Kina Peking

Tankar från Peking – En gästbloggare funderar

23 januari, 2020

Nu i dessa ovädersdagar i Torrevieja har jag ägnat mig åt att gå igenom mängder av gamla blogginlägg  Blogg.se tiden  Och jag fastnade extra för ett inlägg där min dotter Helen gästbloggade med sina tankar från Peking. En stad där  jag och maken bodde  och arbetade i från januari 2007 och i nästan fyra år framåt.

Även inlägg från Word Press har jag läst igenom. Det är nu i januari tre år sedan jag bytte bloggportal  från Blogg.se och till Word Press och det av olika anledningar. (Bloggen på Blogg.se startade jag i september 2007, efter att ha bott i Peking i 6 månader och det var då en av få plattformar som fungerade i Kina)  Men efter flera år med mer och mer reklam tröttnade jag på att man var tvungen att ha den. Visserligen fanns också en möjlighet att på Blogg.se köpa en egen domän men jag ville hellre nu vara helt “fri.” Så då blev det alltså Word Press. Här  med en egen, reklamfri, domän som jag betalar några hundralappar för per år. Ett av de första inläggen på WP och som jag läste häromdagen var detta. Ett test. 

Bildtexter och länkar har jag lagt till.

Tankar från Peking i mars 2008

Så var det dax för mig att gästblogga här från Peking, världens mest OS-tokiga stad för stunden. Mina 9 dagar här i Kina har varit fyllda av intryck, upptåg och shopping. Att uppleva en så stor stad som Peking, i förändring och i rörelse, kan inte beskrivas med ord. Livet här är hjälplöst enkelt men ändå så otroligt komplicerat. De flesta äventyr här kräver tålamod, öppenhet och mycket humor och som tur är har vi alla som är här just nu mycket av alla dessa egenskaper. Dock tryter tålamodet ibland och ni kan säkert gissa hos vem det tar slut först…. 🙂

Tur för oss är det nog, att lilla mamma får saker gjorda, även när naturlagarna hävdar att motsatsen gäller. Utan hennes kinesiska svengelska hade vi inte kommit långt. Jag hade definitivt inte fått de 2 par glasögon vi inhandlade under gårdagen. Mer om detta  i föregående inlägg, Ett besök hos en kinesisk optiker,(P.s ja, jag vet att jag ser ut som doktor Snuggles på kortet från optikern!)

Visst kan det gå tankar till doktor Snuggles hos den kinesiska optikern i Peking Visst kan man här hos den kinesika optikern få tankarna till likheter med doktor Snuggles. (En tecknad film)

Resan

har bjudit på enormt mycket intryck, allt från besök på Svenska Skolan till Konfusicus tempel, shopping och självklart för mig, som har stort intresse av simning, ett besök vid OS arenan i simning som är färdigställd och redan invigd med simhoppstävlingar tidigare i vår. Tyvärr stoppades vi av vakter på alla håll när vi fyra livliga tjejer försökte “smyga” oss in bakvägen till arenan. Även mamma fick inse att simarenan får vi uppleva på avstånd, åtminstone ett tag till.

Vattenkuben och Fågelboet i Peking är klara för att ta emot OS 2008. Många tankar passerade här i våra huvuden. Gästbloggare Helen,(dotter) med vännerna Helene och Monika framför Fågelboet och “Vattenkuben” i Peking där OS skulle äga rum några månader senare. Många tankar hade vi.  Och Helen och jag skulle dessutom vara på plats.

 

Shoppingen

här i Peking är hysterisk. Trots att jag varit här tidigare så drabbas jag av samma shoppingyra som alla andra turister. Med mammas tidigare, svenska, kollega Helene och hennes mamma Monica, har jag promenerat kilometrar, skrattat hysteriskt, kånkat kilon och bråkat om priser med otaliga försäljare. Men i slutändan har det blivit som jag velat. Och vilka minnen jag har med mig. Träffade en förälder till en kollega till mamma, som konstaterade att kvinnor med all säkerhet har en inbyggd shopping-gen. Med en väska som när jag åkte vägde 9 kilo och som nu väger uppåt 20 kilo har jag ingen lust att bestrida det påståendet. Allt jag kan säga är :-att jag är nöjd.

Maten här i Peking

är också en av de saker jag vet att jag kommer minnas. Faschinerande är, att man kan äta i princip vad som helst i valfri mängd, då priserna är helt överkomliga. Det finns oerhört mycket att smaka och det kinesiska köket består av så mycket mer än bara “flaid lais”(fried rice) Själv tycker jag det är ovant att dela min mat med 4 andra personer eller fler, men det är mer regel än undantag, att andra ska äta upp det man beställt, så har det bara varit att finna sig i det. Att allt man tycker om, äts upp av alla andra, är frustrerande men lärorikt…kanske…

Min största jakt

här i Peking har varit efter vitlök, jag kan inte leva utan vitlök. Uppenbart har blivit, att man här i Kina har vitlök, MEN den smakar ingenting. Ikväll har varit Helene och Monicas sista kväll här och för att fira detta valde vi att laga mat själva här hemma. Jag såg min chans att frossa i vitlök och laddade med 6 vitlöksklyftor i maten. Jag såg Monicas oroliga blickar, men valde att ignorera dem. Döm om vår förvåning när maten alltjämt saknade den distinkta smaken av vitlök. Jag bröt ihop och har nu tröstätit negerbollar från Delicato, medtagna från Sverige, i väntan på att få komma hem till den svenska vitlöken.

Precis som väntat har det varit en fantastisk resa och framförallt har jag fått umgås med en av de personer jag älskar mest av allt på jorden, min mamma.  Peking är definitivt en stad som jag trivs i och jag ser fram emot ett nytt besök så snart jag fått en dos av gammal hederlig svensk ordning och reda.

Helen (dotter)

Du Kanske Också Gillar

18 Kommentarer

  • Svara Ama de casa 23 januari, 2020 | 14:08

    Det är roligt att gå tillbaks och titta på gamla inlägg 🙂 Och du hittade ju ett väldigt braigt att köra en repris på 🙂
    Trevligt med gästbloggare – och minnen 😀

    Ha en fin dag nu när Torrevieja börjar bli sig likt igen 🙂

    • Svara Ditte 23 januari, 2020 | 15:06

      Jag skrattade gott åt inlägget och det var igenkännande. Vi hade fantastiska år i Kina men idag är liksom det politiska klmatat ett annat. Tyvärr.
      Ska ut och se hur det ser ut nere vid havet nu.
      Önskar er en fin torsdag.

  • Svara Jossus Travelpics 23 januari, 2020 | 16:55

    Det är en av dom saker som är så roligt med en blogg. Att man kan gå tillbaka och läsa om sina tankar och känslor.
    Vad förvånande att vitlöken var så smaklös. Ingen ide att göra tzatziki om vitlöken är köpt i Kina alltså:D

    • Svara Ditte 23 januari, 2020 | 17:44

      Visst är det roligt att gå tillbaka och se vad man gjort. Både läsa och se bilder. Vad gäller vitlöken vet jag inte men i varje fall tyckte min dotter då att vitlöken var “svag”. Och rolig läsning var det att se hur hon just då upplevde en av många besök hos oss i Peking.

  • Svara Geddfish 23 januari, 2020 | 17:38

    Vad kul att hitta ett gammalt inlägg där du haft en gäst! Det var säkert härliga tider i Kina då – och billigt. Dottern var ju förtjust. Men fick ingen god vitlök 😀
    Jag har haft gästbloggare ett par gånger men det är så jättelängesen.
    Ha det gott i värmen! Stor kram!
    PS. Jag glömde ju att skriva att jag blir störd av när folk pratar högt i sina mobiler. Men det är egentligen mest när jag är på resande fot. Oskick. DS

    • Svara Ditte 23 januari, 2020 | 17:50

      Jag har under våra ovädersdagar läst många av de inlägg jag gjorde på blogg. se under våra år fantastiska år i Peking. Och Helens inlägg tycker jag säger så mycket. Detta var intryck från en av resorna dit och det kom ju att bli många. Även OS här besökte hon med oss i augusti 2008. Härliga minnen.
      Vi tyckte väldigt lika här om oljud och högt och långt prat i mobiler i det “offentliga” rummet ogillar jag verkligen. Verkligen ett oskick.
      Stor kram och trevlig kväll-

  • Svara Znogge 23 januari, 2020 | 18:16

    Vilket härligt inlägg från en gästbloggare och extra roligt att det var dottern som skrev om sitt besök. Ett fint minne att ha kvar och plocka fram så att även vi fick ta del av hennes intryck.

    Kram och god kväll!

    • Svara Ditte 23 januari, 2020 | 19:30

      Tack! visst är det ett roligt och humoristiskt inlägg. Och hon har ju helt “koll” på sin mammas envishet. Satt nu när det var aväder och läste igenom många inlägg från tiden i Kina och när jag hade blogg.se- Nästan ingen reklam då…
      Och detta inlägg bevarar jag i kärt minne liksom många andra upplevelser från Kina och Peking. Läste också det inlägg när Max kom till Peking i april 2010 som tre månaders baby. Så fantastiskt! Mitt första möte med honom. Och det blev fler gånger jan reste till Peking.
      Kram och trevlig kväll.

  • Svara Emma Engström 23 januari, 2020 | 18:43

    Haha kan nästan tänka mig att shoppingen är lite hysterisk, eller man får den feelingen liksom! Men kan tänka mig att det finns otroligt mycket att se 😀

    • Svara Ditte 23 januari, 2020 | 19:25

      Skrattade gott åt min dotters gästblogginlägg från mars 2008.(Hon var då 27år) Hennes tankar om tiden hos oss. Och så roligt vi hade. Och mycket finns att se och upplev och det gjorde vi verkligen. Helen kom också tillbaka till OS i augusti och än fler gånger. (Jodå, hennes tvillingsyster också men de var inte alltid där samtidigt.)

  • Svara BP 23 januari, 2020 | 20:19

    Vilket bra gästinlägg! Gillar Helenes sätt att skriva och hennes humor. Kan nästan höra din kinesiska svengelska som Helene skrev – ett klockrent uttryck som jag skrattade högt åt. Ja, åsså besvikelsen över vitlöken och tröstätandet med negerbollar, som man då fortfarande kunde kalla så.
    Tyvärr funkade länken till den kinesiska doktorn inte. Var nästan lite besviken, då jag gärna hade velat läsa ytterligare ett så roligt inlägg som Helene skrivit.
    Hon brås onekligen på dig tjejen:-) Hon borde starta en egen blogg, för skriva kan hon verkligen.
    Å så roligt för dig att “walk Memory Lane”:-)

    PS. Ni var där vid rätt tidpunkt, och då tänker jag inte bara på OS. Just nu är det ju verkligen inte roligt att befinna sig där. Å såååå dålig tajming med det uppkommande kinesiska nyåret. DS.

    • Svara Ditte 23 januari, 2020 | 21:41

      Jag gillar verkligen detta inlägg och Helens sätt att med stor humor tolka sitt besök i Peking hos oss. Det blev ju många besök, OS inkluderat. Och hon känner sin mor väl.Envisheten inkluderad. Uttrycket “kiesiska svengelska” är helt rätt. I alla fall mellan varven. Men jag lärde mig mer kinesiska efter hand. (Vad gäller n- bollar så är ju Helen brun så det kan ju inte direkt här vara negativt eftersom just hon använder det.) Vet ju att detta nu inte används men jag ville inte ändra i hennes text. Vad gäller länken till optikern borde det fungera.. Jag kunde trycka på länken, men det var jag som skrev just om språklektion hos optikern
      Jag hade jätteroligt när jag gick igenom gamla inlägg och många finns ju från Peking.
      Idag skulle jag inte vilja resa till Peking. Vi var ju där 2018 men med det politiska klimatet nu vill vi inte åka tillbaka. Dessutom denna smitta… Men våra fyra år där var helt fantastiska.

  • Svara Susjos 23 januari, 2020 | 22:18

    Å så kul att få läsa vad din dotter tycker och skriver om Kina, jättekul läsning, och så varm i hjärtat man blir när hon förklarar sin kärlek till dig!
    Tack för att du delar med dig!
    Å så skönt att solen åter kommit till Torrevieja!
    Kram!

    • Svara Ditte 23 januari, 2020 | 22:39

      Jag ägnade ovädersdagarna vi hade med att dels rensa foton och dels läsa gamla blogginlägg. Och detta gästblogginläg som Helen skrev i mars 2008 är så härligt. Ville dela med mig. Mycket humor är det. Och just så kände och upplevde hon tiden hos oss. Härligt! Och tursamt nog blev det många fler besök av både Helen och hennes tvillingsyster. Och mitt äldsta barnbarn Max kom till Peking med Liv och Johan, mamma och pappa, som tremånaders baby i april 2010. Och det följdes av flera besök. Minnesvärt det också.
      Och här i Torrevieja är solen tillbaka men det är en del att ordna med för att få allt i ordning.
      Kram

  • Svara Anki 24 januari, 2020 | 07:15

    Ååhhh … vilket härligt gammalt inlägg … så roligt att läsa din dotters tankar om dagarna där hos dig i Peking! Tack för det Ditte!
    Kram

    • Svara Ditte 24 januari, 2020 | 10:24

      Tack! Jag, tycker också det är så roligt att på nytt läsa om hur Helen sammanfattade den här vistelsen hos oss. Mycket humor!
      Kram!

  • Svara Eva 24 januari, 2020 | 10:17

    Men va roligt att gå tillbaka så, jag kunde inte o visste inte hur man gjorde då jag gick från amelia till blogg.se hade mkt mkt inlägg där en aning trist faktiskt ..men kul att läsa gästbloggare i din blogg ….fin fredag kram

    • Svara Ditte 24 januari, 2020 | 10:23

      Visst är det roligt att gå tillbaka och se. Jag har det mesta kvar på blogg.se men har flyttat en del. Därifrån måste man göra det “för hand” tyvärr. Kanske kan du också flytta inlägg från Amelia till blogg.se-
      Har gått igenom och läst många gamla blogginlägg och det är särskilt roligt att läsa om de från vår tid i Peking.Det här inlägget skrev min dotter när hon skulle sammanfatta ett av flera besök hos oss. Och mycket humor i det.
      Kram och trevlig fredag

    Kommentera