Browsing Tag

Sydamerika

Stockholm

Djurgården, södra delen – En vacker strandpromenad

18 september, 2020

Gårdagen. Solen strålade och trots en ganska kraftig vind var det skönt i luften. Och än mer behagligt i lä. Detta var en dag som i mitt tycke var gjord för en utflykt. Något bestämt mål hade jag inte när jag klev ut genom porten till huset. Men så kom jag på att en tur över till Kungliga Djurgården vore trevligt.  Fågelvägen är det väldigt nära. Bara snett över vattnet från södra delen av Södermalm. Och när det kommer till vatten så tar jag mig mer än gärna en båttur.

När tanken så var tänkt,  styrde jag stegen mot kajen vid Saltsjöqvarn,  för att ta penedlbåten över till Blockhusudden  på Djurgårdssidan och sedan gå längs vattnet, Stockholma inlopp, in mot stan. Det blev en rejäl promenad på 14 km, med pauser. Men jag delar upp den i två delar så att alla kan hänga med. (Del 2 kommer i  morgon)

Stockholm. Pendelbåten lägger till vid Blockhusudden på Djurgården. Pendelbåten lägger till vid Blockhusudden på Djurgården. Sluthållplats är  Ropsten på Lidingö men har innan dess ett stopp vid Nacka strand och Dalenum som också ligger på Lidingö.

Djurgården nästa!

Pendelbåten tar jag gärna. Den är som en buss fast på vattnet och mycket trevligare. Heller ingen trängsel och antalet passagerare är begränsat. Och man kan sitta utomhus.

Gott om plats även inomhus på pendelbåten.

Dagens etapp. Snarare gårdagens. Start hemma på Söder vid den lilla runda cirkeln till vänster och sedan vidare längs den prickade linjen. Ja, det blev en båttur över vattnet till Blockhusudden på Djurgården och den är är ju separat.

 

Från Blockhusudden valde jag vänstervarv, gick västerut och följde vattnet. Inte mycket till gula löv här . Och absolut ingen trängsel.

Stockholm. Djurgården. Fortfarande lummigt och grönt. Fortfarande lummigt och grönt här på Djurgården. Just där och då gjorde hösten sig påmind ibland genom den lite vassa vinden. 

Några svanar tvättade sig i höstsolen.

Jag gick vidare och här längs vattnet ligger den ena pampiga villa efter den andra. Villor omslutna av stora lummiga trädgårdar. Ja, snarare parker.

Stockholm. Djurgården. "Täcka udden" en av de lottsliknande privatvillorna som finns här längs vattnet.En av de slottsliknande, privata villorna här  på Djurgården är “Täcka udden” som är i familjen Wallenbergs ägo.(Mer om dess historia finns att läsa i länken)

“Täcka udden” är numer SE- bankens representationsvilla och en del av tomten mot stranden har man fått avstå till förmån för  för  fotgängare och cyklister .

Jag slår mig ner en stund här på bänken innan jag fortsätter längs med vattnet och blickar över  vattnet till Nackasidan och Kvarnholmen. 

Manillaområdet på Djurgården

Strax kommer jag fram till “Nedre Manilla” en byggnad jag besökt flera gånger i samband med mitt resledar/guidjobb.Villan är privat och disponeras av familjen Bonnier och här finns en fantastisk samling av svenska författarporträtt.  Författare som under sin tid gett ut böcker på Bonniers förlag. (Porträttsamlingen är inte öppen för allmänna besök eftersom villan är privat. Men man kan boka visningar i en “egen grupp”.  Byggnaden ritades av Ragnar Östberg, den arkitekt som även ritade och var ansvarig för byggandet av Stockholms stadshus.

Varför heter ett område på Djurgården i Stockholm just Manilla. Vi får ta oss tillbaka till 1700-talet och kung Gustav III:s tid.  Han överlät nämligen ett stycke mark här till ett spanskt sändebud och han kallade platsen för Manilla. Detta efter Filippinernas huvudstad och Filippinerna var på den  tiden en spansk koloni. Sändebudet började bygga ett hus här men han blev hemkallad till Spanien och området förföll. Så småningom blev det uppdelat i bl.a.  nedre Manilla mot vattnet, övre Manilla längre upp och  Manhem en liten bit bort. Manhem kom sedan att bli Manillaskolan, en internatskola för dövstumma barn ,som fanns här från 1817 till 2013 då den flyttade till Kungsholmen.

Stockholm. Djurgården. "Nedre Manilla" eller"Villa Bonnier". Nedre Manilla på Djurgården eller som det också kallas “Villa Bonnier.”

Manhem  som blev Manillaskolan och som sedan blev skolan “Campus Manilla”. En allmaäm skola för elever från förskoleklass till gymnasiet. Skolan är populär och man kan ställa sina barn i kö från det att de fyller ett år. (Här går prinsessan Estelle så det kanske gjort att skolan blivit än mer populär-)

Mot Biskopsudden

Nere vid vattnet vid  Manilla ser jag ett monument. Och givetvis tittar jag närmare. “Frihetens Port,” ett estniskt frihetsmonument. “För att uppmärksamma de estniska människor som flydde till Sverige under andra världskriget “. Monumentet är åtta meter högt och tillverkat i grå granit. Mäktigt! Monumentet restes 1994 för att uppmärksamma att det gått 50 år sedan tiotusentals estländare flydde till Sverige för att undkomma kriget. “Frihetens Port  är menat som ett tacksamhetstecken till det svenska folket samt ett minne att vårda för kommande generationer”.

Denna text är ingraverad på monumentet.

“Denna Frihetens Port restes år 1994 av ester och estlandssvenskar som tack till Sveriges Folk.

Vi kom över havet i små farkoster undan terror och diktatur. Vi var trettio tusen som nådde fram – män, kvinnor och barn. Vi var arbetare, fiskare, bönder, lärda kvinnor och män. Vi mottogs väl, vi fick arbete och kunde bilda hem och familj i trygghet. Vi glömde aldrig länder som vi tvingades att lämna och vi arbetade för dess frihet. 

Må denna Frihetens Port bära vittnesbörd om Sveriges humanitet och tolerans gentemot människor som sökte fristad i en ond tid och om folkgrupper som fann ett nytt hem här. “

Frihetens Port är väldigt vackert i sin enkelhet. Särskilt denna soliga dag. Påminde mig också om döttrarnas farmor och farfar som  1944 kom över Östersjön från Estland till Sverige. Och friheten.

Jag är nu nästan framme vid Biskopsudden och vänder mig om och kan här skymta Nacka strand i fjärran, på andra sidan vattnet. 

Biskopsudden. Många båtar ligger kvar vid bryggorna och serveringen vid vattnet har fortfarande öppet. Jag såg/läste också  att krögaren/kocken Tommy Myllymäki  här vid Biskopsudden öppnat en krog, “Aira”. Inget direkt “slink-in ställe” utan mer en riktig gourmetkrog. (Krogar har det funnits här under många år och ägarna har milt sagt varierat.)

 

I morgon går vidare. Välkomna med. Och den rundan blir kortare. Inlägget också.

Stockholm

Svindersvik – Gård och café från 1700-talet

28 mars, 2020

Vi är på gång, på väg längs vattnet här vid Svindersviken och målet är gården Svindersvik och café Brygghuset. En kaffepaus lockar innan vi tar oss vidare hem till Södermalm igen.

Under veckan som varit har jag tagit er med på en långpromenad på västra Sicklaön i Nacka .(En grannkommun till Stockholm.) Även kontakten med vatten har hela tiden  påtaglig. Och så även med en hel del natur.  Flera stopp har det blivit för  längs vägen finns en hel del att se både av historiskt värde och av det mer moderna slaget. Igår blev det ett stopp i  Marinstaden  med sina villor och radhus som är byggda på pålar i vattnet.

Visst är mars en vårmånad. Men på vägen till Svindersvik, längs vattnet, låg det tunn is kvar. Visst är våren här men på väg till  Svindersvik såg vi att det låg tunn is på vattnet. 

 Café Brygghuset på Svindersvik – En favorit

Vi kommer hit till fots och har gått dryga 7  kilometer sedan vi startade på Södermalm.Det är en vacker eftermiddag och vi tittar efter en plats vid vattnet. Men eftersom vi vill hålla avstånd så är inte möjligheterna här så många. (Väldigt få)

Vi närmar oss Svindersvik längs vattnet. Gott om platser utomhus vid café Brygghuset vid Svindersvik. Och vill man inte sitta vid vattnet eller att det är fullt här finns flera utspridda platser på gårdssidan.(Just nu är det bra att de just är spridda)

Café Brygghuset vid Svindervik i nacka. Härlig 1700-tals miljö. En favorit bland caféer. Brygghuset vid Svindersvik är ett jättemysigt café med  bakverk, smörgåsar, soppor och lättare lunchmat. Allt “hemlagat” från grunden.

Detaljen med våra sittplatserna löste sig smidigt  och herrarna i sällskapet slog sig ner. Väldigt roligt att det var så många besökare här. Men allt var noga genomtänkt – Från själva serveringen till avstånd mellan bord och personer i kön.

Gästerna pekar på  eller talar om vad man vill ha.Och personalen med handskar och tång lägger upp.

Svindersvik och Café Brygghuset. Mysig inomhusmiljö Och extra lovvärt att gästerna spritt ut sig. Svindersvik och Café Brygghuset . Trevligt även inomhus. Och gästerna hade spritt ut sig.

Väldigt gott och skönt med en kaffepaus i solen efter 7 km. Maken och vännerna Susan och Jörgen ser nöjda ut.

 

En annan byggnad som också tillhör café Brygghuset i Svindersvik. Här gräddas det våfflor. Bord och stolar finns inomhus att nyttjaEn annan av byggnaderna på Svindersvik som också tillhör caféet.  Här gräddas det våfflor som man beställer inne i caféet men hämtar här.  Och i byggnaden finns  också  bord och stolar och även en liten loppis.

(Jeanette som driver kaféet är förälder till ett par elever som gick på Svenska Skolan i Ban Phe i Thailand när jag jobbade där  många år sedan. Nu var det så många gäster att jag inte ville störa med att hälsa. Jeanette höll på att grädda våfflor).

Lite historia om Svindersvik

Den gula huvudbyggnaden ritades av rokokoarkirtekten Carl Hårleman och byggdes som sommarnöje till Stockholmsfamiljen Grill i mitten av 1700 talet. Ett sommarnöje i den här storleken kallade man allmänt för en “grosshandlarvilla”. Just namnet grosshandlarvilla  kommer sig av att under slutet av 1700-talet och till början av 1900-talet köpte eller arrenderade många förmögna grosshandlare mark. Ofta sjötomter där de sedan uppföra stora villor.  Många grosshandlarvillor kom till runt om i olika delar av skärgården i Stockholm och de finns fortfarande kvar. Tar man en tur ut i skärgården, både den norra och södra, ser man dem ofta. Och med fantastiskt fina lägen.

Svindersviks gård blev såld  1780 och har haft olika ägare.  Och på 1940-talet blev gården köpt av Nordiska Museet som än idag driver verksamheten. (På hemsidan här går det att läsa om olika evenemang och visningar som kommer att äga rum.) )

Grosshandlarvillan – Svindersvik.  Gott om gamla äppelträd i parken. Men jag undrar om de taniga grenarna orkar bära någon frukt…

Familjen Grill

Och hit ut till den stora villan  flyttade familjen Grill när sommaren kom. Helt enkelt var det inte på 1700-talet  att ta sig  så här långt utanför Stockhom så det blev  roddbåt som familjen blev transporterad med.  Inne i “staden” det var  alltså Gamla stan som gällde, ägde Familjen Grill också Grillska huset.  Ett stort hus vid Stortorget där de bodde de vintertid.  Sedan 1963 bedriver Stadsmission en omtyckt konditoriverksamhet i byggnaden.

Stockholm ägde familjen flera byggnader, bl.a. Torstensonska Huset. En byggnad som senare såldes vidare till prinsessan Sofia Albertina och idag huserar UD där. Flera svenska järnbruk var också i familjen grills ägo fram till en konkurs på 1800 talet; Söderfors, Iggesund och Österbybruk. Dessa bruk har också periodvis ägts av släkten de Geer.

Gott om gamla äppelträd är det i parken. Och en del är som gjorda nu för att kunna vara lite avskild i dessa tider.

Mot Södermalm

Från Svindervik fick  vi för några kilometer närheten till vattnet. Men vid Sickla kaj och Henriksdal började det arta sig igen. Vi bestämmer oss för att ta färjan från Hensiksdalsbryggan i Södra Hammarbyhamnen/Hammarby sjöstad och ta oss över till Barnängsbryggan på Södersidan. En sjöresa på fem minuter. Och sedan återstår den sista kilometern hem längs kajen.

Tittar på stegmätaren och ser att vi utifrån kartan gjort en del steg extra så resultatet är totalt ca 15 km. Ren friskvård!Och en väldigt trevlig sådan.

På väg till Henriksdalsbryggan. Många sitter längs kajen och njuter av det vackra vädret. Och på andra sidan Hammarby sjö ligger Södermalm.

En karta över den sträcka vi gått.Start och mål vid den “röda pluppen”. (Ett par km mer enligt stegräknaren än vad kartan visar. Som fotograf blir den en del extra metrar,)

Barnängsbryggan, (Söder) och sedan över till Nacka mot Finnboda, Kvarnholmen, Marinstaden, Svindersvik, Hemriksdalsbryggan, Barnängsbryggan och hem.(Har ni missat något av promenaden och vill hänga med så finns den i bloggen under den senaste veckan.)

Foto Resor utomlands

Runt – Ordet att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

5 november, 2019

Runt är veckans ord att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så går den ut på att med bild och/eller text tolka det angivna ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och tolkningar. Och alla är välkomna att vara med. (OBS! Sanna  har en ny bloggadress. Finns i länken till henne här ovan)

Ordet “runt” är ännu ett exempel på ett av dessa svenska ord med många olika betydelser. Så det ska bli roligt att se hur andra deltagare tolkat ordet. Kreativitetn är alltid stor. För egen del blir  tolkningen i forma avd en resa. Kanske inte helt otippat.

Här är i på väg runt Kap Horn i södera Chile. Också en av världens sydligaste ounkter. Här är vi på väg runt Kap Horn i södra Chile. En av världens sydligaste punkter. 

Vår resväg med fartyget Princess Star började i San Antonio en bit öster om Santiago de Chile och slutade i Argentina i Buenos Aires.

Runt Kap Horn – En fantastisk resa

Många olika resor har jag gjort i mitt liv, både långa och korta och alla har påverkat mig på ett eller annat sätt. Och många är erfarenheterna jag/vi har med i bagaget.

Räknade till att jag till dags dato besökt alla världsdelar och besökt 57 länder  (alltså besökt och inte bara passerat för då blir det fler) och några till ska det nog bli. Några resor som verkligen sitter fast är den “jorden runt” resa vi gjorde 2005, resan med tåg från Peking och till Tibet och vistelsen där. På denna topp tre lista hamnar också resan runt Kap Horn som vi gjorde i februari i år.

Tidig morgon och vi flyger in över Anderna och närmar oss Santiago de Chile.

Vi startar först av allt  med ett par dagar i Santiago. Det är en stor stad som är utspridd men själva stadskärnan känns överkomlig. Sedan var det dags att ta oss till hamnstaden San Antonio för  att kliva på  fartyget Star Princess och börja resan  som skulle ta oss söderut längs Chiles kust.

Santiago de Chile, Chiles huvudstadl , är en vacker stad men ligger i en “gryta”. Höga berg omger staden och läget här i “grytan” gör att luftföroreningarna ofta är märkbara. (Syns här på bilden)

Fartyget, Star Princess, som ska bli vårt hem i tre veckor väntar på oss i San Antonios hamn.

Här ligger hon, fartyget Star Princess, som förhoppningsvis ska ta oss hela vägen runt Kap Horn.Här ligger hon, Star Princess, fartyget som förhoppningsvis ska ta oss runt Kap Horn.

 På väg

och efter ett par dygn till havs kan jag konstatera att Stilla Havet i alla fall just där och just då hade fel namn. För stilla var det inte alls. Men ska man ta sig runt Kap Horn så är det båt som gillar. Men med kraftiga stabilisatorer och en klok kapten som ändrade lite på resvägen så tedde sig havet mer stilla.

Naturen var ett skådespel och fängslade  och det blev ett par trevliga stopp i en del av Chile och Argentina som heter Patagonien. Här hade vi möjlighet att på nära håll, alltså i land, se mer av landskapet.  Och skiftande natur upplevde vi verkligen.

Vi är fortfarande på väg mot målet att ta oss runt Kap Horn. Här stopp i södra Chile , i den lilla staden Chakabuca. ap Horn. Fortfarande på väg till att ta oss runt Kap Horn. En lång resa. Här stopp i den lilla hamnstaden Chacabuko  i södra Chile.

Än längre söderut kom vi. Och det märktes verkligen att vi närmade oss Antarktis. I staden Ushuaia,  i södra Argentina,också kallad “världens ände”  låg många av de expeditionsfartyg som skulle ta sig till Antarktis. Ushuaia är också porten till “Tierra del Fugo” – Eldslandet. Tänk att det ens kan finnas en stad här.

 

Vi lämnade Ushuaia

och nu var det alltså till Kap Horn vi skulle  . Dimma och med en vindstyrka på 35m/sekund, storm, ville det till att både hålla i sig själv och kamerorna.

Välklädd. Och förväntansfull.

Kap Horn i sikte! Plötsligt skingrade sig molnen för ett kort tag men vindstyrkan var den samma. Och det är just här vid Kap Horn som Stilla Havet och Atlanten möts. Många är de fartyg som under åren förlist när de försökt runda udden.

Ska vi komma helt runt Kap Horn? Äntligen! Ska vi komma helt runt?

Nja! Vi kom inte helt runt. Men nästan. Den hårda vinden och fartygets höjd spelade viss roll. Men vi vet de som varit på kryssning här och det varit vindstilla och ändå inte ha rundat. Vetskapen om att man är “nära ” Antarktis och här finns många isberg under havsytan gör att säkerheten går först. Känns tryggt det också.

Här ett fartyg som ska ta sig vidare på en expedition till Antarktis.

Vi lämnade Kap Horn och kom över till Atlanten. Här var havet lugnare och nu var det Falklandsöarna som väntade. Och förstås pingviner.  

 

 

Titta gärna in här för att se fler av veckans  tolkningar.

Resor utomlands

Hotell med anor – Meliá Recoleta i Buenos Aires

15 mars, 2019

Vi lämnade Port StanleyFalklandsöarna och hade med oss både pingviner och andra fina upplevelser i bagaget. Nästa hamn och stopp på resan blev Montevideo i Uruguay som vi nådde efter två nätter och tre dagar till havs. Och efter  ännu en natt, nu “inomskärs,” nådde vi slutmålet för resan,  Buenos Aires.   Här vi lämnade vi fartyget och anrika hotell Meliá Recoleta Plaza väntade på oss.

Anrika hotell Melia Recoleta Plaza väntade på ossAnrika hotell Meliá Recoleta Plaza väntade på oss.

Hotell Meliá Recoleta Plaza

på Calle Posada 155, i den “finare stadsdelen” Recoleta i Buenos Aires centrum visade sig vara en byggnad  med kända anor. Och i byggnaden har många händelser av skilda slag utspelat sig undre årens lopp. Själva huset kom till på 1930-talet. På den tiden var detta område i B.A. “the red light district” med nattkubbar, barer, bordeller och hög kriminalitet.

Ett hotell som har sin speciella historia. Här bodde i två år ,1942-1944, Argentinas dåvarande "first lady" innan hon blev presidenthustru. Detta  hotell har sin speciella historia. Här i byggnaden bodde mellan 1942 och 1944 Eva Perón, kvinnan som skulle bli en ikon i Argentina.  

Eva/Evita Perón, född Duarte, var skådespelerska /artist och flyttade från landsbygden till B.A. 1935. Inkomsterna och jobben var få och små så billiga hotell eller boenden hemma hos vänner var det som stod till buds. Och med hjälp av både tur och högt uppsatta militära vänner, fick Eva en roll i en radioteater. Det ena gav det andra och hon fick råd att flytta in i en liten lägenhet här i byggnaden.

Kanske var det turen, de militära vännerna och viljan att bli något som tog Eva vidare. För på en stor välgörenhetsfest blev hon ett par år senare presenterad för Juan Perón, då arbetsmarknadsminister. Det berättas att det var kärlek vid första ögonkastet och paret gifte sig 1945.  Eva var då 25 år.

I samband med att Juan Perón blev Argentinas president 1946 kom  Eva till att leda hälso och arbetsmarknadsministerierna. Hon bistod sin make på olika sätt, även  för att säkra makten, och tog bl.a. kontrollen över fackföreningsrörelsen.   (Mer om Eva/Evita Peron har jag skrivit här.)

Tjusig entré

Bilder på Evita Peron finns på väggarna i hotellets lobby.

Delar av hotellets lobby.

Gammal inredning med många spår av Eva Perón.

Röda mattan utrullad.

Hotellet i sig

hade verkligen den gamla stilen bevarad. De flesta rum var uppkallade antingen efter mer eller mindre kända jazzmusiker, skådespelare, operasångare, sångare,konstnärer eller författare som bott på hotellet . Vi hamnade hos Ella Fitzegerald. (Namnet är felstavat på dörren)

Detta anrika hotell hade stora rum inredda i gammeldags still En del av det tidstypiska rummet som också hade en loungeavdelning med soffa och bord.

En liten men trevlig takterass på hotell Melia Recoleta . Uppe på taket fanns en liten terrass med en minmial pool och några solstolar. Men mysigt att slå sig ner här i skuggan.

Även hotellets restaurang var jazzinspirerad.

 

Här i hotellets “Bistro” var det förr en syateljé där många av både Evita Perons och andra societetsdamers kläder syddes upp av världens främsta modeskapare, bl.a Dior. Dags för vår frukost. Riktigt god och i läcker miljö. En bra start innan det var dags att ge oss ut i  Buenos Aires .

Bistron på hotell Melia Recoleta var även den jazzinspirerad med många jazzmusiker på väggarna.

 

 

Resor utomlands

Kap Horn – Där Stilla havet och Atlanten möts

11 mars, 2019

Vi hade verkligen sett fram emot, att precis som de gamla segelskutorna runda Kap Horn, den allra sydligaste delen av Eldslandet, “Tierra del Fugo,”  i sydligaste Sydamerika. (När vi var på plats för ett par veckor sedan skrev jag ett inlägg  om Kap Horn med lite historia som finns att läsa här.) Kap Horn eller på spanska, Cabo de Hornos, är mytomspunnet på flera sätt. Alltsedan udden passerades i början av 1500-talet, av spanjoren Francisco de Hoces, har många seglare följt i hans spår.

Tidig morgon och vi närmar oss.

Kap Horn

mötte oss med väldigt kraftiga vindar, 32 m/sek, nästan orkan. (Orkan är det vid ca 33m/sek.)  Ju närmare vi kom i lä av land desto mindre märkte vi vindarna. Bra så!  Och i detta område är det alltid vindarna som kunnat ställa till stora besvär för de som försökte ta sig runt udden. Förr, innan Panamakanalen kom till /var färdigbyggd 1914, gick sjövägen mellan USAs väst och östkust via Kap Horn. Även saltpetertraden mellan Chile och Europa gick förr denna väg.

Kap Horn reser sig mäktigt ut vattnet. Längst till vänster i bild ligger självaste “Hornet”. Här har ett mindre fartyg, på väg mot Antarktis, tagit sig närmare land.

Översiktskarta med “Hornet” märkt med rött. Strax söder härom, vid Drakes sund” möts Stilla havet och Atlanten.

Vindarna, framför allt västvindarna, skapar rejäl sjögång. Här i vattnen finns heller inga kontinenter som stoppar den hårda blåsten. Och så här långt söderut pressas vindarna ihop av bergskedjan Anderna och Antarktiska halvön. Havet är också grundare och starka strömmar finns som påverkar sjögången. Även isberg kan finnas. Förr, när det var segelfartyg som gällde, var det särskilt problematiskt  att runda udden från öster, Atlanten, till väster, Stilla havet – mot ström och vind. Det kunde ta veckor av kryssande (sick-sacka) innan man nådde Stilla havet.

Vårt fartyg rör sig i cirklar. Här syns svagt till vänster den väderstation som finns och som är till hjälp för sjöfararna.

Kap Horn på Eldslandet längst söderut i Chile ligger framför oss. Här möts Stilla havet och Atlanten. Fyren och väderstationen skymtar på land.

Går det att komma i land?

Finns det några som bor här? Jo, det kan gå att komma iland men det beror på hur vindarna blåser. För att ta sig in måste fartyget vara av  modell “mindre” och heller inte så högt att det påverkas av vindarna. Här på Sydamerika sydligaste utpost, Kap Horn, bor bor en familj. Och att få möjligheten att få bo och arbeta här är det många som vill ha och jobbet är väldigt välbetalt. Även förenat med en hel del strapatser.  Vissa villkor finns och det är att barn till familjer som kommer och bor och arbetar här inte får vara äldre än sex år. (Finns ingen skola)

Rejält inzoomad bild med fyren,väderstationen och bostadshuset och den chilenska flaggan hissad.

Familjerna som bor och jobbar här har kontrakt på ett år. Mestadels är det män från chilenska flottan med familjer som söker sig hit.  Jobbet består i att sköta om fyren, sköta kommunikation via radion, rapportera vilka fartyg som passerar och sköta väderstationen med rapportering. Besökare vill gärna komma hit men det är aldrig tal om spontana sådana utan de förbereds i god tid och är oftast forskningsbetonade. Vad gäller ström finns en dieselgenerator ger el åt familjens bostadshus och fyren och kommunikationen här ute sker oftast via en VHF radio. (Kommunikationsradio som är vanlig till sjöss.

Att markera närvaro är också något som ingår i jobbet här. Kap Horn hör till Chile och har en militär strategisk betydelse för landet.

Gott om besökare denna dag. Här vid det albatrossliknande monument som finns för alla som förlist i havet här utanför.

Här finns bara hav

Inget land stoppar vind och vågor som kan härska helt fritt. Antarktis bidrar till de västliga vindarna, just de vindar som gjorde det så svårt för de stora segelfartygen att runda från Atlanthållet. Ibland gav de också upp och seglade jorden runt för att ta sig till Chile med sin last. Chile och Argentina har i många år legat i fejd med varandra om var nationsgränserna ska dras.  Så inbjudande känns inte “Hornet”, mest som en bergsformation som sticker upp 464 meter ur havet .  (Förbjudet att bestiga)

Stålmonumentet som står uppe på höjden föreställer en gigantisk vandringsalbatross och kom till 1992 genom Kaphorn klubbens försorg.   Symboliken i monumentet är att när en sjöman dör förflyttas hans själ till en albatross. Och faktiskt när vi stod här på däck såg vi en albatross passera. Men den var snabbare än ät jag hann med att fånga den på bild.

Den blå himlen gjorde tappra försök att ta sig genom molnen, men lyckades inte helt. Men med tanke på 361 regndagar per år var det ändå helt ok. 

Den sydligaste udden av Kap Horn . Självaste "hornet". Den sydligaste udden på Kap Horn. Och vi kom en bit runt.

Vi lämnar “Hornet”.  Molnen hopar sig på nytt. Och nästa stopp för oss efter ett par dygn till havs blev Falklandsöarna. Men först kommer vi att passera en del av Drakes sund där Stilla havet och Atlanten möts. Det är också det vatten som skiljer Eldslande vid Sydamerikas sydspets från Antarktiska halvön och Västantarktis.

Mäktiga vyer. Tänk att jag faktiskt varit här. Nästan en svindlande tanke.

Och så intyget som faktiskt bevisar att jag var på plats. (Jodå, maken har också ett intyg.)