Resor utomlands

Statypark med trädgård i Parikkala – Nära ryska gränsen

23 augusti, 2019

Efter två dygn på klostret i Valamo, i östra Finland, var det dags för oss att resa vidare. Färden gick nu mot sydost. Och bara några kilometer från den rysk gränsen stannade vi till vid Parikkala statypark. Härifrån såg vi  vakttornen på den ryska sidan resa sig över grantopparna.

Parikkala statypark med ca 550 statyer i betong ligge bara några km från ryska gränsen. Parikkala statypark. Här finns minst 550 statyer gjorda i betong och de flesta med mossa på sig. 

Från Valamo kloster till  Parikkala. Det heldragna strecket  markerar gränsen till Ryssland.

Parikkala statypark

är unik i sitt slag. Här levde konstnären Veijo Rönkkönen och här skapade han sina statyer. Detta var hans hemgård. De flesta statyer är mossbeklädna och håller på med yoga.  Att gå runt här är som att gå i en sagoskog. Det känns nästan som om statyerna hälsar på mig. blinkar eller vinkar försynt. Veijo Rönkkönen var självlärd och hade konst som sin livsstil. Hans konst är i Finland känd som ITE konst – “Itse tehty elämä” – “Det självgjorda livet”.

En helt fantastisk statypark finns här ute på landsbygden i Parikkala, nära ryska gränsen. En helt otrolig statypark finns här ute på finska landsbygden.

Även en del djur finns med i statyparken. Även en del djur i betong finns men i denna fascinerande statypark.

 

Veijo Rönkkönen var en enstöring som hade sina dagliga rutiner där yoga och att skapa var stora delar. Statyparken ligger avsides så jag funderade på hut betongen kom hit. Men det gjorde den förvisso. Veijo Rönkkönen fick Finlandia priset 2007. Ett pris som gav erkänsla för hans konstnärliga prestation. Men Veijo reste aldrig till Helsingfors för att hämta det – för han reste i princip ingenstans. Undantaget var den sex mil långa resan in till Imatra  för de dagliga simturerna.

Veijo Rönkkönen

avled ensam i hemmet 2010. Han var då 66 år . Idag tas trädgården och skulpturerna omhand av ett par konstnärer som har tagit parken till sig och sköter om den. Någon direkt finansiering av parken finns inte.

Vackra blommor finns det överallt.

En del statyer är adopterade av besökare och är markerade med en blå skylt där det står vilka/vem som adopterat och från vilket land. Någon/några har alltså betalat en summa pengar och tagit statyn till sig. Och pengar behövs eftersom det inte finns någon ordnad sådan för parken.

En karaktär från det finska nationaleposet Kalevala finns med oss i denna unika statyparkHär en karaktär  från det finska nationaleposet “Kalevala” som är med besökarna i denna unika statypark.

 

Ett spännande besök och både våra resenärer och jag var verkligen glada över att ha sett och upplevt detta.  Och vi fortsatte vår resa med denna unika statypark med oss i minnet och bagaget.

Du Kanske Också Gillar

32 Kommentarer

  • Svara Ami 23 augusti, 2019 | 10:59

    Vilka fantastiska statyer! Förstår absolut att det var sevärt!
    Stor kram

    • Svara Ditte 23 augusti, 2019 | 15:21

      Jag hade aldrig sett något liknande. Och så många! Här fick fantasin fritt spelrum.
      Stor kram!

  • Svara Geddfish 23 augusti, 2019 | 11:47

    Oh, den parken gillade jag! Magisk och mystisk! Vilket område. Du får många intryck. I vilket fack lägger du dem alla 😀 tar tid att sortera och landa.
    Avundsjuk! Men tacksam över det jag får se genom dig.
    Stor kram!

    • Svara Ditte 23 augusti, 2019 | 15:25

      Det gjorde vi alla också. Hade aldrig sett något liknande. Bara att låta fantasin flöda. Skulle gärna gå här en kväll när mörkret sänker sig och statyerna till viss del är upplysta. Även blommorna ingick i det hela. Många intryck och upplevelser får både resenärerna och jag och eftersom vi har ganska gott om tid landar en del av dem direkt och sedan sorteras de efter hand ner i olika fack i huvudet.Och tid får det ta.
      Jätteroligt att du är med.
      Stor kram

  • Svara Emma, Sol som sol? 23 augusti, 2019 | 12:12

    Vilken fantastisk park! Vilka idéer och vilken kreativitet! Så totalt skilda skildringar av människor i rörelse, från balettdansörer till en kamelryttare.

    Bra idé där med att kunna köpa en installation men man kan ju undra om inte den finska staten kunde sponsra lite …

    Fantastiskt att jag har fått se detta via dina resor, Ditte!

    • Svara Ditte 23 augusti, 2019 | 15:29

      Helt otrolig! Och här ute på den finska landsbygden, alldeles vid ryska gränsen, ligger denna park. Parken och området här var hela tiden också konstnärens hem. Tänk att få till alla skapelserna i betong. Jag håller med dig om att finska staten kunde bidra men har förstått att så ännu inte är fallet. Entrén är gratis men man är glad för en penninggåva.
      Jätteroligt Emma att du var med.

  • Svara Ama de casa 23 augusti, 2019 | 12:26

    WOW!!! Vilket läckert ställe! Tur att det finns eldsjälar som tar såna unika platser under sina vingars skugga.

    Ha en härlig fredag!

    • Svara Ditte 23 augusti, 2019 | 15:33

      Helt fantastiskt! Och mitt ute på landet alldeles vid ryska gränsen. Konstnären är uppvuxen här på gården och bodde hela sitt liv här. Och i princip åkte han ingenstans. När vi var här var det också en del andra besökare på plats både med ursprung från Finland och från andra delar av världen. Att ha eldsjälar här betyder mycket men den ekonomiska delen är ju svår.
      Önskar er också en fin fredag.

  • Svara Mia 23 augusti, 2019 | 14:49

    Helt klart ett område jag skulle trivts att ha vandrat runt i.

    Han avled 2010 och fick priset 2017. Ganska vanigt att pris utdelas när personen bakom något verk redan är död. Synd han aldrig fick uppleva den erkänslan. För även om han var enstöring så kanske han uppskattat erkänslan! Det finns 2-3 statyer jag gilalr mer än de andra… det är ju så det brukar vara…

    Tack för inlägget!

    • Svara Ditte 23 augusti, 2019 | 15:41

      Hej Mia!
      Han fick priset 2007. Jag skrev fel i blogginlägget. Men han åkte aldrig och hämtade det för Veijo Rönkkönen reste i princip ingenstans. Säkert kom priset ändå och det var en stor summa pengar.
      Här fanns så många statyer så jag tog bara med ett fåtal. Men när vi var här fanns många besökare på plats så hans statypark har nått även utanför Finlands gränser. Många av statyerna är adopterade av människor från andra länder som besökt parken.
      Jag hade aldrig tidigare sett något liknande och är väldigt glad över att våra resenärer och jag fick komma hit.

  • Svara Karin Eklund 23 augusti, 2019 | 15:03

    Fantastiskt! Vilket ställe, vilken kille han var som åstadkom allt detta. Hoppas att det finns en bra chans att allt bevaras för långa tider framöver. Det är det som är extraroligt med Finland, man kan hitta lite vad som helst rent konstnärligt där man minst anar. Tack Ditte ! Dit vill jag också fara.

    • Svara Ditte 23 augusti, 2019 | 15:45

      Helt otroligt! Och här mitt ute på landet i Finland, nära ryska gränsen. Jag skrev fel i inlägget. Konstnären fick Finlandiapriset 2007 och kanske kunde pengarna användas till hans konst. Vet att det är mycket pengar det handlar om. Nu tas området om hand av två entusiaster som är konstnärer och det känns bra. Jag tror du skulle tycka om statyparken och likaså alla vackra växter som finns.

  • Svara Znogge 23 augusti, 2019 | 16:17

    Vilken fantastisk statypark och så intressant och roligt att får besöka den. Lite synd bara att det inte finns någon organiserad form för att bevara och sköta den. Tur att enskilda är beredda att rycka in. Konstnären har jag aldrig hört talas om men alltid lär man sig något nytt via bloggarna. Du skulle kanske adopterat en staty?

    Kram och trevlig fredag!

    • Svara Ditte 23 augusti, 2019 | 17:13

      Här finns denna statypark mitt ute på landet, bara någon kilometer från ryska gränsen. Jag visste om att den fanns, chauffören hade berättat, men vi visste inte om vi skulle ha tid att stanna. Men vi startade 30 minuter tidigare än planerat och hade god tid på oss här. Vad gäller konstnären hade jag heller inte hört talas om honom tidigare, men han är nog mer känd i Finland än här. Vi stötte på besökare både från Europa och från andra världsdelar som var här och det var roligt.
      Vad gäller att adoptera en staty så får jag fundera på saken, Jag kanske inte blir godkänd…
      Kram och trevlig fredag

  • Svara BP 23 augusti, 2019 | 20:09

    Vilken udda park, och vilka udda statyer. Har nog aldrig sett något liknande förut. Gillas skarpt. Så fint att några eldsjälar tar hand om parken. Förstår inte att kommunen annars skulle låta den förfalla, det är ju en skatt!
    Gillar även statyerna. Alla ansikten är totalt annorlunda. Otroligt att denna konstnär som jag aldrig hört talas om var självlärd. Han var verkligen en naturbegåvning. Synd att han gick bort så tidigt.

    • Svara Ditte 23 augusti, 2019 | 20:45

      Ja, verkligen annorlunda. Här ute på den finländska landsbygden, några km från ryska gränsen. Och besökare hittar hit både från Finland, övriga Europa och resten av världen. Helt otroligt. Tänkte på dig och betong när jag var här. Konstnären fick Finlandiapriset och i det ligger mycket pengar. Hoppas och önskar att han fick pengarna fastän han aldrig hämtade priset. Dessa två konstnärer, verkliga eldsjälar, tar hand om allt . Men givetvis kostar det att ha allt i någon form av ordning. Entrén är gratis men de är ju tacksamma för bidrag. Tror inte kommunen bidrar med några större summor. Men är osäker…
      Tror du kan “googla” på mer om konstnären. Detta var ju hans liv. Och han dog tragiskt. Var sjuk och fick hostmedicin på VC. Han had eett besök hos sin barberare men kom inte och då var han död.
      Varken våra resenärer och jag har någonsin sett en liknande statypark. Så glad över att ha varit här.

  • Svara Susjos 23 augusti, 2019 | 20:13

    Wow vilka statyer, ser magiskt ut där i skogen, helt fantastiskt!
    Yoga borde man prova på lite oftare!
    Ha det fortsatt gott!
    Kram!

    • Svara Ditte 23 augusti, 2019 | 20:37

      Parken här ute på vischan, alldeles nära ryska gränsen, är väldigt speciell. Och jag skulle gärna vara här en kväll och se den upplyst. Men så blir det ju inte…Häftigt med både alla yogastatyer och de andra och därutöver alla vackra blommor och annan grönska.
      Är nu hemma igen och har mycket med i bagaget på olika sätt.
      kram!

  • Svara JoY 23 augusti, 2019 | 20:31

    Oj vilken spännande statypark, det var något som vi har missat och inte har hört talas om.

    • Svara Ditte 23 augusti, 2019 | 20:34

      Jag tror inte så många vet om denna statypark, men den är en upplevelse om man är i trakterna. Och jag tycker även den är värd en omväg. Väldigt speciell.

  • Svara Hanneles bokparadis 23 augusti, 2019 | 22:10

    intressanta statyer, vi har Valamo-ros i vår trädgård, kallas även Frankfurtros.

    • Svara Ditte 24 augusti, 2019 | 10:07

      Statyparken här var speciell. Har aldrig tidigare sett något liknande. Roligt att ha varit här. Vad roligt att ni har en Valamo-ros i er trädgård. Att de också heter Frankfurtros visst jag inte. Men nu vet jag. (Såg många olika och vackra rosor på Valamo så jag är inte säker på vilken av dem som var just en Valamo-ros)

  • Svara Klara Ovida 24 augusti, 2019 | 08:28

    ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ , så fantastiskt fint, vilken konstnär som gick där i skogen och stöpte sina verk ur sin egen inbyggda förmåga och levde sitt liv!
    Vilken prestation! Och vilken titel på KONSTEN -det självgoda livet. Kan ju inte låta bli att associera över det, det goda livet själv får jag för mig. Ville inget pris ha, åtminstone hämtade han det inte själv, men tog sig långväga för att simma.
    Det är också roligt att läsa om hur parken tas om hand vidare av två eldsjälar och att adoptera är minsann fint …. istället för att köpa konst att ha på på väggar och i trädgårdar och parker kan en adoptera stytn där den hör hemma, jaa…
    Han dog ensam – ja kanske var det hans väg att gå härifrån. Tack för denna härligheten på resan. Lördagen invigs i konst av stora mått om den lilla människan kanske en kan säga!
    Suuri Halous Sisko
    = stor kram syster!

    • Svara Ditte 24 augusti, 2019 | 10:12

      Här var du med mig Tove! Hela tiden! Och titeln ” det självgoda livet” – Visst är det fint? Och att få till alla dessa statyer i betong! Och få betongen hit. Tanken att adoptera en staty och låta den stanna där den hör hemma tycker jag var god och många statyer hade blivit adopterade och från olika länder och världsdelar.
      Detta var bara en glimt av allt. Ett smakprov. Ett gott sådant.
      Stor kram “söstra mi”.

  • Svara Anette 24 augusti, 2019 | 11:41

    Parken är så fin. Extra fint när mossan klär på statyerna.
    Kan tänka mig hur fantastiskt det måste vara när den är upplyst på kvällen men dagsljuset gör skulptuerna säkert mer rättvisa. Där skulle jag gärna gå runt och njuta.

    • Svara Ditte 24 augusti, 2019 | 12:37

      Det var en speciell upplevelse att besöka parken.Fantastisk! Och alla dessa statyer! Undrar hur konstnären hann med att skapa alla. Men de var ju en dle av hans liv.

  • Svara Anki 24 augusti, 2019 | 12:42

    WOW! Vilket spännande ställe! Dit skulle jag gärna åka någon gång! Fantastiskt !
    Kram

    • Svara Ditte 24 augusti, 2019 | 14:00

      Helt fantastiskt! Har aldrig tidigare sett något liknande. Och så många statyer och så mycket grönska på ett och samma ställe.
      Otroligt!
      Kram!

  • Svara Paula 24 augusti, 2019 | 23:24

    Jag har inte hört talas om varken konstnären eller parken. Parikkala är en av de mer välkända gränspassagerna. Själv har jag bara åkt via Viborg till St Petersburg.
    Men jag blev imponerad av de mossiga figurerna. De hade så många uttryck, inte stela gamla gubbar på rad direkt. Itse-tehty betyder på engelska self-made så självgod vill jag inte ha det till, snarare själv-gjord. Att du lärt dig 50 finska ord är helt fantastiskt. Hoppas du har längre minne än jag har, annars är risken stor att du tappar bort dem av brist på användning. Tack för härligt reportage/kram

    • Svara Ditte 25 augusti, 2019 | 10:03

      Tack, Paula! Jag har ändrat- Visst ska det vara det “självgjorda livet”! Och det stämmer nog väldigt bra. Parken är så speciell och alla statyerna har sin personlighet. Och denna mossa på dem gör att de blir än med uttrycksfulla. Både våra resenärer och jag var så glad för stoppet här för det var ännu en fin upplevelse att lägga till de övriga från Finland.
      Jag har antecknat de finska orden men inser att jag måste träna för att minnas dem.
      Kram!

  • Svara Lena i Wales 28 augusti, 2019 | 12:46

    Wow, vilket ställe!

    • Svara Ditte 28 augusti, 2019 | 13:10

      Ja, verkligen! Har aldrig sett eller upplevt liknande.

    Kommentera