Sticka är veckans ord att tolka i Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så går den ut på att med bild /och/eller/ text tolka det angivna ordet. Orden vi fått att tolka är homonymer, ord som stavas och uttalas lika men som har olika betydelser. Här är det fritt fram för egna funderingar och tolkningar och alla är välkomna att vara med. Jag har med ett par gårdagsfärska bilder där det handlar om hantverket stickning och de övriga bilderna är plockade från bildarkivet.
Här vid och runt en av flera sjöar i södra Kina, i Yanghshouområdet, ser man ”Sockertoppsbegen” sticka upp just som sockertoppar. ( Ordet sticka kan också användas när man pratat om att en sjö har ett visst djup.)
Ordet sticka
har mängder av olika betydelser och här var det enkelt att fritt spåna. Och eftersom stickning, i form av handarbete, inte tillhör min bästa gren så lämnar jag det till slutet. Men det finns med.
Sticka kan var en sorts pinne. Och att att äta med pinnar gör jag väldigt gärna när det kommer till den asiatiska mat där det praktiskt är lämpligt. Tyckte även att det var dags för barnbarnet Max (idag 10 år) att testa redan i tidig ålder.
Max, inte två år fyllda och på besök här hos oss som då bodde i Peking. Hans tredje besök och dags för introduktion i att äta med pinnar.
Och visst ger övning färdighet. Knappt ett år senare. Och besök på en liten ”hålet-i väggen- restaurang.
Vi lämnar ätpinnarna och nu är det dags för att sticka rent kroppsligt. Ja, inte att försvinna. Inte ännu. I april förra året blev jag riktigt dålig när vi var i den spanska ”stugan” och det blev nödvändigt med en sjukhusvistelse. Att jag sedan inte är så lätta ”att sticka” var mer en utmaning för personalen än för mig. Och rejält stucken blev jag. Många kanyler skulle in i armarna både med ”mat” (dropp) och antibiotika av olika slag.
Jag är svår att sticka i armarna så det var en utmaning mer för personalen än för mig. Och det var svårt att få fäste för alla nålar.
Fler stick skulle det bli.
Och nu i juli månad under en jobbresa till och längs Höga kusten. Jag klev vid det tillfället av stigen för att titta närmare på hjortron. Just då, stack det plötsligt till. En sticka från ett snår måtte ha tyckt om mig och nästlade sig fast i vaden. Och den var verkligen både besvärlig och efterhängsen. Infektioner gav den och rejäla besvär. Men tiden läker ju de flesta sår så idag är det ett rejält ärr som är kvar som minne.
Här, bland hjortronsnåren, fick jag på något sätt in en sticka i vaden.
Här i slutet av augusti 2019, på väg till Gustavsberg, har jag fortfarande stora besvär av den sticka jag fick in i benet i juli.
Sticka – Att tillverka något
som ett handarbete har aldrig varit min bästa gren. Inget handarbetet alls egentligen. Lite märkligt kanske för min mamma och mormor och andra släktingar ägnade sig både åt att sticka, virka, brodera och sy kläder. För egen del såg jag inte behållningen av handarbete utan var mer var intresserad av uteaktiviteter, lek och sport. Jag hade tom. svårigheter att få bli scout eftersom man då skulle stoppa strumpor. Och jag tyckte inte jag behövde det eftersom jag fick skavsår av att ha stoppade strumpor. Så jag avstod scouterna till förmån för basketboll, gymnastik och fri idrott.
Rundstickor och stickor av bambu. Gårdagens bild från Åhléns. Äger inga stickor som man handarbetar med.
Även i skolan slapp jag redan som 11-åring syslöjden efter ett gräl med en syfröken- Hon tyckte att jag var så dålig att jag alltid fick välja garn och tyger sist. Hemma berättade jag om detta och mamma skickade med fina garner och tyger och då blev syfröken arg på det. Men jag hade en handlingskraftig mamma och mormor som gick till Huvudsta skola i Solna, där jag gick, och kom överens med rektor om att det var bra om jag fick en paus från syslöjden. (Det hette så då) Jodå, det gick bra och så fick jag jobba med att låna ut och sortera böcker i biblioteket i stället. Betalt fick jag också – 100 kr/termin. Dock återinträdde jag i syslöjden i klass 7. Med en annan och mer förstående lärare. Och jag blev godkänd när jag lämnade klass 9.
Jag har testat att sticka
och jag har testat många gånger. Det blir inte bra och jag tycker inte det är roligt. Men vad gäller stickade saker, vad det än vara månde, har jag ändå alltid varit välutrustad.
Här ett par stickade tröjor och ett par fantastiskt praktiska vantar. Vantarna är stickade i Peking och av en förälder. Observera att det både är en tumvantar och fingervante. Den lila tröjan köpte jag i Tibet och den är stickad till mig på beställning. Den vita och blå tröjan är nog sådär en 60 år och stickad av min mamma.
Ett litet urval av det jag har som är handstickat. Stickat av vänner, mamma, mormor och skolelevers föräldrar.
Så till sist en bild med något jag nu kan längta efter. Möjligheten att sticka iväg.
Möjligheten att sticka iväg – Visst saknar jag den. Men trots allt en världslig sak i rådande tider.
Noterade nu när jag skrivit klart dagens inlägg att ordet ”sticka” fanns med som ord att tolka förra året i juni. Och då hade jag en helt annan tolkning där det handlade om att sticka ut. Roligt att tankarna och associationerna går åt så olika håll.
Titta gärna in här för att se fler tolkningar av ”sticka”
Så fina stickade plagg! Den tröjan har ljuvliga färger!!
Ser också de speciella vantarna och tänker på min farmor som sticka snickarvantar åt min snickaronkel, där tumme och pekfinger fick vara utformade för att hålla spik men också att kunna dras ner då det var viktigt.
Max där som får lära sig äta med ”stick-pinnar”.
På norska heter ju stickor strikkepinner.
Så du är svårstucken du, ja, det har sina sidor det.
Snarstucken är du inte humörmässigt som jag känner dig!
Om jag minns ditt förra inlägg om sticka, jo! Och jag minns den där stickan som orsakade ditt sår som jag fick äran att se om i assisterande omläggning. 🙂
Syslöjdens bravader för dig , ja du milde så det kan gå. Fint med föräldrar som tar i och rektor som fattar i såna lägen, För inte blir en flinkare av tvång och ilska.
Sticka iväg ja, det gjorde jag idag på cykel till Skutberget, fick i hop 2 mil då jag la in en felnavigering!
Vänerns strand och jag fann ett av paradis jag lagt in i mina drömmas stad!
Härligt och väl arbetat inlägg som du brukar ha.
Förstår din längtan att sticka iväg!
Allt gott för resten av dagen och kvällen, stora kramen med stänk av Vänerstrålar!
Tusen takk!
Stickade plagg har jag en hel del av och har fått dem alla. Fick ju även en fin stickad halsduk av dig men den är just nu i källaren. Men den finns. Förstår ju att du känner igen mönstret på de brun vita fingervantarna tror de kallas ”selbu votter”. Den blåvita tröjan tycker jag också om och det finns x antal till i variation i källaren. Men de används vintertid.
Nej, snarstucken är jag inte. Helt rätt. Men envis och rättfram och även ödmjuk.
Max fick börja tidigt med pinnar och i Peking föll det sig naturligt.
Ja, denna sticka som jag led av. Och mina sammandrabbningar med vårdcentralen….Du var ju med i sammanhanget och din omläggning var galant. Vad gällde syslöjd, som det då hette var det inte min bästa gren. Och träslöjd fanns inte. Men jag vet att jag gick på emaljslöjd som eftermiddagsaktivitet.
Och vilken fin tur du fick ihop! Hela 2 mil! Bra jobbat! Men skönt att du kom till rätta.
Härligt att denna vackra dag vara vid Vänerns strand.
Önskar dig nu en skön och vilsam kväll. Kanske rent utav på balkongen.
Stor kram och många tankar
Vilken härlig tolkning av ordet sticka. Som vanligt bjuder du på en härlig variation när det gäller ord och bild. Jag minns din benskada och tänk så illa det kan gå bara av en liten hjortronsticka. Det gäller att vara försiktig fortsättningsvis. Själv längtar jag också efter bättre tider och kunna sticka bort när jag vill!
Kram och ha en fortsatt fin tisdag!
Tackar! Ofta blir det lite gott och blandat i dessa temainlägg och fantasin får jobba lite. Det ena brukar ge det andra. Benskadan och den sticka jag fick in där ställde till det rejält och jag tror inte jag bra bra i vaden förrän i slutet av september. Olika antibiotikakurer hjälpte till slut. Och visst kommer det tider när vi kan ta en avstickare.
Kram och trevlig tisdag från ett strålande Södermalm.
Har följt dig på solig promenad, blöta äventyr på djupet och andra stickiga minnen och upplevelser. Små stickiga luringar börjar så smått surra i luften nu när vårvärmen visar sig soliga dagar. Lurigt är det ju lite varstans för närvarande, men det är härligt med solskenspromenader och doften av vår. Tur att vi har denna duo att glädjas åt. 😊
Varm kram Mia
Så roligt att du är med och jag hade gärna också suttit med dig på din soltrappa och gått i den vackra naturen hos dig.Nu följs vi åt men på avstånd. Och det får gå bra det också. Doften av vår känner vi och bar att njuta och ta in.
Hoppas allt är bra med er.
Kram
Visst är det härligt att få sticka iväg- även om det nu bara blir några svängar över Sundet!
Saknar detta! För vi kommer inte över till Åland som det är nu. Men andra tider kommer väl. Så skönt att ni kan ta er en tur när lusten faller på.
Min mamma var jätteduktig på att sticka.
Jag sådär.
Minns att hon stickade färdigt sockarna på syslöjden när jag gick i mellanstadiet.
Hade också ett komplicerat förhållande till syslöjd.
Lärarinnan på högstadiet gillade inte mig och min kompis.
När min dotter sedan gick på samma skola och hade samma ”fröken” mindes hon mycket tydligt mig…..
Visade sig i betyget både hos mig och dottern!
Kul se dina ”sticka-varianter”.
Ja visst skulle man vilja sticka iväg….
Jag var nog dessutom helt ointresserad och mamma och mormor var bra på det så jag tyckte det räckte. Men bra att du kunder.
Tänk dessa ”fröknar” – Och att din dotter sedan fick ”lida” för att du var mamman kändes ju inte alls ok.
Sticka har ju många betydelser men visst skulle det, om omständigheterna var annorlunda, var skönt att sticka iväg. Men just nu är jag glad över att vara just hemma
Trevlig kväll.
Det var många stickande ord som har olika betydelser. Tänk att vi har så många ord som heter likadant men betyder olika. Vad det beträffar den hemska stickan som ofredade dig så du fick obehag och minnen för livet. Jag förstår att du längtar efter att få sticka iväg men tråkigt nog tror jag att det dröjer innan folk kan börja resa igen. Ta hand om dig min vän 🙏
Kram
Svenskan har ju så många ord som uttalas lika, stavas lika och ändå har så många olika betydelser. Att leka med ord och associera tycker jag är roligt. Och mest att se var tankarna hamnar. Stickan i vaden vad riktigt besvärlig och jag trpr att det dröjde över två månader innan såret var hyfsat läkt. Idag kvarstår ett rejält ärr. Det hade behövts bli sytt men så blev det ju inte-
Jag inser ju att man kan sticka iväg i tankarna men det kommer ju att dröja innan det blir möjligt.
Å andra sidan har vi det väldigt bra här hemma.
Var rädd om dig du också.
Kram
Det var verkligen många varianter på sticka, kul med så många associationer 😊
Bra skrivet.
Tack! Ja, idag fick tankarna och associationerna ut och röra på sig. Och en del kom med här i inlägget.
Sticka. Jag satt just och stickade några varv på nya raggisar. Mångt och mycket har jag handarbetat av olika slag under åren men det jag känner för mest nuförtiden, är dessa strumpor = stickade med fem trästickor.
Du har då många fina stickade plagg! Alla gillar inte lika och tur är väl det. Mina barn är också utebarn. Grejar i trädgårdar och motionerar.
Kommer ihåg din sticka i vaden och din sjukhusvistelse i Spanien. Och sicken sötnos Max där med pinnarna! Ett matigt inlägg på sticka.
Jag vill också sticka iväg! I morgon fyller ett barnbarn 20 år och normalt sett hade jag varit där och grattat och ätit grillmiddag. Men inget är normalt, eller normalt är icke umgänge. Just nu.
Stor kram och trevlig kväll!
Du är ju så duktig på att sticka och dina raggisar blir så fina och färgglada. Jag har ju haft sån tur att jag haft de i min omgivning som varit vänliga och försett mig med olika stickade plagg och som jag vårdat och verkligen uppskattat. Har många fina varianter som jag använder. Nu är de flesta av de tjocka tröjorna undanlagda för sommaren och kommer fram igen på senhösten.
Stickan i vaden var verkligt besvärlig och flera antibiotikakurer krävdes för att bli av med infektionerna. Idag återstår ett ärr. Men så här i efterhand borde såret ha sytts.
Ja, sticka och stickor kan ju verkligen variera i betydelse så att fundera ut vad man vill välja är ju också roligt.
Att sticka iväg någon längre sträcka blir nog inte aktuellt ännu på ett bra tag. Men den tiden kommer ju. Förstår att di gärna hade varit med och grattat barnbarnet som fyller 20 men utan bilskjuts dit är det ju knepigt.
Önskar dig också en fin kväll. Och en strålande vacker dag har det ju varit.
Stor kram
Fint inlägg med många olika sticka! Inte roligt att bli stucken dock. Jag fick en sticka för ett par veckor sen, upptäckte den efter ett par dagar och den var ca 1,5 cm lång när jag äntligen fick ut den. Synd att jag inte hade bild på den. Att sticka passar inte alla. Jag älskade att sticka i skolåldern. Stickade en tröja i veckan, hade med stickningen på alla lektioner och stickade medan lärarna pratade. Gjorde egna mönster och stickade Musse Pigg-tröjor mm. Nu var det länge sen jag stickade. Men älskar fortfarande stickade tröjor och du visar ju väldigt fina plagg. Och det är extra roligt med plagg från ett land man har besökt. Och visst längtar man väldigt mycket efter att få sticka iväg!!! Och då har vi ju ändå tur som får vara ute och gå våra härliga promenader. Må så gott!
Tack! En del olika varianter blev det. Och sticka kan betyda så många olika saker. Fint att du fick ut din sticka. Min kom nog ut men hade då orsakat kraftiga infektioner så det blev en del antibiotika innan allt var läkt. Tror det tog dryga två månader.
Tyvärr är inte någon form av handarbete min bästa gren. Men jag beundrar de som kan. Och jag har försökt i olika omgångar. Minns när jag hade fyra stickor till ett par raggsockar och fann alla maskor på en sticka. Men med hjälp har jag en gång stickat ett bakstycke till en kofta. I angoragarn. Och den använde jag en hel del.Har haft turen och förmånen att få stickade plagg som jag verkligen uppskattat.
Vad gäller att sticka iväg så lär det nog dröja. Men vi har det bra här och så skönt att vi kan röra oss tämligen fritt ute.
Ha det bra du också.
Det ska böjas i tid var det jag tänkte när Max hade sina första erfarenheter med ätpinnar. Din sjukhusvistelse samt stickan i ditt ben minns jag. Max otur där, och du kan ju alltid ”beundra” ärret om du vill minnas, vilket du troligen inte är så sugen på;-)
Det där med att sticka på riktigt, ja då har vi ungefär samma erfarenheter, eller rättare sagt avsaknad av kunskap. Sticka, virka och sy var och är mina mardrömmar. Så himla tråkigt. Min mamma var otroligt duktig på handarbete, men du och jag brås ju på våra pappor, helt klart;-)
Sista bilden är helt underbar. Där kan man drömma bort sig en stund…
Visst är det bra att börja använda pinnar när man är liten. Och han började ju verkligen tidigt. Sjukhusvistelsen blev mer lättsam med god omvårdnad men att sticka mig är ingen hit för de som ska göra det. Jag har blivit van och vet att det är knepigt och kan ställa till det. Stickan i vaden var verkligt besvärlig och en långdragen process och dessutom fick jag bråka med vårdcentralen. Och mer än två månader tog det innan det var ok och än längre innan det vara bra.
Tror vi är lika här på handarbetsfronten. Men vi var nog mer lika våra fäder. Och visst har vi klarat oss bra utan handarbeten.
Men jag är tacksam för de strumpor, vantar och tröjor jag fått.
Så småningom ska det väl komma andra tider när vi kan sticka iväg. Men tills dess är jag så nöjd med att vara hemma här där jag ändå kan röra mig ganska fritt.
Oj du fick ihop ordentligt Bilden där du matar ditt barnbarn blev jättebra. Dom blåa vantarna var snygga.
Började fundera och hamnade lite varstans bland ”stickor”. Ja, det stackars barnbarnet fick här också i sig en bit chili och jag trodde det var paprika jag gav honom. Vilken uppståndelse bland personalen. Ris, gurka och banan lindrar och personalen var på olats genast när han hastigt började gallskrika. Fullt förståeligt för ren chili är ju starkt. De blå vantarna är verkligen bra för man får ju fingrarna fria. Bra om man ska fotografera.
Alltså vad är det med syslöjdsfröknar!? Jag var också osams med min i högstadiet, gillade inte henne och hon gillade inte mig. Hon gav mig dåligt betyg och vad tror du jag gillade det? Er lösning var ju på ett sätt bra men inte optimal. Tur det löste sig med bättre lärare för dig sedan.
Och hu så mycket stick det var för dig förra året! Så gör vi inte igen.
Ja, inte vet jag men jag fick på högstadiet en lärare som tog eleverna för vad de var. Jag had een fördel och det var att jag hade högsta betyg i allt utom slöjd och teckning så jag tror det hjälpte en del i sammanhanget för att jag skulle få en motsvarande 3:a i slutbetyg i klass 9. Lösningen på mellanstadiet tyckte jag och mina föräldrar var bästa möjliga. Och sett i det sammanhanget så fanns ingen optimal lösning, vilket det ju sällan gör.
Många stick och och en rejäl sticka blev det förra året men det var då det. Nu är det ett nytt år.
Jösses så mycket du fick in på veckans tema! Imponerad av sockertoppsbergen, och jag minns din sticka i benet, så irriterande, och tid tog det att läka!
Smart att få göra annat istället för syslöjden, tillfälligt i alla fall!
Jag är precis som dej, en odugling på handarbete, allra helst på att sticka, har inte stickat mycket i mitt liv (bara det man var tvungen att sticka i syslöjden), och några stickor äger jag inte.
Broderade pyttelite när barnen var små, man skulle ju brodera doptavlor, tror det bara var äldsta sonen som fick en färdig doptavla!
…och visst saknar man att sticka iväg, men man får ha lite tålamod!
Kram och ha det gott!
Jag började fundera på ordet sticka och tankarna stack iväg åt olika håll. Stickan och som följd av den, infektionen var en trist historia. Nu finns ett ärr kvar som minne. Såret borde ha sytts men jag jobbade och hade inte direkttid för det,
Skönt att vi är fler i klubben som inte handarbetar. Äger heller inga stickor eller virknål. Men jag beundrar de som kan. .
Visst får vi ha tålamod med att sticka iväg. Och jag är nöjd just nu med att vara hemma och kunna komma ut.
Kram och trevlig onsdag.
Så bra du har fått till ordet sticka. Själv funderade jag rejält ett tag på vad jag skulle skriva om. Nu tänker jag kombinera mitt sticka med skyltsöndagen igen så få se om jag får till det som jag har tänkt få till det.
Du fick bra till det, jättebra.
Jag har liknande erfarenhet som du har vad gäller skolan och syslöjden. Också jag blev mera eller mindre utdömd som hopplöst fall av mina handarbetslärarinna, en av dem, inte alla dock. Hon var grym i sina utlåtanden, men jag är av den kalibern att jag inte tänkte låta hennes bedömning av mitt arbete gå omärkt förbi, så jag satte mig i sinnet att klara av att brodera, att sticka, att virka mm Vilket jag i och för sig visste att jag kunde redan, men hon hade bestämt sig för något annat. Jag blev ett slags bollplank för hennes dåliga humör har jag förstått senare. När nästa inspektion gjordes var hon jättenöjd med allt jag hade gjort och resultatet blev högsta vitsord på betyget. Vilket jag i min tur tvivlade på att var helt rätt, haha…hon svängde nämligen från ytterkant till ytterkant i sin bedömning. Hade jag hamnat i mitten någonstans så hade jag varit nöjd. Nå, nog om detta, du fick minnet att vakna.
Men visst är det svårt ibland att vara en liten elev.
Jag hoppas att lärare av idag tar eleverna för vad de är och hjälper dem utifrån de egenskaperna.
Att äta med pinnar är en konst i sig och så fint att du har lärt Max att göra det. Det som fint ska bli ska böjas i tid. Så gullig han var som ettåring. Gullig nu också förstås
Tack för ditt informativa och lärorika inlägg!
Ha en fin dag!
Tack! Ja, stickan stack iväg åt lite olika håll. Och det kunde den ju få göra. Tror du får till det bra med att kombinera med Skyltsöndag. Det blev väldigt lyckat i söndags.
Intressant att även du haft knepigt med din handarbetslärarinna. Har upptäckt nu att vi är många som haft det. Man kan undra varför det blivit så. Men du fick viss revansch. Jag är glad att jag hade mamma och mormor som stöd.Och en rektor också.
Jag tror också och hoppas förstås det ser annorlunda ut idag. Vill nog ha den erfarenheten med mig från vad jag sett i skolor jag arbetat på.
Strålande sol i Stockholm idag och nu frukost på balkongen med nybakade scones.
Önskar dig och Uffe en fin onsdag.
Ett fint och varierat ”stickigt” inlägg! Ätpinnar är ok men det verkar tryggast att hålla sig till stickor och garn. Men man kan förstås sticka sig på stickor också, det har jag gjort.
Ha det gott denna ljuvliga årstid!
Här spratt stickorna iväg åt lite olika håll. Men för min del är det nog tryggast med ätpinnar. Jag beundrar de som kan hantera stickor och garn samt annat handarbete. Tyvärr kan jag inte det. Har dock försökt i olika omgångar.
Ha det fint du också.
Strålande väder i Stockholm idag. Bara att njuta-
Trevlig onsdag.
Verkligen en bra och väldigt varierad tolkning! Väldigt fina stickade grejer, gillar kombi-vantarna 🙂
Håller tummarna att vi snart kan sticka vart vi vill! Och att vi slipper att bli stuckna på Quiirón igen…
Ha en fin dag!
Tack! Och visst stack tankar och associationer iväg åt lite olika håll. Visst håller vi också tummarna att det så småningom blir möjligt att göra en och annan avstickare. Men tror det dröjer ett bra tag till.
Hoppas på att ni snart slipper ut och kan njuta av det som närområdet kan erbjuda så länge.
Quiron är bra men bättre att inte vara där.
Önskar er också en fin dag.
Strålande sol och skön försommarvärme även idag i Stockholm
Vilken berättelse om dina syslöjderfarenheter. Tänk vad vissa vuxna lätt kunde förstöra. Bra gjort av din mor.
Jag har alltid gillar syslöjd, så olika det kan vara och håller fortfarande alltid på med något handarbete, men man ska bara göra det om man tycker det är roligt.
Ja, dessa minnen finns kvar men min mamma och mormor tillsammans med skolans rektor fick till en bra lösning. Tror rektorn visste att syfröken var knepig. På högstadiet återgick jag till syslöjd (trä fanna ju inte då fr flickor) och fick ett godkänt betyg. Jag vet ju att du är väldigt duktig och kreativ när det gäller handarbeten. Jag har testa många gånger men inte direkt lyckats. Så det blir bokläsning i stället.
Ett härligt inlägg på veckans ord … du fick med väldigt många betydelser 🙂
Att sticka i betydelsen handarbeta har jag aldrig lyckats lära mig, men mamma var väldigt duktig på det och stickade fina tröjor med avancerade mönster … syslöjden var en pina – enligt min fröken så fanns jag inte ens – hon gick förbi mig utan att ens titta om jag gjorde något- Jag lärde mig aldrig att räkna med en räknesticka heller – det klarade däremot min lillebror som aldrig blivit lärd – men han fattade ändå!
Ordet väckte många minnen …
Kram
Kul med en till som inte är lagd åt handarbetshållet. Vi är ganska många. Men vi verkar ha haft mammor som haft gåvan att kunna och vara intresserade av det. Och jag har testat men med uselt resultat. Jag fanns inte heller hos syföken och slapp till sist att vara där.
Ja, räknestickan had jag lite koll på. Med tonvikt på lite.
Kram och trevlig kväll.
Det var då otur att få in en sticka i ett hjortonsnår och att det var till besvär så länge. Stickade sockar är härligt att ha men jag är inte heller bra på att sticka och har inte tålamod att öva mig för att bli bättre.
Sockertoppsbergen var läckra.
Stickan jag fick in i vaden trasslade till det ordentligt. Jag borde ha sytt såret men eftersom jag jobbade så föll den tanken bort. Men efter ett par antibiotikakurer så blev såret bättre. Men det tog över två månader innan det var ok.
Ja, vi är flera som inte direkt tillhör det stickandes skara men det går ju bra ändå. Jag har haft tur att andra stickat till mig och det har jag verkligen uppskattat.
Sockertoppsbergen som sticker upp här är så vackra. Och de ser verkligen ut som just sockertoppar.
Vilket fantastiskt varierat tema-inlägg du har fått till. Jag är också snarstucken, nä flåt jag menar förstås svårstucken…..hihi
Bäst var ändå barnbarnets hantering av ätpinnar, jag har aldrig ens velat testa, jag har tillräckliga problem med att få riset till gaffeln och därifrån till munnen! Och tänk, det finns positiva stickor också, såna man handarbetar med!
Tackar! Ja, visst kan man vara både snarstucken och svårstucken. Men skönt att veta att vi båda håller oss till det mer svårstuckna släktet. Tyvärr så är de stickor man handarbetar med inte i den mer positiva bemärkelsen. Ja, alltså när jag ska testa. Men jag gillar stickade saker och har haft mamma, mormor, vänner och skolelevelers föräldrar som stöttat mig här. En gång i Peking när vi skulle iväg och åka skidor – Jodå det finns bra backar ungefär som Säfsen, men med konstsnö. Jag letade raggsockar utan att hitta några. Men se en förälder stickade mig raggsockar och dem har jag kvar och vårdar ömt. Och visst var de med på skidresan också.
Ätpinnar klarar jag att plocka upp det sista riskornet med men se att hantera stickor för handarbete fungerar inte. Tror att vi skulle komplettera varandra här. Barnbarnet Max är idag riktigt bra på att hantera pinnar och jag har lärt många. Tar mig gärna an dig också.
Kram
Många fina tolkning
Tack! Ja, en del olika varianter blev det.
Heisann, mange flotte betraktninger, Ditte, stor variasjon og interessant!
Tack! Väldigt roligt att fundera över ord som har så många betydelser och där sammanhanget avgör.