I skrivandets stund befinner jag mig på böljan blå. På Ålands hav. Redan i går eftermiddag lämnade vi Stockholm för en tur genom Stockholms skärgård och över Ålands hav. (Att jag både gillar hav, vatten och skärgård tror jag ingen som läst min blogg kunnat undgå.) I dagens inlägg lämnar vi höjderna på Södermalm, där vi varit under veckan och håller oss på platten. Men lite vatten blir det. I mindre skala. Vi håller oss hemma på Söder och helt inpå knutarna. Längs kajen i Norra Hammarbyhamnen.
Helt inpå knutarna på kajen hemma hos oss , på restaurang Thaiboat, hade en häger slagit sig ner.
Helt inpå knutarna
Herr eller kanske är det fru häger som spanar på vad som händer längs kajen,.
Vid Hammarbyslussen, Skanstull. Snabbt ombyte och påklädnad för att ge sig ut till sjöss. Kanske är det Sjöräddningen som är på väg. Här vid Hammarbyslussen finns nämligen an av landets Sjöräddningsstationer.
En liten del av vår innergård. Fin blandning av det gröna och körsbärsträden som klätt om till höstfärger.
Vattnet, Hammarbykanalen och Hammarby sjö, ligger helt inpå knutarna. Här finns många husbåtar som ligger på kommunala platser finns det gott om längs kajen. Och alla båtar som ligger här måste vara flyttbara-
Husbåten från en annan vinkel.
Några har satsat på kaffepaus i Anna Linds park, som ligger alldeles vid Hammarbykanalens vatten.Anna Lind bodde här i närheten och 2013, efter 10 års funderande, blev detta parkens nya namn. Tidigare hette den Vintertullsparken och området här heter just Vintertullen och det sedan gammalt.
Vintertullen, eller som det också hette Hammarby Vintertull, var området dit varor blev fraktade med släde över isarna från Nacka och södra Stockholm. Här fick bönderna betala tull för att få föra varorna in i Stockholm. (Sommartid var det tullstationer vid Skanstull och Danvikstull för varor som kom söder och öster ifrån. Och i Stockholm i övrigt fanns det i stort sett tullstationer vid alla infarter.
Mer av Anna Linds park och utsikt över Hammarby sjö och Södra Hammarbyhamnen/Hammarby sjöstad.
Har i sommar sett att egna odlingar runt om i stan blivit väldigt populära. Så även här i området Vintertullen och Anna Linds park.
Vår kaj, Norra Hammarbykajen, västerut. Skansbron och Hammarbyslussen ligger rakt fram. På väg hem igen. Här i området och längs kajen finns i sig mycket att titta på och det helt inpå knutarna.
Vita bergen och Vitabergsparken en strålande höstdag. Och dagen är så strålande att bilden i motljus blir mörk. 
Vitabergsparken är kuperad och det är ju hela Södermalm. Men här på höjderna finns två andra höjder. Och på den ena, 46 m över havet, ligger Sofia kyrka. (Någon kyrkogård finns inte här utan den finns runt Katarina kyrka som ligger i närheten.)
På den andra höjden i Vita bergen ligger den vackra musikpaviljongen som kom till 1907 och är utformad som ett 
Kontraster. En elsparkcykel känns lite udda. 
Ett av husen på Mäster Pers gränd.
Dags för en paus och jag slår mig mer på en bänk i området som disponeras av odlarna i Vita bergen. (En ödetomt som tillhör Stockholms stad.)
Några odlingar fanns i ett antal pallkragar men visst märks det att hösten är här.
Skulpturen är gjord i brons och är placerad under en magnolia helt nära Groens malmgård där hon kom att bo. Symboliskt lägger hon beskyddande händerna om barnen.
“Svenska Ords” skrivarstuga ligger i utkanten av Vita bergen/Vitabergsparken. Stannade till och funderade över vem som nu här skriver underfundiga texter. 
Jag lämnar Vita bergen och parken och den strålande vackra höstdagen fortsätter. Och det gör jag också. Hemåt till kajen. 
Idag blir det fler höjder på Söder. Första stoppet blir uppe på
Dagens runda. Start och mål vid den röda pluppen. Och stopp blir det på Fjällgatan och sedan strax västerut i Cornelisparken, vid Mäster Mikaels gata och vid Katarina Kyrka.
Vy från Fjällgatan. Till vänster in mot City till och tvärs över vattnet ligger
Här ser vi över till Kastellholmen som också tillhört flottan. Ligger strax öster om Skeppsholmen. Och till höger i bild skymtar Djurgården med en del av sin museer.
Cinderella närmar sig och ska vända här innan hon lägger sig vid kaj.
Fler höjder. Utsikt västerut. En liten del av Katarinaberget skymtar. 
Cornelisstatyn är gjord av Bitte Jonasson Åkerlund och kom på plats 2007. 
Här på Södermalm finns fler höjder med gammal bebyggelse som Stockholm stad köpt in. (På del här delen av Söder finns både 
Husen längs med mäster Mikaels gata är byggda både i trä och sten. Trähusen har ofta en annan färg på “knutarna” och detta för att mer likna stenhus.
Här i början av Mäster Mikaels gränd ligger Katarina kyrka och en stor, vacker, kyrkogård omger kyrkan. (En minneslund finns också på kyrkogården)
Vacker vy över delar av Stockholm från Södermalm och Monteliusvägen på Mariaberget. (Bilden togs på slutet av promenaden men är en bra inledning till dagens bloggtema) Riddarfjärden ligger blank och på andra sidan ligger stadshuset. I fjärran syns de
Start och mål för denna “höjdpromenad” är vid den röda “pluppen”. Sträckan blev några km längre eftersom vi gjorde en del avstickare. Jodå, pauser blev det också.
På höjden kan man verkligen säga att den här kranen var.
Här kommer en segelbåt och ska ner “för landning”. Och det gick galant.
Här uppe på höjden ligger Årstalundens koloniområde. Ett av flera som finns här på höjderna längs Mälarens vatten.
På höjden finns nu de cyklar som projektet “Rädda Mälaren” plockat upp.
Några av bostadshusen i Tanto ligger på höjden några hundra meter från Årstaviken och några ligger närmare vattnet
Här uppe på höjden, på Skinnarviksberget, är ännu ett av flera områden på Söder där man har en strålande utsikt över nejden och i stort sett hela Stockholms innerstad.
Utsikten längs vattnet är inte så tokig den heller. Riddarfjärden, Stadshuset och i bakgrunden City med Klara kyrka. (Tornet är 116 meter)
Riddarholmen till vänster och Riddarholmskyrkans mäktiga torn reser sig 87 meter upp i luften. I mitten skymtar Gamla stan och man ser Storkyrkan med sitt torn på 66 m. Till höger i bild tronar Tyska kyrkan med sitt torn på 96 meter. Även den ligger i Gamla stan
Hit upp på höjden skulle vi ta oss. Nej, det blev ingen klättring utan vi gick runt. Kändes säkrast så. 
På höjden- Både fysiskt och mer bildligt.
Kontraster. En del träd har fortfarande gröna löv kvar och andra har tappat sina eller så är de gula och väntar på att släppa taget.
Tomterna, kolonilotterna, är ganska stora och stugorna har ökat i storlek under årens lopp. Och de flesta har fin sjöutsikt .
Sida vid sida. Vackra kontraster. Vid den här kolonilotten är det fortfarande grönt som är rådande färg.
Längs vägen där jag går skiftar träden också i färg. Kontrasterna är tydliga. Och även bänkarna försöker färgmässigt passa in. Å andra sidan är de gröna året om. 
I den här koloniträdgården grönskar det fortfarande.
Likaså här.
I en tredje koloniträdgård fastnar jag för en gul ros, tomater och några hallon .
Jag stannar till en stund och blickar söderut. Där, ett par kilometer bort tittar Globen och höghusen i Johanneshov upp. Men här, där jag står känns den pulserande storstan fortfarande avlägsen. Kontraster även det.
Herrarna And letar mat i vattnet –
och en av fruarna “And” vill bli närmare bekant med mig.