Allmänt Stockholm

Fisken som försvann

17 maj, 2017

I gårdagens inlägg reste jag i det blå, både i verkligheten och i tankarna och idag reser jag vidare bland erfarenheter o böcker och ett trevligt möte.  Det var på dags  igen för vår trevliga bokklubb med the ”Beijing ladies” och vi skulle ses hos oss.  Bokklubben har bestått i många år och uppstod i Peking, för över tio år sedan, där vi var många deltagare. Nu är vi hemflyttade och många bor i Stockholmsområdet så har vi fortsatt att ses och ibland är vi fler och ibland färre.  Trevligt är det och vi presenterar böcker för varandra, lånar ut dem, pratar och skrattar mycket och äter gott.

Jag hade tänkt att bjuda på en våraktig middag och laga västerbottenlax; tunt skivad laxfilé som rullas och med västerbottenost i mitten och sedan lagas färdigt i ugnen.  Ska jag ha personlig och kunnig betjäning och någon som har bra utbud så går  till min lokala fiskhandlare på Götgatan med det passande namnet Göta fisk och här passade jag också på att köpa färsk gotländsk potatis. Laxen skars upp i tunna, stora och fina skivor och glad i hågen gick jag in till ICA vid Ringen/Skanstull för kompletterande inköp. Påsen från Göta fisk hade jag med mig i handen. KLar med inköpen kom jag på att jag skulle ha en flaska ”bubbelvatten” men fick där lyfta ner en back och satte ner min ”fiskpåse” på golvet.  Flaskan tog jag, lade i korgen och skulle ta min fiskpåse. Trodde jag. Men den var borta. Helt borta. Jag irrade runt några varv inne i butiken och tittade efter min påse, stirrade på andra kunder och var samtidigt helförb…Vem hade tagit den. Jag frågade vid fiskdisken om någon lämnat in påsen, frågade i kassorna och i infon. M Ingen kasse. Efter att ha fått hjälp även av butikspersonalen tvingades jag ge upp och gick tillbaka till Göta fisk och hoppades på att det fanns lax kvar att skiva upp som jag kunde köpa. Och liten bit fanns kvar Tur!  Jag berättade min historia och fiskhandlaren med som var så vänliga att ge mig både på laxen och en ny påse färsk potatis utan kostnad. Väldigt vänligt! Jag blev verkligen glad och kommer än mer att handla här. Härligt med en liten butik som ger ett sådant bemötande. Tacksam!

Direkt hem, drygt 90 minuter försenad, kom jag igång med maten och var nästan i mål när bokklubbsgästerna kom.

Västerbottenlax, färsk laxfilé rullad runt västerbottenost och med en bottensky av grädde. Tjugo minuter i ugn och sedan dekorerad med dill, tunt skivad rödlök och löjrom från Kalix. Till detta örtagårdssås och romsås. Den färska, verkligt goda gotlandspotatisen kokades och smörslungades med lättkokt sparris och sockerärtor. En riktigt god vårmiddag. Desserten blev äppelpaj från Normandie, som p.g.a. tidsbrist inhandlades på butiken Picard, en affär som har mängder av bra frysta varor.

Vi var bara fyra deltagare  i kvällens boklubb men hade tankar även på ”absent friends”. Men här är Åsa från Västerås, Lena reste från Göteborg och   Mona från Gamla stan. Här har vi i alla fall kommit igång med maten. 

-Jodå, det blev en del bokprat också och en väldigt trevlig kväll. 

Idag har jag ägnat mig åt att lära känna en ny bekantskap i köket, nämligen ramslöken. Jag har tidigare smakat soppa där ramslök varit en av ingredienserna och jag har provat en fisksås med grädde, crème fraiche, cirtonsaft, grönsaksbuljong och ramslök, båda väldigt goda. Men hitintills har jag inte själv provat att laga något där ramslöken ingått. Nu har jag ett helt häfte att fördjupa mig i och ramslöken medföljde. Stort tack!

Vackra pioner fick  jag och de verkar slå ut så fint. Underbara färger!

 

 

 

 

Foto Resor i Sverige Resor utomlands

Resa i blått

16 maj, 2017

Och färgen är blå…Ibland görs en resa i det blå, kanske i fantasin och andra gånger är det en mer verklig resa som är blå. Jag är en blå person,  tycker om färgen blå färg i olika nyanser och ibland har jag även i  min karaktär trott att jag är en blå person med blå egenskaper. Men det verkar växla.

Jag läste just nu om hur en ”blå person” kan vara och på några punkter kände jag igen mig själv men inte på andra. Hur känner man då igen en blå person? Jo, efter att ha letat lite så hittade jag lite olika tankar om det. En blå persona kan ha lite lägre tempo än andra, (tycker nog själv att jag har ett bra tempo i det mesta) men är  omsorgsfull person vilket resulterar i att när jobbet är klart behöver det inte göras om. (Tveksamt…) Inte heller går det att stressa den blå personen med deadlines, för sådant tas ingen hänsyn till.  (Tveksamt igen)

En ”blå person” tycker om att planera och även fullfölja det som påbörjats. Kan ta ett tag, men färdigt blir det. (Stämmer bra.) Faktakoll? Den blå person letar gärna fakta, säger oftast sin mening, kan ha avvikande åsikter och ibland  ha svårt för att komma fram till vad de tycker för alternativen är så många.  (Stämmer hyfsat bra)  En blå person är oftast envis, välvillig, generös och en genuin vän.  Temprament saknas inte. (Stämmer också bra på mig som person)

Temat för veckans fotutmaning hos Sanna i Gemsweeklyphotochallenge” är  ”blå” och här blir det en resa i det blå.  Åtminstone färgmässigt.

Ålands hav.

Vidare mot Spanien och Torrevieja på Costa Blanca.

En sjöfågel tar oss med långt bort över haven.

Stora Barriärrevet på Australiens östkust blir nästa stopp och efter dykning och snorkling passade det bra med en helicoptertur för att få en  bra övrblick.

Filippinerna och den härliga ön Boracay gav oss många fina upplevelser.

Ön Koh Samui i Thailand blev ytterligare en blå bekanstskap som övergick till att bli vän. Lätt hänt!

Den blå resan hade kunnat fortsätta ett bra tag till men det mesta har ett slut och så även denna tur. Hemma igen.

Segling i Stockholms ytterskärgård är en speciell upplevelse. Så vackert! Och väldigt blått det också. 

 

 

 

 

Stockholm Trevligheter

En mellandag

15 maj, 2017

Idag fick det bli en mellandag och den var helt oplanerad. Vanligtvis har jag inga ”måsten” utan tar dagen som den kommer och oftast blir det en hel del trevligheter.  Att vara hemma en dag, läsa, organisera foton på datorn och rensa en del av dem, fundera över sommaren och planera resor gör jag mer än gärna . Och idag blev det just en sådan dag.

Hemmadagen kompletterades med en ”grönsaksrunda” eftersom vi bjudit in vänner som är veganer till kvällens middag.  Att laga veganmat är lite speciellt, men inte alls svårt, och idag finns många bra recept via nätet så det är bara att välja och vraka, eller få inspiration där och sedan skapa fritt. Det är nog det senare jag ägnar mig åt.  Viktigt är bara att komma ihåg att inga produketer som ”varit levande”, kommer från en levande bakgrund,   ska användas i matlagningen (Kocken undantagen. Tack , Ruth i Virginia som tänkte på formuleringen ”En vegan avstår kostrelaterade animaliska produkter såsom kött, fisk, mjölkprodukter från djur, ägg och olika tilllsatser i maten av animaliskt ursprung. En vegan avstår även från att använda andra produkter som inte är mat och som är av animaliskt ursprung. (Skinnprodukter, dun i alla former och yllekläder )

Minns när jag i början lagade veganska middagar att jag glömde se efter om lasagneplattorna innehöll ägg eller inte. De flesta gör nämligen det och kan då inte användas.  (Vad gäller vegetarisk mat är det ju mindre ”tänk” även om det varierar där också .

Trångt på Ringvägen var det så jag skyndade mig vidare.

Gick igenom  Stora Blecktornsparken, en park på Söder, där det finns öppen förskola och en hel del aktiviteter under dagarna både för stora och små. (Parkleken) Gott om lekredskap och många barn och föräldrar dras hit. Även äldre barn kommer gärna förbi efter skolan och  kan här köpa mellanmål för en billig peng. Namnet kommer från den malmgård som länge funnits här i parken,  Stora Blecktornet.  Malmgårdar är ofta herrgårdsliknande byggnader som byggdes utanför stan, på Stockholms malmar, under 1600-och 1700-talet och var dåtdens fritidshus för adels och borgarklassen. Vid malmgårdarna fanns ofta trädgårdar där man odlade potatis och grönsaker såväl som blommor. Ofta fanns också lusthus i trädgårdarna där man höll fester under somrarna.

Malmgården Stora Blecktornet.

I parken finns också kaniner, getter och hängbuksvin.

Väl hemma tog skapandet fart och det blev lite pyssel med de vietnamesiska vårrullarna som skulle bli förrätt. Till dessa mjuka vårrullar används torra/hårda rispappersark som ska doppas i hett vatten i ca tio sekunder där de då mjuknar. Jag kom på att det enklaset var att lägga ett ark på en skärbräda och hälla hett vatten över. Arken bibehöll då sin form och gick hyfsat enkelt att rulla ihop.  (Ett par ark blev skrynkliga när jag doppade dem i hett vatten i en stor kastrull. De vek sig och blev små bollar i stället. Bara att kasta. )

Ett salladsblad som underlägg och sedan glasnudlar som klippts i bitar blandades med koriander, soya, lime, riven ingefära och vitlök.  Mango, avokado och stimlade morötter toppade det hela som sedan rullades ihop.

Kanske inte så tjusiga men de blev väldigt goda tillsammans med sin ”dipsås”.

Varmrätten blev en smakrik kinesisk gryta, moo shu, som innehåller fläskfärs men i veganalternative blev det rökt tofu som stekts och sedan blandades med stekta champinjoner, lök, strimlade mörötter och vitkål samt broccolli. Rejält kryddad med chili, koriander, vitlök och ingefära. Jag serverade ris till men man kan också ta tortillabröd och själv göra rullar- Endast fantasin begränsar.

Strykande åtgång blev det.

 

Skyltar Stockholm

Nu och då

14 maj, 2017

 Längs kajen/nu och då blir temat i veckans  ”Skyltsöndag” som bloggvännen BP så hedersamt förvaltar. Längs kajen där vi bor finns gott om skyltar av skilda slag där några har en mer historisk betydelse och andra är nyare och kanske inväntar de sin historia. För visst kommer den.

En blommig uppmaning kännas trevlig, men den skulle inte alls behövas. Dock vet jag att den fyller sin funktion och behhövs. (Finns utanför en av altanerna på bottenvåningen vid vårt hus)

Alltid bra att veta avstånd och riktining. Många besökare söker sig hit.

Barnängsbryggan där gratisfärjorna går mot Sjöstaden (Södra Hammarbyhamnen) och Henriksdasbryggan. Härifrån, likväl som från de andra nämnda bryggorna kan man också ta en färja in till Stockholm – Djurgården eller Nybroviken, men den kostar en slant. (I gårdagens inlägg hade jag med en länk till Ressel, bolkaget som kör färjorna)

Barnängen är ett f.d. fabriksområde som låg här vid Hammarby sjö och i boken Vävarnas barn, den första i  P-A Fogelströms Stockholmsserie,(verklighetsbaserad) beskrivs livet och villkoren här i Barnängens manufakturfabrik under åren  1750 till 1780. I slutet av 1600-talet byggde handelsmannen Jacob Gavelius en manufakturfabrik här och som i första hand skulle tillgodose arméns behov av textilier. I området kom också byggnader till för väverier och färgerier. I slutet av 1700-talet var textilfabriken Stockholms största arbetsplats med över 600 arbetare. Textilfabriken lades ner i början av 1800-talet. Men en ny fabrik tillkom 1868, Barnängens tekniska fabrik. Här tillverkades då bläck och finare ”eau de cologne” men kom snart också att innefatta  tvåltillverkning. (Än idag finns Barnängens tvålar och andra produkter.) Under  1950- talet flyttades och avvecklades industrierna här.

Namnet Barnängen är en förenkling av ordet Barnstugeängen och kommer från att det här på ängarna  vid Hammarby sjö i slutet av 1500-talet skulle byggas ett barnhospital som skulle tillhöra Danvikens hospital som låg en bit bort.

Lite längre västerut längs kajen ligger Anna Lindhs Park. Parken hette tidigare Vintertullsparken, men bytte namn 2013 till Anna Lindhs Park, vilket passade bra då hon bodde i ett av bostadshusen vid parken. Området här heter Vintertullen och var de första kvarteren som byggdes i närheten av Hammarby sjö på 1880-talet. Namnet Vintertullen kommer av den tull som på vintern fick betalas för varor kom per släde över isarna från Nacka och Värmdö och skulle vidare in till Stockholm. (I övrigt fanns det många tullar i Stockholm där de som kom med varor fick betala för att föra in dem i staden.)

Vackra tulpaner finns planterade i stora delar av parken.

När man nu rör sig längs kajen är det viktigt att se både upp och ner. De gamla tågspåren/industrispåren används inte längre, kom till på 1920-30-talet, men finns kvar på kajen sedan den tid då tåg forslade varor från Södra station till Hamarbyhamnen och Stadsgården för att varorna skulle forslas vidare med båt.  Det var också meningen att spåren vid Södra station skulle kunna anslutas till Västra stambanan och att varor skulle kunna skickas per tåg.

Idag är det bara buss 57 som går en liten sträcka längs kajen. Bussen går från Barnängen och till Karolinska och åker man hela sträckan blir det en bra sightseeingtur genom Stockholm. En resa som tar ca 45 minuter.

Många husbåtar finns längs kajen, en del äldre och en del yngre. Just ”Nella” är ganska ny här, men till åldern är hon ganska gammal. Men väl bibehållen.

 

PS Häromdagen var jag och min vän Mac inte alls överens om internetanslutningen. Men nu har vi enats. Något hade hänt mellan Mac och vår fiberinstallation, en fnurra på tråden. Men med kvalificerad hjälp av makens son så är Mac nu till full belåtenhet och behöver inte bytas ut. Det var hos honom, precis som hos SJ, ett ”signalfel som nu är åtgärdat och mac är snabbare än ”tåget”.

Stockholm

I storstan – med naturen nära inpå

13 maj, 2017

Södermalm bjuder oss på strålande sol och vackert vårväder och sista delen av frukosten kan avnjutas på balkongen. Och utan att ha jacka på sig. Riktigt behagligt! Till frukostkaffet ser vi många fritids och sightseeingbåtar på väg ut från Mälaren till Saltsjön via Hammarbyslussen. Vi har lätt att följa dem för vi bor i princip ”på kajen” men utan att bo i husbåt, så båtlivet utanför är en del av vår vardag och så hela året om. Men visst är trafiken från nu och fram till oktober inne i en livligare period.

Nedanför oss och längs kajen här i Norra Hammarbyhamnen ligger många fartyg och båtar, mer eller mindre permanent ,och alla som ligger här måst ha tillstånd från Stockholm stad och de betalar en avgift för el och vatten och de måste också kunna flyttas för egen maskin. (Och de måste besiktigas med jämna mellarum för att se att de går att köra, är brandsäkra och sjödugliga.)

Här bor vi princip mitt i stan men har naturen alldeles i närheten, dels längs Årstaviken (Mälaren) och tar vi oss över kanalen så ligger det stora Nackareservatet bara 20 minuter bort och idag  bestämde vi oss för att lämna huvudstadens brus bakom oss och gå dit  längs vattnet.

Många husbåtar ligger längs kajen här på Södermalmssidan

Vid Barnängsbryggan, 700 meter från oss längs kajen, kan man ta båten, som är kostnadsfri, över Hammarby sjö (Saltsjön) till Södra Hammarbyhamnen (Hammarby Sjöstad) en resa på fyra minuter. Och skulle man vilja går det också bra att ta en båt till Djurgården eller fortsätta in till Nybroviken. (Betalresa) Det är Ressels rederi som har hand om trafiken.  Färjorna heter Emelie, Lotten och Lisen efter kvinnorna i Fågelströms Stockholmsböcker.

I Sjöstaden går vi längs Sickla kanal,  vattenvägen, mellan Hammarby sjö/Saltsjön, Sicklasjön och Järlasjön. 

I Sickla kanal finns numer två slussar, Sicklaslussarna som är handmanövrerade och öppnas mellan maj och september på lördagarna dels mellan klockan 11-12 och mellan 16 och 17 på eftermiddagen. Vill man med båt passera andra tider går det bra men man måste då helst ringa och meddela detta 24 timmar innan. Så någon spontan slussning blir det då inte tal om.

Här den nedre delen av Sicklaslussen som ligger i Stockholms kommun. Strax utanför slussen ligger passagerarbåten Ran som tar 30 personer och som sedan 1994 och oftast chartras för turer i Stockholm. Ran går även då och då turer genom kanalen och slussar för att fortsätta

Innan Hammarbyleden, den vattenväg/kanal på 5560 meter, som går mellan Saltsjön och Mälaren byggdes låg Sicklasjön  och Hammarby sjö i samma nivå. Men på 1920-talet sänktes Hammarby sjö och i samband med det bestämdes att bygga slussarna som öppnades 1931. Slussarna byggdes om och var stängda mellan 1999 och 2003 men är sedan dess igång.

Fram till 1913 gick det ångslupar från Barnängsbryggan på Södermalm (Barnängen var då ett stort industriområde) och till Nacka världshus där spriten flödade. Men när spriträttigheterna här drogs in så upphörde också båttrafiken.

Pilen visar på Sickla sluss och sedan går det att med mindre båtar och Ran fortsätta genom Järla sjö tills det tar stopp.

Övre delen av slussen och kanalen här är byggd på senare år och ligger i Nacka kommun.

Strax efter slussarna är vi inne i Nackareservatet och stillheten och grönskan omger oss.  Vackert och så grönt.

Här ser vi ut mot Järla sjö och i bakgrunden syns tv masterna I Nacka.

Vi tar oss tillbaka till Lumabryggan i Sjöstaden och hoppar på färjan hem till Söder och Barnängsbryggan där vi startade. Och vi ser Sofia kyrka reser sig majestätiskt, högt där uppe på kullen i Vitabergsparken, 46 meter över havet. Ett landmärke som syns från vilket håll man än vattenvägen närmar sig Stockholm.

Och visst känner jag mig hemma på Söder.

 

Foto Stockholm Torrevieja

Veckans ord i bilder.

12 maj, 2017

Känslor av skilda slag- något man upplever och känner. Man kan också ha känsla för något.  Ana och kanske förstå sig på. Känslorna är många,  ofta svåra att styra men de finns där.  De berikar, irriterar, gläder och följer oss. Ibland vill man stänga av dem och ibland sätta på dem men känslor går inte alltid att styra. Vi kan lägga undan dem för ett tag, låta bli att bry oss men de samlas på hög och till sist vill de komma ut från sin instängdhet. Ibland kommer de så sakteliga promenerandes och andra gånger rusar de ut. För ut vill de.

Känsla/känslor är veckans ord i veckans fotoutmaning hos Sanna,  Gemsweeklyphotochallenge,  och där finns fler tolkningar av ordet/orden.

Bäst att i detta läge tillägga att mina känslor just nu är rejält upprörda eftersom internetanslutning till min Mac är minst sagt instabil och kanske håller den på att helt ge upp. Datorn alltså. Så jag bereder mig på en nyanskaffning.

Kommer jag inte på besök eller lämnar några spår så är det Mac och jag som är väldigt oense om internetanslutningen.

Stor och liten. Året är 2013 och barnbarnet William är ett par månader och storebror Max är tre år. Ömhet, stolthet, kärlek och ilska.

Stillhet, lugn och ro i Stockholms ytterskärgård.

Lycka! Mina finaste. Två systrar och två bröder. Liv och Max –

– Helen och William.

Trötthet!

Glädje! (Här i Tibet)

Stockholm, Södermalm. Här känner jag mig hemma. (Men det gör jag å andra sidan även på flera ställen)

Stockholm Utflykter

Omgiven av vatten

11 maj, 2017

Njutbara dagar vill jag gärna ha och oftast är det är ju så att jag själv kan bestämma innehållet i dem. Jag tycker väldigt mycket om Stockholm och här finns mycket av det mesta och inom nåbara avstånd även utan bil. Båtar, där man kan använda sitt SL kort, tar en lätt runt. Ett exempel är Sjövägen där man kan ta en tur från Nybroviken (utanför Dramaten)  längs stadens östra kajer där båten stannar, vidare över till Biskoppsudden längst ute på Djurgården och därefter väntar Nacka strand och sedan Lidingö  som är slutstoppet.

Idag blev det ingen båttur men väl en promenad längs vår kaj för att sedan ta en buss ut till Nacka strand, en resa på nio minuter, och sedan känner man sig lite som i innerskärgården.

Sjövägens sträckning.

Att känna skärgårdskänsla, möta yngsta dottern Helen (en kvart yngre än sin syster) och äta lunch på restaurang J, alldeles på kajen i Nacka strand, alltid väldigt trevligt. Tre önskningar i ett som kunde uppfyllas. Precis som i ett ”Kinderägg”.

Utsikten över Stockholms inlopp, från Helenfamiljens lägenhet högt uppe på berget i Nacka strand är vacker även om solen har paus. Fjäderholmarna ligger rakt ut och på andra sidan vattnet ligger Lidingö. 

Det är en bit ner till vattnet och idag valde vi att ta bergbanan. Men det finns även trappor. Längst ner skymtar  Carl Milles staty ”Gud Fader på himmelsbågen” eller som den också heter ”Gud Fader på Regnbågen”.

Statyn är 24 meter hög och syns vida omkring och är en fontän, ibland är vattnet avstängt och så var det idag. Statyn föreställer Gud som är i färd med att sätta stjärnorpå himlen och assisteras av en ängel. Statyn ritades av Carl Milles men färdigställdes  av hans assistent Marshall Fredricks och restes 1994. Från början var statyn tänkt att placeras utanför FN- byggnaden i New York. Regnbågsmotivet syftar på bågen som förenande kraft mellan olika ländes och var tänkt som ett fredsmonument. Men av bl.a. ekonomiska orsaker blev det inte en placering i New York.

Denna bild togs jag för ett par år sedan och här är fontänen i gång. Längst in ligger restaurang J, perfekt läge.  

Lunch skulle vi äta och man kan alltid välja dagens lunch där det finns olika alternativ eller från deras à la cartemeny. TYvärr var det inte direkt utesittarväder, men att sitta inne i den mysiga lokalen och ändå känns sig som om man satt på kajen är behagligt. Vi kom lite efter lunchrusningen och det var då gott om plats.

Mysig och maritim interiör.

Jag beställde en fisk och skaldjursgrytagryta på tomatbas med gott om härliga musslor, räkor i olika storlekar, lax och torskrygg. Den absolut bästa fiskgryta jag ätit. (Nej, inlägget är inte sponsrat. )

Fönsterbord med vatten och båtar utanför.

Jättemysigt att luncha här med yngsta dottern.

Blockhusudden på Djurgården ligger tvärs över vattnat, Kaknästornet syns i bakgrunden och en båt som går ”Sjövägen” är på väg in mot Stockholm.

 

 

Spanien Stockholm Torrevieja

Från värme till kyla

10 maj, 2017

I morse blev det en snabbfrukost ute på terrassen i njutbart sommarväder. Inte ett moln och +21 grader redan vid före klockan åtta. Klart behagligt. Men hemresa väntade så att frukostera länge var inte att tänka på- Bekvämt nog fick vi biltransport till flygplatsen i Alicante av vännerna Marga och Birgitta som också hade hemresedag. Vi är annars vana vid att ta flygbussen från Torrevieja till flygplatsen, vilket tar en timme och fungerar väldigt bra, men en bilresa var förstås än mer bekväm. Stort tack för detta!

Till och från  den spanska sommarstugan reser vi alltid med med bara handbagage och incheckade är vi i förväg så det är bara att passera säkerthetskontrollen och gå till gaten. Här är sällan några köer men det har hänt oss en sönag att det tog drygt 25 minuter att passera vilket är ganska ovanligt.

Ofta blir det även en titt i ett par av favoritbutikerna och ibland även några inköp. På Alicantes flygplats finns också en tämligen välsorterad ”taxfreebutik som för oss inom EU inte är taxfree. Men även för resenärer inom EU är många varor mycket billigare här eftersom skatterna i Spanien på kosmetika, parfym och alkohol är lägre än i Sverige. Tror även detta gäller kläder.

En vackert blå himmel, strålande sol och +26 grader igår på eftermiddagen blev ett fint avslut på våra fem veckor här i Torrevieja.

Även kvällen var vacker och njutbar.

Strax efter klockan 11 i förmiddags lämnade vi den spanska kusten för att tre och en halv timme senare landa i ett kylslaget Stockholm där det mottagande vädret endast var +7 grader. Skönt att ha de lätta dunjackorna nära till hands.

Vi lämnar det spanska fastlandet och flyger ut över Medelhavet. 

Hemma påStockholms  Söder igen! Känns väldigt bra det också. Men det känns kallt…

Balkongen kändes inte inbjudande så här på kvällskvisten så middagen fick intas inomhus. Kändes lite trist…

Men utsikten är ju fin även från matbordet inomhus. Och allt är sig likt vid kajen.

Spanien Torrevieja

Apropå miljön

9 maj, 2017

Miljön, både den mer närbelägna och den mer avlägsa hamnar ofta i våra tankar Hur är det nu? Hur var det förr? Hur  är det med ekologiska varor som transporteras över halva jorden för att vi ska äta dem eller att barn skjutsas per bil till skolan och då  sträckor som är några hundra meter. Alla tekniska apparater? Funderingarna kan bli många. Visst fanns det saker som var bättre förr, i alla fall i mitt tycke. Men också mycket som inte var det. Och utvecklingen går tursamt nog framåt…

Fick häromdagen ett papper som jag vet cirkulerat i omgångar sedan 2010 och kanske innan dess. Visst var miljön viktig även förr och då utan att man fuderade så mycket. Nu funderas det mycket – men undrar om det stannar där. Alltså i funderandet.

Tycker om taken att i Torrevieja sitta på en restaurang och där personalen plockar citroner från det egna trädet för att  lägga i den dryck jag jag beställt. 

Har nu uppnått åldern (som bara är en siffra) där jag kan känna igen mig i denna eventuella händelse.

”Jag skulle betala i affären nyligen och kassörskan föreslog att jag skulle ta med mig egna kassar eftersom plastpåsar inte är bra för miljön.

Jag bad om ursäkt och förklarade att vi inte har det miljötänket i våra dagar.

”Er generation brydde sig inte tillräckligt för att bevara miljön till kommande generationer”, sa kassörskan. Hon hade förstås rätt härvidlag – vår generation hade inte miljötänket på ”vår tid”.

Men vad hade vi i vår tid? Efter långt funderande och sökande djupt i mitt inre insåg jag vad vi hade.

Då hade vi mjölkflaskor som vi lämnade tillbaka, läskflaskor som vi pantade. Butiken skickade tillbaka dem till tillverkaren, som tvättade dem för återanvändning. Så de var verkligen återanvända. Men vi hade inte uppfunnit miljötänk.

Vi gick i trappor för vi hade inte hiss eller rulltrappor i alla affärer, skolor och företags-byggnader. Vi gick eller cyklade till affären för att handla och tog inte bilen – om vi hade någon – för att förflytta oss några hundra meter. Men kassörskan har rätt, ordet miljötänk fanns ännu inte.

Då tvättade vi blöjor för att det inte fanns engångsblöjor. Vi torkade våra kläder på linor, inte i ett energiförbrukande monster. Sol och vindkraft torkade våra kläder. Barnen ärvde kläder från sina syskon, inte alltid av det senaste märket. Men kassörskan hade rätt, ordet miljöförstöring var i stort sett ett okänt begrepp.

På den tiden hade vi i bästa fall en enda tv eller radio i hemmet, inte en i varje rum. Tv:n hade en liten skärm ungefär som en näsduk – inte som halva Gotland.

I köket blandade, vispade vi alltid för hand, vi hade inga maskiner som gjorde allt åt oss. När vi packade sköra saker i paket, använde vi gamla tidningar för att skydda dem, vi hade inte bubbelplast eller styrénkuddar.

På den tiden startade vi aldrig en bensinslukande motor för att klippa gräset, vi sköt gräsklipparen för hand. Vi motionerade genom att arbeta – så vi behövde inte gå till ett gym som använder elmaskiner som löpband. Men kassörskan hade rätt – vi hade inte lärt oss att tänka på miljön.

Vi drack vatten från kranen istället för att använda en plastmugg eller köpa vattnet på flaska varje gång, transporterat med långtradare från Frankrike.

Vi fyllde våra bläckpennor med bläck när de tog slut i stället för att köpa en ny.

Vi satte i nya blad i rakhyveln istället för att kasta hela hyveln bara för att bladet är slött.  Men än en gång: Vi hade inte miljötänket då.

På den tiden åkte folk buss, barnen cyklade eller gick till skolan istället för att tvinga föräldrarna att starta en taxirörelse, öppen dygnet runt.

Vi hade ett eluttag i varje rum istället för ett dussintal uttag i en förgrening. Vi behövde inte en datoriserad pryl som skickar signaler 2 000 mil ut i rymden för att hitta närmaste pizzeria.

Att tänka på miljön är viktigt men det är lätt att konstatera att man kan göra det på olika sätt.”

Kan inte ange källan/källorna till texten (har letat en hel del) men den har funnits länge och finns fortfarande att ta del av både på internet och i olika tidningar.

restaurang Mundo pequeñ0, vår kvartersrestaurang i Torrevieja (väl värt ett eller flera besök med adressCalle Marcelina 44)  tittar jag gärna på återanvända detaljer. Och att måla konservburkar och dekorera dem blir perfekta krukor för olika växter.

Gott och trevligt på restaurang Mundo i kvällssolen. Här tilllsammmans med make, svåger och svägerska.

Spanien Torrevieja

I rörelse

8 maj, 2017

I gårdagens inlägg grunnade jag på begreppet ”permanent turist”  och om jag själv var det och i så fall när. Att vara turist, vare sin man är det mer permanent eller icke, innebär förvisso också att man är i viss rörelse.

Ofta är jag i rörelse på ett eller annat sätt och det också t.ex. när jag pratar i telefonen. Innan mobiltelefonernas tid hade jag en jättelång sladd så att jag kunde bära med mig telefonen eller telefonluren runt om i lägenheten/huset. Sedan kom den sladdlösa telefonen och den underlättade mycket att gå och prata eller byta sittplats och fortsätta att prata. Mobiltelefonernas intåg var ju helt perfekt, i varje fall när de krympte och inte längre hade storlek och form av en tegelsten.

Rörelser av skilda slag har jag alltid uppskattat och jag skyndade mig på för att lära mig gå när jag var 10 månader för det var så mycket jag ville se runt om mig och jag ville kunna ta mig fram på egen hand. Fortfarande, vare sig jag är hemma i Stockholm, här i den ”torreviejiska sommarstugan” eller på resa går/promenerar  jag ofta, mycket och gärna.  Fjällen, skogen och havet lockar – det likväl som en storstads puls.

Strålande vackert väder med temperaturer på drygt +25  lockade oss att byta stad mot mer natur och vi  tog oss  från Cabo Cervera (några kilometer norr om  Torrevieja) till bortre delen av  La Mata, en sträcka på 3 km enkel väg.  La Mata är en del av Torrevieja men är väldigt speciell p.g.a. de  långa sandstränderna och de de många sanddynorna med sin speciella växtlighet.  En gångbana i trä slingrar sig fram mellan sanddynerna  men den restaureras och på en del ställen får samsas med byggjobbare och lite betong. Och med fin havsutsikt går det också bra.

Jodå, det blev ett ”pitstop” med god lunch innan vi vandrade tillbaka.

Sanddynernas växter vajade i den lätta vinden.

Här i rörelse med våra ”Pekingvänner” Catrin och Lennart.

Fiskespöna och SUP (stand up paddlarna) är också i rörelse –

– liksom segelbåten

– och havet.