Foto Stockholm

Vittnen – ”Witnesses”. De överlevde Förintelsen.

24 oktober, 2018

”Witnesses”– Vittnen är en stark och gripande fotoutställning. En fotoutställning om de sista överlevande från Förintelsen, de som ännu är vid liv i Sverige. De lyckades fly, ta sig hit och kan vittna om det hemska som ägde rum. Fotografen Mikael Jansson har sökt upp dem i olika svenska städer, lyssnat på deras berättelser och mött deras ansikten och blickar. Utställningen finns att kostnadsfritt ses på på Kulturhuset i Stockholm fram till den 16/12. En utställning som verkligen berör på alla plan. Och bor man i Stockholmstrakten så se den!

Fakta har inhämtats från utställningen och fler bilder än så här blir det inte. (Fotoförbud råder- och det är  fullt förståligt)

Vittnen till allt det hemska under Förintelsetiden.Idag gamla men med ärrade själar. Judiska barn i Auschwitz.

Vittnen – Witnesses

Det är med tunga steg jag förflyttar mig med rulltrapporna upp till översta våningen i Kulturhuset där utställningen pågår. Men detta är ett stycke verkligt levande historia. Förintelsen får vi aldrig glömma. Mikael Jansson har intervjuat 97 personer runt om i Sverige som alla överlevt Förintelsen och fortfarande är vid liv. De är idag väldigt gamla och alla bär de sina minnen med sig. Det finns 97 porträtt med i utställningen. Fantastiska porträtt i svartvitt där vart och ett av dem bär på sin tunga historia. Vittnen som överlevt.  I övrigt  finns mycket information och bilder från olika koncentrationsläger med  på utställningen. Även ett par gripande filmer.

Jag har besökt flera olika koncentrationsläger under olika perioder i livet. Alltid starka upplevelser. Förra året i mars gjorde vi en resa till Auschwitz- Birkenau. En återresa som jag skrivit om här; En resa i resan och Tankeväckande. 

Jag gjorde denna  första gången som 10-åring, då tillsammans med min pappa och några vänner till honom. Vänner som också var vittnen till Förintelsen, men som idag inte lever.

Auschwitz. Minns själv så tydligt denna grusade gång där jag också gick. Med höga elförsedda taggtrådsstaket

Judar

är ett folk som bott i Europa i över 2000 år. Och i Sverige har det funnits en judisk minoritet sedan 1700-talet Den judiska historien har kantats av antisemitism – judeförföljelse och under 1800-talet började man tala om ”ras”. Ett begrepp som blev centralt. Och enligt den nazistiska rasideologin hade judar inget existensberättigande. Under andra världskriget mördades ca. sex miljoner judar i systematiska folkmord. Förintelsen räknas som en av historiens värsta förbrytelser mot mänskliga rättigheter. Även andra grupper som t.ex. romer, homosexuella och polacker utsattes för massmord och systematiska förföljelser.

Judar från Ukraina som just anlänt till Auschwitz- Birkenau. (Bilden finns också i Auschwitz där jag också sett den)

De judiska offren var barn, män och kvinnor och de kom till koncentrationslägren från olika länder i Europa. De kom från länder som var allierade med eller ockuperade av Nazityskland och utgjorde en mångfald av kulturer, språk, ålder och utbildningsnivå. Och det var nazisterna som bestämde vem som var jude. Närmare hälften (tre miljoner) av de judar som mördades kom från den tidens Polen men även judar från Danmark och Norge hamnade i dessa förintelseläger. Många kom aldrig tillbaka.

På våren 1945

räddades mellan 3000 och 5000 judar till Sverige med de ”Vita bussarna”, svenska Röda Korsets bussar.  Siffrorna är osäkra eftersom man inte registrerade etnicitet.Då hade omkring en miljon judiska barn under Förintelsen. De  flesta gasades ihjäl- PÅ sommaren 1945 kom ytterligare omkring 10 000 judar till Sverige med båt genom olika internationella flyktingorgan. många av de som räddades till Sverige 1945 hade inget hem att återvända till utan reste vidare till Palestina (blivande Israel) eller till USA.

Ett väldigt viktigt budskap. 

Jag stannar länge

vid de olika porträtten och deras berättelser  tar jag till mig innan jag tar rulltrapporna ner igen. Jag sätter mig i en lugn vrå inne på Kulturhuset och gör ett försök att samla tankarna. Det är svårt. Jag går ut på ett Sergels torg som är grått och här stämmer både känslor och verklighet. Men plötsligt tänds glaspelaren och lyser fint i lila. Kanske viss symbolik.

 

 

Du Kanske Också Gillar

36 Kommentarer

  • Svara Primrose 24 oktober, 2018 | 13:47

    Jag är inne någon minut bara……….då jag har problem med bloggen. SÅ viktigt att det ALDRIG glöms bort!
    Ha det fint KRAM från mig Primrose ,-)

    • Svara Ditte 24 oktober, 2018 | 16:23

      Trist att du har bloggproblem. Hoppas det ordnar till sig.
      Nej, Förintelsen får aldrig glömmas bort.
      Stor kram!

  • Svara Susjos 24 oktober, 2018 | 16:02

    Usch ja, det finns inga ord för vad som hände under andra världskriget, hur kunde det ens vara möjligt? Har ju också besökt Auschwitz, och det var ett jobbigt besök.
    Så viktigt att denna utställning med alla porträtt och foton uppmärksammas, undrar bara om man orkar se den?
    Så fint att glasobelisken lystes upp när du kom ut!
    Kram!

    • Svara Ditte 24 oktober, 2018 | 16:21

      Utställningen är verkligen fin, känslosam och väldigt intressant. Och porträtten här berättar så mycket. Visst var besöket i Auschwitz hemskt, men ett stort stycke historia. Så svårt att förstå att detta hemska har hänt. Utställningen gav mig en annan bit och det var just porträtten. Porträtt som liksom berättade.
      Kändes fint med glasobelisken som övergick från ofärgad till lila och lyste upp. Symboliskt?
      Kram!

  • Svara Znogge 24 oktober, 2018 | 16:09

    Vilka kloka ord på den bilden för precis så är det. Allt kan hända och det kan hända igen så därför är den här sortens utställningar oerhört viktiga. Vi har också besökt ett par koncentrationsläger och jag tror inte att någon lämnade dem oberörda. Men hoppet får vi inte ge upp så därför var obeliskens färg riktigt hoppfull i det gråa.

    Kram

    • Svara Ditte 24 oktober, 2018 | 16:17

      Utställningen är verkligen sevärd.Men bor man inte i Stockholm blir det ju annat. Kanske kommer det att turnera. Porträtten var gripande och hela utställningen blev så levande. Nej, hoppet får vi inte tappa. Aldrig någonsin. Och viss symbolik i att obelisken tändes.
      kram!

  • Svara Titti/Umeå/Huay Yang. 24 oktober, 2018 | 17:07

    Hade varit intressant att besöka om jag kom till Stockholm nu i höst.
    Verkar dock inte som det blir så.
    Har också varit till Krakow/Auschwitz/Birkenau.
    Även då en mycket gråmulen dag, i mars, men precis som vi skulle lämna Birkenau kom solen fram.
    Kändes bra på något sätt.

    • Svara Ditte 24 oktober, 2018 | 17:22

      Utställningen är väldigt stark och här ges de överlevandes ansikten en extra dimension i det som berättas- Jag har under åren besökt flera olika koncentrationsläger och alla är de hemska och en del var värre än andra. Symboliskt även för dig att solen kom fram när ni lämnade Birkenau. Här tändes obelisken. Kändes också hoppfullt.
      Vet inte om utställningen kommer att bege sig på turné…

  • Svara BP 24 oktober, 2018 | 18:55

    Såg ett långt reportage om utställningen på Kulturnyheterna, bland annat en intervju med fotografen. Han berättade att det kanske var sista chansen att porträttera dessa vittnen och berätta deras öden, då de snart inte kommer att finnas längre.
    Sådana utställningar är otroligt viktiga för att minnas och hoppas på att det inte händer igen. Det sistnämnda däremot stämmer ju tyvärr inte. Människan verkar aldrig lära sig. Tänker just nu på folkmordet i Rwanda och massakern i Srebrenica 1992.

    • Svara Ditte 24 oktober, 2018 | 20:02

      Nej, det sistnämnda stämmer ju inte. Men en stark önskan är det. Till det du nämner kommer också bl.a. Pol Pots avrättningar i Kambodja.
      Såg också denna intervju på Kulturnyheterna, men visste redan innan att jag ville se utställningen. Rekommenderar den verkligen. Fantastiska porträtt och starka berättelser.

  • Svara På Upptäcktsfärd 24 oktober, 2018 | 18:56

    Denna viktiga utställning vill vi inte missa! Tack för tipset, Ditte!

    • Svara Ditte 24 oktober, 2018 | 19:56

      Jag rekommenderar verkligen utställningen. Så stark! Och fantastiska porträtt av dessa 97 som än är i livet.

  • Svara Ama de casa 24 oktober, 2018 | 19:13

    Ja usch och fy… Låt det aldrig upprepas! Fast tyvärr verkar det hända om och om igen…

    • Svara Ditte 24 oktober, 2018 | 19:55

      Utställningen har en viktig funktion där de överlevandes porträtt ger en extra dimension. Må detta aldrig upprepas.Men visst händer det hemskheter dagligen.

  • Svara Eva 24 oktober, 2018 | 20:17

    Ja det är en STOR tragedi som mänskligheten ALDRIG får glömma, utan alltid påminnas om, så hemskt kan bara tänka mig av bilden med barnen 🙁 tack för ett viktigt o intressant inlägg, Hoppas det aldrig händer igen …tack Ditte å kram kram

    • Svara Ditte 24 oktober, 2018 | 20:26

      Och ändå pågår även idag en hel del hemskheter och det finns de som ”påstår” att detta aldrig hänt. Gör mig så ont! Utställningen var så bra och hemsk. Men viktigt att Förintelsen aldrig glöms. Må detta aldrig hända igen.
      Kram!

  • Svara Marja 25 oktober, 2018 | 02:50

    Vilken viktig utställning, som jag gärna hade sett. Vi får aldrig glömma! Förstår att du var omskakad efteråt.
    De verkar ha byggt färdigt vid Sergels torg. Kommer ihåg att det var en massa lyftkranar där när jag var där sist. Glaspelaren är fin som lila… lidandets och smärtans färg.
    Ha en fin torsdag!
    Kram!

    • Svara Ditte 25 oktober, 2018 | 10:34

      Jag förstår att du gärna sett utställningen. En fantastisk utställning där fotografens möten med dessa 97 personer, som fortfarande är i livet och boendes i Sverige, berättar om Förintelsen. Alla har burit sona hemska upplevelser med sig som en hems börda.
      Glaspelaren var först grå men tändes upp i lila. Kändes symboliskt. Men här på SErgels torg byggs det fortfarande och jag såg fyra lyftkranar som var i gång.
      Önskar dig också en fin torsdag.
      kram!

  • Svara Anette 25 oktober, 2018 | 03:17

    Fruktansvärt, och som någon tidigare kommenterade, det händer om och om igen.
    Vi människor kan vara fasansfulla mot varandra och det gäller tyvärr runt om i världen.
    Vi behöver bli påminda för att inte glömma/förtränga.

    • Svara Ditte 25 oktober, 2018 | 10:28

      Grymheter runt om i världen pågår ständigt. Tänk att rädsla och makt ska orsaka så mycket elände. Utställningen var väldigt stark och dessa porträtt som tillhör de som överlevde förintelsen berättar så mycket. Dessa människor har berättat sin historia för fotografen i olika möten och han i sin tur tar besökarna med genom fasorna. Väldigt starkt.

  • Svara Leffe 25 oktober, 2018 | 06:24

    Gomorron Ditte!
    Det är svårt att ta till sig att nåt så grymt verkligen har hänt, men bevisen lever ju kvar!

    • Svara Ditte 25 oktober, 2018 | 10:24

      God förmiddag!
      Visst är det! Och dessa porträtt och denna utställning är så viktigt. De som överlevde Förintelsen är idag gamla och sina upplevelser från dessa grymheter har de burit med sig hela livet. En fruktansvärt tung börda.

  • Svara Karin Eklund 25 oktober, 2018 | 08:50

    Jag har inte några kloka ord i det här sammanhanget. Känslan av maktlöshet blir så stor. Man tror ju inte att någonting liknande kan hända igen med tanke på att man nu VET vad som hände, men likväl så får man sig till livs oerhörda grymheter dagligen via nyheterna som är av samma slag som då. Inte i samma omfattning men människan är ett odjur i ordets rätta bemärkelse när det blir tal om makt och girighet. Då finns det inte gränser.
    Ändå vill jag tro att vi har blivit klokare och visare än då. Då visste folk inte vad som pågick på samma sätt som man vet idag.
    Förintelsen får aldrig glömmas bort, den måste finnas som en ständig påminnelse.
    Tack för ett mycket starkt inlägg, ett som berör mycket, mycket.

    • Svara Ditte 25 oktober, 2018 | 10:20

      Jag var väldigt berörd när jag såg utställningen och tog god tid på mig när jag var där.Så mycket att ta in. Så gripande skildringar. Många grymheter förekommer idag, världen över, men något mer vet omvärlden. Makt, rädsla och girighet kan få människor att göra de mest hemska saker.
      Dessa porträtt på utställningen ”talade” på sitt sätt. Och berättade fruktansvärda historier.
      Kram!

  • Svara Veiken 25 oktober, 2018 | 09:08

    Jag blir helt tagen varje gång jag ser bilder från de fruktansvärda lägren. Vi har varit precis som du i Auschwitz-Birkenau, men det som gjorde störst intryck var Yad Vashem i Jerusalem. I stort sett alla grät när vi kom ut därifrån. Jag var nästan helt tillintetgjord. Så otroligt gripande!
    Viktigt att alla våra unga ständigt får information om detta! Stor varm kram!

    https://www.yadvashem.org/

    • Svara Ditte 25 oktober, 2018 | 10:16

      Jag har också varit i Yad Vashem i Jerusalem och med liknande upplevelser och känslor som du beskriver. Man kan inte förstå att detta hänt. Men det har det. Många av de som upplevde Förintelsetiden är gamla så än viktigare att deras historia lever vidare. Må vi ALDRIG glömma.
      Stor kram!

  • Svara Anki 25 oktober, 2018 | 09:15

    Ett tankeväckande inlägg – det är såå viktigt att hålla detta kvar i minnet och att kommande generationer också får veta vad som hände. Tyvärr verkar det som många redan glömt – eller förträngt .. eller t.o.m. påstår att det inte hänt!
    Tack för att du visar från utställningen!
    Kram

    • Svara Ditte 25 oktober, 2018 | 10:13

      Jag ville se utställningen just för att den är så viktig. Och dessa fantastiska porträtt berättar alla sin historia på sitt sätt. Jag blev kvar länge för det var mycket att ta in. Och Förintelsen går inte att förstå.Fruktansvärt. Och sedan de som kan påstå att detta inte har hänt…
      Kram!

  • Svara Preciosa 25 oktober, 2018 | 09:25

    Hej Ditte!
    Man orkar knappt titta på bilderna man ser av det som hände. Blir illamående. Men tyvärr ser det ut att kunna hända igen…utrotning av människor…Folk tyckte H var en stolle bara…men vi ser hur det kryper fram fler och fler sådana stollar och folk hänger på…
    Kram P ♥♥

    • Svara Ditte 25 oktober, 2018 | 10:08

      Utställningen var väldigt stark och just porträtten berörde mig mycket. Det finns nu inte så många överlevande som kan berätta men dessa 97 gör det och på ett sätt som verkligen berör- Fotografens möte med dessa personer är gripande.
      Kram!

  • Svara KajsaLisa 25 oktober, 2018 | 11:57

    Såg den permanenta holocaustutställningen på Imperial War Museeum i London i våras, tack för tipset, kikar nog in på den här också. Vissa saker i historien får inte glömmas bort så är det bara.
    Visst är det kul att dom fått stil på glaspelaren.

    • Svara Ditte 25 oktober, 2018 | 13:04

      Utställningen i London har jag inte sett. Men ska göra det nästa gång jag kommer dit. Nej, vissa saker får man aldrig glömma. Rekommenderar verkligen den här utställningen på Kulturhuset. Porträtten fängsla och deras berättelser också.
      Kändes lite befriande efter utställningen att glasobelisken färgades lila.

  • Svara Paula 25 oktober, 2018 | 21:15

    Hej, kan du begripa hur människor fortfarande än idag kan förneka att det någonsin hänt??? Hur är det möjligt??? Jag har läst många biografier och romaner i ämnet även om jag inte haft möjlighet att personligen besöka något att fånglägren. Däremot talas det nu om att skolorna ska införa obligatorisk undervisning med efterföljande besök på plats om förintelsen! Hur det blir med det förslaget vågar jag inte sia om, men våra elever i Fredriksbergsskolan ska åka ner nästa år. De sparar för fullt till resan och jag har köpt både knäckebröd och toapapper för att sponsra deras resa, ”ler”. Läser vidare…

    • Svara Ditte 25 oktober, 2018 | 21:40

      Nej, jag blir lika frustrerad och ledsen varje gång jag läser att någon/några förnekar Förintelsen. Jag har också läst mycket eftersom jag delvis är uppvuxen i ”sammanhanget” med en pappa som var väldigt involverad. Och man behöver inte alls ha besökt något läger för att förstå det hemska som hände. Det låter sig göras på andra sätt.Jag vet att flera skolor runt om i Sverige har resor till Auschwitz/Birkenau och andra läger för eleverna i klass 9 och jag tycker det är bra. Fint att elever från Fredriksbergsskolan åker. Många kommuner bidrar till resorna och det finns en hel del stipendier att söka. Viktigt är att det inte får bli så att några inte kan resa p.g.a. brist på pengar.
      Har köpt kakor och annat för att dra mitt strå till stacken/resan för elever här,
      kram! Utställningen här i Kulturhuset är väldigt bra och det finns också särskilda visningar för skolelever så jag hoppas att många får se den.
      Kram!

  • Svara Mia 28 oktober, 2018 | 09:04

    ABSOLUT ska jag se den här utställningen. Som du vet besökte jag Aushwitz och Birkenau tidigare i år och den här utställningen känns som det kan bli en förlängning av det besöket. Väldigt viktig utställning och budskap, men de som verkligen borde ta till sig budskapet intresserar sig inte. Tyvärr.

    • Svara Ditte 28 oktober, 2018 | 09:33

      Minns att du var där och läste om det. Vi var där senaste gången i mars 2017 så fotoutställningen kändes verkligen aktuell för oss också. Får du en chans så se den. Nej, de som verkligen borde se den undviker den nog. Sorgligt, men sant.

    Kommentera