Monthly Archives

april 2017

Skyltar Spanien

I farten

30 april, 2017

I farten blir i stort sett den”röda tråden” i veckan skyltning.  (Rött ingår i också de flesta skyltarna.) Söndag är det och även Valborgsmässoafton, dagen då den svenska våren ska sjungas och eldas in. Båda kanske behövs för att hålla värmen.

Torrevieja bjuder idag på sol, mestadels blå himmel och en lagom temperatur på +22.  Helt klart ett bra vårväder. (Det har varit mulet, blåst och regn i några dagar, men här är vi bortskämda med det fina vädret så tre dagar mulet känns som om två för mycket.)

Skyltsöndagarna förvaltas hedersamt av bloggvännen BP och titta gärna in där för att finna både hennes skyltar och många andra “skyltare” .

I farten – “just passing through”, dock inte på en surfingbräda, men jag skulle mog vid tillfälle prova på nytt. Passerar sktltar har jag i alla fall gjort.

I den lilla bergsbyn Polop, vid ett av torgen, Plaza de los Churros,  finns vackra skyltar uppsatta med distriktets olika by/stadsvapen. Runt torget finns också 221 kranar med friskt och drickbart källvatten. Förr hämtade byinvånarna sitt vatten här och även när vi var förbi stannande många och fylde sina vattenflaskor. (När jag nu i veckan var i Polop hann jaga bara räkna till drygt 80 kranar innan en spansk dam kom och ville berätta för oss om Polop)

På en bar i Polop  hängde skyltar, halsdukar,  med olika fotbollslag  så det var bara att välja. Fler fanns.

I byn Jalon kunde man köpa mandariner till specialpris, fem kilo för 1.99 euro- Vi nöjde oss med mindre mängd.

Innan vi lämnade restaurangen “Marlyns Carvery” i byn Moriara tog jag en bild av Andy Warhols klassiska foto på Marlyn Monroe. 

Nu är jag måttligt förtjust i Guinness, men skylten fastnade jag för.

En svart skylt utan tillstymmelse till rött hittade jag på vägen ut från “puderrummet”. Och visst ligger det något i  budskapet. I alla fall ibland.

 

 

Spanien Torrevieja

Kontinuitet

29 april, 2017

Solen och det vackra vädret har varit på semester några dagar och fullt förståligt eftersom jag skickade en del av det hem till Sverige, där jag förstått att solen åtminstone delvis nått i Stockholmstrakten. At sedan värmen blev kvar  här  är en helt annan sak . Nåja så varmt är det inte i Torrevieja, men trots molnens framfart,en hel del blåst och lite regn  har temperaturerna dagtid legat på mellan 6–18 grader så klagar gör jag inte. Böcker, korsord, bloggläsande, promenader, trevliga möten med vänner och god mat piggar förstås upp det hela. Dagarna försvinner raskt här också.

Nu har det ju blvit lite av en tradition att vi tillsammans med vänner går ut och äter kinesisk mat tilll helgen och igår var det dags att prova en för oss ny kinesisk restaurang, restaurante Chino Nuevo Mundo – Kina, Nya Världen, en restaurang som ligger på Avenida de las Habaneras 78, i Torreviejas centrum.(Nära Palangerekurvan och Los Locos.)

Innan samlades vi hemma hos oss för att prata upp oss och gå igenom “pinnföringen” eftersom de som var nybörjare för ett par veckor sedan nu tränat upp sig och med lätthet klarar att plocka både individuelle riskorn och jordnötter med pinnarna. Gruppen är verkligen läraktig. En av deltagarna hade som mål att äta soppa med en pinne och vi får jobba på det.

Jag, Ami, Fia, Lasse och Patrik går igenom kvällens utökade kurs i pinnföring. Stor munterhet!

Helt på kinamanér villle vi ha ett runt bord  med snurrbar skiva, dels för att det är trevligt och att man ser varandra  och dels är det då så mycket enklare att snurra till sig en maträtt. Vi åt lite olika menyér som alla innehåller förrätt, ris/nudlar, varmrätt och dessert och inom varje grup finns det olika rätter att välja på. Priset? Billigt 8-9 euro och då ingår det dryck i form av vatten, öl, lösk eller vin. Kart överkomligt. Här får man oftast säga till om man vill ha pinnar och det gjorde jag på kinesiska, tacksam för att en del av det jag lärde mig en gång fnns kvar, men servitören som serverade oss och i mitt tycke såg kinesisk ut förstod inte. Det visade sig att han talade spanska och engelska men inte mandarin.( Kanske talade han kantonesiska, gammal kinesiska och det språk man talar i bl.a Hong Kong, men det gick ju bra att få pinnar även på engelska…)

Stämningen är  god och maten också.

Kontinuiteten fortsatte idag och jag är nyss hemkommen från en tapasrunda för den fortsätter även denna helg. Vi hoppade över i torsdags (då blev det tapas här hemma) och igår men idag blev det två restauranger som vi besökte och några till får det bli i mogon. idag blev det ett “säkert kort” och ett för oss helt oprövat.  Det oprövade var   Restaurante Bar Tapas Catalina II på Plaza Castellar. (Restaurangraden öster om vattenfallen) En tapas modell traditionell och en “husets nya” blev det.

Den traditionella tapasen var en liten smörgås med stekt skinka, ost och oliver och den mer nydanande var en liten gryta med pasta, köttfärs och bechamelsås. Båda var bra och vi gav dem 3/5.  Vinet serverades desssutom i vanliga glas och inte i de små runda som oftast dyker fram just till tapasrundorna och annars inte förskommer.

Stopp nummer två blev på förra veckans favorti, Namm& Gastronomic, den “blå restaurangen”med adress Paseo de la Libertad nr 9. Här fanns det husets egna varianter, inga traditionella, och båda var goda och fick 4/5 av oss. Ett litet minus här var vinet i de små runda glasen, men å andra sidan var det gott.

Till vänster “mensaje del mar” – meddelande från havet, en tapa med räkor och vit fisk i en citronsås. Till höger är ett spett med ” sabores del mindo” -smaker från världen. I praktiken, tre olika falafelbollar och med olika smaker. KLart sting i dessa. Riktigt goda!

 

Spanien

Mot stad i sol- Altea

28 april, 2017

Matpauser är alltid trevliga och i byn Monte Pedreguer blev det lunchstopp på en väldigt trevlig brittisk restaurant, Monroes Carvery. (En restaurangkedja som förutom här finns i Benidorm och en bit norrut längs Costa Blanca, i Moriara. )

Med tanke att vi som reste runt i bussen var ett 40-tal så kunde det ju inte riktigt bli tal om en liten restaurang. Med skottar, britter, waelsare och irländare och så vi två svenskar är det full förståligt att ett “carvery” valdes.  Här bjöds vi på god mat i form av dels en mör och saftig rosbiff och en lika fin kalvstek som skars upp i skivor efter önskemål, diverse tillbehör i potatisväg och en fräschsalladsbar. (Vegetariska alternativ fanns också.) Dessertutbudet var rikligt och det blev svårt att välja men jag slog till sist till på en “peach melba” med glass. Valfri dryck ingick dessutom.

Monroes restaurant är byggd i spansk stil och påminner om en “finca” och det var mysigt att sitta utomhus på gården och dricka kaffet för det vackra vädret var med oss.

Några “bord” i taget gick fram till disken där köttet skars upp efter önskemål.

Restaurangen har fått sitt namn efter skådespelerskan Marlyn Monroe och hennes foton förekom i mängder på restaurangens väggar så att ägarna är ett fan av Marlyn Monroe går inte att missa.

Ett foto från filmen “Flickan ovanpå” berömt för att kjolen blåste upp. Just denna klänning såldes för några år sedan på auktion för motsvarande 31 miljoner kronor. Marlyn dog 1962 i Los Angeles, endast 36 år gammal,och för att hedra henne sattes det för några år sedan upp en staty på åttta meter i Chicago, “Forever Marlyn” och hit har det vallfärdat besökare. (Många ville se vad som fanns under kjolen och kröp under öfr att fotografera. Men ett par rejält tilltagna underbyxor blev vad de fick se.)

Resan fortsatte mot den vackra kuststaden Altea, ingringadpå kartan. Altea är en en gammal stad som precis som många andra spanska städer påverkats av de folkgrupper som bott här. Greker, romare och fenicier ägnade sig åt handel och fiske och morerna hade mer fokus på att utveckla jordbruket och vinodlingarna. (Morerna fanns i Spanien från ca 700- talet till 1300-talet, lite olika för olika delar av landet.) Altea har haft stadsprivilegier sedan slutet av 1200- talet men hade redan 1244 återerövrats från morerna av James den I av Aragonien .

Att ta reda på varifrån städer/platsers namn kommer tycker ja är intressant och likaså om ett namn kan betyda något.  Vad gäller Altea kommer det troligen från det grekiska ordet “althaia” som betyder “jag botar”.  I stan finns floden Algar och det namnet anses betyda häsa och välmående. Så hälsosamt lär det var i Altea. Även mikroklimatet i de omigvande bergsområdena ansågs och anses som bra för just välmåendet och särskilt bra för lindring av lungsjukdomar.

En promenad i vackra Altea blev det och jag tycker om när den gamla stadskärnan finns bevarad. Altea är en liten stad med ca 26 000 invånare men som mer än fördubblas under turistsäsongen.  Men staden lever hela året och är populär bland konstnärer, författare och musiker. Livet och tillvaron här är enkelt enligt några infödda Alteabor vi träffade på.

Ett kännetecken i den gamla stadsdelen är den vackra församlingskyrkan med två kupoler, ursprungligen morisk, Nuestra Senora Del Consuelo. Just här i gamla stan finns många restauranger, gallerier, bostadshus, mysiga gränder så det är lätt att stanna här ett tag.

I många av gränderna samsades både bilar, växter, gående och gäster på barer.

Vackert och rofyllt i gamla stadsdelen, “fornet”.

Vi drar oss ner mot havet och hamnar vid fritidsbåtshamnen där vi ser mängder av “bryggseglare” – mest ganska vanliga fritidsbåtar. De riktigt stora yachterna är ännu inte på plats.

Vi stannar till en stund och fnderar om vi ska ge oss ut på en vandring i Alteas omgivningar men inser att tiden blir knapp. Men förslag till vandringar finns det på lite olika platser i stan. Och man kan lika gärna cykla.

Kustremsan i Altea är caåtta km lång men ma har inte någon riktig strand, om man med det menar en lång sandstrand. Nu har man till en viss sträcka kört hit sand, till den övre delen av starnden, men längre ner mot havet ligger stora, vackra stenar men dessa förutsätter att man har solstol eller solsäng med sig. Men dessa finns också att hyra vid den bortre delen av stranden inne i stan.

Altea är en lugn stad och vill man ha lite mer fart kan man promenera ca 30 minuter söderut till grannstaden Albir där stranden är lite mer sandig. Önskar man än mer fart och fläkt, mer sand och strandliv så ligger Benidorm inte mer än en kvarts tågresa söderut.

Visst kan det stämma att ljuset gör så att det blå verkar mer blått, det vita mer vitt och det grönare än grönare- i varje fall om jag ser på mina bilder.

 

 

Spanien

Vi fortsätter…

27 april, 2017

Vi fortsätter att vidga vyerna och har tagit oss en bit nerför bergssluttningarna och ner i Vall de La  Jalon/Val de La Xaló  (på valenciano, ett av Spaniens fem språk) och är på väg till huvudorten i distriktet, den lilla byn Jalon/Xaló. Trakten är sedan slutet av 1400-talet ett vinodlarområde då vindruvorna som odlades skickades till konungadömet Valencia som låg en bit norröver. Klimatet i dalen lämpar sig fint för jordbruk och under 1700 och 1800- talet utökades vinodlingarna och fortfarande låg fokus på muscatdruvan som verkligen trivdes i klimatet här.

Under turen ner till Jalon såg vi en del stenhus med tunga trädörrar som finns kvar  och bevarade sedan morerna lämnade området i början av 1600- talet. (Tyvärr blev inte fotona på husen tagna genom bussen presentabla.)

Gott om vinodlingar är det och dessa varvas med olivodlingar, odling av “nisperos”, (japansk mispel på svenska och smakar som en blandning av aprikos och persika och används som plommon. ) mandelträd och citrusodlingar.

Vi stannade i Jalon och passade på att besöka en “bodega” där olika sorters vin från trakten säljs liksom andra lokala produkter som olika sorters olivolja, honung av skilda slag, marmelader m.m. Lokalerna där bodegas Xaló är inrymd var tidigare förråd för olika redskap som användes för vinframställningen men är sedan 1960-talet en bodega. Bodegorna i byn och en stor del av vinproduktionen drivs av ett kooperativ där 400 personer odlar 400 hektar. (En hektar är 1 km2. Alltså odlar de 4 km2, en fyrkant med varje sida 4 km vilket är mycket och det är inte direkt platt mark det är fråga om)

Provsmakning ingick och det fanns cava, vitt vin i torr, halvtorr och söt smak, likaså rött vin och rosévin i likande smaker. Både billigare viner och dyrare kunde ses på hyllorna.

Närproducerade marmelader och sylter fanns i många olika varianter och i större och mindre burkar.

Här är “nispero”, japansk mispel, det svenska namnet. Lite lustigt namn med tanke på att den ursprungligen kommer från södra Kina.

Runt om i byn fanns frukt och grönsaker till försäljning, allt närproducerat och väldigt billigt.

Och förutom att stanna till vid frukten så blev det per automatik ett stopp vid en bil. En alldeles blåskimrande bil och av ett märke jag inte kunde minnas att jag sett tidigare. Lacken var minst sagt glänsande. Inte ett dammkorn eller ett litet märke på den 10 år gamla Chevroleten SSR – Super Sport Roadster. En pickup i cabmodell och just denna var specialbyggd med sina 600 hk. (De finns även med mindre stark motor.)

Superläcker cab! Och lacken den verkligen blänkte och än mer i det strålande solskenet. Och den polske ägaren delade gärna med sig av info om bilen. Han hade kört ner bilen från Polen och det hade gått undan i svängarna. 

Pick up var det! Inte ett dammkorn här heller.

Förutom bilen så fanns en tjusig HD i samlingen. Perfekt att köra omkring här i bergen med. Ja, enligt ägaren. Och den hade hustrun kört ner från Polen. Inte ett dammkorn på den heller. Hade hoppats på att blli erbjuden en tur, men jag hade inte tid att vänta på detta erbjudande utan vi rullade vidare. Kanske nästa gång.

I mitten av kartan ligger byn Xaló/Jalon och man kör hit från kusten på drygt 30 minuter. Till byn, alltså vill man  upp till Coll de Rates få man berökna betydligt mer tid och det alltefter trafiken och antalet cyklister. Kommunalt kan man ta sig till Jalon/Xaló med buss från flera orter längs kusten om man nu inte vill köra bil. Det finns också reseföretag som erjuuder turer hit och ett besök  i området rekommenderas verkligen om man är i trakterna.

 

 

Spanien

Naturliga spiraler

26 april, 2017

I gårdagens inlägg var vi på väg upp i bergen norr om Benidormoch besökte den lilla staden Polop och därifrån fortsatte vi på slingrande, smala serpentinvägar upp till 780 meters höjd och utsiktspunkten Colle de Rates.Hela resan gick genom den vackra dalen Jalon Valley eller som den heter på “valencian” Vall de Xaló.  Valencian är destsamma som katalanska ,ett av Spaniens fem officiella språk och de övriga är spanska, (kastellanska) galiciska, aranesiska och baskiska.

Polop ligger strax nordväst om Benidorm, som är utsatt längst söderut på kartan och därifrån fortsatte turen  till Coll de Rates, ungefär i mitten av kartan. 

Vägarna var asfalterade, vilket i sig var lite lugnande, men väldigt smala och två fordon kunde knappast mötas. Nu åkte vi buss och det innebar att vi inte kunde möta några fordon utan att något fick backa. Och som mer spänningshöjande detaljer var det cykeltävlingar i bergen så hundratals cyklister ömsom susade nerför backarna eller trampade uppför dem. Ett under var att ingen av cyklisterna körde in i bussen i någon av de många 180 graders kurvorna.

Några cyklister som vi mötte på en raksträcka. Fick inte till några kurviga bilder med dem.

Låga järnräcken fanns det till största delen längs vägen och på en del ställen såg vi de gamla i sten bytas ut. Och där körde det ihop sig rejält med att ta sig förbi.

Utrymmet mellan bussen och “arbetsbilen”, lastbilen, som bytte ut cementblocken var milt sagt minimalt- Damen syns genom fönstret i bussen och vägarbetataren ombord på lastbilen. Närkontakt var det. 

Uppe på nästan 800 meters höjd är utsikten svindlande och en bit ner i dalen växer pinjeträd och man ser odlingar av  oliv, mandelträd, apelsiner och vindruvor. Vill man se mandelträden i blom så är slutet av februari en bra månad och då föärgas dalen här rosa av alla vackra blommor.

Här i dalarna är det perfekt att bl.a. odla moscateldruvan och det har gjorts sedan slutet av 1400-talet då morerna bodde här. De skickade detta vin som de producerade till Valencia och det sägs ha lagt grunden för för den goda ekonomin där.  Idag odlas många andra sorters vi i dalgångarna och nästan varje by har sin egen bodega och vintillverkning. Än idag är vingårdarna många i trakten.

Mäktig utsikt och ner mot  dalen ser man de små sprialerna till vägar som leder ner mot  mysiga byar. 

Bergsområdet runt  Vall de Jalon heter Sierra de Bernia och här är det populärt både mer vandringar och cykelturer.

Cykelturen avstod vi och tyckte att det var helt perfekt att denna dag fortsätta med buss. Men visst skulle jag vid ett annat tillfällle gärna vandra här i bergen.

Vår njutflykt fortsatte nerför bergen längs de smala serpentinvägarna och har man kommit upp så ska man helst ner. Och fler trevliga stopp blev det under färden.

Detta är mitt bidrag till Sannas  fotoutmaning denna vecka, gemsweeklyphotochallenge ,och där ordet är spiral. Titta gärna in där för fler tolkningar.