Idag blir det premiär här på bloggen. Och inte vilken premiär som helst. Utan här handlar om surströmmingspremiär för min del. Ja, alltså inte den “riktiga” surströmmingspremiären för den kommer den tredje torsdagen i augusti. Men lite försmak skulle vi få ute på fiskeläget Skeppsmaln. Ett fiskeläge som ligger ca. tre mil sydost om Örnsköldsvik där vi har vår bas på hotell på hotell Elite Plaza.
Här på fiskeläget Skeppsmaln blir man välkomnad på flera sätt-
Fiskeläget Skeppsman. Hit ut kan man ta några olika vägar och passa på att se mer av vackra Höga kusten.
Fiskeläget Skeppsmaln
på Höga kusten anlades som många andra fiskelägen av de s.k. gävlefiskarna på slutet 1600-talet. Gävlefiskarna var fiskare som kom från trakterna runt Gävle men som sökte sig norrut för att fiska under sommaren. Och Gustav Vasa hade på 1500-talet gett sin tillåtelse till att just fiskare från Gävle fick ta sig norrut för att fiska. Mer om Skeppsmaln, dess historia och namn har jag skrivit om här, (klick) när jag var på plats 2o17.
Rofyllt!
Vår guide Anette väntade på oss och tog oss med på en fin guidad tur och berättade om livet här förr och hur det är idag och om den speciella naturen och växtligheten.
Vår guide Anette berättar om fiskeläget Skeppsmaln, naturen här ute, om surströmming och hur livet var förr och idag.
Högbergsgården
Högbergsgården ägdes av fiskarsläkten Högberg, som var just “gävlefiskare”. De bodde här från 1700-talet fram till 1914 då den siste gävlefiskaren som bedrev sitt yrke här avled. Stugan blev restaurerad i mitten av 1940-talet och inredningen blev återställd till som den såg ut i början av 1800-talet.
Surströmming
hör ju hit till Höga kusten och vi blev här bjudna på en liten smakbit. I princip var det premiär för min del. Jag har varit med när andra ätit surströmming och då provat de andra tillbehören. Men utan den “sura strömmingen”. Här var det iordninggjort små bitar av mjukt tunnbröd, lite surströmming, röd lök, mandelpotatis, gräddfil och en pigg tomatklyfta på toppen. Och inte kunde jag tacka nej.
Fina små bitar med lite surströmming.
(Surströmmingsbilderna av mig är tagna av ett par av våra gäster)
Klara, färdiga, gå. Tveksam? Lite!
Surströmmingspremiär för mig. Och bättre miljö för den än här på fiskeläget Skeppsmaln är perfekt.
Gott? Nja, inte direkt. Klart annorlunda smak. Och jag kan tänka mig att testa igen. Absolut! I liten skala.
Vi tog också en runda inne på Surströmmingsmuseet.
Och förutom att lära oss mer om surströmming fick vi också i ord, bild och föremål ta del av livet här från 1600-talet och fram till 1940-talet.
På museet läste jag följande text skriven av J.A. Ling. “Om beredning af surströmming”. Här ett litet, förenklat utkast. “Strömmingen bör vara fullkomligt färsk och oskadd. Den lägges först ner i lake som består af rent vatten och 25%salt. Laken ska nästa morgon hålla en salthalt av helst 9%. Viktigt! Under denna tid ska man röra om flera gånger. Därefter “gälnar” man strömmingen. (Tar bort gälarna och huvudet) och lägger den i tunnor. Helst sådana som begagnats året innan men noga rengjorts. Ny lake ska till och tunnorna ska inte vara helt fyllda. Tunnorna ska sedan läggas ner och vändas ett halvt varv då och då. Strömmingarna i tunnorna ska man helst förvara i sjöbodar dit inget solljus når. Efter 6-8 veckor är strömmingen färdig . Man ser då till att endast fullt färdigberedd, välsmakande och oskadd strömming hamnar i sina förpackningar.
Gamla förpackningar av surströmming.
Mer om surströmmingen och hur den nuförtiden får sin smak finns att läsa här.
Skyltsöndag innebär skyltar av olika slag. Kusttrafik är på namnet på båten dom ska ta oss ut till
Klart man ska “Unna sig Ulvön.”I veckans Skyltsöndag, liksom här på anslagstavlan, finns lite av vad ön och omgivningarna bjuder på.
Bra att engångsgrillar har egna papperskorgar. Dessutom är de rejäla och snyggt rödmålade.
Denna blev nog min favorit i dagens Skyltsöndag. 
I lanthandeln/diversehandeln finns det en hel del olika varor att tillgå
Båten kommer in för att hämta oss i Docksta för vidare färd ut till Ulvön
Absolut njutbar är båtresan ut till Ulvön. En resa som tar drygt en timme.
Vi närmare oss.Fiskebodarna och båtarna ligger på rad längs vattnet
Vi lägger till strax nedanför Ulvö Hotell. Här, med utsikt över hamnen, ska senare äta lunch. 
Här ligger det gamla kapellet på Ulvön som ursprungligen är från 1600-talet.
I det gamla träkapellet på Ulvön finns många välbevarade detaljer. Målningarna är fascinerande med sin detaljrikedom.
En titt in i museet, som ligger längs Hamngatan, ger en fin känsla av hur livet här ute kunde te sig förr. (Gratis entré)
På väg till Höga kusten. Stopp vid Svartviks industriområde en mil söder om Sundsvall-
Baksidan av herrgården. Och här finns en fin uteplats där det är mysigt att slå sig ner för att äta lunch. Särskilt om vädret är “passande”.
Monumentet här i Lunde, i Ådalen, vid Höga kusten, visar en häst som stegrar sig och som är delad i två delar. Mycket symbolik finns här. 
Utsikt från monumentet i Lunde över Ångermanälven.
Ytterlännäs gamla kyrka (Det finns även en “ny kyrka” i närheten som är byggd på 1800-talet)
Höga kusten och Ångermanälven. Vackra omgivningar i ett grönskande landskap.
Hotell Elite ligger alldeles vid vattnet. Vacker middagsutsikt.
Och visst kände jag mig extra välkommen tillbaka hit till hotellet. Också en favorit i repris. 
Härkeberga kyrka, med stora delar från 1300-talet är en sevärdhet. Och de gamla takmålningar gjorda av av Albertus Pictor på 1400-talet är verkligen speciella.
Även i sakristian finns Albertus Pictors målningar. 
Här är Jona som blev slukad av en fisk. (
Spännande och väldigt detaljrika målningar är verkligen en sevärdhet i kyrkan.
Vackra omgivningar.
Här finns bostadshus, stall, ladugård,bodar, lider, loge och drängstuga. Allt nu inbäddat i vacker grönska.
Boningshuset och de andra byggnaderna på gården är en sevärdhet i sig. Här i huset är många möbler och bruksföremål är bevarade.
I ett av rummen finns flera gamla bruksföremål att titta på. Här en gammal smörbytta.
Denna lön planterades här på Härkeberga kaplansgård i mitten av 1800-talet.
Lönnen är verkligen stor med ett omfångsrikt lövverk. Och bakom den ser man tydligt de vassbeklädda taken.
Hjälmare kanal. Vi startade vår resa vid Notholmen och lämnade båten vid Gravudden.
Karta över västra Mälardalen. Hjälmare kanal är märkt med en blå streckad linje öster om Arboga. Vi klev på vid Notholmen, längst söderut.
Vi startade vår tur på Hjälmare kanal vid Notholmen och Hjälmare sluss.
Trevlig besättning önskade oss välkomna ombord. Och ombord var det gott om utrymme för vår grupp om 50 personer att sprida ut sig.
Svensk sommar. Så mycket grönska. Och vårt fartyg glider sakta och tyst fram här på Hjälmare kanal. 
En grå häger vill i alla fall vara med på bild. Och stockarna som är placerade i vattnet är till för att stärka kanalbanken så den inte drar sig ner i vattnet. 
En flotte med motor ligger fint här vid bryggan. Vi såg många liknande men mötte ingen på vår tur.
Väldigt vackert och rofyllt längs Hjälmare kanal. Jag bor ju hemma i Stockholm vid 
Här är det fritidsbåtar som ligger i en av slussarna och vi får vänta. 
Slussportarna stängs.
Fallhöjden, vattennivåskillnaden, i Hjälmare kanal, alltifrån 2 dm och upp till 5 meter och det är därför slussarna är nödvändiga.
Vi glider vidare och passerar här “Hjälmare docka” som är en gästhamn och en torrdocka- (En torrdocka gör det möjligt att reparera en båt utan att båten har vatten under sig. Båten kör in i den och sedan släpps vattnet ut.) 
Strax öster om Arboga. Här öppnas bron som går över E 20 för oss så att vi kan passera.
Framme i Gravudden och vår tur på Hjälmare kanal är över för denna gång
Har man möjlighet att besöka Furuvik och parken en vardag är det mindre trängsel. I alla fall sommartid. 
I Uppsala bytte vi till “Upptåget” som på dryga timmen tog oss till Furuvik. Bekvämt att tågstationen ligger ett par hundra meter från entrén till Furuviksparken.
Liv tittar på kartan över parken och Max & William väntar. Vad ska vi först titta på? Hmmm…Schimpanserna och lemurerna är i närheten så där börjar vi.
Många gamla hus finns bevarade inom parken i Furuvik och flera används till butiker och caféer.
En stor fördel är att man som besökare här i parken i Furuvik kommer nära djuren.
Här är vi på en meters avstånd från lemurerna.
Barnbarnet William hälsade på hos getterna.
Lite vila för mamma sumatraorangutang.
Vi hittade en fin plats för lunchen här i Furuvik. Verkligen naturnära omgivningar.
Här är vi på väg till “Äventyrsön” med det “hemliga fortet, en del av parken i Furuvik.
Lite knepigt att hitta nergången. Den verkar väl dold.
Så här bodde man.
Max är verkligen intresserad och visar, förklarar och testar allt som finns.
Fin utsikt över Gävlebukten från ett av kononsiktena.
Furuviksparken välkomnar med blommor. 
Lite gamla skyltar. Kanske kommer ni ihåg några av dem. Jag gör det i varje fall.
Furuviksparken bjuder på mycket av det mesta och även tydliga skyltar.
Mängden besökare i Furuviksparken med ursprung i andra länder var stor. Men alla skyltade inte lika mycket.
I Furuviksparken har man låtit bygga ett par stora insektshotell. Och invånarna trivs.
Barnbarnet Max, 9 år, inspekterar radarstationen här upp. Och förklarar för mig. 
Max är stolt bärare av sin “moster Helens” vinst på godishjulet.
Och William bär på sockervadd. Lycka! Men smaken var nog inte den bästa. En hel del hamnade i en papperskorg. Foto Liv Viberg, Williams mamma)
Rankhyttan och herrgården ligger några mil söder om Falun, vid Vikasjöns södra spets. Värt att notera är att gården har anor från 1200-talet men är om och tillbyggd i olika omgångar. Huvudbyggnaden som den ser ut idag är från 1800-talet
En bild av Gustav Vasa, målat på 1800-talet, hänger i en av de stora salarna på Rankhyttan.
En av flera stora salar på Rankhyttan
God och varierad buffé med både kött, fisk och olika sallader.
Olika sillsorter finns framdukat för de som vill ha.
Många möbler på Rankhyttan är från 1800-talet och en del också betydligt äldre-
En av salongerna på Rankhyttan där man kan inta sitt”kaffe på maten”.
Ett rejält nyckelskåp med många nycklar av äldre modell. Kanske kan några komma till användning än idag. 
Kungsladan på Rankhyttan är förknippad med Gustav Vasas äventyr i Dalarna vintern 1520-1521.
Utsikt över Siljan från First Hotell – Gyllene hornet i Tällberg.
Västanvik och Jobs handtryck. Här ligger både butik och verkstad. Vacker utsikt från själva verkstan ner mot sjön.
Två långa bord á 30 meter är i bruk när tygerna får sina tryck.
Jobs handtryck tillverkar tidlösa klassiska tyger som alltid är rätta i tiden. Här håller mönstret “Folklore” på att få sina färger.
Åsa Jobs visar en av de stora schablonerna som används i själva tryckprocessen.
Här är det en tablett/liten duk som är på gång och då blir det tryck i mindre schabloner 
Jobs handtryck förekommer i många olika varianter. Här en del av alla vackra kuddar. Här stod jag länge. 
Funderade starkt på den orange kudden….