Browsing Category

Resor i Sverige

Resor i Sverige Resor utomlands

Åland- en njutflykt

27 juli, 2017

Ibland blir det snabba infall och beslut så igår bestämde vi oss för att ta en tur ut i skärgården. Perfekt att ta bussen upp till Kapellskär i Roslagen, cirka en timmes resa från Stockholm och där gå ombord på Vikinglinjens Rosella för en tur och returresa över Ålands hav till Mariehamn. Sjöluft, vacker skärgård, skönt sommarväder och god mat var tanken och så blev det. Bekvämt att ta bussen från Cityterminalen i Stockholm. Man kan även kliva på vid Danderyds sjukhus, Roslags Näsny och en del andra platser i Stockholmsområdet och bussar kör även från Norrtälje, Uppsala, Gävle, Bollnäs, Nykvarn, Sandviken m.fl. orter. Karta finns  hemsidan och bussresan ingår i biljettpriset som är mycket förmånligt och ibland helt gratis. (Är man med i Viking Club som är  kostnadsfri, reser man oftast helt utan kostnad. )  Vi valde att denna gång att satsa på båtresan men man kan resa med en båt som går 9 på morgonen (nu under sommaren) tillbringa dagen i Mariehamn och resa tillbaka på kvällen. Bussen hämtar i Kapellskär. En perfekt utflykt och särskilt i vackert väder. Och igår hade vi verkligen tur med vädret.

Kapellskär är en udde i Roslagen, på Rådmansö, drygt nio mil norr om Stockholm. Kapellskär som hamn har byggts ut rejält och är den av Stockholms hamnar som ligger längst norrut och är viktig för passager och godstrafik till Finland och Estland.

Fint att sitta på akterdäck och passera över ett glittrande Ålands hav.

Vi närmar oss Åland. Resan mellan Kapellskär och Mariehamn tar ca två och en halv timme och förutom att njuta av vacker skärgård och en stunds öppet hav finns god mat och dryck att tillgå alltefter tycke och smak.

Kobba klintar

Kobba klintar är skär i farleden in mot Mariehamn och här ute det förr var en lotsstation. Lotsstationen kom till i mitten av 1800-talet eftersom behovet var stort för fartyg att bli lotsade här i farvattnen och många är de  skepp som förlist här utanför.  I samband med att lotsstationen kom till byggdes en ”båk”, ett sjömärke utan ljussken,  som skulle vara till hjälp för navigationen. Just här är båken vit, men ofta är de rödfärgade.

Västra hamnen i Mariehamn.

 I Västra hamnen, eller i Långnäs  på Åland anlöper  fartyg från Sverige som ska vidare till/från övriga Finland eller de Baltiska länderna och de lägger till här för att möjligheten att sälja/köpa taxfree ska få finnas ombord på båtarna. Enligt reglerna ska man vara borta minst 20 timmar vid resa via Åland för att få ta med taxfria varor, men det är en regel som verkar vara till för annat än realiteten. Åland och Kanarieöarna har har undantag från EUs skatteregler.

Rosella har angjort Västra hamnen i Mariehamn och släåpper av bilar och passagerare och nya kommer på.

Mariehamn är Ålands enda stad, en populär sommarstad med många besökare, men bara ca 12 000 är bosatta här året runt och på hela Åland med alla öar bor ca 30 000 personer.  Mariehamn grundades 1861 och var då en del av det ryska imperiet. Staden och fick sitt namn efter Maria Alexandrovna, den dåvarande ryske tsaren Alexander den II:s fru. Åland är en autonom, svenskspråkig kommun/ö  i Finland, alltså själbestämmande  inom flera områden och språket här är svenska.

God mat brukar vi äta i den lilla, mysiga i à la carterestaurangen och så även denna gång. Även en bra buffée restaurang finns, men jag är inte mycket för att stå i kö för att få mat. Men  undantag finns. Vill man äta är det en god idé att boka bord i samband med att man beställer resan.

Vi hann även med att njuta av Ålands hav och skärgården från akterdäck  på hemvägen.

En vacker kväll blev det också och nöjda med dagen var vi åter i Stockholm strax efter 21. 

 

 

Resor i Sverige

Levande kulturarv

25 juli, 2017

Är man vid vid Höga Kusten så är man hela tiden nära den svenska industrihistorien. Den är påtaglig nästan överallt. Älvarna finns kvar, skogarna och sjöarna också och mycket som berättar om den tid som varit. I Brynge cirka tre mil sydost om Örnsköldsvik, vid Nätraåns strömmar, är en del av den ångermanländska rikedomen samlad på samma plats. Här har energi ur vattnet tagits tillvara för att driva kvarnar, såg, mangel, tegelstamp, (en stamp är en sorts kross)-  färgeri, vadmalsstamp och en kraftstation och mycket av detta finns kvar att se. Vi fick en fin guidad tur i området av Tommy som gav oss svar på flera frågor om hur det varit här under traktens industriella glansdagar.

Timret som hämtades från skogen skulle förädlas och det flottades på vattendragen till sågverken där det sågades upp till brädor och plank både för försäljning och för husbehov. Sågverket i Brynge är traktens första finbladiga såg och anlades 1764 och sista gången den användes var 1923 innan kraftverket som finns inom området öppnades.

I Sverige var vatten länge den viktigaste kraftkällan för sågverken som ofta  kallades ofta ”sågkvarnar” och i Sverige togs det första finbladiga vattensågverket i bruk i Kramfors, Ångermanland, några mil från Brynge redan 1744 och sedan blev de fler och fler.  (Den första vattensågen i landet, en kronosåg, anlades i Kalmar i början av 15o0 talet och på begärna av kung Gustav Vasa. Syftet med den var att förse statsmakten med virke. ) Under 1800- talet kom ångsågarna att dominera i Sverige och senare i modern tid har elen gjort sitt intåg.

Tommy förklarar hur vattensågen fungerar.

Förutom timmer så var linet viktigt och har gett trakten stor rikedom.  Det var under 1700- talet som det hela tog fart och linproduktionen ökade eftersom statsmakten då satsade extra på detta, men redan tidigare hade linnelärft av hög kvalité tillverkats både i Ångermanland och Hälsingland. En man från Skottland verkade som agent för svenska staten och lyckades, främst genom att påverka prästfruarna, få igång en ökad linodlings och beredningsverksamhet och allt sköttes på plats av bönderna själva. Man odlade, beredde, spann, vävde och sålde. Och mycket såldes söderut och på så sätt kunde bönderna genom överskottet satsa på den egna verksamheten.

Lin som blommar och ovanför en linloge där det finns en utställning om hur linneproduktionen gick till.

Stor betydelse för linets spridning söderut i landet hade ”Sörkörare” – handelsresande bönder i bygden som på vintern, när isarna lagt sig, med häst och släde gav sig iväg till Mälardalen,  främst Stockholm, för att göra affärer. Sörkörarna sålde här skinn, hudar, träskedar, linnelärft av mycket god kvalité, smör, fågel och renkött. Och med sig på färden tillbaka hade de ofta spannmål, silver och exotiska varor som siden och kryddor. Denna sörkörarresa kunde ta ett par månader och det var många gånger fest som gällde under resorna. Många lyckades mycket väl i sina affärer och andra misslyckades och blev ruinerade.

Linet sås i april-maj och blommar efter ca två månader och ska sedan skördas tre veckor efetr det att blomning skett. Hela växten med roten dras uppför hand och linet är då fortfarande grönt men bladen närmast marken har gulnat. Linet samlas i buntar och hängs upp för att torka.

Torkat lin.

När linet torkat förvaras det på torr plats i väntan på ”rötning” men först måste frökapslarna tas bort.Rötningen tar minst tre veckor och processen gör att fibern lätt kan skiljas från stjälkens veddelar och när dett är gjort sker ny torkning-.där vinden hjälper till. Linet ska sedan förvaras torrt tills det ska beredas och det sker i sin tur i tre olika moment; bråka, skäkta och häckla. När dessa moment är klara kan linet spinnas till lingarn. Ett otroligt arbete att få fram dessa linnevävar.

Lin som spinns.

Den första lärftmangeln i Ångermanland byggdes just här i Brynge i mitten av 1700- talet och drogs av hästar, i mitten av 1800-talet flyttades den närmare vattnet så att den blev vattendriven och det var den fram till krafttverksbygget i början av 1900- talet. De fina linnevävarna skulle sträckas, manglas och rullas upp och det var stora vävar som kunde vara upp till nästan 60 meter i längd. Den timrade kistan, med upp till två ton sten i, fördes fram och tillbaka över mangelbordet och lärften var upprullad på ”kavlar” som lag mellan stenkistan och bordet.

Den gamla lärftmangeln som drevs av hästar på 1700- talet finns bevarad. 

För att hålla reda på vilken by som stod i tur att få sin lärft manglad konstruerades ett bokningssystem med hjälp av hål i en bräda. Praktiskt!

 

Känner man sig färdig med kulturen så finns ett mysigt kafé och en trevlig restaurang, Kafé Alberts Hus och även här finns  den gamla idustrimiljön bevarad.

 

Resor i Sverige Skyltar

” Så långt man kan minnas”

23 juli, 2017

I ”mannaminne” – så långt tillbaka i tiden man kan minnas eller på år och dag är definitionen på mannaminne, men det finns även en plats, ett museum i Häggvik, i Kramfors kommun, Ångermanland/Höga Kusten, som heter Mannaminne. ( Har skrivit om det museet här.)

Söndag är det,  tillika ”skyltsöndag,” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar och där ni kan se fler skyltare och skyltar. Mitt bidrag denna vecka är hämtat från Höga Kusten som jag nyligen besökt och just från  ”Mannaminne”.

Vackra och varierande vyer är det längs hela Höga Kusten och utsikten från Mannaminne är inget undantag.  

Konstnären Anders Åberg som anlade Mannaminne 1980 ställer också ut runt om i landet.  Här på Mannaminne finns ett frmtiotal olika byggnader av skilda slag, både de som är byggda på plats och hittransporterade, gamla och mer moderna. 

Att få bra vägvisning kan vara en fördel men också svårt att välja vilken väg en ska följa.

Byggnaderna/föremålen är skiftande och jag blir extra nyfiken när jag ser ett landat/strandat ”drakenplan”.

Planet är bara ett skal men jag ser en skylt och blir nyfiken.

Hur ska  skylten tolkas? Lite tvetydig. – 

-Lättare med denna. En oxe är en oxe och det även med kunesisk skrift. Och dessutom är jag född i oxens år.

Apropå tydligheter/otydligheter. Vad är det som gäller? Bra när en får tänka själv och ta det som passar.

 

Resor i Sverige

Ett skepp kom lastat

21 juli, 2017

Skeppsmalen eller Skeppsmaln är ett fiskeläge som ligger på en udde ca två mil öster om Örnsköldsvik.  Här är lugnt och vackert. Här, liksom på många andra platser längs Höga  Kusten har Gävlefiskarna hållt till under månaderna maj till september. Fiskarna kom inte bara från Gävletrakten utan från andra delar av Gästrikland, från Stockholm, Norrtälje, Västerås, Enköping m.fl. städer.  Och anledningen till att fiskarna sökte sig hit var just den stora tillgången på fisk och att kung Gustav Vasa gett dessa fiskare ensamrätten att fiska här mot att de betalade rejält med skatt för sin fångst.  ”Gävlefiskarna” kom hit med sina familjer och i bohaget ingick också den tidens fattigmanskor, alltså getter. I fiskelägena längs Ångermanlands kust fanns ett hamnlag som skulle upprätthålla ordningen och varje fiskare var underställd hamnlaget. Och som chef för hamnlaget utsågs en hamnfogde. Fisket var reglerat och uppstod tvister fanns en hamnrätt för att lösa dem.

Tillgången på strömming var stor och i dessa trakter har strömming fångats sedan stenåldern. Strömmingen skulle på hösten fraktas hem för att säljas och att salta in den var inte möjligt i någon större utsträckning för dels var saltet dyrt och dels var det en brisvara så det blev att syra den – och surströmmingen var uppfunnen- På 1500-1600-talet fanns var Skeppsmaln en surströmmingsinläggningsort och det fanns sju fabriker. Så flera skepp kom fullastade hem med surströmming i alla varianter och fiskarna kunde göra sig bra förtjänster.

Hamnen i Skeppsmaln med sjöbodarna nere vid vattnet och bostadshusen ligger en bit upp.

Här är det alltså till största delen strömmingfiske som bedrivits. Strömming lever i vatten med lägre salthalt och sill finns där salthalten är större. I ett kungligt påbud från 1500-taletfastställdes en strömming/sillgräns för ostkusten, en gräns som gick mellan Kalmar och den polska kusten.

Skeppsmalen fick sitt kapell 1799 och hade dessförinnan delat kapell med Skagshamn, en mil bort. Gudstjänster började hållas men oftast kunde inte prästen komma hit utan gudstjänsterna leddes av någon som prosten i närbelägna Skagshamn utsett. Kapellet hade  vintertid en roll som materialförråd där fiskarna hängde upp sina nät i taket och där deras fiskeredsakp förvarades under hösten och vintern.

Skeppsmalns kapell.

Här i taket hängdes näten på tork och bankarna kunde fällas ihop så att fiskeutrustning fick plats.

 

Skeppsmaln var från böejan en ö men landhöjningen har gjort att det nu är landförbindelse. PLatsen har alltid varit viktig som lotsstation. I slutet av 1700-talet var det ofta fiskare som kände farvatnen som arbetade extra somr lotsar och hjälpte båtarna som skulle till olika sågverk  att ta sig fram. Ofta fanns det inga fartyg som skulle tillbaka utan lotsarna fick gå och på så sätt finns dessa lotsstigar bevarade. Dessa är idag vackra vandringsleder längs havet.

Lotsstigen från Skepsmalen till Skagshamn, en mil bort, går här.

Här bakom kyrkan finns en gård, Högbergsgården, som anlades av fiskarsläkten Högberg från Gävle på 1700-talet. Släkten kom att gå från fiskare till att bli grosshandlare och skeppsredare och la grunden till Rederi AB Svea i Stockholm  i slutet på 1800- talet.

Här i Skeppsmaln finns också världens enda surströmminngmuseum, Fiskevistet  och förutom surströmming i olika former (i burkar) kan man se båtar, fiskeredkap och annat som hörde till livet här ute. ) Skeppsmalen har idag ca sju stycken helårsbosatta men släkter har kvar hus och sjöbodar som de tidigare fiskarna använt.

 

Resor i Sverige

Omväxlande

20 juli, 2017

Höga Kusten, kuststräckan i Ångermanland, från Härnösand i söder  upp till Örnsköldsvik i norr,är ett unikt världsarv, ett av de femton världsarv som finns i Sverige.   Ett världsarv är ett kultur eller naturminne som anses vara angeläget för hela mänskligheten. Det kan vara en plats, ort, miljö eller objekt som på ett unikt sätt vittnar om jordens och människornas historia- Världsarven utses av UNESCO, FNs organ för utbildning, vetenskap och kultur och det är respektive land som lämnar in förslag hit för att komma med på listan. En bedömning görs av Världsarvskommittéen och om förslaget uppfyller uppsatta kriterier hamnar det på listan. Och på listan fanns över tusen världsarv i juli 2017 och fler tillkommer för varje år.

Under vår resa längs Höga Kusten har vi upplevt ett fantastiskt vackert och omväxlande landskap där höga berg, låga klippstränder, dalar, gröna skogar, blomstrande ängar, älvar och hav  ständigt varit närvarande. För oss blev det en avstickare till Rotsidans naturreservat, de vidsträckta hällarnas reservat, en fyra kilometer lång kuststräcka där man kan vandra längs de röda granitklipporna från Barsta kapell och till Rotsidans naturreservat, båda  närheten av Nordingrå. Vill man inte vandra så går det bra att nå Rotsidan med bil. En skogsväg tar en ner till en rondell  och där finns en stor parkering.

En skogsrondell, den första jag sett men  t.o.m. vår stora turistbuss kunde ta sig runt.

En några hundratal meter lång och vacker skogsväg  tog oss ner till havet och den vidsträckta klippstranden. 

Den röda färgen på klipporna av Höga Kustengranit har försvunnit i motljuset men utsikten är njutbar.

 

Här längs Höga Kusten, vid Skuleberget, finns världens högsta kustlinje på nästan 300 meter, alltså den nivå dit havet nådde som högst under eller efter den senste istiden.  Isen var som mest tre km tjock och marken trycktes ner 800 meter och när isen smälte bort började marken att långsamt höja sig. Landhöjningen pågår fortfarande och man räknar med att den är ca 8 m.m/år.

Från Bottenhavet och Rotsidan tog vi oss vidare med vår buss till Skuleskogens nationalpark och här finns svaren att få se på hur inlandsisen, landhöjningen och havsvågor fromat landskapet. Det soliga vädret hade nu för vår del bytts ut mot ösregn, men visst ville de flesat i gruppen ändå ta sig upp med linbana till toppen av Skuleberget som är 293 m högt.

På väg upp mot Skulebergets topp-Toppen var en gång den yttersta kobben i urtidshavets Höga kusten. 

I Skuleskogen och kring Skuleberget finns många varierande, vandringsleder och för den klättringsintresserade finns stora möjligheter. Vintertid går det bra skida på längden och utför .

Tydliga spår av landhöjningen finns överallt och för den växtintresserade erbjuds en frodig och varierad växtlighet. Ångermanland är känt som ett landskap där många sydliga växter når sin norrgräns och på nordsluttningarna och i raviner hittas fjällväxter.  Lodjuren och mårdar trivs här i skogarna liksom olika många fåglar och däribland olika hackspettar.

Alldeles vid Skulebergets naturreservat, någon mil från nationalparken ligger Naturum,– ett aktivt och levande museum, där man vill inspirera bsökar att ta del av landhöjningens fantastiska geologiska och kulturella historia och områdets vackra natur. Utställningar och bildspel tar oss med på en resa bakåt i tiden.  Väl värt ett besök.

En något disig vy från Skuleberget och här med Nokkfjärden nedanför. Avståndet dit är ca. två km.

Mer dis – men trakten är vacker i alla fall.

Men efter regn kommer sol.  Vacker utsikt vid Nordingrå kyrka och vår resa fortsätter. 

Resor i Sverige Resor utomlands

Från strand till strand

19 juli, 2017

Stränder! Tänk att jag dras till dem. Till stränder och till hav. Tiden är förbi då jag kan tillbringa tid på en strand, min hy har fått nog av sol genom åren, så nu är det i huvudsak skugga som gäller och det mycket beroende på alla stränder jag prövat och tillbringat tid på. Man kan inte få saker och ting ogjorda men kunskapen är större idag vad gäller solens skadliga strålar och tiden man bör utsätta sig för dem. Att vi behöver ljus och sol för att må bra är en helt annan sak och det gäller att inte bränns sig. (Jag är nog väldigt ”bränd” för idealet var ju att bli så brun som möjligt, vilket inte är så enkelt om man har ljus hy, ljust hår och är blågögd. Man får kämpa länge och visst blev jag både brun och bränd och med solskador som kommit på senare år. )

Några strandhugg bjuder jag gärna på och har fina upplevelser med mig i packningen. Strand är veckans ord att fritt tolka i Sannas fotutmaning och där finns också många andra stränder att se.

Rotsidans naturreservat, ”de vidsträckta hällarnas reservat”, besrår av en kuststräcka som är fyra km lång och med vackert slipade diabashällar, inramad av vindpinade kusttallar och dvärgvuxna granar. En vandringsled längs kusten leder hit från fiskeläget Barsta. (Rotsidans naturreservat ligger ca 5 mil söder om Örnsköldsvik.)

Överfyllda stränder där man får trängas har jag helst avstått ifrån men att strosa längs kilometerlånga stränder med fötterna i vattnet har varit en njutning.

Vår oas i Thailand, Chackapong beach, dit vi återvänt många gånger. En by, på fastlandet ca 20 mil sydost om Bangkok Ingen trängsel alls. (Bilden togs innan jag visst att solens strålar inte längre var min vän.)

Fiskare på Chackapong som vittjar sina nät.

Och att se solen gå ner på denna strand varje kväll vid 18- tiden är ett skådespel.

Fler favoritstränder finns det och detta är på ön Boracay, Filippinerna. Ingen trängsel, där vi valt att bo, skugga att tillgå och ett hav som bjuder på olika vackra blå nyanser.

Brasilien, en svalkande dryck i skuggan under tiden vi såg vi små sköldpaddor kläckas och komma ut ur sina skal.

Normandie, Frankrike. Här på stranden i Aromanche där min pappa  som  ung 23 åring var med under invasionen den 6/6 1944.  Han överlevde, vilket många inte gjorde. Minnena härifrån och de scener han såg utspela sig här följde honom resten av livet. 

 

 

Resor i Sverige

Fiskelägen finns det många

18 juli, 2017

Fiskelägen längs Höga Kusten  finns det många av och på vår resa längs stannar vi till i Norrfällsviken och i Bönhamn  som båda har alla sin charm men är olika.

Fisket längs Norrlandskustenhar varit viktigt i århundranden och med Gävlefiskarna byggdes fiskelägen upp och som nu lockar många besökare.  I mitten av 1700-talet var Gävle norrlands största stad  och där halva befolkningen var fiskare och dessa bedrev ett omfattande fiske längs den norrländska kusten, särskilt det som idag kallas höga kusten, eftersom tillgången på fisk här var så mycket bättre än i havet utanför Gävle. Själva grunden för Gävlefiskarna lades i mitten av 1500- talet då kung Gustav Vasagav Gävle fiskerskap ensamrätt till allt fiske längs Norrlandskusten mot att de betalade högre tull. Gävlefiskarna reste i början av somrarna ut till fiskelägena och slog här tillfälligt ner sina bopålar . De hade med sig sina familjer och byggde upp små ”kokhus” där det fanns en eldstad och plats att sova. Fisken som fiskades konserverades i form av salt strömming, surströmming, krampsill (soltorkad strömming) och när dte blev höst fraktades fisken hem till Gävle där den såldes.

Norrfällsviken i yttersta havsbandet är ett av dessa gamla fiskelägen. (Ligger ungefär mellan Härnösand och Örnsköldsvik)  Här kan man uppleva genuin fiskemiljö men Norrfällsviken har också satsat mycket på turism och här finns en rejäl camping, campingstugor, hotellrum, en 18-håls  golfbana, ett par restauranger, en fritidsbåtshamn och badmöjligheter som blandas med fina naturupplevelser.

Utsikt från restaurang Fiskarfänget.

I Norrfällsviken som i de andra fiskelägena ligger röda sjöbodar längs vattnet och de små bostadshusen, kokhusen, strax ovanför.

Fiskemuseet i Norrfällsviken gav en fin inblick i hur gävlefiskarnas tillvaro kunde te sig.  Ett stycke historia att ta med sig vidare.

Nästa fiskeläge vi besöker är Bönhamn, ett par mil söderut.  Även här var det Gävlefiskarna som byggde de första husen. Här känns det mer genuint och vill man övernatta finns det privata rum och stugor att hyra och kommer man med egen båt är gästhamnen rankad som en av de bästa i landet. Det berättas att Bönhamn  fått sitt namn av att fiskarna förr kom in hit för att ”böna” – täta sina båtar, men idag finns inga yrkesfiskare kvar här men namnet vittnar om den tid som var.  Att strosa runt här och slå sig ner på någon brygga är en lisa för själen och det känns som om tiden stannar för ett ögonblick.  Och hela tiden omges man av en natur och miljö som är svår att se sig mätt på. Absolut njutbart!

Sjöbodarna ligger längs vattnet och bostadshusen högre upp. (Jag såg att den del sjöbodar också var till uthyrning och här skulle jag helt klart kunna stanna ett tag.)

Just bilden här ovan är lite speciell för jag fick en kommentar här på bloggen av Åsa och det visar sig att hom och maken är med på fotot, det abdra från vänster. De sitter på bryggan vid båthuset och när jag förstorade bilden såg jag också detta. Ännu ett sammanträffande är att de också har ett boende i Torrevieja så ibland är världen liten.

Bönhamn. Och här finns ställningarna kvar där fiskarna en gång trokade sina nät.

Och dessa vackra blomsterängar som finns överallt…

 

 

 

Resor i Sverige

I Mannaminne

17 juli, 2017

Mannaminne är ett slags allkonstverk i närheten av Nordingrå i Ångermanland, mitt i världsarvet Höga Kusten och som grundades 1980.  Här har konstnären Anders Åberg samla ihop ett femtiotal olika  byggnader, en del hitflyttade och andra byggda på plats och här samsas spårvagnar, konst, fordon och museieföremål som  samlats under en tid av  snart 40 år. Och arbetet fortsätter.

Området innefatttar också ett dragspelsmuseum  eftersom just dragspel var det instrument som användes mycket i dessa trakter. Här finns ett hotell där de 15 rummen, var och ett på sitt sätt, har en personlig utsmyckning. Det finns stugor för uthyrning, ”bed&breakfast” i Norgehuset, samt en restaurang.  Musikfestivaler och konserter av skilda slag, tillfälliga utställningar, speciella barnaktiviteter, gästande hantverkare och olika evenemang lockar många besökare hit.

”Besökare världen över dras till olika platser som man hört talas om och många dras  till Mannaminne, en vacker trakt i Ångermanland där målare från Nordingrå under säkert 150 år målat sina backar, hus och byar och visat på strrstädernas gallerier. Och kanske är Nordingrå känt som ett nordligt Österlen” .

Mycket att titta på finns det och det är minst sagt en ”salig blandning”. Min tanke var också hur allt forslats hit. Men på plats är det förvisso

Vi hade bokat en guide som berättade för oss om Anders Åbergs tankar om grundandet av Mannaminne. Kultur är viktigt och har få eller inga begränsningar. 

Ett jordbruksmuseum finns och där många gamla arbetsredskap som använts i trakten är  bevarade.

En rostig gammal ångslup som gått på Ångermanälven finns i alla fall nu på land och bärgad från älvens djup.

En kinesisk paviljong fick Anders Åberg i början av 2000-talet i gåva av den kinesiske ambassadören i Stockholm. En hel kinesisk delegation besökte Mannaminne i omgångar och blev förtjusta i trakten, och i Mannaminne. En kinesisk paviljong kunde också passa in här –

-Liksom ett gammalt uttjänat ”drakenplan” . (Ingen inredning finns i planet.)

Ett intressant besök och ett unikt konstmuseum i en vacker trakt är det.

Utsikt från Mannaminne ner över Ångermanälven.

 

 

Allmänt Resor i Sverige Skyltar

Längs kusten med skyltar

16 juli, 2017

Jag är fortfarande på resande fot längs Höga Kusten i norr och och dagens bidrag till skyltsöndag som BP så förtjänstfullt förvaltar är hämtat från  gårdagens tur i trakterna runt Örnsköldsvik i Ångermanland.  Välkomna att följa med.

Många och fina upplevelser blev det under dagen och ett av stoppen för dagen blev det lilla fiskeläget Norrfällsviken.

Hela Höga Kusten, sträckan från Härnösand till Örnsköldsvik, är ett världsarv och i Sverige finns det för närvarande 15 världsarv. (Världsarv utgörs av de kultur och naturmiljöer i världen som på olika sätt anses vara av stor betydelse för mänskligheten.  Vad som är ett världsarv bestäms i den av UNESCO, FNs organisation för utbildning , vetenskap och kultur. Varje medlemsland kan i FN kan lyfta fram de objekt man önskar ha placerade p listan och därefter beslutar en världsarvskommitté med experthjälp om objektet uppfyller uppställda kriterier som finns i konventionen.)

God lunch i trevlig miljö på restaurang Fiskarfänget som ligger nästan i vattnet.

Och fisk känns helt rätt att äta här; olika strömmingsinläggningar, sik, rökt och gravad lax tillsammans med tunnbröd bakat i trakten smakave gott.

Restaurangen har här vitt tak som sol/regnskydd.

Bönhamn är ett fiskeläge några mil söderut längs kusten.

Dessa gamla fiskebodar, nu omgjorda till sommarstugor, har det mesta inom räckhåll. 

Och om man nu inte har båt och sjön som sitt största intresse så finns det annat. En trädgård kan vara ett alternativ.

Nordingrå kyrka, en stor 1800-tals kyrka, med ett vackert läge vid vattnet blev slutstoppet för lördagens tur. Och här lyssnade vi till en opera av Puccini i en akt, ”Syster Angelica”.  En väldigt fin och lättsam musikalisk upplevelse i en nästintill fullsatt kyrka.

Även kyrkor har moderniserat sig. Så ny går det bra att ”swisha” kollekten eller annat.

En fantastiskt vacker kväll i en vacker trakt. 

Den här gången  har ännu inte hunnit se så mycket av Örnsköldsvik,för det är mysket som lockar i trakterna. Men jag bor väldigt bra på hotell Elite vid hamnen och utsikten härifrån är bra så jag har liksom stan utanför fönstret. Utsikten varvas med hamnen, Bottenhavet, hoppbacken, berg, skog och en del hus. Några mer färgglada.

Skyltar över olika företag som finns i Örnsköldsvik och i bakgrunden ett färgglatt hus, ett hyreshus som fått namnet Ting och som är byggt på en kraftig betongpelare på det gamla tingshusets innergård. Och huset syns vida omkring.

 

Resor i Sverige

Höga kusten väntar

15 juli, 2017

Lördagens jobbrelaterade resa gick  norrut längs den svenska östkusten och målet för dagen var Höga kusten, ett område som sträcker sig från Härnösand och upp till Örnsköldsvik i Ångermanland.  Vi lämnade ett Stockholm i sol och det blev kaffepaus vid ”Dinners” i Gävlebro, strax söder om Gävle, i Gästrikland. Resan  fortsatte förbi Söderhamn och Hudiksvall i Hälsningland och det blev en ny paus i samband men lunch strax söder om Sundsvall, på Svartviks herrgård, i Svartviks industriområde, och då hade vi bytt landskap igen och kommit in i Medelpad. (En oskarp karta, men den får duga just så länge, och vi körde den markerade blå linjen.)

Svartviks herrgård, en liten avstickare från E4 och en fin miljö för lunch och  promenad i vackra omgivningar.

Svartviks herrgård byggdes i början av 1800-talet för Svenska statens strömmingsrensiningskommittés räkning. DE arbetade för att göra Ljungan flottningsbar och köpte mark i Svartvik för att bygga olika bostäder och i samband med det byggdes också herrgården. Herrgården är byggd av träd som vuxit här i området och runt om växte olika industrier upp och däribland ett skeppsvarv som drevs av träpatron Dickson som köpte fastigheten 1832. Suddsvalls kommun köpte byggnaden i början av 1970 – talet och här har det drivits restaurangverksamhet sedan 1985.  Ett prefekt lunchstopp blev det och med väldigt god och varierad lunchbuffé´.

Fina omgivningar runt Svartviks herrgård.

Vårt nästa stopp var i Lunde och Ådalen och på vägen dit såg vi den mäktiga Högakustenbron som ska vi titta närmare på en annan dag.

Högakustenbron  är mäktig

Lunde, Ådalenkravallerna 1931, monumentet över de fem arbetare inom pappersindustrin som som blev skjutna av svensk militär när de i ett demonstrationståg sympatistrejkade för att stödja sina kamrater i Hälsingland som strejkade för att arbetsgivarna vill sänka deras löner. Ett sorgligt stycke svenska historia.

Monumentet i Lunde  föreställer en häst som stegrar sig inför en av demonstranternas fana. Monumentet är i brons,  2.6 meter högt och väger tre ton. 

Monumentet i Lunde restes 1981 i samband med 50 års-minnet av Ådalshändelsen. Monumentet restes på den plats där de fem blev ihjälskjutna och är gjort av skulptören Lenny Clarhäll och har inskriptionen”Här stupade fem unga arbetare för kulor av kommenderad militär sen 14/5- 1931.”

Ettt fint besök blev det och omkring Ytterlännäs gamla kyrka från 1200- talet. Här blev det en fin guidning  av kyrkans kantor som också bjöd  på musik på följt och cittra. Kyrkan ligger i Nyland, Sunnanåker, ca en kvart med buss/bil från Lunde och Sandöbron.

Ytterlännäs gamla kyrka och här blir vi varmt välkomnade av kyrkans kantor.  (Det finns även en Ytterlännäs nya kyrka.

Fantastiska takmålningar som är bevarade.

Utsikt över Ångermanälven från Ytterlännäs gamla kyrka. Absolut njutbart!.

Örnsköldsvik var dagens etappmål och och vi körde upp på Varvsberget för att få en överblick över staden. Vackert! Dagens etapp med dryga 60 mil körda var till ända- Sen middag väntade oss på hotellet.

Örnsköldsvik ligger framför oss och så även vårt hotell, Elite hotel, den höga byggnaden lite till vänster i bild.

Fortsättning följer och idag blir det nya upplevelser längs Höga kusten