Browsing Tag

Åsöberget

Stockholm

Söders höjder med Åsöberget – Fint bevarat kulturreservat

12 januari, 2019

Gårdagens promenad slutade vid på kajen före Danviksbron och där vek jag av upp mot en av Söders höjder, Åsöberget. Så nu befinner vi oss i ett kulturreservat. Och här fortsätter promenaden. Även idag med Per Anders Fogelström med i tankarna och även den gamla serien/filmen “Söderkåkar”. (Begreppet kulturreservat infördes 1999 och avsikten var att bevara och vårda  miljöer och områden som anses viktiga för just bevarandet och skyddandet av vårt kulturhistoriska arv. I Sverige finns idag dryga 4o kulturreservat.

Kvastmakarbacken på Söders höjder är ett väl bevarat kulturområde-Här halkar jag ett steg framåt och tre steg bakåt på väg uppför Kvastmakarbacken. Och upp kom jag.

Dagens promenad från kajen vid Mandelparken och upp på Åsöberget till Lotsgatan.

På en av Söders höjder – Åsöberget

Området har sedan 1956 varit ett kulturområde som ägs och förvaltas av AB Stadsholmen. ( Ett dottterbolag till Svenska Bostäder) Och på husen finns en liten vit skylt som talar om detta. Är man högst upp på Åsöberget befinner man sig 37 meter över havet och kan ha en fin vy över Stockholm. (Det finns fler berg på Söders höjder och Skinnarviksbergen, på västra Södermalm kan ståta med  att den högsta punkten är 53 meter över havet. Och dit ska vi ta oss en annan dag. )

Södermalm var fram till vikingatiden en ö, Åsön, som genom landhöjningen mer och mer växte ihop med landskapet söderut. Det namnet kom av as-ås , från åsen som gick genom Stockholm och tvärs över Södermalm, Stockholmsåsen. När så Hammarbykanalen kom till på 1930-talet blev det på nytt en ö. Och namnet Södermaln kommer från slutet av 1200- talet då området kallades “Suthermalm”. Namnet Åsön användes in på 1600- talet och går igen i namn som just Åsöberget och Åsögatan.

Ett av husen längs Kvastmakarbacken. (Detta är hyresbostäder som man kan ställa sig i kö till. Men kön är lång.

Kvastmakarbackens namn kommer troligen av att det i något av husen på berget bott en kvastmakare. Husen är från 1700-talet och har vårdats så att deras ursprungliga utseende bevarats och de höga plåtskorstenarna (syns på första bilden) har bevarats . Från Kvastmakarbacken leder en lång, brant trätrappa, Kvastmakartrappan,  ner till  vattnet och hamnen. Mer om området har jag berättat om här  och då var det sommar och grönt.

På en av söders höjder, Åsöberget. Vy mot Hammarbybacken och Hammarby SjöstadUtsikt mot Hammarbybacken på andra sidan Hammarby sjö och kanalen.

Åsögatan

tar vid och även här finns de gamla röda trähusen från 1700-talet fint bevarade på ena sidan gatan och på den andra ligger 4-5 våningars bosdadshus från början och mitten av 1900-talet. Och längre västerut på Åsögatan finns hus byggda i slutet av 1990-talet. Verkligen en kontrasternas gata. Här, på Åsögatans äldre delar, hade konstnären Carl Larsson sin ateljé och han och hand fru Karin bodde här ett tag på 1880- talet när de km tillbaka från Paris. Även Albert Engström bodde i ett av dessa hus och det var här hans karaktär “Kolingen” växte fram. I husen här var trångboddheten generellt stor och man räknade med i genomsnitt sju personer bodde i varje rum. (Sängplatser hyrdes ut.)

Åsögatans östra del och innanför planken finns fler små hus.

En del av Åsögatan i slutet av 1800- talet.

Hus och människor

Namnen på kvarteren på Åsöberget och gatunamnen har getts efter dels vad människor här jobbade med och dels efter de fabriker/industrier som fanns, t.ex. kvarteret “Tjärhovet” . Namnet kommer från 1600-talet och den tjärhov som fanns här. En tjärhov är en lokal där  vatten togs bort från tjära och sedan kokades till beck.

Här uppe på Åsöberget bodde varvsarbetare och deras familjer och även andra som hade anknytning till sjön och sjöfart. Detta ser man tydligt när det kommer till gatunamnen.  Bostadsnöden under 1800-talet gjorde att människorna bodde trångt och slitaget på husen blev stort. Förfallet fortsatte en bra bit in på 1900-talet och inte förrän 1956 fattade kommunfullmäktige i Stockholm beslut om att husen skulle renoveras. I många fall hade förfallet gått så långt att nya hus fick byggas av gammalt material som hämtades både från Stockholmstrakten och från andra delar av landet. De renoverade husen blev moderniserade med värme, vatten och el och planlösningarna ändrades så att husen och tillbyggnaderna blev större.

Ovanför Skeppargränd syns tydligt skylten som visar att det är AB Stadsholmen som förvaltar huset. Här kvarteret “Tjärhovet”

Skeppargränd.

Lotsgatan.

En vandring här på  Söders höjder, idag Åsöberget, kan rekommenderas. Och tänk att denna miljö finns bevarad bara några hundra meter från den brusande huvudstaden.

 

Stockholm

Kontraster

1 juli, 2017

Här har det idag varit kontrasternas dag och inom vitt skilda områden. Häromdagen slutade vårt trådlösa nätverk att fungera och  “dosan” – “routern” som gett oss bra uppkoppling  hade tröttnat.  Det finns en väldigt snabb fiberuppkoppling i huset men det hjlpte inte min dator när routern tröttnat. Ny router är installerad och wifin är i toppklass, men dock  inte uppladdningshastigheten på min bloggs bilder. Men den piggnar nog också på sig vad det lider. I detta fall är min envishet en tillgång.

Blåsten från igår har gett med sig och för mig blev det en skön promenad i Södermalms äldre omgivningar, uppe på Åsöberget och Kvastmakarbacken. Södermalms ursprungliga namn är Åsön , och kommer av ordet as som är fornnordiska och betyder ås. Åsön syftar på den Stockholmsås som sträckte sig tvärs över nuvarande Södermalm.

Kvastmakartrappan med sina 137 trappsteg leder upp till Kvastmakarbacken.

Namnet Kvastmakarbacken kommer från att dte troligen bott just kvastmakare i husen just här. När man går här är det lätt att i ankarna hamna hos Per Anders Fogelström och hans Stockholmsböcker; “Mina drömmars stad”, “Barn av sin stad” och “Minns du den stad”, “I en förvandlad stad” och “Stad i världen”. Husen uppe på Åsöberget är numer den  största sammanslagna trähusbebyggelse som finns kvar i Stockholm från 1700-talet-

De röda 1700-tals husen uppe på Kvastmakarbacken är från 1700- talet och ingen genomgripande renovering elleer modernisering ha skett och inte förrän i mitten av 1900- talet började viss modernisering. Husen bebos även numer och räknas som kulturhus och  förvaltas av Stadsholmen. (Ett fastighetsföretag som ska rusta upp och förvalta hus med antikvariska värden i Stockholm)

De höga plåtskorstenarna på husen är typiska för 1700- talet.

I bortre delen av bilden skymtar ett gult hus, men det heter “Gröna gården” och kanske var det grönt förr. Huset kom till i sambande med att kung Oscar den I piggnade på sig efter en längre tids sjukdom. Tillfrisknandet firades med att  en stor insamling  gjordes och syftet var att med  hjälp av pengarnas  bygga ett hus som innehöll ” sunda och tjenliga bostäder åt den arbetande klassen”. Huset stod klat 1855 och här fanns 16 lägenheter med ett run och kök. Till varje lägenhet hörde en källare, två uthus, vedbod och dass. Och för att tillse att ordningen uppräthölls  bodde en tillsyningsman överst i huset. Maten lagades över öppen eld och så skedde fram till början av 1900-talet-  Som mest bodde här 70 personer varav 35 barn så trångt var det.  Huset köptes in av Stockholm stad 1931 för man hade då tänt sig att en del av Ringvägen på Söder skulle passera här. Så blev det inte och huset moderniserades på 1970- talet och antalet lägenheter minskades.

Alldeles i närheten ligger Hedbergs Malmgård, ett hus som byggdes av handelsman Daniel Hedberg. En malmgård var en större byggnad, som ett fritidshus och låg utanför själva stan. En stor trädgård med fruktträd  ingick ofta och även lusthus och stall. Runt om i Stockholm finns många malmgårdar och de flesta är från 1700-talet.

Själva ordet malm kommer från att mala -mald sten, krossad sten, som skapades vid inlandsisens avsmältning, ofta i form av åsar.  (Även Malmö och i betydelsen sandhög.)

Hedbergs Malmgård renoverades på 1980- talet och hade då haft kvar sitt ursprungliga skick i drygt 200 år. Ny renovering tycks ha påbörjats.

Efter en kort promenad är man åter tillbaka i Storstaden och det är fint att blicka ut över stockholm även en grå lördag eftermiddag.

Utsikt över Stockholm från Fjällgatan.

Sakta drar jag mig hemåt med Fogelströms böcker i tankarna och möter ett helt annat Stockholm. Ett Stockholm som jag också tycker om. Och kontrasterna som ständigt är närvarande gör Stockholm till både min och många andras stad.

Skånegatan. Fullt på uteserveringarna.

Hemma på Söder! En del av den bilfria  Södermannagatan med sina många caféer och mysiga butiker.