Uruguay är det lilla landet vid Atlantkusten som är lite intryckt mellan jättarna Argentina och Brasilien. Just här i Montevideo, i södra Uruguay anlade spanjorerna en befästning i början av 1700-talet för att värja sig mot portugiserna. Men det dröjde till 1827 innan staden blev landets huvudstad. Uruguay är ett litet land med ca 3 miljoner invånare och även Montevideo med sina ca 1.4 miljoner invånare känns överkomlig i storlek. En huvudstad som passar till landets ”litenhet”. Det kändes också riktigt bra att efter tre nätter och två dagar till havs sätta fötterna på land.
Mercado del Puerto. Ett mysigt område i Montevideo med gågator, restauranger och små butiker.
Montevideo
ligger vid floden Rio de la Platas norra sida och känns med sina ca 1.4 miljoner invånare ganska behändig i storlek. Och här bor nästan hälften av landets befolkning. För att bekanta oss med stan valde vi att ta en guidad busstur som tog oss runt och gjorde ett antal stopp under vägs. Ett bra sätt att få en känsla för en ny stad tycker vi så välkomna med på turen.
Plaza Zabala.
Här fanns det en hel del att köpa i de olika marknadsstånden bl.a dessa ullsaxar.
Första stoppet blev på det lummiga torget Plaza Zabala. Namnet härrör från den spanske guvernören i Buenos Aires, Bruno Mauricio de Zabala. Under lång tid var det ”bråk” mellan portugiser och spanjorer men Zabala lyckades medla och stridigheterna upphörde.
Nästa stopp blev Plaza Independenzia,”Oberoendetorget” – och här finns även presidentens “arbetshus” och det nya riksdagshuset med glasfasad.
Ursprunget till namnet Montevideo är inte känt men flera teorier finns. En av dem är att eftersom det finns kullar/berg runt stan så kan det ha inspirerat.
Många monument/statyer körde vi förbi men namnen på dem var överkurs.
Mercado Agricola de Montevideo
en stor inomhusmarknad, blev ett trevligt ”pitstop”. Förutom barer och restauranger fanns mängder av färsk frukt, grönsaker, ostar, fisk och kött. Och just köttproduktionen och exporten av kött är stor i Uruguay. Har även i Sverige sett kött från Uruguay. Här var det mysigt att bara slå sig ner och titta på allt runt omkring.
Marknadens huvudentré
Rio de la Plata
När vi stod här, vid den i vårt tycke bruna floden, Rio de la Plata, kom vi osökt att tänka på Evert Taube och ”nästan vid kanterna den blåa Atlanten” . I våra ögon var vattnet brunt men vår guide tyckte att chokladfärgad var en bättre benämning. Vattnet, brunt eller chokladfärgat, har fått sin färg genom det slam som förs med floden från bergstrakterna. Inga problem alls att bada här och flera stränder ligger längs flodens utlopp både i Montevideo och i andra städer där floden mynnar ut.
Det chokladfärgade vattnet i Rio de la Plata.
Hamnområdet och vi är på väg ut från Montevideo. Observera den trånga passagen.Här tog vi oss igenom. Vill också berätta för bloggvännen BP att hon blivit lyrisk över alla kranar.
Mer om Montevideo kommer på söndag när det är dags för veckans ”Skyltsöndag”.
Monumentet i brons är hela nio meter långt. 
Vagnen på hjul är kanske föregångaren till dagens husbilar/husvagnar.
Starka och muskulösa djur.
Lite kyligt mellan varven på däck. 
Vädret skiftar snabbt ute på både Atlanten och andra stora hav.
Någon timme senare är Atlanten lugnare och himlen tämligen blå.
En kungspingvin såg vi . Här längst till höger. 
Åsnepingvinungar som är ungefär ett till två år. 
Åsnepingvinhonan lägger två ägg och de är tämligen stora. 
Turkey volture.
Lite “streetart i Stanley
Gentoopingvinerna blir i genomsnitt 76 cm höga och det var gott om dem. Här såg vi den en bit utanför Stanley.
Jodå! Det fungerade att ringa. 
Visst är soptunnan snygg- 
Man fick vara uppmärksam för att hitta entrén. 
Hög stämning på den lokala puben i Stanley. Och väldigt trångt. Matchen var viktig och “alla” var på plats. 
Tillbaka till Star Princess.