Monthly Archives

augusti 2019

Resor utomlands

Forsande vatten i Imatra – Öppnandet av dammluckorna

31 augusti, 2019

Efter att att besökt Olofsborg i Nyslott/Savinlinna och en av världens största träkyrkor i finska Kerimäki fortsatte vi söderut. Vi var fortfarande nära den ryska gränsen. Nästa stopp skulle bli staden Imatra. Här skulle vi se när dammluckorna vid kraftstationen vid Imatra koski/Imatra älv öppnas.  Forsande vatten fyller snabbt den torkade flodfåran till musik av Sibelius.

Forsande vatten vällde ner i flodfåran när kraftstationen i Imatra öppnade sina dammluckor. Forsande vatten var det när kraftstationen öppnade sina dammluckor i  i Imatra . Ett verkligt skådespel.

Efter besöken på Olofsborg i Nyslott och i den gigantiska träkyrkan i Kerimäki  körde vi söderut till Imatra. Och vi fortsatte att följa den ryska gränsen.

Imatra och forsande vatten

Imatra ligger i södra Karelen och bara sju kilometer från ryska. Staden har ca. 30 000 invånare och är enspråkigt finskt. Just närheten till den ryska gränsen gör att gränshandeln är utbredd och att andelen ryssar som vill bosätta sig här ökar. Staden i sig har inget egentligt centrum utan stadsdelarna är utspridda över ett stort område. Anledningen till både vårt och många andras besök här är för att just se det mäktiga skådespel som utspelar sig sommartid just här vid forsen när klockan är 18. ( Här finns mer info vad gäller program och tider )

Vi hann i god tid installera oss på Valtion hotell,  tillhör  numer Scandiakedjan men var förr var stadshotellet i Imatra.  Den gamla delen av hotellet byggdes 1904, har fyra våningar (hiss finns) och ser ut som ett sagoslott.  Väldigt charmigt! Det finns också en nyare och mer modern del där även SPA avdelningen finns. (Fri för hotellgäster)

Från parken vid Valtion hotell kan man både se och höra ljudet forsande vatten när dammluckorna har öppnatstneValtion hotell ligger vid älven och man kan  från parken här både se och höra forsande vatten  när man öppnar dammluckorna  vid kraftstationen.

I flera av de gemensamma på hotellet  finns saker som påminner om en svunnen tid.

Vackra omgivningar utanför hotellet.

Här är det alldeles torrlagt när vi passerar. Fundrar över hur det sak gå till att fylla detta med vatten.

 

Bästa utsiktsplatsen är att stå på bron så att man kan se dammluckorna  framför sig. Då ser man också när de öppnas och vattnet forsar ner.  Snabbt fyller vattnet upp det som just nu är helt torrlagt.

Jag och alla andra väntar med spänning på forsande vatten som snart ska fylla flodfåran. Jag och alla andra väntar med spänning på forsande vatten. Men snart är det dags.

Jag filmande med mobilkameran och här kommer ett smakprov.

Imatra fors/älv

började generera elström i början av 1930-talet och man trodde då att Finlands energibehov var tillfredsställt för evigt. Men så blev det ju inte. Imatra älv är ca 1300 meter lång och inom en sträcka av 500 meter störtar den ner dryga 18 meter i en bergfåra som är 15-20 meter. Själva bildandet av forsen beror på den landhöjning som ägde rum för 4000- 5000 år sedan.

Forsande vatten var det verkligen när dammluckorna öppnades. Forsande vatten var det verkligen. Man räknar i snitt med 600m3/sekund och maximalt med 1200 m3/sekund.

 

Efter det forsande skådespelet strosade jag sakta tillbaka till hotellet. Jag gick genom den vackra parken som följer älven. Och bruset från vattnet samt musiken av Sibelius hade både jag och våra gäster med oss till middagen

 

Resor utomlands

Finland – Mer att se och uppleva hos vår granne i öster

30 augusti, 2019

Jag är sedan drygt en vecka  hemkommen från en väldigt vacker och upplevelserik  jobbresa i Finland. Resans tyngdpunkt låg på det  “Insjöfinland” och landets sydöstra delar mot den ryska gränsen. Vad gäller sjöar är det väldigt gott om dem. Och att Finland har “De tusen sjöarnas land” som smeknamn förstår man.

I Finland, i Kerimäki, finns en av världens största träkyrkor.I Finland, i Kerimäki, finns en av världens största träkyrkor.

Idag reser vi i bloggen från Valamo nya kloster till Kerimäki och Nyslott eller som det heter på finska Savonlinna.

Mer att se och uppleva på vår resa i Finland

I dagens etapp stannar vi först vid Kerimäki kyrka. Detta är en av världens största träkyrkor, hela 45 meter lång och 42 meter bred. Den inre takhöjden är hela 27 meter och den yttre 37 meter. Kyrkan rymmer hela 5000 besökare, varav det finns sittplatser i bänkarna för 3000 och 2000 ståplatser. Att bygga kyrkan tog nästan tre år och den var färdig för invigning i september 1847.

Finland har mycket att erbjuda av det mesta. Bl.a. en av världens strösta träkyrkorFinland har mycket att erbjuda av det mesta. Och denna imponerande träkyrka tittade vi förstås in i.

Visst undrade vi varför i hela friden kyrkan är så stor. Och det finns lite olika förklaringar. Alla manliga medlemmar i församlingen, mellan 16 och 60 år, hade arbetsplikt. De var bra på att jobba men inte lika kunniga på att räkna. Kanske byggde man efter meter men arkitekten, Anders Fredrik Granstedt, hade kanske tänkt sig aln i sina ritningar. Man vet också att “flera kockar”/ansvariga som var inblandade och kanske blev det där något fel i ritningarna. Tveksamt! Församlingen ville ha en stor kyrka och kyrkoherden ansåg att hälften av församlingen, som i mitten av 1800- talet, bestod av 12 000 personer borde få plats. Och så blev det alltså.

(Kyrkan här kan jämföras med Sveriges största träkyrka som finns i Stensele utanför luleå som har plats för 2000 personer, varav 1800 har sittplatser.)

Kyrkan här har plats för 3000 personer som kan sitta i bänkarna. (Den totala längden på bänkarna uppgår till 1670 meter.) Denna söndag var det glest i bänkraderna och jag räknade till 60 besökande.

 

Olofsborg – Olavinlinna

i staden Nyslott, som på finska heter Savonlinna, blev vårt nästa stopp-  (Linna  betyder slott)  Om Olofsborg finns mycket historiskt att berätta  och via länken hittar man det mesta. Men helt kortfattat så var det svenskarna som byggde Olofsborg som militärbas vid den oroliga gränsen i öster på 1400- talet. Man tyckte att läget här ute på en holme i sundet mellan två sjöar var bra rent strategiskt. Härifrån försökte man skydda nybyggarsamhällena som brett ut sig österut och samtidigt bevaka vattenleden som ledde norrut. Troligen fanns det redan på medeltiden en bro ut hit till den svårtillgängliga holmen.Borgen har under flera århundranden varit i både svenskar och ryssars dominans och det har satt sina spår.

Olofsborg i nystad är en av Finlands många historiska sevärdheter.Olofsborg är en av många historiska sevärdheter i Finland. Och årrligen lockar den till sig mängder av turister.

En guidad tur på Olofsborg tog os genom den historia som Finland, Sverige och Ryssland har delat.nd haVår guide på Olofsborg tog oss med på en intressant historisk rundtur där vi klättrade upp och ber för branta och smala trappor och kunde se tillbaka på den långa tidsrymd då Finland var en del av både Sverige och Ryssland.

Ett av kapellen på Olofsborg. Notera de tjocka stenväggarna.

Värt att nämna här i samband med Olofsborg är den operafestival som äger rum här varje år och som lockar mängder av människor. Mer om den finns här.

Dags för oss att ta oss vidare på resan i Finland. Nu till Imatra för att se det fantastiska skådespelet när man uppnar dammluckorna till Imatraforsen och släpper på vattenfallen till musik av Sibelius. Mäktigt! Välkomna med hit i morgon.

Dags för oss att resa vidare i Finland. Nu några mil söderut, till Imatra.

 

Om du missat något och vill läsa mer så finns hör länkar till gjorda blogginlägg.

Helsingfors

Resan till Valamo kloster

Klostret i Valamo

En annorlunda statypark vid ryska gränsen

En sjö och kanalresa

 

Utflykter

Trevlig utflykt till Gustavsberg på Värmdö utanför Stockholm

29 augusti, 2019

Efter ett par timmars behaglig resa, genom delar av Stockholms östra innerskärgård, är vi framme i Gustavsberg ute på Värmdölandet. Och en riktigt trevlig utflykt hit ut blev det på alla sätt-

En trevlig utflykt i sig att ta båt från Stockholm till GustavsbergResan med båt från Stockholm till Gustavsberg  var i sig en trevlig utflykt och tog oss genom vackra och lummiga delar av den östra innerskärgård.

En trevlig utflykt

blev det verkligen på alla sätt.  Vi uppskattar att göra båtturer i skärgården och att träffa vänner  och denna dag blev det både och. Sommartid kör bolaget Strömma kanal turer till Gustavsberg men  man också kan välja att kliva av vid konstmuseet Artipelag som man passerar ca 30 minuter innan ankomsten till Gustavsberg. Man väljer också om man vill köpa en tur och retur biljett. eller en enkel biljett. För kanske vill man ta bussen tillbaka till stan och inte passa båtens tider. (Vill man ta turen höst/vinter/vår så finns det vissa dagar förbindelser via Waxholmsbolaget.)

Vi närmar oss Gustavsberg och en trevlig utflykt till sjöss är över. Men måmga trevligheter återstod under dagenVi närmar oss bryggan i Gustavsberg och en trevlig utflykt till sjöss är över. Men andra trevligheter väntar.  Byggnaden rakt fram är “Tornhuset”.

Tornhuset är ett hus  med anor och har en gång fungerat som tull.  För hundra år sedan fanns  förutom tull väntsal för båttrafikanter och  bostäder här.  Idag har ett trevligt café, Tornhuset, flyttat in och i övrigt  är byggnaden ett “kontorshotell”.

Denna dag var det fartyget Enköping som tog oss hit.

Fartyget är världens äldsta passagerarfartyg som fortfarande går i linjetrafik och byggdes 1868. Från början trafikerade det sträckan Stockholm – Enköping och gjorde så i 16 år innan det såldes vidare. Flera olika ägare har förekommit under årens lopp men Strömma köpte henne 1989 och sedan dess är hon tillbaka i Stockholm.

 

Andra delen av en trevlig utflykt

tog vid. “Spanienvännerna” Anna Carin och Krister mötte oss vid båten och vi funderade över ett trevligt lunchställe. Och eftersom vi är i skärgården ville vi gärna äta på en restaurang där sjöutsikt ingick. Jodå, det fanns fler att välja på. Vårt val blev trevliga restaurang RNR Italian Diner.Här finns dagens lunch för 79 kr för pensionärer (95  kr för övriga) då ingår kaffe och kaka på maten. Önskar man ett glas vin kostar det 40 kr för husets vin. (I princip priset mot inne i Stockholm) Och önskar man en sallad, pastarätt, en kött eller fiskbit så finns det också men till lite högre priser.

Bosse, Krister och Anna Carin

Anna Carin och jag valde  “veckans pasta” – fettucine med räkor,vongolemusslor och körsbärstomater i en sås av vitt vin, chili citron och crème fraiche. Försvinnande gott.

Något gott att äta hör ihop med en trevlig utflykt. Något gott att äta hör ihop med en trevlig utflykt. Och så blev det.

Dags att se oss omkring i Gustavsberg. Här har jag förr varit en hel del eftersom mina föräldrar  i många år hade sommarställe på Värmdö. Mycket har byggts här ute och mycket har förändrats. Några förslag på vad man kan se, göra och uppleva i Gustavsberg finns här.

Vi nöjde oss denna gång med att promenera runt i hamnkvarteren och tittade också in i den läckra butiken “Deli Verkstan”,en saluhall i miniatyr.

 

Kaffe och glass smakade sedan gott på balkongen hemma hos Anna Carin och Krister. Och fram på eftermiddagen tog vi bussen in till stan igen. En resa från Gustavsberg in till Slussen i Stockholm som endast tog 17 minuter och med två stopp på vägen. Snabbt och smidigt.

Tack för en jättetrevlig dag!

Stockholm Utflykter

Strålande sol och skärgårdstur från Stockholm till Gustavsberg

28 augusti, 2019

Huvudstaden, liksom stora delar av landet i övrigt, har bjudit på strålande sensommarväder. Och att i dessa vackra dagar ge sig ut på sjön gör vi gärna. För inte så länge sedan gjorde vi en tur ut i Stockholms norra skärgård,där naturen är helt annorlunda från den lummiga innerskärgården. Men nu blev det en skärgårdstur från Stockholm till Gustavsberg i strålande sol där vi skulle vi hälsa på goda vänner.

Avresa i strålande sol från Nybroviken mot GustavsbergAvresa i strålande sol från Nybroviken i Stockholm till Gustavsberg. Waxholmsbåtarna går sommartid inte till Gustavsberg utan vi bokade in oss på en guidad sightseeingtur med Strömmabolaget

Den röda linjen är den väg som båten tar  från Nybroviken i Stockholm och till Gustavsberg ute på Värmdö.

Innan vi lämnade Stockholm passerade vi Kastellholmen.

Kastellet här var tänkt som en del av Stockholms försvar och här har både på 1600 och 1700 talet funnits en försvarsanläggning. Men den från 1746 sprängdes i luften 1845 efter ett misslyckat experiment med ammunition i den ammunitionsfabrik som låg här. Ett nytt kastell blev byggt och med tanken att det ockås skulle ha en försvarsfunktion. Riktigt så blev det inte utan här blev det bostäder för underofficerare. Men 1939, när andra världskriget bröt ut blev kastellet en del av Stockholms fasta luftförsvar. Och sedan 1970- talet är lokalerna ombyggda till kontors och konferenslokaler.

Flottan lämnade både Kastell och Skeppsholmen 1990 och då halade också örloggsflaggan. För gott trodde man. Men protesterna från allmänheten blev så stora att flaggan efter några veckor åter var på plats. Nu kommer någon värnpliktig från Livgardesdragonernas kasern  i Stoclholm varje dag för att hissa och hala flaggan.

Strålande sol i Stockholm. Här kastellet på Kastellholmen-Strålande sol och klarblå himmel i Stockholm. Här kastellet på Kastellholmen.

Välkomna med på en skärgårdstur i strålande sol

genom den lummiga och vackra innerskärgården från Nybroviken och till Gustavsberg. En resa på två timmar som i långsam takt tog oss genom genom kanaler och förbi ett fortfarande grönskande landskap. Gustavsberg ligger dryga två mil öster om Stockholm och man kan även ta bussar dit ut från Slussen. (Bussarna går var 10 onde minut och tar ca 25 minuter.)

Här har vi kommit till Skurusundet som ligger i Nacka kommun. Och på båda sidor om sundet blandas de vackra gamla “grosshandlarvillorna” från 1800-talet med betydligt modernare villor. Hit ut kunde man på 1800-talet bara ta sig med båt från stan och det var så ångbåtstrafiken kom i gång. Så var det ändå fram till mitten av 1920-talet. Många välbeställda Stockholmsfamiljer såg stort värde i under några sommarmånader lämna den smutsiga storstaden och flytta ut till den villa de byggt här. Viktigt var att det var liknande bekvämligheter som i stan och familjens tjänstefolk flyttade med.

Här är vi i Skurusundet. Både nya och gamla  hus klättrar uppför berget.

Husen här ligger prismässigt från ca 15 miljoner och uppåt. Utsikt ingår.

Visst ter sig allt vackrare i strålande sol. Här några villor i Skurusundet. Perfekt med egen båtplats nedanför huset. Och visst ter sig allt än finare i strålande sol.

Vi närmar oss Skurubron, en bågbro som går över Skurusundet. Här över bron passerar också väg 222, Värmdöleden. Skurubron är egentligen  två parallella broar. Den första “fasta bron”  invigdes här redan 1915 och den senaste öppnade 1957.

Skurubron, en del av Värmdöleden.

Baggensstäket – Även där strålande sol

ett sund, en farled,  som går mellan Värmdö och fastlandet. Och har är det smalt. Sundet är grunt och här kan bara mindre fartyg passera och de kan inte vara mer djupgående än 2 meter. ( Beroende på vattennivån) Den smalaste passagen är “Knapens hål” och där är bredden bara 20 meter. Sundet har fått sitt namn efter en tullsyningsman som fanns här på 1700-talet-

På väg in i Baggensstäket. Och strålande sol och blå himmel följer med oss. På väg in i Baggensstäket. Och strålande sol och blå himmel följer oss.

Här framme vid “Knapens hål som har sin historia I samband med ett slag här under det stora Nordiska kriget i början av 1700- talet  (mot Ryssland) sänktes här  några fartyg lastade med sten. Detta var för att spärra farleden för ryssarna. Hade rssarna lyckats ta sig genom här hade hela vägen in mot Stockholm legat öppen

Njutbart på däck. Här undvek jag den strålande solen och satt i skuggan. Mitt sår på vaden läker bra och de otrevliga streptokocker som fått fäste här har antibiotikan jagat iväg.

Fartyget gjorde ett stopp vid Artipelag, konstmuseet och många steg av här.(Resan hit från Stockholm tog 1 1/2 timme.)

Fler trånga passager innan vi nådde Gustavsberg.

Många av dessa gamla “grosshandlarvillor”  ligger så vackert nere vid vattnet.

Även Gustavsberg mötte oss med blå himmel och strålande sol. Strålande sol även i Gustavsberg och här mötte vännerna Anna Carin och Krister upp. 

Foto

Tår -Ordet att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

27 augusti, 2019

Tår är veckans ord att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så gäller det att med bild och/eller/ text tolka det angivna ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och tolkningar och alla är välkomna att vara med.

En glad kille och en ledsen, ilsken en som fäller en tår. Bild från november 2013. Äldsta barnbarnet Max, tre år och lillebror William, två månader. Och här rinner en ilsken en tår nerför Williams kind. Max är desto gladare. (Bilden är tagen av Denize Östman.)  

Tår

Först av allt kom jag att tänka  fötternas tår och tårar man fäller.Och när jag funderade ytterligare en stund  dök “kaffetåren” upp.  Så också uttrycket “en tår på en tand” – att ta en “sup” . Håll till goda med veckans bidrag.

Bara tår, bara fötter - Utan strumpor och skorBara tår, utan strumpor och skor. Barnbarnet William tränar sig att gå.  Här på sin ettårsdag – Och om ett par veckor fyller han sex.

Skor för små fötter i mjukaste skinn och där små tår kan trivas. Läckra skor i mjukaste skinn. Gjorda för små  fötter och tår. Present från vänner på Williams ett års dag.

Så vidare till kaffetåren. Mugg eller kopp? Jag har en del att välja på. Dessa muggar, i blått och rött, är några favoriter. (Samlar på dem så många olika finns) Den röda från finska Iittala används ofta till frukostkaffet men ibland ersätter jag den med den blåblommiga från Rörstrands serie “Mon Amie”. Till en espressokaffet blir det ofta de två kopparna längst fram till höger som går i tjänst. (Den högra  är en rysk favorit inhandlad i St. Petersburg för länge sedan) Och de övriga? Jodå, de används också. Tycker ibland att “kaffe- på-maten smakar extra gott i en lite mer gammaldags kopp med tunna “väggar ” och fat.

Dags för förmiddagskaffe på balkongen. Vilken kopp skulle jag välja.

Valet gjort. Men kaffekannan använde jag inte idag.

Tår på en tand – “en sup” blev det inte till förmiddagskaffet. 

En tår/drypande/historia

Detta hände den 3 augusti 2009, alltså lite drygt 10 år sedan när jag tillsammans med maken var på Orust och besökte vår vän Anna. 

Lördagen bjöd på jazzkväll i Rassys lada i Kungsviken. (Namnet på ladan kommer från en av de män som grundade varvet Hallberg-Rassy och som byggde dessa vackra segelbåtar.)
Härlig jazz  spelade Gunhild Carling med familj.  Det blev verkligen en musikupplevelse utöver det vanliga och en väldigt trevlig kväll.

 

Men det skulle, senare på kvällen, komma lite smolk i bägaren. Mitt mörkerseende är inte  det bästa. Så efter efter kvällens tvagning, på väg till huset där vi bor,  ser jag inte riktigt var jag trampar. Jag befinner mig plötsligt i framstupa läge med näsan mot marken och känner en rejäl smärta i min högra tå.
Jag ser att nageln på stortån står rakt upp. Smärtan tilltar.  Tack och lov finns både Anna, Britta,(Annas mamma) Bosse och Annas svägerska i närheten.

Tack och lov för Britta

som är sjuksköterska med mycket rutin. Efter visst övervägande inser vi att det får räcka med förband och att ett läkarbesök får anstå till nästa dag.

Här hade jag en bild på min skadade tå, men jag tog bort den för vacker var den inte. Man kan föreställa sig en nagel som står rakt upp och en hel del blod.

Britta lägger ett väldigt fint förband, där nageln får sticka ut lite. Med mycket stöd av alla omkring känns smärtan mindre och en rejäl värktablett gör att sömnen så småningom tar överhand.

DEn skadade tån samsas i fint bandage med fotens övriga tår. Här samsas den skadade tån i fint förband med fotens övriga tår.

Detta var andra gången som jag skadade en tå (första gången var 2003) och trots att mina tåskador ligger långt tillbaka i tiden har jag svårt att hitta skor som jag kan ha. Mina skadade stortår kräver plats för att  trivas.

Anna, jag och Britta i Kungsviken på Orust.

 

Titta gärna in här för att se fler av veckans tolkningar

Stockholm

En vecka fylld av trevligheter och fina upplevelser

26 augusti, 2019

Ännu en vecka har passerat. En vecka som varit fylld av diverse trevligheter av skilda slag. Mitt reserelaterade jobb i östra Finland gick i mål och vi var alla många erfarenheter och upplevelser rikare. Och att tillbringa ett par dygn i kloster i östra Finland var speciellt och något både våra resenärer och jag kommer att ha och ta med oss vidare i livet. Men vad mer har hänt i veckan. En hel del.

Vi lämnar Helsingfors efetr att ha tillbringar en vecka i östra Finland, i Insjöfinland. Vi lämnar Finland och Helsingfors och har med oss mycket i bagaget.  Nya upplevelser och erfarenheter efter att ha tillbringat en vecka här i östra Finland, i “Insjöfinland.” 

Solen sänker sig i väster och vi är på väg tillbaka till Stockholm efetr en vecka i Finland. Solen sänker sig i väster över Finska viken. Och vi är på väg tillbaka till Stockholm efter en fin vecka i Finland.

En vecka

går fort och mycket har hänt under denna vecka.  Jag kom hem från Finland med mängder av nya erfarenheter och upplevelser i bagaget. Finland är vårt grannland och har så mycket att erbjuda men är fortfarande okänd mark för många svenskar. Lite synd kan jag tycka.

Efter ett dygn hemma var det dags igen för en tur till sjöss. Denna gång helt privat och nu var det en tur över till Åland som var aktuell. I början av sommaren fick vi ett erbjudande från Birka Crusiesom att testa en skaldjurskryssning och tillsammans med vännerna AK och Öjvind slog vi till. Utbudet av skaldjur var stort och de var också försvinnande goda och fräscha.

Musslor av olika slag, rökta räkor, kokta räkor, havskräftor och insjökräftor.

Hummer, ostron och fler musslor

Bosse, AK och Öjvind –  Fokus på skaldjur och samtal. Så trevligt och väldigt gott.

En vecka och så mycket trevligt som hänt. Och att äta skaldjur, umgås med vänner och ta en tur med Birka gillas ocksåEn vecka och så mycket som hänt vad gäller trevligheter. Och både  hav och skärgård tycker jag så mycket om. Även att umgås med vänner och att äta goda skaldjur.

Gårdagen

tillbringade jag hemma på Söder. Först av allt frukost i skuggan på balkongen och det är alltid fint att sitta här se vad som händer i kanalen. Trots att det är slutet av augusti så är många båtar på väg både ut och in i Mälaren. Ett visst skådespel i sig och med lite dramatik i slussen.

Dagen fortsatte med sol och för min del blev det en fin eftermiddag tillsammans med yngsta dottern Helen. (Hon är en kvart yngre än sin tvillingsyster)

Söndag och strålande sommarväder avslutar en vecka fylld av fina upplevelser. Söndag och strålande sommarväder avslutar en vecka med många nya upplevelser.

Först av allt började vi med en promenad längs Årstaviken (Mälaren) lockade. Och roligt att se hur svanfamiljen håller ihop och  att även ungarna är “intakta” vad gäller antalet.

Svanfamiljen håller ihop.

Helen och jag rör oss bort  mot trevliga restaurang/café “Skrovet” och hittar ett ledigt bord i skuggan vid vattnet.

Absolut sjönära läge på restaurang Skrovet. mysigt att slå sig ner här. Och priserna är mycket rimliga…

Oliver som tilltugg, snyggt upplagda i glas med rödlök. Och lite gott i glasen smakade bra.

Från Skrovet gick vi tillbaka mot hemtrakterna vid Hammarbyslussen. Och målet var restaurang Thaiboat.  Svårslaget en vacker dag.  Vi hittade en plats i skuggan på sandstranden och slog oss ner. Jag beställde en blandad “bartallrik” som vi delade på. Sataykyckling, friterade räkor och vårrullar imodell mindre, med tre olika såser var försvinnande gott. Och så fint serverat.

Så gott! Och en känsla av Thailand infann sig genast här på Söder.

Drinken “mai thai” passade bra till.  Riktigt god. Och en liten känsla av Thailand infann sig.

 

Ny vecka väntar och även den ser ut att bli både välfylld och omväxlande.

 

Resor utomlands Skyltar

Borgå i Finland är gäst i veckans Skyltsöndag.

25 augusti, 2019

Söndag igen! Och dags för ännu en trevlig och rolig ”Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och tolkningen är väldigt fri. Veckans skyltning kommer från Borgå i Finland och besöket jag gjorde där tidigare i veckan.

Gatubild från den gamla delen av Borgå i FInlandEn av de mysiga gatorna i den äldre delen av Borgå. En stad, som vad gäller den gamla delen stundtals påminner om Sigtuna.

Karta med vår resa  markerad med “blått”.

Borgå

eller Porvoo som staden heter på finska ligger vid Finska vikens norra kust och ca. 50 kilometer öster om Helsingfors. Det är  Finlands näst äldsta stad med sina 800 år.( Åbo är den äldsta staden och grundades också på 1200- talet men ett antal år tidigare) Och känslan av att befinna sig i en gammal stad är påtaglig när man strosar i de gamla omgivningarna. Här bor dryga 50 000 invånare och omkring 800 av dem bor i den gamla delen av stan. Historiskt sett är Borgå ett handelscentrum och det ser man än idag på olika sätt. De flesta husen i gamla Borgå är byggda på 1700- talet och enligt det mönster som då var vanligt. Mer om stadens historia finns att läsa här.

Torghandel framför rådhuset i Borgå. Torget i Borgå – När vi var här pågick en filminspelning. En reklamfilm för Finland och vi var några från vår grupp som fick agera statister. Burkarna med texten “biojäte” – bioavfall – var till försäljning liksom det övriga här på bordet. 

Rådhuset i Borgå är öppet för allmänheten- Själva nyggnaden är från mitten av 1700-taletRådhuset i Borgå, vid Rådhustorget, blev klart i mitten av 1700- talet och är öppet för allmänheten. Ofta pågår olika utställningar i en del av lokalerna. 

Här i  Borgå har man  försiktigt blandat gammalt och nytt och man vill bevara den atmosfären från en svunnen tid.  Utbudet av caféer, små butiker, restauranger och konstgallerier är stort och varierat. Och att strosa runt här är i den gamla delen av stan är att förflytta sig en bra bit tillbaka i tiden. Staden är ganska liten så det går snabbt att till fots ta sig runt för även i den modernare delen finns en hel del trevligheter att fästa blicken på.

En promenad genom det gamla Borgå

är i alla fall sommartid som att förflytta sig en bra bit bakåt i historien. Det är lugnt (men jag läste att det i natt varit skottlossning här.) och jag slår mig mer med en kopp kaffe och en “runebergsbakelse”. Ett cylinderformat bakverk gjord på mandel/hasselnötter och ströbröd indränkt i rom eller punsh, garnerad med kristyr och hallonsylt. (Glömde fotografera den) Dessa bakelser säljs på många caféer i Borgå för det var här, Johan Ludvig Runeberg, Finlands nationalskald, levde största delen av sitt liv. Vi gjorde också ett intressant besök i hans hem här i stan  där vi fick en guidad tur.

En gammal bil i gamla Borgå passade bra. En riktigt gammal bil i gamla Borgå passade bra. (Denna var med i filminspelningen.)

En polisbil av äldre modell, en SAAB.

Gott om mysiga caféer i Borgå. Många i äldre stil här i gamla delen av stan. Många mysiga caféer och konditorier såg jag i Borgå och flera av dem hade serveringar i sina trädgårdar

Noterade vackra väggar där gatuskyltar var placerade. Här i Borgå står gatunamnen både på finska och svensk men så är det inte i många delar av östra Finland, där antalet finsktalade är i stor majoritet. Borgå är tvåspråkigt, svenska och finska, men finskan är i majoritet med ca 65%.

 

Borgå är ingen direkt kuststad

men Borgå å förbinder staden med Finska viken. Ån flyter genom staden och längs den är de röda trämagasinen “landmärken”. Jag fick berättat för mig att för att hylla den svenska kungen Gustav III målade man dem i rött. Idag finns flera restauranger coh caféer här men förr användes magasinen till att förvara gods och delikatesser från utlandet.

Jag går vidare och tar mig upp mot domkyrkan.

Gatan här i gamla Borrgå leder upp till domkyrkan.   Gatan här i gamla Borgå leder upp till domkyrkan. Observera gatunamnet på finska och svenska

Domkyrkan i Borgå är ursprungligen från 1300- taletDomkyrkan i Borgå är från 1300- talet men har brunnit i olika omgångar och genomgått många restaureringar.

Ett monument utanför kyrkan med texten ” Föllo för Finlands frihet 1918″ – både på svenska och finska.

Gömda Borgå- brev

Den här skylten hittade jag i en fontän och texten står på finska och engelska. ” Gömda Borgå- brev. Runt om i stan finns brev gömda och i närheten av dessa finns en sorts konstverk som är gjorda av återvunnet material. Ha så trevligt med leken att hitta breven i stan”. Tyvärr hann jag bara med detta brev för det var dags för oss att lämna “Porvo och köra vidare…

 

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

Resor utomlands

En hyllning till Helsingfors – “Ode”- Den nya tidens biblioteket

24 augusti, 2019

Jag är nu, sedan några dagar, hemkommen från resan till Finland. En resa där vi först besökte Helsingfors och sedan fortsatte österut mot ryska gränsen och med visst fokus på sjöar. För sjöar finns det gott om i Finland- Under vårt dygn i Helsingfors gjorde vi först av allt en guidad busstur som gav oss en fin överblick av stan. Och flera fina stopp blev det. Ett av dem var på det  nya biblioteket “Ode”. Ett bibliotek som  i sig är en hyllning till staden.

Ode- ett fantastiskt bibliotek spm är en hyllning till Helsingfprs.Ode- ett fantastiskt bibliotek i tre våningsplan är en hyllning till 100 år av självständighet

Ode – det nya bliotektet är en hyllning

till Finlands 100 år av självständighet. Biblioteket slog upp dörrarna den 5/2-2018, ett år försenat. Men budskapet och tanken var densamma. En “manifestation av det demokratiska samhällets kärlek till kunskapsspridning”. Man hade länge funderat på något som var tillräckligt högtidligt för att fira denna stora självständighetsdag. Finland har gjort den långa resan från en ofri och på många sätt fattig nation till en framgångsrik.  Valet blev då att fira med ett fint bibliotek som står för finsk bildning, jämlikhet och yttrandefrihet. Själva ordet ode är grekiskt och betyder en högstämd dikt till något eller någon. Och att fira Finlands självständighet med detta nya bibliotek blev en fin hyllning.

“Ode” ligger centralt i Helsingfors, vid Medborgartorget och har riksdagshuset mitt emot.

Biblioteket är tänkt att vara en levande och funktionell mötesplats där man kan lära sig nya saker och utveckla det man kan. Här finns den senaste teknologin och är allt kostnadsfritt och tillgängligt för alla. Man berättar för oss att “Ode” – biblioteket i sig, också är berättelsen om Finland och symboliserar det finska bildningsidealet och finländarnas viktiga förhållande till bibliotek i största allmänhet.

På entréplanet finns utställningslokaler, cafeteria, öppna ytor, större och mindre rum där datorer och symaskiner finns att låna. Här finns också en biograf där det kostnadsfritt visas olika filmer. 

Visst märks det i hela byggnaden att detta är en hyllning både till Finland och huvudstadenEntréplanet. Visst känns och märks det att “Ode” är en hyllning till den finska huvudstaden och till Finland. Här finns också en stor infodisk.

Vi ser oss omkring

Och här är det inte bara vi som gör det. Man räknar med att dryga 10 000 besökare i snitt  kommer hit  varje dag och på ett år blir det ett antal. “Ode” har också generösa öppettider, från tidig morgon till sena kvällen, och med gott om personal på plats.  På andra våningen finns maskinparken med bl.a.  3 D skrivare, laserskärare och etikettskrivare. Här finns också toppmoderna studios för att både spela och banda in musik och för att filma och redigera film. “Studiekammare” där tystnad råder finns också.

Verkligen en hyllning till alla besökare att mötas av denna fantatiska miljöGott om personal finns så det är lätt att få info.  Observera de äggformade läsestolarna,- Vilken miljö! Och en hyllning till alla besökare att mötas av detta.

Tredje våningen har namnet för “Bokhimlen” och här möter man lite mer traditionell biblioteksmiljö men moderna bibliotekstjänster. Här är det inbjudande att slå sig ner och läsa, lära och koppla av. Över 100 000 verk finns att låna.

En lekhörna finns i en del. Välbesökt när vi var här.

I vackert väder lockar den fina caféterrassen.

 En av huvudarkitekterna som ritat “Ode” heter Antti Nousjoki och kommer från ALA arkitekter i Helsingfors. Hans förslag blev framröstat som bästa förslag av dryga 500 som var inlämnade. Och priset för denna fantastiskt fina hyllning läste jag var på dryga 98 miljoner euro. Men är det fest så är det. Ode har varit det självständiga Finlands mest betydelsefulla projekt och kan ses som både stadens och statens gåva till Finland och Finlands folk.

Även möblerna och textilierna inom biblioteket känns som en fin hyllning.

Och visst tog jag denna läckra trappa ner. Vilken design! Jodå, den är finsk.

Är du nyfiken och vill läsa mer om “Ode” så finns det här  och här (film)

 

Resor utomlands

Statypark med trädgård i Parikkala – Nära ryska gränsen

23 augusti, 2019

Efter två dygn på klostret i Valamo, i östra Finland, var det dags för oss att resa vidare. Färden gick nu mot sydost. Och bara några kilometer från den rysk gränsen stannade vi till vid Parikkala statypark. Härifrån såg vi  vakttornen på den ryska sidan resa sig över grantopparna.

Parikkala statypark med ca 550 statyer i betong ligge bara några km från ryska gränsen. Parikkala statypark. Här finns minst 550 statyer gjorda i betong och de flesta med mossa på sig. 

Från Valamo kloster till  Parikkala. Det heldragna strecket  markerar gränsen till Ryssland.

Parikkala statypark

är unik i sitt slag. Här levde konstnären Veijo Rönkkönen och här skapade han sina statyer. Detta var hans hemgård. De flesta statyer är mossbeklädna och håller på med yoga.  Att gå runt här är som att gå i en sagoskog. Det känns nästan som om statyerna hälsar på mig. blinkar eller vinkar försynt. Veijo Rönkkönen var självlärd och hade konst som sin livsstil. Hans konst är i Finland känd som ITE konst – “Itse tehty elämä” – “Det självgjorda livet”.

En helt fantastisk statypark finns här ute på landsbygden i Parikkala, nära ryska gränsen. En helt otrolig statypark finns här ute på finska landsbygden.

Även en del djur finns med i statyparken. Även en del djur i betong finns men i denna fascinerande statypark.

 

Veijo Rönkkönen var en enstöring som hade sina dagliga rutiner där yoga och att skapa var stora delar. Statyparken ligger avsides så jag funderade på hut betongen kom hit. Men det gjorde den förvisso. Veijo Rönkkönen fick Finlandia priset 2007. Ett pris som gav erkänsla för hans konstnärliga prestation. Men Veijo reste aldrig till Helsingfors för att hämta det – för han reste i princip ingenstans. Undantaget var den sex mil långa resan in till Imatra  för de dagliga simturerna.

Veijo Rönkkönen

avled ensam i hemmet 2010. Han var då 66 år . Idag tas trädgården och skulpturerna omhand av ett par konstnärer som har tagit parken till sig och sköter om den. Någon direkt finansiering av parken finns inte.

Vackra blommor finns det överallt.

En del statyer är adopterade av besökare och är markerade med en blå skylt där det står vilka/vem som adopterat och från vilket land. Någon/några har alltså betalat en summa pengar och tagit statyn till sig. Och pengar behövs eftersom det inte finns någon ordnad sådan för parken.

En karaktär från det finska nationaleposet Kalevala finns med oss i denna unika statyparkHär en karaktär  från det finska nationaleposet “Kalevala” som är med besökarna i denna unika statypark.

 

Ett spännande besök och både våra resenärer och jag var verkligen glada över att ha sett och upplevt detta.  Och vi fortsatte vår resa med denna unika statypark med oss i minnet och bagaget.

Resor utomlands

Nya Valamo kloster – Det ortodoxa och slavisk middag

22 augusti, 2019

Under vår resa i östra Finland/Insjöfinland tillbringade vi två dygn på  Nya Valamo kloster,  en speciell upplevelse. Klosterområdet är vidsträckt  och många vackra promenadvägar/stigar finns i närheten. Grönskan är påtaglig och mängden blommor stor. Den lugna, vänliga och gästfria atmosfären gör att man trivs.   (Gårdagens inlägg.) Men vad innebär den ortodoxa kyrkan.  Finns det likheter med den katolska inriktningen och med den lutherska? Några svar skulle vi få av klostrets abbot/chef/präst.

Fader Sergei är "chef" -abbot-präst i Nya Valamo klosterFader Sergei är abbot/chef/präst här Nya Valamo kloster.

 

Nya Valamo kloster

har legat på denna plats sedan 1940 då det under finska vinterkriget  blev evakuerat från ön Valamo i sjön Ladoga. Klostret är finska ortodoxa kyrkans enda munkkloster. Finland har ingen statskyrka men det finns två folkkyrkor; den evangeliska lutherska som ca 80% av finländarna till hör och en finsk ortodox med omkring 60 000 medlemmar. Den ortodoxa kyrkan i Finland hade tidigare hört till den ryska men 1921 beviljade  den ryske patriarken viss form av självstyre. Den finska grenen sökte sig då till den grekisk ortodoxa och blev en självstyrande del under patriarken i Konstantinopel.  (En patriark är en sorts biskop inom den ortodoxa kyrkan)

I världen finns ungefär 190 miljoner ortodoxa, vilket är fler än de evangeliskt lutherska. Den ortodoxa tron och de ortodoxa traditionerna är väldigt gamla och har sina rötter i den äldsta kyrkan och de första århundranden av kristen tro.

Den nya klosterkyrkan invigdes 1977.

Den gamla träkyrkan i Nya Valamo kloster är restaurerad efter branden på 1970-taletDen “gamla kyrkan” i  Nya Valamo kloster är byggd av trä. 1977 invigdes den nya stenkyrkan som idag är huvudkyrka.

Fader Sergei är abbot, präst och chef för Nya Valamo kloster.Fader Sergei är abbot/präst i Nya Valamo kloster. Här inne i den gamla träkyrkan.

Den helige Sergei och den helige Herman grundade klostret någon gång mellan år 1000 och 1300 men då vet man inte hur många som fanns på plats. Men man vet att klostren är betydelsefulla i Ortodoxa kyrkan och är kyrkans hjärta och lungor. De ortodoxa klostren har alltid varit vallfärdsplatser dit människor som runt om i världen söker sig  för att hämta styrka till sitt dagliga liv.

Gudstjänster i Nya Valamo kloster 

Ortodoxa kyrka lever genom sina gudstjänster och vill man förstå och veta mer är alla,  oavsett tro eller icke tro, välkomna att delta i dessa. Valamo kloster räknar med ca. 200 000 besökare per år och de flesta kommer sommartid. Detta är också anledningen till att det då också är fler kortare och längre gudstjänster i kyrkan. För de morgonpigga är det en kortare bönegudstjänst klocka 06, en annan klockan 13 och aftongudstjänst klockan 18.På söndagar är det en större gudstjänst klockan 09.

Ikoner är viktiga inom den ortodoxa läran och dessa har man för att titta på och kunna koncentrera sig under bönen. De är centrala i hela den ortodoxa gudstjänsten. 

Jag  och många i vår grupp var med en stund på gudstjänsten klockan 18 i lördags. Och det var intressant. Här står man upp hela tiden och man kan utan vidare gå ut och in ur kyrka. Gustjänsten kan i tid vara mellan 2-3 timmar. Musik eller psalmer förekommer inte utan det är i huvudsak prästen och kören som sjunger bönerna.

Ikoner, bilder, är centrala inom den ortodoxa kyrkan.

Likheter, liksom skillnader finns mellan den romersk katolska och den ortodoxa kyrkan. Vad gäller skillnaden är det en viktig del att det är påven som är ledare för den katolska kyrka och patriarken för den ortodoxa. Den stora schismen mellan inriktningarna ägde rum 1054 då påven Leo 1X i väst och patriarken i öst Mikael den I bannlyste och utestängde varandra. Här delades den kristna kyrkan i två. (Mer om likheter och skillnader dör de som vill veta finns att läsa här.)

Kvällens middag- En slavisk måltid

Riktigt vad det skulle innebära visst vi inte. Men här i i “den röda matsalen”, en separat matsal till klosterrestaurangen, dukades det upp till en fantastisk festmåltid för oss. Här var det helt klart influencer från det ryska och det karelska köket som var det centrala . Väldigt vackra uppläggningar och mängder av specialiteter

Vin, tillverkat på Nya Valamo kloster fanns att köpa till middagen.Vin tillverkat på  Nya Valamo kloster fanns att köpa till maten. Det röda vinet är tillverkat av svarta vinbär och lite kråkbär och det  vita av vita vinbär.

Väldigt god varmrökt lax, (rökt på klostret) svampsallad och rökt renstek.

Saltgurkor, honung och smetana, syrad grädde – hör till

Gravad lax, surkål, sillsallad, rödbetssallad, m.m. serverades. Och detta var förrätterna. Till varmrätt kom en “slavisk köttgryta” gjord på mört oxkött dör såsen var det där “lilla extra”. Till den en väldigt god potatisgratäng.

Min förrättstallrik.

Lite av dessertbordet.

Som avslutning blev vi serverade svart te i vackra teglas. Och till teet skulle en sked hallonsylt först läggas i glaset. Kanske lite ovant. Men allt måste inte vara som hemma. Och det är ju att testa det för oss nya som är en stor del av en resa.

 

En promenad i den vackra kvällen runt klosterområdet var välbehövlig. Och fint att sortera tankar och upplevelser härifrån inför nästa del av resan.