Gårdagens promenad slutade vid på kajen före Danviksbron och där vek jag av upp mot en av Söders höjder, Åsöberget. Så nu befinner vi oss i ett kulturreservat. Och här fortsätter promenaden. Även idag med Per Anders Fogelström med i tankarna och även den gamla serien/filmen ”Söderkåkar”. (Begreppet kulturreservat infördes 1999 och avsikten var att bevara och vårda miljöer och områden som anses viktiga för just bevarandet och skyddandet av vårt kulturhistoriska arv. I Sverige finns idag dryga 4o kulturreservat.
Här halkar jag ett steg framåt och tre steg bakåt på väg uppför Kvastmakarbacken. Och upp kom jag.
Dagens promenad från kajen vid Mandelparken och upp på Åsöberget till Lotsgatan.
På en av Söders höjder – Åsöberget
Området har sedan 1956 varit ett kulturområde som ägs och förvaltas av AB Stadsholmen. ( Ett dottterbolag till Svenska Bostäder) Och på husen finns en liten vit skylt som talar om detta. Är man högst upp på Åsöberget befinner man sig 37 meter över havet och kan ha en fin vy över Stockholm. (Det finns fler berg på Söders höjder och Skinnarviksbergen, på västra Södermalm kan ståta med att den högsta punkten är 53 meter över havet. Och dit ska vi ta oss en annan dag. )
Södermalm var fram till vikingatiden en ö, Åsön, som genom landhöjningen mer och mer växte ihop med landskapet söderut. Det namnet kom av as-ås , från åsen som gick genom Stockholm och tvärs över Södermalm, Stockholmsåsen. När så Hammarbykanalen kom till på 1930-talet blev det på nytt en ö. Och namnet Södermaln kommer från slutet av 1200- talet då området kallades ”Suthermalm”. Namnet Åsön användes in på 1600- talet och går igen i namn som just Åsöberget och Åsögatan.
Ett av husen österut på Åsögatan (Detta är hyresbostäder som man kan ställa sig i kö till. Men kön är lång.
Kvastmakarbackens namn kommer troligen av att det i något av husen på berget bott en kvastmakare. Husen är från 1700-talet och har vårdats så att deras ursprungliga utseende bevarats och de höga plåtskorstenarna (syns på första bilden) har bevarats . Från Kvastmakarbacken leder en lång, brant trätrappa, Kvastmakartrappan, ner till vattnet och hamnen. Mer om området har jag berättat om här och då var det sommar och grönt.
Utsikt mot Hammarbybacken på andra sidan Hammarby sjö och kanalen.
Åsögatan
tar vid och även här finns de gamla röda trähusen från 1700-talet fint bevarade på ena sidan gatan och på den andra ligger 4-5 våningars bosdadshus från början och mitten av 1900-talet. Och längre västerut på Åsögatan finns hus byggda i slutet av 1990-talet. Verkligen en kontrasternas gata. Här, på Åsögatans äldre delar, hade konstnären Carl Larsson sin ateljé och han och hand fru Karin bodde här ett tag på 1880- talet när de km tillbaka från Paris. Även Albert Engström bodde i ett av dessa hus och det var här hans karaktär ”Kolingen” växte fram. I husen här var trångboddheten generellt stor och man räknade med i genomsnitt sju personer bodde i varje rum. (Sängplatser hyrdes ut.)
Åsögatans östra del och innanför planken finns fler små hus.
En del av Åsögatan i slutet av 1800- talet.
Hus och människor
Namnen på kvarteren på Åsöberget och gatunamnen har getts efter dels vad människor här jobbade med och dels efter de fabriker/industrier som fanns, t.ex. kvarteret ”Tjärhovet” . Namnet kommer från 1600-talet och den tjärhov som fanns här. En tjärhov är en lokal där vatten togs bort från tjära och sedan kokades till beck.
Här uppe på Åsöberget bodde varvsarbetare och deras familjer och även andra som hade anknytning till sjön och sjöfart. Detta ser man tydligt när det kommer till gatunamnen. Bostadsnöden under 1800-talet gjorde att människorna bodde trångt och slitaget på husen blev stort. Förfallet fortsatte en bra bit in på 1900-talet och inte förrän 1956 fattade kommunfullmäktige i Stockholm beslut om att husen skulle renoveras. I många fall hade förfallet gått så långt att nya hus fick byggas av gammalt material som hämtades både från Stockholmstrakten och från andra delar av landet. De renoverade husen blev moderniserade med värme, vatten och el och planlösningarna ändrades så att husen och tillbyggnaderna blev större.
Ovanför Skeppargränd syns tydligt skylten som visar att det är AB Stadsholmen som förvaltar huset. Här kvarteret ”Tjärhovet”
Skeppargränd.
Lotsgatan.
En vandring här på Söders höjder, idag Åsöberget, kan rekommenderas. Och tänk att denna miljö finns bevarad bara några hundra meter från den brusande huvudstaden.
Så fantastiskt att miljön är bevarad och att den faktiskt ligger så nära den brusande storstaden. Det kan man verkligen inte tro när man promenerar där. Hade jag bott i huvudstaden hade jag gärna bott där men jag förstår att kötiden är otroligt lång. Kanske som för att få en båtplats i vår hamn! Vill man vara säker ska man helst ställa sig i kö när man föds 😉
Kram och ha en fortsatt fin lördag!
Miljön här liksom i Vitabergen och Skinnarviksbergen är unik och roligt att den är bevarad . Vad gäller kötid kan nog viss förtur ges om man är en ” kulturperson ”. Tänkte inte på Svenska Akademin? Kram och trevlig kväll.
Här ska du ha ett stort tack! Tro nämligen att jag aldrig besökt Åsöberget och den delen av Åsögatan som du visar upp. Fantastiskt fint! Den enda delen av Åsögatan som jag besökt många gånger är den ”moderna” snutten, för där ligger min favo vietnames – Nem Nem Quan.
PS. Förstår att kön är lång till de fina husen, men jag skulle nog inte vilja bo där. Fantastiskt dock att det förvaltas och underhålls så proffsigt. DS.
Du får utvidga turen längre österut när det blir mindre halt. För halt var det här uppe. Nem Nem Quan gillas här också. Dags igen för ett besök. Länge sedan jag var där. Nu är husen moderna och med god standard. Annat var det förr. Och det är en hel del konstnärer, författare, skådespelare som bor här men också andra. Lkknande hus finns också vid Sofia kyrka uppe i Vitabergsparken och vid Skinnarviksbergen.
Fina fina söder! Så bra att mycket är bevarat!
Nu rusar jag vidare mot jobbet…
Kram!
Visst är det fina områden. I alla fall idag. Att bo här förr var nog inte direkt vare sig charmigt eller annat. Och hur det var förr har ju Fogelström så fint beskrivit.
Önskar dig en lugn jobbnatt.
När jag ser detta så tänker jag på när jag läste sömnad- och mönsterkonstruktion i slutet av 80-talet. Jag och mannen min (då var han ju så klart pojkvännen min) bodde på Högalidsgatan med en enkel toalett i lägenheten. Dusch fanns nere i källaren. En tjej i samma kurs som jag bodde någonstans kring Zinkensdamm och hon hade inte varmvatten i sin lägenhet. Det här var alltså i slutet av 80-talet!
Jag tänker på det när jag ser att folk köar för att bo i de där urcharmiga bostäderna på din första bild. Men hur charmiga är de egentligen med dagens mått mätt? Hur mycket har de nya hyresgästerna krävt att bostäderna ska moderniseras? Jag vet, jag låter krass men ofta är det ju så att folk vill bo så där så att det låter som att de är värsta rustika söderboarna men egentligen kräver de modernitet och bekvämlighet enligt dagens mått mätt.
Ha en härlig lördagskväll, Ditte!
Idag är dessa hus helrenoverade och moderna inuti men det dröjde in på 1950-talet innan det skedde. Kön för att få en bostad här lång och husen är väldigt attraktiva. Så här bor man helmodernt med alla bekvämligheter och i en gammal historisk miljö.
Här har vi firat döttrarnas och äldsta barnbarnets födelsedagar så det har varit en jättetrevlig kväll-
Hoppas ni också haft det bra.
Det är verkligen fint och intressant med de gamla urminnes röda husen. Jag får en känsla av Limtorget här i stan, fast i Stockholm är det förstås i oerhört större format. Härligt att gå där och insupa den gamla atmosfären som väl inte var så spännande då det begav sig, trångt och eländigt.
Jag var ute en sväng och promenerade idag men det blev inga större sträckor i det gråa och tidvis dimmiga vädret.
Kvällskram!
Visst påminner husen lite om Limtorget i Lidköping. Absolut. Men visst är det större och ligger på ett berg. Nej, att bo här var tämligen bedrövligt och det har ju Fogelström så bra beskrivit i sina böcker.
Här har vi haft fint väder men lite blåsigt så det blev en rejäl tur. Lika bra att passa på-
Kram!
Hola! Våra kvarter! Vi trivs så bra!Tror att jag har läst Fogelströms-böckerna 4-5 gånger.
Kram och hälsa Mr B! ?
Jadå! Era kvarter. Förstår att ni trivs! Och ni var liksom med i tankarna när jag gick här. Snarare halkade omkring här uppe. Fogelströms böcker har jag också läst fler gånger och nu innan jag gick den här rundan och den i Barnängsområdet blev det lite repetition.
Hälsa Mr J!
Kram!
Ännu ett stort tack till dig Ditte! Såå otroligt intressant att få följa med dig till denna fina del av Stockholm! Där skulle jag gärna strosa runt!
Kram
Jättetrevligt att du vandrar med här i bloggen och jag tror du skulle ha gillat att strosa runt här. Kommer du till Stockholm så ska vi ta en tur här om det passar så.
Kram!
Oj, så fint! Söderkåkarna är som från en annan tid helt och hållet. Jag skulle gärna bo i en sådan kåk om jag hade möjlighet och om jag bodde i Stockholm. Förstår väl att kön är lång.
Tack Ditte för trevligt inlägg igen. Upplysande och lärorikt som vanligt.
Ha en fin söndag!
Här är ju verkligen historiska kvarter och så fint att dessa små hus nu finns kvar och även varsamt renoverats och moderniserats. Kötiden är lång och de är väldigt attraktiva. Vet att en del ”kulturfolk” bor här. (Tänkte då inte på viss akademiledamot….)
Trevligt att du gick med.
Önskar dig också en fin sönag.
Hej Ditte!
Så fint det är där uppe…sååå länge sen vi gick där. Tuff du är i halkan! Broddar?
Fogelström var en av min mors favoritförfattare. Hon var ju född i Stockholm.
Tack för fina bilder!
Kram P ♥♥
Hej P!
Tack och trevligt att du gick med. Visst är det fint att gå här uppe och Fogelström är ju närvarande i tankebagaget. Inga broddar eller ”icebugs” men de hade gjort nytta på sina ställen.
Kram!
Tack för ytterligare en bensträckare! Ganska kända kvarter för min del då jag jobbade på Åsögatan (ja inte på själva gatan då…) i ett halvår innan mitt dåvarande jobb flyttade ut till Kista.
Nu ska jag vila benen igen innan det blir dags för en promenad här hemmavid också. Mycket motion blir det! 😉
Ha en fin söndag!
Här var det isigt så det blev bensträckare på flera sätt med att dessutom halka ett steg framåt och ett par bakåt. Kul att du känner igen dig här i kvarteren. Önskar dig god vila och en fin prommis.
Trevlig söndag!