Monthly Archives

maj 2020

Skyltar

Skyltande söndag- Med bidrag från veckan som varit

31 maj, 2020

Söndag och tillika pingstdagen. Och det är dags för en rolig och skyltande söndag  som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar.  Detta är dessutom den sista skyltsöndagen i maj månad. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning.

Vid Mosebacke torg finns dessa bänkar och blommor. Tänkte extra  på bloggvännen BP när jag passerade eftersom man här  kan se spår av “Hammarby” och deras klubbfärger-

Skyltande söndag

med ett axplock av skyltar jag stött på i veckan under mina strövtåg både i huvudstaden och på landet. Så välkomna med på en skyltpromenad

Ett besök blev på Mosebacke har det blivit. Och budskapet att “lämna plats åt de ömtåligare” verkade man följa.

Fiskargatan på Södermalm. En skylt man npterar vare sig det äe en sskyltande söndag eller ej. Alldeles bakom Mosebacke ligger Fiskargatan. Den gata där Lisbet Salander, en fiktiv karaktär i Stieg Larssons böcker köpte en lägenhet. Skylten lägger man i alla fall märke till vare sig det är en skyltande söndag eller ej.

Längre söderut på Södermalm finns denna skylt; S & F – Sofo  som för står s”öder om Folkungagatan”. Ett område som sträcker sig ner till Ringvägen. Kan alltid vara bra att veta var man är.

 

Från Södermalm blir det ett hopp, eller snarare busstur österut till Värmdö kommun och till Evlinge. Här ute hade mina föräldrar sitt lantställe under många år. Och i veckan blev det en tur hit ut för min del.

Och visst kände jag mig välkommen. Många år sedan jag varit här. Men mycket var sig ändå likt.

Vad gäller den här skylten har jag sett den redan på 70-talet. Men till vilken nytta? Nu som då tippas det här.

Från Evlinge till Stockholm och Österlånggatan i  Gamla stan. 

Butiken “Znogg” har legat här i många år. Och givetvis kom jag att tänka på min bloggvän Znogge när jag gick förbi.

Den gamla skylten till restaurang den “Gyldene Freden” hänger kvar. En av Evert Taubes stamställen.

Är man intresserad av böcker om Stockholm och dess historia, ny som gammal, är ett besök här att rekommendera.

Hittade också denna skylt här i fönstret.

Kan lätt paras ihop med denna som jag hittade på Södermalm. Och visst är hygien viktig.

 

Passar på att önska alla som tittar in en fin söndag- Och det gör jag från ett strålande vackert Stockholm

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

 

Stockholm

Skön sommarkänsla – En utekväll på Södermalm

30 maj, 2020

Det är fredag och det är tidig kväll. Eller sen eftermiddag om man hellre vill det. Begreppet i sig är något “flytande” och särskilt så här års när solen är uppe till sent. (Men rent generellt räknar man eftermiddag mellan 13 och 17 och kvällen mellan 18-22) Stockholm bjuder på skön sommarkänsla och när jag ger mig ut här hemma på Söder i den ljumma kvällen så är jag garanterat inte ensam. Jo, ganska ensam om att förflytta mig. Däremot inte alls ensam om att vara ute.

Skön sommarkänsla infinner sig när Stockholms sommargator öppnar. Här Skånegatan på Södermalm- Absolut skön sommarkänsla denna fredag afton. Skånegatan är en av flera gator på Södermalm som nu mellan maj och september blivit “gågata” och med utökade serveringar. Många bänkar, som inte hör till serveringarna finns utsatta och en hel  del växter har placerats ut för att mjuka upp gatumiljöerna. 

Skön sommarkänsla

För vår del så hade vi ätit “utelunch” under dagens tidigare promenad så mitt ärende denna tidiga afton var ett besök på  Stockholm Ost & Chark på Renstiernas gata, ca 1,5 km hemifrån oss. En butik kombinerad med en liten restaurangdel. (Inne och uteservering) Hit kom jag för gången besökte i slutet av april och nu tittar jag in varje vecka. Och en av orsakerna är också att det finns mycket roligt att se på vägen både dit om hem. Även flera vägval.

Start  och “mål” – hemma, vid den röda markeringen.  

Inköpen var snabbt avklarade och jag  valde nu att ta Skånegatan och Södermannagatan tillbaka hem. Vad gäller gator runt om i Stockholm som nu sommartid blivit “gå och restauranggator” så är de fler och finns i olika delar av stan. Här finns en lista var de finns.

Jag stannade till vid Nytorget som ligger längs med en del av Skånegatan. Gott om barn och vuxna  både med picknick och utan.

Nytorget med skön sommarkänsla på det gröna konstgräsetVisserligen konstgräs. Men å andra sidan är det grönt. (En del hundar kan ha lite svårt för detta och vilja slå sig ner…) Och visst infinner sig en skön sommarkänsla av att se detta.

Jag går vidare och ser uteserveringar fyllas. Och eftetrsom det nu råder “distanstider” och färre gäster kan få plats så har krögarna fått bredda sina serveringar.

Bra med avståndet här mellan gästerna.

Skånegatan. Här med serveringar på båda sidorna. Gästerna är många och skön sommarkänsla är närvarandeHär den östra delen av Skånegatan. Gott om välbesökta serveringar på  gatans båda sidorna. Och skön sommarkänsla har infunnit sig. I alla fall denna kväll.

Paus

Jag slog mig ner ett tag på en av alla de bänkar som nu sommartid finns utplacerade som extra sittplatser. Kunde krasst konstatera att här går det nu bra för restaurangerna som är välbesökta. Men annat är det i Gamla stan. Även om jag häromdagen såg lite fler människor runt serveringarna på Stortorget så var det ändå väldigt öde. Trist att se.

Skånegatan med många besökare.

Jag kommer ner till korsningen vid Södermannagatan och viker av hemåt mot kajen. Här är serveringarna koncentrerade till en sida och ett par bilar verkar ha förirrat sig hit för att parkera.

Hemma på kajen igen

Jodå! Givetvis är det många som vill slå sig ner på restaurang Thaiboat.

Kö till restaurang Thaiboat. Här stannar kvällssolen länge och och både den thailändska maten, drinkar och miljön lockar.

Till Thaiboat kan man också komma med egen båt. Ett par gästplatser finns- Sedan har restaurangen också en taxibåt som gäster kan nyttja.

Dags för oss att inta balkongen i sällskap  av kvällssolen, av god mat och dryck och underhållning i kanalen och på kajen. Och underhållningen kan variera en hel del.

Balkongmiddag med utsikt. Hemlagade hamburgare med goda tillbehör.

En skön sommarkänsla kan också infinna sig genom att slå sig ner på kajen.En skön sommarkänsla  kan också infinna sig genom att slå sig ner på kajen.

Vi tar vara på den sköna kvällen och sitter länge kvar på balkongen.

Hammarbykanalen/Saltsjön,Hammarbyslussen, Skansbron och  Skanstullsbron. Och tvärs över vattnet ligger Hammarby sjöstad.

 

Stockholm

Strandpromenad runt en av Stockholms öar – Reimersholme

29 maj, 2020

Visst är  Stockholm öarnas stad och man räknar med att det i innerstan finns 14 öar. Ytterligare några öar finns i Mälaren men man räknar då att de ligger utanför själva innerstan. Sedan finns också några “f.d. öar”  som  under årens lopp växt ihop med fastlandet och blivit en del av det. Just närheten till vatten, både Mälaren och Saltsjön/Östersjön, är påtaglig i stora delar av Stockholms innerstad och även i flera av grannkommunerna. För egen del tar jag nästan dagligen en strandpromenad och varvar med Mälarens och Saltsjöns strandkanter. Idag tar vi en runda och börjar vid Årstaviken och går västerut. Nu ska vi inte ta oss runt hela Södermalm utan det är Reimersholme, ca 5 km bort som är målet och att gå runt holmen. Här var det ett bra tag sedan jag var så dags igen för en närmare titt

Jag står på Södersidan, vid Bergsunds strand och har Mälaren framför mig. Till höger skymtar Reimersholme mellan träden.

Det blir en fin strandpromenad

men den här gången blir det inte några stopp vare sig vid koloniområdena som kantar vägen och höjderna. Heller ingen mat eller vätskepaus på ditvägen- Sparar det till hemvägen-

En rejäl strandpromenad från den sydöstra delen av Södermalm till den västra, ReimersholmeEn rejäl strandpromenad; från sydöstra delen av Södermalm till den västra, till Reimersholme. Och sedan tillbaka; 13 km blev det.

Reimersholme ligger vid Långholmskanalen och Liljeholmsviken och är en stadsdel som hör till Stockholms innerstad. Holmen hörde förr till Brännkyrka socken, söder om Stockholm men kom  1913 att införlivas med Stockholm. Reimersholme har en intressant historia och här fanns sedan 1800- talet sprittillverkning som då var privat. Men 1917 blev all sprittillverkning förstatligad och Vin och Spritcentralen tog över. Verksamheten upphörde här på Reimersholme 1978 och flyttade då ut till Årstadal, strax söder om stan. I samband med det revs byggnaderna.

Från början hette ön Räkneholmen, men 1798 blev det namnbyte till Reimersholme. Hattmakaren och rådmannen Anders Reimer gav holmen det nya namnet.
Förr fanns det också en yllefabrik på Reimersholme och dit kom fångarna från fängelset på Långholmen för att jobba.Mer om Reimersholme och dess historia har jag berättat om här

Här, strax efetr bron över till Reimersgolme påbörjar jag min strandpromenad. Här, strax efter bron från Södermalm över till Reimersholme, påbörjar jag min strandpromenad. 

Blickar mot Långholmsbron och Långholmen, “den gröna ön”.

Och jag tycker nog  att även Reimersholme är en “grön ö”.

En fin strandpromenad går längs vattnet hela vägen runt Reimersholme, 1.6 km. En fin strandpromenad löper längs vattnet och hela vägen runt ön, 1.6 km går det fint att gå med vattnet som närmsta granne.

När jag kommer längst ut på Reimersholme och blickar ut över Mälaren och Essingeöarna ser jag också en skulptur framför mig; ” Den gyllene galaxen” av konstnären Nicke Nixon,  rest 1982. Här stannar jag till igen och ser skulpturens övre del sakta röra sig med hjälp av vinden. Kanske kan den också föra tankarna till ett sjömärke.

Halvvägs

runt Reimersholme skulpturen här ute på udden och jag slår mig ner en stund vid vattnet och vilar både ben och rygg innan jag börjar ta mig via öns andra sida och tillbaka igen mot Söder.

Perfekt när en strandpromenad kan bjuda på både vacker natur och fina rastplatser. Perfekt när en strandpromenad också  kan bjuda på både god utsikt, vacker natur och fina rastplatser.

En del bostadshus finns på Reimersholme och de flesta med bostadsrätt. Stora grönområden omger husen och de flesta lägenheter har även fin sjöutsikt. Jag var nyfiken på antalet invånare och tillsammans med Långholmen är det ca 2600 personer som bor här.  Fram till början av 1940-talet var Reimersholme mer en “sommarstugeö” men då började HSB att bygga hus och lägenheter och det blev en mer permanent bebyggelse.

Jag har kommit halvvägs på tillbakavägen när jag får se en grå skapelse på höger sida. Först trodde jag att det var ett skydd mot något. Kanske var det ett ömtåligt träd som man “ringat in”. För att stilla nyfikenheten tog jag en närmare titt. Och det är ett industriminnesmärke tillverkat av arkitekt  Bertil Johnsson 1980 och består av delar av en cistern från den vin och spritfabrik som tidigare fanns här.

Industriminnesmärket.

Rester av muren som en gång omgav  industriområdet här på Reimersholme.

Sista delen av min strandpromenad runt ReimersholmeSista delen av min strandpromenad runt Reimersholme- Ön i sig är 640 m lång och 330 m bred.

Cognacstunnor. Ytterligare en påminnelse om  den sprittillverkning som varit på Reimersholme. Gåva från Vin och Spritcentralen 1982.

Så dags  för lunch så det blev en liten avstickare innan jag begav mig hemåt igen. Samma väg som jag gick hit. Längs Årstaviken. j

Stockholm

Genom Gamla stan – En stadsdel som fortfarande sover

28 maj, 2020

På vägen hem igår från City passerade jag genom Gamla stan som nu inte var riktigt  lika öde som när jag var här april och tidigare i maj.  Men något direkt folkliv kan jag inte med bästa vilja i världen påstå att det var. Och jag är ändå en ganska positiv person. Turisterna, som brukar vallfärda hit, både från när och fjärran är inte på plats. Men jag kunde nu se en tendens till lite mer liv och rörelse- Med tonvikt på lite.  Kanske kommer allt fler Stockholmare nu att våga sig hit när trängseln i de smala gränderna är obefintlig

På vägen genom Gamla stan passerade jag en del av Västerlånggatan. I vanliga fall fylld av turister, Mne idag bara några få besökare.   På vägen genom Gamla stan passerade jag Västerlånggatan. Ingen trängsel men några mötte jag .

Genom Gamla stan

går jag ofta. Det var ju detta som var själva “staden” och det var här Stockholm grundades av Birger Jarl 1252. Men fram till  till 1980 var det officiella namnet “Staden mellan broarna”.  Och går man här i de smala gränderna är det lätt att känna historiens vingar helt nära och inpå.

Jag gick genom Gamla stan via Västerlånggatan, Stortorget, Köpmangatan. Brända tomten, Österlånggatan och Järntorget. Jag gick genom Gamla stan via Västerlånggatan, Stortorget, Köpmangatan, Brända Tomten, Österlånggatan och Järntorget. (Vid den föda pluppen)

Jag viker av från Västerlånggatan och och går upp till Stortorget. Här sitter det folk både på bänkarna och på några av uteserveringarna. Dock ingen trängsel.

När jag går genom Gamla stan passerar jag ofta Stortorget. Ett torg med flera speciella historier. När jag går genom Gamla stan passerar jag allt som oftast Stortorget. Ett medeltida torg med sin speciella historia.

 Stortorgsbrunnen finns  mitten av torget. Och här har det sedan medeltiden funnits  en brunn men men den nuvarande kom till på 1700-talet. Till höger i bild skymtar Börshuset där Svenska Akademien sedan 1914 har sina lokaler. I bottenvåningen ligger också sedan 2001 Nobelmuseet.  Det röda huset till vänster, det Schantzka huset, har sin speciella historia .(Mer om den i länken)  I huset finns 82 vita stenar inmurade i fasade för att påminna om de människoliv som slocknade vid Stockholms blodbad 1520.

Jag slår mig ner i solen på Stortorget, på Grillska husets terrass och tar en cappuccino innan jag vandrar vidare. Grillska huset   drivs som bl.a konditori/restaurang av Stadsmissionen. Ett besök här  är alltid trevligt. (Extra fint tycker jag det är på  deras stora terrass ett par trappor upp, men då missar man utsikten över torget.)   Igår var detta ett av de få ställen som var öppna i Gamla stan. Men få besökare.  Familjen  Grill som  en gång ägde denna byggnad  ägde också Svindersviks gård i Nacka som de hade som sitt sommarnöje.

Vidare genom Gamla stan

Inte mycket till liv på Köpmangatan men några butiker var öppna.

Jag viker av mot det lilla torget “Brända tomten” för att se om serveringen “Under kastanjen” öppnat. Tyvärr var det fortfarande stängt men jag gladdes åt att kastanjen var i blom. Även detta torg, precis som mycket annat i Gamla stan har sin historia. Huset som låg här vid Brända tomten förstördes i en brand i början av 1700 -talet och ingen ny byggnad uppfördes. Planerna blev då att här skapa en vändplan för brandförsvarets häst och vagn. På en ritning markerades tomten med ” Ekmans afbrända tomt”. Nu växer en stor kastanj på torget och här finns en trevlig restaurang/café där det är lugnt att slå sig ner. Om sommarkvällarna  arrangeras här berättaraftnar blir detta ett “Berättarnas torg” .

“Brända tomten” med serveringen “Under Kastanjen”

Nästa stopp blir vid vid Köpmantorget där  jag möter en brons och granitreplik av skulpturen St: Göran och draken.  som kom på plats 1912.  (Originalet finns i Storkyrkan och är av trä-)Skulpturen sträcker sig med sin sockel ner till Österlånggatan där den fortsätter i en fontänskulptur som blir till en brunn.

St: Göran och draken sedd från Köpmanstorget.

Och här är fontänen- brunnen nere på Österlånggatan. En gata som också kändes öde med många restauranger stängda. 

Men jag får lite sällskap.

Mot Järntorget och Slussen 

Jag går vidare och träffar på Evert Taube när jag passerar över Järntorget. Ett torg där Västerlånggatan möter Österlånggatan . Namnet Järntorget kommer från den järnhantering som fanns här fram till mitten av 1600-talet. Torget blev en upplagsplats för järn som hade kommit till Stockholm från olika hamnar i Mälaren. Och innan järnet tog plats här hade torget varit i bruk för lagring av korn och hette då “Korntorget.

Här på Järntorget, alldeles nära restaurang “Den Gyldene Freden,”  finns en staty av Evert Taube. Sedan länge är det Svenska Akademien som driver och äger restaurangen och fick den i gåva av konstnären Anders Zorn i början av 1900-talet.

Statyn är gjord av konstnären Karl Göte Bejemark 1985 och skall föreställa Evert som väntar på en taxi. Men,enligt de som kände honom har Evert aldrig väntat på en taxi. Det var alltid taxin som väntade på honom.

Jag lämnar Gamla stan och tar mig hemåt via Slussen. Här stannar jag till bland alla byggkranar för att få en skymt av hur det gått för “Guldbron.”  Tyckte det såg ut ungefär som i april när jag var här och gick runt med kameran.

Trevligheter Utflykter

Till landet och Evlinge på Värmdö – En nostalgitur

27 maj, 2020

Tisdagen var en av de där vackra dagarna. Solen strålade från en klarblå himmel och dagen kändes som gjord för att några timmar lämna huvudstaden. Något direkt mål hade jag inte. Men när jag på förmiddagen steg ut på kajen hemma på Söder dök en tanke upp i huvudet och frågan var om det skulle bli mer än en tanke. Tänk om jag kanske skulle ta en tur till “landet”.

Hit ut till landet och Värmdö och Evlinge tog jag mig med buss.Hit ut till “landet,” till Evlinge, tog jag mig smidigt med buss. Bara dryga 35 minuters resa från Stockholm. Och igenkänningsfaktorn var hög redan vid busshållplatsen. (Här i korsningen av Saltarövägen och Evlingevägen (Som är flera km lång) 

Till landet

för mig, var just när tanken dök upp, Värmdö och Evlinge.  Och hit skulle jag helt klart  snabbt kunna ta mig med buss. Jodå, jag vet visserligen  att “70+ are” helst inte ska ge sig ut och åka kommunalt.  Och för vår del del har vi  heller inte direkt gjort det. Vihar promenerat mycket och har också varit flitiga användare av  pendelbåtarna .Vi har i omgångar varit till Djurgården och Nacka strand för att sedan ta hjälp av apostlahästarna för att komma tillbaka hem till Söder igen.

Men till Evlinge finns inget båtalternativ, såvida men inte för egen del har en. Och så är inte fallet. Nästa fråga var om jag skulle våga mig på att ta bussen. Det brukar vara långa “dragspelsbussar” som kör hit ut , alltså borde det vara gott om plats. Även tidpunkten borde vara gynnsam. Mitt på dagen borde resenärerna vara få. Bestämde mig för att i alla fall för att gå till busshållplatsen vid Londonviadukten( ligger på Söder i Stockholm) dryga två kilometer österut längs kajen.

Planerade att ta bussen  från Londonviadukten till Evlinge, dryga 3 mil.

Vad gällde bussen hade jag bestämt mig för att se hur det var med både platstillgång och antalet resenärer. Hade också bestämt mig för att om det blev “trångt” på bussen så  skulle  jag genast kliva av. Jag väntade vid busshållplatsen, buss 436 kom. Det var en jättelång “dragspelsbuss”, antalet resenärer få  och gott om plats. Så jag klev på.  Och jag behövde inte heller kliva av under vägs för antalet resenärer var litet. (Hade för egen del 10 lediga platser runt mig och hade öppnat fönstret)

Framme

Drygt 30 minuter senare klev jag av bussen ute på landsvägen, Saltarövägen och började gå mot Evlinge, en sträcka på dryga två km och i kända trakter. Snarare, det har varit kända trakter. Skulle det vara så nu också. Det är ändå 15 år sedan jag var här senast på ett kort besök och kanske 25 år sedan mina föräldrar sålde sitt sommarhus här ute.

Till landet och Evlinge har jag kommit. Och vägen, samma som förr tar mig ner mot vattnet. Till landet och Evlinge har jag kommit. Och jag går vägen ner mot vattnet. Samma krokiga väg som förr.

Det tar tid att gå. Inte för att det är långt att gå utan det är så mycket jag vill titta på.

Ser vid dikesrenen att liljekonvaljerna är på gång. Och om någon vecka kommer de att här blomma för fullt.

Evlinge. Och har jag nu kommit ut till landet så blir det också en vända i skogen. Har jag nu kommit ut till landet blir det även en tur upp i skogen innan jag tar mig ner på vägen igen. Visst ser det  också ut att bli gott om blåbär.

Efter ett tag når jag vattnet och Hinsaviken.Här, vid en av bryggorna, hade jag för länge sedan min lilla segelbåt.

Jodå, här ser det ut som jag minns det. Slår mig ner en stund för bråttom har jag ju inte alls.

Visst är det en speciell känsla att komma hit till landet och EVlinge igen. Visst är det en speciell känsla att komma hit ut till “landet” igen. En resa på många plan.

Och givetvis har dte hänt en hel del. Tiden har ju inte stått stilla. Jag vet att fler och fler bosatt sig här ute permanent och nu såg jag också en del både nya och tillbyggda hus. Kommunen verkar ha varit generös med bygglov. (Förr fick husen här  vara ca 50 m2. )

Ett hus som ser nybyggt ut men som smälter in i terrängen. Sjöutsikt har man.

Visst är jag nyfiken

Området här är ett sommarstugeområde från 1950-talet och då fanns det noga restriktioner om hur stora hus som fick byggas. Och man ville då från kommunens sida inte ha någon fast bebyggelse. Tomterna var stora men det fanns inget kommunalt vatten eller avlopp.

På vägen, snett emot där mina föräldrar hade sitt lilla hus,  passade jag på att försiktigt smyga upp till ett hus där mina föräldrar hade vänner som bott. Ett hus byggt på 50-talet och som i alla fall, till utseendet se ut som det gjorde förr. Förutom träverandan. som verkade ny.

Såg ingen här så jag kunde inte fråga om det möjligen är släktingar till våra vänner som nu har huset.

Jag går hundra meter till längs vägen och stannar sedan till igen. Till höger, den utsikt som jag så väl känner igen. Kanske har man här tagit bort en del träd  och glesat ur.

Tänk att jag efter så många år plötsligt fick idén att ta en vända hit ut till landet. 

 Jag är tillbaka till landet

Här uppe ligger “vårt  gamla hus”. Nja, inte helt. Ursprunget är detsamma men detta ser ut att vara ordentligt tillbyggt på den högra sidan. Även en lusthus har kommit till. Och längst ner mot vägen, där det fanns mängder av rosor, har en rejäl häck av barrväxter planterats. Så det var svårt att blicka in och se både huset och tomten. Men jag kunde ju se att tomten inte längre var fylld av blommor, som den var när mina föräldrar hade huset. Nu har den mer förvandlats till en skogstomt. Säkert praktiskt. Försökte få en skymt av ev. gullvivor och liljekonvaljer som min pappa planterat in. Kanske finns de, men svåra att upptäcka på långt avstånd.

Många fina minnen finns härifrån. Både för min del och döttrarnas.  

Här syns tillbyggnaderna bättre.Och även ett trädäck som uteplats har byggts till. Önskar någon varit hemma så att jag kanske kunnat fått se mer av huset.

Jag går vidare en bit vidare  längs vattnet innan det är dags att gå tillbaka till busshållplatsen. Mycket känner jag  igen och mycket  är nytt. Men visst ska jag senare i sommar ta mig ytterligare en vända hit ut. Och vad gäller bussen och resan tillbaka till stan gick den galant med gott om plats.  “Dragspelsbuss” och sammanlagt mellan 10 och 20 resenärer