Stockholm

Kultur på Södermalm – Och alldeles inpå knutarna

9 januari, 2020

Gårdagens runda här hemma på Söder i Stockholm bjöd på en hel del historia som lättsamt blandades upp med kultur. I och för sig var det inte för mig några  direkta”nya kvarter” jag strosade runt i. Tvärt om. Jag har gått här många gånger men det finns alltid något att titta på och uppleva.

Kultur och historia finns det gott om på Södermalm. Och det blandas fint. Kultur och historia  finns det gott om på Södermalm. Just här är jag  på den östra delen av Åsögatan, på Åsöberget, 37 m över havet. Och i dessa kvarter, har man hela tiden författaren Per Anders Fogelström och hans Stockholmsserie som sällskap.

Kultur och historia på Södermalm

finns det gott om. Och detta är verkligen en stadsdel som har varit i stor förvandling och fortfarande är det. Här blandas det gamla med det nya.  Åsön var det tidigare namnet på Södermalm. Ett namn som kom från den tid då den mäktiga Stockholmsåsen sträckte sig genom hela Stockholm i nord-sydlig riktning.

Gårdagens runda bjöd mig både på en hel del historia blandat med kultur.

Jag startade hemma vid kanalen, vid den röda markeringen och gick norrut fram till  Tjärhovsgatan. Namnet kommer från att det här på gatan låg  en “tjärhov”. En tjärhov var en byggnad där man arbetade med tjära och där man tog bort vattenhaltiga avsättningar från tjära. En hel del sådana fanns förr på Södermalm. (Omskrivna också i Fogelströms Stockhholmsskildringar)

Här vek jag av österut och det första delmålet var Åsöberget och de östra, gamla delarna av Åsögatan. Jag stannade till vid de gamla 1700-tals husen. Hus där många varvsarbetare och sjöfolk bodde som under 1700 och 1800-talet. Här bodde man trångt och fattigdomen var stor. (Mer att läsa om detta finns via länken) Det var också hit, till detta område, den unge Henning kom 1860 från landet för att söka lyckan och arbete här  i staden. (Henning är tillsammans med Lotten, sin blivande fru, två av huvudpersonerna i Fogelströms “Stockholmsserie” som börjar med “Mina drömmars stad”.

Kultur idag. De gamla stugorna uppe på Åsögatan/Åsöberget. Kultur idag. Men livet här uppe på Åsöberget var hårt. Här på 1700 och 1800-talet var det nog få, om alla några, som tyckte att dessa hus var pittoreska eller charmiga. 

Många kultur hus ligger här uppe på åsöberget. Dessa gamla hus, idag kallade kulturhus, förvaltas av “Stadsholmen”.Och de är för uthyrning så man kan ställa sig i kö- Men den är lång och speciella krav gäller på hyresgästerna.

Här Lotsgatan på Åsöberget. Flera av gatorna, grändernarhar namn efter de yrkesgrupper som bodde här.

Från ett berg till ett annat och mer kultur

Jag lämnade Åsöberget och gick en bit söderut och gick uppför backarna till Vita bergen, en park och friluftsområde. Det nuvarande namnet kom till 1967 och innan dess var namnet “Hvita Berget”. Det namnet kom i sin tur till i början av 1800- talet och troligen fick det heta så p.g.a. den vita berggrunden. Även detta är ett kulturområde idag och på olika sätt. I den oländiga terrängen kring Vita bergen bosatte sig även här under 1700 och 1800- talet fattiga människor. Många av dessa arbetade bl.a. i traktens textilfabriker i Barnängsområdet. Under sent 1800-tal skildrar bl.a. Strindberg detta område som “stadens fattigaste och mest vanlottade trakt.” Detta finns med i romanen Röda rummet som kom ut 1879.

Sofia kyrka, 46 meter över havet, är ett landmärke som syns vida omkring upp på sin kulle i Vita bergen.

Barnängen

är ett f.d. fabriksområde som låg här vid Hammarby sjö och i boken Vävarnas barn, den första i  P-A Fogelströms Stockholmsserie,(verklighetsbaserad) beskrivs livet och villkoren här i Barnängens manufakturfabrik under åren  1750 till 1780. Mot slutet av 1600-talet byggde handelsmannen Jacob Gavelius en manufakturfabrik här och som i första hand skulle tillgodose arméns behov av textilier. I området kom också byggnader till för väverier och färgerier.  av 1700-talet var textilfabriken Stockholms största arbetsplats med över 600 arbetare. Textilfabriken upphörde  i början av 1800-talet. Men en ny fabrik tillkom 1868, Barnängens tekniska fabrik. Här tillverkade man då bläck och finare “eau de cologne” men snart kom också produktionen att innefatta  tvåltillverkning. (Än idag finns Barnängens tvålar och andra produkter.) Under  1950- talet flyttades och avvecklades industrierna här.

Namnet Barnängen är en förenkling av ordet Barnstugeängen och kommer från att det här på ängarna  vid Hammarby sjö i slutet av 1500-talet skulle byggas ett barnhospital som skulle tillhöra Danvikens hospital som låg en bit bort.

Jag fortsätter

min promenad men är också på väg hemåt. Stannar  först till och blickar mot Globen och den nya skyskrapan tvärs över kanalen från oss.

Kultur på sitt sätt. I varje dall Globen erbjuder det i variation. Kultur på sitt sätt. I varje fall Globen Vad gäller skyskrapan Stockholm New, som ska vara färdig till hösten är nog det kulturella där en öppen fråga.

Alldeles när jag gått nerför backen från Vita bergen och mot Malmgårdsvägen stannar jag till vid det välkända röd-gröna huset. Hasse& Tages skrivarstuga, Svenska Ords skrivstuga. Detta lilla hus från 1700-talet där så många härliga och underfundiga texter kommit till.  Kultur på alla nivåer.

Kultur på alla nivåer. Hasse& Tage. Här deras skrivarstuga. Kultur på alla nivåer. Hasse &Tages skrivarstuga. Och visst stannar jag till en stund . Och minns. 

Du Kanske Också Gillar

43 Kommentarer

  • Svara znogge 9 januari, 2020 | 14:13

    Vilket intressant och trevligt inlägg med ett lika intressant historiskt perspektiv. Fogelströms böcker hör till mina favoriter och efter senaste Stockholmsbesöket känns miljön bekant. Stugorna som i dag anses pittoreska och populära stod garanterat för armod förr. Hur som helst så tycker jag att det är fint att de finns bevarade.

    Kram och ha en bra dag!

    • Svara Ditte 9 januari, 2020 | 16:49

      Tack! Dessa områden besöker jag då och då och tänker också på hur det kunde vara att leva här på 1800 och första delen av 1900-talet. Och jag har alltid Fogelströms böcker i tankarna när jag går här. Ett stycke historia är det helt klart och viss modernisering har skett. Och nu när du varit här i trakterna så vet du ju hur det ser ut.
      Kram och trevlig torsdag.

  • Svara Ami 9 januari, 2020 | 14:44

    Vilken trevlig promenad. Och skrivarstugan ligger så fint!
    Stor kram

    • Svara Ditte 9 januari, 2020 | 18:13

      Att gå här är verkligen fint men att ha bott i trakterna på 1800-talet skulle jag inte velat göra- Nu är husen till viss del moderniserade och det bor ju inte heller så många i dem-
      Stor kram

  • Svara Ama de casa 9 januari, 2020 | 16:47

    Verkligen fina områden du har där runt knutarna! Så roligt att dom har bevarats också.
    När jag jobbade på Åsögatan tog vi ofta med oss mat från nån närliggande restaurang/salladsbar och hade picknick där vid Sofia kyrka. Jättefint!

    Ha en härlig kväll!

    • Svara Ditte 9 januari, 2020 | 18:20

      Visst är det! Och just “Vitan” vid Sofia kyrka är ju ett fint park och friluftsområde som erbjuder mycket. Vi går ofta hit till Vitabergsparken sommartid när det är olika föreställningar och uppträdanden på scenen här. Och picknick är då med. Även idag är det många som under den varma årstiden tar med lunchen hit upp. Så ett levande område är det verkligen och med idag fint bevarade små hus. Fint att du jobbade så till att ni enkelt kunde ta er hit.
      Önskar er också en fin kväll-

  • Svara Emma, Sol som sol? 9 januari, 2020 | 16:51

    Fantastiskt att dessa stugor finns i en huvudstad, faktiskt!
    Tänker på Tjärhovsgatan, hur ska det uttalas egentligen? Som hästens eller slottets hov? Ahhh, hittade att det på 1600-talet uttalades Tiärhååff så då ska det nog vara slottets hov.
    (Röda rummet, tror det blev lite knas med årtalet där.)

    • Svara Ditte 9 januari, 2020 | 18:12

      Visst är det. Historia, kultur fint bevarat tillsammans med en blandning av allt det nya- Söder är verkligen en levande stadsdel
      Jag skrev först i slutet av 1800- talet på röda Rummet och sedan hoppade jag fram 100 år. Men den kom ut första gången 1879.
      Vad gäller uttalet av “tjärhov” så har det nog ändrats under årens lopp- Idag uttalar man gatunamnet om som ett mellanting av hov i hästhov och hov som i det kungliga hovet. .

  • Svara BP 9 januari, 2020 | 16:59

    Ett väldigt intressant inlägg! Ja tänk att dåtidens fattigkvarter har utvecklats till nutidens mest eftertraktade områden. På söder samsas verkligen gammalt och nytt i en salig blandning, nästan en kulturkrock. Ena minuten befinner man sig i 1700-tala miljö, för att sedan kastas till 2020-talet med Stockholm New. Tycker man har lyckats väldigt bra ändå med att “hålla isär” gammalt och modernt på Söder.

    • Svara Ditte 9 januari, 2020 | 17:46

      Tack! Jag tänkte, när jag gick här, just på det du skrev. Man har lyckats med att hålla isär saker och ting. Kontrasterna finns och kultur, historia och det nya samsas här ganska fint.Och Söder är en levande stadsdel året om.

  • Svara Karin Eklund 9 januari, 2020 | 17:03

    Ditte,
    Jag får nog aldrig nog att läsa dina texter om trakterna du bor i och berättar om. Så mycket historia som har skrivits där och Fogelströms böcker har också fängslat mig rejält även om det är rätt länge sedan jag läste dem och mycket har glömts bort,.
    Tack för en fin promenad!

    • Svara Ditte 9 januari, 2020 | 17:44

      Tack! Vad trevligt att du ville gå med. Och kommer du till Stockholm vore det roligt att ta en tur här tillsammans med dig. Dessa trakter kan jag.
      Och Fogelströms böcker bläddrar jag i då och då. Har läst dem alla i omgångar men hamnar där ändå.

  • Svara Carolina 9 januari, 2020 | 17:44

    Åh så mysiga bilder! Det är så himla mysigt att gå runt i välbekanta ställen och se sig omkring. När jag åker till Stockholm brukar jag ta mig till välbekanta platser och strosa omkring och minnas när jag bodde där för ca 1,5 år sedan. Det finns även sådana här ställen i Örebro som är galet mysiga att strosa omkring på 😀

    • Svara Ditte 9 januari, 2020 | 18:16

      Tack! Ja, just när historia och kultur så finstämt kan blandas och bevaras är det ju extra fint att gå runt och ta in forna tiders liv. I alla fall försöka- Jag har varit lite i Örebro och men skulle gärna se mer av stan och de fina gamla områdena. Får tänka på det till sommaren- Tack för tipset

  • Svara Annette 9 januari, 2020 | 18:34

    Så fint inlägg om de här kvarteren. Det väcker många tankar om hur samhället har förändrats på relativt kort tid ändå. Tänk att i de där små stugorna bodde hela familjer, och det var de som bodde där som lade grunden för det välfärdssamhälle vi har i dag. Som de slet. Jag läste Stad-böckerna när jag var ungdom, men kommer ihåg hur jag tyckte att det var så konstigt att människorna kunde hitta glädjeämnen och saker att se fram emot, trots att de slet ut sig. Hur orkade de? Men så är det väl, det skall mycket till för att man skall ge upp, och det fanns inget alternativ heller. Jo, men det var ännu värre. Jag måste verkligen läsa den där Fogelströmserien igen, och Kulla-Gulla-böckerna, om hur det var att leva på landsbygden, ur ett barns perspektiv.

    • Svara Ditte 9 januari, 2020 | 21:11

      Tack! Ja, här har jag gått många gånger. Tycker verkligen om att strosa här och fundera på både kultur och historia. Har alltid Fogelströms böcker i åtanke. Och han gjorde ju alltid en otrolig “research” innan böckerna blev till.Och just detta med de starka kvinnorna i böckerna har ju sin utgångspunkt i de starka kvinnor som omgav Fogelström. Mycket Stockholmshistoria finns det i alla böckerna.
      Kulla Gulla kommer jag också väl ihåg. Skulle nog gärna läsa om dem också.

  • Svara Klara Ovidia 9 januari, 2020 | 19:02

    Tack för turen! När du skrev om området knuten till PA Fogelström förra gången läste jag om hela serien igen. Historien är en del av vårt liv, några av våra förfäder har levd om inte just där så någon annan stans. Men inte alla i sina drömmars stad. Här byggs ju staden upp. Som i Oslo och andra städer troligen.
    Det vi kallar pittoreskt och kan sucka nöjd över att de bevarats; här bodde de i dåliga bostäder, de var bitvis arbetslösa. Brännvinet som såväl hjälpare som stjälpare, massa jantelag och stränga normer att uppföra sig och bocka för överheten. Vilken skillnad från dagens oss som i stort kan välja, forma oh kräva. Nå,ja vi har ju fattigdom och utanförskap i dag med då.
    Jag såg dokumentärerna om Hasse och Tage som ligger på Svt.play där stugan är med och vi får komma in. Fantastisk serie som tar för H&T, det de stod för med såväl kulturella som politiska och högst personliga sätt. Se den , du vill gilla den 🙂
    Stor kram

    • Svara Ditte 9 januari, 2020 | 21:02

      Tack själv Tove! Kände att du var ed mig här. Och dina tankar delar jag fullt ut. På 1800-talet var det ju eländigt och inte ett dugg pittoreskt att bo här. Stannade ett tag utanför Hasse&Tages skrivarstuga och tänkte på allt material som skrivits här. Jag har ju passerat här många gånger förr men efter programmet så hade jag lite “nya ögon” med mig .Jag har sett dokumentärserien och även den spelfilm om Hasse &Tage som gjordes.Sorglig och bra.
      Stor kram

  • Svara KajsaLisa 9 januari, 2020 | 19:58

    Såg Hasse och Tages stuga i dokumentären på SVT. Jättemysigt hus, men bott där på 1800-talet utan vatten el och dessutom rätt trångt med inneboende som man hade på den tiden, kan inte varit kul.

    • Svara Ditte 9 januari, 2020 | 20:56

      Denna stuga har liksom en del andra moderniserats en del.Men att bo här på 1800-talet under de förhållandena som rådde är jag också glad jag sluppit- Idag är dessa hus eftertraktade. Fint att denna kultur och historiska miljö bevarats.

  • Svara Gertie 9 januari, 2020 | 20:14

    Jahaja, så kom det då återigen…ett “längtatillbaka” inlägg. Du vet vad jag menar och jag vill inte flytta tillbaka, men jag minns med stor glädje alla vandringar på fina Söder. En stadsdel som andas kultur i varje vrå, på varje gata och som framkallar minnen. Tack Ditte för att du tar mig med på tur i mina gamla hemtrakter (i alla fall granngårds) bland kultur och inte minst stadsnära natur.
    Jag räknar ner inför Afrika och jag tänker på er och hoppas att ni kommer iväg snart. Rapporter kommer, om inte förr så senare här hemma.

    • Svara Ditte 9 januari, 2020 | 20:49

      Jadå! Här kommer det lite då och då lite liknande rundor. Och du vet ju var jag går när du läser och ser bilderna. Söder har mycket och blandningen tycker jag om.
      Förstår att du räknar ner för Afrika och jag är så nyfiken på vart det bär av och hoppas få tips från er. Åka lite snålskjuts. Är så förtjust i allt du delar med dig av och skulle gärna göra “upprepa” många av de resor ni gjort. Upplevelser på alla sätt och att ha tiden för olika möten och upplevelser.
      Önskar er det allra bästa-Och väntar förstås på rapport. Och vänta kan jag.

  • Svara Primrose 9 januari, 2020 | 20:37

    Fina bilder, söta hus tycker man ju idag, förstår att det var ett hårt liv förr.
    Du tar dig till intressanta platser ,-) Kul att få följa med!
    Du har många järn i elden!
    Intressant med historia o kultur och fina bilder som gör det lättsamt att följa med ,-))
    Ha det fint
    KRAM från mig Primrose ,-)

    • Svara Ditte 9 januari, 2020 | 20:43

      Tack ! Vad trevligt att du är med- Jag tycker om att gå här och tänker då på hur det var att leva här under 1800-talet och början av 1900-talet- Så hårt och fattigt och som Per Anders Fogelström så fint beskrivit i sina böcker.Historia tycker jag om och ofta går ju kulturen hand i hand med den.
      Ha det fint du också!
      Kram!

  • Svara JoY 9 januari, 2020 | 21:33

    Tack för rundturen , trevligt att få följa med här hemifrån i soffans hörn. Visst är Fågelströmsböckerna intressanta att läsa och att fortfarande hitta platserna som han har berättat om.

    • Svara Ditte 9 januari, 2020 | 22:09

      Vad trevligt att du gick med. Såg ju på din blogg att ni på nyårsafton var i närheten av Åsöberget. Jag strosar gärna här och funderar på hur livet verkligen tedde sig här på 1800-talet. Jag vet ju att Fogelström alltid gjorde noggrann research på allt innan något skrevs. Tror jag hittat huset där Henning och Lotten bodde. Har läst noga i böckerna i Stockholmsserien och i “Stad i ord och bild”- en annan bok jag har som Fogelström skrivit Så intressant läsning.

  • Svara Geddfish 9 januari, 2020 | 21:51

    Verkligen kontraster i kulturen! Jag vet att jag gick här med dig förbi de här gamla statarlängorna, ja de röda stugorna, som vi tycker är så pittoreska men som säkerligen led fattigdomens alla kval. Ja, vi fick ju en hel del på Söder, värdefullt för mig, tack!
    Viktigt och informativt inlägg, tack!
    Stor kram!

    • Svara Ditte 9 januari, 2020 | 22:11

      Tack! Jadå, vi har gått här. Och jag tar ofta en runda här i trakterna. Idag tycker vi det är pittoreskt men livet här på 1800-talet var ju hårt på alla sätt. Tycker verkligen Fogelström skildrat detta så bra i sina böcker i Stockholmsserien.
      Stor kram

  • Svara Susan 9 januari, 2020 | 23:45

    Hola! Mina ”hoods” som vi trivs så bra i! Såg inte just vårt hus här på bloggen men missade det inte i din instastory! Tror att jag har läst om Fogelströms böcker 5 gånger. Bra att du är ute och vandrar i det grå dagsljuset de timmar man ser nåt så att jag vet att husen står kvar. 😉 När jag går till jobbet på morgonen är det kolsvart – och likaså när jag kommer hem. 😳Har bara varit hemma i 3 dagar efter en fantastisk sommarstugevistelse med ljus och behaglig dagsvärme men undrar hur jag ska stå ut tills ljuset återvänder. 😩 Januari till mars blir värre för varje år – ja inte vädret alltså utan min förmåga till ”ståutande”. 😉
    Kram till dig och Mr B ❤️

    • Svara Ditte 10 januari, 2020 | 09:38

      Jadå! Vinkade till er balkong när jag passerade och tänkte på er här uppe på berget. (Just ert hus var inte med denna gång på bloggen.)Jag har också läst böckerna många gånger och bläddrar ofta i dem. Har också den fina bok av Fogelström “Stad i bild” som jag fick av Ruth i Washington i åtanke och lite som uppslagsbok. Det är en bok där Fogelströms egna teckningar och foton finns med som just inspiration till “Stockholmsserien”.
      Förstår att ni hade fina dagar i “sommarstugan” och just att det är ljust längre om dagarna betyder så mycket.Här kan jag ju ge mig ut och få lite dagsljus i alla fall. Men för dig är det värre. (Mr B reste igår men tyckte nog inte att det igår var så varmt direkt. Men det är ju januari)
      Kram och vi hörs.

  • Svara Maries Photos 10 januari, 2020 | 03:37

    En fantastisk miljö att gå i, där verkligen man kan känna de historiska vingslagen. Jag älskar den miljön och gått där många gånger. Och Per Anders Fogelström har ju gjort en unik dokumentation av miljöerna, livet och kampen i vardagen där från förr.
    Så trevligt att få se dina fina bilder därifrån.
    Önskar dig en fin Fredag !
    Kram

    • Svara Ditte 10 januari, 2020 | 09:30

      Jag går här ofta och gärna och här får man sig en stor dos av både kultur och historia. Roligt att du känner igen dig. Och personerna Per Anders Fogelströms böcker har jag hela tiden i åtanke.
      Önskar dig också en fin fredag.
      kram

  • Svara Anki 10 januari, 2020 | 08:36

    Tack för denna högst intressanta promenad! Spännande läsning och fina bilder! Där skulle jag verkligen vilja gå runt, känna av atmosfären och fota förstås!
    Ett härligt inlägg!
    Kram

    • Svara Ditte 10 januari, 2020 | 09:27

      Tack! Vad trevligt att du var med!Tror du hade tyckt om att strosa här. Mycket historia och kultur finns här. Kommer du till Stockholm kanske vi kan ta en runda här i trakterna.
      Kram

  • Svara Gunnel 10 januari, 2020 | 08:56

    Så intressant berättat! Namnet Barnängen är välbenan, men historien bakom kände jag inte alls till. Husen är väldigt pittoreska, men jag förstår att de inte ansågs som det förr. Den lilla skrivarstugans väggar har fått höra mycket roligt. Jag har bara sett Hasse och Tages museum och det är inte heller stort. Ha en trevlig helg.

    • Svara Ditte 10 januari, 2020 | 09:25

      Tack! Här i trakten blandas ett stort stycke historia med kultur och att vandra i dessa områden är att förflytta sig långt tillbaka i tiden. Jag tänkte också på allt som Hasse&Tages skrivarstuga har dolt i väggarna. Mycket glädje men också en del sorg,
      Önskar dig också en fin helg.

    • Svara Ditte 10 januari, 2020 | 09:49

      Tack! I dessa trakter samsas historia och kultur och det är intressant att strosa här och påminnas om hur tillvaron och livet kunde se ut förr för de som levde här. Vad gäller Hasse&Tages skrivarstuga har nog väggarna fått höra en del del. Tänk om de kunde berätta.
      Önskar dig också en fin helg.

  • Svara Susjos 10 januari, 2020 | 14:04

    Verkligen en fantastisk miljö, och tufft att bo där då det begav sig i Fogelströms böcker! Dock fantastiskt att husen står kvar. Tack för all info!
    Kram

    • Svara Ditte 10 januari, 2020 | 16:39

      Ja, att bo här under den tid Fogelströms böcker utspelade sig hade jag inte velat. Men det är ett stort stycke historia som finns bevarat här. Och husen sköts om ordentligt så förhoppningsvis kommer de att stå här länge.
      Kram

  • Svara byblixtra 12 januari, 2020 | 10:46

    Tack för rundturen och jag fick lära mig mycket nytt. 🙂

    • Svara Ditte 12 januari, 2020 | 10:59

      Tack och tack själv för att du följde med. Här finns det mycket som jag gärna delar med mig av.

  • Svara Ann-Louise Paulsson 12 januari, 2020 | 21:39

    Åh vad jag älskar dessa kvarter. Började läsa om Fogelströms böcker förra våren när jag var arbetslös men hann bara med Vävarnas barn. Får se när jag får tid att läsa om resterande böcker. Kan konstatera att det var enklare att se Hasse och Tages skrivarstuga nu än när jag var där i somras och skulle fotografera den, då var det betydligt mycket mer löv som skymde den. 🙂

    • Svara Ditte 12 januari, 2020 | 23:16

      Jag går ju ofta här . Och så mycket kultur och historia som finns samlat i området. Fogelströms böcker har jag läst flera gånger och tänk så livet var här. Jag fick av en bloggvän, Ruth i Washington, en fantastisk bok som hon skickade till mig och som heter “Stad i bild” och som Fogelström har skrivit. Där finns hans foton och teckningar som legat till grund för böckerna och mycket annat i bildväg- En helt unik bok som jag tittar i nästan varje dag. Hasse och Tages skrivarstuga ligger ju nästan ute vid Malmgårdsvägen men är ju helt klart svårare att se när träden är gröna. Nu syntes den tydligt.Ett stycke historia och kultur även den.

    Kommentera