februari 2019 - Ditte Akker

Montevideo, Uruguays huvudstad – En tur genom stan

28 februari, 2019

Uruguay är det lilla landet vid Atlantkusten som är lite intryckt mellan jättarna Argentina och Brasilien. Just här i Montevideo, i södra Uruguay anlade spanjorerna en befästning i början av 1700-talet för att värja sig mot portugiserna. Men det dröjde till 1827 innan staden blev landets huvudstad. Uruguay är ett litet land med ca 3 miljoner invånare och även Montevideo med sina ca 1.4 miljoner invånare känns överkomlig i storlek. En huvudstad som passar till landets ”litenhet”. Det kändes också riktigt bra att efter tre nätter och två dagar till havs sätta fötterna på land.

Mercado de puerto ett mysigt område i Montevideo med gågator, barer och små butiker. Mercado del Puerto. Ett mysigt område i Montevideo med gågator, restauranger och små butiker.

Montevideo

ligger vid floden Rio de la Platas norra sida och känns med sina ca 1.4 miljoner invånare ganska behändig i storlek. Och här bor nästan hälften av landets befolkning. För att bekanta oss med stan valde vi att ta en guidad busstur som tog oss runt och gjorde ett antal stopp under vägs. Ett bra sätt att få en känsla för en ny stad tycker vi så välkomna med på turen.

Plaza Zabala.

Här fanns det en hel del att köpa i de olika marknadsstånden bl.a dessa ullsaxar.

Första stoppet blev på det lummiga torget Plaza Zabala. Namnet härrör från den spanske guvernören i Buenos Aires, Bruno Mauricio de Zabala. Under lång tid var det ”bråk” mellan portugiser och spanjorer men Zabala lyckades medla och stridigheterna upphörde.

Nästa stopp blev Plaza Independenzia,”Oberoendetorget” – och här finns även presidentens “arbetshus” och det nya riksdagshuset med glasfasad.

Ursprunget till namnet Montevideo är inte känt men flera teorier finns. En av dem är att eftersom det finns kullar/berg runt stan så kan det ha inspirerat.

Många monument/statyer körde vi förbi men namnen på dem var överkurs.

Mercado Agricola de Montevideo

en stor inomhusmarknad, blev ett trevligt ”pitstop”. Förutom barer och restauranger fanns mängder av färsk frukt, grönsaker, ostar, fisk och kött. Och just köttproduktionen och exporten av kött är stor i Uruguay. Har även i Sverige sett kött från Uruguay. Här var det mysigt att bara slå sig ner och titta på allt runt omkring.

Marknadens huvudentré

Rio de la Plata

När vi stod här, vid den i vårt tycke bruna floden, Rio de la Plata, kom vi osökt att tänka på Evert Taube och ”nästan vid kanterna den blåa Atlanten” . I våra ögon var vattnet brunt men vår guide tyckte att chokladfärgad var en bättre benämning. Vattnet, brunt eller chokladfärgat, har fått sin färg genom det slam som förs med floden från bergstrakterna. Inga problem alls att bada här och flera stränder ligger längs flodens utlopp både i Montevideo och i andra städer där floden mynnar ut.

Rio de la Plata i Montevideo. Många stränder finns längs vattnet. Det chokladfärgade vattnet i Rio de la Plata.

Hamnområdet och vi är på väg ut från Montevideo. Observera den trånga passagen.Här tog vi oss igenom. Vill också berätta för bloggvännen BP att hon blivit lyrisk över alla kranar.

Mer om Montevideo kommer på söndag när det är dags för veckans ”Skyltsöndag”.

24 kommentarer

Resor utomlands

Brons – Var inte ordet i Gems Weekly Photo Challenge

27 februari, 2019

Hjälp! Jag inser att jag ligger en vecka före här i temat. Har missat att det var “vis” som var veckans ord.

Denna vecka är det inte ordet brons som vi fått att tolka i Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Men jag har missat och är en vecka fel. Men!!!! Utmaningen i sig är att med bild /och/eller/ text tolka det angivna ordet. Här är det är fritt fram för egna funderingar och alla är välkomna att vara med.

La Carretamonumentet i Montevideo är i brons och hela nio meter långt Monumentet i brons är hela nio meter långt.

Brons

kändes först som ett svårt ord att tolka och det var helt lite stiltje på den kreativa fronten. Men eftersom jag är på resa i Sydamerika ville jag gärna ha ett bidrag härifrån. Vad gäller stiltje i övrigt har det inte direkt varit det rådande under denna resa, vare sig vad gäller upplevelser eller intryck. Stiltje var det inte heller på Stilla havet (länk) där vi färdades under första hälften av vår resa från Santiago i Chile och söderut till Kap Horn.
Men gårdagens besök i Montevideo, Uruguays huvudstad, gav i alla fall en idé till temat brons och poletten föll ner. En rundtur med buss i och runt Montevideo tog oss till ett monument av brons. Ett monument på nio meter – La Carreta.

Vagnen på hjul är kanske föregångaren till dagens husbilar/husvagnar.

Bronsmonumentet

visar hur Uruguays ”gauchos”, motsvarande USA:s cowboys, flyttade sin boskap allt eftersom för att hitta bete. Inte bara boskapen bytte boplats utan man tog med sig sin familj och sitt hem på hjul. Liknande har skett och sker över hela världen. (Kan jämföras med renskötarnas/samernas förflyttning av renar i Sverige till nya betesmarker. ) Kanske var också dessa hjulförsedda vagnar föregångare till dagens husbilar och husvagnar. Ett mäktig monument med ett historiskt budskap.

Starka och muskulösa djur.

I morgon kommer ett smakprov här från Montevideo.

Titta gärna in här för att se fler av veckans ljustolkningar.

34 kommentarer

Resor utomlands

Atlanten – Och till sjöss i tre nätter och två dagar.

26 februari, 2019

I lördags kväll lämnade vi Falklandsöarna efter ett väldigt lyckat besök. Tre nätter och två dagar till sjöss på Atlanten väntade oss innan vi skulle nå Montevideo, Uruguays huvudstad. Verkligen roligt att ha varit på Falklandsöarna och inte minst mötet med pingvinerna. Även transporten med jeepen rakt ut i terrängen för att nå pingvinernas stränder kommer vi sent att glömma.

Atlanten

var i tämligen lugn form under resan med vindar och vågor som var tämligen modesta i jämförelse med Stilla havet. Från Santiago i Chile och söderut ner till Kap Horn hade namnet ”Ostilla havet” varit ett mer passande namn. Och just vid Kap Horn möts Stilla havet och Atlanten.Tiden till sjöss, innan vi skulle nå Montevideo, kändes först ganska lång men känslan försvann snabbt. Solen kom efter hand, lagom vindstyrka med ca15 m/sekund och varmare i luften gjorde att vi satt/var/gick en hel del i lä ute på däck.

Lite kyligt mellan varven på däck.

Ett hav som var tämligen lugnt, en bekväm solstol och böcker är en bra kombination. Som extra bonus rensas också hjärnan och man kan bara vara just här – just nu. Skulle energin eller känslan av sysslolöshet bli alltför påträngande kan man gå några varv runt fartyget och snabbt samla några kilometer. Vad gäller annat att göra ombord kan man enkelt fylla sin dag om man så vill.

Vädret skiftar snabbt ute på både Atlanten och andra stora hav.

Någon timme senare är Atlanten lugnare och himlen tämligen blå.

Nu på morgonen har vi lagt till i Montevideo och har fast mark under fötterna. Frukost väntar, klockan är här 8.40, frukost väntar och sedan ska vi ut och närmare bekanta oss med ”Sydamerikas Paris”.

26 kommentarer

Resor utomlands

Pingviner på Falklandsöarna- Ännu en härlig upplevelse

25 februari, 2019

Vi kom till Falklandsöarna och vi fick se pingviner på nära håll. Detta var första gången vi såg dem i sin ursprungsmiljö och att komma dem så nära var verkligen jätteroligt. Roligt också att komma till Falklandsöarna, denna ögrupp i Södra Atlanten där allt är så brittiskt. Och visst kändes det märkligt med detta brittiska avtryck så långt borta.

Pingviner fick vi se många av på Falklandsöarna.

Pingviner

hade vi hoppats på att få se och det fick vi. Det är lätt att förstå att Falklandsöarna med sitt orörda landskap, vidsträckta stränder och Atlantens klara vatten fyllt med fisk är ett paradis för pingviner.
Pingvinerna lever på och i närheten av stränderna en bit utanför Stanley, huvudstaden. Och för att tämligen smidigt få se dem på nära håll var det mest praktiskt att följa med på en av fartygets arrangerade utflykter. Flera olika turer fanns att att välja mellan men vi hade missat att boka innan vi åkte från Sverige så flera var helt slutsålda. Vi fick i alla fall plats på turen ”Gen too penguins expedition at Newans station”. (På alla stopp man gör med fartyget finns gott om olika utflykter att köpa till. Och är det på små orter så finns inte sevärdheterna inom rimligt avstånd dit man själv kan ta sig.)
Att även själva resan med jeep ut till pingvinerna skulle bli en upplevelse visste vi inte utan det blev lite av en trevlig överraskning. För vad gäller vägar var det inga sådana vi körde på de sista kilometrarna utan mer direkt i terrängen.

På Falklandsöarna

finns olika sorters pingviner bl.a kungspingviner, gentoo pingviner /åsnepingviner på svenska, magellanpingviner, rockhoppers och macaronipingviner. Men den majestätiska kejsarpingvinen finns inte för den vill ha mer kyla. Dit vi kom fanns mängder med gentoo pingviner och en endaste kungspingvin. Fler kungspingviner var synliga på andra stränder men de flyttar sig och det är svårt att veta riktigt var de samlas.

En endaste kungspingvin såg vi. Men bar så. En kungspingvin såg vi . Här längst till höger.

Kungspingvinerna

Blir i genomsnitt 91-96 cm höga och de är tämligen tama och nyfikna på besökare. De känns lätt igen på de tydligt orangefärgade öronen och den röda näbben. Honan lägger ett ägg och kan föda 2-3 ungar vart tredje år. Och när ett ägg är lagt bär honan runt det på fötterna tills det kläcks.

Gentoo pingviner – Åsnepingviner

Kommer i storlek efter kungspingvinerna och de blir i genomsnitt 80 cm höga. De är oftast bofasta på en och samma strand hela året men kan ha sin koloni även en bit in över land och vandrar till och från havet där deras mat finns. De bygger också sina bon inom samma område varje år men finns lite varstans på de olika Falklandsöarna och är de vanligaste pingvinerna här.

Gott om pingviner var det. Här en gentoo pingvin eller på svenska åsnepingvin.

När “åsnepingvinerna” är vuxna känns de igen på den tydliga horisontella vita markeringen på huvudet och den långa näbben som är orange och svart.

Åsnepingvinungar som är ungefär ett till två år.

Åsnepingvinhonan lägger två ägg och de är tämligen stora.

Fåglar

av många olika sorter finns det på och runt Falklandsöarna. Vi spanade efter albatrosser (pingvinernas avlägsna släktingar) och hade turen att tidigt på morgonen när vi närmade oss Stanley se ett par till havs. Men någon bild på dem blev det inte.
En vanlig rovfågel här är ”turkey vulture” – har inget svenskt namn på fågeln men den påminner om en sorts storlom. Den har ett vingspann på 160-170 cm och är illa sedd eftersom den gärna ger sig på skadade pingviner och lamm och tar ofta först ut deras ögon innan de fortsätter att äta på dem.

Turkey volture.

Gott om sjöfåglar är det också.

Nöjda med vad vi sett var det dags att så småningom åka tillbaka till Stanely för att titta mer på denna häftiga lilla stad.

40 kommentarer

Resor utomlands

Falklandsöarna medverkar i veckans Skyltsöndag.

24 februari, 2019

Söndag! Och dags igen för en trevlig och rolig ”Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det skyltar av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkningen. Gårdagens besök i Stanley, huvudstaden på Falklandsöarna erbjöd en hel del smått och gott i skyltväg. Och att ta sig hit blev en sjöresa på 23 timmar från Kap Horn. En lugn färd på Atlanten.

Falklandsöarna välkomnar

Falklandsöarna

består av många större och mindre öar och har en befolkning på ca 3000 personer som är väl utspridd över öarna. Till dessa kommer många brittiska soldater som är stationerade här och har så varit sedan Falklandskriget. Ett krig där kampen stod om vilket land Falklandsöarna skulle tillhöra; Argentina eller Storbritannien. Falklandsöarna tillhör Storbritannien men ligger en bra
bit utanför södra Argentinas kust.

Lite “streetart i Stanley

Välkomna på skyltpromenad i Stanely

Pingviner, pingviner och pingviner. Här gentoopingviner som i storlek kommer efter kejsarpingviner (finns inte på Falklandsöarna) och kungspingvinerna.

Gentoopingvinerna blir i genomsnitt 76 cm höga och det var gott om dem. Här såg vi den en bit utanför Stanley.

Falklandsöarna, med sitt läge, långt ute i Atlanten, har inte inte så utbredd mobilmottagning och det är danska få master som finns. Däremot finns gott om fungerande telefonkiosker och färgglada soptunnor också-

Jodå! Det fungerade att ringa.

Visst är soptunnan snygg-

Ett besök på en lokal pub blev det också- Hög stämning. England spelade match i rugby mot Wales. Vet inte hur matchen slutade….

Man fick vara uppmärksam för att hitta entrén.

Hög stämning på den lokala puben i Stanley. Och väldigt trångt. Matchen var viktig och “alla” var på plats.

Dags för oss att ta “tendern”, en båt som tar en till och från fartyget. Men innan dess inköp av lite lokalt vin ”Pingvin – vin”. Svårt att motstå.

Tillbaka till Star Princess.

Befinner mig just nu mitt ute på Atlanten, på väg mot Uruguays huvudstad Montevideo. Och precis som Stilla havet vill Atlanten visa upp sina vindar och vågor. Vilka krafter havet kan erbjuda! Fascinerande. Men vad gäller sjögången är det i alla fall hyfsat med en våghöjd på 6 meter exklusive skum.

Fler ”söndagsskyltare” finns här! Titta gärna in!

32 kommentarer

Resor utomlands

Kap Horn – En upplevelse utöver det vanliga

23 februari, 2019

I torsdags kväll lämnade vi Ushuaia, världen sydligaste stad, (länk) i södra Argentina. Om vindarna och Stilla havet var i hyfsad form så var Kap Horn nästa mål under resan. Osäkert var det och vädret rår ingen på. Men vi hoppades förstås på att det skulle det vara möjligt för vårt fartyg att ta sig till Kap Horn. Så klockan 07 igår morse var vi på däck för att möta Kap Horn. Fram kom vi men inte riktigt helt runt eftersom det blåste 32 m/sek och kaptenen inte ville ta några risker.

Vi närmar oss Kap Horn.

Kap Horn

är den sydligaste delen av Eldslandets skärgård i södra Chile. Jodå, det finns viss skärgård här ute. Kap Horn ligger på den lilla ön ”Hornos Island” men är ändå inte den sydligaste punkten i Chile utan ögruppen Diego Ramirez kan ståta med det läget. Kap Horn utgör den den norra gränsen för Drakpassagen ( den punkt där Stilla havet och Atlanten möts.

Längs till vänster syns udden på Kap Horn. Längst till vänster syns udden på Kap Horn.

Själva udden Kap Horn upptäcktes av spanjoren Francisco de Hoces som passerade här 1525. Men namnet till udden gavs av holländaren Willem Schouten efter staden Horn i Holland och kom till troligen på 1600-talet.
Att segla runt ”Hornet” har alltid varit förenat med hårda strapatser och många är de sjöfarare som omkommit i sina försök att göra det. Det finns ett albatrossformat monument på en höjd på Kap Horn som minne av de som omkommit i sina försök att ta sig runt. I närheten finns också en fyr och ett litet kapell.

Fyren och väderstationen på Kap Horn.

Det berättas också att de som förr återvände från en lyckad seglats runt Kap Horn hade rätt till vissa privilegier. Här ingick bl.a. rätten att lägga en fot på middagsbordet och rätten att bära ett guldörhänge som tecken på sin bedrift. Och en bedrift av stora mått var det att runda udden.

Förr var

Kap Horn en viktig segelpassage och var så ända till öppnandet av Panamakanalen1914. Många var de fartyg från bl.a. Åland som seglade till Australien för att hämta vete och som på vägen tillbaka passerade i vattnen utanför Kap Horn. Även en del svenska skepp seglade här liksom förstås skepp från många länder. Idag används inte vattnen här utanför som farled men visst händer det att äventyrslystna seglare försöker att ta sig runt. Även en del fartyg som ska till Antarktis på expeditioner och andra fartyg i mer turistiska sammanhang försöker runda ”Hornet” om så är möjligt. Och en upplevelse utöver det vanliga är det att ha varit här.

Så mäktigt att var här längst ner på Kap Horn. Så mäktigt att vara här längst ner på Kap Horn. I bakgrunden fyren, kyrkan och väderstationen.

Detta blev ett smakprov och mer kommer. Idag väntar Falklandsöarna, mitt ute i södra Atlanten och förhoppningsvis kommer vi att möta pingviner, sjölejon och kanske en och annan albatross och delfin.

30 kommentarer

Resor utomlands

Världens sydligaste stad – Ushuaia i Argentina

22 februari, 2019

Några timmar före beräknad tid anlände vi i går morse till hamnstaden Ushuaia i södra Argentina. Världens sydligaste stad (beroende på hur man mäter) och porten till Eldslandet. Lämnar idag ett litet smakprov härifrån och mer kan komma när jag åter är på svensk mark.

PÅ väg mot Ushuaia i södra Argentina. Världens sydligaste stad. Tidig morgon, klockan 7 och på väg mot världens sydligaste stad, Ushuaia i södra Argentina.

Ushuaia – världens sydligaste stad

var från början en argentinsk straffkoloni och ligger längst in i en djup fjord. Området runt Ushuaia grundades för 10 000 år sedan av den indianska Yámanastammen. Det var också Yámanastammen som gav staden sitt namn. Ushuaia betyder staden som ligger på fjordens/vikens västra sida.
Och här levde indianerna länge utan besökare. Så smeknamnet på stan, ”världens ände” passar fint. Men år 1833 fick området besök. Den brittiske sjökaptenen Robert FitzRoy, med besättning, kom seglandes till trakten. De var ute på en missionsresa för att utforska Eldslandet eller Tierra del Fuego som området heter på spanska.

Ushuaia skymtar längst in i viken.

För oss var planerna att vi skulle komma till Ushuaia vid 12- tiden på förmiddagen. Men p.g.a. akut sjukdomsfall ombord ökade kaptenen under natten farten för att snabbare nå Ushuaia och ett sjukhus. (En mycket välutrustad medicinsk avdelning finns på fartyget, liksom ett par läkare, sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal.)
Så detta gjorde att vi i natt, när det var mörkt, passerade de fem glaciärerna så de fick vi inte se. Vi var i alla fall uppe på däck redan klockan 7, beredda på glaciärer, men såg i stället inseglingen till Ushuaia. Mäktigt med världen sydligaste stad.

Vi närmar oss.

Hur är vädret?

Jo, tack riktigt kyligt med + 4 grader och blåsten gjorde att det kändes än kallare på morgonen. Och ändå är det sommar här. Men just klimatet skiljer sig inte så mycket de olika årstiderna. Ushuaia ligger så långt söderut och tämligen ”nära ” Antarktis och det spelar förstås in på väderförhållandena. I morse när jag stod på däck mellan klockan sju och åtta var det mössa, halsduk och lätt dunjacka med fleecetröja under som gällde och vantar.

Januari är den varmaste månaden med temperaturer upp till +15 och med dagsljus i dryga 17 timmar. Juli är den kyligaste månaden med dagstemperaturer runt +4 och med ungefär 7 timmars dagsljus/dag.

Mäktigt!

Vill ni följa med till Kap Horn? Välkomna i morgon.

38 kommentarer

Resor utomlands

Ombord på fartyget Star Princess – Vad kan man göra?

21 februari, 2019

Idag på förmiddagen lägger vi till i Ushuaia som är världens sydligaste stad, ”världens ände” och som ligger längst söderut i Argentina. Och efter tre dagar till havs med varierad sjögång och starka vindar blir det bra med fast mark under fötterna. Men vi har inte bara sett och upplevt det ”O-Stilla havet” utan också ett fantastiskt vackert landskap bl.a vid och runt Amaliaglaciären-

Runt Amaliaglaciären i södra Chile- Ett landskap som påminner mycket om det i norra Norge.

Det blev en extra dag till havs

eftersom väderförhållandena inte gav oss möjlighet att ta oss in till Punta Arenas i södra Chile. Staden ligger i Antarktisregionen mellan Stilla havet, Magellans sund och Atlanten. Och för att ta sig dit ska man in och genom flera smala fjordar. Vindriktningen är viktig och är den ”fel” så kanske man kommer in i hamnen men inte ut.

Det blåste rejält även inne i fjordarna. Och när vi var till havs var däcken stängda p.g.a hård vind. Vackra vyer ser man fint från fartygets panoramafönster.

Ombord

Vad finns att göra? Det korta svaret är hur mycket som helst. Om man vill. Från tidig morgon till sen kväll.
Vill man röra på sig finns ett rejält gym, ett promenad/joggingdäck, olika danskurser, (argentinsk tango är populär) thai chi, qi gong och ”friskis & svettisgympa”. Dessa aktiviteter, liksom flera andra, återkommer vid ett olika tillfällen under dagen och man kan gå flera gånger om man känner för det. Vill man ta det lugnt finns ett jättefint SPA ombord.

Ett par tränar argentinsk tango.

Föredrag och filmer om Sydamerika, om de platser/områden vi passerar och besöker, om djurlivet här, om Columbus och Magellan samt en hel del annat roligt och matnyttigt finns att ta till sig. Kanske vill man gå på kurs i turistspanska, sjunga i kör, lära sig spela bridge eller se en film. (Både helt nya och en del äldre filmer visas vid olika tillfällen under dagen.) Är man intresserad av olika frågesporter, vill vika origami eller gå på akvarellkurs går det bra. Vad gäller annan underhållning finns en stor teater som rymmer ca 600 personer och här ett par gånger per kväll olika shower/föreställningar.

Teatern ombord rymmer ca. 600 personer och erbjuder fina föreställningar av skilda slag.

Men man måste ju inte vara så aktiv.

Utan det kan också vara skönt att slå sig ner i lugn och ro med en bok i någon av de 10 loungerna. Vill man ha mer fart och fläkt finns torget “la Plaza” som både är lounge, bar, restaurang och har en scen.

La Plaza

En liten del av en lounge. Fin plats att läsa på.

För vår del har vi testat lite olika programpunkter men har ännu inte kommit till den argentinska tangon. Men det är väldigt roligt att se både de som tränar och på de professionella tangodansarna som är med. I övrigt om man vill dansa finns det musik för alla de smaker och i olika dalar av fartyget. Vill man inte dansa men kanske lyssna på musik finns det livemusik med variation från klassisk musik, irländsk musik, en man +flygel+sång/allsång och en hel del till.

28 kommentarer

Resor utomlands

Ask – Veckans ord i Gems Weekly Photo Challenge

20 februari, 2019

Denna vecka är det ordet ask som vi fått att tolka i Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Utmaningen i sig är att med bild /och/eller/ text tolka det angivna ordet. Här är det är fritt fram för egna funderingar och alla är välkomna att vara med. Denna vecka bjuder jag på en ask med en hel del godbitar från den resa jag just nu är på. En resa till sjöss och längs delar av Chiles och Argentinas kuster.

Vi startade resan

utanför Santiago, i hamnstaden San Antonio och har färdats söderut längs kusten. I morgon är det planerat att vi ska nå ”världens ände” – hamnstaden Ushuaia i Argentina. Detta är så långt söderut som det är möjligt att komma i Sydamerika. Och söder om Ushuaia tar så småningom Antarktis vid. Efter stoppet i Ushuaia är det planerat att vi ska runda Kap Horn innan vi fortsätter mot Falklandsöarna. Men!!! Vädret rår en inte på så det mesta är en öppen fråga just nu.

I min ask

finns idag några fina bitar från resan. Håll till goda.

Hamnstaden Puerto Montt en bit söderut längs Chiles kust. En vacker godbit i min ask.

Vackra omgivningar runt hamnstaden Puerto Montt i södra Chile finns i min ask. Vackra omgivningar runt Puerto Montt.

Regnskog och vattenfall i området runt Chacabuco ännu längre söderut i Chile

Amaliaglaciären.

Stilla havet

är enormt och stilla har det inte varit sedan vi kom ombord. Igår var det orkanstyrka och periodvis med en vindstyrka på 33m/sekund. Men kaptenen ombord tar det säkra först och väntade inne i fjordarna vid Amaliaglaciären under dagen och natten. Först nu på morgonen är vi åter ute på öppet hav. Och det är storm med vindstyrkor runt 25m/sek. Väder och vind ändrar sig snabbt och vinden kan avta eller öka. Sent i eftermiddag eller tidig kväll kommer vi återigen ta oss in i fjordområdena och då blir det lugnare. Just nu ser alla passagerare ombord ut som betjänten mot slutet av kvällen i sketchen ”Grevinnan och betjänten”. Lägg därtill till en pingvinartad gång så kan ni föreställa er. En våghöjd på 6 meter gör att även hissarna skakar betänkligt. Vi ser nu ingen anledning till att vandra runt på fartyget utan har slagit oss ner vid fönstren i en av loungerna. Här sitter vi bekvämt tillbakalutade och ser ut över det mäktiga havets skådespel. Utan att vara sjösjuka. Ännu!

Titta gärna in här för att se fler av veckans asktolkningar.

Tyvärr har jag ingen möjlighet nu under resan att se andra deltagares bidrag till temat. Men de finns kvar och jag tittar in när jag är tillbaka i Sverige igen.

32 kommentarer

Resor utomlands

Amaliaglaciären i Patagonien i södra Chile

19 februari, 2019

I morse, strax efter klockan sju, passerade vårt fartyg Amaliaglaciären i södra Chile och i området Patagonien. Verkligen mäktigt att stå ute på däck, väl påklädd, och se denna mäktiga natur med fantastiska formationer. Tyvärr var det ösregn och dimma men under ett par minuter då och då såg vi glaciären. Vädret här ändrar sig minut för minut.

Så här såg det ut i fjorden där vi ankrade i morse klockan 07

Vi startade i San Antonio utanför Santiago de Chile och är nu vid Amaliaglaciären-

Amaliaglaciären

Vi färdas genom södra Patagonien vars isar för 10 000 år sedan fortfarande täckte stora delar av södra Chile. I området finns mängder av fjordar och öar som sträcker sig ända till Eldslandet i Argentina. Här påminner landskapet i en hel del om det som finns på Sydön,vid Milford Sound, i Nya Zeeland och om fjordlanskapet en bit upp i Norge. Amaliaglaciären, också känd som ”Skua Glaciär”, är en tidvattenglaciär och finns i Bernardo O´Higgins National Park. Glaciären har sitt ursprung i södra Patagoniens isfält. Och precis som andra glaciärer på jorden har den mellan åren 1945 och 1996 dragit sig tillbaka, ”krympt”, nästan sju kilometer och detta fortsätter p.g.a. jordens uppvärmning.

Amaliaglaciären i bakgrunden. Jo, det är kallt +7 grader och rejäl blåst.

Dimma över Amaliaglaciären. En liten del av Amaliaglaciären.

Vyerna varierar och man kan i klart väder samtidigt se regnskog, snöklädda bergstoppar och glaciärer. Just idag, i det regniga vädret, låg molnen lågt och sikten var inte den bästa. Men kanske lättar den och jag kan fånga några mer soliga bilder.

Tät dimma skymmer sikten.

40 kommentarer

Older Posts