Browsing Category

Resor utomlands

Resor utomlands Spanien

Mojácar – En liten spansk by med stor charm

17 april, 2019

Det var en strålande morgon. Och även om jag var lite sen ut på terrassen såg jag solens morgontrötta strålar hitta upp mot mot berget och den lilla vita staden/byn, Mojácar.  Hit hade vi tänkt oss  idag. Välkomna med!

Här uppe på berget ligger den vackra byn Mojácar. Utsikt från vår terrass upp mot berget och den lilla staden/byn Mojácar.

Mojácar

har också smeknamnet Mojácar Pueblo, byn. Själva byn ligger 152 m över havet och en bit upp på berget Sierra de Cabrera i provinsen Almeria och distriktet Andalusien.   Även en nyare och modernare variant finns,  Mojácar Playa, eller som man ibland säger Mojácar Marina. Här har läget längs Medelhavet gjort att den tidigare fiskebyn nu blivit en välbesökt och omtyckt turistort.

Vi ville förstås gärna ta oss upp och titta på gamla Mojácar. I sig inga problem att gå de fem kilometrarna uppför. Men vägen är smal och rejält trafikerad så valet föll på den kommunala bussen. Bussen är en ringlinje så det blir dessutom en trevlig sightseeingtur till det facila priset av 1.20 euro, enkel resa. (Bljett köps på bussen)

Den kommunala budden tog oss upp till Mojácar på 10 minuter. På väg upp till Mojácar med bussen. perfekt att den hade hållplats vid vårt hotell. 

Framme och har just klivit av bussen.

Mojácar ligger 158 m över havet. Inte sp högt, men utsikten är magnifik. Särskilt en dag med god sikt. Vacker vy utöver landskapet.

I byn

har människor av skilda slag bott i ca 4000 år;  greker, cartagener, fenicier, romare och morer. De nordafrikanska morerna etablerade sig i Spanien under 700-talet och har satt sin prägel på många byggnader, storartade som mindre. Och morerna kom att bli kvar ändå till slutet av 1400-talet och Mojácar var ett av deras fästen. En jordbävning förstörde stora delar av byn på 1700-talet men så småningom ökade befolkningen igen. En glansperiod var under 1800-talet när det fanns omkring 10 000 invånare. Olika anledningar, där bl.a. sjukdom och svår torka här i ökenlandskapet gjorde att befolkningen minskade drastiskt under 1900-talet. Man räknade med att det 1960 endast bodde 1000 personer i trakten.

En typisk liten gränd i Mojácar.En typisk liten gata i Mojácar Pueblo. De fanns gott om dem.

Men det skedde en förändring.  Politikerna bestämde sig då för att skänka bort gamla ruckel till hus och även mark för att locka mer människor att bosätta sig här. Ett villkor var att marken skulle bebyggas och rucklen rustas upp. Projektet föll väl ut och invånarantalet ökade igen. Många konstnärer valde att bosätta sig i trakten och i byn och 2013 fanns Mojácar med på en lista över Spaniens vackraste byar. Och visst finns det här i Spanien, precis som runt om i världen, många vackra byar. Här har vi besökt några bl.a Alcala del Jucar, en grottby, ca 15 mil nordväst om Torrevieja och Frigiliana som ligger en bit ovanför Nerja på Solkusten.

Följ med på en liten byvandring.

Även Mojácar har kreativa dragningar av elkablar. Även här finns det kreativa dragningar av elkablar.

Ibland blir det lite trångt. Men med god vilja fungerar det.

Gott om blommor på husfasaderna.

Skulle man vilja övernatta i byn finns flera möjligheter. Här ett av flera mindre boenden. Ja, det fanns inga stora…

Många trappor och svindlande gränder. Här är vi på väg upp till byns högsta punkt.

Mirador del Castillo är byns hösta punkt. Kanske har det förr varit en borg, men senast en restaurang. Nu stängd.

Utsikt över trakten och ner mot Medelhavet- Tyvärr var det just här inte helt klart. Men vackert var det ändå.

 

Mer från Mojacar kommer i morgon.

 

Resor utomlands Spanien

Semester på semestern – En resa söderut i Spanien

16 april, 2019

Visst är det trevligt att även på semestern ha semester.  Om man nu har semester som pensionär. Men jag har det. Lov också. Och att vidga vyerna samtidigt passar oss fint. Nu fick vi skjuta lite på resan eftersom jag i början av vår vistelse här i den spanska sommarstugan i Torrevieja blev sjuk. Men nu när jag inte direkt  är konvalescent längre så  var det dags för en minisemester. Så idag på morgonen bar det iväg söderut. Vi styrde färden till den lilla staden Mojacar som ligger i provinsen Almeria och i distriktet Andalusien.

Semester på semestern brukar vi ta och idag ställde vi färden söderut, ca 20 mil från Torrevieja och till staden Mojacar. Semester på semestern. Vårt hotel i Mojacar, El Puntazo, är byggd i morisk (arabisk) stil. Mer om morerna kommer i ett annat inlägg

Hit till Mojacar gick resan idag och med start i Torrevieja-

Semester på semestern

är alltid trevligt. När vi är i en spanska sommarstugan så åker vi ganska ofta med på ordnade bussturer. Ordnade på så sätt att resan ingår och ofta också en rejäl lunch. Men i övrigt sköter man sig själv. Passar oss utmärkt. vi har ibland rest med Viajes Rosa Tours  eller David´s Coachtrips.(Rosa Tours har tyvärr en hemsida som har mycket mer att önska. Men resorna är väldigt bra. )  Vi har tidigare tagit heldagsturer som vi verkligen varit nöjda med och anlitat båda företagen, men denna gång är vi borta i tre dagar och det blir jättebra. Lite mer semester.

Vi bor vid Medelhavet  i det nyare Mojacar – ”Mojacar Playa” , en liten kuststad som från början var en fiskeby och som sedan växt sig större- Men stort är det inte. Vita hus, som alla är inspirerade av den moriska byggnadsstilen, sträcker sig längs med havet. Här hålls det mesta i lite skala och inga hus/hotell får ha med än fyra våningar.

Hotel El Puntazo i Majacar Playa är perfekt för en kortare semester. Verkligen trevligt och med fina rum och mycket bra service. Hotel El Puntazo kändes väldans bra vid första ögonkastet och en recension kommer när vi bott klart. Och att bo bra när det är semester tycker vi om. Jodå, annars också…

Stor terrass och havsutsikt är det där lilla extra på en semester. Fint med Medelhavet framför ögonen. En stor terrass med havsutsikt hör till rummet. Det här blir en perfekt vistelse.

Utsikten västerut med bergen i bakgrunden. Där uppe ligger Pueblo de Mojacar och dit ska vi ta oss i morgon, en sträcka på 5 km. Men vi tar bussen.

Här har jag från terrassen zoomat in delar av byn.

Solen valde att fram på eftermiddagen ta en siesta och lät soldiset ta över.  För vår del blev det en fin promenad längs havet.

Mycket lavasten fanns närmast havet så det fungerar inte att bada överallt.

Spännande att se alla stenar och snäckor som sitter fast här.

Semesterkänslan har infunnit sig.

 

Resor i Sverige Resor utomlands

Resor i sommar – Många och av skiftande slag

11 april, 2019

Jag är fortfarande kvar i den spanska sommarstugan i Torrevieja och stannar här ett tag till. Långpromenader, utflykter, träff med vänner, studier i spanska och en del planerande och förberedelser för  resor i sommar pågår under tiden. Jag har ganska många jobbresor inplanerade men sommaren är lång . Och dessa jobbresor (arbetar för en resebyrå) tycker jag är så roliga och intressanta .Och de ger mig väldigt mycket på många olika sätt.

Fint att sitta på terrassen och njuta av blommor samtidigt som jag planerar och förbereder mig inför sommarens resor. Ja, många timmar kommer det att bli. 

Ett antal resor blir det i sommar

och gårdagen ägnade jag till stor del att gå igenom dem och påbörja inläsning av de för mig nya jobbresemålen. Fär några sådana blir det. I princip har jag  privat besökt alla platser och på de flesta av dem har jag också varit reseledare /guide. Men några nya nya jobberfarenheter blir det. Och med detta kommer också en hel del inläsning.

I  början juni kommer en av mina favoriter i repris, Bohuslän.  Ja, alla resmål är för övrigt favoriter.  Under resan har vi Uddevalla som bas och besöker Marstrand, Lysekil, Smögen och Fjällbacka. Även resan dit och  och hem är en resa i sig och tar oss genom historiska Västergötland  på ditvägen och hem via Dalsland och Värmland. Ett givet besök är det hos konstnären Lars Lerin på Sandgrund i Värmland.

Resor i sommar blir det en hel del. Och jag återkommer gärna till MarstrandMarstrand med fästningen som syns vida omkring ingår i en av de resor jag gör i sommar

Till midsommar beger jag mig med resenärer till vackra Hälsingland. Här har vi Bollnäs som bas och utgår därifrån på olika dagsturer.

Vackra Hälsingland finns i år också med bland de resor jag gör med mitt reseledarjobb. Vackra Hälsingland finns också med på de resor jag leder i sommar

I början juli blir det konsert på Dalhalla, denna fantastiska arena och här har Malena Ernman bjudit in bl.a Lisa Nilsson.

Dalhalla är en fantastisk arena som byggts i det gamla kalkbrottet. Om hur Dalhalla växte fram finns att läsa här. 

När vi ändå är i Dalarna så passar vi på att besöka Jobs handtryck, utanför Leksand. Alltid lika roligt.

I mitten av juli väntar en dagstur på Hjälmare kanal och sedan blir det dags för att under några dagar besöka världsarvet Höga kusten.

En av juli månads resor går till Höga kusten. här på väg till Ulvön, "surströmmingsön"En av sommarens resor går till Höga kusten. Här på väg ut till Ulvön ”Surströmmingsön”.

Sista delen av juli och första delen av augusti är det inga jobbresor planerade men några privata blir det helt klart. Av det kortare slaget.

Även några resor utanför Sveriges gränser

blir det också. Från mitten av augusti och en vecka framåt ska jag vara på resande fot med gäster i Finland. vi kommer att starta i Stockholm och via Helsingfors köra till Valamo i Östra Finland. Här går resan med buss genom det vackra insjölandskapet och vi kommer att tillbringa några nötter i det ortodoxa Valamoklostret. På vägen tillbaka till Helsingfors blir det bl.a. stopp i Borgå och ett besök i den finska nationalskalden, Runebergs hem.

I september väntar en konstrunda på Åland under ett par dagar. Här bor vi i Mariehamn och tar oss sedan med buss runt på ön. Vi kommer att besöka olika konstnärer och även Önningebys konstnärskoloni i Jomala. Denna finsk-svenska konstnärskoloni var verksam mellan 1886 och 1914 och kan påminna om den konstnärskoloni son fanns i Skagen i Damnmark .

Bergen i Norge besöker vi under fyra dagar i slutet av september.  Flyg hit. Här blir det också en tågresa på en av världens vackraste järnvägar, Flåmsbanan. Ja, många andra upplevelser blir det förstås också i denna vackra del av Norge,

Till Krakow, denna fantastiskt vackra stad, flyger vi i slutet av september och tillbringar fyra dagar. Här har jag varit några gånger och det är alltid en fin upplevelse att komma tillbaka. Och denna gång som reseledare.

Krakow och en del av det Stora Torget, Rynek Glówny.

 

Foto Resor utomlands

Över – Veckans ord att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

2 april, 2019

Nu är det vecka 14 och  över är ordet att tolka  i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så gäller det att med bild /och/eller/ text tolka det angivna ordet. Det är fritt fram för egna funderingar och alla är välkomna att vara med.

Ovan molnen och över Mongoliet. Snart dags att landa i Peking. Ovan molnen. Här passerar vi över Mongoliet för att om ett par timmar landa i Peking. (Mars 2018

Över

har mängder av olika betydelser och än fler blir de i kombination med olika sammansättningar. Bjuder på ett axplock av varianter och med hjälp av arkivbilder.

Inflygning mot Peking och vi är här ovanför den kinesiska muren. Ovanför, hör i betydelsen som över- veckans ord.Inflygningen mot Peking har börjat och vi är ovanför en del av kinesiska muren. (Syns i mitten av bilden som en smal, slingrande orm)

Kinesiska muren, världens längsta byggnadsverk med sina 6000 km, är en plats jag gärna besöker när jag är i Kina. Allra helst på orörda delar av den, en bit från Peking, därför att turistströmmarna där är mycket mindre. Och det  blir också en helt annan känsla att vandra här i tystnaden och ta in historiens vingslag. För historisk mark, snarare mur, är det verkligen.

Att vandra på muren och nära den kan erbjuda en del spektakulära övergångar. Här en hängbro som verkligen var både hängande och svängande.

Att sedan hänga i luften i en sorts sele för att ta sig över vattendraget var en upplevelse i sig.

Här ett ställe längs kinesiska muren ,mellan Jinshaling och Simatai, och man tar ett hopp över vattendraget.

Hej hopp! Ett skutt och snart är jag övet på andra sidan. Här vis Simatai längs kinesiska muren. Hej hopp! Bilden har varit med på bloggen flera gånger och  jag gillar den. Här är jag på väg över till andra sidan.

Från Kina tar vi ”skuttet” till Tibet.

En stenrik trakt. Kontrasterna på bilden är slående med molnen och den blå himlen som svävar över det torra landskapet.

En bra bit utanför Lhasa, Tibets huvudstad vandrade vi upp till ett kloster 

Till slut en bild som medverkat flera gånger på bloggen och som är en klar favorit. Och nytillkomna läsare har kanske inte sett den.Lugnet tycker jag känns i bilden och utsikten över sjön, båtarna och omgivningen känns fortfarande magisk

Min favoritbild från vår resa till Tibet. Utsikten här över sjön och omgivningarna berör mig även om jag nu bara kan de n på bild.

 

Titta gärna in här för att se fler av veckans tolkningar

Resor utomlands Skyltar

Resande bidrag i veckans Skyltsöndag

31 mars, 2019

Söndag! Och dags för den trevliga och roliga ”Skyltsöndagen” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det skyltar av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkningen. Veckans bidrag är resande  skyltar och hämtade från några platser vi besökte under den resa vi nyligen gjorde i Sydamerika. Skyltarna har några veckor på nacken men jag tycker de har sin plats i detta eminenta tema.

Pingviner och Falklandsöarna hör ihop Och en pingvintidning har sin givna plats i detta resande inlägg. Givet namn på lokaltidningen på Falklandsöarna.

Resande skyltar

Först ut är är Falklandsöarna, en ögrupp i södra Atlanten, nära Argentina. Öarna tillhör trots sitt läge Storbritannien och om detta har det krigats. Argentina tycker att Falklandsöarna hör dit eftersom det är landet närmast. Men invånarna vill tillhöra Storbritannien och detta har det röstats om i olika omgångar. Och den brittiska närvaron är påtaglig på olika sätt.

Tidningen kostar 2£ och jag tror den kommer ut en gång i veckan.

Stanley på Falklandsöarna drar trots sitt fjärran läge till sig många resande. En skylt som visar på några av sevärdheterna i Stanley, huvudorten på Falklandsöarna.

Att Falklandsöarna är brittiskt går inte att ta miste på. Här det lokala postkontoret där rött, vitt och blått gäller.

Fler resande skyltar kommer från Uruguays huvudstad Montevideo.

En resande skylt från Montevideo, Uruguays huvudstad välkomnar oss på olika språk. Här välkomnades vi redan  på kajen och på olika språk.

Uruguays flagga ville inte riktigt fladdra i vinden så maken fick vara behjälplig.

En restaurangtoalett i rött. Men ingen skylt om hur man skulle få till spolning. Men jag lyckades efter ett bra tag hitta den lilla knappen.

Montevideos hamn öppnade 1901 och är en  av de större hamnarna i Sydamerika. Hamnen  ligger i norra delen av den gamla stan och är betydelsefull för hela landets ekonomi. Just bukten här i Montevideo var en av anledningarna till att staden kom till.

Om man kommer resande per båt till Montevideos hamnmöts man av gammalt och nytt. En stor hamn dit  många fraktfartyg och många kryssningsfartyg anlöper.

 

Från Montevideo och till Buenos Aires i Argentina.

En resa som tog oss en natt till sjöss men hela tiden inomskärs i ”viken”.  Och i Buenos Aires, som i hela Argentina är tangon viktig.  På huset står det ”Caminito” som är en mindre gata, nästan som ett utomhusmuseum med sina färgglada hus i stadsdelen La Boca. En spännande och fascinerande stadsdel att besöka och det var också här tangon kom till.

 

El Ateneo är en spännande bokhandel i  Buenos Aires som är inrymd i en gammal teater byggd i början av 1900-talet-  Bokhandeln är väldigt välbesökt och har 2019  av National Geographic blivit utsedd till världens vackraste bokhandel.

 

Jag har sett butiker som har öppet 24h/dygn men här i Buenos Aires var det första gången jag såg en butik som hade öppet 25h /dygn. Kanske är det så att den här stan har ett dygn med 25 h för att man ska hinna med.

 

Fler ”söndagsskyltare”  finns här!  Titta gärna in!

 

 

Resor utomlands

På kryssning runt Kap Horn – Vad tyckte vi om hela resan?

16 mars, 2019

i Idag är det redan två veckor sedan vi kom hem från vår resa, en kryssning  längs Chiles och Argentinas södra kuster.   Resans huvudsyfte  var i första hand att runda Kap Horn, vilket vi delvis gjorde. Men resan i sig  gav oss också så mycket mer och på många olika sätt. Vad som var nytt för oss var kanske att vara på en kryssning under en längre tid än 10 dagar. Så vad tyckte vi. Nu har vi hunnit landa i upplevelser och intryck och gör en sammanfattning.

Här vårt fartyg, Star Princess ,som tog oss på en kryssning längs Chilre och Argentinas kuster för att runda Kap Horn. Fartyget Star Princess från rederiet Princess Cruises blev vårt ”hem” under de två veckor vi var på kryssning. En kryssning på öppna hav, Stilla havet och Atlanten men även in i fjordarna längs Chiles och Argentinas kuster.

Att vara på kryssning

har vi varit vid flera tillfällen och då mellan 7 och 10 dagar; i Västindien, några kryssningar i Medelhavet, längs Norges fjordar och runt  i Atlanten med besök på de olika Kanarieöarna,Madeira och i Nordafrika. (Till detta kommer kortare kryssningar till Polen, Estland, Lettland,  Litauen och Finland med Åland.) Vi tittade en hel del  på ”marknaden” vad som fanns att tillgå innan vi bestämde oss. Vill man runda Kap Horn så är båt det som gäller. Och nu ville vi göra det.

Efter en hel del letande bland rederier och att boka flygbiljetter på egen hand hamnade valet att låta en resebyrå ta hand om allt. Valet föll på Phoenix Travel i Göteborg som erbjöd en helhetslösning med både flygresor, hotell, transfer, olika guidade cityturer och så själva kryssningen. Ett mycket bra val visade det sig.  Långt bättre än vi förväntat oss. I resans pris ingick också de lokala och obligatoriska dagliga skatterna för vår hyttkategori  13$ .

Vi var en liten grupp på 8 personer så ingen egentlig gruppresa. Men transfer, hotell, en lunch i Santiago och en middag i Buenos Aires samordnades på ett väldigt bra sätt. Och visst sågs vi då och då ombord på fartyget. Men med 17 däck och 2600 passagerare gick vi inte direkt på varandra fastän vi bodde i samma korridor.

Ett av fartyget fem poolområden. Här tillbringade en del tid i början av kryssningen. Sommar i Sydamerika är från mitten av december till mitten av mars så ett par dagar var det i alla fall +24 grader innan vi kom längre söderut och det blev svalare. (Trots sommar)

Vi flög med holländska KLM

med byte av plan i Amsterdam, stopp i Buenos Aires och sedan två timmar till Santiago de Chile. En resa på totalt 18 timmar. Tyvärr var det trångt mellan stolsraderna och sätena kändes trånga i detta stora plan som tar 408 passagerare, en Boeing 777- 300. Så ett tips är att i mycket god tid boka premium säten eller /economy extra för mer benutrymme och större lutningsgrad på sätena. (Vi försökte månader i förväg boka dessa men de var slut redan i november och vi skulle åka i februari. ) I övrigt bra mat och dryck, trevlig personal och ett bra underhållningssystem.

Att rörra på sig är viktigt om man är på kryssning och här är jag ute på däckspromenad- Många promenader blev det på däck under dagarna till havs.

Konceptet på en kryssning

att varva dagar till havs med besök i land passade oss bra. Vissa dagar och nätter tycket jag det blåste väl mycket på Stilla havet, runt 30 m/sek men oftast kom viden akterifrån (bakifrån) så vågorna blev inte alltför höga. Och sjösjuk blev jag inte på hela resan Fartyget har stabilisatorer, en sorts vingar, som fälls ut när det blåser mycket för att liksom hålla balansen. Sjödagarna ägnade vi åt att läsa och utbudet av salonger/lounger att slå sig ner i var stort. Varje dag fanns olika föredrag om kommande hamnar att lyssna till och här var vi flitiga besökare. Promenader runt däck blev det många av när det inte blåste för hårt och däcken stängdes av. Så viss motion fick vi. Runt fartyget var det ca 850 meter på promenaddäck. Och sist men inte minst fanns ett bra gym för de som var intresserade.

En av alla bekväma lounger där man kunde slå sig ner. Här klart maritim stil.

Maten ombord

är viktig och finns i alla varianter och dygnet runt om man så vill. Star Princess hade tre stora matsalar med bordsservering och för  frukost, lunch och middag och med generösa öppettider. (Under besök i olika hamnar ändrades tiderna) Här utöver kunde man äta i ett par mindre matsalar där man helt fritt komponerade sin meny. En extra kostnad på 29$, en sorts kuvertavgift tillkom och ev. dryck till maten. Men allt utom vatten, kaffe, isté och läsk  kostade extra överallt. Vad gäller matens kvalité och servicen var vi väldigt nöjda och det oavsett vilken matsal vi valde.

Här ”Internattional Café”, öppet dygnet runt. Här lite av utbudet som ständigt fanns. 

Utbudet av maten på ”International Café” varierade under dygnet. Goda sallader, fräscha mackor, soppa, pajer och mängder av bakverk.  Stort urval och bara att beställa det man så önskade.Gott och hel nybryggt kaffe av italienskt snitt var populärt och kostade ett par dollar extra.

En av matsalarna, Capri, där vi oftast åt middag. Ibland även frukost.

Till middag

beställde man från en meny vad som lockade och valde bland många olika förrätter, varmrätter och dessert.  Några rätter fanns alltid  med på menyn och i övrigt kom det till ett antal nya var dag. Som alternativ till matsalarna med bordsservering var en  den jättestora bufférestaurangen  på däck 14 öppen för  frukost, lunch och middag. Och här fanns precis allt av allt. Ibland åt vi frukost eller lunch här uppe, men inte middag. Vi tyckte det var festligare att bli serverade i någon av matsalarna.

Klädd för lite fest och middag.  

Ett par kvällar var det lite mer ”påklätt” till middagen och extra festligt.  Vill man dricka öl eller vin till maten betalar man extra för det. Och det går också utmärkt att spara sin vinflaska till nästa kväll om man så önskar. (En flaska av det billigare vinet ombord, t.ex. det italienska ”Masi” kostar inkl. 15% skatt runt 400 svenska kronor. Som på en svensk restaurang ungefär.

Maken valde här oxfilé till varmrätt. Perfekt grillad eftetr hans önskemål om ”medium -rare”.

 

Vi hade ”anytime dining”

och det innebar att vi inte hade en speciell tid eller matsal där vi var inbokade utan kunde välja fritt. Ibland valde vi att dela bord och så kunde man sitta mellan sex och tio personer runt bordet. Roligt att prata med gäster från många andra länder och att få användning av olika språk förutom engelska. Många nya möten blev det.  Andra gånger valde vi ett bord för två.

God mat och dryck förgyller alltid tillvaron på en kryssning. Blandade skaldjur blev mitt val denna kväll.

Vissa kvällar lagades en av rätterna av kökschefen i matsalen. Bara att beställa. Här är det en läcker pasta som är på gång.

Varje matsal hade sitt eget kök som i sin tur var uppdelad i olika sektioner. Vilken organisation att få till allt.  All mat tillagas också i de respektive köken. Här hade jag chans att få ta mig en titt.

Soppavdelningen

En del av ett restaurangkök ombord på Star Princess. Mycket mat är det som ska lagas på en kryssning.En liten del av köket till en av matsalarna. 

En av flera festkvällar ombord. Hög stämning både dansgolvet och runt om. 

 

Pengar ombord

används inte. Man registrerar ett kreditkort/bankkort redan när man checkar in i terminalen och får då  ett nyckelkort till hytten som är kopplat till det registrerade bankkortet. Hyttkortet är viktigt och på det debiteras alla inköp ombord, även utflykter. Fakturan  får man till sin hytt kvällen innan man lämnar fartyget och om den stämmer så dras pengarna från det uppgivna kontot.

Argentinsk tango

testade vi inte själva men olika dansklasser och kurser var tillgängliga varje dag. Men vi tittade gärna på detta argentinska par och av de argentinare vi lärde känna ombord så förstod vi att detta par var väldigt duktiga. Denna pardans kom till i slutet av 18000-talet i de kvarter i Montevideo (Uruguay) och i Buenos Aires där många immigranter bodde. Tangon blev i början av 1900- talet en modedans som via Paris spred sig  över Europa. Och tangon hittade sedan till Finland där den är populär. Tangon skiljer sig åt runt om och den argentinska har sin speciella stil. Ordet tango lär komma från Afrika och ordet trumma eller tambo, ett kongolesiskt ord för att dansa. Men det finns olika uppfattningar om detta. Att den argentinska tangon är sensuell går inte att ta miste på. Lämnar här ett litet smakprov från Fernando Och Cecilia som fanns med på vår kryssning.

 

 

 

Vill vi åka på kryssning igen?

Absolut! Och även då med ett fartyg som känns lagom i storlek. De alltför stora fartygen lockar mig inte utan det som lockar är resmålen i sig och att det finns något att uppleva dit vi kommer och inte bara sol och stränder. Lockande är inte heller om det skulle komma in flera stora fartyg till en hamn och många tusen turister ska trängas i land. Att fartyget har god standard och komfort och känns säkert är annat som är viktigt. Vi kan även i fortsättningen tänka oss att kryssa med rederiet Princess Cruises som också har ett väldigt bra utbud av kryssningar och olika kombinationer av dem. Finns ju många olika att välja bland och många är ganska likvärdiga. En fördel som vi också kan se på kryssning  är att man inte behöver packa upp och ner utan att allt finns och man har sin hytt.

Resor utomlands

Hotell med anor – Meliá Recoleta i Buenos Aires

15 mars, 2019

Vi lämnade Port StanleyFalklandsöarna och hade med oss både pingviner och andra fina upplevelser i bagaget. Nästa hamn och stopp på resan blev Montevideo i Uruguay som vi nådde efter två nätter och tre dagar till havs. Och efter  ännu en natt, nu ”inomskärs,” nådde vi slutmålet för resan,  Buenos Aires.   Här vi lämnade vi fartyget och anrika hotell Meliá Recoleta Plaza väntade på oss.

Anrika hotell Melia Recoleta Plaza väntade på ossAnrika hotell Meliá Recoleta Plaza väntade på oss.

Hotell Meliá Recoleta Plaza

på Calle Posada 155, i den ”finare stadsdelen” Recoleta i Buenos Aires centrum visade sig vara en byggnad  med kända anor. Och i byggnaden har många händelser av skilda slag utspelat sig undre årens lopp. Själva huset kom till på 1930-talet. På den tiden var detta område i B.A. ”the red light district” med nattkubbar, barer, bordeller och hög kriminalitet.

Ett hotell som har sin speciella historia. Här bodde i två år ,1942-1944, Argentinas dåvarande "first lady" innan hon blev presidenthustru. Detta  hotell har sin speciella historia. Här i byggnaden bodde mellan 1942 och 1944 Eva Perón, kvinnan som skulle bli en ikon i Argentina.  

Eva/Evita Perón, född Duarte, var skådespelerska /artist och flyttade från landsbygden till B.A. 1935. Inkomsterna och jobben var få och små så billiga hotell eller boenden hemma hos vänner var det som stod till buds. Och med hjälp av både tur och högt uppsatta militära vänner, fick Eva en roll i en radioteater. Det ena gav det andra och hon fick råd att flytta in i en liten lägenhet här i byggnaden.

Kanske var det turen, de militära vännerna och viljan att bli något som tog Eva vidare. För på en stor välgörenhetsfest blev hon ett par år senare presenterad för Juan Perón, då arbetsmarknadsminister. Det berättas att det var kärlek vid första ögonkastet och paret gifte sig 1945.  Eva var då 25 år.

I samband med att Juan Perón blev Argentinas president 1946 kom  Eva till att leda hälso och arbetsmarknadsministerierna. Hon bistod sin make på olika sätt, även  för att säkra makten, och tog bl.a. kontrollen över fackföreningsrörelsen.   (Mer om Eva/Evita Peron har jag skrivit här.)

Tjusig entré

Bilder på Evita Peron finns på väggarna i hotellets lobby.

Delar av hotellets lobby.

Gammal inredning med många spår av Eva Perón.

Röda mattan utrullad.

Hotellet i sig

hade verkligen den gamla stilen bevarad. De flesta rum var uppkallade antingen efter mer eller mindre kända jazzmusiker, skådespelare, operasångare, sångare,konstnärer eller författare som bott på hotellet . Vi hamnade hos Ella Fitzegerald. (Namnet är felstavat på dörren)

Detta anrika hotell hade stora rum inredda i gammeldags still En del av det tidstypiska rummet som också hade en loungeavdelning med soffa och bord.

En liten men trevlig takterass på hotell Melia Recoleta . Uppe på taket fanns en liten terrass med en minmial pool och några solstolar. Men mysigt att slå sig ner här i skuggan.

Även hotellets restaurang var jazzinspirerad.

 

Här i hotellets ”Bistro” var det förr en syateljé där många av både Evita Perons och andra societetsdamers kläder syddes upp av världens främsta modeskapare, bl.a Dior. Dags för vår frukost. Riktigt god och i läcker miljö. En bra start innan det var dags att ge oss ut i  Buenos Aires .

Bistron på hotell Melia Recoleta var även den jazzinspirerad med många jazzmusiker på väggarna.

 

 

Resor utomlands

Stanley, Falklandsöarnas huvudort – Välkomna hit

14 mars, 2019

Välkomna till Stanley, Falklandsöarnas huvudort/huvudstad. En liten stad/ort där man får gå långsamt för att inte lämna det lilla centrum som finns. Att komma hit är som att komma till en liten ort på den brittiska landsbygden och det är svårt att tänka sig att man är i Sydamerika och på en ögrupp i Sydatlanten utanför Argentinas kust. (Jag har i ett par tidigare inlägg berättat om mitt möte med pingviner och lite om Falklandsöarna och Stanley. (Länkarna tar er dit om ni vill läsa)

Vårt fartyg "Star Princess" närmar sig Falklandsöarna och hvudorten Stanley.Tidig morgon och vårt fartyg, Star Princess, närmar sig Falklandsöarna och Stanley.

Stanley

eller som orten/staden mer formellt heter, Port Stanley, är liten. Och just den dag vi är här så  pågår en viktig rugbymatch mellan Wales och Storbritannien och det innebär att det är folktomt på gatorna och de sju pubar som finns är välfyllda. Trots att stan är liten finns sjukhus, skolor (för elever upp till 16 år) en stormarknad, bibliotek, ett par caféer och restauranger, en liten polisstation, ett hotell, två kyrkor, några pensionat och gästhem samt en handfull restauranger.

Tydliga skyltar är uppsatta. Och antalet bilar av modell jeep är förhållandevis stort så de kanske behövs.

Några flerfamiljshus såg vi inte till men däremot olika varianter på egna boenden Här en länga med brittiskt inspirerade radhus, ”Jubilee Villas”. Dessa hus i tegel skiljer sig från de andra som ofta är byggda i trä och en del med ditsatta plattor. Dessa radhus uppfördes 1892 av en brittisk köpmansfamilj. Själva namnet ”Jubilee Villas” syftar på att drottning Viktoria av Storbritannien firade 50 år på tronen just detta år. (Liknande namn och byggnader finns även i Storbritannien.)

Radhus i STanley som har en tydlig brittisk byggnadsstil och även byggdes i slutet av 1800-talet av en brittisk affärsman. Radhuslängan ”Jubilee Villas” ligger längs en av de tre huvudgatorna, Ross Road” nära hamnen.

Vi gick några gator längre upp  i stan för att kanske träffa på en pub. Men vi ville också se mer av hus och trädgårdar och kanske också träffa på några husägare. Det gjorde vi inte just här.  Anledningen var troligen att alla var alla var på  puben för att se rugbymatchen.

Genomgående grönt i de små eller större trädgårdarna.

Bistadshusen i Stanley är enfamiljshus och ofta byggda i trä. Bostadshusen varierade i storlek och utseende.

En av pubarna i Stanley och den är välfylld. Rugbymatch mellan Wales och England pågår. Jodå, denna pub liksom de andra var fyllda av entusiaster som höll på England i rugbymatchen. Men Wales vann!

Vi fortsatte

vår vandring efter ett tämligen kort pubbesök. Ljudnivån var hög och matchen oliiiidliligt spännande för de insatta. Vad gällde bilar konstaterade vi att rejäla jeepar stod parkerade vid de flesta hus. Fullt förståeligt  med tanke på avsaknad av vägar strax utanför stan. Ska man ta sig runt och t.ex. se till sina får är det avgörande att ha en bil som tar sig fram över grässlätter som ofta är fyllda med vatten efter allt regnande.

Väg eller inte? Men med en jeep som är fyrhjulsdriven tar man sig fram utan det vi kallar för vägar.

Nere vid havet gick vi mot det  frihetsmonumentet som restes efter Falklandskriget 1982. Ett krig mellan Argentina och Storbritannien. Ett krig som satt har tydliga spår både i Stanley och runt om på öarna. På olika sätt. Här krigade man om Falklandsöarna, Sydgerogien och Sydsandwichöarna (brittiska utomeuropeiska territorier) Kriget startade den 2 april  1982 med att Argentina ockuperade och invaderade Falklandsöarna och Sydgeorgien. Kriget pågick under 74 dagar och här dog 907 personer, varav 255 brittiska soldater och 649 argentinska soldater, sjömän och flygare. Även tre civila dödades av britterna av ”misstag”. Konflikten mellan länderna var resultatet av sega förhandlingar om vilket land som skulle ha kontrollen över dessa öar i Atlanten och där Argentina hävdade att de återockuperade sitt egna territorium.

Frihetsmonumentet i Stanley. Till minne av de britter som miste livet i Falklandskriget 1982

Minnesstenen med följande text: ”In memory of those who liberated us ”- 14 juni 1983. Här finns också namnen på de britter som stupat inskrivna på olika stentavlor. Och här är det gott om vallmoblommor. Den blomma som sedan första världskrigets skyttegravskrig symboliserar blodsutgjutelsen.

Margret Thatcher finns kvar i Stanley

och är placerad bredvid Frihtsmonumentet. I form av en byst. Hon anses av britterna på Falklandsöarna vara en befriare som beslöt att sända hit brittiska krigsskepp efter Argentinas ockupation. Och det var i stort sett denna händelse som orsakade kriget.

En fram och en baksida.  Margret Thatcher och jag.

Nedanför bysten står; ”They are few in number but they have the right to liven peace, to choose their own way of life and to determine their own allegiance” . Alltså fritt översatt  – de är till få till antalet (syftar på befolkningen på Falklandsöarna) men de har rätten att leva i fred, att välja sitt egna sätt att leva på och besluta om sin trofasthet.

Även en gata är uppkallad efter Margret Thatcher och hon är fortfarande väldigt populär på Falklandsöarna.

Den här skylten såg jag i ett butiksfönster. Och helt klart har invånarna på Falklandsöarna stora fördelar av att tillhöra Storbritannien.

 

Hur är det att bo i Stanley?

Ja, det var något vi ville veta. Rätt som det var hade vi turen att träffa några bofasta. (Troligen var rugbymatchen slut.  Här har man sin egen  valuta, Falklands pund – FK£  och den är värdemässigt som det engelska pundet. (Detta visste vi) Vad gäller jobb så är det högst varierande och arbetstillfällena är inte så många men turismen ger en hel del. Under sommarmånaderna, december till  mars kommer en del kryssningsfartyg och det innebär olika utflykter där lokalbefolkningen står för transporter och guidning. Så turismen är viktig. I övrigt jobbar man med lite av varje.

Även många fartyg som ska till Antarktis gör stopp i Stanleys hamn för att proviantera och ge sig ut för att se mer av öarna. och förstås titta på pingviner som det finns gott om. Butikerna och turistshopparna ger också viss försörjning. Många invånare i Stanley arrenderar marker på andra öar och utanför stan och har mängder av får. Här är det frågan om tusentals . I princip all mark används till fåren.  En liten flygplats finns och sysselsätter en del och så även fisket. Även hamnen har en hel del anställda.

The Gouvernment house, ”stadshuset”.  Här finns polis, ambulans  och den lokala förvaltningen.

Jag undrade

hur skolgången fungerade här i Stanley och ute på öarna. Barnen som bor i eller nära stan har skolgång här från det de är 5 år och upp till 16. Men för barnen ute på öarna är det annorlunda. Då kommer en lärare hem till en familj med barn och bor där i två veckor. Efter två veckor reser läraren vidare till nästa familj och föräldrarna har då ansvaret för hemuppgifterna.  Och efter två veckor kommer en ny lärare och stannar i sin tur i två veckor. Läraren är då inneboende hos familjen. (Vill till att kemin stämmer…)

Från det att barnen ute på öarna fyller nio år flyttar de in till stan och går då på en internatskola och reser ev. hem varje helg. Men resorna ut till öarna kan ta upp till 10 timmar så ibland blir hembesöken färre. Från 16 års ålder är det skolgång, college och internatskola i Storbritannien som gäller. Och den, precis som annan skolgång på Falklandsöarna ,betalas av brittiska staten. Även universitetsstudier i Storbritannien kan bekostas av brittiska staten. Alla falkländare är sedan 1983 fullvärdiga brittiska medborgare och har brittiska rättigheter och skyldigheter.

Vad vi tyckte om Falklandsöarna

Väldigt intressant och extra roligt att besöka en plats dit inte så många tar sig. Inte direkt ett charterresmål och det gillade vi särskilt mycket. Och livet här ute på öarna i Sydatlanten är väldigt brittiskt men ändå så långt från Storbritannien. Många har bott här i generationer och trivs med sitt liv här. Vi tyckte stoppet här var jättebra och fick ut mycket av det.

Och givetvis får en pingvin avsluta besöket här på Falklandsöarna.

Att göra i Stanley och på Falklandsöarna

Bra att i förväg höra av sig och boka ev. turer för kommer man samtidigt med kryssningsfatygen är mycket uppbokat i förväg.

Besöka pingviner på olika platser och enklast är det med en organiserad utflykt. Flera bolag som ordnar dessa finns i hamnen.

Ta en tur till ”Kelp Point”, ca 1,5 h resa från Stanley för att besöka sjöelefanter som beroende på säsong finns här.

Olika vandringar bokas också i hamnen och flera företag finns att välja på.

Besöka det historiska Dockyard museet inne i stan som har  en samling av sjöhistoriska föremål.

Ett  besök på någon av de lokala pubarna.

Fisketur och en tur till sjöss för att ev. se albatrosser

Strosa runt och Ta in  miljön i stan som både känns välbekant och annorlunda på samma gång.

 

 

 

Resor utomlands

Falklandsöarna – En annorlunda bekantskap som fascinerade

13 mars, 2019

Port Stanley, eller bara Stanley är huvudstad/huvudort på den brittiska ögruppen Falklandsöarna i Sydatlanten. Hit kom vi en tidig morgon efter ett dygn till havs från det att vi lämnat Kap Horn. Stanley grundades 1843 och har i sig  och med de vidsträckta närområdena en ungefärlig befolkning på 2500  personer. (Då ingår ett tusentals män från brittiska marinen som bevakar ögruppen. ) Och totalt räknar man med att drygt 3000 personer bor på öarna.

På väg in mot Falklandsöarna en tidig morgon. Så vackert.Det var en tidig och vacker morgon när vi sakta rörde oss in mot ön Östra Falkland och Stanley på Falklandsöarna.

Naturen här på Falklandsöarna är bedövande vacker.

Falklandsöarna möter oss med pingviver. Här "åsnepingviner" som det finns gott om. DEt engelska namnet är gentoopingviner. När vi är på väg in mot redden där fartyget ska ligga möts vi av pingviner som finns på stränderna runt om. Här åsnepingviner eller gentoopingviner som de heter på engelska. 

Falklandsöarna

heter också Malvinerna eller Islas Malvinas på spanska och är ett självstyrande brittiskt, utomeuropeiskt territorium ute i sydvästra Atlanten, nära Argentinas kust. Öarnas historia är komplicerad och stridigheterna om ögruppen har varit många. Argentina har sedan länge gjort anspråk på ögruppen och även på andra öar i Sydatlanten och här har konflikter med Storbritannien uppstått. En av dessa var Falklandskriget 1982. Mer om dessa konflikter finns att läsa här, en artikel från Svenska Dagbladet skriven 2008.

Falklandsöarna ligger nästan längst söderut i Atlanten och är här svagt. rödmarkerade.

Själva namnet Falklandsöarna kommer av det sund som delar de två huvudöarna, i mitten på nedanstående karta. Namnet kom till i slutet av 1600-talet och härstammar från den skotske adelsmannen Anthony Cary, med titeln Viscount of Falkland.

Falklandsöarnas huvudstad, Stanley, ligger i den östra delen av Östra Falklandsöarna.Huvudstaden/huvudorten Stanley ligger i den nordöstra delen av Östra Falkland.

Falklandsöarna består av två huvudöar, Östra Falkland och västra Falkland och drygt 700 mindre öar, där bara ett fåtal är bebodda. På några av dem kan det bo en eller två personer.

Falklandsöarna har ett klimat och en natur som påminner om Färöarnas. Dock inga pingviner där.

Falklandsöarnas klimatet

påminner om det som finns på Färöarna trots att den ögruppen ligger mycket längre norr ut. Vintertemperaturen på Falklandsöarna varierar mellan någon minusgrad och ca +5. Sommartemperaturen- december, januari och februari varierar i stort mellan +13 och +16 grader. Och det blåser ofta rejält och en hel del regn faller. Man räknar med ca 11 regndagar/ månad.

Grönt är det.

Det kyliga klimatet gör att att inte finns ett naturligt bestånd av träd på öarna. Försök med att plantera träd har inte gett så mykcet eftersom blåsten tar dem med sig.  Men gräs och buskvegetationen är  stor.

Djurlivet på Falklandsöarna

är stort och förutom pingviner av många olika slag (inte kejsarpingviner för de lever bara på Antarktis) finns det ett 60-tal olika fågelarter, sjölejon och sjöelefanter. Antalet pingviner ökar ständigt och förutom den naturliga gången så kommer många pingviner hit från Sydgeorgien. (Ligger också i Sydatlanten och tillhör Storbritanniens utomeuropeiska territorier)

Antalet får är stort och nästan alla lever på bl.a. fårskötsel. Fårköttet exporteras till EU (återstår att se hur det blir med Brexit) och ullen går mestadels på export till Sydamerika.

 

Apropå pingviner så så lyckades jag få till denna lilla filmsnutt. Inte bästa kvalité men ett smakprov från pingvinkolonin.Inte helt enkelt att hänga med i pingvinens takt.

 

Imorgon kommer ett inlägg från en promenad i Stanley, Falklandsöarnas huvudstad.

Resor utomlands

Kap Horn – Där Stilla havet och Atlanten möts

11 mars, 2019

Vi hade verkligen sett fram emot, att precis som de gamla segelskutorna runda Kap Horn, den allra sydligaste delen av Eldslandet, ”Tierra del Fugo,”  i sydligaste Sydamerika. (När vi var på plats för ett par veckor sedan skrev jag ett inlägg  om Kap Horn med lite historia som finns att läsa här.) Kap Horn eller på spanska, Cabo de Hornos, är mytomspunnet på flera sätt. Alltsedan udden passerades i början av 1500-talet, av spanjoren Francisco de Hoces, har många seglare följt i hans spår.

Tidig morgon och vi närmar oss.

Kap Horn

mötte oss med väldigt kraftiga vindar, 32 m/sek, nästan orkan. (Orkan är det vid ca 33m/sek.)  Ju närmare vi kom i lä av land desto mindre märkte vi vindarna. Bra så!  Och i detta område är det alltid vindarna som kunnat ställa till stora besvär för de som försökte ta sig runt udden. Förr, innan Panamakanalen kom till /var färdigbyggd 1914, gick sjövägen mellan USAs väst och östkust via Kap Horn. Även saltpetertraden mellan Chile och Europa gick förr denna väg.

Kap Horn reser sig mäktigt ut vattnet. Längst till vänster i bild ligger självaste ”Hornet”. Här har ett mindre fartyg, på väg mot Antarktis, tagit sig närmare land.

Översiktskarta med ”Hornet” märkt med rött. Strax söder härom, vid Drakes sund” möts Stilla havet och Atlanten.

Vindarna, framför allt västvindarna, skapar rejäl sjögång. Här i vattnen finns heller inga kontinenter som stoppar den hårda blåsten. Och så här långt söderut pressas vindarna ihop av bergskedjan Anderna och Antarktiska halvön. Havet är också grundare och starka strömmar finns som påverkar sjögången. Även isberg kan finnas. Förr, när det var segelfartyg som gällde, var det särskilt problematiskt  att runda udden från öster, Atlanten, till väster, Stilla havet – mot ström och vind. Det kunde ta veckor av kryssande (sick-sacka) innan man nådde Stilla havet.

Vårt fartyg rör sig i cirklar. Här syns svagt till vänster den väderstation som finns och som är till hjälp för sjöfararna.

Kap Horn på Eldslandet längst söderut i Chile ligger framför oss. Här möts Stilla havet och Atlanten. Fyren och väderstationen skymtar på land.

Går det att komma i land?

Finns det några som bor här? Jo, det kan gå att komma iland men det beror på hur vindarna blåser. För att ta sig in måste fartyget vara av  modell ”mindre” och heller inte så högt att det påverkas av vindarna. Här på Sydamerika sydligaste utpost, Kap Horn, bor bor en familj. Och att få möjligheten att få bo och arbeta här är det många som vill ha och jobbet är väldigt välbetalt. Även förenat med en hel del strapatser.  Vissa villkor finns och det är att barn till familjer som kommer och bor och arbetar här inte får vara äldre än sex år. (Finns ingen skola)

Rejält inzoomad bild med fyren,väderstationen och bostadshuset och den chilenska flaggan hissad.

Familjerna som bor och jobbar här har kontrakt på ett år. Mestadels är det män från chilenska flottan med familjer som söker sig hit.  Jobbet består i att sköta om fyren, sköta kommunikation via radion, rapportera vilka fartyg som passerar och sköta väderstationen med rapportering. Besökare vill gärna komma hit men det är aldrig tal om spontana sådana utan de förbereds i god tid och är oftast forskningsbetonade. Vad gäller ström finns en dieselgenerator ger el åt familjens bostadshus och fyren och kommunikationen här ute sker oftast via en VHF radio. (Kommunikationsradio som är vanlig till sjöss.

Att markera närvaro är också något som ingår i jobbet här. Kap Horn hör till Chile och har en militär strategisk betydelse för landet.

Gott om besökare denna dag. Här vid det albatrossliknande monument som finns för alla som förlist i havet här utanför.

Här finns bara hav

Inget land stoppar vind och vågor som kan härska helt fritt. Antarktis bidrar till de västliga vindarna, just de vindar som gjorde det så svårt för de stora segelfartygen att runda från Atlanthållet. Ibland gav de också upp och seglade jorden runt för att ta sig till Chile med sin last. Chile och Argentina har i många år legat i fejd med varandra om var nationsgränserna ska dras.  Så inbjudande känns inte ”Hornet”, mest som en bergsformation som sticker upp 464 meter ur havet .  (Förbjudet att bestiga)

Stålmonumentet som står uppe på höjden föreställer en gigantisk vandringsalbatross och kom till 1992 genom Kaphorn klubbens försorg.   Symboliken i monumentet är att när en sjöman dör förflyttas hans själ till en albatross. Och faktiskt när vi stod här på däck såg vi en albatross passera. Men den var snabbare än ät jag hann med att fånga den på bild.

Den blå himlen gjorde tappra försök att ta sig genom molnen, men lyckades inte helt. Men med tanke på 361 regndagar per år var det ändå helt ok. 

Den sydligaste udden av Kap Horn . Självaste "hornet". Den sydligaste udden på Kap Horn. Och vi kom en bit runt.

Vi lämnar ”Hornet”.  Molnen hopar sig på nytt. Och nästa stopp för oss efter ett par dygn till havs blev Falklandsöarna. Men först kommer vi att passera en del av Drakes sund där Stilla havet och Atlanten möts. Det är också det vatten som skiljer Eldslande vid Sydamerikas sydspets från Antarktiska halvön och Västantarktis.

Mäktiga vyer. Tänk att jag faktiskt varit här. Nästan en svindlande tanke.

Och så intyget som faktiskt bevisar att jag var på plats. (Jodå, maken har också ett intyg.)