Foto Resor utomlands

Människor – Ett fototema för juli månad

6 juli, 2020

Juli månad är här och så är också ett nytt fototema. Här är det är resebloggen/resebloggaren  Marias memoarer som  ger inspirationen till dessa månatliga teman. För juli månad är temat människor. Kanske vill du också vara med.

Jag tyckte månadens temaord var spännande och inspirerande men också svårt. Svårt i den bemärkelsen att inte sväva ut och även svårt att välja vilka bilder som skulle passa in. Men efter att ha funderat ett tag så hamnade jag tankemässigt tillbaka i tiden, till en av de mest fantastiska resor jag gjort. En resa, sista veckan i april 2009, som gick från Peking i Kina till Tibets huvudstad Lhasa.  Och vi valde att göra resan med tåg för att då få ser mer av både Kina och Tibet. Vilket vi också fick. Att ta tåget är dessutom ett bra val eftersom Lhasa ligger så pass högt, 3656 meter ö.h. och man hinner under resan  kanske till viss del vänja sig vid hög höjd. Bitvis är tåget uppe på dryga 5000 meter och man märker absolut av den tunna luften.

Själva resan tog nästan 48 timmar och blev i sig minnesvärd på alla sätt- En resa och vistelse som verkligen gav mängder av erfarenheter och upplevelser som vi alltid kommer att ha med oss.  (Vi som reste  tillsammans var maken B, vår goda vän Anna och jag)

Pekings Västra järnvägsstation är gigantisk. Och mängden människor på resande fot är också många. 1. Pekings västra järnvägsstation. I väntan på natttåget. Och det är många människor som är på resande fot. (Vännen Anna vinkar från rad två.)

Människor

2. Pekings Västra järnvägsstation. Vår tågvagn. Konduktören ser till att alla kommer till sina kupéer.

3. Vi hade en kupé i första klass och där ingick det “egen syrgas” för säkerhets skull.  Tåget kom i Tibet att passera på dryga 5000 meters höjd där luften är tunn så jag visst var det bra att för säkerhets skull testa att den fungerade.

Tibet. Lhasa. Vi har just anlänt. Gott om människor men inte alls trångt. 4. Vi har just anlänt till järnvägsstationen i Lhasa. Gott om människor men inte alls  trångt. Turister och inhemsk befolkning blandas. 

Lhasa. Potalapalatset. Mängder av människor, både tibetaner och andra vill göra ett besök här- 5. Potalapalatset började byggas på 600-talet och lockar dagligen mängder av människor till ett besök.  En av orsakerna är att detta under många år var Dalai Lamas vinterresidens och många tibetaner är starkt troende buddhister. ( Om palatset i sig, vår tågresa och  ankomst till Lhasa har jag skrivit om här.)

Gamla Lhasa. Färgglad gatumiljö och människor är på väg. 6. Färgglad gatumiljö i gamla Lhasa. Människor är på väg.

Lhasa. Typisk gatumiljö. Människor är klädda både i traditionella kläder och mer västerländska. 7. Typisk gatumiljö. Människor är klädda både i traditionella tibetanska kläder och mer västerländska. Observera att kvinnan under parasollet till vänster bär munskydd. (Mot avgaser)

8. En del munkar rör sig också ute på stan.(Tibet är ju ett starkt buddhistiskt land.) 

Vad gäller bilderna på barnen så har jag fått tillåtelse att ta dem. Och jag tycker de talar helt för sig själva.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

Kanske hittade du någon bild som du fastnade för lite extra. Vilken i så fall?

 

De teman som hitintills och där jag varit med är vatten i april, mönster i maj och moln i juni.

 

 

 

Du Kanske Också Gillar

34 Kommentarer

  • Svara Znogge 6 juli, 2020 | 13:25

    Vilken snygg tolkning och så bra att välja resan som ett genomgående tema. Alla bilderna är fina var och en på sitt sätt men jag fastnade lite extra för bilderna på barnen. Speciellt tyckte jag om den där en stol får fungera som matbord. Det bara visar att det går bra att tänka utanför boxen och hitta en lösning!

    Kram och ha en fin måndag!

    • Svara Ditte 6 juli, 2020 | 13:32

      Tack! Jag funderade först en del och det är lätt att hamna både kors och tvärs. Men nu blev det ett mer samlat grepp och från en plats/trakt jag verkligen fascinerades av på olika sätt.
      Barnet med stolen som matbord i gatan gillar jag också. Allt behöver inte vara så tillrättalagt utan fungerar bra ändå,
      Önskar dig också en bra måndag.
      Kram

  • Svara Ruth i Virginia 6 juli, 2020 | 13:37

    Alla foton. intressanta.

    1. Modern med bebisen på ryggen. Så typiskt asiatiskt.
    2. Dent gulliga lilla varelsen i gult och rött
    3. Den lilla killen, som sitter på en stol och äter från en annan.
    Överhvudtaget är barnen oemotståndliga.

    Kan förstå att det var en MYCKET SPECIELL resa.

    • Svara Ditte 6 juli, 2020 | 15:19

      Tack! Ja, det var en speciell och väldigt givande resa på många sätt- En av de bästa vi gjort. Och barn säger och visar så mycket och är ofta så omedvetna.

  • Svara Micke 6 juli, 2020 | 13:52

    Kina är ju ett enormt stort land att besöka, har bekanta som rest runt där och efter alla redovisningar av dem så har jag bestämt mig för att inte utesluta en resa dit nån gång men det är lite tveksamt trots det.
    Men fint är det ju och säkert en minnesvärd resa så vem vet hur det blir här?
    Är nog för lat helt enkelt, håller mig antagligen även i fortsättningen till Spanien och grekland 😉

    Oerhört fina bilder där…tack för den reseskildringen.

    • Svara Ditte 6 juli, 2020 | 15:23

      Tack! Vi bodde i Peking i nästan fyra år, 2007-2910 och hann resa runt och se väldigt mycket. Idag är ju den “politiska kartan” omgjord och mycket är ändrat. Men resan hit till Lhasa och Tibet är ett fantastiskt fin minne.Både resan med tåg i sig och vistelsen där. (Vi flög tillbaka till Peking)
      Vi var tillbaka till Peking för ett par år sedan men visst hade mycket ändrats. Och mycket var sig också likt.

  • Svara Tove Olberg 6 juli, 2020 | 14:31

    Å det finns ju fåtal gånger då jag åter skulle vilja skriva blogg – människor som tema; jag säger då det. Inte sväva ut, det var ju det då … jag skulle såklart skriva om människotyperna, olikheterna som formar oss och hur det kan gestalta sig.
    Hur många bilder tar jag på människor så där? Så gott som inga. Och hur skulle jag få till det knuten till människotyper?
    Stilig tolkning och bild nummer 3 där du testar syrgasen och helt utan tvekan bild nummer 10.
    Härlig läsning och bildvisning, du har sjön att ösa ur!
    Måndagskram som inkluderar att din rekonvalescens fortskrider enligt bästa resultat vad det lider 🙂

    • Svara Ditte 6 juli, 2020 | 15:29

      Tack Tove för fina ord.
      Jag var orolig för att jag skulle sväva ut så jag bestämde mig ganska snabbt för att hålla mig till ett land och ett fåtal miljöer. Människotyper hade kunnat bli flera andra inlägg. Absolut Oftast tar jag inte heller så många bilder på människor men i Lhasa blev det så. Människor och miljöerna där jag såg dem. Bild nr 10 tycker jag också mycket om och den är verkligen en just här och nu bild. Inga konstigheter att ha en stol som bord och äta mitt i gatan.
      Tack för omtanken och lite bättre är jag. Skönt så.
      Stor kram

  • Svara Primrose 6 juli, 2020 | 15:47

    Vilken spännande resa! Spännande på många sett. Ett att det kanske skulle behövas syrgas! Du ser nöjd ut så din var säkert OK, tur det!
    Bra med tåg, som du säjer, man ser mer! ,-)
    Potalapalatset, gillar jag verkligen. Kul att få se bilder.
    Intressant att se gatubilder, få se hur det ser ut, och deras vardag, såg kvinnan med munskydd . mot avgaser, vilka fönster byggnaderna har, set charmigt ut .
    Barn är ju underbara och alltid fint att se på bild, charmiga bilder allihop! Men jag väljer den lilla pojken tror jag det är, som sitter på en pall och har maten på en stol, rörande!
    Tack för den resan Ditte! ,-)
    Ha det gott! Varm Kram Primrose ,-)

    • Svara Ditte 6 juli, 2020 | 16:04

      Det var en fantastiskt fin resa på alla sätt. Både själva resan och vistelsen. Många fina möten blev det också. Vad gäller syrgasen behövde jag den inte men testade så att jag visst att den fungerade. Bra med tåg både för att man ser mycket och även att vi hann vänja oss vid de höga höjderna. Luften är så tunn att det kan bli knepigt att andas om man inte tar det försiktigt. Kroppen måste vänjas.
      Visst är bilden den lilla som äter fin. Och så naturlig. Perfekt med en pall och en stol som bord.
      Jätteroligt att du var med.
      Kram

  • Svara Gertie 6 juli, 2020 | 16:40

    Åh, här är det igenkänningsfaktor på hög nivå, både bokstavligt och bildligt! Vilken fin tolkning du har gjort och jag drömmer mig tillbaka med hjälp av dina fina och varma bilder. Tusen tack, nu blev jag lite glad igen och resenerven gav sig till känna.
    Människorna i Tibet är nog bland de vänligaste och mest gudfruktiga jag har mött och det avspeglar sig verkligen i dina bilder. Kram och tack!

    • Svara Ditte 6 juli, 2020 | 17:09

      Tack! Vad roligt! Du var i åtanke när jag tittade och valde bilder. Tänkte på vilka fantastiska bilder du som fotograf fått till. Detta är länge sedan och min kamera då var inte så där jättebra. Men jag tycker ändå att jag fått till temat hyfsat.Ni såg ju och upplevde så mycket mer än vad vi hade tid och möjlighet till. Men jag har läst om er resa och sett dina jättefina bilder och tagit det till mig.
      Detta är en resa vi bär med oss.
      Kram!

  • Svara Eva 6 juli, 2020 | 18:22

    Först vill jag säga krya på dig, hoppas du snart mår bättre..vilka fina o utryckande bilder jag fastnade för den lilla tjejen i gul jacka, hennes stil o kan det vara en mobil i handen? det är så intressant att se dina bilder o läsa om dina resor som du gjort under livets gång tackar för det …krya på dig fina Ditte o fin kväll kram

    • Svara Ditte 6 juli, 2020 | 19:49

      Tack Eva, för omtanken. Det här kommer att ta tid så det vill till att hålla humöret uppe.
      Jag tror det är en mobil den lilla flickan håller i handen men jag minns inte säkert. Många resor har det blivit och denna till Tibet är en av de bästa resorna vi gjort. Härliga minnen finns med mig.
      Ha en fin kväll.
      Kram

  • Svara Anette 6 juli, 2020 | 19:27

    Många fina bilder på människor, svårt att välja en favorit men sista bilden på mannen och barnet med den karga bakgrunden är nog min.
    Fantastisk skildring 😊

    • Svara Ditte 6 juli, 2020 | 19:46

      Stort tack, Anette! Ja, bilder på människor kan vara så mycket. Och jag fick bestämma mig innan för att det fick bli en begränsning och den blev till Lhasa och Tibet.
      Minns än idag mannen här med sitt lilla barnbarn när han gick runt Pamplonaklostret, ca. 10 mil utanför Lhasa. En sann buddhist bör gå runt här några varv.En minnesvärd resa på så många sätt.

  • Svara Geddfish 6 juli, 2020 | 20:39

    Vilka annorlunda bilder på människor! Ja, alla vi är ju människor, fastän vi ser olika ut och har olika förutsättningar.
    Jag fastnade för alla barnbilderna men speciellt för den lille som satt på sin stol och åt mat från en högre stol.
    Nästan lite gripande att se alla dessa människor.
    Vilken resa, för mig en drömresa, men självklart så var den tagande i kropp och själ.
    Du har fantastiska minnen att dela!
    Stor varm kram!

    • Svara Ditte 6 juli, 2020 | 22:15

      Människor är fascinerande och jag funderar mycket på många av de möten jag haft genom livet. Många fantastiska möten jorden runt. Minns så väl dessa barnbilder och när jag tagit dem. (Med tillstånd) Livet ser olika ut och barn är ju barn världen över. Och en pojke som äter med sina pinnar och har en stol som bord mitt i gatan. Trygghet på sitt sätt-
      Visst var det en fantastisk resa på alla sätt. Så minnesvärd och med otroliga minnen som finns bevarade.
      Jag är så glad för alla resor vi gjort och hoppas och önskar det ska bli några till.
      Stor kram

  • Svara BP 6 juli, 2020 | 21:24

    Det bidraget lär du nog vara ensam om, jag menar vem har besökt Tibet, inte så många skulle jag gissa. Fantastiska bilder. Måste säga att Lhasa var en positiv överraskning när jag tittar på bilderna. Trodde att det var mycket mera primitivt där. När man sedan ser bilderna på barnen kommer man snart tillbaka till den mera fattiga verkligheten om man säger så.
    Mina favon är konduktören i uniform som står i givakt vid tåget i Peking och självklart bilderna med barnen, speciellt den där pojken äter sin måltid på stolen. La också märke till att inget av barnen skrattar/ler. De var nog chockade att se en vit och blond fotograf. Och tjejen med den gula jackan och de röda byxorna – kolla hur hon vinklar sitt högra ben, som i en mannekäng-fotografering.

    • Svara Ditte 6 juli, 2020 | 22:26

      Tack! Och jag hade då en kamera som inte har den kvalitén som på de jag har idag. Vad gäller just Tibet har jag i alla fall en bloggvän, Gertie, som verkligen är globetrotter och tillika forograf. Hon har besökt Tibet och spenderat lång tid där och mer tid hade vi också gärna velat ha här. Men jobbet i Peking kallade så tiden var begränsad.
      Både Lhasa och Tibet är både gammalt och nytt i ett. Inte alls fattigt om man jämför med många andra länder men man lever på ett gammalt sätt och är till största delen jordbrukare. Såg ingen här som tiggde och det gör man ju i Stockholm och runt om i Europa. Pojken som åt såg oss inte men fotot är jag också väldigt förtjust i . En stol som bord mitt i gatan. Och mat. Och flickan som håller mobilen. Härlig. Minns barnen och situationen när jag tog bilderna. Och att jag såg annorlunda ut. Absolut.Säkert lite läskig.

  • Svara Emma, Sol som sol? 6 juli, 2020 | 22:28

    Jag undrar om inte bild 11, barnet med den härliga stansen och mobilen, är favoriten. Men sedan kom jag till nr 13, mannen med barnet, och då blev valet svårt att utse en favorit.
    Fantastiska bilder som förmedlar så mycket.

    • Svara Ditte 6 juli, 2020 | 23:47

      Tack! Jag minns, trots att det var länge sedan, dessa små barn och även när jag tog bilderna. Många fantastiskt fina möten blev det under denna resa och likaså många minnesvärda upplevelser.
      Sista bilden, mannen som bar sitt lilla barnbarn mötte vi när vi gick runt ett kloster, precis som man gör här på buddistiskt sätt. Vi gick ett varv men mannen och pojken skulle ta tre varv. Och flickan som poserar; så omedveten men samtidigt så medveten.

  • Svara KajsaLisa 7 juli, 2020 | 00:36

    Vilken spännande resa, titta ut genom ett tågfönster i 48 timmar låter spännande, det måste varit fantastiska vyer. Dina bilder var också fantastiska. Barnbilderna var roliga.

    • Svara Ditte 7 juli, 2020 | 10:20

      Tack! Hela resan var helt fantastisk och perfekt med tåget. Dels att se mycket men också att vänja kroppen vid den höga och tunna luften. Minns så v’l dessa barn fastän det var så många år sedan.

  • Svara Anki 7 juli, 2020 | 07:38

    Du har en ocean av minnen och minnesbilder att plocka fram ur dina arkiv. Fantastiska bilder! Inte lätt att välja favoriter, men jag fastnade för bilderna 9, 10 och 14 … så personliga och fina!
    Hoppas du mår hyfsat bra – fortsätt att krya på dig!
    Kram

    • Svara Ditte 7 juli, 2020 | 10:25

      Tack! Många resor har vi gjort och många minnen finns. Men en del resor och minnen är mer påtagliga än andra. Resan och vistelsen i Tibet är en av dem. Bilderna på barnen är ju tagna rätt upp och ner och just i stunden. Jag är också förtjust i dem men kan inte riktigt välja. Tror minnena här spelar in.
      Jag blir lite bättre dag för dag. Men det är segt och läker långsamt. Försöker vänja mig.
      Kram

  • Svara Ama de casa 7 juli, 2020 | 09:02

    Vilken fantastisk resa och helt otroligt bra bilder på temat! Jag tror jag gillar bilden med barnet som äter på “stolbordet” allra bäst, men det var ett svårt val 🙂

    Ha en braig dag!

    • Svara Ditte 7 juli, 2020 | 10:27

      Hela resan hit är en av de absolut bästa vi gjort. På alla sätt. Vilka möten, erfarenheter och upplevelser. Naturen och människorna också-
      Pojken som äter här mitt i gatan är också en av mina favoritbilder.
      Önskar er också en fin dag.

  • Svara Marias Memoarer 7 juli, 2020 | 10:42

    Vilken härligt tolkning, tack! Bilderna på barnen var ju ljuvliga! Jag föll även för bilden med tågkonduktören.

    • Svara Ditte 7 juli, 2020 | 11:32

      Tack! Det är väldigt roligt att vara med och dina fotoutmaninger ger så mycket.

  • Svara Susjos 7 juli, 2020 | 11:55

    Verkligen en fantastisk resa förstår jag, fint med så många minnen kvar genom alla bilder.
    Gillar också alla bilder på barnen, främst killen som äter på en stol, gillar också bilden på dej där i tågkupén med syrgasslangen!
    Hoppas du är på bättringsvägen!
    Stor kram!

    • Svara Ditte 7 juli, 2020 | 13:34

      Resan är nog den bästa vi gjort men så många möten, erfarenheter och upplevelser.
      Pojken som äter med sina pinnar och har stolen som bord är jag ockås så förtjust i .En “just här – just nu” bild. Jag var ju tvungen att se om syrgasen fungerade. Visste ju inte om den kanske kom att behövas. Och fungerade gjorde den.
      Tack! Lite bättre är jag. Men tämligen orkeslös.
      Stor kram

  • Svara Paula 7 juli, 2020 | 22:41

    Bilderna 10, 11 och 12, vem kan motstå de söta barnen! Och jag föredrar ofta att se dem på bild, i verkligheten blir jag lite handfallen i sällskap av barn. Vilken fantastiskt spännande resa. Lite dramatiskt också med vetskapen om att man kanske känner att man behöver extra syrgas…Du har många minneskarameller att suga på!
    Kram från pörtet

    • Svara Ditte 8 juli, 2020 | 10:27

      Hela resan var väldigt givande och på alla sätt. Upplevelser, miljöer, människor, naturen och alla erfarenheter har vi med oss. Och minnen förstås.
      Man färdas stundtals på dryga 5000 meter och luften är då så tunn att syrgas finns. Vi behövde den aldrig men jag ville testa hur den fungerade. Å andra sidan vande vi oss ganska bra vid höjderna under tågresan och blev inte “dåliga” när vi kom fram. Lätt hänt att bli det några dagar om man kommer per flyg.Vi är ju inte alls vana vid dessa höjder. Man får på plats bara tänka på att röra sig långsamt just p.g.a. den tunna luften.
      Ja, många minneskarameller finns det.
      Kram

    Kommentera