Browsing Tag

Åsöberget

Stockholm

På parkett – Mycket som händer runt om

4 april, 2020

Fredag morgon den 3/4. Kyligt, +0.5 grader och några få rester av den snö som föll under natten låg kvar på balkongen. Konstaterade att någon balkongfrukost skulle det inte bli denna morgon. Men å andra sidan ser jag vad som händer i kanalen även om jag sitter vid matbordet eller i soffan. Bra så! Och här hemma, både  på kajen och på olika promenader, är det lite som att befinna sig på en teater. Man sitter eller rör sig på parkett. Har god överblick. Kulisserna och de medverkande skiftar och ibland kan förvisso rollfördelningen vara något oklar. Å andra sidan främjar ju det fantasin.

På parkett. Årets första segelbåt i Hammarbykanalen. PÅ väg in i MälarenPå parkett. Här såg jag årets första segelbåt i kanalen och som var på väg att ta sig in i Hammarbyslussen och vidare in i Mälaren.

På parkett

Jag har mer och mer insett att man inte alls behöver vara på en teater för att befinna sig på parkett, på en plats långt fram och följa det som händer. Och det som händer kan vara just det vi ser eller har runt om oss i vardagen. Blommor som kommer upp, vatten som rör sig, fåglar som passerar, människor på eller under gång. I princip allt som drar våra blickar till sig på ett eller annat sätt.

Promenerar gör jag alltid mycket. (Jodå maken är oftast också med.) Och än mer har det blivit i dessa tider då resandet, och för min del och många andras, sociala kontakter är kraftigt begränsade.  Ibland blir det spontana promenader och andra gånger mer planerade. Och igår var det en släng av det mer spontana som satte in.

På parkett uppe på Åsöberget och huvudstaden ligger framför mig. På parkett uppe på Åsöberget. Och här är det delar av Stockholm som både är kulisser och aktörer. 

Stegen styrde mig till en favorit i repris. Snarare till en av många favoriter. Till Åsöberget, på Södermalm, 37 meter över havet. (I länken har jag tidigare berättat om just Åsöberget) Här uppe, bland de gamla stugorna från 17 och 1800-talet är historiens vingar påtagliga. Och i sällskap, i tankarna.  har jag hela tiden Per Anders Fogelströms “Stockholmsserie” .

Kvastmakarbacken på Åsöberget. En av flera gamla stugor på parkett här uppe. Med Stockholm framför sig.Åsöberget och Kvastmakarbacken med en av flera stugor som ligger  här. Även stugan befinner sig på parkett. Första parkett. Med Stockholm framför sig. Den här stugan är byggd på 1700-talet och är nu som förr bebodd.

En bit upp på Kvastmakarbacken tittar jag upp emot “Fåfängan”. Mer info om namnet och bakgrund finns i länken.) Idag ett café och en restaurang och med perfekt vy över huvudstaden och dess inlopp. 

Namnet Kvastmakargatan och Kvastmakarbacken 

härrör troligen från att det hör i området en gång i tiden bodde just kvastmakare.

Gröna gården som numer är gulputsat var färdigbyggt 1855 och har sin speciella historia. Här fick nämligen några i Stockholm som var i behov av hjälp från “Fattigvårdsnämnden bo under uppsikt av en tillsyningsman.

Hedbergs Malmgård från mitten av 1700-talet. Mitt i det gamla men ändå en del “nyare” hus från 1950-69-talet runt om.

Malmgården byggdes av en köpman, Daniel Hedberg och den hade när den byggdes en väldigt stor trädgård. Och så småningom var det också en trädgårdsmästerr som tog över det hela. Området här uppe på Åsöberget rustades upp på 1950-talet och då minskade också trädgården. På 1980-talet byggdes huset om och renoverades men hade då varit i ursprungligt skick i nästan 200 år.

Visst är det att bo på parkett här uppe på Åsöberget.Och man kan ställa sig i kö för att få hyra ett hus. Men kön är låååång...En hel del av den gamla bebyggelsen finns kvar här uppe och är bevarad mitt i den nyare. Och visst är det att bo på parkett här uppe. Man kan ställa sig i kö för att få hyra ett av husen. Men kön är lååång.  (Husen här uppe som i en del andra äldre delar av Stockholm förvaltas av AB Stadsholmen som är ett dotterbolag till Svenska Bostäder.) 

Jag lämnar Åsöberget och tar mig hemåt . Jag har en tid jag väldigt gärna vill passa.

Globen i bakgrunden. Och jag rör mig hemåt.

På avstånd men ändå på parkett

I dessa virustider blir ju saker och ting  inte riktigt som man tänkt sig.  Ja, det blev de ju inte innan dess heller. Vissa saker kunde man inte påverka då heller. Som att en mycket god vän avlider. Igår eftermiddag skulle vi varit på en minnesstund i en kyrka i en grannstad för att ta farväl. Men så blev det inte riktigt. Jodå, vi var med hemma. Och tack vare “teknikens värld” kunde vi och många med oss vara med i kyrkan fastän vi inte var på plats just där. Det blev ett väldigt vackert avsked på alla sätt. Vackert och så sorgligt

Från kyrkan och minnesgudstjänsten. Väldigt vackert och ljust.

 

(Från ett blogginlägg den 19/2-2020)

Jag har gått många steg under veckan –

har nästan tappat räkningen. Och jag har funderat en hel del. Tänkt tillbaka och skrattat för mig själv åt alla härliga och roliga minnen. (Vännen G, maken J och deras son har funnits med oss som fina vänner i dryga 40 år. Det som förde oss samman var Sri Lanka och året var 1981. Gemensam nämnare var våra barn som föddes där.

Jag har strosat längs havet, stannat upp, suttit på en bänk tänkt och återkommit i tankarna till glada minnen. Tänk så roligt vi hade tillsammans i Peking april 2009.  Min väntan innan planet kom”, “Olika oaser i Peking”  Övernattning på det lilla värdshuset “Gula blomman” vid foten av kinesiska muren och “Picknick med skiftande innehåll. Och så väldigt mycket mer; fjällresor, vattenfestivaler, födelsedagar, utflykter och att vara i vardagen. För det är ju den vi har mest av.

Jag  tänker på att livet pågår här och nu. Vad är viktigt? Vad vill jag? Kan jag ens sätta ord på mina tankar. Gör några försök men så lyckade blir de inte. Saknaden tar över. Det är så obeskrivligt tomt.

 

38 kommentarer
Stockholm

Kultur på Södermalm – Och alldeles inpå knutarna

9 januari, 2020

Gårdagens runda här hemma på Söder i Stockholm bjöd på en hel del historia som lättsamt blandades upp med kultur. I och för sig var det inte för mig några  direkta”nya kvarter” jag strosade runt i. Tvärt om. Jag har gått här många gånger men det finns alltid något att titta på och uppleva.

Kultur och historia finns det gott om på Södermalm. Och det blandas fint. Kultur och historia  finns det gott om på Södermalm. Just här är jag  på den östra delen av Åsögatan, på Åsöberget, 37 m över havet. Och i dessa kvarter, har man hela tiden författaren Per Anders Fogelström och hans Stockholmsserie som sällskap.

Kultur och historia på Södermalm

finns det gott om. Och detta är verkligen en stadsdel som har varit i stor förvandling och fortfarande är det. Här blandas det gamla med det nya.  Åsön var det tidigare namnet på Södermalm. Ett namn som kom från den tid då den mäktiga Stockholmsåsen sträckte sig genom hela Stockholm i nord-sydlig riktning.

Gårdagens runda bjöd mig både på en hel del historia blandat med kultur.

Jag startade hemma vid kanalen, vid den röda markeringen och gick norrut fram till  Tjärhovsgatan. Namnet kommer från att det här på gatan låg  en “tjärhov”. En tjärhov var en byggnad där man arbetade med tjära och där man tog bort vattenhaltiga avsättningar från tjära. En hel del sådana fanns förr på Södermalm. (Omskrivna också i Fogelströms Stockhholmsskildringar)

Här vek jag av österut och det första delmålet var Åsöberget och de östra, gamla delarna av Åsögatan. Jag stannade till vid de gamla 1700-tals husen. Hus där många varvsarbetare och sjöfolk bodde som under 1700 och 1800-talet. Här bodde man trångt och fattigdomen var stor. (Mer att läsa om detta finns via länken) Det var också hit, till detta område, den unge Henning kom 1860 från landet för att söka lyckan och arbete här  i staden. (Henning är tillsammans med Lotten, sin blivande fru, två av huvudpersonerna i Fogelströms “Stockholmsserie” som börjar med “Mina drömmars stad”.

Kultur idag. De gamla stugorna uppe på Åsögatan/Åsöberget. Kultur idag. Men livet här uppe på Åsöberget var hårt. Här på 1700 och 1800-talet var det nog få, om alla några, som tyckte att dessa hus var pittoreska eller charmiga. 

Många kultur hus ligger här uppe på åsöberget. Dessa gamla hus, idag kallade kulturhus, förvaltas av “Stadsholmen”.Och de är för uthyrning så man kan ställa sig i kö- Men den är lång och speciella krav gäller på hyresgästerna.

Här Lotsgatan på Åsöberget. Flera av gatorna, grändernarhar namn efter de yrkesgrupper som bodde här.

Från ett berg till ett annat och mer kultur

Jag lämnade Åsöberget och gick en bit söderut och gick uppför backarna till Vita bergen, en park och friluftsområde. Det nuvarande namnet kom till 1967 och innan dess var namnet “Hvita Berget”. Det namnet kom i sin tur till i början av 1800- talet och troligen fick det heta så p.g.a. den vita berggrunden. Även detta är ett kulturområde idag och på olika sätt. I den oländiga terrängen kring Vita bergen bosatte sig även här under 1700 och 1800- talet fattiga människor. Många av dessa arbetade bl.a. i traktens textilfabriker i Barnängsområdet. Under sent 1800-tal skildrar bl.a. Strindberg detta område som “stadens fattigaste och mest vanlottade trakt.” Detta finns med i romanen Röda rummet som kom ut 1879.

Sofia kyrka, 46 meter över havet, är ett landmärke som syns vida omkring upp på sin kulle i Vita bergen.

Barnängen

är ett f.d. fabriksområde som låg här vid Hammarby sjö och i boken Vävarnas barn, den första i  P-A Fogelströms Stockholmsserie,(verklighetsbaserad) beskrivs livet och villkoren här i Barnängens manufakturfabrik under åren  1750 till 1780. Mot slutet av 1600-talet byggde handelsmannen Jacob Gavelius en manufakturfabrik här och som i första hand skulle tillgodose arméns behov av textilier. I området kom också byggnader till för väverier och färgerier.  av 1700-talet var textilfabriken Stockholms största arbetsplats med över 600 arbetare. Textilfabriken upphörde  i början av 1800-talet. Men en ny fabrik tillkom 1868, Barnängens tekniska fabrik. Här tillverkade man då bläck och finare “eau de cologne” men snart kom också produktionen att innefatta  tvåltillverkning. (Än idag finns Barnängens tvålar och andra produkter.) Under  1950- talet flyttades och avvecklades industrierna här.

Namnet Barnängen är en förenkling av ordet Barnstugeängen och kommer från att det här på ängarna  vid Hammarby sjö i slutet av 1500-talet skulle byggas ett barnhospital som skulle tillhöra Danvikens hospital som låg en bit bort.

Jag fortsätter

min promenad men är också på väg hemåt. Stannar  först till och blickar mot Globen och den nya skyskrapan tvärs över kanalen från oss.

Kultur på sitt sätt. I varje dall Globen erbjuder det i variation. Kultur på sitt sätt. I varje fall Globen Vad gäller skyskrapan Stockholm New, som ska vara färdig till hösten är nog det kulturella där en öppen fråga.

Alldeles när jag gått nerför backen från Vita bergen och mot Malmgårdsvägen stannar jag till vid det välkända röd-gröna huset. Hasse& Tages skrivarstuga, Svenska Ords skrivstuga. Detta lilla hus från 1700-talet där så många härliga och underfundiga texter kommit till.  Kultur på alla nivåer.

Kultur på alla nivåer. Hasse& Tage. Här deras skrivarstuga. Kultur på alla nivåer. Hasse &Tages skrivarstuga. Och visst stannar jag till en stund . Och minns. 

43 kommentarer
Stockholm

Söders höjder med Åsöberget – Fint bevarat kulturreservat

12 januari, 2019

Gårdagens promenad slutade vid på kajen före Danviksbron och där vek jag av upp mot en av Söders höjder, Åsöberget. Så nu befinner vi oss i ett kulturreservat. Och här fortsätter promenaden. Även idag med Per Anders Fogelström med i tankarna och även den gamla serien/filmen “Söderkåkar”. (Begreppet kulturreservat infördes 1999 och avsikten var att bevara och vårda  miljöer och områden som anses viktiga för just bevarandet och skyddandet av vårt kulturhistoriska arv. I Sverige finns idag dryga 4o kulturreservat.

Kvastmakarbacken på Söders höjder är ett väl bevarat kulturområde-Här halkar jag ett steg framåt och tre steg bakåt på väg uppför Kvastmakarbacken. Och upp kom jag.

Dagens promenad från kajen vid Mandelparken och upp på Åsöberget till Lotsgatan.

På en av Söders höjder – Åsöberget

Området har sedan 1956 varit ett kulturområde som ägs och förvaltas av AB Stadsholmen. ( Ett dottterbolag till Svenska Bostäder) Och på husen finns en liten vit skylt som talar om detta. Är man högst upp på Åsöberget befinner man sig 37 meter över havet och kan ha en fin vy över Stockholm. (Det finns fler berg på Söders höjder och Skinnarviksbergen, på västra Södermalm kan ståta med  att den högsta punkten är 53 meter över havet. Och dit ska vi ta oss en annan dag. )

Södermalm var fram till vikingatiden en ö, Åsön, som genom landhöjningen mer och mer växte ihop med landskapet söderut. Det namnet kom av as-ås , från åsen som gick genom Stockholm och tvärs över Södermalm, Stockholmsåsen. När så Hammarbykanalen kom till på 1930-talet blev det på nytt en ö. Och namnet Södermaln kommer från slutet av 1200- talet då området kallades “Suthermalm”. Namnet Åsön användes in på 1600- talet och går igen i namn som just Åsöberget och Åsögatan.

Ett av husen längs Kvastmakarbacken. (Detta är hyresbostäder som man kan ställa sig i kö till. Men kön är lång.

Kvastmakarbackens namn kommer troligen av att det i något av husen på berget bott en kvastmakare. Husen är från 1700-talet och har vårdats så att deras ursprungliga utseende bevarats och de höga plåtskorstenarna (syns på första bilden) har bevarats . Från Kvastmakarbacken leder en lång, brant trätrappa, Kvastmakartrappan,  ner till  vattnet och hamnen. Mer om området har jag berättat om här  och då var det sommar och grönt.

På en av söders höjder, Åsöberget. Vy mot Hammarbybacken och Hammarby SjöstadUtsikt mot Hammarbybacken på andra sidan Hammarby sjö och kanalen.

Åsögatan

tar vid och även här finns de gamla röda trähusen från 1700-talet fint bevarade på ena sidan gatan och på den andra ligger 4-5 våningars bosdadshus från början och mitten av 1900-talet. Och längre västerut på Åsögatan finns hus byggda i slutet av 1990-talet. Verkligen en kontrasternas gata. Här, på Åsögatans äldre delar, hade konstnären Carl Larsson sin ateljé och han och hand fru Karin bodde här ett tag på 1880- talet när de km tillbaka från Paris. Även Albert Engström bodde i ett av dessa hus och det var här hans karaktär “Kolingen” växte fram. I husen här var trångboddheten generellt stor och man räknade med i genomsnitt sju personer bodde i varje rum. (Sängplatser hyrdes ut.)

Åsögatans östra del och innanför planken finns fler små hus.

En del av Åsögatan i slutet av 1800- talet.

Hus och människor

Namnen på kvarteren på Åsöberget och gatunamnen har getts efter dels vad människor här jobbade med och dels efter de fabriker/industrier som fanns, t.ex. kvarteret “Tjärhovet” . Namnet kommer från 1600-talet och den tjärhov som fanns här. En tjärhov är en lokal där  vatten togs bort från tjära och sedan kokades till beck.

Här uppe på Åsöberget bodde varvsarbetare och deras familjer och även andra som hade anknytning till sjön och sjöfart. Detta ser man tydligt när det kommer till gatunamnen.  Bostadsnöden under 1800-talet gjorde att människorna bodde trångt och slitaget på husen blev stort. Förfallet fortsatte en bra bit in på 1900-talet och inte förrän 1956 fattade kommunfullmäktige i Stockholm beslut om att husen skulle renoveras. I många fall hade förfallet gått så långt att nya hus fick byggas av gammalt material som hämtades både från Stockholmstrakten och från andra delar av landet. De renoverade husen blev moderniserade med värme, vatten och el och planlösningarna ändrades så att husen och tillbyggnaderna blev större.

Ovanför Skeppargränd syns tydligt skylten som visar att det är AB Stadsholmen som förvaltar huset. Här kvarteret “Tjärhovet”

Skeppargränd.

Lotsgatan.

En vandring här på  Söders höjder, idag Åsöberget, kan rekommenderas. Och tänk att denna miljö finns bevarad bara några hundra meter från den brusande huvudstaden.

 

20 kommentarer
Stockholm

Kontraster

1 juli, 2017

Här har det idag varit kontrasternas dag och inom vitt skilda områden. Häromdagen slutade vårt trådlösa nätverk att fungera och  “dosan” – “routern” som gett oss bra uppkoppling  hade tröttnat.  Det finns en väldigt snabb fiberuppkoppling i huset men det hjlpte inte min dator när routern tröttnat. Ny router är installerad och wifin är i toppklass, men dock  inte uppladdningshastigheten på min bloggs bilder. Men den piggnar nog också på sig vad det lider. I detta fall är min envishet en tillgång.

Blåsten från igår har gett med sig och för mig blev det en skön promenad i Södermalms äldre omgivningar, uppe på Åsöberget och Kvastmakarbacken. Södermalms ursprungliga namn är Åsön , och kommer av ordet as som är fornnordiska och betyder ås. Åsön syftar på den Stockholmsås som sträckte sig tvärs över nuvarande Södermalm.

Kvastmakartrappan med sina 137 trappsteg leder upp till Kvastmakarbacken.

Namnet Kvastmakarbacken kommer från att dte troligen bott just kvastmakare i husen just här. När man går här är det lätt att i ankarna hamna hos Per Anders Fogelström och hans Stockholmsböcker; “Mina drömmars stad”, “Barn av sin stad” och “Minns du den stad”, “I en förvandlad stad” och “Stad i världen”. Husen uppe på Åsöberget är numer den  största sammanslagna trähusbebyggelse som finns kvar i Stockholm från 1700-talet-

De röda 1700-tals husen uppe på Kvastmakarbacken är från 1700- talet och ingen genomgripande renovering elleer modernisering ha skett och inte förrän i mitten av 1900- talet började viss modernisering. Husen bebos även numer och räknas som kulturhus och  förvaltas av Stadsholmen. (Ett fastighetsföretag som ska rusta upp och förvalta hus med antikvariska värden i Stockholm)

De höga plåtskorstenarna på husen är typiska för 1700- talet.

I bortre delen av bilden skymtar ett gult hus, men det heter “Gröna gården” och kanske var det grönt förr. Huset kom till i sambande med att kung Oscar den I piggnade på sig efter en längre tids sjukdom. Tillfrisknandet firades med att  en stor insamling  gjordes och syftet var att med  hjälp av pengarnas  bygga ett hus som innehöll ” sunda och tjenliga bostäder åt den arbetande klassen”. Huset stod klat 1855 och här fanns 16 lägenheter med ett run och kök. Till varje lägenhet hörde en källare, två uthus, vedbod och dass. Och för att tillse att ordningen uppräthölls  bodde en tillsyningsman överst i huset. Maten lagades över öppen eld och så skedde fram till början av 1900-talet-  Som mest bodde här 70 personer varav 35 barn så trångt var det.  Huset köptes in av Stockholm stad 1931 för man hade då tänt sig att en del av Ringvägen på Söder skulle passera här. Så blev det inte och huset moderniserades på 1970- talet och antalet lägenheter minskades.

Alldeles i närheten ligger Hedbergs Malmgård, ett hus som byggdes av handelsman Daniel Hedberg. En malmgård var en större byggnad, som ett fritidshus och låg utanför själva stan. En stor trädgård med fruktträd  ingick ofta och även lusthus och stall. Runt om i Stockholm finns många malmgårdar och de flesta är från 1700-talet.

Själva ordet malm kommer från att mala -mald sten, krossad sten, som skapades vid inlandsisens avsmältning, ofta i form av åsar.  (Även Malmö och i betydelsen sandhög.)

Hedbergs Malmgård renoverades på 1980- talet och hade då haft kvar sitt ursprungliga skick i drygt 200 år. Ny renovering tycks ha påbörjats.

Efter en kort promenad är man åter tillbaka i Storstaden och det är fint att blicka ut över stockholm även en grå lördag eftermiddag.

Utsikt över Stockholm från Fjällgatan.

Sakta drar jag mig hemåt med Fogelströms böcker i tankarna och möter ett helt annat Stockholm. Ett Stockholm som jag också tycker om. Och kontrasterna som ständigt är närvarande gör Stockholm till både min och många andras stad.

Skånegatan. Fullt på uteserveringarna.

Hemma på Söder! En del av den bilfria  Södermannagatan med sina många caféer och mysiga butiker.

 

 

14 kommentarer