Monthly Archives

juni 2018

Resor i Sverige

Nordens äldsta havskurort finns i Uddevalla

14 juni, 2018

Ett par kilmometer söder om Uddevalla i Bohuslän ligger nordens äldsta havskurort, Gustafsberg. Här vid den gamla gården Baggetofta, alldeles vid havet, vid  Byfjordens strand, anlades redan på 1700-talet en hälsoinrättning. I århundraden hade människor druckit av det järnhaltiga vattnet som fanns här i en källa och känt sig piggare efter ett glas vatten. Göteborgs stadsläkare, Jacob Boëtius, undersökte vattnet och menade att det kunde bota ett 30-tal krämpor.  Linné besökte källan på sin resa i mitten av 1700-talet och fann att källan var ”stark af Mineral”.

Gustafsberg utanför Uddevalla är Nordens äldsta havskurortByggnaden här är numer ett vandrarhem men  förr fungerade den som badhus. 

Nordens äldsta havskurort

Hälsokällans läge direkt vid havsviken gav idén om att man kunde erbjuda varma saltvattenbad precis som man visste att det förekom i utlandet och i slutet av 1700-talet fanns här ett badrum med dusch i brunnshuset. I slutet av 1700-talet kompletteradesbrunnsdrickandet med salta bad och på så sätt blev Gustafsberg Nordens första badort. Och här på kurorten kom det att bli kunglig glans i början av 1800-talet då kung Gustaf IV och drottning Fredrika tog med sin krasslige fyraårige kronprins hit för att dricka brunn. Han piggnade till efetr brunnsdrickandet och de salta baden och människor strömmade hit.

Här på Gustafsberg var det och är fortfarandevar  vacker natur, lummigt och grönt och havet alldeles intill och det lockade många att komma hit.

Gustafsbergs badrestaurang används även idag.

Många fina byggnader finns inom det väl tilltagna området. Bygnader där brunnsgästerna förr bodde i.

Sveriges äldsta internatskola och namnet Gustafsberg

Gården här hette Baggetofta men kom så småningom att få namnet Gustafsberg efter tillstånd av kung Gustaf III. Men då handlade det inte om bad utan om skola. Familjen Knape, en barnlös skeppsredar/grosshandlarfamilj som ägde Baggetofta hade i sitt testamente skrivit att gården skulle bli ett hem/skola för studiebegåvade pojkar från Bohuslän. Kurorten sköttes av barnhusets/skolans direktion och här var man oroad över att badgästernas ”flärd” skulle påverka gossarna på skolan. Internatskolan fungerade fram till 1924 och än idag är Gustafsbergsstiftelsen viktigaste uppgift att stdja studerande ungdomar, men numer genom stipendier.

Den gamla skolan ligger vackert uppe på en höjd med utsikt över Byfjorden.

Baden

Man hade de tyska baden som förebild  hade man lärt sig hur vattnet skulle värmas. Havsvattnet pumpades upp till en kopparpanna på vinden och leddes ner i badkaren men så småningom byggdes det också en kallvattenkuravdelning. I vattenet utsnför Gustafsberg fanns det gott om havsväxteroch dessa ansågs ha god verkan på kroppen liksom gyttja. Gyttja till gyttjebaden hämtades långt ut i havet. Och gyttjebaden ansågs vara välgörande för bl.a. leder, engelska sjukan, hemorrojder, hysteri och andra psykiska åkommor.

Idag badar man här på annat sätt.

Det sociala livet

på alla kur och badorter i Sverige var viktigt och man alternerade med besök på olika kurorter. Även Medevi Brunn i Östergötland liksom Ramlösa i Skåne och Loka Brunn i Värmland var välbesökta. Men dessa kunde inte erbjuda havsbad. Gustafsberg var fram till mitten av 1800-talet den mest fashionabla kurorten och dit många göteborgare reste och gärna med giftasvuxna döttrar. Här hoppades man hitta ett ”lämpligt parti”. Gästerna roade sig rejält om kvällarna på ”socitetshuset” med baler, musik och teater och badläkaren tyckte sällskapslivet gick till överdrift.  Han menade att allt festande gjorde att ”badsejourens verkan” blev tillintetgjord. Ett ”skvallertorg” fanns och här tillbringades dagarna med samtal, handarbetan  och viss läsning.

Vacker natur med hav och grönska lockade många gäster.

Gustafsbergs glansdagar började se slutet i mitten av 1800-talet. Nya badorter som Varberg, Marstrand, Lysekil och Strömstad lockade mer. Här fanns det saltare luft och saltare bad. Men samtidigt började Uddevallas borgarskap att bygga sommarvilllor på Gustafsberg så nu blev de tongivande här.

Även idag kan man ta sig till och från Gustafsberg per båt.

 

 

Resor i Sverige

Mot Bohuslän -en resa i resan med trevliga stopp

13 juni, 2018

Gårdagens resa från Stockholm  mot Bohuslän och Uddevalla blev en fin resa där vackra miljöer, strålande sol, härlig svensk sommargrönska och en hel del historia kantade vår väg . Trevliga stopp under resan förhöje det hela än mer. Jag befinner mig alltså denna veckan på en ”arbetsrelaterad resa” till Bohuslän där jag är reseledare och guide.

På vägen mot Uddevalla och bohuslän blev det ett fint lunchstopp på Karlslunds herrgård utanför Örebro. Lunchstopp på Karlslunds herrgård utanför Örebro.

Mot Bohuslän

Lunchstopp på Karlsunds herrgård utanför Örebro är alltid ett bra val och det alla årstider. Karlslunds herrgård ligger vid Svartån, strax utanför Örebro, och anlades på 1500- talet av en av Gustav Vasas söner Hertig Karl, senare Karl IX. Han var då hertig över Närke och Södermanland. Herrgårdens ursprungliga uppgift var att som kungsladugård förse Örebro slott med livsmedel och ved. Karlslund har haft många ägare och olika funktioner genom åren men ägs sedan 1966 av Örebro kommun. Själv herrgårdsbyggnaden i sitt nuvarande skicka kom till på tidigt 1800-tal.

Vackert dukat i en av de vackra matsalarna. Ohc här passade det perfekt att äta herrgårdsstek, med pressgurka, gelé, potatis och gräddsås.

Och kaffet intog vi i den vackra parken.

På vägen mot Uddevalla blev nästa bensträckare blev på ”Utsiktens kaffestuga”  uppe på Kinnekulle vid Vänern i Västergötland. Och vacker utsikt är det. Särskilt om vädret är klart och vackert.

Ett stopp på KInnekulle vid "Utsiktens kaffestuga" vid Väner blev det också.  Utsiktens kaffestuga är en fin avstickare. Gott kaffe och väldigt trevlig personal gör besöket än bättre. 

När vi nu var i närheten av Husaby kyrka passade vi på att titta in här. Kyrkan uppfördes på 1000- talet och var då en stavkyrka, en kyrka byggd av trä i stavverk. Men under 1100-talet byggdes kyrkan om till en stenkyrka. Här i närheten, vid Sankt Sigfrids källa, berättas det att den svenske kungen, Olof Skötkonung, döptes. Han var den första sveakung som döptes och förblev kristen och bidrog till att Sverige kristnades.  Källan har fått sitt namn efter  den engelske missonsbiskopen Sigfrid.

Husaby kyrka i Västergötland är från 1000 talet. Husaby kyrka med sitt speciella, rektangulära torn och runtom finns två rundtorn.

Tak och väggmålningarna i kyrkan har fått målats dit på nytt eftersom man vid en renovering i början av 1900- talet ”råkade” skrapa bort delar av de ursprungliga målningerna. 

Framme 

i Uddevalla efter ca 45 mil. Fortfarande strålande väder.  Vi checkade in på hotell Bohusgården som ligger alldeles vid Byfjorden och har alla härliga rum med balkong och absolut njutbar utsikt. Hotellet är tämligen stot och erbjuder över 200 rum i olika storlekar och med ca 500 bäddar. En SPA avdelning och olika barer och restauranger, både inomhus och utomhus, gör anläggningen än trevligare. Liksom en väldigt serviceinriktad personal. Här är det lätt att trivas.

Mitt rum med fantastisk utsikt över Byfjorden.

I bakgrunden ser jag den mäktiga Uddevallabron som är en motorvägsbro över Sunningesund/byfjorden. Bron är en del av Europaväg 6 som i sig utgör en viktig del av förbindelsen mellan Köpenhamn, Göteborg och Oslo. Bron är 1700 meter och 149 meter hög och den seglingsfria höjden är 51 meter.

Uddevallabron och Byfjorden tidig kväll .

Samma utsikt sen kväll och jag njuter på balkongen.

 

 

Foto

Hårigt – veckans ord i Gems Weekly Photo Challenge,

12 juni, 2018

Hårigt är veckans ord att fritt tolka i Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Utmaningen i sig är att med bild /och/eller/ text – tolka ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och alla är välkomna att vara med.

Ett hårogt får på Åland. Skördefest. Ett hårigt får. Dessa  fina får träffade jag på en skördfest på Åland.

Hårigt

– med synonymerna ludet och lurvigt gav mig en del tankebrydderi. Men efter att ha bläddrat i arkivet så hittade jag några håriga ”vänner”. Jag var också inne på funderingar om händelser  som passerat, men där det var på håret att de gjorde det. Dock svåra att fånga på bild. Så det fick bli ”hårigt” av det  mer jordnära slaget. Och får är jordnära-

Rara får på Åland.

Fårskinn är också håriga  och mjuka.

Curre,  Helenfamiljens fina och goa labrador är också  ett fin och ”hårig” vän. Lite lurvig också- 

Under vår resa till Tibet för några år sedan träffade vi på mängder av jakar. Om jag tänker på ett hårigt djur så hamnar jaken på första plats.  Ett annat namn på jaken är grymtoxe och förutom här på Tibets högplatåer förekommer den i områden runt Himalaya, i delar av Mongoliet och i Ryssland. I Tibet används jakar ofta inom jordbruket och ofta för plöjning. Och för att se skillnad på sina jakar dekorerar familjerna dem på olika sätt. Jaken är viktig och hålls som boskap för mjölk och kött. Mjölken blir till smör och och kan jäsas och bli till yoghurt. Jakarna används också som drag och packdjur och för transporter och är viktig i så många sammanhang.

Jaken är ett verkligt hårigt djur. Här i Tibet. Jakar i Tibet på rad. Ståtliga djur. 

Jakarna har jag i färskt minne, liksom hela resan till Tibet . En fantastisk resa. En sådan man kanske får chansen att göra ne gång i livet. Vi fick möjligheten och tog den. Idag väntar en annan resa, en kortare resa, till Bohuslän. En resa jag verkligen ser fram emot och som är en av de jobbresor jag ska göra i sommar.

 

Titta gärna in här för att läsa och se fler av veckans ”håriga” tolkningar

Stockholm

Tre gånger L – Lars Lerin på Liljevalchs konsthall

11 juni, 2018

Välkomna med ut till Djurgården i Stockholm och till tre gånger L –  Liljevalchs konsthall och delar av Lars Lerins bildvärld. Här pågår fram till den 9 september 2018 en utställning med ett hundratal målninger gjorda av Lars Lerin. Tavlorna är målade under perioden 2002-2018 och tar besökarna med på en biografisk resa till bl.a. Värmland, Lofoten, Egypten och  Syrien samt en hel del foton från Brasilien. Många av fotomotiven från Brasilien är hemlösa katter och hundar som med sina speciella ramar  och säkra kompositioner verkligen berättar något om sina hund/kattliv.

Tre gånger L. Lars Lerin och Liljevalchs konsthall i StockholmMålning från Syrien

Tre gånger L

I Lars Lerins utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm har man valt att satsa mest på allvaret i konstnärsskapet. Här finns över hundra målningar att se och Mårten Castenfors, som är chef på Liljevalchs, har enväldigt fått välja ur Lars Lerins ofantliga produktion. Castenfors har medvetet valt bort det  lättsamma för att ta fram allvaret, mörkret och tyndgen hos Lars Lerin. Och detta har han verkligen lyckats med. Utstäällningen var mörk. Jag har under 2017  varit tre gånger på Sandgrund, Lars Leins permanenta konsthall i Karlstad och där finns en större bredd av tavlor från det allra ljusast till det mörka. Men här på Liljevalchs är det mörkret som är i fokus.

Några akvareller från utställningen

Syrien, fasa och mörker, raserade städer.  Vi matas dagligen med detta i media. Vi ser, men ändå inte. Stänger av. Lars Lerins målningar visar vad som pågår och får oss att se .

Sönderbombade hus.

Segelfartyg som är på väg. Äventyr, öppet hav och  det ljusa blandas med det mörka. En egen värld i livet ombord.

 

”Stylade hem” på hemnet. Längtan och drömmen till något annat. I Lars Lerins akvareller  framträder här en tomhet. Det är avskalat och det är ensamt

Ett ”stylat hem” på en söksida för bostäder.

Samlad kunskap i pärmar, en dokumentation före den digitala tiden – ett bibliotek, ett arkiv. Ett stycke sparad kultur i akvarellform. Kanske en hyllning till läsandet och kunskap.

Kanske hyllar Lars Lerin här kunskap och läsande. Pärmarna är en dokumentation.

Jag tyckte utställningen var sevärd, absolut. Men den gick i moll och så är det ju tänkt. Att sedan Liljevalchs lokaler är tämligen mörka bidrog förstås till den mörka stämningen. Utställningen är väl värd ett besök och Lars Lerins akvarellmålningar är fantastiska oavsett om de är mörka eller ljusa.  På måndagar har Liljevalchs konsthall gratis entré så det kan vara ett bra tips. För andra dagar går det bra att köpa biljetterdirekt i kassan eller förköpa via internet.

Min personliga åsikt är att Sandgrund erbjuder ett mer varierat utbud av Lars Lerins konst och där också nya målningar ständigt kommer till. Jag har här skrivit om ett av besöken på Sandgrund och om Lars Lerin.

 

Skyltar Stockholm

Spaning från första parkett i veckans ”skyltsöndag”

10 juni, 2018

Söndag igen! Och dags för en trevlig och rolig ”Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det skyltar av olika slag som gäller och tolkningen är väldigt fri. Veckans vackra väder har lockat till att titta extra på  Stockholm och till skönt ”balkonghäng”.  Och att sitta/stå på balkongen här på Söder och se alla olika båtar som passerar i Hammarbykanalen är verkligen underhållning på hög och god nivå. Här är det spaning från första parket och med kameran  till hands.  (Till underhållningsvärdet  kommer också att följa måsmamman och ungarnas tillvaro. Ungarna är fortfarande kvar i boet.)

Många båter,  både fritidsbåtar och båtar i yrkestrafik, väntar på att slussa genom Hammarbyslussen och en del behöver broöppning. 

Spaning

Att sitta på balkongen  nu när alla båtar passerar är verkligen som att sitta på första parkett på en teater. Det händer hela tiden något och scener, kulisser och aktörer byts av.  Jag hade med mig en del inläsningsmaterial inför nästa veckas resa till Bohuslän men det var svårt att fokusera på faktatexter när så mycket annat var i händelsernas centrum.  Och förutom alla båtar så är det nya hus, restauranger, caféer och rekreationsområden som tillkommit och ändå finns känslan av det gamla Södermalm kvar och som kompar bra med det nya. (Om Söder nu och då har jag skrivit om här.)

Spaning från balkongen ger mycket. Här passerar gamla ångfartyget Motala Express. Gamla ångfartyget Motala Express, byggt 1985  på Jönköpings mekaniska verkastad passerar.

Här är det fest!

Zoomkameran kom fram…

I väntan på att få köra in i slussen. Först ska båtarna från Mälaren ut och sedan ska ev.yrkesbåtar in först in och sedan kan fritidsbåtarna köra in. Allt regleras från slusstornet så det vill till att höra upp.

I väntans tider.

En militärbåt som kanske är på spaning i Hammarbykanalen.En militärbåt som kanske är på spaning har passerat slussen och är nu i ”Saltsjön”, Östersjön. (Men så salt är ju inte vattnet)

En röd stuga på sjön med motor. Detta måtte ju vara typexemplet på en husbåt. Jodå, den kom från Mälaren och slussade och la till vid kajen i Södra Hammarbyhamnen. (På andra sidan kanalen, inte på Södersidan)

Kanske ett alternativ? Sjönära läge är det ju. Och flyttbar dessutom.

Sjöstaden eller södra Hammarbyhamnen ligger på andra sidan kanalen.

Jag blev sittandes ute länge och att se solen spegla sig i fönstren på andra sidan kanalen inan den försvinner ner är ockås ett skådespe.

 

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

Stockholm

Långholmen – den gröna ön mitt i Stockholm

9 juni, 2018

Jag är på västra delen av Södermalm och står på Långholmsbron. Snett framför mig till vänster ligger Reimersholme och till höger Långholmen, den gamla fängelseön. Och det är dit jag är på väg för att äta lunch på värdshuset med väninnan Inger.  Långholmen är en ö som tillhör Stockholms innerstad och här ute fanns fram till 1975 bl.a.  ett fängelse, Långholmens Centralfängelse. Numer har värdshus, hotell, vandrarhem, konferenslokaler och ett museum flyttat i de gamla fängelselokalerna. I övrigt finns på ön olika konstnärsateljéer, en förskola, skola och en folkhögskola. Även det gamla Mälarvarvet med anor från slutet av 1600-talet lever kvar.

FRån lÅngholmsbron syns Reimersholme till vänster och Långholmen till höger.Långholmskanalen, den del av Mälaren, som skiljer Långholmen från Reimersholm ligger rakt fram.

Österut från bron ser man det 600 meter långa Pålslundet, också en del av Mälaren, och som skiljer Södermalm från Långholmen. 

Bron över till Långholmen

Långholmsbron, kallas också ”Suckarnas bro” eftersom färden över bron fram till 1975 oftast innebar en färd till Centralfängelset. Enkel biljett. Centralfängelset revs 1982 och låg som en jättespindel mitt på ön, men murarna finns bevarade.  Men här ute samsades under många år  fängelseverksamheten men koloniverksamhet, sommarnöjen, båtvarv och småbåtsägare.

Äldsta huset ”Alstavik,” en malmgård ( sommarbostad som byggdes utanför Stockholms tullar) byggdes i slutet av 1600- talet och var den första stenbyggnaden på Långholmen. Malmgården byggdes till bryggarmästaren Jochum Ahlstedt som här på gården också anlade en stor trädgård  och ordnade med fiskeodlingar i Mälaren- Ahlstedts svärson övertog malmgården  efetr hans död och i början av 1700- talet köptes gården av kommerskollegiet och en träflygel byggdes till. Här kom det att bli ett ”spinnhus”

Delar av det gamla centralfängelset.

Spinnhus

Enligt 1723 års tjänstehjonsstadga var den som inte hade egen bostad, husbonde, arbete eller egendom att betrakta som lösdrivande och försvarslös och detta var ett brott. ”Särskilt lösa kvinnspersoner vilka löpa med korgen kring gator och torg ” ansågs skyldiga och skulle förpassas till spinnhuset som straff. Här väcktes kvinnorna klockan fyra på morgonen för att sedan jobba från klockan fem till sena kvällen. Kvinnorna uppdelades efter ålder och styrka och här spanns det både lin och ull  som dedan blev till kläder bl.a. till soldaterna. Kvinnor som suttit här hade lärt sig karda och spinna så när de kom ut så fick de ibland jobb och slapp leva ett ”oanständigt” liv. Men många var också de kvinnor som kom återkom hit i olika omgångar.

I början av 1800-talet omvandlades spinnhuset till en arbets och korrektionsinrättning. Kvinnorna flyttades och ersattes av manliga fångar-

Det gamla kronohäktet inrymmer numer museum och konditori ”Rastgården. ”

Långholmsprofiler

finns det gott om och en av dem är Hjamar Branting, en socialdemokratisk nestor. Han satt ett par månader på Långholmen för hädelse efter en artikel i en tidning. Men stadsminister blebv han ändå.  Ulla Winblad, alias Märta Källströn, besjungen av Bellman tillbringade tid här. Hon sägs t.o.m. ha blivit född på spinnhuset.Spionen Stig Wennerström tillbringade tid här  liksom Jan Guillou- Jan Guillou, författare och journalist avslöjade en hemlig svensk spionorganisation i vänstertidningen Folket i Bild/Kulturfront och blev dömd för spioneri 1973. Han satt ett år på Långholmen.  (Mer om dessa profiler och mycket annat finns på Långholmens museum.

 

Fängelsenurarna finns kvar.

Långholmen – en grön ö

är något som så sakteliga växt fram. För ännu vid mitten av 1800-talet var här kalt och mest klippor. En och annan trädgård fanns och så var det fängeslet. Men nu kom man på att det vore trevligt att försköna inloppet till Stockholm från Mälaren. Lite var detta med tanke på kungligheterna som ofta tog sig ut till Drottningholm  per båt.  

Hela ön täcktes 1871 med slam för att jämna ut landskapet och så småningom kunde hundratals träd planteras ut- lönn, alm, ask, poppel, hägg och rönn.  Längs vattnet sattes knäckpilar som nu doppar sina grenar i vattnet. För att bevara alla träden och se till att de mår bra anlitas den schweiziske arboristen (specialist på träd)  Thilo Beeker med medhjälpare med goda resultat. För det gröna kulturarvet är viktigt.

Lunch blev det också och en god sådan. Och denna soliga dag valde vi att sitta utomhus. Jättemysigt.

Oxbringa för Ingers del och en fisk och skaldjursgryta blev mitt val.

Ett besök här på Långholmen rekommenderas och det är svårt att tänka sig att man är inne i Stockholm när man är här.

En av badplatserna på Långholmen. En av badplatserna på Långholmen.

Stockholm

Picknick med bokklubb på Södermalm

8 juni, 2018

Gårdagen bjöd på en trevlig  ”mixed kombo” där bokklubb  med ”The Beijing Ladies  och picknick i  Vitabergsparken på Söder fint förenades. (Vi träffades under åren vi bodde i Peking och bokklubbade även där.) Och det soliga vädret bidrog förstås som stämningsförhöjare. Det har blivit lite av en tradition att jag någon gång under den varmare årstiden ordnar en bokpratarpicknick på Södermalm som kombineras med en promenad i omgivningarna. För något år sedan var det Fåfängan här på Söder som fick besök av oss och nu alltså Vitabergsparken.

Dagens picknick i Vitabergsparken. Dagens picknick smakade bra.  Diverse kallskuret och olika sallader serverades tillsammans med vin.

Picknick med bokprat 

Vitabergsparken är ett stort friluftsområde på Söders höjder i Stockholm och många söker sig hit. Sommartid ger Stockholms Parkteater olika föreställningar  här på en scen och dessa är alltid välbesökta. Några gånger har jag här sett och lyssnat till Rikard Wolf och det har varit verkligen minnesvärda kvällar. Och en av förra årets höjdpunkter här var när ”Vegas” kom till ”Vitan”.

Vtabergsparken på Söder i Stockholm. Ganska tomt på bänkarna i vitabergsparken denna torsdag vid lunchtid.

Mat och bokprat går fint att förena. Vanligtvis har vi med böcker som vi lånar till varandra men med tanke på dagens promenad och mat vi bar med oss fick böckerna stanna hemma. Men bokpresentationer och boktips  blev det ändå.

Boksamtal pågår.

Några av de böcker som presenterades eller som vi pratade om var;” Ensamhetens språk” av Jan Philipp Sendker och av samma författare ”Viskande skuggor”. Vidare Malin Giolitos nya bok ”Ett barn”, ”Vargens tid” av Elisabeth Nemert och ”Stockholm då och nu” av Johan Lindberg.

Och fina boktips fick vi med oss.

Måsrapport

Picknick vet jag inte direkt om måsarna i grannskapet har. Men äter gör de och skrikande samtal för de och det gäller inte bara måsarna med ungar på granntaket. Tycker de är högljudda överlag. Måsungarna har växt sedan förra gången de var med på bild – så mat får de. Och kanske är de snart flygfärdiga och flyttar. Hoppas.

Måsmamman vaktar sina ungar och tar då och då turer för att skaffa mat. Ungarna verkar äta en hel del…

När jag zoomar in dem så kan jag inte låta bli att tycka att måsungarna har vis charm.

Utflykter

En tur med retur Stockholm – Uppsala

7 juni, 2018

Gårdagens tur gick till Uppsala för att träffa min dotter Liv. En tur och returbiljett hade inköpts hos SJ via deras app, en s.k. pendlarbiljett. En biljett som innebär att man kan åka mellan Stockholm och Uppsala hur många gånger man vill under en dag och till fast pris.  (Finns även till andra närliggande städer)  Denna biljett kan inte köpas i de vanliga biljettautomaterna utan bara via app eller internet. Men man får se upp och noga läsa på om villkoren. Något  jag kom att bli uppmärksammad på.

En tur och retur över dagen till Uppsala. Vackra Fyrisån i sommarskrud.Uppsala klädd i sommardräkt. Så vackert längs Fyrisån. 

En tur och returbiljett

var köpt och jag tycker det är praktiskt att ha biljetten klar i förväg. Men det finns också automater vid stationen som  säljer biljetter. Men i dessa kan man numer bara köpa enkelbiljett och då till ett tåg som avgår på speciell tid. Vet man exakt vilket tåg man vill ta tillbaka kan man här också köpa sin returbiljett. (Men det blir två olika köp) Biljetterna gäller bara till  det tåg och den tid man bestämt sig för.  Så  ”pendlarbiljetten” har jag tyckt varit ett bra alternativ och har använt den många gånger. Vad jag inte tänkte på var att SJ kör sträckan Stockholm -Uppsala (med retur) både med regionaltåg och intercitytåg.  Och till Uppsala kom jag . Bra så!

Västgöta nation håller till i vackra  byggnader från 1600-talet.

En promenad

längs fina Fyrisån blev det och vi stannade till för att titta extra på Västgöta nations byggnader. Västgöta nation är tillsammans med Västmanlands- Dala nation de två äldsta nationerna i Uppsala. Båda grundades 1639. Uppsala är en studentstad och de flesta studenter har valt att till höra någon av de 13 olika nationer som finns. Nationerna representerar olika delar av Sverige och man kan helt oberoende varifrån man kommer skriva in sig vid den nation man vill. Vid nationerna ordnas mycket fester och vid många av dem finns också studenlägenheter att hyra. Så mycket av det sociala studenlivet i Uppsala kretsar runt nationerna. Och för egen del var jag just med i Västgöta nation.

Fadimes plats

som nästan ligger nere vid Fyrisån passerade vi och stannade till en stund. Fadime kämpade för mot kvinnoförtryck och våld mot kvinnor och önskade att alla kvinnor/flickor varifrån de än kom skulle få leva sitt liv. Hon dödades i ett hedersrelaterat mord och hennes pappa dömdes till livstids fängelse. Mer om Fadine finns att läsa här.

Vid den vackra lilla platsen i Uppsala, finns också ett monument /minne till Fadime och det hon kämpade för. Hanna Beling har gjort monumentet och till minne av Fadime Sahindals kamp mot hedersvåld och rätten att välja sitt eget liv.

Bronsskulptur i form av ett träd som sträcker ut sina slingrande grenar. Och en spegel. Vems ansikte ser man? Sitt eget men kanske också Fadimes.

Lunch och hemresa

Stationshuset i Uppsala är trevligt och här slog vi oss ner på uteserveringen för att äta en sen lunch. Restaurangen har bra mat och utvalet är stort. Allt tillagas dessutom efter hand man beställer och det ger extra pluspoäng.

Räksallad för min del och ceasarsallad blev Livs val. Vi var båda väldigt nöjda.

Dags för mig att ta tåget tillbaka till Stockholm. Tursamt nog såg vi att  ett tåg skulle avgå 16.36 och skyndade upp till perrongen. Men SJ vet man inte om och när tågen går, så lika bra att ta det som kommer. Tåget kom norrifrån och tillhörde en mer gammal modell. Plats lyckades jag hitta och slog mig ner i godan ro. Biljetten skulle inspekteras och glatt visade jag min. Kontrollanten tittade och tittade och konstaterade att den inte var giltig. Nähä! Min biljett gällde endast på regionaltågen och detta var ett intercitytåg. Jaha! Men går det inte till Stockholm, blev min fråga. Jodå, tåget gick till Stockholm. Men det var inget regionaltåg. Jag försökte förstå. Tåget kom alltså norrifrån, från en annan region . Men var ett intercitytåg för det gick mellan fler städer än just Uppsala och Stockholm. Aha! Och Stockholm var slutstation. Kotrollanten tyckte nog synd om den förvirrade damen (jag) och lät mig medfölja utan böter. Så i fortsättningen kommer jag givetvis att läsa det finstilta vad gäller tågen om det är regionaltåg eller intercitytåg. Eller så slutar jag köpa pendalrbiljetter. Och hem kom jag.

 

Foto Stockholm

Tanke- veckans ord i Gems Weekly Photo Challenge

6 juni, 2018

Tanke är veckans ord att fritt tolka i Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Utmaningen i sig är att med bild /och/eller/ text – tolka ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och alla är välkomna att vara med.

En tanke blev till handling. Besök av en god vän där jag får visa mitt Stockholm. Här Djurgården.Vackra blomster ute på Djurgården, Rosendals trädgårdar.

En tanke upstod

redan i vintras när jag som hastigast mötte bloggvännen Gerd,  då på en snabbvisit i Stockholm, om att vi skulle ses igen. Och nu i måndags var det det dags för detta. Givetvis ville jag visa Gerd det Stockholm som jag är så förtjust  i. Men har man lite drygt ett dygn på sig vill det till att inte ta alltför många delar. Intrycken och upplevelserna ska ju också helst tas in.  Måndagens båtresa hemifrån oss på Söder,  Barnängsbryggan, och till Djurgården ger en bra överblick över Stockholm och dess inlopp. Och en båttur känns viktig när man är i en stad omgiven av vatten.

Vi gick längs vattnet ute på Djurgården för att gå vidare mot Rosendals trädgårdar. I bakgrunden syns Kaknästornet.

Kaffe med kaka smakade extra bra efter promenaden hit  och att sita  mitt bland alla doftande blomster  verkligen njutbart.

Ljuvliga pioner i rosa –

-och i vitt.

Mer av Stockholm

blev det och med visst fokus på Söder och Gamla stan. Söders höjder är hemma för mig och här strosar jag ofta. Vi stretade uppför backen till Katarina kyrka och kyrkogård för att sedan passera Mosebacke och blicka ut över stan.Tyvärr hade en del moln samlat ihop sig under gårdagen och med en isande vind och en termometer som visade +9 gick vi raskt.

Katarina kyrka på Södermalm i Stockholm.Katarina kyrka.

Vi tittade in i kyrkan och såg på en storbild den organist som satt på läktaren och spelade orgel. LIte ovanligt för organisterna syns ju sällan.

Vacker orgelmusik fyllde  kyrkan.

Vi strosade runt på kyrkogården innnan vi fortsatte upp till Fiskargatan och Mosebacke,

Gösta Ekmans vackra gravsten på Katarina kyrkogård. Fönstret är fin tanke. En fin symbol. n symbol. Vi passerade Gösta Ekmans grav. En vacker och enkel sten och med ett fönster öppet mot världen  och med en fågel som vacker symbol.

Mot Mosebacke.

Vidare ner mot Gamla stan. Stadshuset till vänster, Riddarholmen med Riddarholmskyrkan rakt fram och Gamla stan till höger.

Vi hittar gränder dit inga turister fnner sin väg och vi kan strosa i lugn takt och ta in historiens vingslag.

Och vackra blommor finns det gott om.

Jag räknade till 35 pelargoner i krukor.

Paus i ”turistandet” behövs.  Dags för lite lunch. Helst undviker jag restaurangerna längs  turiststråken och brukar titta in på den lilla franska bistron Pastis. Här finns både ett par dagens lunchrätter och även en à la carte meny. Allt mycket gott och vällagat och med väldigt trevlig personal. Inte alltid att detta stämmer in.

En glad Gerd som trivdes i Stockholm. Och jätteroligt att tanken om att ses här i Stockholm inte stannade vid en tanke.

 

Titta gärna in här för att läsa och se fler av veckans ”tanke” tolkningar

Stockholm

Stan är full av vatten och vackra blommor

5 juni, 2018

Stan är full av vatten! Visst är det så-  Stockholm är ju en stad på vattnet och vatten av skilda slag finns nästane alltid närvarande. Så det passade perfekt att en strålande sommardag  kombinera en båttur i Stockholm med en vacker promenad ute på Djurgården. Och att olika båtturer är lättillgängliga i Stockholm, tycker jag är en klar fördel . Smidigt och trevligt med en båttur och fint att kombinera med promenader.

Visst är stan, Stockholm, full av vatten. Här Saltsjön och Hammarbykanalen. På väg från Barnängsbryggan på Södermalm ut till Djurgården.

Visst är stan full av vatten

och denna måndag var det extra roligt att ta båten  från Barnängsbryggan på Söder. Jag har  bloggvännen Gerd här på besök och jag får visa delar av mitt Stockholm och mina favoriter här i stan. Och då blev förstås en båttur.

Gerd på båten från Södermalm in till Djurgården. Vind i flaggan och i håret. 

Stockholms inlopp.

Sommartid ligger ofta flera stora kryssningsfartyg inne. Här är det Celebrity Cruises vi kajen.

Full fart på Gröna Lund. Längs in syns Nybroviken och Strandvägen.

Ute på Djurgården slog sommarens dofter emot oss och det blev många stopp för att ta in allt. Både dofter och allt vackert som blommade. Gigantiska  rhododendronbuskar i full blom kantade vår väg.

Ljuvliga rhododendron i jätteformat.

Och just denna vackra buske hade ett inre rum. Så klart måste detta besökas.

Gerd hittade tursamt vägen ut igen.

Och sedan kunde vi fortsätta vår väg kantad av blomster.