Browsing Tag

Vita bergen

Stockholm

Vita bergen en strålande höstdag – Ännu en höjdare i Stockholm

15 oktober, 2020

Gårdagen kom att bli ännu en strålande höstdag. Och jag var inte sen med att välkomna den med ännu en höjdarpromenad. Känns onekligen som att jag den senaste tiden haft visst fokus på olika höjder. Men varför inte. I gårdagens inlägg var vi uppe på   Stigberget och Katarinaberget och idag blir det en tur uppe i Vita bergen och i den fina Vitabergsparken. Namnet Vita bergen kom till 1967 och innan dess var namnet Hvita Berget.

Stockholm. Södermalm. Vita bergen och Vitabergsparken en strålande höstdag. Vita bergen och Vitabergsparken en strålande höstdag. Och dagen är så strålande att bilden i motljus blir mörk.

En strålande höstdag i Vita bergen

är det och jag fortsätter som klockan, att gå. Jag går och går dagligen men varierar mål. Och igår blev det en tur upp till Vita bergen och Vitabergsparken som nästan ligger i mina kvarter. Nåja en dryg km är det hit. I och för sig inget direkt nytt promenadmål  men senast jag var här var i maj och hit kan man gå ofta.

Vita bergen och området nedanför   har sin speciella historia och att strosa runt här är att förflytta sig tillbaka några hundra år i tiden. Fattigt, smutsigt  och eländigt som Södermalm var på den tiden. I ett par inlägg jag skrivit tidigare; “Nytt möter gammalt” och “I mina kvarter” har jag berättat om Vita bergen och närområdet.

Namnet där det vita kom med är från 1819 och kommer troligen från den ljusa berggrunden på det tidigare så kala berget. Området här uppe var på 1600-talet känt som Kråkberget.  (I Vasastan finns ett område som heter Röda bergen och där var berggrunden röd)

  Vitabergsparken är kuperad och det är ju hela Södermalm. Men här på höjderna  finns två andra höjder. Och på den ena, 46 m över havet, ligger Sofia kyrka. (Någon kyrkogård finns inte här utan den finns runt Katarina kyrka som ligger i närheten.)

Stockholm. Södermalm. Vita bergen. Musikpaviljongen. En paus här denna strålande höstdag var njutbarPå den andra höjden i Vita bergen ligger den vackra musikpaviljongen som kom till 1907 och är utformad som ett ekotempel- ( I dessa  byggnader med kupolformade innertak  kan visst eko höras i mitten av byggnaden.) Dags för en paus här och den strålande höstdagen gjorde inte upplevelsen sämre.

I den västra delen av Vita bergen/ Vitabergsparken

helt nära kyrkan, ligger de idylliska Bergsprängargränd, här bodde förr många bergsprängare och Mäster Pers gränd. Här finns de  gamla trähusen fint bevarade och är varsamt restaurerade. Men tankarna fladdrade iväg några hundra år tillbaka i tiden och då var detta var ett riktigt eländigt slumområde. Mäster Per var Katarina församlings förste kyrkoherde och det nuvarande namnet kom till 1968. Innan dess var gränden/gatan en fortsättning på den närbelägna Borgmästargatan.

Kontraster. En elsparkcykel känns lite udda. 

Ett av husen på Mäster Pers gränd.

Stockholm. Södermalm. Vita bergen. Jag slår mig ner på en bänk som tillhör Vita bergens odlare. Dags för en paus och jag slår mig mer på en bänk i området som disponeras av odlarna i Vita bergen. (En ödetomt som tillhör Stockholms stad.)

Några odlingar fanns i ett antal pallkragar men visst märks det att hösten är här.

Sakta rör jag mig nerför backarna mot stadens brus men stannar på vägen till tid vid en skulptur jag inte tidigare sett. En skulptur gjord av Astri Bergman Taube och som kom på plats 1972. Och jag undrade förstås vem kvinnan var. Elsa Borg; “Vita Bergens drottning”.  Hon levde mellan åren 1826 till 1909 och var en mycket socialt engagerad kvinna och inrättade både barnhem och skyddshem för kvinnor. Ett skyddshem för kvinnor inrättade hon i den närbelägna Groens malmgård där hon också själv bosatte sig.

Skulpturen är gjord i brons och är placerad under en magnolia helt nära Groens malmgård där hon kom att bo. Symboliskt lägger hon beskyddande händerna om barnen.

  I utkanten av Vitabergsparken

nästan vid  Renstiernas gata, stannar jag till vid det välkända röd-gröna huset. Hasse& Tages skrivarstuga, AB Svenska Ords skrivarststuga. Detta lilla hus från 1700-talet där så många härliga och underfundiga texter kommit till.

Stockholm. Södermalm. AB Svenska ords skriverstuga ligger i utkanten av Vita bergen/Vitabergsparken“Svenska Ords” skrivarstuga ligger i  utkanten av Vita bergen/Vitabergsparken. Stannade till och funderade över vem som nu här skriver underfundiga texter. 

Stockholm. Södermaln. Vita bergen en strålande dag i oktober. Jag lämnar Vita bergen och parken och den strålande vackra höstdagen fortsätter. Och det gör jag också. Hemåt till kajen. 

Jag fick här  till sista bilden en så fin kommentar från Ruth i Virginia “Hoppet vinner. Solen skiner”. Stort tack, Ruth.

Stockholm

Kultur på Södermalm – Och alldeles inpå knutarna

9 januari, 2020

Gårdagens runda här hemma på Söder i Stockholm bjöd på en hel del historia som lättsamt blandades upp med kultur. I och för sig var det inte för mig några  direkta”nya kvarter” jag strosade runt i. Tvärt om. Jag har gått här många gånger men det finns alltid något att titta på och uppleva.

Kultur och historia finns det gott om på Södermalm. Och det blandas fint. Kultur och historia  finns det gott om på Södermalm. Just här är jag  på den östra delen av Åsögatan, på Åsöberget, 37 m över havet. Och i dessa kvarter, har man hela tiden författaren Per Anders Fogelström och hans Stockholmsserie som sällskap.

Kultur och historia på Södermalm

finns det gott om. Och detta är verkligen en stadsdel som har varit i stor förvandling och fortfarande är det. Här blandas det gamla med det nya.  Åsön var det tidigare namnet på Södermalm. Ett namn som kom från den tid då den mäktiga Stockholmsåsen sträckte sig genom hela Stockholm i nord-sydlig riktning.

Gårdagens runda bjöd mig både på en hel del historia blandat med kultur.

Jag startade hemma vid kanalen, vid den röda markeringen och gick norrut fram till  Tjärhovsgatan. Namnet kommer från att det här på gatan låg  en “tjärhov”. En tjärhov var en byggnad där man arbetade med tjära och där man tog bort vattenhaltiga avsättningar från tjära. En hel del sådana fanns förr på Södermalm. (Omskrivna också i Fogelströms Stockhholmsskildringar)

Här vek jag av österut och det första delmålet var Åsöberget och de östra, gamla delarna av Åsögatan. Jag stannade till vid de gamla 1700-tals husen. Hus där många varvsarbetare och sjöfolk bodde som under 1700 och 1800-talet. Här bodde man trångt och fattigdomen var stor. (Mer att läsa om detta finns via länken) Det var också hit, till detta område, den unge Henning kom 1860 från landet för att söka lyckan och arbete här  i staden. (Henning är tillsammans med Lotten, sin blivande fru, två av huvudpersonerna i Fogelströms “Stockholmsserie” som börjar med “Mina drömmars stad”.

Kultur idag. De gamla stugorna uppe på Åsögatan/Åsöberget. Kultur idag. Men livet här uppe på Åsöberget var hårt. Här på 1700 och 1800-talet var det nog få, om alla några, som tyckte att dessa hus var pittoreska eller charmiga. 

Många kultur hus ligger här uppe på åsöberget. Dessa gamla hus, idag kallade kulturhus, förvaltas av “Stadsholmen”.Och de är för uthyrning så man kan ställa sig i kö- Men den är lång och speciella krav gäller på hyresgästerna.

Här Lotsgatan på Åsöberget. Flera av gatorna, grändernarhar namn efter de yrkesgrupper som bodde här.

Från ett berg till ett annat och mer kultur

Jag lämnade Åsöberget och gick en bit söderut och gick uppför backarna till Vita bergen, en park och friluftsområde. Det nuvarande namnet kom till 1967 och innan dess var namnet “Hvita Berget”. Det namnet kom i sin tur till i början av 1800- talet och troligen fick det heta så p.g.a. den vita berggrunden. Även detta är ett kulturområde idag och på olika sätt. I den oländiga terrängen kring Vita bergen bosatte sig även här under 1700 och 1800- talet fattiga människor. Många av dessa arbetade bl.a. i traktens textilfabriker i Barnängsområdet. Under sent 1800-tal skildrar bl.a. Strindberg detta område som “stadens fattigaste och mest vanlottade trakt.” Detta finns med i romanen Röda rummet som kom ut 1879.

Sofia kyrka, 46 meter över havet, är ett landmärke som syns vida omkring upp på sin kulle i Vita bergen.

Barnängen

är ett f.d. fabriksområde som låg här vid Hammarby sjö och i boken Vävarnas barn, den första i  P-A Fogelströms Stockholmsserie,(verklighetsbaserad) beskrivs livet och villkoren här i Barnängens manufakturfabrik under åren  1750 till 1780. Mot slutet av 1600-talet byggde handelsmannen Jacob Gavelius en manufakturfabrik här och som i första hand skulle tillgodose arméns behov av textilier. I området kom också byggnader till för väverier och färgerier.  av 1700-talet var textilfabriken Stockholms största arbetsplats med över 600 arbetare. Textilfabriken upphörde  i början av 1800-talet. Men en ny fabrik tillkom 1868, Barnängens tekniska fabrik. Här tillverkade man då bläck och finare “eau de cologne” men snart kom också produktionen att innefatta  tvåltillverkning. (Än idag finns Barnängens tvålar och andra produkter.) Under  1950- talet flyttades och avvecklades industrierna här.

Namnet Barnängen är en förenkling av ordet Barnstugeängen och kommer från att det här på ängarna  vid Hammarby sjö i slutet av 1500-talet skulle byggas ett barnhospital som skulle tillhöra Danvikens hospital som låg en bit bort.

Jag fortsätter

min promenad men är också på väg hemåt. Stannar  först till och blickar mot Globen och den nya skyskrapan tvärs över kanalen från oss.

Kultur på sitt sätt. I varje dall Globen erbjuder det i variation. Kultur på sitt sätt. I varje fall Globen Vad gäller skyskrapan Stockholm New, som ska vara färdig till hösten är nog det kulturella där en öppen fråga.

Alldeles när jag gått nerför backen från Vita bergen och mot Malmgårdsvägen stannar jag till vid det välkända röd-gröna huset. Hasse& Tages skrivarstuga, Svenska Ords skrivstuga. Detta lilla hus från 1700-talet där så många härliga och underfundiga texter kommit till.  Kultur på alla nivåer.

Kultur på alla nivåer. Hasse& Tage. Här deras skrivarstuga. Kultur på alla nivåer. Hasse &Tages skrivarstuga. Och visst stannar jag till en stund . Och minns. 

Stockholm

Nytt möter gammalt – Och gammalt möter nytt

8 september, 2018

Här i Stockholm, på östra Södermalm, är jag omgiven av natur, historia atmosfär och vatten med stortstans puls ett par kvarter bort. En väldans bra blandning.  Nytt möter gammalt och det gamla möter det nya. Lite beroende av hur en ser det. Jag har många favoriter här på Söder och allt efter humör, tycke och smak  dras jag till dem. Ibland planerat, ibland spontant och nya favoriter tillkommer ständigt. En av favoriterna sedan gammalt är området Vita Bergen (mer om Vita Bergen finns i länken) och så alla årstider. Hit går jag ofta och hamnade här också igår.

Malmgårdsvägen med sina gamla hus hus från 17oo och 1800- talet.

Nytt möter gammalt och tvärt om

Götgatsbacken på Söder med en del nytt och en del gammalt. Globen i bakgrundenEn del av det nya. Här Götgatsbacken mot Globen.

Karta över Södermalm med bl.a. Sofia kyrka med området  Vita bergen där Vitabergsparken ligger.

Innan jag börjar att ta mig uppför alla trätrapporna till Vita bergen  (finns gångväg också) stannar jag  till vid Malmgårdsvägen och tittar lite extra på på Werner Groens malmgård från 1700-talet som är bebodd än idag. Och malmgård kallas det för att förmögna stockholmare på 1700-talet lät bygga sommarhus med stora trädgårdar på “malmarna”, området utanför staden, för att komma bort från den ohälsosamma luften inne i staden. Och staden, det var i princip Gamla stan.

Här längs Malmgårdsvägen ligger Werner Groens malmgård som förr användes som sommarbostad.  I bakgrunden skymtar Sofia kyrka.

På vägen uppför berget stannar jag till under den gigantiska kastanjens krona.

Uppe på berget, 46 meter över havet, ståtar Sofia kyrka invigd 1906.

Nytt möter gammalt på SödermalmJag tittar ut över stan och lite dimmigt är det.  Här skymtar försäkringsbolaget Folksams hus, förhållandevis nytt, högt över hustaken. (27 våningar högt, byggt 1960 och 89 meter högt)

Uppe på berget, i Vitabergens skrevor, bodde på 17 -1800 talet, och en bit in på 1900-talet, de mest fattiga och hade ett svårt och hårt liv. Varvsarbetare, hamnarbetare och diversearbetare – många komna från landsorten slog sig ner här och misären var stor. Per Anders Fogelström har i sina Stockholmsskldringar verkligen berättat om hur livet kunde te sig. Ett stort stycke verklighetshistoria. Idag har en del av husen här renoverats och vatten el och avlopp finns  och andra är i princip i utsprungsskick. Dock med el.

“Kyrkstugorna” på Mäster Pers gränd.

Mäster Pers gränd och Bergsprängargränd.

De gamla husen,  kyrkstugorna, på Mäster Pers gränd är i princip i original men har numer el indragen

Mäster Pers gränd har fått sitt namn av den förste kyrkoherden i Katarina församling som kallades så. (Fram till början av 1900-talet hörde de boende i området Sofia till Katarina församling) Husen längs gränden kallas kyrkstugorna och används idag aktivt av Sofia kyrka och församlingen. Här är det sommarcafé, det äts surströmming, has studiecirklar och en hel del annat. Stugorna är i princip i ursprungligt skick och vatten hämtas i en brunn i närhete, dass finns på gården och avlopp saknas. Men el är indragen.

Trädgårdarna har återskapats med hjälp av gamla bilder och man har också försökt at hitta växter som odlades förr.

 

Här är Bergsprängargränd  och som fått sitt namn efter att de på 1800-talet bodde många bergsprängare här. I ett run på 12 m2 med kakelugn kunde det här då bo fyra vuxna och två barn och där ena familjen vrt inneboende. Idag är husen renoverade och används som bostäder och förvaltas av “Stadsholmen” som är en hyresvärd, ett “allmännyttigt bostadsföretag” som förvaltar många gamla hus i Stockholm.  Och man kan ställa sig här i kö för att få hyra ett gammalt hus. Men när man kommer fram i kön får vara osagt,

Bergsprängargränd med några av sina hus.

Jag tar mig nerför trapporna på andra sidan berget och är plötsligt mitt i Söders uteliv och passserar de fyllda uteserveringarna på vägen hem. Men jag viker av mot vattnet och går hem längs kajen förbi Barnängsområdet och hamnar på nytt hos Fågelström i tankarna.