Tisdagen var en av de där vackra dagarna. Solen strålade från en klarblå himmel och dagen kändes som gjord för att några timmar lämna huvudstaden. Något direkt mål hade jag inte. Men när jag på förmiddagen steg ut på kajen hemma på Söder dök en tanke upp i huvudet och frågan var om det skulle bli mer än en tanke. Tänk om jag kanske skulle ta en tur till ”landet”.
Hit ut till ”landet,” till Evlinge, tog jag mig smidigt med buss. Bara dryga 35 minuters resa från Stockholm. Och igenkänningsfaktorn var hög redan vid busshållplatsen. (Här i korsningen av Saltarövägen och Evlingevägen (Som är flera km lång)
Till landet
för mig, var just när tanken dök upp, Värmdö och Evlinge. Och hit skulle jag helt klart snabbt kunna ta mig med buss. Jodå, jag vet visserligen att ”70+ are” helst inte ska ge sig ut och åka kommunalt. Och för vår del del har vi heller inte direkt gjort det. Vihar promenerat mycket och har också varit flitiga användare av pendelbåtarna .Vi har i omgångar varit till Djurgården och Nacka strand för att sedan ta hjälp av apostlahästarna för att komma tillbaka hem till Söder igen.
Men till Evlinge finns inget båtalternativ, såvida men inte för egen del har en. Och så är inte fallet. Nästa fråga var om jag skulle våga mig på att ta bussen. Det brukar vara långa ”dragspelsbussar” som kör hit ut , alltså borde det vara gott om plats. Även tidpunkten borde vara gynnsam. Mitt på dagen borde resenärerna vara få. Bestämde mig för att i alla fall för att gå till busshållplatsen vid Londonviadukten( ligger på Söder i Stockholm) dryga två kilometer österut längs kajen.
Planerade att ta bussen från Londonviadukten till Evlinge, dryga 3 mil.
Vad gällde bussen hade jag bestämt mig för att se hur det var med både platstillgång och antalet resenärer. Hade också bestämt mig för att om det blev ”trångt” på bussen så skulle jag genast kliva av. Jag väntade vid busshållplatsen, buss 436 kom. Det var en jättelång ”dragspelsbuss”, antalet resenärer få och gott om plats. Så jag klev på. Och jag behövde inte heller kliva av under vägs för antalet resenärer var litet. (Hade för egen del 10 lediga platser runt mig och hade öppnat fönstret)
Framme
Drygt 30 minuter senare klev jag av bussen ute på landsvägen, Saltarövägen och började gå mot Evlinge, en sträcka på dryga två km och i kända trakter. Snarare, det har varit kända trakter. Skulle det vara så nu också. Det är ändå 15 år sedan jag var här senast på ett kort besök och kanske 25 år sedan mina föräldrar sålde sitt sommarhus här ute.
Till landet och Evlinge har jag kommit. Och jag går vägen ner mot vattnet. Samma krokiga väg som förr.
Det tar tid att gå. Inte för att det är långt att gå utan det är så mycket jag vill titta på.
Ser vid dikesrenen att liljekonvaljerna är på gång. Och om någon vecka kommer de att här blomma för fullt.
Har jag nu kommit ut till landet blir det även en tur upp i skogen innan jag tar mig ner på vägen igen. Visst ser det också ut att bli gott om blåbär.
Efter ett tag når jag vattnet och Hinsaviken.Här, vid en av bryggorna, hade jag för länge sedan min lilla segelbåt.
Jodå, här ser det ut som jag minns det. Slår mig ner en stund för bråttom har jag ju inte alls.
Visst är det en speciell känsla att komma hit ut till ”landet” igen. En resa på många plan.
Och givetvis har dte hänt en hel del. Tiden har ju inte stått stilla. Jag vet att fler och fler bosatt sig här ute permanent och nu såg jag också en del både nya och tillbyggda hus. Kommunen verkar ha varit generös med bygglov. (Förr fick husen här vara ca 50 m2. )
Ett hus som ser nybyggt ut men som smälter in i terrängen. Sjöutsikt har man.
Visst är jag nyfiken
Området här är ett sommarstugeområde från 1950-talet och då fanns det noga restriktioner om hur stora hus som fick byggas. Och man ville då från kommunens sida inte ha någon fast bebyggelse. Tomterna var stora men det fanns inget kommunalt vatten eller avlopp.
På vägen, snett emot där mina föräldrar hade sitt lilla hus, passade jag på att försiktigt smyga upp till ett hus där mina föräldrar hade vänner som bott. Ett hus byggt på 50-talet och som i alla fall, till utseendet se ut som det gjorde förr. Förutom träverandan. som verkade ny.
Såg ingen här så jag kunde inte fråga om det möjligen är släktingar till våra vänner som nu har huset.
Jag går hundra meter till längs vägen och stannar sedan till igen. Till höger, den utsikt som jag så väl känner igen. Kanske har man här tagit bort en del träd och glesat ur.
Tänk att jag efter så många år plötsligt fick idén att ta en vända hit ut till landet.
Jag är tillbaka till landet
Här uppe ligger ”vårt gamla hus”. Nja, inte helt. Ursprunget är detsamma men detta ser ut att vara ordentligt tillbyggt på den högra sidan. Även en lusthus har kommit till. Och längst ner mot vägen, där det fanns mängder av rosor, har en rejäl häck av barrväxter planterats. Så det var svårt att blicka in och se både huset och tomten. Men jag kunde ju se att tomten inte längre var fylld av blommor, som den var när mina föräldrar hade huset. Nu har den mer förvandlats till en skogstomt. Säkert praktiskt. Försökte få en skymt av ev. gullvivor och liljekonvaljer som min pappa planterat in. Kanske finns de, men svåra att upptäcka på långt avstånd.
Många fina minnen finns härifrån. Både för min del och döttrarnas.
Här syns tillbyggnaderna bättre.Och även ett trädäck som uteplats har byggts till. Önskar någon varit hemma så att jag kanske kunnat fått se mer av huset.
Jag går vidare en bit vidare längs vattnet innan det är dags att gå tillbaka till busshållplatsen. Mycket känner jag igen och mycket är nytt. Men visst ska jag senare i sommar ta mig ytterligare en vända hit ut. Och vad gäller bussen och resan tillbaka till stan gick den galant med gott om plats. ”Dragspelsbuss” och sammanlagt mellan 10 och 20 resenärer
Det gäller att dra en extra tanke kanske gällande resandet idag, men det är ju tråkigt om man inte an gå utanför dörren och upptäcka också?! Men jisses så vackert det är, kan förstå att det blivit många härliga minnen där! 😀 <3
Vi är ute en hel del varje dag men brukar undvika att åka buss och tunnelbana. Lätt hänt här att det blir trångt. Båtarna som går tar vi hellre eftersom man då står/sitter ute. Men nu kom en jättebuss och det var få resenärer så jag tog chansen. Hade det kommit på många hade jag fått gå av. Men det gick fint både ut till landet och hem. Och det är så fint här ute. Mycket också som jag mindes det.
En sådan underbar utflykt, som jag förstår innebar en resa på många plan! <3 Du hade verkligen en fin sommarmiljö som liten. Roligt att huset finns kvar, om än ombyggt. Perfekt att du kunde få gott om plats på bussen också. Vädret hade du dessutom med dig!
I min familj hade vi ett mycket kärt lantställe under hela min uppväxt: ett gammalt torp utanför Gnesta. Jag minns de blandade känslorna vid ett återbesök som vuxen. Huset var tyvärr alldeles för moderniserat och en pool hade ersatt den vackra sommarängen (fast det finns en sjö bara ett par hundra meter bort). Men så kan det vara. Ägarna lät oss dock titta inuti och det var ju snällt. Men minnena av hur det en gång såg ut, de överträffar vida hur det är i dag.
Hoppas du får flera härliga turer till din barndoms smultronställe senare i sommar.
Varma kramar
Det blev en både fin och spontan tur. Lite dubbla resor på sitt sätt. Jag ville ju inte ta över stugan när mina föräldrar bestämde sig för att sälja det. Backen upp blev så småningom jättejobbig för mamma att gå i och hennes rabatter krävde mycket. Och med en rygg som är dålig var det ingen bra kombination. Tyvärr skötte de som köpte huset inte om tomten alls så nu kändes det roligt att ännu en ägare tagit över och gjort det så fint. Bra att det fick bli lite skogstomt.
Var ju tveksam först hur det skulle se ut på bussen men det var gott om plats och få resenärer. Tur!
Kan förstå dina tankar när du besökte ert torp och allt var ändrat. Här var huset tillbyggt men 2/3 var kvar. Ett trädäck och ett lustfis had eockså kommit till. Säkert också moderniserat inomhus. Men det var fint att ta ne tur hit ut. Och tur med vädret hade jag.
Kramar och tankar till dig.
Bra du kunde åka med få medresenärer.
Vilken trevlig utflykt.
Få besöka gamla minnen.
Området ser fint ut.
Själv har jag grejat med våra små rabatter och lite annat utomhus.
En spontan tur blev det och när det var så få på bussen så åkte jag med. Hade många kommit på så hade jag klivit av.Men så blev det inte. Det var jättetrevligt att komma tillbaka hit ut och en strålande dag dessutom.
Så fint att du kunnat ordna med rabatterna och det är ju en härlig tid vi går till mötes.
Vilken ypperlig idé att åka ut till landet och få besöka bekanta trakter. Fördjupa sig i minnen och så… Det ser väldigt fint ut på ert land och så roligt att ert hus fanns kvar. Nu påminner det mer om en villa men färre och färre sommarstugor verkar finnas kvar. I alla fall är det hos oss.
Kram och god kväll!
Jag kom på tanken när jag var ute och gick. Men sen vet man inte hur gott om plats det är på bussarna hit ut. Men de går 1-2 gånger i timmen så jag tyckte att det borde fungera. Och det gjorde det. Redan när mina föräldrar på 90-talet sålde stugan var det fler som bosatte sig här. Men kommunen vill inte det eftersom det inte fanns skola så måste de ordna med transport. Men visst har gamla hus byggts ut och till. Och jag såg att ett av grannhusen hade man rivit och var i färd med att bygga nytt. Tomterna här var ju stora. Några sommarstugor, modell ursprunglig, finns allt kvar men det är ju en ny generation som tagit över. Och fint att de som tog över efter mina föräldrar inte har det kvar för på den tiden såg det bedrövligt ut.
Önskar dig en trevlig kväll.
Kram
Jag får en känsla av melankoli när jag ser och läser, nostalgi kan vara en bitterljuv känsla, härligt att se hur det ser ut nu samtidigt som man minns hur det såg ut då….Med det inte sagt att din känsla är sån, det är jag som har lätt för att ibland längta tillbaka till gångna tider 🙂
Tack en fin resa dit ut och en annan resa via dina minnen <3
Jag vet ju att jag inte ville ta över stugan så det blev bra så här som det blev. Men jag är glad att de som köpte den har sålt stugan vidare. Då var dte ingen ordning alls här. Var förbi 2005 och mamma hade nog vänt sig i graven om hon sett hur tomten såg ut. Nu fick jag höra av några jag träffade på att det är en yngling/man som är född här ute som tagit över. Och det var riktigt fint. Säkert praktiskt att ta bort alla mammas blommor för där krävdes det mycket jobb. Jag blev inte melankolisk men fina minnen passerade. Fina minnen som både jag och döttrarna och deras pappa har härifrån.
Ja, det blev nästan två resor i en .
Trevlig kväll.
En riktigt nostalgitrip efter så många år. Visst är det skönt att komma ut på landet=) Skönt att bussen inte var full av passagerare och även hem. Trevlig kväll <3
Kram
Visst blev det! Så roligt att komma hit igen. Och jag fick bara en ingivelse att jag skulle ta en vända ut. Och när det fungerade med buss så passade jag på.
Önskar dig också en fin kväll.
Kram
Nejdå jag läser gärna ,-)) men jag har inte haft tid så då blir det många inlägg på en gång! ,-) Det blir nog mer jobb för dig när jag klumpar ihop svaret ,-)
Fint, många minnen därifrån då dina föräldrar hade sitt sommarställe där. Björkar är otroligt vackra med det skira gröna. Så somrigt!
Liljekonvaljer hör sommaren till, får hålla utkik, mamma älskar liljekonvaljer!
Har sett blåbär på andras bloggar, verkar som om det blir ett blåbärs år i år!,-) blåbär är gott ,-)
Härligt att sitta och minnas och kul när man känner igen sig, Så mycket som förändras!
Många minnen får ta tid, ja många grannar till mina föräldrars sommarhus det första, inte det senaste som knappt hade grannar alls. Men det första där är bara stora villor nu.
Fin ide att återvända…när det är dags återvänder jag till sommarhuset och står på avstånd och minns ,-)
Fint minne du beskriver. jag blir rörd.
En varm Kram till dig, Primrose ,-)
Bara trevligt med fler svar i ett. Tack!
Det blev en så fin tur ut till ”landet” och helt spontan. Perfekt att det var gott om plats på bussen och vackert väder var det också.
Turen hit blev en nostalgitripp och många minnen dök upp. Ja, mina föräldrar älskade också liljekonvaljer så det finns på deras gravsten. Nu såg jag ett par men om någon vecka så finns det nog mängder i blom här. Mycket här var sig likt, men en hel del hade också förändrats och hus som byggts ut rejält- Mina föräldrars hus var tillbyggt men jag tyckte ändå att jag kunde känna igen mig här. Jag stod nere på vägen och tittade upp mot huset. Och mindes .
Fint att komma tillbaka hit igen.
Stor kram
Nu bor du ju nästan på landet på Söder, men det här är ju det ”riktiga” landet. Jättekul att du spontant gjorde en ”walk på Memory Lane” och kände igen dig. Men det händer ju mycket på 15 år. Å dessa f. d. sommarställen är ju, precis som du skriver, ofta året runt boenden nu. Där är otroligt vackert, men jag skulle inte vilja bo permanent där.
Om du vill veta lite mera om ägarna är kanske juli den bästa månaden att återigen hälsa på där. Det blir ju hemester för de flesta i år, och jag kan tänka mig att många flytta till landet under semestern i år.
PS. Hoppas du plockade lite liljekonvaljer på hemvägen. Enligt Emma får man ju göra det för eget bruk. DS.
Det blev ju en helt spontan tur hit ut. Och mest beroende på att det var fint väder, att jag passerade Londonviadukten, att bussen kom och hade gott om plats. Jag tackade nej, när mina föräldrar frågade om jag ville ta över huset. Och jag har aldrig ångrat det. Är inte mycket för att ångra saker heller…
Ska ta en ny tur ut hit igen i sommar och kanske är ägaren hemma då. Fick av grannar veta att en ”yngre man” tagit över. Så det har sålts vidare efter de som köpte av mina föräldrar. (Känns bra för när jag passerade som hastigast 2005 såg det hemskt ut här på tomten.)
Liljekonvaljerna som jag såg var just i knopp så jag plockade inga denna gång.
(Ja, man kan få plocka liljekonvalj för eget bruk men inom en del områden, som Djurgården, kan det finnas särskilda restriktioner).
Ska däremot ge mig ut nu och knipsa av några syrenkvistar.
Vad trevligt med ett återbesök efter alla dessa år. Ser otroligt fint ut och kan förstå att du har många fina minnen därifrån.
Det var jättetrevligt att ta en tur hit. Väldigt spontant också. Och mycket var sig likt så jag kände verkligen igen mig. Och en hel del hade ändrats. Men åren har ju gått. Fina minnen har jag härifrån och jag valde att inte vilja behålla huset. Känns ändå som ett bra val.
Vilken nostalgiresa du gjorde, o så nära det låg! Jag fick en lite knut i magen när jag såg dig gå där mot platsen där ni hade sommarstuga. Ofta tror jag inte att man blir så överväldigad över förändringarna utan hoppas att allt ska se ut som man själv minns det. Men tiden står ju inte stilla! Det var en väldigt vacker plats! Jag har nog aldrig varit där. Vi hade segelbåten i Gustavsberg, men längre ut än så landvägen var inte aktuellt att spana in.
Hoppas du hade en positiv upplevelse, både fylld av nostalgi kanske lite vemod
Kram
Det blev en fin utflykt och det vackra värdet gjorde sitt till. När mina föräldrar sålde stugan här ute så var vi tillbaka ett varv i början av 2000-talet och då var allt igenvuxet och i en himla oreda. Det var trist att se. Jag trodde att de ägarna var kvar och var beredd på att det skulle vara som då. Men icke! Jag förstod när jag såg det att det var nya ägare. Och blev så glad över det jag såg. Träffade några på min promenad som berättade att huset köpts av en man som är född här ute och hade mer känsla för området. Kändes fint. Och nu var det inte direkt en stuga längre utan tillbyggt. Kanske även tillbyggt på framsidan men den såg jag inte.
Kul att ni hade båten i Gustavsberg. Jag hade min på den tiden här ute.
Och det var en positiv upplevelse att komma hit. Tror nog den blir ännu en tur ut längre fram.
Kram
Underbart Ditte! Jag blir så glad, både för din och min skull. Att fånga minnen och att dessutom fånga dagen och spontaniteten…vad kan vara eller bli bättre? Att du inte åkt ut på många år kan jag både förstå och inte, har gjort likadant själv ibland, men visst var det väl helt rätt att åka som du gjorde, bra!
Att det sen är bekanta trakter även för mig gör inte upplevelsen sämre, förstås!
Tack för resan och tack för bilderna, du är en pärla!
Tack!Det blev en både spontan och lyckad tur. Och fint att se att nuvarande ägare gjort så fint. Huset är rejält utbyggt men smälter fint in i naturen. De som köpte stugan av mina föräldrar tog inte särskilt väl hand om vare sig tomt eller hus. Passerade här 2005 för att besöka vänner till mina föräldrar tvärs över vägen och blev då sorgsen av att se hur allt förfallit. Men nu var det fint att se hur välskött allt var.
Förstår att det är bekanta trakter för dig och nu fick du en liten vända hit ut.
Ha det så bra du kan. Många tankar.
Kram
Så vackert och vilken härlig utsikt.
Jag förstår helt och fullt den känslan som du fick, minnen som dyker upp. Visst, mycket måste ju ha förändrats under årens lopp, men igen kännings faktorn är så klart, påtaglig.
Tack för fina naturbilder och en underbar promenad.
Kram!
Det blev en väldigt lyckad tur på alla sätt. Och mycket var sig ändå likt. Vårt hus var mycket större men ändå tillbyggt på ett diskret sätt. Och praktiskt att tomten blivit mer en skogstomt. Min mamma hade många rabatter och väldigt mycket blommor och det kräver ju mycket skötsel.
Jätteroligt att du var med. Du hade tyckt o det här.
Kram och många tankar till dig.
En härlig nostalgiresa i underbart vacker miljö! Ser alldeles underbart ut!
Ha en ny fin dag!
Kram
Det blev en lyckad tur på alla sätt. Och väldigt spontan. Är så glad att jag hoppade på bussen och tog mig hit ut.
Önskar dig också en fin torsdag. Vackert här i huvudstaden idag.
Önskar dig en fin dag.
kram
Vilken härlig nostalgitripp och så himla fint det var där ute på landet! 🙂 Tur att det inte var så mycket folk på bussen så du kom både fram och tillbaks utan problem, synd om du behövt avbryta den fina turen.
Ha en fin dag!
Det blev en väldigt lyckad tur och väldigt spontan. Lika fint här ute som jag mindes.
Perfekt att det var glest med folk bussen både ut och in till stan. Om det kommit på många resenärer så hade jag ju gått av. Men det behövdes inte.
Önskar er också en fin dag.
Sol här. I alla fall just nu.
kram
Nostalgidag för dig. Sådana dagar brukar kännas gott inombords.
Stadsbussarna här i sta´ser ganska tomma ut. Glest mellan passagerarna. Det är inte ofta jag reser med dem, jag har så nära så jag promenerar till centrum. Sta´n för mig är något mindre än Stockholm, som bekant! Dessutom har jag bil när jag vill ta mig utanför sta´n. 🙂
Önskar dig nya och intressanta upplevelser i sommar!
Det blev en mycket spontan nostalgitur hit ut. Men jag är glad att jag gjorde den. Gott om plats på bussen avgjorde saken och att den kom när jag passerade hållplatsen. Jag brukar gå, cykla eller ta båt men nu blev det buss. Hade inte åkt med om det varit många resenärer. Sedan några år tillbaka har vi ingen bil och brukar inte sakna den. Men nu kunde jag ibland önska att det fanns en. Å andra sidan får jag låna tillbaka min bil, som dottern fick om jag vill. Men här där vi bor är det knepigt med parkeringar. Förr hade vi garage…
En sån härlig nostalgitripp! Å det går ju an, om man inte har en speciell tid att passa, att fånga in en nästan tom buss.
Vackert på landet och det gör gott i själen att gå Minnenas allé. Fast det kan variera. När jag åkt förbi mitt blomstrande barndomshem i Vårgårda blir jag alltid lite nedstämd, för trädgården finns inte mer och huset har sett sin glans dagar, det fina, som pappa byggde själv.
Läste här igår men glömde skriva.
Ha en fin dag, stor kram!
Jag äger min tid och bussarna går ett par gånger i timmen. Det var ett spontant infall att ta en tur hit ut och det blev väldigt lyckat.
Jag kan förstå din känsla när du kom tillbaka till Vårgårda och såg något helt annat. Så var det när jag kom ut till Evlinge 2005 och de som mina föräldrar sålt huset till inte alls hade tagit hand om det eller trädgården. Nu visst jag inte att det var en ny ägare. Men det fick jag vet aoch jag förstod det när jag såg hur välskött allt var. Och fint tillbyggt dessutom.
Önskar dig en fin torsdag.
Stor kram
Ett underbart inlägg. Jag vet precis hur det känns… vi har vårt ställe som vi lämnade 1977 efter 27 år. vi återvänder nästan varje år och känner in atmosfären. Blir som ung på nytt! Gott att du hade mycket plats för dig själv!
Kramar
Tack! Och jag blev extra glad för att denna ägare gjort så fint. Bevarat mycket och det som byggts till är gjort på ett varsamt sätt. De som köpte stugan av mina föräldrar lät det mesta förfalla. Vi var där 2005 och då var jag gråtfärdig. Men nu, något helt annat. Jag hade dessutom ingen aning om att det var nya ägare.
Förstår din känsla av att besöka ert ställe- Fint att komma tillbaka dit bara för att se.
Kram
Men åh, vad mysigt att komma ut sådär på landet 🙂 Det ser jättefint ut. Jag har inte varit där förut men har funderat på att upptäcka mer i Värmdö kommun då jag nästan bara passerar fastlandet där när jag åker vidare ut mot skärgården 🙂
Det var det och det blev en väldigt spontan tur. Jag vill egentligen inte åka buss men med en dragspelsbuss och få passagerare så hoppade jag på. Visst ju att jag kunde hoppa av om det blev många resenärer-
Roligt var det att komma tillbaka till vårt ”gamla” lantställe och det blev lite nostalgi här. Värmdö har mycket och jag är väldigt förtjust i bla. Björnö på Ingarö men även Djurö och Vindö är fint. Ja, här ute finns en hel del. Men visst drar man sig gärn atill skärgården.
Minnestur, så skönt. Så vackert!
Väldigt roligt se bilderna!
Stor kram!
Det blev en riktigt lyckad ”njutflykt” och nu behöver jag inte undra mer utan vet.
Stor kram