Under några dagar har jag befunnit mig på olika turnéer; i Stockholmstrakten, i Västerås och i Uppsala och jag har trivts bra med det. Turnén kommer att fortsätta och idag blir det en tur till Sundbyberg för att stråla samman med Torreviejavännen Preciosa . En längre resa blir det imorgon då det i arla morgonstund med flyg bär av norrut till staden Skellefteå där nya äventyr väntar. Här kommer jag att göra och upleva något jag aldrig gjort tidigare och nya möten av skilda slag väntar. En klar utmaning som känns väldigt spännande och rolig. Mer om detta kommer.
Västerås och vännerna Gunilla och John besöktes häromdagen tillsammans med Helenfamiljen. (Ena dottern med familj) Jättetrevligt på alla sätt. Gunilla och John bor på kajen med Mälaren 20 meter från huset och det innebär också att det alltid är något att titta på antingen till sjöss elle runt om. Scenariot varierar.
Västerås mötte oss med strålande solsken och att umgås, äta och dricka gott och promenera längs vattnet var helt lagom för oss lite äldre. Helenfamiljen besökte det otroligt häftiga äventyrsbadet /actionbadet”Kokpunkten” och alla var stromförtjusta, både äldre och yngre. Troligen landets mest spännande äventrs/actionbad. Bäst är att boka biljett i förväg.
Utsikt från balkongen så man behöver inte ens promenera för att ha vattenkontakt.
Att ha en rejäl kikare till hands för att zooma in fågellivet ute på Mälaren, båtar och allt annat är jättespännande-
Här är det “stora” Max, äldste sonen i Helenfamiljen som undersöker kikaren och vad man kan se. Och det var mycket.
Tyvärr orkade inte det vackra vädret hålla sig kvar så när jag igår kom till Uppsala så var dte milt sagt blött. Jag var bjuden till Vakaslaskolan i Uppsala där eleverna från förskoleklassen och till klass fem på eftermiddagen bjudit in föröldrar till “öppet hus”. Tyvärrr gjorde vädret att det inte blev riktigt som det var tänkt med olika altiviteter men Max visade stolt runt oss i sin fina skola. Vaksalaskolan ligger mitt i Uppsala och här går elever från f-klassen till klass nio, dock i olika delar av skolan. Fördelarna med detta är många eftersom de yngre blir väl omhändertagna av de äldre.
Vaksalaskolan har anor från 1929 och mycket av den gamla charmen finns kvar. (Dock är klassrummen och övriga lokaler varsamt moderniserade. Men gott om utrymme finns det på skolan. Inga små kassrum här inte. )
Vackra smidda järnräcken i trapphallarna.
Som “gammal” lärare tycker jag att skolans vision är bra. Här har man inte tappat bort vare sig kunskap, relationer eller framtid. Allt viktigt.
Max slutar nu i förskoleklassen och börjar i höst klass ett. En stor kille som stolt visade sin skola.
Och för att fira att förskoletiden är slut och att det varit mors dag blev det besök på konditori där jag fick en present, en vacker ljuslykta. Stort tack!
Vet att dessa lyktor kallas för “Maja lyktor” och jag har bara sett dem på bild tidigare men nu är jag ägare till en. (En del av vinsten, 50% av privatförsäljningen, går till Barncancerfonden och det tycker jag känns bra. Maja är dotter till kvnnan som designar lyktorna. När Maja så föddes hade flera vänner till familjen mist sina barn i cancer och tanken kom att även Maja kunde drabbas. Och cancer kräver resurser, som i sin tur är beroende av pengar….)
Min fina lykta.