Idag blir det premiär här på bloggen. Och inte vilken premiär som helst. Utan här handlar om surströmmingspremiär för min del. Ja, alltså inte den “riktiga” surströmmingspremiären för den kommer den tredje torsdagen i augusti. Men lite försmak skulle vi få ute på fiskeläget Skeppsmaln. Ett fiskeläge som ligger ca. tre mil sydost om Örnsköldsvik där vi har vår bas på hotell på hotell Elite Plaza.
Här på fiskeläget Skeppsmaln blir man välkomnad på flera sätt-
Fiskeläget Skeppsman. Hit ut kan man ta några olika vägar och passa på att se mer av vackra Höga kusten.
Fiskeläget Skeppsmaln
på Höga kusten anlades som många andra fiskelägen av de s.k. gävlefiskarna på slutet 1600-talet. Gävlefiskarna var fiskare som kom från trakterna runt Gävle men som sökte sig norrut för att fiska under sommaren. Och Gustav Vasa hade på 1500-talet gett sin tillåtelse till att just fiskare från Gävle fick ta sig norrut för att fiska. Mer om Skeppsmaln, dess historia och namn har jag skrivit om här, (klick) när jag var på plats 2o17.
Rofyllt!
Vår guide Anette väntade på oss och tog oss med på en fin guidad tur och berättade om livet här förr och hur det är idag och om den speciella naturen och växtligheten.
Vår guide Anette berättar om fiskeläget Skeppsmaln, naturen här ute, om surströmming och hur livet var förr och idag.
Högbergsgården
Högbergsgården ägdes av fiskarsläkten Högberg, som var just “gävlefiskare”. De bodde här från 1700-talet fram till 1914 då den siste gävlefiskaren som bedrev sitt yrke här avled. Stugan blev restaurerad i mitten av 1940-talet och inredningen blev återställd till som den såg ut i början av 1800-talet.
Surströmming
hör ju hit till Höga kusten och vi blev här bjudna på en liten smakbit. I princip var det premiär för min del. Jag har varit med när andra ätit surströmming och då provat de andra tillbehören. Men utan den “sura strömmingen”. Här var det iordninggjort små bitar av mjukt tunnbröd, lite surströmming, röd lök, mandelpotatis, gräddfil och en pigg tomatklyfta på toppen. Och inte kunde jag tacka nej.
Fina små bitar med lite surströmming.
(Surströmmingsbilderna av mig är tagna av ett par av våra gäster)
Klara, färdiga, gå. Tveksam? Lite!
Surströmmingspremiär för mig. Och bättre miljö för den än här på fiskeläget Skeppsmaln är perfekt.
Gott? Nja, inte direkt. Klart annorlunda smak. Och jag kan tänka mig att testa igen. Absolut! I liten skala.
Vi tog också en runda inne på Surströmmingsmuseet.
Och förutom att lära oss mer om surströmming fick vi också i ord, bild och föremål ta del av livet här från 1600-talet och fram till 1940-talet.
På museet läste jag följande text skriven av J.A. Ling. “Om beredning af surströmming”. Här ett litet, förenklat utkast. “Strömmingen bör vara fullkomligt färsk och oskadd. Den lägges först ner i lake som består af rent vatten och 25%salt. Laken ska nästa morgon hålla en salthalt av helst 9%. Viktigt! Under denna tid ska man röra om flera gånger. Därefter “gälnar” man strömmingen. (Tar bort gälarna och huvudet) och lägger den i tunnor. Helst sådana som begagnats året innan men noga rengjorts. Ny lake ska till och tunnorna ska inte vara helt fyllda. Tunnorna ska sedan läggas ner och vändas ett halvt varv då och då. Strömmingarna i tunnorna ska man helst förvara i sjöbodar dit inget solljus når. Efter 6-8 veckor är strömmingen färdig . Man ser då till att endast fullt färdigberedd, välsmakande och oskadd strömming hamnar i sina förpackningar.
Gamla förpackningar av surströmming.
Mer om surströmmingen och hur den nuförtiden får sin smak finns att läsa här.