Browsing Tag

Mosebacke

Foto Stockholm

Spel – ordet att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

26 juni, 2018

Spel är veckans ord att fritt tolka i Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Utmaningen i sig är att med bild /och/eller/ text – tolka ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och alla är välkomna att vara med.

Ett vågspel kan det vara att kasta sig nerför/utför dessa attraktioner på Gröna Lund.

Spel

Vad är då det? Ja, en hel del olika betydelser ligger i ordet, beroende på hur det används och synonymerna är många. Musik, toner, instrument eller spelsätt eller så  kan det  vara en teaterpjäs, uppträdande eller rolltolkning.  Går man till naturens värld kan ett spel, ett lockrop på en partner, vara adekvat. En annan typ av spel är hasardspel, sällskapsspel, lek, idrott och tävlingar.  Inte nog med det utan bland synonymerna finns också skiftningar och ljusbrytningar. Och även tillsjöss förekommer också ordet ”spel” i olika sammanhang . För egen del blev det nu inte fotboll i tolkningen, hade varit passade utan det blev den musikaliska och midsommardagsjazz på Mosebacke, på Södermalm i Stockholm. En årlig tradition men för mig var det första gången jag var där just en midsommardag.  Vännerna Susan och järgen lockade med mig och det blev verkligen en fartfylld och svängig eftermiddag med jazzigt spel.

Här på Mosebacke spelas det både musik och tetater.

Mosebacke  uppe på Söders höjder har en vidunderlig utsikt över stan och hit är det alltid värt att komma men helst i hyfsat väder. (Annars kan uteserveringarna vara stängda men det går alltid att sitta inomhus) Om Mosebacke finns mycket skrivet och berättat och visst är detta ett stycke Stockholmshistoria.

Midsommardagen och publiken börjar bänka sig framför scenen. Musikerna riggar för sin spelning.

Midsommardagsjazz på Mosebacke. Här är det spel på hög och svängig nivå. nivå! Och Tommy Löbel, på klarinett,  och hans swingband underhåller oss i flera timmar med svängig jazzmusik. (Musiken fick mig att minnas alla rökiga diximusikklubbar som besöktes i Gamla stan under 60- talet. Roligt var det)

Även den yngre generationen stannade och lyssnade på bandet. Men de såg lite tveksamma ut.

Det gråaktiga vädret övergick i blå toner som skymtades där ovanför alla lyftkrnar. Det byggs mycket nu i Stockholm.

Behagligt här på vår första parkett denna jazzeftermiddag. Tack Susan och Jörgen för gott initiativ.

Här blandas svängigt jazzspel och medryckande sång av Jennie Löbel (Kapellmästarens dotter)

Och ju senare det blir på eftermiddagen desto mer blå blir himlen.

Utsikt över huvudstaden från Mosebacke. Och den går i blått. 

 

 

Titta gärna in här för att läsa och se fler av veckans ”spelande” tolkningar

Stockholm

”Fågelperspektiv”

31 juli, 2017

Vädret varierar en hel del men en får passa på att ge sig ut när solglimtar erbjuds och rätt som det är tar den blå himlen över. Att ta sig upp till Södra teatern i Stockholm, området runt Mosebacke torg och gärna Mosebacketerrassen, är något vi  gör vi både ofta och gärna under vår sommar och höst, en promenad hemifrån på runt 20 minuter. Området runt Mosebacke, uppe på Katarinaberger, har alltsedan 1700- talet varit ett nöjescentrum i Stockholm och det består. Här låg på 1600- talet Mosis kvarn och Mosis Backe, som nöjesetablissemang,  finns omtalat på 1700- talet då Carl Mikael Bellman ofta var i trakterna. August Strinberg hade Mosebacke terrass som en favorit och första kapitlet i hans bok Röda rummet heter ”Fågelperspektiv i Stockholm” och där Stockholm sett från Mosebackes terass beskrivs.

Mosebacke terrass tidigt på eftermiddagen och det finns fortfarande lediga platser kring borden. Men här brukar man ”knö ihop sig” så att många ska få plats och här är  alla åldrar verkligen välkomna. 

Utsikten över Stockholm är inbjudande och vacker. Här in mot City. 

Djurgården med Kaknästornet, Högloftet på Skansen och nöjesattraktionerna på Gröna Lund framträder.

Mer av Stockholm syns genom träden.

Från Mosebacke tog vi oss genom de gamla gränderna på Söders höjder, bakom Mosebacke, ner mot Katarina kyrka. Kullerstengator och gamla hus påminner om en svunnnen tid och rätt som det är hamnar man tillbaka i det moderna igen.

Vackra gamla miljöer blandas med det mer moderna. På en husgavel på Fiskargatan 9 finns sedan i juni 2017 denna målning som täcker en hel vägg. Målningen är gjord av två brasilianska bröder, Os Gemeos, gatu/grafittikonstnärer och det lär ha gått åt tusen burkar färg till målningen och det tog tio dagar att få den klar. Tanken är att målningen ska finnas här under fem år. Fastighetsägaren betalade grundmålningen av väggen och konstnärernas levnadskostnader i Stockholm och Stockholmskonst, som har hand om den offentliga konst som finns i Stockholm resten.  (Stockholm konst är en del av Stockholm stads kulturförvaltning)

Just här på Fiskargatan 9, högst upp,  bodde den fiktiva Lisbeth Salander i Stieg Larssons Milleniumtriologi och man kan säker se motivet på husväggen som en ”blinkning” till denna serie.

I mitt tycke klart uppiggande och passande här.

Katarina Kyrkogård passerar vi ofta och stannar gärna till en stund och så även nu även nu och såg mängder av blomster som lämnats i samband med skådespelaren  Mikael Nyqvists begravning den 21 juli. Och visst kommer tankarna. Livet pågår här och nu.

Igår var igår och idag är en annan dag och jag är just på väg in till Helsingfors med båt från Stockholm. Nya upplevelser och möten väntar.

Stockholm

Södermalm – en stadsdel jag uppskattar.

1 mars, 2017

En av alla de saker som jag verkligen uppskattar med att bo på Söder är att det gamla hela tiden blandas med det nya och att både Mälaren, Saltsjön och många grönområden finns alldeles inpå knutarna. Att sedan restaurang och caféutbudet både är stort och varierat gör det hela än bättre. Små och personliga butiker blandas med de större kedjornas utbud och allt finns inom gångavstånd. Helt perfekt.Och jag som innan jag flyttade hit knappast hade varit söder om Slussen,men efter att ha bott här i tretton är så känns Söder nu som hemma. Men å andra sidan så är jag ganska anpassningsbar till det mesta.

Gårdagens vandring började som vanligt ganska oplanerat och efter ett ärende i närheten av Stockholms södra fortsatte jag på den banan.

Stationshuset är från 1990 och det var då hela Södra stationsområdet började bebyggas.

Stockholms södra, Södra station, var ursprungligen slutstationför västra stambanan och även Stockholms första järnvägsstation som öppnades 1860. Några år senare bestämdes att järnvägen skulle gå vidare norrut och under 1870-talet byggdes nuvarande Stockholms central och Södra station kom att bli gods och lokaltrafikstation. Idag är Stockholms södra en station där pendeltågen stannar och även många av innerstadsbussarna passerar här.

Pollare och klot, en skulptur som är en belysning och placerad på utanför Södra station, på Swedenborgsgatan.

För närvarande är de tolv pållarna borta  p.g.a. byggandet av den nya Citybanan men när den är klar ska de åter vara på plats.  Konstnären Mats Olofgörs fick i uppdrag av Stockholm stad att utforma belysningen till Södra station och att forma en lysande  skulptur alldeles framför stationsbyggnaden som skulle markera att den  här delen är en gågata.  (Bussar kan passera.)

”Haglunds pinne”, 86 meter hög och med 24 våningar.

Från Stockholms södra syns ”Haglunds pinne” genom Fatbursparken. Namnet kommer efter stadsbyggnadsborgarrådet Sune Haglund som i slutet av 1990- talet var drivande både för att få till en skyskrapa här och att området bebyggdes. Tanken var från början att bygga en skyskrapa här i bästa ”Manhattanstil” med 50 våningar, men av det blev det intet. Haglund ville ge Södermalm en ny siluett och hade yviga planer. Den danske arkitekten Henning Larsen kontaktades och han ritade ett tiotal förslag innan något kunde godtas. Men han tyckte att det blev alltför många kompromisser och hoppade av projektet innan det var klart. Byggnaden är en oktagon och är 24 våningar hög och består till största delen av bostadsrättslägenheter.  Varje våningsplan har fen lägenheter och den översta våningen är en festvåning med stora glasfönster och fin utsikt över hela Stockholm med omnejd.

Jag fortsatte min promenad och hamnade upp på Mosebackeområdet och kände mig som en kuliss i Stieg Larsson böckerna och gick lite här i Lisbeth Salanders fotspår. (Hon köpte i boken en lägenhet högst upp i ett hus på Svartstensgatan med utsikt över hela Stockholm.)

Hitttade detta fina hus med tillhörande torn och utsiktsbalkong uppe vid Mosebacke torg tittade en stund och fortsatte vidare ner mot Svartstensgatan och Fiskaregatan med sina vackra trähus. Detta är ett område som var bebott redan på 1600-talet men dessa hus betydligt nyare eftersom många brunnit ner.

 

En del av Svartstensgatan.

Detta område på Södermalm var förr riktigt fattigt och med mycket bråk och få vågade sig hit men idag är det, precis som många andra områden på Söder, väldigt populärt och priserna för lägenheterna stiger hela tiden.

Fin utsikt över Stockholm och det trots att solen lyser med sin frånvaro.

Jag fortsatte hemåt och passerade fler äldre hus på vägen. Stannade till på Bondgatan och tittade extra på även de gamla husen där. Namnet var från början Boendhe gathan och fanns resan på 1600-talet. Troligen har gatan fått sitt namn eftersom bönderna som skulle in till staden, Gamla stan, fick parkera sina hästar och hölass utanför stan eftersom det annars skulle bli för mycket trafik inne i ”staden”.  Och under tiden jag står här fastnar ögonen på caféet Il caffe tvärs över gatan. Med tanke på att det är semmeldagen så blir det ett besök men det var inte givet att en semla skulle följa med hem.

Mycket gott att välja på och allt nybakat på plats. Men det blev en supergod semla som fick följa med hem