Browsing Category

Resor utomlands

Resor utomlands

Salzburg i Österrike – En nygammal bekantskap

7 september, 2019

Igår morse lämnade jag Stockholm/Arlanda i strålande sol och ett par timmar senare landade vi i ett något mulet München. Härifrån blev det vidare resa med buss i ett par timmar. Och visst var det till Salzburg i Österrike jag skulle. (Jag såg i kommentarerna att flera gissat på det.)  Så här i stan och i omgivningarna runt om kommer jag alltså att spendera min kommande vecka.

Ett par mil kvar till Salzburg. Här har vi just passerat gränsen mellan Tyskland och Österrike.Ett par mil kvar till Salzburg. Här är vi just lämnat Tyskland och kört in i Österrike. 

I Salzburg

med omgivningar ska jag alltså tillbringa den kommande veckan. Här har jag varit några gånger tidigare men då på kortare visiter i samband med att vi varit på skidresa i de Österrikiska Alperna. Den här gången ska jag bo i Salzburg, i gamla delen av stan och härifrån göra diverse utvikningar till de vackra alplandskapen runt om.

Från flygplatsen i München, (ligger ca. tre mil nordost om stan) och till Salzburg körde vi på småvägar genom ett grönskande och väldigt vackert landskap. Vi hade ingen brådska utan resan mellan städerna var ju en resa i resan. Har man bråttom så finns ett par snabbare vägval där man  till största delen kör på Autobahn.

För oss tog resan mellan flygplatsen i München och Salzburg i Österrike dryga tre timmar och då inkluderat ett stopp på 30 minuter vid gränsen. 

Salzburg med sina ca 150 000 invånare är en ganska vidsträckt stad men den gamla delen ligger tämligen samlad. Och det är i den gamla delen vi bor.

Vårt boende för veckan i Salzburg är hotell Goldenes TheaterMitt  boende för veckan i Salzburg är Hotel Goldenes Theater.  Lite roligt är att ägarna är ett svenskt par från Gävle.

Incheckad på hotellet och har fått ett rum som är både rymligt och fräscht. 

En promenad skulle jag hinna med före middagen. Och att strosa här längs den bilfria gatan “Linzer Gasse” var som att förflytta sig långt bakåt i tiden. Ja, än längre tillbaka än när jag var här senast- för sådär en 20 år sedan.

Linzergasse i gamla delen av SalzburgLinzergasse i Salzburg.

Jag hade fullt upp att titta. Huvudet rörde sig som om den tillhörde en uggla. Här Linzer Gasse. Bara skyltarna och gatlyktorna kan man titta länge på. Och husen med alla detaljer. Jag drog mig mer mot vattnet, floden Salzach och stod på en av alla broar och bara tog in atmosfären.

Floden Salzach rinner genom Salzburg och bildar längre upp gräns mellan Tyskland och Österrike. Floden Salzach, ca 220 km lång, rinner genom Salzburg och utgör också gräns mellan Tyskland  och Österrike.

Någonting att äta

blev det också. Middag på ett litet bryggeri, S´Kloanste Brauhaus alldeles i närheten av hotellet.

Är man i Österrike så är man. Det blev  schnitzel  med potatssallad, lingon och öl bryggt här på restaurangen.En rejäl portion så hälften blev lagom för min del.

 

Det blev dessert också. Glass, vispgrädde, kiwi och en liten “dessertknödel” med hallonfyllning. (En friterad kaka som kan påminna om det vi kalla “munk)

 

Nu har en ny dag infunnit sig, lördag. Min nya lättviktsryggsäck är packad och efter frukost ska jag ge mig ut och tillsammans med en guide och titta mer på Salzburg. Just nu regnar det ganska rejält men kanske drar regnet vidare. Om inte, så  är det bara att ta på regnponchon och “gilla läget”.

 

Resor utomlands

Ledig från ledigheten – Och en ny resa väntar idag

6 september, 2019

God morgon! Från och med idag och en vecka framåt så kommer jag att vara ledig. Ja, inte från bloggen. Inte alls. Men idag checkar idag ut från min  pensionärstillvaro hemma i Stockholm och ger mig ut på en ny resa. Och denna gången en helt privat.   En resa som kommer att blanda kultur, musik, mat och dryck, natur och historia. Så spännande och roligt.

Ledig från ledigheten i den här miljön känns riktigt bra.Ledig från ledigheten tänker jag bl.a. var i den här miljön. Bild lånad från Pixabay

Ledig

från vad? Ja, det vet jag inte riktigt, Kanske är det mer en känsla. Minns att jag för ett par år sedan skrev ett inlägg om husmorssemester i morden tappning. Jag bad då om en tips och fick det också- Och några av dem har jag nappat på. Just med denna resa hade jag inga sådana funderingar. Resan bara kom till mig av en slump och med viss tur.

Med tanke på resmålet och omgivningarna kanske ett tält med tillhörande utrustning skulle med i bagaget.  I varje fall var det ett par andra tillbehör som jag inte hade hemma så  det blev ett besök på  frilufts/sportbutiken Naturkompaniet i Stockholm. mycket att titta på fanns det.

Tält är inget för mig när jag ska vara ledig från ledigheten och ha semester.En del tält fanns uppställda.  Men, nej!  Camping är inget för mig längre. Har nog aldrig varit det mer än på  fjällvandringar. Nu ska jag vara  ledig – ha semester – så mer komfort vill jag ha. 

Rejäla ryggsäckar. Jag tittade och provade. Men de var väl stora för mina behov. 

Efter mycket letande så hittade jag det jag skulle ha. En riktigt smidig och väldigt lätt ryggsäck. Väl gömd. Helt perfekt för mina utflyktsbehov denna vecka. I övrigt medför jag ett handbagage på 8 kg. Slimmad packning.

 

Här staden med omgivningar kommer jag att tillbringa en veckan. Känns så roligt. Är det någon som vet eller kan gissa  vilken stad och omgivningar det gäller.. Helt oavsett är ni välkomna att följa med. Dags för avgång.

Bild från Pixabay.

Resor utomlands

Forsande vatten i Imatra – Öppnandet av dammluckorna

31 augusti, 2019

Efter att att besökt Olofsborg i Nyslott/Savinlinna och en av världens största träkyrkor i finska Kerimäki fortsatte vi söderut. Vi var fortfarande nära den ryska gränsen. Nästa stopp skulle bli staden Imatra. Här skulle vi se när dammluckorna vid kraftstationen vid Imatra koski/Imatra älv öppnas.  Forsande vatten fyller snabbt den torkade flodfåran till musik av Sibelius.

Forsande vatten vällde ner i flodfåran när kraftstationen i Imatra öppnade sina dammluckor. Forsande vatten var det när kraftstationen öppnade sina dammluckor i  i Imatra . Ett verkligt skådespel.

Efter besöken på Olofsborg i Nyslott och i den gigantiska träkyrkan i Kerimäki  körde vi söderut till Imatra. Och vi fortsatte att följa den ryska gränsen.

Imatra och forsande vatten

Imatra ligger i södra Karelen och bara sju kilometer från ryska. Staden har ca. 30 000 invånare och är enspråkigt finskt. Just närheten till den ryska gränsen gör att gränshandeln är utbredd och att andelen ryssar som vill bosätta sig här ökar. Staden i sig har inget egentligt centrum utan stadsdelarna är utspridda över ett stort område. Anledningen till både vårt och många andras besök här är för att just se det mäktiga skådespel som utspelar sig sommartid just här vid forsen när klockan är 18. ( Här finns mer info vad gäller program och tider )

Vi hann i god tid installera oss på Valtion hotell,  tillhör  numer Scandiakedjan men var förr var stadshotellet i Imatra.  Den gamla delen av hotellet byggdes 1904, har fyra våningar (hiss finns) och ser ut som ett sagoslott.  Väldigt charmigt! Det finns också en nyare och mer modern del där även SPA avdelningen finns. (Fri för hotellgäster)

Från parken vid Valtion hotell kan man både se och höra ljudet forsande vatten när dammluckorna har öppnatstneValtion hotell ligger vid älven och man kan  från parken här både se och höra forsande vatten  när man öppnar dammluckorna  vid kraftstationen.

I flera av de gemensamma på hotellet  finns saker som påminner om en svunnen tid.

Vackra omgivningar utanför hotellet.

Här är det alldeles torrlagt när vi passerar. Fundrar över hur det sak gå till att fylla detta med vatten.

 

Bästa utsiktsplatsen är att stå på bron så att man kan se dammluckorna  framför sig. Då ser man också när de öppnas och vattnet forsar ner.  Snabbt fyller vattnet upp det som just nu är helt torrlagt.

Jag och alla andra väntar med spänning på forsande vatten som snart ska fylla flodfåran. Jag och alla andra väntar med spänning på forsande vatten. Men snart är det dags.

Jag filmande med mobilkameran och här kommer ett smakprov.

Imatra fors/älv

började generera elström i början av 1930-talet och man trodde då att Finlands energibehov var tillfredsställt för evigt. Men så blev det ju inte. Imatra älv är ca 1300 meter lång och inom en sträcka av 500 meter störtar den ner dryga 18 meter i en bergfåra som är 15-20 meter. Själva bildandet av forsen beror på den landhöjning som ägde rum för 4000- 5000 år sedan.

Forsande vatten var det verkligen när dammluckorna öppnades. Forsande vatten var det verkligen. Man räknar i snitt med 600m3/sekund och maximalt med 1200 m3/sekund.

 

Efter det forsande skådespelet strosade jag sakta tillbaka till hotellet. Jag gick genom den vackra parken som följer älven. Och bruset från vattnet samt musiken av Sibelius hade både jag och våra gäster med oss till middagen

 

Resor utomlands

Finland – Mer att se och uppleva hos vår granne i öster

30 augusti, 2019

Jag är sedan drygt en vecka  hemkommen från en väldigt vacker och upplevelserik  jobbresa i Finland. Resans tyngdpunkt låg på det  “Insjöfinland” och landets sydöstra delar mot den ryska gränsen. Vad gäller sjöar är det väldigt gott om dem. Och att Finland har “De tusen sjöarnas land” som smeknamn förstår man.

I Finland, i Kerimäki, finns en av världens största träkyrkor.I Finland, i Kerimäki, finns en av världens största träkyrkor.

Idag reser vi i bloggen från Valamo nya kloster till Kerimäki och Nyslott eller som det heter på finska Savonlinna.

Mer att se och uppleva på vår resa i Finland

I dagens etapp stannar vi först vid Kerimäki kyrka. Detta är en av världens största träkyrkor, hela 45 meter lång och 42 meter bred. Den inre takhöjden är hela 27 meter och den yttre 37 meter. Kyrkan rymmer hela 5000 besökare, varav det finns sittplatser i bänkarna för 3000 och 2000 ståplatser. Att bygga kyrkan tog nästan tre år och den var färdig för invigning i september 1847.

Finland har mycket att erbjuda av det mesta. Bl.a. en av världens strösta träkyrkorFinland har mycket att erbjuda av det mesta. Och denna imponerande träkyrka tittade vi förstås in i.

Visst undrade vi varför i hela friden kyrkan är så stor. Och det finns lite olika förklaringar. Alla manliga medlemmar i församlingen, mellan 16 och 60 år, hade arbetsplikt. De var bra på att jobba men inte lika kunniga på att räkna. Kanske byggde man efter meter men arkitekten, Anders Fredrik Granstedt, hade kanske tänkt sig aln i sina ritningar. Man vet också att “flera kockar”/ansvariga som var inblandade och kanske blev det där något fel i ritningarna. Tveksamt! Församlingen ville ha en stor kyrka och kyrkoherden ansåg att hälften av församlingen, som i mitten av 1800- talet, bestod av 12 000 personer borde få plats. Och så blev det alltså.

(Kyrkan här kan jämföras med Sveriges största träkyrka som finns i Stensele utanför luleå som har plats för 2000 personer, varav 1800 har sittplatser.)

Kyrkan här har plats för 3000 personer som kan sitta i bänkarna. (Den totala längden på bänkarna uppgår till 1670 meter.) Denna söndag var det glest i bänkraderna och jag räknade till 60 besökande.

 

Olofsborg – Olavinlinna

i staden Nyslott, som på finska heter Savonlinna, blev vårt nästa stopp-  (Linna  betyder slott)  Om Olofsborg finns mycket historiskt att berätta  och via länken hittar man det mesta. Men helt kortfattat så var det svenskarna som byggde Olofsborg som militärbas vid den oroliga gränsen i öster på 1400- talet. Man tyckte att läget här ute på en holme i sundet mellan två sjöar var bra rent strategiskt. Härifrån försökte man skydda nybyggarsamhällena som brett ut sig österut och samtidigt bevaka vattenleden som ledde norrut. Troligen fanns det redan på medeltiden en bro ut hit till den svårtillgängliga holmen.Borgen har under flera århundranden varit i både svenskar och ryssars dominans och det har satt sina spår.

Olofsborg i nystad är en av Finlands många historiska sevärdheter.Olofsborg är en av många historiska sevärdheter i Finland. Och årrligen lockar den till sig mängder av turister.

En guidad tur på Olofsborg tog os genom den historia som Finland, Sverige och Ryssland har delat.nd haVår guide på Olofsborg tog oss med på en intressant historisk rundtur där vi klättrade upp och ber för branta och smala trappor och kunde se tillbaka på den långa tidsrymd då Finland var en del av både Sverige och Ryssland.

Ett av kapellen på Olofsborg. Notera de tjocka stenväggarna.

Värt att nämna här i samband med Olofsborg är den operafestival som äger rum här varje år och som lockar mängder av människor. Mer om den finns här.

Dags för oss att ta oss vidare på resan i Finland. Nu till Imatra för att se det fantastiska skådespelet när man uppnar dammluckorna till Imatraforsen och släpper på vattenfallen till musik av Sibelius. Mäktigt! Välkomna med hit i morgon.

Dags för oss att resa vidare i Finland. Nu några mil söderut, till Imatra.

 

Om du missat något och vill läsa mer så finns hör länkar till gjorda blogginlägg.

Helsingfors

Resan till Valamo kloster

Klostret i Valamo

En annorlunda statypark vid ryska gränsen

En sjö och kanalresa

 

Resor utomlands Skyltar

Borgå i Finland är gäst i veckans Skyltsöndag.

25 augusti, 2019

Söndag igen! Och dags för ännu en trevlig och rolig ”Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och tolkningen är väldigt fri. Veckans skyltning kommer från Borgå i Finland och besöket jag gjorde där tidigare i veckan.

Gatubild från den gamla delen av Borgå i FInlandEn av de mysiga gatorna i den äldre delen av Borgå. En stad, som vad gäller den gamla delen stundtals påminner om Sigtuna.

Karta med vår resa  markerad med “blått”.

Borgå

eller Porvoo som staden heter på finska ligger vid Finska vikens norra kust och ca. 50 kilometer öster om Helsingfors. Det är  Finlands näst äldsta stad med sina 800 år.( Åbo är den äldsta staden och grundades också på 1200- talet men ett antal år tidigare) Och känslan av att befinna sig i en gammal stad är påtaglig när man strosar i de gamla omgivningarna. Här bor dryga 50 000 invånare och omkring 800 av dem bor i den gamla delen av stan. Historiskt sett är Borgå ett handelscentrum och det ser man än idag på olika sätt. De flesta husen i gamla Borgå är byggda på 1700- talet och enligt det mönster som då var vanligt. Mer om stadens historia finns att läsa här.

Torghandel framför rådhuset i Borgå. Torget i Borgå – När vi var här pågick en filminspelning. En reklamfilm för Finland och vi var några från vår grupp som fick agera statister. Burkarna med texten “biojäte” – bioavfall – var till försäljning liksom det övriga här på bordet. 

Rådhuset i Borgå är öppet för allmänheten- Själva nyggnaden är från mitten av 1700-taletRådhuset i Borgå, vid Rådhustorget, blev klart i mitten av 1700- talet och är öppet för allmänheten. Ofta pågår olika utställningar i en del av lokalerna. 

Här i  Borgå har man  försiktigt blandat gammalt och nytt och man vill bevara den atmosfären från en svunnen tid.  Utbudet av caféer, små butiker, restauranger och konstgallerier är stort och varierat. Och att strosa runt här är i den gamla delen av stan är att förflytta sig en bra bit tillbaka i tiden. Staden är ganska liten så det går snabbt att till fots ta sig runt för även i den modernare delen finns en hel del trevligheter att fästa blicken på.

En promenad genom det gamla Borgå

är i alla fall sommartid som att förflytta sig en bra bit bakåt i historien. Det är lugnt (men jag läste att det i natt varit skottlossning här.) och jag slår mig mer med en kopp kaffe och en “runebergsbakelse”. Ett cylinderformat bakverk gjord på mandel/hasselnötter och ströbröd indränkt i rom eller punsh, garnerad med kristyr och hallonsylt. (Glömde fotografera den) Dessa bakelser säljs på många caféer i Borgå för det var här, Johan Ludvig Runeberg, Finlands nationalskald, levde största delen av sitt liv. Vi gjorde också ett intressant besök i hans hem här i stan  där vi fick en guidad tur.

En gammal bil i gamla Borgå passade bra. En riktigt gammal bil i gamla Borgå passade bra. (Denna var med i filminspelningen.)

En polisbil av äldre modell, en SAAB.

Gott om mysiga caféer i Borgå. Många i äldre stil här i gamla delen av stan. Många mysiga caféer och konditorier såg jag i Borgå och flera av dem hade serveringar i sina trädgårdar

Noterade vackra väggar där gatuskyltar var placerade. Här i Borgå står gatunamnen både på finska och svensk men så är det inte i många delar av östra Finland, där antalet finsktalade är i stor majoritet. Borgå är tvåspråkigt, svenska och finska, men finskan är i majoritet med ca 65%.

 

Borgå är ingen direkt kuststad

men Borgå å förbinder staden med Finska viken. Ån flyter genom staden och längs den är de röda trämagasinen “landmärken”. Jag fick berättat för mig att för att hylla den svenska kungen Gustav III målade man dem i rött. Idag finns flera restauranger coh caféer här men förr användes magasinen till att förvara gods och delikatesser från utlandet.

Jag går vidare och tar mig upp mot domkyrkan.

Gatan här i gamla Borrgå leder upp till domkyrkan.   Gatan här i gamla Borgå leder upp till domkyrkan. Observera gatunamnet på finska och svenska

Domkyrkan i Borgå är ursprungligen från 1300- taletDomkyrkan i Borgå är från 1300- talet men har brunnit i olika omgångar och genomgått många restaureringar.

Ett monument utanför kyrkan med texten ” Föllo för Finlands frihet 1918″ – både på svenska och finska.

Gömda Borgå- brev

Den här skylten hittade jag i en fontän och texten står på finska och engelska. ” Gömda Borgå- brev. Runt om i stan finns brev gömda och i närheten av dessa finns en sorts konstverk som är gjorda av återvunnet material. Ha så trevligt med leken att hitta breven i stan”. Tyvärr hann jag bara med detta brev för det var dags för oss att lämna “Porvo och köra vidare…

 

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

Resor utomlands

En hyllning till Helsingfors – “Ode”- Den nya tidens biblioteket

24 augusti, 2019

Jag är nu, sedan några dagar, hemkommen från resan till Finland. En resa där vi först besökte Helsingfors och sedan fortsatte österut mot ryska gränsen och med visst fokus på sjöar. För sjöar finns det gott om i Finland- Under vårt dygn i Helsingfors gjorde vi först av allt en guidad busstur som gav oss en fin överblick av stan. Och flera fina stopp blev det. Ett av dem var på det  nya biblioteket “Ode”. Ett bibliotek som  i sig är en hyllning till staden.

Ode- ett fantastiskt bibliotek spm är en hyllning till Helsingfprs.Ode- ett fantastiskt bibliotek i tre våningsplan är en hyllning till 100 år av självständighet

Ode – det nya bliotektet är en hyllning

till Finlands 100 år av självständighet. Biblioteket slog upp dörrarna den 5/2-2018, ett år försenat. Men budskapet och tanken var densamma. En “manifestation av det demokratiska samhällets kärlek till kunskapsspridning”. Man hade länge funderat på något som var tillräckligt högtidligt för att fira denna stora självständighetsdag. Finland har gjort den långa resan från en ofri och på många sätt fattig nation till en framgångsrik.  Valet blev då att fira med ett fint bibliotek som står för finsk bildning, jämlikhet och yttrandefrihet. Själva ordet ode är grekiskt och betyder en högstämd dikt till något eller någon. Och att fira Finlands självständighet med detta nya bibliotek blev en fin hyllning.

“Ode” ligger centralt i Helsingfors, vid Medborgartorget och har riksdagshuset mitt emot.

Biblioteket är tänkt att vara en levande och funktionell mötesplats där man kan lära sig nya saker och utveckla det man kan. Här finns den senaste teknologin och är allt kostnadsfritt och tillgängligt för alla. Man berättar för oss att “Ode” – biblioteket i sig, också är berättelsen om Finland och symboliserar det finska bildningsidealet och finländarnas viktiga förhållande till bibliotek i största allmänhet.

På entréplanet finns utställningslokaler, cafeteria, öppna ytor, större och mindre rum där datorer och symaskiner finns att låna. Här finns också en biograf där det kostnadsfritt visas olika filmer. 

Visst märks det i hela byggnaden att detta är en hyllning både till Finland och huvudstadenEntréplanet. Visst känns och märks det att “Ode” är en hyllning till den finska huvudstaden och till Finland. Här finns också en stor infodisk.

Vi ser oss omkring

Och här är det inte bara vi som gör det. Man räknar med att dryga 10 000 besökare i snitt  kommer hit  varje dag och på ett år blir det ett antal. “Ode” har också generösa öppettider, från tidig morgon till sena kvällen, och med gott om personal på plats.  På andra våningen finns maskinparken med bl.a.  3 D skrivare, laserskärare och etikettskrivare. Här finns också toppmoderna studios för att både spela och banda in musik och för att filma och redigera film. “Studiekammare” där tystnad råder finns också.

Verkligen en hyllning till alla besökare att mötas av denna fantatiska miljöGott om personal finns så det är lätt att få info.  Observera de äggformade läsestolarna,- Vilken miljö! Och en hyllning till alla besökare att mötas av detta.

Tredje våningen har namnet för “Bokhimlen” och här möter man lite mer traditionell biblioteksmiljö men moderna bibliotekstjänster. Här är det inbjudande att slå sig ner och läsa, lära och koppla av. Över 100 000 verk finns att låna.

En lekhörna finns i en del. Välbesökt när vi var här.

I vackert väder lockar den fina caféterrassen.

 En av huvudarkitekterna som ritat “Ode” heter Antti Nousjoki och kommer från ALA arkitekter i Helsingfors. Hans förslag blev framröstat som bästa förslag av dryga 500 som var inlämnade. Och priset för denna fantastiskt fina hyllning läste jag var på dryga 98 miljoner euro. Men är det fest så är det. Ode har varit det självständiga Finlands mest betydelsefulla projekt och kan ses som både stadens och statens gåva till Finland och Finlands folk.

Även möblerna och textilierna inom biblioteket känns som en fin hyllning.

Och visst tog jag denna läckra trappa ner. Vilken design! Jodå, den är finsk.

Är du nyfiken och vill läsa mer om “Ode” så finns det här  och här (film)

 

Resor utomlands

Statypark med trädgård i Parikkala – Nära ryska gränsen

23 augusti, 2019

Efter två dygn på klostret i Valamo, i östra Finland, var det dags för oss att resa vidare. Färden gick nu mot sydost. Och bara några kilometer från den rysk gränsen stannade vi till vid Parikkala statypark. Härifrån såg vi  vakttornen på den ryska sidan resa sig över grantopparna.

Parikkala statypark med ca 550 statyer i betong ligge bara några km från ryska gränsen. Parikkala statypark. Här finns minst 550 statyer gjorda i betong och de flesta med mossa på sig. 

Från Valamo kloster till  Parikkala. Det heldragna strecket  markerar gränsen till Ryssland.

Parikkala statypark

är unik i sitt slag. Här levde konstnären Veijo Rönkkönen och här skapade han sina statyer. Detta var hans hemgård. De flesta statyer är mossbeklädna och håller på med yoga.  Att gå runt här är som att gå i en sagoskog. Det känns nästan som om statyerna hälsar på mig. blinkar eller vinkar försynt. Veijo Rönkkönen var självlärd och hade konst som sin livsstil. Hans konst är i Finland känd som ITE konst – “Itse tehty elämä” – “Det självgjorda livet”.

En helt fantastisk statypark finns här ute på landsbygden i Parikkala, nära ryska gränsen. En helt otrolig statypark finns här ute på finska landsbygden.

Även en del djur finns med i statyparken. Även en del djur i betong finns men i denna fascinerande statypark.

 

Veijo Rönkkönen var en enstöring som hade sina dagliga rutiner där yoga och att skapa var stora delar. Statyparken ligger avsides så jag funderade på hut betongen kom hit. Men det gjorde den förvisso. Veijo Rönkkönen fick Finlandia priset 2007. Ett pris som gav erkänsla för hans konstnärliga prestation. Men Veijo reste aldrig till Helsingfors för att hämta det – för han reste i princip ingenstans. Undantaget var den sex mil långa resan in till Imatra  för de dagliga simturerna.

Veijo Rönkkönen

avled ensam i hemmet 2010. Han var då 66 år . Idag tas trädgården och skulpturerna omhand av ett par konstnärer som har tagit parken till sig och sköter om den. Någon direkt finansiering av parken finns inte.

Vackra blommor finns det överallt.

En del statyer är adopterade av besökare och är markerade med en blå skylt där det står vilka/vem som adopterat och från vilket land. Någon/några har alltså betalat en summa pengar och tagit statyn till sig. Och pengar behövs eftersom det inte finns någon ordnad sådan för parken.

En karaktär från det finska nationaleposet Kalevala finns med oss i denna unika statyparkHär en karaktär  från det finska nationaleposet “Kalevala” som är med besökarna i denna unika statypark.

 

Ett spännande besök och både våra resenärer och jag var verkligen glada över att ha sett och upplevt detta.  Och vi fortsatte vår resa med denna unika statypark med oss i minnet och bagaget.

Resor utomlands

Nya Valamo kloster – Det ortodoxa och slavisk middag

22 augusti, 2019

Under vår resa i östra Finland/Insjöfinland tillbringade vi två dygn på  Nya Valamo kloster,  en speciell upplevelse. Klosterområdet är vidsträckt  och många vackra promenadvägar/stigar finns i närheten. Grönskan är påtaglig och mängden blommor stor. Den lugna, vänliga och gästfria atmosfären gör att man trivs.   (Gårdagens inlägg.) Men vad innebär den ortodoxa kyrkan.  Finns det likheter med den katolska inriktningen och med den lutherska? Några svar skulle vi få av klostrets abbot/chef/präst.

Fader Sergei är "chef" -abbot-präst i Nya Valamo klosterFader Sergei är abbot/chef/präst här Nya Valamo kloster.

 

Nya Valamo kloster

har legat på denna plats sedan 1940 då det under finska vinterkriget  blev evakuerat från ön Valamo i sjön Ladoga. Klostret är finska ortodoxa kyrkans enda munkkloster. Finland har ingen statskyrka men det finns två folkkyrkor; den evangeliska lutherska som ca 80% av finländarna till hör och en finsk ortodox med omkring 60 000 medlemmar. Den ortodoxa kyrkan i Finland hade tidigare hört till den ryska men 1921 beviljade  den ryske patriarken viss form av självstyre. Den finska grenen sökte sig då till den grekisk ortodoxa och blev en självstyrande del under patriarken i Konstantinopel.  (En patriark är en sorts biskop inom den ortodoxa kyrkan)

I världen finns ungefär 190 miljoner ortodoxa, vilket är fler än de evangeliskt lutherska. Den ortodoxa tron och de ortodoxa traditionerna är väldigt gamla och har sina rötter i den äldsta kyrkan och de första århundranden av kristen tro.

Den nya klosterkyrkan invigdes 1977.

Den gamla träkyrkan i Nya Valamo kloster är restaurerad efter branden på 1970-taletDen “gamla kyrkan” i  Nya Valamo kloster är byggd av trä. 1977 invigdes den nya stenkyrkan som idag är huvudkyrka.

Fader Sergei är abbot, präst och chef för Nya Valamo kloster.Fader Sergei är abbot/präst i Nya Valamo kloster. Här inne i den gamla träkyrkan.

Den helige Sergei och den helige Herman grundade klostret någon gång mellan år 1000 och 1300 men då vet man inte hur många som fanns på plats. Men man vet att klostren är betydelsefulla i Ortodoxa kyrkan och är kyrkans hjärta och lungor. De ortodoxa klostren har alltid varit vallfärdsplatser dit människor som runt om i världen söker sig  för att hämta styrka till sitt dagliga liv.

Gudstjänster i Nya Valamo kloster 

Ortodoxa kyrka lever genom sina gudstjänster och vill man förstå och veta mer är alla,  oavsett tro eller icke tro, välkomna att delta i dessa. Valamo kloster räknar med ca. 200 000 besökare per år och de flesta kommer sommartid. Detta är också anledningen till att det då också är fler kortare och längre gudstjänster i kyrkan. För de morgonpigga är det en kortare bönegudstjänst klocka 06, en annan klockan 13 och aftongudstjänst klockan 18.På söndagar är det en större gudstjänst klockan 09.

Ikoner är viktiga inom den ortodoxa läran och dessa har man för att titta på och kunna koncentrera sig under bönen. De är centrala i hela den ortodoxa gudstjänsten. 

Jag  och många i vår grupp var med en stund på gudstjänsten klockan 18 i lördags. Och det var intressant. Här står man upp hela tiden och man kan utan vidare gå ut och in ur kyrka. Gustjänsten kan i tid vara mellan 2-3 timmar. Musik eller psalmer förekommer inte utan det är i huvudsak prästen och kören som sjunger bönerna.

Ikoner, bilder, är centrala inom den ortodoxa kyrkan.

Likheter, liksom skillnader finns mellan den romersk katolska och den ortodoxa kyrkan. Vad gäller skillnaden är det en viktig del att det är påven som är ledare för den katolska kyrka och patriarken för den ortodoxa. Den stora schismen mellan inriktningarna ägde rum 1054 då påven Leo 1X i väst och patriarken i öst Mikael den I bannlyste och utestängde varandra. Här delades den kristna kyrkan i två. (Mer om likheter och skillnader dör de som vill veta finns att läsa här.)

Kvällens middag- En slavisk måltid

Riktigt vad det skulle innebära visst vi inte. Men här i i “den röda matsalen”, en separat matsal till klosterrestaurangen, dukades det upp till en fantastisk festmåltid för oss. Här var det helt klart influencer från det ryska och det karelska köket som var det centrala . Väldigt vackra uppläggningar och mängder av specialiteter

Vin, tillverkat på Nya Valamo kloster fanns att köpa till middagen.Vin tillverkat på  Nya Valamo kloster fanns att köpa till maten. Det röda vinet är tillverkat av svarta vinbär och lite kråkbär och det  vita av vita vinbär.

Väldigt god varmrökt lax, (rökt på klostret) svampsallad och rökt renstek.

Saltgurkor, honung och smetana, syrad grädde – hör till

Gravad lax, surkål, sillsallad, rödbetssallad, m.m. serverades. Och detta var förrätterna. Till varmrätt kom en “slavisk köttgryta” gjord på mört oxkött dör såsen var det där “lilla extra”. Till den en väldigt god potatisgratäng.

Min förrättstallrik.

Lite av dessertbordet.

Som avslutning blev vi serverade svart te i vackra teglas. Och till teet skulle en sked hallonsylt först läggas i glaset. Kanske lite ovant. Men allt måste inte vara som hemma. Och det är ju att testa det för oss nya som är en stor del av en resa.

 

En promenad i den vackra kvällen runt klosterområdet var välbehövlig. Och fint att sortera tankar och upplevelser härifrån inför nästa del av resan.

Resor utomlands

Valamo kloster i östra Finland – Ett minnesvärt besök

21 augusti, 2019

På vår resa i “Insjöfinland” blev Valamo nya kloster vårt nästa boendestopp. Många kommer förbi här för ett kortare besök och andra stannar längre. Och för vår del skulle det bli två nätter här på klostret.

 På vägen hit passerade vi Lahtis och såg skidstadion. Uppskattat och roligt att se den på nära håll.  Senare på dagen stannade vi för   lunch på den  gamla prästgården Kenkävero. Att sedan både miljö och mat höll högsta klass uppskattade vi verkligen.

Den nya kyrkan i Valamo kloster invigdes 1977. Den nya kyrkan i Valamo kloster invigdes 1977 och en ny kyrka behövdes eftersom den gamla brann ner.

Valamo kloster

eller Valamo nya kloster, som det också heter är ett ortodoxt munkkloster som ursprungligen låg på ön Valamo i sjön Ladoga i Karelen. Efter det finska vinterkrigets slut 1940 evakuerade man klostret eftersom ön efter fredsslutet tillföll Sovjet. Klosterbröderna letade efter ett nytt kloster och här i Valamo fanns lägligt herrgården Pappiniemei till salu med djur, mark och ett avskilt läge. Den ortodoxa kyrkan slog till och köpte gården. Och här uppstod då Valamo nya kloster i Häinevesi kommun, vid sjön Juojärvi . Hit flyttade också de finländska klosterbröderna från Petsamo och från Konvit, ortodoxa munkkloster i Ryssland.

Vägen från Helsingfors till Valamo nya kloster.

Området är stort och påminner om en by. Byggnaderna är många och har olika funktioner. Stora grönområden omger området som känns som en ny i sig. Klostret här i Valamo är det enda ortodoxa munkklostret i Finland. Idag finns omkring 15 munkar här mer permanent men utöver dessa kommer en del praktikanter hit och deltar i arbetet i och runt klostret. även en del kvinnor finns här och hjälper till med restaurang, skötsel av kyrkorna, guidning, hotellverksamheten och en del annat.  Män och kvinnor delar på de sysslor som finns. (Kommer i morgon att berätta mer om den ortodoxa inriktningen och mer kommer från klostret. Så även vår fantastiska slaviska middag)

OMrådet som hör till Valamo kloster är stort och är inder sommartid vackert inbäddat i grönska. Valamo kloster är utspritt över ett stort område och grönska är påtaglig. I den röda byggnaden längst bort i bild brygger munkarna öl och vin i liten skala. Både öl och vin finns till försäljning i klosterbutiken och i restaurangen.

Översiktskarta över Valamo kloster. Översiktskarta över Valamo kloster. Området är utspritt men avstånden överkomliga 23 till vänster i bild och till skylten med “I”, information är det ca 400 meter.

Mina tankar

om att vara här är enbart positiva. Visserligen är det ett ortodoxt kloster vi bor på men det är inget som man direkt märker av. Munkarna som bor här har svarat fotsida dräkter och svarta “hattar”. Och hattarna ser lite olika ut. Några är högre och några är lägre. Några bär också svarta mössor och det var de som var här i klostret för kortare tid. Att bli munk här är en lång process och tar många år så en del vill prova och se om klosterlivet passar dem.

Gusdtjänsterna/morgon/kvällsbön är till för alla helt oavsett om man är troende eller ej. Och lugnet som finns inom området gör att även den mest stressade storstadsbo sänker axlarna och tar ett djupt andetag. Gästfriheten känner man överallt och den väldiga atmosfären är påtaglig. Hittade en artikel i Svenska Dagbladet om klostret och för de som vill läsa lite mer finns artikeln här. 

Det finns många fina platser där man kan slå sig ner på inom klosterområdet.

Jag tar mig en tur ner till sjön och stannar till vid de vackra odlingarna. Överallt inom klosterområdet finns det  blommor i mängder både i rabatter och som snittblommor.

På vägen ner till sjön ligger en av klostrets vackra blomsterodlingar..

Jag slår mig ner på bryggan nere vi sjön. Alldeles stilla. Och så vackert.

Vi är i Finland och där är batudbadandet en del av kulturen. Så också här i Valamo klosterNere vid sjön finns ett litet kapell, St Nicolai. (Eftersom vi är i Finland trodde jag det först var en bastu.)

Jag sitter kvar länge vi bryggan och går upp först när det är mattdags. Jodå, även myggen blev hungriga när solen sänkte sig.

Kvällspromenad.

Fortsättning följer i morgon.

Resor utomlands

Sjövägen – Från ett kloster till ett annat

19 augusti, 2019

I fredags lämnade vi Helsingfors och vår buss tog oss först norrut och senare österut i Finland. Slutmålet för den dagen var det ortodoxa  munkklostret, i Valamo .Och här i klostret skulle vi bo i två nätter. Efter en natt hade vi  lite smått kommit in i tankegången att inte jäkta. En känsla tog vi med oss  vidare under lördagen. Då klev vi klev ombord på båten “Sergei” som sjövägen skulle ta oss nästan fram till nunneklostret i Lintula.

Sergei, båten som ska ta oss sjövägen till Lintula och nunneklostret. “Sergei”, båten som ska ta oss sjövägen till Lintula är på ingång.

Att ta sjövägen

passar extra bra när man befinner sig i “de tusen sjöarnas land”. Valamo nya kloster ligger alldeles vid sjön Juojärvi, den tionde största i Finland. Och det var här båten kom och hämtade upp oss efter en sen frukost. Vid det laget hade några redan varit i kyrkan på morgonbönen som äger rum klockan 6. Dock inte jag.

En strålande dag för en båttur.

Juojärvi ligger 100 meter över havet och består av fyra olika sjöar som på  olika sätt har förbindelse med varandra. Även förbindelse mad andra vattendrag finns genom forsar, kanaler och sund.  Sjön är känd för sitt rena vatten och förr tog befolkningen här i trakten sitt dricksvatten härifrån.  Även fiskarna trivs i sjön vilket ju bådar gott. Däremot såg vi i princip inga fåglar under vår båtresa. Och med tanke på all grönska så borde de trivas här.

Sjövägen är trång på sina ställen och farleden är tydligt markerad.Sjövägen är trång på sina ställen och farleden är tydligt markerad.

Här närmar vi oss Taivallahdenkanalen,

som kom till för att kommunerna här omkring  önskade sig farleder som förband sjöarna med varandra. Och eftersom det är höjdskillnader  mellan sjöarna behövdes också slussar. Höjdskillnaderna mellan sjöarna kunde stundtals vara så mycket som 20 meter. Kanalbygget gick långsamt framåt när det började 1911 och att terrängen var sumpig påverkade. Slussbygget påbörjade man 1912 men det tog också tid för den sten man behövde fanns inte på plats.

Sjövägen fungerar bra. Här glider vi in i Taivallahkanalen.  Här  tar sjövägen oss in i Taivallahdenkanalen.

Två slussar ska vi passera och efter att vi gjort det har vi kommit fem meter längre ner. Slussarna är automatiska och styrs via ett signalsystem. Roligt var att se att svängbron/gång- cykelbron över slussen rörde sig samtidigt som slussportarna.

På väg ut från en sluss och mot nästa.

 

Efter en båtresa på dryga timmen är vi framme vid nästa kanal, Valistaipale kanal. Men här lämnar vi båten och vår  buss tar oss den sista biten till Lintola ortodoxa nunnekloster. Ett kloster som är självförsörjande. 

Dags att lämna sjövägen och ta den vanliga landsvägenDags att lämna sjövägen och ta den vanliga landsvägen med väntande buss.

Här entrén till Lintula kloster. Klosterkyrkan rakt fram och huset där nunnorna bor till höger.

 

Eftersom jag är på en jobbrelaterad resa (reseledare) så återkommer jag om klostren under nästa vecka när jag är tillbaka från Finland.