Polen Resor utomlands Skyltar

Tankeväckande

Jag hade många tankar och funderinagr med mig när jag förra veckan reste till Polen och där det både blev ett väldigt fint  och vackert möte med Krakow och ett möte av en helt annan karaktär men koncentrations och förintelselägret i Auschwitz. Tankarna var många innan jag nu på nytt kom hit (Jag var här som 12 åring tillsammans med min pappa som under åren 1939 -1940 i stort sett var dag var beredd att ge sitt liv i kampen mot nazizmen. En ung man på 18 år och som fyllde 25 den dagen andra världskriget tog slut. En dag han firade i Norge. )

Dagens skyltning, denna skyltsöndag, som bloggvännen BP förvaltar går ändå i hoppets tecken. Må vi aldrig glömma…

Många människor kom hit till Auschwiz för att som de trodde börja ett nytt liv och hade sina märkta resväskor med  sig där de hade med saker som de kunde behöva här i ett nytt boende. Och om människor vetat vad som väntat dem och de packat inför sin död kanske annat funnits i väskorna.

Husgeråd kunde ju alltid vara bra att ha i ett nytt hushåll för vist fanns hoppet om ett bättre liv .

Elstängsel, baracker, elände ,svält och hårt arbete mötte de som ens kom in i Auschwitz. De svagaset skickades  till gasduscharna och hanna aldrig passera grindarna. 

Ungefärligt antal människor av judisk härkomst som deporterades till Auschwiz. Auschwiz var både ett koncentrationsläger och ett förintelseläger. Alla skulle dö här och antingen gjorde man det genom att gasas ihjäl eller också dog man p.g.a. hårt arbete och undernäring och sjukdomar.

Ett minnesmonument och här finns det 12 minnesplattor, en från varje land där de deporterade kom ifrån och på det landet språk.

“Låt för alltid denna plats vara ett rop av förtvivlan och en varning till männskligheten-  här där nazisterna mördade omkring en och en halv miljon män, kvinnor och barn, i huvudsak judar från olika länder i Europa.-

“De som inte minns det förflutna är benägna att upprepa det. “

Judiska ungdomar här vid slutpunkten för järnvägsspåren i Auschwitz – Birkenau. Känslosamt!

Visst har jag hemifrån präglats av att stå upp för det man tror på och nu när jag på nytt var i Auschwitz- Birkenau  påmindes jag än en gång om fantastiska insatser som många gjorde för att göra skillnad. Men det hade kunnat vara så oändligt många fler.

Ser att denna bild inte syns om man läser bloggen på en del mobiler….

På fotot från Expressen, hämtad från en artikel i februari 2016, visar den röda markeringen fel. Allan Mann, min pappa, är till höger på bilden. Rätt är dock att dessa båda goda vänner, tillsammans med många andra, kämpade mot nazizterna och för allas rätt till frihet.

28 svar på ”Tankeväckande”

  1. Visst måste vi stå upp för det vi tror på och i din pappa har du verkligen haft en stark och fin förebild. Jag blir djupt imponerad över alla dessa eldsjälar som inte viker en tum trots att den egna säkerheten är i fara. Däremot så förvånas jag över att fler inte reagerade. Det blev tydligt när yngsta fröken och jag var i i Peenemünde in närheten av Stralsund. Där fanns två raketforskningsanläggningar bara tvärs över Östersjön utan att vi i Sverige visste…

    Kram och god kväll!

    1. Att stå upp för det man tror på tycker jag är viktigt och det är jag uppvuxen med. Och jag vet att det var många som inte vek en tum från sin övertygelse trots stor fara för sitt eget liv. Sverige som land var ju väldigt “fegt” under denna tid och gav inte direkt stöd till de ockuperade grannländerna.
      Kan tänka mig att ni blev förvånade när ni såg dessa raketforskningsanläggningar och här på andra sidan “sjön” visste man inget. Och dte är ju inte första gången som man här väljer att blunda. Enklast så ibland.
      Kram!

  2. Har tittat på dina senaste inlägg. Intressant och gripande resa. Så svårt att förstå, så svårt att greppa och så viktigt att inte glömma.

    1. Det var en väldgit fin resa till Krakow,en verkligt fin stad och en omtumlande resa på nytt till Auschwitz-Birkenau. Jag kan inte förstå vad som hände i dessa lägerer annat än det jag läst, det jag sett och genom samtal med människor (även vänner till familjen) jag träffat som berättat vad de varit utsatta för. Så mycket grymhet. DEt viktigaste är att vi aldrig får glömma.

  3. Jag tror jag också var kring 12 år när jag var på ett koncentrationsläger men detta låg i Tyskland eller om det var i Frankrike. Jag kommer aldrig att kunna greppa detta. Jag VILL inte kunna greppa detta. För om jag greppar det så innebär det på något sätt att jag förstår det och accepterar det.

    Och nej, det kan jag inte.

    Får inte.

    1. Många länder i Europa hade ju olika koncentrationsläger, så även våra grannländer. Att greppa detta är svårt, väldigt svårt så jah kan delvis förstå hur du tänker. Jag är uppvuxen med detta och har sedan jag var liten velat veta så mycket som möjligt. Och förstå vad som hände kan jag inte och absolut inte förstå människorna somm utförde dessa grymma handlingar. Men att jag har kunskap och bakgrund till/om detta hemska
      gör också att jag aldrig kan acceptera det och aldrig, aldrig förstå.
      Så egentligen ser vi inte så olika på detta utan det handlar nog mer om en definition. Och glömma detta får vi inte. Aldrig!

  4. Håller med AMA – det var en otroligt grym Skyltsöndag som verkligen grep tag i mig och gav mig gåshus. Samtidigt var den grymt bra också i den meningen att det är bra och ett måste att vi och generationerna efter oss minns och aldrig glömmer. Hoppas ditt inlägg bidrar till just det.

    Stort tack för detta tuffa bidrag till Skytsöndag och länken.

    1. Tack för fina och tänkvärda ord.
      Det var ett grymt inlägg och grymt, väldigt grymt, det var det som hände här också. Är glad att jag lyckades få fram det.
      Jag vet att en del ungdomar läst inläggen, några som jag haft som elever och även andra och som nu ska åka hit. Bra om jag kan påverka ungdomar till att vilja veta mer. Många grupper av tagna skolungdomar såg vi ju också på plats och från hela världen.

  5. Det är så viktigt att vi minns. Må vi aldrig glömma, och må vi vara många som står upp för allas rätt och lika värde. Igår var jag och såg Sameblod med min äldsta dotter. En film som verkligen berörde mig. Även vi i sverige har en historia att göra upp med. Det är så lätt att tro att vi skulle vara bättre eller annorlunda. Tack för viktiga och intresanta inlägg.
    Kram

    1. Visst är det viktigt att vi minns och att då och då påminnas om det som hänt för att undvika att detta sker igen. Men det räcker nog inte. Och Sverige har ju inte direkt varit det bästa barnet i klassen, om man äsger så. Inte i dessa sammanhnag. Vi har mycket här på listan.
      Sameblod ska jag se och har hört mycket gott om den. Jag är säker på att den berör.
      Tack för dina tankar som jag uppskattar mycket.
      Kram!

  6. Starka bilder och grymma skyltar. Har aldrig varit här på riktigt, men läst, sett filmer och hört föredrag från överlevande. Man tror inte det kunde vara sant.
    Låt oss aldrig glömma!

    Skyltsöndagskram ?

    1. Ja, detta är starkt och det var väldigt grymt. Så är det fortfarande med alla minnen och allt som på plats finns bevarat. Att ha kunskap om detta hemska som hänt är så nödvändigt för att indvika att liknande sker igen.
      Jag vet att många skolor både i Sverige, Europa och resten av världen reser hit för att på plats se och stundtals “uppleva” det som skedde här mellan 1939-1945. Man tror inte att dessa grymheter har hänt, men så är ju fallet och må vi aldrig glömma.
      Skyltsöndagskram

  7. Nej, vi ska inte glömma och det onda får inte vinna!
    Bilden på din pappa är så fin, och jösses vad ni är lika!

    PS. Har just börjat läsa boken om Christer Lindarw, där han berättar om just David Bagares gata och första After Dark showen, tänk att du sett det! Häftigt!
    Kram och godnatt ♥

    1. Här var pappa ung, men ja är nog lik honom i mångt och mycket och en person jag beundrade väldigt mycket och han var världens bästa pappa på alla sätt.
      Vad roligt att du börjat läsa boken och du vet jag var med på den “gamla goda tiden”. En jätterolig klubb! Och alla var välkomna. Kul att du såg showen. Säkeet fart, fläkt och glamour.
      Häckade även som ung på Alexandra´s, det första discot i Stockholm, 1968-72 och då 19-23 år gammal och mest sommartid när jag då jobbade som guide i Stocholm. Minns detta så väl.
      Kram och natti.

    1. Tack! Ja, pappa väjde aldrig någonsin när det kom till att hålla fast vid sin övertygelse.
      Trist bara att alzheimers fick honom att tappa fotfästet men ända till det bittra slutet vägrade han ge sig och bli besegrad. Men även han fick ju ge sig till slut.
      Kram!

  8. Det är så oerhört tragiskt att detta kunde hända, och ändå mer tragiskt att människan har förmåga att glömma (eller blunda!) och att historien upprepar sig…

    1. Instämmer helt! Och att blunda som många gjorde då och även idag är verkligt illa. Fint tycker jag är att många skolor i Europa idag, ja -även Sverige faktiskt, tar med sina elever hit för att detta hemska som hänt här inte ska bli något man läser om i en historiebok och sedan glömmer bort. Krig är grymt och det är illa att även idag så mycket ondska finns och människor plågas.

  9. Jag undrar hur det kändes för dig att som bara tolvåring besöka dessa platser, tillsammans med din pappa? Han som kämpade för det rätta och som verkligen var beredd att satsa allt. Hade säkert mycket att berätta.
    En bra före bild om att inte ge vika för det onda, för våldet och för maktgalna människor. Stiliga grabbar där på bilden.
    Kram!

    1. Jag minns att jag var väldigt tagen av stunden att besöka Auschwitz- Birkenau som 12-åring tillsammans med min pappa och en del mycket goda vänner till honom som lyckades överleva Auschwitz. Det var få som gjorde det. Jag höll pappa hårt, hårt i handen under hela besöket.
      Pappa berättade väldigt lite om det han upplevt för det var alltför smärtsamt. Han bar med sig detta inom sig stora delar av livet, men valda delar berättade han.
      Pappa och fllera andra med honom visade så tydligt att det gick att göra skillnad och de gjorde det. Och inte direkt med stöd av Sverige.
      Och visst var det stiliga grabbar här på bilden.
      Stor kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *