog som oftast är mystisk fylld av olika väsen.  Man låter sig fångas av äventyr bland  stigar,  mossbeklädda  stenaroch trädens  grova stammar och rötter.  Och jag blev verkligen trollbunden av utställningen. Har någon vägarna förbi eller kanske är i närheten gör gärna ett besök på Waldemarsudde. Gott om plats är det i utställningslokalerna och förutom utställningarna är miljön och parken med alla sina skulpturer värd ett besök i sig.

 

Mer om och från den vackra parken och utemiljön på Waldemarsudde kommer på onsdag.