Browsing Tag

skärgård

Utflykter

Höstskärgård – En spontan tur över till Åland

31 oktober, 2018

För ett par dagar sedan bestämde vi oss helt spontant för en tur över till Åland. Både hav och skärgård tycker vi om så då och då blir det en tur. Och att uppleva en höstskärgård kan vara väldigt vackert.

Nu bokade vi in oss på en dagstur med Vikinglinjen. Bussresa från Cityterminalen i Stockholm till Kapellskär utanför Norrtälje i Roslagen och vidare med fartyget Rosella till Mariehamn på Åland.

Ibland, för att variera oss, tar vi bussen till Grisslehamn, längre upp i Roslagen. Och därifrån avgår Eckerölinjen till Åland och ankommer då  till Eckerö,på västra Åland. Här blir båtresan över lite kortare men bussresan lite längre.

Spännande molnformationer ute på Ålands hav. Och rejäl vind blev det.

Vi upplevde en varierad höstskärgård

som inkluderade allt från snö, rejäl blåst, dramatiska molnformationer, glimtar av sol och tämligen höga vågor precis som man kan tänka sig att en höstskärgård ska vara.

Snön föll uppe i Roslagen. Dock väldigt lokalt. Och höstens färger fanns delvis kvar på träden-

Ganska lugnt var det inomskärs innan vi kom ut på det mer öppna Ålands hav. Och solen gjorde tappra försök att tränga fram.

Vacker höstskärgård. Här inomskärs, strax utanför Kapellskär. Inomskärs och ännu ingen hård blåst eller stora vågor. Vacker höstskärgård.

Den blå himmel som anades byttes mot olika grå nyanser och vinden  ute till havs ökade till kuling, alltså mellan 14 och 17 m/sek. Nu var det lika bra att sitta still på den plats jag hade och ägna mig åt att titta ut över det öppna havet.

Rejäl blåst ute på Ålands hav. Höjden på vågorna syns inte på bilden och att gå ut på däck för att få till en mer ”levande bild” var inte direkt tillrådligt.

Satt på höravstånd och kunde lyssna till radioprofilen ”Mr Svensktoppen” , Ulf Elfving som intervjuade ”Little Gerhard” ”still going strong” med sina 84 år. Och visst minns jag både honom och flera av hans låtar från mina ungdsomsår – ”Buona Sera”, ”What You´ve done to me” och ”Den siste mohikanen”. (Det var också Little Gerhard som från början upptäckte en mycket ung Agnetha Fältskog.)

Ulf Elfving och ”Little Gerhard” talas vid ombord på Rosella.

Och trots rejäl vind var det många som prövade dansgolvet på överresan.

Inomskärs igen. Strax utanför Mariehamn. Och nu är det dags för solen igen med en ny entré-

 

Vi skulle inte

gå iland denna resa så efter ett kort stopp i Mariehamn började resan tillbaka mot Kapellskär.  Jag stod ute på däck ett tag innan middagen i á la carte matsalen väntade. Och jag tycker verkligen det är vackert.

Vacker sen eftermiddag och inomskärs lugna vatten.

Riktigt god mat. Varmrätt,  åländsk oxfilé med fina tillbehör-

Desserten delade vi på. Friterad åländsk ”pommernost” (variant av den holländska goudaosten)med jordgubbar, nötter och vaniljglass. Vackert att se på och en njutning att äta.

Efter fyren Marhällan var vi snart igen ute på öppet hav igen. Och skymningen sänkte sig la sig över höstskärgården.

Hur det blev med blåsten/kulingen på hemvägen. Jo, tack, den hängde kvar. Och det gjorde vi också. En fin resa blev det.

 

 

Stockholm Utflykter

Sandön runt – En guidad tur med fina upplevelser

7 september, 2018

Sandön är namnet på ön där byn Sandhamn ligger. Och det är här i själva byn Sandhamn, på öns norra sida, där hamnen, hotellen, restaurangerna och butikerna ligger. Alltså byns centrum. Sandhamn ligger i Stockholms ytterskärgård, längst ut i havsbadet och det är något som präglat ön sedan lång tid tillbaka i historien.

Jag var här på besök med  ”The Beijing Ladies” och vår bokklubb. (Vi träffades alla i Peking under åren vi bodde där men nu finns vi lite varstans i landet) Och att ha bokträff  här ute på Sandön var en ren verklig  lycka. Likaså att vår värdinna, Marita, är född och uppvuxen här och fint kunde lotsa och guida oss runt ön.

Uppe på lotsberget, vid kyrkan, startade vi vår vandring runt Sandön.Här uppe på berget, vid kyrkan, startade vi vår vandring runt Sandön

Sandön runt

i den vackra sensommareftermiddagen blev en resa/promenad i både tid och rum och där alla sinnen var med. Och det hela tiden.

Karta över Sandhamn. Vi startade vid kyrkan och gick  söderut genom tallskogen för att fortsätta varvet runt längs vattnet. 

Under många år, fram till 1600-talet, användes ön som betesmark och Sandön bestod då till stor del av stora sandfält. Idag är tallskogen påtaglig men den fanns inte då och inte mycket annan växtliget heller. Helt annorlunda än idag. Och det var inte förrän i början av 1900-talet som planteringen av tallar påbörjades för att binda sanden. Idag växer en fin och gles tallskog på ön och samsas med kavar lingon och blåbärsris. Tallskogen genomkorsas av stigar och promenadvägar och hela skogen känns ljus efterson solen når ner och in genom stammarna.

Njutbara  promenadvägar fyllda av sand och doft av tall och sensommar.

Plötsligt i sanden dyker det då och då upp stenpartier och det är rester av den gamla Brunkebergsåsen, rullstensåsen som man även ser spår av i Stockholms innerstad. Detta är rester av gamla isälvsavlagringar. (Namnet Brunkeberg kommer ifrån en hög ämbetsman och riddara på 1300-talet som hette Johan von Brunkow.) Och i naturen är vi så mitt på stigen mötte oss en kopparorm.

Stenar från rullstensåsen, en kopparorm och vackertblommande ljung.

Vi går vidare

och kommer ner till stranden Trouville på Sandöns södra del. Namnet klingar franskt och så är det. När Stockholmarna, i slutet av 1800-talet  kom ut till Sanhamn som badgäster hade många av dem tidigare besökt Normandie i Frankrike. Här hade de upplevt de fina och vita strändrna i orterna Trouville och Deauville  och tyckte att södra Sandöns stränder påminde om detta. Så därav namnet Trouville.

Det är också här på Trouvillestranden som Nora (en av huvudpersonerna i Sandhamnsmorden) upptäcker en död man i vattnet.  Finns med i boken ”I de lugnaste vattnen”.

Mona, vår värdinna/guide Marita, Åsa och Lena.

När vi lämnat Truoville bakom oss står vi plötsligt utanför det stora vackra huset som är centrat för  Viveca Sten och ”Morden i Sandhamn”. För att läsa mer om både Sandhamn, Sandön -dess historia och mycket annat så finns en länk till Viveca Sten här. Hon är också född och upvucen på Sandön.  Och både miljöerna och namnen runt ön påminner mycket om just morden i böckerna.  via länken

Huset som är centralt för böckerna "Morden i Sandhamn" ligger vackert på Sandön vid havet.Har man läst böckerna eller någon av dem känns huset igen. Ett fantastiskt vackert hus med ett absolut toppläge. Och nej, det är inte Viveca Stens hus. 

Mycket att titta på är det överallt och Marita lotsar oss varsamt vidare till ”Dansberget”. Berget, med sina släta klipphällar, användes förr som dansbana. Numer finns en annan dansbana i hamnen, byggd i trä.

Dansberget och med utsikt mot horisonten.

Via byn och hamnen var vi tillbaka till punkten där vi startade och nu tog aftonens bokprat vid. I alla fall delvis.

Mona, Åsa, Marita och jag förbereder oss för kvällens middag och bokprat. Foto Lena Lindholm.

Trevlighterna avlöser varandra

och det blev så småningom dags för en trerätters middag där helgrillad fläskytterfilé med en ljummen salllad var varmrätt och en riktigt god chokladmousse till dessert.

God mat och dryck och goda vänner är alltid en fin kombination. Och till detta även rikligt med bokprat.

Några av de böcker vi läst, recenserade och tipsade om. Till dessa kommer också ett 15-tal böcker som det lyssnats på.

Morgonen därpå blev det dags för bad och i badrockar traskade vi till ”Fläskberget”, några minuters fin promenad från huset. Här är det en lite strand men som brukar vara välbesökt av morgondoppare eftersom den ligger nära byn. Var namnet ”Fläskberget” kommer ifrån är oklart. Men en teori är att det en gång i tiden flutit i land fläsk här från ett skepp som förliste. En annan öfrklaring är att det också för länge sedan ilandsattes amerikanskt fläsk här då det skeppet skulle repareras. Och om man nu inte direkt gillar sand sp finns det fina klipphällar i närheten varifrån man också kan bada.

Dags för bad! Jodå, jag premiärbadade för säsongen den 4 september. Bildbevis finns här.

 

Foto Stockholm

Lycka – Veckans ord i Gems Weekly Photo Challenge

4 september, 2018

Lycka är veckans ord att tolka i Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Utmaningen i sig är att med bild /och/eller/ text – tolka ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och alla är välkomna att vara med.

Vid Trouville i Sandhamn. En stark känsla av lycka. Och av frihet. Vid Trouvillestranden i Sandhamn. En verklig lyckokänsla och en solen glittar i havet från i molnfri himmel .

 

Lycka

kan vara så mycket. Ibland ett tillstånd eller känsla man upplever  för en kortare stund eller för en längre tid. Kanske är det kärlek, glädje och upprymdhet. Lycka kan också vara att ha tur, framgång i eller med något. Man kan vara ”en lyckans ost”  och pröva sin lycka på olika sätt. Och kanske har vi ibland upplevt att dörrar varit lyckta. Något sker bakom lyckta dörrar. Förr användes ordet också om en bit åker som var inhängnad.

För min del blir lyckans tolkning  idag en plats att vara lycklig på. (Det finns fler sådana platser och de varierar) Jag har just kommit hem efter att ha tillbringat ett dygn långt ute i Stockholms skärgård, på en liten bilfri ö. På   Sandhamn.  Skärgården, havet, naturen  och miljön i sig gav mig en verklig känska av lycka. Och att jag idag också tog året första bad gav en extra lyckokänsla. Varför vet jag inte. Och inte var vattentemperaturen.  (Att jag inte badat tidigare i sommar har att göra både med solskadebehandling och lung besvär)

En idyll. Vi går på grusvägarna fram till huset där vi ska övernatta. Doften av hav och tall är påtaglig.

Senare på eftermiddagen en promenad runt ön. Den glesa, raka tallskogen gör att vi hela tiden ser havet skymta fram.

Havet lockade och att jag blev blöt kändes nästan som en självklarhet. Kallt var det inte heller. (Och jag som annars är en badkruka.)

VI fortsatte vaår promenad och gick upp till ”Dansberget”. Här är klipporna så släta så att de förr användes just som dansbana.

Här i horisonten tar skärgården slut och öppet hav tar vid. 

I morse

var det så dags för årets badpremiär för min del. De andra var väldoppade sedan tidigare. I bakgrunden vårt nattlogi hos vännen Marita som är född här på ön.  ( Det är vår bokklubb, ”The Beijing Ladies” , som har träff här på Sandhamn) Klockan är nio och vi, Mona, Åsa, Marita, Lena och jag traskar i väg längs grusvägarna de 400 metrarna  till badet. (Och Lena tar hand om fotograferingen. Tack för det!)

Morgonbad väntar.

Jag var sist i det 17-gradiga vattnet men tog mig först tid att njuta av stillheten och att vara just här just nu.  Ingen brådska.

Vackert!

Jodå! Jag gick långsamt ut i vattnet och det kändes inte alls kallt. Kanske är jag ingen badkruka längre.

En känsla av lycka var det. Badpremiär för mig i september och på Sandhamn.

 

Titta gärna in här för att läsa och se fler av veckans ”lyckliga” tolkningar