Browsing Category

Spanien

Skyltar Spanien

I farten

30 april, 2017

I farten blir i stort sett den”röda tråden” i veckan skyltning.  (Rött ingår i också de flesta skyltarna.) Söndag är det och även Valborgsmässoafton, dagen då den svenska våren ska sjungas och eldas in. Båda kanske behövs för att hålla värmen.

Torrevieja bjuder idag på sol, mestadels blå himmel och en lagom temperatur på +22.  Helt klart ett bra vårväder. (Det har varit mulet, blåst och regn i några dagar, men här är vi bortskämda med det fina vädret så tre dagar mulet känns som om två för mycket.)

Skyltsöndagarna förvaltas hedersamt av bloggvännen BP och titta gärna in där för att finna både hennes skyltar och många andra ”skyltare” .

I farten – ”just passing through”, dock inte på en surfingbräda, men jag skulle mog vid tillfälle prova på nytt. Passerar sktltar har jag i alla fall gjort.

I den lilla bergsbyn Polop, vid ett av torgen, Plaza de los Churros,  finns vackra skyltar uppsatta med distriktets olika by/stadsvapen. Runt torget finns också 221 kranar med friskt och drickbart källvatten. Förr hämtade byinvånarna sitt vatten här och även när vi var förbi stannande många och fylde sina vattenflaskor. (När jag nu i veckan var i Polop hann jaga bara räkna till drygt 80 kranar innan en spansk dam kom och ville berätta för oss om Polop)

På en bar i Polop  hängde skyltar, halsdukar,  med olika fotbollslag  så det var bara att välja. Fler fanns.

I byn Jalon kunde man köpa mandariner till specialpris, fem kilo för 1.99 euro- Vi nöjde oss med mindre mängd.

Innan vi lämnade restaurangen ”Marlyns Carvery” i byn Moriara tog jag en bild av Andy Warhols klassiska foto på Marlyn Monroe. 

Nu är jag måttligt förtjust i Guinness, men skylten fastnade jag för.

En svart skylt utan tillstymmelse till rött hittade jag på vägen ut från ”puderrummet”. Och visst ligger det något i  budskapet. I alla fall ibland.

 

 

Spanien Torrevieja

Kontinuitet

29 april, 2017

Solen och det vackra vädret har varit på semester några dagar och fullt förståligt eftersom jag skickade en del av det hem till Sverige, där jag förstått att solen åtminstone delvis nått i Stockholmstrakten. At sedan värmen blev kvar  här  är en helt annan sak . Nåja så varmt är det inte i Torrevieja, men trots molnens framfart,en hel del blåst och lite regn  har temperaturerna dagtid legat på mellan 6–18 grader så klagar gör jag inte. Böcker, korsord, bloggläsande, promenader, trevliga möten med vänner och god mat piggar förstås upp det hela. Dagarna försvinner raskt här också.

Nu har det ju blvit lite av en tradition att vi tillsammans med vänner går ut och äter kinesisk mat tilll helgen och igår var det dags att prova en för oss ny kinesisk restaurang, restaurante Chino Nuevo Mundo – Kina, Nya Världen, en restaurang som ligger på Avenida de las Habaneras 78, i Torreviejas centrum.(Nära Palangerekurvan och Los Locos.)

Innan samlades vi hemma hos oss för att prata upp oss och gå igenom ”pinnföringen” eftersom de som var nybörjare för ett par veckor sedan nu tränat upp sig och med lätthet klarar att plocka både individuelle riskorn och jordnötter med pinnarna. Gruppen är verkligen läraktig. En av deltagarna hade som mål att äta soppa med en pinne och vi får jobba på det.

Jag, Ami, Fia, Lasse och Patrik går igenom kvällens utökade kurs i pinnföring. Stor munterhet!

Helt på kinamanér villle vi ha ett runt bord  med snurrbar skiva, dels för att det är trevligt och att man ser varandra  och dels är det då så mycket enklare att snurra till sig en maträtt. Vi åt lite olika menyér som alla innehåller förrätt, ris/nudlar, varmrätt och dessert och inom varje grup finns det olika rätter att välja på. Priset? Billigt 8-9 euro och då ingår det dryck i form av vatten, öl, lösk eller vin. Kart överkomligt. Här får man oftast säga till om man vill ha pinnar och det gjorde jag på kinesiska, tacksam för att en del av det jag lärde mig en gång fnns kvar, men servitören som serverade oss och i mitt tycke såg kinesisk ut förstod inte. Det visade sig att han talade spanska och engelska men inte mandarin.( Kanske talade han kantonesiska, gammal kinesiska och det språk man talar i bl.a Hong Kong, men det gick ju bra att få pinnar även på engelska…)

Stämningen är  god och maten också.

Kontinuiteten fortsatte idag och jag är nyss hemkommen från en tapasrunda för den fortsätter även denna helg. Vi hoppade över i torsdags (då blev det tapas här hemma) och igår men idag blev det två restauranger som vi besökte och några till får det bli i mogon. idag blev det ett ”säkert kort” och ett för oss helt oprövat.  Det oprövade var   Restaurante Bar Tapas Catalina II på Plaza Castellar. (Restaurangraden öster om vattenfallen) En tapas modell traditionell och en ”husets nya” blev det.

Den traditionella tapasen var en liten smörgås med stekt skinka, ost och oliver och den mer nydanande var en liten gryta med pasta, köttfärs och bechamelsås. Båda var bra och vi gav dem 3/5.  Vinet serverades desssutom i vanliga glas och inte i de små runda som oftast dyker fram just till tapasrundorna och annars inte förskommer.

Stopp nummer två blev på förra veckans favorti, Namm& Gastronomic, den ”blå restaurangen”med adress Paseo de la Libertad nr 9. Här fanns det husets egna varianter, inga traditionella, och båda var goda och fick 4/5 av oss. Ett litet minus här var vinet i de små runda glasen, men å andra sidan var det gott.

Till vänster ”mensaje del mar” – meddelande från havet, en tapa med räkor och vit fisk i en citronsås. Till höger är ett spett med ” sabores del mindo” -smaker från världen. I praktiken, tre olika falafelbollar och med olika smaker. KLart sting i dessa. Riktigt goda!

 

Spanien

Mot stad i sol- Altea

28 april, 2017

Matpauser är alltid trevliga och i byn Monte Pedreguer blev det lunchstopp på en väldigt trevlig brittisk restaurant, Monroes Carvery. (En restaurangkedja som förutom här finns i Benidorm och en bit norrut längs Costa Blanca, i Moriara. )

Med tanke att vi som reste runt i bussen var ett 40-tal så kunde det ju inte riktigt bli tal om en liten restaurang. Med skottar, britter, waelsare och irländare och så vi två svenskar är det full förståligt att ett ”carvery” valdes.  Här bjöds vi på god mat i form av dels en mör och saftig rosbiff och en lika fin kalvstek som skars upp i skivor efter önskemål, diverse tillbehör i potatisväg och en fräschsalladsbar. (Vegetariska alternativ fanns också.) Dessertutbudet var rikligt och det blev svårt att välja men jag slog till sist till på en ”peach melba” med glass. Valfri dryck ingick dessutom.

Monroes restaurant är byggd i spansk stil och påminner om en ”finca” och det var mysigt att sitta utomhus på gården och dricka kaffet för det vackra vädret var med oss.

Några ”bord” i taget gick fram till disken där köttet skars upp efter önskemål.

Restaurangen har fått sitt namn efter skådespelerskan Marlyn Monroe och hennes foton förekom i mängder på restaurangens väggar så att ägarna är ett fan av Marlyn Monroe går inte att missa.

Ett foto från filmen ”Flickan ovanpå” berömt för att kjolen blåste upp. Just denna klänning såldes för några år sedan på auktion för motsvarande 31 miljoner kronor. Marlyn dog 1962 i Los Angeles, endast 36 år gammal,och för att hedra henne sattes det för några år sedan upp en staty på åttta meter i Chicago, ”Forever Marlyn” och hit har det vallfärdat besökare. (Många ville se vad som fanns under kjolen och kröp under öfr att fotografera. Men ett par rejält tilltagna underbyxor blev vad de fick se.)

Resan fortsatte mot den vackra kuststaden Altea, ingringadpå kartan. Altea är en en gammal stad som precis som många andra spanska städer påverkats av de folkgrupper som bott här. Greker, romare och fenicier ägnade sig åt handel och fiske och morerna hade mer fokus på att utveckla jordbruket och vinodlingarna. (Morerna fanns i Spanien från ca 700- talet till 1300-talet, lite olika för olika delar av landet.) Altea har haft stadsprivilegier sedan slutet av 1200- talet men hade redan 1244 återerövrats från morerna av James den I av Aragonien .

Att ta reda på varifrån städer/platsers namn kommer tycker ja är intressant och likaså om ett namn kan betyda något.  Vad gäller Altea kommer det troligen från det grekiska ordet ”althaia” som betyder ”jag botar”.  I stan finns floden Algar och det namnet anses betyda häsa och välmående. Så hälsosamt lär det var i Altea. Även mikroklimatet i de omigvande bergsområdena ansågs och anses som bra för just välmåendet och särskilt bra för lindring av lungsjukdomar.

En promenad i vackra Altea blev det och jag tycker om när den gamla stadskärnan finns bevarad. Altea är en liten stad med ca 26 000 invånare men som mer än fördubblas under turistsäsongen.  Men staden lever hela året och är populär bland konstnärer, författare och musiker. Livet och tillvaron här är enkelt enligt några infödda Alteabor vi träffade på.

Ett kännetecken i den gamla stadsdelen är den vackra församlingskyrkan med två kupoler, ursprungligen morisk, Nuestra Senora Del Consuelo. Just här i gamla stan finns många restauranger, gallerier, bostadshus, mysiga gränder så det är lätt att stanna här ett tag.

I många av gränderna samsades både bilar, växter, gående och gäster på barer.

Vackert och rofyllt i gamla stadsdelen, ”fornet”.

Vi drar oss ner mot havet och hamnar vid fritidsbåtshamnen där vi ser mängder av ”bryggseglare” – mest ganska vanliga fritidsbåtar. De riktigt stora yachterna är ännu inte på plats.

Vi stannar till en stund och fnderar om vi ska ge oss ut på en vandring i Alteas omgivningar men inser att tiden blir knapp. Men förslag till vandringar finns det på lite olika platser i stan. Och man kan lika gärna cykla.

Kustremsan i Altea är caåtta km lång men ma har inte någon riktig strand, om man med det menar en lång sandstrand. Nu har man till en viss sträcka kört hit sand, till den övre delen av starnden, men längre ner mot havet ligger stora, vackra stenar men dessa förutsätter att man har solstol eller solsäng med sig. Men dessa finns också att hyra vid den bortre delen av stranden inne i stan.

Altea är en lugn stad och vill man ha lite mer fart kan man promenera ca 30 minuter söderut till grannstaden Albir där stranden är lite mer sandig. Önskar man än mer fart och fläkt, mer sand och strandliv så ligger Benidorm inte mer än en kvarts tågresa söderut.

Visst kan det stämma att ljuset gör så att det blå verkar mer blått, det vita mer vitt och det grönare än grönare- i varje fall om jag ser på mina bilder.

 

 

Spanien

Vi fortsätter…

27 april, 2017

Vi fortsätter att vidga vyerna och har tagit oss en bit nerför bergssluttningarna och ner i Vall de La  Jalon/Val de La Xaló  (på valenciano, ett av Spaniens fem språk) och är på väg till huvudorten i distriktet, den lilla byn Jalon/Xaló. Trakten är sedan slutet av 1400-talet ett vinodlarområde då vindruvorna som odlades skickades till konungadömet Valencia som låg en bit norröver. Klimatet i dalen lämpar sig fint för jordbruk och under 1700 och 1800- talet utökades vinodlingarna och fortfarande låg fokus på muscatdruvan som verkligen trivdes i klimatet här.

Under turen ner till Jalon såg vi en del stenhus med tunga trädörrar som finns kvar  och bevarade sedan morerna lämnade området i början av 1600- talet. (Tyvärr blev inte fotona på husen tagna genom bussen presentabla.)

Gott om vinodlingar är det och dessa varvas med olivodlingar, odling av ”nisperos”, (japansk mispel på svenska och smakar som en blandning av aprikos och persika och används som plommon. ) mandelträd och citrusodlingar.

Vi stannade i Jalon och passade på att besöka en ”bodega” där olika sorters vin från trakten säljs liksom andra lokala produkter som olika sorters olivolja, honung av skilda slag, marmelader m.m. Lokalerna där bodegas Xaló är inrymd var tidigare förråd för olika redskap som användes för vinframställningen men är sedan 1960-talet en bodega. Bodegorna i byn och en stor del av vinproduktionen drivs av ett kooperativ där 400 personer odlar 400 hektar. (En hektar är 1 km2. Alltså odlar de 4 km2, en fyrkant med varje sida 4 km vilket är mycket och det är inte direkt platt mark det är fråga om)

Provsmakning ingick och det fanns cava, vitt vin i torr, halvtorr och söt smak, likaså rött vin och rosévin i likande smaker. Både billigare viner och dyrare kunde ses på hyllorna.

Närproducerade marmelader och sylter fanns i många olika varianter och i större och mindre burkar.

Här är ”nispero”, japansk mispel, det svenska namnet. Lite lustigt namn med tanke på att den ursprungligen kommer från södra Kina.

Runt om i byn fanns frukt och grönsaker till försäljning, allt närproducerat och väldigt billigt.

Och förutom att stanna till vid frukten så blev det per automatik ett stopp vid en bil. En alldeles blåskimrande bil och av ett märke jag inte kunde minnas att jag sett tidigare. Lacken var minst sagt glänsande. Inte ett dammkorn eller ett litet märke på den 10 år gamla Chevroleten SSR – Super Sport Roadster. En pickup i cabmodell och just denna var specialbyggd med sina 600 hk. (De finns även med mindre stark motor.)

Superläcker cab! Och lacken den verkligen blänkte och än mer i det strålande solskenet. Och den polske ägaren delade gärna med sig av info om bilen. Han hade kört ner bilen från Polen och det hade gått undan i svängarna. 

Pick up var det! Inte ett dammkorn här heller.

Förutom bilen så fanns en tjusig HD i samlingen. Perfekt att köra omkring här i bergen med. Ja, enligt ägaren. Och den hade hustrun kört ner från Polen. Inte ett dammkorn på den heller. Hade hoppats på att blli erbjuden en tur, men jag hade inte tid att vänta på detta erbjudande utan vi rullade vidare. Kanske nästa gång.

I mitten av kartan ligger byn Xaló/Jalon och man kör hit från kusten på drygt 30 minuter. Till byn, alltså vill man  upp till Coll de Rates få man berökna betydligt mer tid och det alltefter trafiken och antalet cyklister. Kommunalt kan man ta sig till Jalon/Xaló med buss från flera orter längs kusten om man nu inte vill köra bil. Det finns också reseföretag som erjuuder turer hit och ett besök  i området rekommenderas verkligen om man är i trakterna.

 

 

Spanien

Naturliga spiraler

26 april, 2017

I gårdagens inlägg var vi på väg upp i bergen norr om Benidormoch besökte den lilla staden Polop och därifrån fortsatte vi på slingrande, smala serpentinvägar upp till 780 meters höjd och utsiktspunkten Colle de Rates.Hela resan gick genom den vackra dalen Jalon Valley eller som den heter på ”valencian” Vall de Xaló.  Valencian är destsamma som katalanska ,ett av Spaniens fem officiella språk och de övriga är spanska, (kastellanska) galiciska, aranesiska och baskiska.

Polop ligger strax nordväst om Benidorm, som är utsatt längst söderut på kartan och därifrån fortsatte turen  till Coll de Rates, ungefär i mitten av kartan. 

Vägarna var asfalterade, vilket i sig var lite lugnande, men väldigt smala och två fordon kunde knappast mötas. Nu åkte vi buss och det innebar att vi inte kunde möta några fordon utan att något fick backa. Och som mer spänningshöjande detaljer var det cykeltävlingar i bergen så hundratals cyklister ömsom susade nerför backarna eller trampade uppför dem. Ett under var att ingen av cyklisterna körde in i bussen i någon av de många 180 graders kurvorna.

Några cyklister som vi mötte på en raksträcka. Fick inte till några kurviga bilder med dem.

Låga järnräcken fanns det till största delen längs vägen och på en del ställen såg vi de gamla i sten bytas ut. Och där körde det ihop sig rejält med att ta sig förbi.

Utrymmet mellan bussen och ”arbetsbilen”, lastbilen, som bytte ut cementblocken var milt sagt minimalt- Damen syns genom fönstret i bussen och vägarbetataren ombord på lastbilen. Närkontakt var det. 

Uppe på nästan 800 meters höjd är utsikten svindlande och en bit ner i dalen växer pinjeträd och man ser odlingar av  oliv, mandelträd, apelsiner och vindruvor. Vill man se mandelträden i blom så är slutet av februari en bra månad och då föärgas dalen här rosa av alla vackra blommor.

Här i dalarna är det perfekt att bl.a. odla moscateldruvan och det har gjorts sedan slutet av 1400-talet då morerna bodde här. De skickade detta vin som de producerade till Valencia och det sägs ha lagt grunden för för den goda ekonomin där.  Idag odlas många andra sorters vi i dalgångarna och nästan varje by har sin egen bodega och vintillverkning. Än idag är vingårdarna många i trakten.

Mäktig utsikt och ner mot  dalen ser man de små sprialerna till vägar som leder ner mot  mysiga byar. 

Bergsområdet runt  Vall de Jalon heter Sierra de Bernia och här är det populärt både mer vandringar och cykelturer.

Cykelturen avstod vi och tyckte att det var helt perfekt att denna dag fortsätta med buss. Men visst skulle jag vid ett annat tillfällle gärna vandra här i bergen.

Vår njutflykt fortsatte nerför bergen längs de smala serpentinvägarna och har man kommit upp så ska man helst ner. Och fler trevliga stopp blev det under färden.

Detta är mitt bidrag till Sannas  fotoutmaning denna vecka, gemsweeklyphotochallenge ,och där ordet är spiral. Titta gärna in där för fler tolkningar.

Spanien

Njutflykt norrut

25 april, 2017

Måndag morgon och vi lämnade Torrevieja för att ta oss en bit norrut. Först körde vi norrut längs kusten passerade Alicante och efter ytterligare några mil såg vi Benidorms skyline och där svängde vi av en bit in i landet och mot nordväst. Vårt första stopp för dagen blev i den lilla fina staden Polop. eller som staden heter Polop de La Marina,  knappt en mil från Benidorm,  ett fint möte. Polop ligger i provinsen Alicante och i regionen Valencia .

Benidorm(längst söderut på kartan) ligger ca tio mil norr om Torrevieja och en bit därefter vek vi av mot nordväst och passerade byn La Nucia innan vi nådde Polop.

Den lilla staden Polop med sina 4000 invånare ligger drygt 200 meter över havet och vyerna runt om är vackra och särskilt en solig dag.  Staden omges av en del höga berg och den högsta bergstoppen är  drygt 900 meter, men någon ”trekking” var inte inplanerad under dagen. Men gärna en annan gång. Trakten är en jordbruksbyggd där mandel odlas i stora mängder, likaså oliver, apelsiner, vindruvor och ”nispero”, eller som frukten heter på svenska ”japansk mispel.” Detta är en frukt som från början kommer från sydöstar Kina och sedan fördes till Japan och därefter vidare till länder runt Medelhavet. Blomningen av trädet sker på hösten och frukten skördas tidig vår innan värmen kommit.  ”Nisperon” ser ut som ett plommon och används som ett sådant. Vad äller smaken påminner det om en blandning mellan aprikos och persika. Men den kan variera.

Gamla delen av Polop.

Och en tavla över staden i keramik. Jodå, visst stämmer bilderna.

Smala gator,trånga gränder och vackra hus finns det gott om. Detta gula hus till höger är idag stadshuset, men började 1927 byggas som en skola och så förblev det fram till 1981 då skolan byggdes om till stadshus.

Flera små torg och med caféer och barer  finns och det är mysigt att slå sig ner och bara titta. PÅ ett av torgen såg vi mängder av vattenkranar och det sägs att om kvinnor dricker av detta vatten ska det ha en gynnasm verkan på fuktbarheten. Lyckades inte få kläm på om detta även gällde för män. Men så borde det ju vara. Eller?

Jag räknade till att det fanns 85 kramar runt torget, sedan blev jag avbruten i räknandet av en trevlig spansk dam som började berätta om den spanske författaren Gabriel Miró, vilket passade bra då detta utdra från en av hans böcker stod över en del av kranarna. Miró föddes i Alicante 1879 och dog 1930 i Madrid.  Familjen bodde i Madrid och vistades långa perioder i Polop och ägde även hus här.

Gabriel Miró räknas till de modernistiska författarna och har skrivit ett 20 tal romaner där ofta  bandom, vänskap, känslor, detaljer, drömmar och fantasi blandas. Jag har hört talas om Miró men har ännu inte läst någon bok som han skrivit, men det ska jag helt klart göra.

Citatet här ovanför vattenkranarna är hämtat från boken ”Anos y Leguas” som jag inte vet hur man översätter titeln till svenska, men kanske ”År och ligor”. Om någon vet så är jag tacksam. Boken anses vara hans bästa bok och har varit referenspunkt i spansk litteratur. (Allt enligt den damen jag träffade och som försökte förklara för mig  om hans betydelse.) Vi fick också  tips om ett museum som öppnades 2012 och som tillägnats Miró. Klart att vi tittade in. (Något jag inte heller funderat så mycket på är att just Spanien under hela 1900- talet varit ett stort litteraturland.)

Huset med det lilla muséet byggdes i början av 1900 -talet, men författaren har aldrig själv bott här. Dock har många av hans saker skänkts hit.

En byst av Gabriel Miró.

Snart dags att åka vidare och innan ville jag förstås prova den lokala telefonkiosken. DEssa är ju numer tämligen sällsynta.

 

Och vidare färd blev det upp i bergen på slingrande och vackra serpentinvägar.

 

 

Spanien Torrevieja

”Ingen ko på isen”

24 april, 2017

Ingen fara! Ingen ko på isen. Uttrycket används ofta men vad betyder det.

Bengt af Klintberg kan emellertid visa att det populära talesättet är första ledet i ett ordspråk: ”Det är ingen ko på isen så länge rumpan är på land.”

Detta ordspråk har i sin tur motsvarigheter i mycket gamla talesätt som betonar vikten av att hålla fast i kosvansen när kossan ger sig ut på farligheter. ”Ho som koen äger, han måste taga i rumpan”, heter det sålunda i Sveriges äldsta ordspråksbok från 1604. Dessutom påpekar Klintberg att ”ingen ko på isen” till sin innebörd är ungefär liktydigt med ”ingen fara på taket”, som också det förekommer i en längre ordspråksform: ”Det är ingen fara på taket så länge skorstenen står” eller ”så länge sotarn är där.”

Igår, söndag eftermiddag, var vi till en matbutikerna och skulle hitta något gott att äta till middag. På söndagar är de flesta butikerna här stängda, men det finns undantag. Ja, Carre, ”Carrefour” är alltid öppet och det 365 dagar per år. Men nu var vi hemma sent efter lite rejsande på tapasfronten och besökte närmaste butik.  Jag hade tänkt mig en bit oxfilé och frågade efter det på spanska -”solomillo de ternera” och damen i den manuella disken visade ett stycke kött som jag inte tyckte motsvarade det jag tänkt och hon meddelade att på tisdag skulle det finnas. (Idag är det lokal helgdag så inga leveranser.)  Tittade då bland de färdigförpackade köttalternativen, vilket jag sälla gör  och hittade ett par köttbitar som såg bra ut, men som jag inte riktigt visste vad det var.  Att det var nötkött hade jag förstått och någon sorts filé; solomillo de cadera. Men det var ordet cadera jag var osäker på.  De jag frågade klappade sig på ryggslutet så jag tänkte mig då ryggbiff eller rostbiff och paketet fick följa med hem. Rostbiff var vad detta var och det blev riktigt gott tillsammans med ugnsrostade frönsaker och en kall sås.  Så kon på isen var långt borta.

Ibland kan det ju vara mindre utmanande att besöka vår kinesiska favoritrestaurang, Fu. Och kinesisk mat, när den är gjord på ”rätt sätt” är en favorit. För det måste vara lite sting i den. Asiatisk mat över huvud taget gillas högt och i lördags blev det ett gott och väldigt trevligt besök i den kinesiska matkulturen tillsammans med vänner. En kväll med många skratt och härlig stämning. Nu var vi sex personer som slog oss ner vid ett av de runda borden med en på kinamanér snurrande skiva ovanpå. Vitsen med den är att de olika rätterna  ska kunns snurras runt till alla för smakprov.

Ami, Patrik, Bosse, Lasse och Fia. Och alla äter nu med pinnar och kurs har hållits. Tycker själv att jag fått upp ett intresse för detta med pinnar även hos de som varit ovana. Och vilken snits de fick upp! Bra jobbat!

Så ”kon på isen” kan helt klart ge nya erfarenheter och på olika sätt.

 

 

Skyltar Spanien Torrevieja

Glädjande guldkorn

23 april, 2017

Trots en hel del blåst har även denna vecka varit fylld av roligheter där trevliga möten med vänner, långpromenader längs havet och ”tapasrejset” varit i fokus.  Vädret kan man ju inte påverka så det är bara att förhålla sig till det och hitta de guldkorn som eventuellt kommer farandes med vindarna. Och en del har jag hittat.

Söndag och det innebär skyltar och den första bilden tillägnar jag BP som så förnämligt förvaltar dessa skyltsöndagar och här finns alla som är med och skyltar.

En glad vecka har det varit även om det här som på andra håll kommer in lite smolk både med vindar och på annat sätt. Men även vad gäller smolket får man hitta ett sätt att förhålla sig till det.

En glad behållare för att lämna tomburkar piggade upp lite extra.

Många skyltar och lappar på restaurang Copas&Tapas som är med i ”tapasrejset”. Och bra att gatan är enkelriktad eftersom en del bord är placerade i gatan.

Och vill man ha mer i tapasväg att välja på är Lizarran, en kedja som finns på många ställen i Spanien, ett säkert kort. Dock inte med i ”tapasrejset” . Här finns traditionella tapas och mer moderna och både kalla och varma.

En skylt som finns hemma hos vännern Ami är denna. Och visst kan jag stundtals överväga budskapet. Absolut!

Bar Carlos bjuder på tradjazz på söndagarna. Ett piggt engelskt band spelar och det är alltid mysigt att titta in här och lyssna. (Om man nu gillar tradjazzförstås)

En läckert grön mc, en Kawasaki, stod bara där och vinkade år mig. Så läcker! Och färgen gillas verkligen.

Här försökte jag i en vägkorsning ta ett foto på mig själv samtidigt som jag vinkade och det gick inte så bra. Men några skyltar kom i alla fall med och jag beredde andra människor viss glädje.

Glädjefyllt är också de varierade långpromenaderna längs  havet som man kan ta både längs strandpromenaden inne i stan eller längs kusten norr och söderut. (Vi tar oss gärna cykelturer både längs havet och inåt landet men i veckan som varit har blåsten inte direkt gjort dessa lockande.) Inne i stan är mycket folk i omlopp, särskilt på söndagarna, och längs ”paseon” (strandpromenaden)  ligger restaurangerna tätt och de är välbesökta. Folklivet är härligt att titta på och ger alltid god underhållning.

Absolut njutbart idag.

(Vet någon vad dessa barrträd heter som nu börjar skifta i rosa så berätta. Jag har glömt….)

 

 

Spanien Torrevieja

Dagens skörd

22 april, 2017

Lördag! Skönt att den kraftiga vind vi haft några dagar har mojnat.  Det har i  en del vindbyar i veckan blåst upp emot 14m/sekund och stundtals har det känts som om man haft vingar. I medvind alltså. I lä, när man väl hittat det, har det varit ganska behagligt och och det har gått bra att sitta i kortärmat. Efter att ha sett vädret på spansk tv har  jag förstått att stora delar av Europa har haft rejält blåsigt under några dagar. Och vädret kan man ju inte påverka.

Vi gick en rejäl lunchpromenad och hade siktat in oss på ett par tapasprovningar eftersom  ”tapasrejset” pågår hela helgen och även nästa. Man behöver inte alls skynda sig på för det handlar inte om att komma först. Men det kan gå att vinna ett pris om man lyckas gissa vilken restaurang som serverat den bästa tapasen i gammal stil och vilken som serverat den bästa i mer modern stil. Och då vill det till att andra tycker som oss.

Spännande färger på ett  hav som känns mäktigt även idag.

Dagens första tapasstopp blev efter en rejäl promenad på restaurang Copas&Tapas som ligger i hörnet av Calle Apollo och Calle Ramón y Cajal nr 5, för oss ett första besök här.   (Ingen egen hemsida men slår man på namnet kommer det upp recensioner och bilder från andra internetsidor.) Här fanns två tapas ”husets nya variant”:; en sorts kebab med spanskt stuk och lätt friterade stora räkor. Vi körde på en av varje för att testa och båda varianterna var väldigt goda. Extra plus här för  att det inte serverades vi i minimala runda glas. (Här fanns det dessutom fyra olika tapasrätter som ingick och förutom de vi valde kunde man få friterad ansjovis eller en låda med kötttärningar och pommes frites.)

Husets spanska kebab smakade väldigt gott och var rejält tilltagen.

”Langostinerna”, stora räkor, var alldeles varma, nyfriterade och frasiga. Jättegoda!  

Här ingick även en rar hund allt klappa och visst tog jag chansen.

Nästa stopp blev Casa Juani på Calle Heraclio nr 29 (heller ingen hemsida men finns att hitta på internet och är recencerad. ) Här har vi vart på tidigare tapasrundor och nu var det dags igen. Även här var det husets tapas som gällde och de var också av modernare vaiant. Men lite tveksamt där tycker jag för en gryta med ”bacalao  (torsk) och löksky med brödkrutonger” kändes som en tapasrätt av modell äldre. Den andra tapasrätten var crèpe med spenat och kyckling.  Även här blev det en av varje och båda smakade väldigt bra.

”Bacalao” och crèpe.

Idag blev det svårare att utse en vinnare så det fick bli oavgjort. Stämpelkortet är ny fyllt och ska lämnas in i morgon och då blir det en ny runda. Sedan kan vi vila oss i form till torsdagen därpå då det blir andra tapas att prova. Men i och för sig testar vi nog någon tapa var dag och det helt oavsett om det är ”Nos vamos de TAPAS” – ”Vi går för TAPAS” ( Låt oss testa tapas) eller inte. Dagens ”skörd” var god och det i dubbel bemärkelse.

Innan vi drog oss hemåt blev det ytterligare en sväng längs havet och några stopp för att se på surfare och alla kraftiga vågor. Men seglare var dte ont om trots den goda vinden.

 

 

 

Spanien Torrevieja

Kombinationer

21 april, 2017

Just möjligheterna och lätttvindigheten att kombinera olika saker att göra, se och uppleva i Torrevieja med omnejd gör att dagarna kan varieras en hel del om man så vill. Men ibland är det skönt att inte bestämma så mycket i förväg utan ta det mer som det kommer. Tapastider är det just nu, denna torsdag till söndag och likaså nästa torsdag till söndag – ”Nos vamos de TAPAS” – ”Vi går för TAPAS” och en del gång blir det ju att ta sig runt till de olika restaurangerna. (Skrev om detta igår , den 20/4)  Tapas äter vi ju ofta och det oavsett om det är speciella tapasveckor eller inte.  Har här skrivit mer om vad tapas är och varifrån ordet/begreppet kommer.

Ett annat stående inslag i vekan är fredagarnas marknadsbesök. Och även idag blev det ett sådant.

Marknadsbesök med inhandling av jordgubbar –


-och vackra snittblommor att ta hem.

Jodå, det blev även marknadsvin med ställets tapas som idag var ost och skinkkroketter. Dessa ingår i drycken. Så tapas finns alltid. Här sitter Christel, hennes dotter Mia, Amila och Ami.  Stort tack till Amila som bjöd oss. Solen värmde gott här i lä denna blåsiga fredag och det var mysigt att sammanfatta dagens marknadsbesök. Många skratt blev det och även en del reseprat. Kunde i stunden vi satt här önska att jag var lite yngre. men samtidigt gläds jag åt och minns de resor jag hitintills gjort  och hoppas på en hel del fler.

När vi är här så blir det ofta en del kortare turer och någon lite längre. Nu hade vi i maj tänkt oss bl.a. en tur till Madrid med något av de två brittiska resebussbolag  vi tidigare åkt med.  Att ha haft god framförhållning hade varit bra, för nu  när vi skulle beställa var allt utsålt.

David´s Coachtrips  (har en bra hemsida)och de ”Rosa Bussarna” – Viajes Rosa Tours  (mindre bra hemsida) har ett bra utbud av dagsturer och turer på 2-4 dagar som tar en runt till olika platser i Spanien.  Resan och boendet, oftast med frukost ingår, men i övrigt sköter man sig själv och det är ett koncept jag tycker om. I Spanien är inte järnvägsnätet så utbyggt så att ta en ”färdig tur” eller att ta en reguljärbuss  är oftast ett snabbare alternativ, i alla fall från Torrevieja, om man inte kör själv. Närmaste tågstation är i Alicante och dit är det fem mil, men å andra sidan går det ofta bussar dit så det går lätta att ta sig dit. Madrid finns kvar på listan men vi har hittat andra  alternativ som kan kombineras och vidga våra vyer.