Monthly Archives

maj 2020

Trevligheter Utflykter

Till landet och Evlinge på Värmdö – En nostalgitur

27 maj, 2020

Tisdagen var en av de där vackra dagarna. Solen strålade från en klarblå himmel och dagen kändes som gjord för att några timmar lämna huvudstaden. Något direkt mål hade jag inte. Men när jag på förmiddagen steg ut på kajen hemma på Söder dök en tanke upp i huvudet och frågan var om det skulle bli mer än en tanke. Tänk om jag kanske skulle ta en tur till “landet”.

Hit ut till landet och Värmdö och Evlinge tog jag mig med buss.Hit ut till “landet,” till Evlinge, tog jag mig smidigt med buss. Bara dryga 35 minuters resa från Stockholm. Och igenkänningsfaktorn var hög redan vid busshållplatsen. (Här i korsningen av Saltarövägen och Evlingevägen (Som är flera km lång) 

Till landet

för mig, var just när tanken dök upp, Värmdö och Evlinge.  Och hit skulle jag helt klart  snabbt kunna ta mig med buss. Jodå, jag vet visserligen  att “70+ are” helst inte ska ge sig ut och åka kommunalt.  Och för vår del del har vi  heller inte direkt gjort det. Vihar promenerat mycket och har också varit flitiga användare av  pendelbåtarna .Vi har i omgångar varit till Djurgården och Nacka strand för att sedan ta hjälp av apostlahästarna för att komma tillbaka hem till Söder igen.

Men till Evlinge finns inget båtalternativ, såvida men inte för egen del har en. Och så är inte fallet. Nästa fråga var om jag skulle våga mig på att ta bussen. Det brukar vara långa “dragspelsbussar” som kör hit ut , alltså borde det vara gott om plats. Även tidpunkten borde vara gynnsam. Mitt på dagen borde resenärerna vara få. Bestämde mig för att i alla fall för att gå till busshållplatsen vid Londonviadukten( ligger på Söder i Stockholm) dryga två kilometer österut längs kajen.

Planerade att ta bussen  från Londonviadukten till Evlinge, dryga 3 mil.

Vad gällde bussen hade jag bestämt mig för att se hur det var med både platstillgång och antalet resenärer. Hade också bestämt mig för att om det blev “trångt” på bussen så  skulle  jag genast kliva av. Jag väntade vid busshållplatsen, buss 436 kom. Det var en jättelång “dragspelsbuss”, antalet resenärer få  och gott om plats. Så jag klev på.  Och jag behövde inte heller kliva av under vägs för antalet resenärer var litet. (Hade för egen del 10 lediga platser runt mig och hade öppnat fönstret)

Framme

Drygt 30 minuter senare klev jag av bussen ute på landsvägen, Saltarövägen och började gå mot Evlinge, en sträcka på dryga två km och i kända trakter. Snarare, det har varit kända trakter. Skulle det vara så nu också. Det är ändå 15 år sedan jag var här senast på ett kort besök och kanske 25 år sedan mina föräldrar sålde sitt sommarhus här ute.

Till landet och Evlinge har jag kommit. Och vägen, samma som förr tar mig ner mot vattnet. Till landet och Evlinge har jag kommit. Och jag går vägen ner mot vattnet. Samma krokiga väg som förr.

Det tar tid att gå. Inte för att det är långt att gå utan det är så mycket jag vill titta på.

Ser vid dikesrenen att liljekonvaljerna är på gång. Och om någon vecka kommer de att här blomma för fullt.

Evlinge. Och har jag nu kommit ut till landet så blir det också en vända i skogen. Har jag nu kommit ut till landet blir det även en tur upp i skogen innan jag tar mig ner på vägen igen. Visst ser det  också ut att bli gott om blåbär.

Efter ett tag når jag vattnet och Hinsaviken.Här, vid en av bryggorna, hade jag för länge sedan min lilla segelbåt.

Jodå, här ser det ut som jag minns det. Slår mig ner en stund för bråttom har jag ju inte alls.

Visst är det en speciell känsla att komma hit till landet och EVlinge igen. Visst är det en speciell känsla att komma hit ut till “landet” igen. En resa på många plan.

Och givetvis har dte hänt en hel del. Tiden har ju inte stått stilla. Jag vet att fler och fler bosatt sig här ute permanent och nu såg jag också en del både nya och tillbyggda hus. Kommunen verkar ha varit generös med bygglov. (Förr fick husen här  vara ca 50 m2. )

Ett hus som ser nybyggt ut men som smälter in i terrängen. Sjöutsikt har man.

Visst är jag nyfiken

Området här är ett sommarstugeområde från 1950-talet och då fanns det noga restriktioner om hur stora hus som fick byggas. Och man ville då från kommunens sida inte ha någon fast bebyggelse. Tomterna var stora men det fanns inget kommunalt vatten eller avlopp.

På vägen, snett emot där mina föräldrar hade sitt lilla hus,  passade jag på att försiktigt smyga upp till ett hus där mina föräldrar hade vänner som bott. Ett hus byggt på 50-talet och som i alla fall, till utseendet se ut som det gjorde förr. Förutom träverandan. som verkade ny.

Såg ingen här så jag kunde inte fråga om det möjligen är släktingar till våra vänner som nu har huset.

Jag går hundra meter till längs vägen och stannar sedan till igen. Till höger, den utsikt som jag så väl känner igen. Kanske har man här tagit bort en del träd  och glesat ur.

Tänk att jag efter så många år plötsligt fick idén att ta en vända hit ut till landet. 

 Jag är tillbaka till landet

Här uppe ligger “vårt  gamla hus”. Nja, inte helt. Ursprunget är detsamma men detta ser ut att vara ordentligt tillbyggt på den högra sidan. Även en lusthus har kommit till. Och längst ner mot vägen, där det fanns mängder av rosor, har en rejäl häck av barrväxter planterats. Så det var svårt att blicka in och se både huset och tomten. Men jag kunde ju se att tomten inte längre var fylld av blommor, som den var när mina föräldrar hade huset. Nu har den mer förvandlats till en skogstomt. Säkert praktiskt. Försökte få en skymt av ev. gullvivor och liljekonvaljer som min pappa planterat in. Kanske finns de, men svåra att upptäcka på långt avstånd.

Många fina minnen finns härifrån. Både för min del och döttrarnas.  

Här syns tillbyggnaderna bättre.Och även ett trädäck som uteplats har byggts till. Önskar någon varit hemma så att jag kanske kunnat fått se mer av huset.

Jag går vidare en bit vidare  längs vattnet innan det är dags att gå tillbaka till busshållplatsen. Mycket känner jag  igen och mycket  är nytt. Men visst ska jag senare i sommar ta mig ytterligare en vända hit ut. Och vad gäller bussen och resan tillbaka till stan gick den galant med gott om plats.  “Dragspelsbuss” och sammanlagt mellan 10 och 20 resenärer

 

Foto

Bär – Ordet att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

26 maj, 2020

Bär är ordet att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så går den ut på att med bild /och/eller text tolka det angivna ordet. Orden vi får att tolka är homonymer, ord som stavas och uttalas lika, men som har olika betydelser. Här är det fritt fram för egna funderingar och tolkningar och alla är välkomna att vara med. Extra klurigt  tyckte  jag det var eftersom  ordet varit med vid ett par andra tillfällen,  i februari 2018 och i september 2019. Så utan att titta på de tolkningarna ville jag försöka att hitta en annan vinkling. Om jag lyckades? Tja!  Jag tycker det. Och viss variation blev det och med sommar och skön skärgårdskänsla. Vad gäller bilderna så är de från arkivet.

Här bär det av . Segling i Stockholms skärgård.Här bär det av. Vi seglar söderut i Stockholms skärgård

 

Bär -bära av – bära -bärare – bäring

Tidigt en ljuvlig sommarmorgon i Stockholms innerskägård. Bäringen, dagens kurs, har vi tagit ut på sjökorten och förbereder oss för en ny dags segling.

Vår segelbåt, “Maxie”, ligger förtöjd till vänster.  (Båten är av märket  Maxie och är en “Maxie 77”, alltså har en längd av 7.70 meter)

En ung mås simmar förbi och vattnet bär den så fint. En ung mås (tror jag det är) – simmar förbi och vattnet bär den så fint. Undrar om den ser sina speglingar…

Samtidigt har en av förtöjningslinorna fått besök av ett par sländor.

Dags att ge sig iväg. Men här inne i viken är det dåligt med vind så vi startar motorn och kör mot öppnare vatten innan vi sätter segel.

Dags att bär -a av. Attge sig iväg och kasta loss. Dags att bär-a av. Alltså att ge sig iväg och “kasta loss”

Vart bär det hän? Jo, till Ornö i Stockholms södra skärgård. På väg. Vart bär oss vindarna? Jo, till Ornö i Stockholms södra skärgård. 

Ett snabbt möte men  försvarets båt verkar ha bråttom.

Efter en hel dags segling

ibland med hjälp av motorn, når  vi dagens mål och har just lagt oss på “svaj”. (Alltså kastat i ankaret och har ingen “landkontakt”) när vi ser en segelbåt komma in i viken. Vi vet att det ligger en “grynna” i mitten och som är väl utmärkt på sjökortet. Men det förutsätter att man har koll på det och även vet hur man läser och förstår sjökort. (Finns inga sådana krav för fritidsbåtsförare om båten är kortare än 12 m lång och smed mindre bredd än 4 m)  Vi ser att båten håller på att gå rakt på grundet så uppenbarligen har man inte läst sjökortet- I en del fall är inte den tekniska utrustningen så funktionell för det vill till att ha lite framförhållning när man använder en båts GPS.)

Här står segelbåten rejält på grund. Och att vi ropade att det fanns en grynna hjälpte inte.

Skulle det bär-a eller brista?Skulle det “bär-a eller brista”? Jo, det hela gick vägen och båten kom så småningom av grynnan utan skador.

Lugnet la sig i viken. Och det var dags både för middag och att njuta av en vacker kväll med fin solnedgång.

Funderinga över morgondagens seglats och vart det bär hän. Dags att också i den vackra kvällen fundera över nästa dags seglats och vart det bär hän.

 

Stockholm

Från Djurgården till Söder – Promenad och sjöresa

25 maj, 2020

I lördagens inlägg tog vi “Sjövägen,” pendelbåten, från Saltsjökvarn  över till Blockhusudden på Kungliga Djurgården. Och därifrån promenerade vi till Isbladskärret där vi tog en paus. Så det är därifrån vi idag tar oss vidare genom grönskande omgivningar och in till Stockholm.

Från Djurgården och Isbladskärret, in mot City, tog vi först den 390 m långa KärleksstigenFrån Djurgården och Isbladskärret, in mot City, började vi med att gå  den 390 meter långa  “Kärleksstigen” . 

Från Djurgården

och Isbladskärret är det dryga 6 km att promenera in till City och mer än halva vägen kan man gå längs och på mindre grusvägar eller stigar. Och nästan hela tiden med närheten till Djurgårdsbrunnskanalen.

Start för promenaden är  vid Isbladskärret i öster och sedan följde vi den prickade blå linjen in till Nybrohamnen i väster.

Kärleksstigen, eller som den mer officiellt heter, Kronprinsessan Victorias och Prins Daniels Kärleksstig var en bröllopsgåva till brudparet och invigdes 2012. Och stigen välkomna alla att ta del av den fina natur som finns här runt Isbladskärret.  (Gåvan kom från Världsnaturfonden och med ekonomisk hjälp av Kungliga Djurgårdens förvaltning.)

Väldigt vacker och varierad natur och den skira grönska gör helt klart sitt till. Och fortfarande är vitsipporna har i full blom.Vi såg också liljekonvaljens blad vara på väg. Men den är fridlyst här i Stockholms län och får vara skådebröd.

När Kärleksstigen upphörde gick vi kors och tvärs på lite andra stigar och kom ut vid Djurgårdsbrunnskanalen, gick över Djurgårdsbrunnsbron  och passerade Djurgårdsbrunns värdshus.  (Vi hade tänkt en lunch här, men den tanken hade många. Inga lediga bord så vi gick vidare.) 

Mer att se och upptäcka på vägen från Djurgården

Landhöjningen gjorde att Kungliga Djurgården på 1700-talet upphörde att vara en ö. Detta gjorde i sin tur att det  blev knepigt att få in varor till Stockholm. Man kunde med båt ta andra vägen, farleden, vägen förbi Blockhusudden och Stor Sjötullen. Men där var man tvungen att betala en tullavgift. Så för att förenkla för de mindre båtarna från skärgården som skulle leverera varor till Stockholm tillkom Djurgårdsbrunnskanalen. Och kanalen kom till  på inrådan av kung Karl XIV  Johan.  Kanalen, dryga 1 km lång, tog 10 år att bygga och invigningen skedde 1834.  Bygget blev dyrt och  för att delvis finansiera det hela tog man  ut en “roddavgift” för de båtar som passerade men avgiften försvann i slutet av 1800-talet-

Från Djurgården mot City går vi längs med Djurgårdsbrunnskanalen, vidare mot Djurgårdsbrunnsviken och korsar över Folke Bernadottes bro. Från Djurgården mot City går vi  längs Djurgårdsbrunnskanalens norra sida och kommer till Djurgårdsbrunnsviken vid Folke Bernadottes bro.  Kaknästornet i bakgrunden. (Sedan ett par år stängt för besökare)

Folke Bernadottes bro är tämligen ny och kungaparet invigde den i september 2019 och den är 98 meter lång. Bron är utsedd, läste jag, till en av de tio finalister i tävlingen Årets Stockholmsbyggnad. Juryn skrev i sin motivering ” Ett nytt inslag men samtidigten natrlig del av Djurgårdens landskap. Och det är Stockholmarna som ska rösta. Sista dagen för röstning var igår, den 24/5.  Övriga finalister finns här  i länken. 

Just här, vid den nya bron, fanns det förr en flottbro, en bro  som bars upp av flottar. Den bron lät kung Karl den XIV Johan bygga i början av 1800-talet för att sammanbinda de olika delarna av Djurgården.

Tydlig skyltning. Både från Djurgården och till olika platser här ute. Tydlig skyltning. Både från Djurgården och till olika platser att besöka-

Vi går vidare

längs vattnet mot stan och har passerat vägen upp till Rosendals trädgård. Men idag blir det inget besök här. Ett trevligt stopp är det alltid och så alla årstider. Och vill man handla växter eller ta en paus under sin promenad är detta ett trevligt stopp.

Här längs Djurgårdsbrunnsviken. På andra sidan skymtar Norra Djurgården med “Diplomatstaden” där många ambassader finns.

Vi är nu framme vid restaurang villa Godthem och dags för lite lunch. Vi har tur att hitta ett ledigt bord i trädgården och slår oss genast ner. Men inte är vi ensamma om att vara här heller.Men gott om plats mellan bord och gäster är det. (Kanske svårt att se det på bilden.)

Paus på restaurang Villa Godthem. Vi har här tagit oss från Djurgården, den östra sidan över till den västra. Paus på restaurang Villa Godthem. Vi har här tagit oss från Djurgården, den östra sidan tvärs över till den västra. 

Så lämnar vi Djurgården för den här gången och går längs Strandvägens vatten mot Nybroplan för att där ta båten hem till Söder.

Utsikt från Djurgårdsbron in mot Nybroviken och Strandvägen.

Många är på väg ut mot Djurgården i det vackra vårvädret.

Vi har två möjligheter att ta oss hem till Söder med båt.

En kostar lite extra (ej SL-kort) och det är Ressels rederi som kör Nybroviken, Allmänna gränd/Gröna Lund, Barnängsbryggan och Hammarby sjöstad . Går ganska ofta under helgerna men i Coronatider glest på vardagarna. Den varianten tar vi ibland.

Men nu blev det “pendelbåten” – Sjövägen och den tar oss till Saltsjökvarn , hållplatsen där vi steg på båten till blockhusudden. Här är det SL- kort som gäller. Och lite längre, ca 1.5 km, att gå hem än från Barnängsbryggan.

På väg  med båten mot Saltsjökvarn.  Och Södermalm ligger rakt fram. Lit etill höger i bild skymtar förutom en segelbåt också en gigantiska kranen Lodbrok.

Vi närmar oss Saltsjökvarn, den röda tegelbyggnaden. Och här är vår hållplats.

Och visst blir det ytterligare ett stopp vid Boule och Berså innan vi går hem. Väl hemma är 13 km avverkade. En trevlig och riktigt god heldag på alla sätt.

Skyltar

En del som händer i veckans Skyltsöndag

24 maj, 2020

Söndag! Och dags igen för en rolig ”Skyltsöndagen” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning. Dagens skyltar/bilder är tagna här hemma under veckan och visst är det är en del som händer .

Mycket tidig morgon hemma på kajen i Norra Hammarbyhamnen. Solen har stigit upp sedan ett par timmar tillbaka och speglingarna i  Hammarbykanalen (en vik av Östersjön) framträder så fint. En stilla morgon och inte ens de första joggarna är på plats. Till vänster i bild den nya skrapan “Stockholm 01” eller “Stockholm New” som den också kallas. 

Visst är det en del som händer

här hemma på kajen och i kanalen och  oftast är det god underhållning. Både genom fönstren och från balkongen sitter vi på  första parkett till mycket.   

Snett över Hammarbykanalen är den nya skyskrapan klar till det yttre och men det verkar visst vara en del detaljer som behöver ordnas till. Jag såg att något var på gång och hämtade zoomkameran för att se bättre. Jodå, kikaren var också framme.

Visst är det en del som händer både på land och i vattnet. Här jobb på skyskrapan Stockholm New som vi ser tvärs över Hammarbykanalen. En del som händer är det- Här fem som jobbar på och nedanför taket till “skrapan” och är fastspända i selar. Jodå, det är Skanska som bygger.

 

Och om det inte är underhållning på hög nivå som pågår så kan den ske på vattnet. Här ett nytt grepp vad gäller det musikaliska. En flotte blir bogserad av en gummibåt och en annan gummibåt är i sällskap- Trummisen som spelar här är från Süperstar Orkestar

En del som händer är det även på vattnet, i Hammarbykanalen. Här en trummis som spelar. En del som händer är det även på vattnet.Musikunderhållning av en trummis.

Underhållning i kanalen. Både musik och båtar bidrar till den. 

Underhållning av en annan sort.  Charterbåten “Blue Charm” försöker vända. Ganska trångt så det är ett pyssel. Men efter en del “meckande” så är det gjort.

 

Ett tag senare är det dags för polisen att ta sig från Saltsjön/Hammarbykanalen och in i Mälaren. Men först ska den ta sig genom Hammarbyslussen .(Slussen finns eftersom Mälaren har en högre vattennivå än Östersjön och det kan skilja mellan 70 cm och 1 meter)

Polisen på gång att slussa in i Mälaren. 

Från balkongen tittar jag en bit bort mot Hammarbyslussen och riktar kameran mot restaurang Thaiboat. Hit kan man också ta sig med båt och  ett par gästbåtplatser finns.

 

Mörkret har sänkt sig.

Thaiboat har stängt men skylten lyser upp i den sena kvällen.  Hammarbyslussen lyser med röd lampa och är stängd  för natten. Och även lamporna från Sjöräddningsstationen lyser och speglar sig i vattnet. (Sjöräddningsstationen är den vita båten/pontonen längs bryggan)

Det är alldeles tyst ute men det är fortfarande en del som händer vid och i varrnet vid Norra Hammerbyhamnen. Inte minst fascineras jag av alla ljus och speglingar. Lugnet och mörkret har lagt sig över kanalen men det är fortfarande en del som händer. Inte minst fascineras jag av alla ljus  och speglingar.

Som avslut en helt annan skylt. En vacker blombukett med ett fint kort som kom med ett bud i fredags kväll.  Blommorna var ett tack från sex studenter som jag varit handledare för i deras examensarbete inom turism och resor. Stort tack! Jag blev både väldigt glad och överraskad.

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

 

Stockholm

Till Djurgården från Södermalm – En fin båtpromenad

23 maj, 2020

Lördagens strålande väder lockade oss ut och det blev en heldag där vi kombinerade ett par båtturer men promenad. Alltså en “njutflykt” som är en utflykt men med det där “lilla extra”. Så vi bestämde oss för att slå till med en båttur över till Djurgården och sedan promenera tvärs över ön, från Blockhusuden/Stora sjötullen till Djurgårdsbron och vidare in till Ciy. Och med en del tillägg. (Totalt blev det sammanlagt 13 km till fots. )

På väg till Djurgården och mot Saltsjökvarn för att ta båten över. Passerar BarnängsbrygganPå väg till Djurgården. Vi börjar med att ta vägen längs kajen hemma i Norra Hammarbyhamnen och passerar Barnängsbryggan. Namnet kommer från det Barnängens gamla industriområde som förr låg här i området.

På väg till Djurgården

Kajen fortsätter och man kan gå längs vattnet  in till Slussen och Gamla stan. Och man passerar då  Masthamnen och Stadsgården där  kryssningsfartygen och Finlandsbåtarna brukar lägga till.

Uppe på Danviksbron får vi vänta eftersom det är broöppning. Blickar bort mot Globen och en del av Hammarby sjöstad/Södra Hammarbyhamnen.

Vi passerar  Boule & Berså, en trevlig uterestaurang vid vattnet, men som ännu inte öppnat för dagen och når snart bryggan vid Saltsjökvarn. Ofta tar jag båten, “pendelbåten”, om jag ska ta mig till dotter i Nacka strand.  Den sjöturen gillar jag verkligen. En resa på dryga 15 minuter med några stopp, hållplatser,  på vägen.  Och innan Nacka strand är det stopp på Djurgården, vid Blockhusudden.

På väg med båten över till Djurgården och BlockhusuddenPå väg med pendelbåten till Djurgården och Blockhusudden blickar vi över till Nacka strand. Och denna dag sprutar, Guds Carl Milles  fontän/staty  Gud Fader på Himmelsbågen  vatten.

Vi hade tänkt oss ett första “pitstop” här vid café Blockhusudden och några lediga bord fanns. Och här fanns tydliga anvisningar om vikten att hålla avstånd och blomkrukor var utplacerade i trädgården och längs vattnet efter ett viss system. Inga bord eller stolar fick heller flyttas.

Till Djurgården och Blockhusudden kan man också ta sig med buss 69 från Stockholms centralOrdning och reda på Café Blockhusudden. Och ett verkligt sjönära läge är det och hit till Djurgården och caféet här kommer även många med buss 69 som avgår från Centralen i Stickholm

Blockhusudden och Stora sjötullen.

Blockhusudden är den östligaste delen av Kungliga Djurgården.  För länge sedan var Blockhusudden en ö/holme och följaktligen helt omgiven av vatten. Men så småningom så gjorde landhöjningen att holmen i stället blev till en udde. Och udden här kom att få en strategisk betydelse och på 1500- talet under Gustav Vasas tid låg här ett blockhus som skulle försvara inloppet här till Stockholm. (Ett blockhus var ett hus  som var timrat eller byggt i sten och med skottgluggar, en liten försvarsanläggning.

Tullhuset, “Stora sjötullen”.  Utöver detta fanns ett par mindre hus här ute.  Men i övrigt var Blockhusudden obebyggt fram  till början av 1800-talet.

Stora sjötullen var förr känd som Blockhusuddstullen och var en sjölandstull  och här fick fartyg som kom från skärgården och skulle in till Stockholm betala en avgift, en bompeng. Här i utanför i vattnet, mellan Nacka strand och blockhusudden var segelleden avspärrad med just bommar. Och för att kunna passera fick man betala. Flera olika tullhus har funnits men brunnit ner. Och det nuvarande är från början av 1700- talet

Vi startade promenaden på Djurgården vid Stora Sjötullen/Blockhusudden och gick första etappen till Isbladskärret vid Kärleksstigen

En fiskare och en fyr. Vet dock inte om det blev något napp. 

Blockhusuddens fyr blev 1912 en AGA – fyr (en sorts automatisk fyr) efter Gustaf Daléns uppfinning. (Gustav Dalén levde mellan 1869 och 1937) Att den heter just AGA kommer från Daléns bolag AB Gas-ackumulator som tillverkade fyrar. Speciellt med dessa fyrar är att ljuset drivs med acetylengas och att tillförseln av den sker med hjälp av en solventil . Och den här solventilen tänder och släcker automatiskt gasen beroende på det ljus so finns runt om. Men 1995 blev fyren elektrifierad och då noterade man att solventilen inte någonsin behövt lagning.

Vi lämnar Blockhusudden

och går en bit längs vattnet. Vi  stannar då och då för att få en skymt av några av de vackra och rejält tilltagna villorna som man kan skymta bakom den frodiga grönskan.  Då och då kan vi få en glimt in i de välskötta och blomstrande trädgårdarna.  Och grönskar gör det. Efter någon kilometer kommer vi fram till “Täcka Udden” idag representationsvilla för SE- banken och Investor men byggdes för familjen Wallenbergs räkning. Här lämnar vi vattnet och går några hundratal meter norrut och kommer efter en stund fram till Isbladskärret.

Södermalm skymtar och man ser tornen på både Sofia och Katarina kyrka hit till DjurgårdenLite till vänster i bild skymtar Södermalm och båda kyrkorna Sofia till vänster och Katarina mer till höger syns över vattnet hit till Djurgården.

Nästa paus blir vid Isbladskärret ett område  här på södra Djurgården där fåglar trivs. Här i kärret och i närheten kan man bl.a. få se  knölsvanar, gäss. änder och hägrar.   Från början var kärret en del av havsområdet Isbladsviken. Och vad gäller namnet så har det kommit från ett jägarboställe som låg här för länge seda och hade namnet “Isbla”.  I en folder vi plockade upp läste jag att fågellivet hade ökat här sedan Djurgårdsförvaltningen, som  förvaltar  den kungliga dispositionsrätten av Kungliga Djurgården här på 1980-talet slutat att länspumpa kärret.

Här stannar vi för idag. Och sammanlagt har vi då avverkat dryga 6 km från starten hemma på kajen på Södermalm. På måndag tar vi oss vidare Välkomna med.

En del av Isbladskärret. Och här ute kan man knappast tro att det är några km till huvudstadens centrum. 

 

 

Foto

Mönster – Ett fototema för maj månad

22 maj, 2020

Mönster är spännande och i resebloggen Marias memoarer såg jag att just mönster är hennes fototema för maj månad. Jag var med i april när temat för bilderna var vatten Och kanske är det fler som vill vara med. Välkomna!

För egen del började jag fundera kring ordet och tittade sedan in hos Mr. Google för att jämföra mina funderingar med några  av alla som fanns där. Och några exempel på betydelse rav ordet är förebild, modell, norm, figur, form, design, symbol, motiv, struktur och bild. Många fler finns….

Byggnaden Stockhom New, eller Stockholm 01 som den också heter har ett spännande mönster på sina fönsterStockholm 01 eller  Stockholm New har i sig ett spännande mönster.

 

Mönster – Regelbundna, oregelbundna och skrovliga

Blickar varje dag här hemma på Södermalm i Stockholm ut över och tvärs över vattnet, Hammarbykanalen, en del av Saltsjön. Så här års fylls kanalen och slussen av båtar som kilar fram och tillbaka men tvärs över kanalen, i Hammarby sjöstad, reser sig en av  Stockholms nya “skrapor”, Stockholm New eller Stockholm 01. En kontorsbyggnad som är 102 meter hög med 27 våningar +1 . Den översta våningen är en takterrass och restaurang som även allmänheten kan  besöka. (Byggnaden är ännu inte klar invändigt)

Stockholm New eller Stockholm 01, 27 våningar +1. Här finns ett mönster av bådet det mer regelbundna och det oregelbundna. Här ser man ett visst mönster av både det mer regelbundna och det mer oregelbundna.

Oregelbunden form. Kyrkan i Keremäki kyrka i östra Finland är en av världens största träkyrkor, hela 45 meter lång och 42 meter bred och rymmer ca. 5000 besökare. ( 3000 sittande och 2000 stående.)

Kerimäki kyrka har en speciell och oregelbunden byggnadsstil.

En oregelbunden form har också en del av konstnären Hans Hedbergs skulpturer. Många av hans alster finns utanför landets gränser men några av dem finns också sparade på Hans Hedbergmuseet i Örnsköldsvik. (Hans Hedberg var uppvuxen på en gård strax utanför Örnsköldsvik)

Oregelbunden form och mönster har även denna skulptur gjord av Hans Hedberg. Finns på Hedbergsmuseet i Örnsköldsvik.Oregelbunden form och mönster har denna skulptur; Sandros – “Rose de sable.”  Finns på museet i Örnsköldsvik.

Från Örnsköldsvik tar vi oss vidare till Finland.Och om någon besöker Helsingfors så rekommenderar jag absolut ett besök i det nya Ode- biblioteket.

En av trapporna i det nya biblioteket Ode i Helsingfors som invigdes i februari 2018.  Här samsas de regelbundna formerna och mönstren och de mer oregelbundna

Ett kapell i borgen Olofsborg – “Olavinlinna”  i den finska staden Nyslott. (Linna betyder slott) Borgen byggdes på 1400 talet och de tjocka väggarna är både skrovliga och ojämna.

 Färgstarka och fantasifulla mönster mönster med blommor och symboler

Vi håller oss kvar i Finland och på mina favoritmuggar som just är finska från Iittala och “Taika” serien finns ett spännande och äfrgstarkt mönster som låter fantasin dra iväg.

Iittalamuggar med ett fantasiskapande mönster. Muggar från finska Iittala med ett fantasiskapande mönster.

Jobs handtryck i Leksand har ofta färgglada blomster med i sina mönster och tryckJobs handdtryck i Leksand gör fantastiska mönster på sina tyger och med motiv från växtriket. Ofta finns färgstarka blommor med i mönstren.

En lokal symbol som mönster blir det i den lilla spanska byn Mojácar och i form av Indalomannensom bär på en regnbåge. (Mer om honom finns via länken)

 

Mer färgstarkt i mönsterväg. Och väldigt varierat. Men vän Tove målar och och både färg och mönster varierar- Här är en del av de tavlor som förra sommaren i juni fanns med på hennes utställning i Arvika.

Stockholm

Just nu – Tiden mellan hägg och syren

21 maj, 2020

Tiden just nu, den mellan hägg och syren, tycker jag extra mycket om. Och efter gårdagens runda längs Mälarens vatten vid Årstaviken kunde jag konstatera att den tiden är här. Skir grönska, träd som är i blom, blommor som blommar och därtill strålande sol. Absolut njutbart. Någon brådska hade vi inte utan det blev en  grönskande promenad för att se och njuta av det naturen här i närområdet så generöst bjuder oss på.

Årstaviken just nu. Igår! OLika nyanser av vacker grönska. Årstaviken just nu. (Igår)  Olika nyanser av grönt. Men redan i februari kunde man här längs vattnet ana lite vår i luften.

Tiden just nu – Den mellan hägg och syren

För mig är tiden mellan hägg och syren, den period som vi har just nu,  kanske den bästa på året. Det känns t.o.m. som om både grönskan och allt som växer är förväntansfulla. Snart är häggen överblommad och syrenerna tar över  för att samsas med allt annat som ivrigt väntar på att komma upp ur  dvalan i rabatter och i mer vild form.

Trots att vi bor på Södermalm har vi många olika grönområden i närheten och flera inom några undra meter och än fler om man tar ut avståndet till en km. Igår, här på bloggen, besökte vi en del av Vitabergsparken och området däromkring och idag blir det på nytt en tur till Årstaviken.

Många träd längs Årsyaviken är i blomning just nu.Många träd blommar just nu. Här ett äppelträd.  Är osäker på sorten men kanske det gotländska “stenkyrke” .  Och både bin och humlor har bråda tider. Tyvärr var jag för långsam för att få med någon på bild.

Blommor från en annan sorts äppelträd-

Tre killlar har parkerat sina elskotrar och tar en paus på bryggkanten. Med  fokus på och i mobilerna.

Uppe i Eriksdalslundens koloniområde,

några hundratal meter från vattnet, stannade vi till nästan vid varenda kolonistuga. Här i en trädgård såg jag dessa gula blommor.  Efter en del sökande kom jag fram till att det borde vara “kvastblommor” som också heter “skotsk whiskkykvast”. Men så var det inte. Det är ginst har bloggvännerna Emma och Anki berättat för mig i en kommentar.

En sorts ginst är detta som blommar.

Jodå häggen blommar fortfarande, lite mer på sina ställen och är nästan överblommade på andra.

Hägg. Fortfarande vacker.

 

Givetvis tittade jag efter syrener. De första jag såg var lite på gång.

Och visst såg jag syrener. Och om någon vecka bör dessa absolut vara  i full blom. 

Men, bättre skulle det bli. Några hundra meter från vattnet såg vi vildsyrener. Alltså syrener som växte fritt och dessutom delvis var utslagna.Verkar som att de kommit längre ju högre upp vi kom och längre bort från vattnet.

Vildsyrener som dels är på väg att slå ut och dels är utslagna.

Och så fick vi då till sist se dem tillsammans. Hägg och syren.

Just nu går det, i alla fall här längs Årstaviken, att njuta av både hägg och syren tllsammans. Just nu går det, i alla fall i vårt närområde, att njuta av både hägg och syren. Och de gör sig också fint tillsammans här där de växer fritt nära varandra. 

Vi går ner igen till vattnet, stannar till en stund och sätter oss på en trädstam. Änderna är intresserade och tror att vi har med något ätbart. Men när besvikelsen över den uteblivna födan försvunnit letar de vidare efter föda på egen hand.

 

PS!

Jag vill skicka ett stort, varmt och innerligt tack till de fina vännerna Ama och Anders i Torrevieja som igår tittade till vår “stuga”  Vi reste hem i slutet av februari och vet ju inte när vi kan komma tillbaka. Och allt såg bra ut. Förvisso hade passionsblomman tagit ut svängarna en bit över uteplatsen och intagit ett mer horisontellt läge, men lite extra spelrum kan den ju få. I alla fall ett tag till.

 

Stockholm

I mina kvarter på Södermalm – Sett på olika sätt

20 maj, 2020

Många promenader blir det ibland i storstadsområdet men också ganska ofta här i mina kvarter på Södermalm i Stockholm.  Och mycket finns att se. Både av det gamla och det nya. Det gamla kan i det här fallet innebära att område är gamla rent åldersmässigt men också att jag är en “gammal besökare “i trakten. Även det kan ses på två sätt. Dels då åldersmässigt. även om jag tycker att åldern kan vara evig och dels att jag ofta tar mig en sväng i området. Det nya kan också vara gammalt, men sådant  jag inte direkt lagt märke till tidigare. Eller också kan det även åldersmässigt vara nytt. Sådant händer.

En bit bort i mina kvarter finns den gamla Malmgårdsvägen men byggnader frå 1700-1800-taletI mina kvarter sträcker sig Malmgårdsvägen med sina gamla industribyggnader från 1700-1800 talet ner mot Hammarby sjö-.  Här var det då full fart med bryggeri, slakteri och Barnängens textilfabrik.

I mina kvarter

finns det en hel del som jag ser nästan dagligen. Och ibland tar jag några för mig nyare vägar. (När jag i detta sammanhang tänker på mina kvarter, vårt närområde, så räknar jag det till en omkrets av ca 1 km.)

Malmgårdsvägen och Werner  Groens malmgård, en gul byggnad, skymtar bakom planket. Här har trädet fått vara kvar och man har gjort plats i planket för trädet. Hade inte noterat detta tidigare trots att jag ofta passerar.

Start och mål för promenaden i mina kvarter är den röda “pluppen”. Malmgårdsvägen ligger strax till vänster om Gaveliusgatan.

Från Malmgårdsvägen går jag uppför backen till . Gaveliusgatan. Här kantar gamla bostadshus, både i trä och sten vägen. Stannar till och tittar närmare på ett av de gula husen. Här i området  fanns på 1700-talet stora trädgårdsodlingar som drevs av trädgårdsmästare Petter Fagge. Och här öppnade 1731 hans som Petter Fagge d.y. en krog som så småningom övertogs av svärfadern till Ulla Winblad, vissångaren/kompositören Bellmans sångmö.  Krogen finns också omnämnd i en av Bellmans visor, Fredmans epistel nr 55.

Gaveliusgatan med den gamla byggnaden från 1700- talet, Fagges krog. Idag vanliga bostäder. En hel del “kultur” av skilda slag finns i mina kvarter här på Söder. Här i byggnaden fanns förr Fagges krog och idag är husen här bostadshus.

Fagges gamla krog skymtar en bit bort till höger och den gula byggnaden närmast byggdes som en klädfabrik 1802.

Vitabergsparken – Också i mina kvarter

Jag tar mig vidare upp till den östra delen av Vitabergsparken, den del där utomhusscenen finns. Just nu är det tämligen öde men det är här som Stockholms Parkteater sommartid brukar ge en hel del olika föreställningar. Och hit går vi gärna för att njuta av underhållning och samtidigt äta en medhavd picknick. Kan fortfarande minnas när vi här i parken, en vacker augustikväll, såg och lyssnade till Rikard Wolff. Minnesvärt. Ofta är här fullt redan ett par timmar innan föreställningen börjar och alltid med hög och god stämning.

Undrar om det blir några föreställningar här i sommar. Tveksamt. Teatern har funnits här sedan början av 1950-talet.

Jag klättrar vidare upp i Vita bergen och har, som så ofta. Per Anders Fogelström med i tankarna. Vita bergen har ju precis som Åsöberget och flera andra ställen på Söder sin plats i Fogelströms “Stadsserie” om Henning, Lotten, Emelie och alla de andra. Dessa områden var verkligen fattiga och sunkiga.

Alldeles bakom friluftsteatern ligger en musikpaviljong som kom till 1907 och skulle vara som ett ekotempel.

Ett ekotempel är en mindre, fristående byggnad som bärs upp av pelare och skulle helst ligga på en kulle och ha vacker utsikt. Själva inspirationen till denna typ av byggnad kom från England och funktionen var tänkt som uterum för måltider och samvaro.. Ekotempel finns lite varstans bl.a. i Hagaparken i Solna. Vad gäller namnet kommer eko av att byggnaden har ett kupolformat innertak som kan ge visst eko mitt i rummet. Men ordet tempel är knepigare att förklara. (En tanke var att byggnaden och miljön skulle vara rogivande.)

Här kan jag från Vitabergsparken blicka ner mot vattnet och se den  28 våningar höga skrapan “Stockholm New” resa sig. Och ny är den på olika sätt.  Exteriören är klar men invändigt återstår en hel del.

Vackert är det i Vitabergsparken och jag njuter till fullo av att ha tillgång till flera stora och fina grönområden i mina kvarter. Och ändå är detta mitt i Stockholm. Med storstadens puls helt nära. Om man vill.

Vitabergsparken med all vacker ännu en av alla vackra miljöer i mina kvarter

 

 

 

Foto

Får – Ordet att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

19 maj, 2020

Får är veckans ord att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så går den ut på att med bild /och/eller text tolka det angivna ordet. Orden vi fått att tolka är homonymer, ord som stavas och uttalas lika men som har olika betydelser. Det fritt fram för egna funderingar och tolkningar och alla är välkomna att vara med. Och funderade över ordet gjorde jag en hel del. Alltifrån den mer bräkande varianten av får till annat i livet som man kan uppleva och får på andra sätt.

Här får jag uppleva en tidig morgon på väg in mot Falklandsöarna. Här får jag uppleva en tidig morgon på Atlanten. Vi är på väg in mot Falklandsöarna. Några bräkande får mötte vi inte men däremot mängder av pingviner. (Februari 2019)

 

 Ordet får

satte i gång tankeverksamheten. Jag spånade fritt och hamnade förutom bland de levande fåren också i helt andra  betydelser av ordet.  Man kan t.ex.  få veta, få  en present, få uppskattning, upplevelser, möjligheter, erfarenheter och  tillgång till.

Under en resa i Sydamerika får jag möjlighet att titta närmare på Chiles huvudstad, SantiagoUnder en resa i Sydamerika i februari 2019 där en av höjdpunkterna var att runda Kap Horn får jag också möjlighet att spendera ett par dagar i Chiles huvudstad, Santiago.

Redan som treåring får jag chansen att ta mig framRedan som treåring får jag chansen att ta mig fram och prova nya saker. (Bilden är från 1952  och den är inte vår)

Uppskattning värmer.

I mars blev det Vemdalen och skidåkning med “de mina”, minus två. Maken och yngsta barnbarnet William var inte med. Men i övrigt full styrka. Härlig kvalitetstid och väldigt roligt på alla de sätt.

Nästan hela “fårskocken” samlad.

Får efter några års uppehåll från skidåkningen är lika rolig. Svar, ja!Tillsammans med barnbarnet Max och de andra får jag på nytt, efter några års uppehåll, se om skidåkningen fortfarande lockar. Och visst gör den.

Får som får

 För ett par år sedan köpte jag på julmarknaden vid Alsters herrgård, utanför Karlstad i Värmland, ett fårskinn. Och när jag nu var i Värmland fick det bli ett skinn av ett värmlandsfår också kända som Värmländska skogsfår. Och jag fick lära mig att Värmlandsfåren härstammar från en trakt i närheten av Stöllet i Värmland. (Ganska nära Torsby) Fåren är ganska småväxta, med kort svans och små öron och deras päls är inte så lockig som t.ex. den hos Gotlandsfår.Har ännu inte sett något levande Värmlandsfår men kanske kommer den tiden.

Skinnet tycker jag om och nu när det under våren varit en del kyliga dagar så flyttar jag det från fåtöljen inne till stolarna på balkongen.

Mitt “värmlandsfårskinn” på balkongen. Bild från igår.

Vet att det här hemma på Söder brukar finnas får i Stora Blecktornsparken så igår tog jag mig en vända för att se om de var kvar. (Här  i parken finns också kaniner, grisar och ett par getter)

En del av Stora Blecktornaparken. Här finns också en aktiv parklek och en öppen förskola och  många barn i olika åldrar och familjer kommer gärna hit. En mindre servering finns också.

Så var det då fåren. Och de fanns kvar men hade bytt hage. (Gårdagens bilder)

 

Titta gärna in här för att se fler tolkningar av “får”.

Stockholm

Frisk luft – Med båttur, kalas, jazz och utsikt

18 maj, 2020

En ny vecka är här! En vecka som väntar på att bli fylld. Riktigt med vad är inte helt klart men jag vet så mycket som att den inte kommer att förbli tom.Helgen försvann i rask takt och erbjöd ett växlande väder. För min del blev det en hel del trevligheter utomhus och en stor dos av frisk luft. Stundtals väldigt frisk.

Frisk luft blev det gott om när jag tog båten, "Sjövägen" från Saltsjökvarn till Nacka strand.Frisk luft blev det rejält av när jag i lördags tog “Sjövägen” från Saltsjökvarn till Nacka strand. Både smidigt och väldigt  trevligt. (Sjövägen är som en buss men på vattnet)

Frisk luft

har absolut inte varit någon bristvara i helgen och stundtals var jag tämligen “urblåst”. Men i lä var det i alla fall mindre friskt. Lördagen bjöd på utomhuskalas för barnbarnens 12 -åriga kusin i Nacka strand.  Och hit ut tog jag båten från Saltsjökvarn. En resa på 20 minuter. Även i Nacka strand blåste det rejält så  gästerna på restaurang J  hade intagit platser inomhus. Fullt förståeligt. För egen del tog bergbanan upp från kajen och kunde under färden upp konstatera att molnen drog ihop sig

Nacka strand och i “bergbanan” på väg upp. Ute i vattnet skymtar Carl Milles 24 meter höga skulptur/fontän Gud Fader på himmelsbågen. (Idag inget vatten i den)

När jag kommit upp med bergbanan (man kan ta trapporna också)  fortsatte jag med den allmänna hissen ytterligare ett antal våningar upp. (Trappor finns här också)  Här på bilden så är jag framme och stannar till för att njuta av utsikten över Stockholms inlopp.

Högt uppe är jag. Till vänster, tvärs över vattnet, ligger den östra delen av Kungliga Djurgården och rakt fram skymtar Lidingö.

Trevligt med kalas utomhus och här började vi med att spela kubb. Man spelar i lag och här är det både teknik och precision som gäller. Man kastar en pinne och  ska försöka slå ner  någon av motståndarlagets träkloss. (Regler finns i länken)

Kubbspel och gott om frisk luft. Kul att spela kubb och frisk luft fick vi med råge här uppe på höjden. Och efter denna omgång spel var det dags för “fika” och födelsedagsbarnet öppnade paket.

Söndagen kom och även den bjöd på en hel del frisk luft både på balkongen, på innergården och uppe på Mosebacke.

“New Orleans Jazz” på och under gång. “Storstan street brass” är på väg längs kajen.

Här är det svängig underhållning på vår innergård.

Mer frisk luft

skulle det bli och som även blandades med  stundtals friska fläktar i form av  blåst. En och annan regnskur var också tillgänglig. Men efterhand blåste tillfälligt molnen vidare och vi gav oss ut.  (Dagens andra runda)

Start och mål hemma på kajen vid den röda “pluppen”. Och som delmål hade vi Mosebacketerrassen. Så vi stretade dit uppför längs Östgötagatan och stannade till vid  konstverket “sprängportarna.”

Mosebacketerrassen. Gott om frisk luft och synnerligen friska fläktar. Gott om både frisk luft och synnerligen friska fläktar uppe på Mosebacketerrassen.  (Observera flaggorna) Men utsikten är fin.

Mosebacketerrassen erbjöd en hel del frisk luft men kansk eakktför friskt för besökare. Få besökare denna söndag eftermiddag trots att det erbjöds frisk luft. Eller kanske för att den var alltför frisk.  Och skulle det bli rusning finns tydliga markeringar vid borden om var man ska sitta.

Det blev inte någon längre sittning Mosebacke denna gång utan vi drog oss lite neråt och passerade Katarina kyrka och kyrkogård.

Katarina kyrka och kyrkogård. 

Stannade till en stund vid några av gravarna och en extra stund hos Cornelis Vreeswijk. Minns när på 60-talet lyssnade på honom både på klubbar i Gamla stan och på den legendariska vispråmen Storken. Ren nostalgi.