Efter att i ett par veckor behandlat mitt ansikte för solskador var det igår dags igen att åtgärda ytterligare en skada. En skada som även den troligen är orsakad av solen för många år sedan. Men det luriga med just gamla solskador är att de kan vila sig i form länge och sedan plötsligt sätta fart. Många olika varianter av solskador finns och det finns ju även olika hudcancervarianter där solen inte är alltid är boven. Men hos mig skulle en snabbväxande ”inkräktare” bort från min axel. Så igår klockan 9.30 var jag på plats på Södersjukhuset. I god tid. För det gäller ju att hitta rätt också.
Dags igen för ett besök på Södersjukhuset.
Knepigt
Just det här med solskador/hudskador är knepigt på olika sätt för de kan visa sig många, många, år fter det att man bränt sig. Och hudskador kan ju även uppstå av helt andra orsaker. Jag har under barn, tonårstiden och kanske fram tills jag var 40 år solat/bränt mig mycket. Förr fanns inte kunskapen om hur skadlig solen kunde vara. Jag är väldigt ljus men visst ville jag bli snyggt brun och som jag jobbade för att bli det.Med ganska lyckade resultat. Då. Nu, 2020, har fallen av hudcancer fördubblats mot antalet på 1990-talet och det har med våra utökade solvanor att göra. Barn som drabbas av att bränna sig är extra illa ute eftersom de inte har lika mycket pigment och även tunnare hud.
Dags igen
Förra året i juli, när jag var på en jobbresa till Höga kusten, ådrog jag mig en sårskada som blev ganska besvärlig. Skadan fick jag dras med länge och svårläkt var den också. Men nu var det alltså för ett annat sår. En ”inkräktare” skulle bort. Jag är i god tid och sitter ensam i korridoren/väntrummet. Skull det händelsevis skulle dyka upp fler patienter finns stolar utplacerade med flera meters avstånd.
I väntans tider.
Funderar på vilket som ska bli ”mitt operationsrum”. Och så plötsligt är det dags. Strax före utsatt tid kommer doktor Anders och hämtar mig. (Den hudläkare jag haft kontakt med i flera år.)
Dags igen! Och denna gång är det min axel som som ska opereras. (Tidigare har kinden, magen och vänster överarm varit med i dessa sammanhang.)
Jag har ju varit med förr och tror mig veta hur det ska gå till. God information har jag också fått. Och jag fick snabbt en operationstid. (Redan 10 dagar efter att provsvaren kom från laboratoriet) Dr Anders med sköterska berättar exakt vad de gör och vad som ska ske. Jag får inta magläge och god bedövning gör att jag stundtals faller i dvala under den operationsduk jag har över huvudet. Vaknade till när doktorn och sköterskan skämtade om mängden tråd som gick åt för att sy ihop mig. (Blev 13 stygn plus ett antal under huden. Det var en del som skulle bort så såret blev djupt och brett. Kom plötsligt när jag låg här att tänka på när jag i Peking, en gång för många år sedan skulle ta bort några stygn. Jodå, jag blev av med stygnen. Men det var en utmaning att få till det. Nu började jag nästan fnittra när jag mindes episoden.
Lättad!
Visst kände jag mig lättad när det hela var klart. Noggranna förhållningsregler hade jag fått. Både muntligt och skriftligt. Inga direkta utsvävningar på ett tag. Armen i vila. Stor blödningsrisk. Och endast korta promenader mot slutet av veckan.
Var nyfiken på hur såret skulle se ut. En spegel på toaletten och kameran var till god hjälp. Såg ju väldigt bra ut. Här.
Men se jag hann inte så mycket mer än hem så började det blöda rejält i såret och maken agerade tryckförband. Han gjorde det så bra att blödningen stoppade och x antal kompresser extra fick byggas på.
Att inse, kanske mer acceptera, att det nu ett tag framöver kommer att bli ”vila i hemmet” känns knepigt och begränsat. Axeln/såret får inte ansträngas. Och även vid lättsamma promenader är det svårt att inte röra axeln. Dessutom värker såret om jag använder vänster arm. Så att skriva ett blogginlägg tar tid eftersom jag mest bara kan använda höger hand.
Avslutade kvällen ute på balkongen och är verkligen så glad över att den och det som händer här omkring kan ge både omväxling, underhållning och stillhet.
Dags igen för ännu en stund på balkongen i den stilla kvällen.
Skönt att få det avklarat och att solskadan är borta. Men unna dig nu att vila för vad man än gör innebär i princip rörelse av axeln. Jag förstår att det känns tråkigt för din del med tanke på att du är så van vid att vara aktiv men ibland har man inget val. Hoppas att läkningen ska gå smidigt och bra.
Kram och krya på!
Just nu har jag inget val. Men det kommer ju andra tider efter detta. Knepigt är ju att vad jag än gör så är axeln med på ett hörn och just nu värker såret oavbrutet men smärtlindringen hjälper. Bra så.
Det är knepigt att få till bra läkning just eftersom axeln är så utsatt. Men jag får träna på att vara i stillhet.
Tack för omtanken.
Kram och trevlig torsdag.
Nu har du en tuff utmaning att ta itu med – vila i hemmet! Jag tror du klarar av den, för du är ju envis! Skönt att denna operation är avklarad och att du togs om hand så snabbt. Syster Bosse visste vad han gjorde. Snyggt! Ta det nu lugnt, lugnt med armen och njut av allt ni kan se och uppleva från er balkong. Det är ju verkligen en hel del som händer där. Nu önskar jag dig en bättring dag för dag och att du snart är återställd. Stor kram!
Ja, knepigt blir det. Men jag är ju en envis typ och just nu har jag inget val. Såret i axeln gör ont även om jag är stilla. Blev ju ett rejält sår och många stygn. Bosse var ett bra tryckförband och fick stopp på blödningen.
Jag är så glad att vi har balkongen så att det finns lite underhållning.
Tack Marga, för omtanken.
Stor kram
Känner för dej! Svårt för den pigga tanten att inte kunna göra sina långa
promenader på ett tag. 🙂 . Djupa sår tar ju lång tid att läka. – Vilken tur, att
du har Bosse som sköterska-skötare. För att inte nämna din utmärkta
utsiktsplats. Tack vare den behöver du inte känna dej instängd.
En del ber. Jag sänder goda vibes, som nog är detsamma. Önskar dej
snabb och perfekt läkning. Kram!
Ja, nu är det knepigt. Och att vila mig i form är inte min bästa gren. Såret blev både djupare och större än vad både doktorn och jag trodde. Men förhoppningsvis är inkräktaren nu borta. Jag är så glad över balkongen för dit kan jag ju ta mig. Bra så.
Böner tror jag inte på men goda och positiva tankar ger så mycket. Och jag känner helt klart av dina Ruth.
Stort tack för omtanken.
kram
Hej Ditte
Det måste kännas skönt att det är över och att det gick bra. Du kommer ju i alla fall inte ha tråkigt när du måste vila. Ni har ju en fantastisk balkong .
Kram
Hej Annika!
Ja, det är fint att det hela är över. Men det blev ett större ingrepp än vad både doktorn och jag trott och ont har jag. Men det går ju över.
Balkongen är perfekt nu när jag inte kan röra mig så mycket.Ja, annars också.
Kram
Vad gott att detta är gjort och inkräktaren utslängd ur ditt bo! Ja, för vad hade den där att göra?
Förstår att det blev en pärs och tur att inte veta i förväg. Tur att din ”akutsjuksköterska” Bosse var städse och kunde hjälpa dig där hemma ! Tänk att ha varit själv där!
Vet att du har tålamod att lösa saker men nu är det ett annat tålamod som prövas.
I morse skrev jag på mitt instagram, Goda tankar, goda ord, sprida lycka på vår jord” – det passar in här. Jag sänder goda tankar. Tankar eller böner, det är detsamma. Amen.
Sköt om dig och en stor varm kram från mig!
Absolut! Några sådana här inkräktare vill jag inte ha som snyltgäster.
Vid liknande ingrepp är det svårt att veta i förväg hur mycket som ska/måste tas bort. Men det var en del. Bosse var rask att rycka in och vara ”tryckförband”. Men jag har fina grannar som också varit behjälpliga och Helen hade varit här på 30 minuter. De frågade redan på sjukhuset om jag hade någon som kunde vara behjälplig för risken att få en blödning var ganska stor.
Ont har jag men så kommer det att vara ett tag. Men visst är det så att goda tankar tar en en bra bit på väg.
Tack fina du för din omtanke.
Kram
Vilken pärs att gå igenom! Tur att du hade hjälp hemma att få, det är ju ett ställe som är svårt att nå själv, hur envis man än är.
Funderade på om det skulle hjälpa att ha vänsterarmen i en mitella, att det skulle avlasta draget i/belastningen på axeln och såret? Fast läkaren kanske borde ha nämnt det i så fall, förstås.
Hoppas att värken snabbt avtar. Tills dess, sätt dig på balkongen och försök att ha det bra där. Roas av de ”scener” som spelas upp framför och omkring dig! Du är snart i farten igen.
Ja, det kan man säga. Ingreppet blev ju större än vad både doktorn och jag trott. Nej, mitella ska man inte använda för då låser man axeln och kan få andra komplikationer. Vet att läkare utomlands kan vara snara att föreslå det. Men inte här. En kudde under som lyfter upp armen/ axeln när jag sitter och sover fungerar hyfsat och rejält med smärtstillande.
Och visst var det bra att maken kunde fungera som tryckförband. För det blödde rejält.
I alla fall hyfsat väder så balkonghäng är inte alls dumt. Och med en bra bok i lurarna än bättre.
Tålamodet kommer jag att träna denna gång. Och det är ju bra träning det också.
Tack, Emma för omtanken.
Då är det avklarat, så bra! Om än med efterdyningar som tär fysiskt, ja, det är ju så det är.
Jag kommer i håg i början av vår bloggtillvaro, att det där med tålamod och att bara vara, då skrev du att du tränar på det. Nu är träningstillfället tillrättalagt av nödvändig art, den stafettpinnen tar du!
Och om du nu skulle hoppa blogg ett par dagar så finns vi ju kvar när du går ”in action again”.
Och det är solklart – kanske med brännskada om jag får bruka symboliken här – att det för dig är ovant att behöva begränsa dig.
Du har flera omkring som är nära och ställer upp, vilken stor vinst att ha! Vet att du setter pris på den!
Och jag avståndsropar heja dig sitt still – nästan 🙂 Vilan i rörelse = vila tills rörelsen tar vid!
Stor kram kära du!
Jadå, Tove! Nu är detta avklarat. Och det var och är en pärs. Å andra sidan kunde det varit värre. Visst har mitt tålamod blivit bättre och jag har tränat en hel del. Med andra har jag ofta haft gott tålamod men när det kommer till mig själv har en del träning behövts.
Ja, detta med att vara begränsad är ovant men visst lär jag mig något av det också.
Tänkte just idag på vila i rörelse men nu är det vila utan så mycket rörelse. Men lite av den finns det.
Tack för din omtanke och humor. Piggar upp.
Stor kram
Va tufft du har det just nu, men skönt att operationen är över, trots den blev större än vad du och doktorn trodde! Som sagt, skönt att BOsse kan hjälpa till, och att du fått rejält med smärtstillande! Nu blir det lite lugn och ro hemma ett tag, balkongen gör det ju lite lättare, en god bok och kanske lite filmer också?
Sköt om dej!
Varma KRamar skickas här också till Dig!
Ja, nu är det lite ”körigt”. Och så skönt att inkräktaren är borta. Många stygn blev det så jag var så glad att Bosse kunde agera tryckförband. Här på skuldran når jag inte direkt själv så att jag kunde stoppa det. Men doktorn hade förberett mig på att detta kunde hända-
Balkongen blir bra nu ett tag och god underhållning brukar ges. För det är ju knepigt att vara ute dels för att jag har ont och dels för att det är nästan omöjligt att inte röra axeln som ska vara i stillhet.
Men jag har en hel del på Storytel och även andra fysiska böcker. Men jag är begränsad och det ogillas. Men nu är det så.
Stort tack för omtanken.
Kram
Fint du blev bra omhändertagen och att inkräktaren är borta.
Ja nu får du ta det lugnt men förstår det tar emot.
Så är det ju ibland, vi måste göra saker på ett visst sätt fast vi inte egentligen inte vill vill.
Varit på en blomplockarpromenad, fick lite ont i ryggen som jag nog böjde mig väl mycket, ville ju så gärna få med mig några blommor.
Fast nu efter vila känns det ok.
Önskar dig snar bättring.
Södersjukhuset har verkligen varit bra genom åren och en hel del kontakt har jag haft med framförallt hudkliniken. På 10 år har det varit tre olika läkare varav en gick i pension och en forskade. Och att träffa samma läkare är ju en stor trygghet.
Jodå, det blir att ta det lugnt ett tag. Nog så viktigt för läkningen av såret.
Vad trevligt med en blomplockningspromenad men förstår att det slet på din rygg. Skönt att vila hjälpte.
Tack för omtanken och önskar dig också fortsatt god bättring.
Var rädd om dig, förstår att du gärna vill vara lika flitig med bloggandet och besöka andras bloggar, men som Tove skriver vi finns kvar även om du inte tar dig tid några dagar…
Så skönt när operationer, oavsett vad det är för sort, är överstånden, var rädd om dig nu. Funderar på hur du ska kunna sova, inte så lätt att ligga i annan ställning/ar än man brukar göra. Jag i vart fall, brukar vända mig några gånger under natten tror jag. Ligger på rygg och läser långa stunder… jaja, du fixar detta, det är jag övertygad om, även om det kan kännas besvärligt.
Var rädd om dig och krya på dig! Som du skriver du har ju dagliga föreställningar utanför balkongen varje dag 😉
Tack! Jag är rädd om mig och tar det väldigt lugnt. Men att vara i stillhet tränar jag nu på. Lär så få göra några dagar till.
Jag är så glad att jag fick operationstid 10 dagar efter patologens svar så de var raska. Och det var också ”min läkare” som utförde den.
Helt rätt, Mia. Det var knepigt att sova i natt för att inte komma åt såret. Men jag bullade upp vänster axel med kuddar och fick ligga lite på höger sida. För mycket gick inte för då stramade det. Bäst vore att sitta och sova men det fungerar dåligt.
Jag är glad att det händer en del här utanför så att jag får lite variation. Men jag har böcker också. Men jag är ju inte så van att inte vara rörlig. Men kan vara bra att träna tålamodet.
Nu är det gjort. Så den inkräktaren är borta. Att tretton stygn och fler under gör ont förstår jag. Å det stället är ju inte precis lätt att komma åt heller. Tur att du har syster Bosse hemma som kan hålla ett öga på dig. Hoppas att du kunde sova hjälpligt, gissar att det inte blev ryggläge direkt.
Så bra att du byggt upp kondisen så otroligt bra innan behandlingen och nu operationen. Den håller ett tag, och med din utsikt från balkongen går det ingen direkt nöd på dig som tur är.
Ger dig många krya-på-dig-kramar.
Ja, inkräktaren är borta. Och det var en rejäl typ. Mer rejäl än vad doktorn hade anat och även jag. Drygt en timme tog operationen från det att bedövningen verkade.
Syster Bosse var utmärkt som tryckförband och fick stopp på blödandet. Men doktorn sa att detta kunde ske så jag var beredd. Att sova var knepigt Milt uttryckt. Magläge är nog det som fungerar men då kan jag ju inte ens sova. Hade ett par stora kuddar under vänster arm och axel plus stark smärtlindring.
Nej, någon nöd går det inte på mig utan jag får en rejäl chans att träna mitt tålamod. Och bra underhållning har jag runt mig.
Stort tack för omtanken.
Ta hand om dig och ta det lugnt!
Tack! Jag gör mitt bästa. Men det är svårt att vara i stillhet
Nu tycker jag riktigt synd om dig min vän, så besvärligt läge. Ändå är det ju en himla tur att du är ”under uppsikt” och får adekvat hjälp snabbt! Faktiskt är jag mycket glad att inte alla sjukvårdsresurser går åt till epidemin…
Blödningsrisk är läskigt,du äter inte blodförtunnande? Det gör jag, kanske därför jag är lite nervig om jag börjar blöda.
Men nu ska du bara lyda doktorn och känna efter vad kroppen vill och inte. Du är en aktiv kvinna som vill vara ute o uppleva o ta för dig av världen, o då är det trist med ett ofrivilligt uppehåll Men du är en klok kvinna, och du fixar detta galant. Många varma styrkekramar
Södersjukhuset och deras husklinik är värd all eloge. Jag blir så väl omhändertagen där och har har blivit det under årens lopp- Och visst är jag också glad för att det finns resurser kvar till sådana som mig. Nej, jag äter inte blodförtunnande. Fick lämna en noggrann hälsodeklaration innan operationen. Och jag blev varnad för att ev. blödning kunde uppstå och tillfrågad om någon fanns hemma som kunde hjälpa mig. Bosse var ett bra tryckförband och fick stopp på blödningen.
Nu får jag ta detta på allvar och vila mig i form. Axeln är ju liksom med så fort man rör sig. Inkräktaren är förhoppningsvis helt borta och det är det bästa-
Stort tack för omtanken.
Kram
Vila och krya på dig! Kram
Tack! Ja, tyvärr kan jag inte så mycket annat. Men det rycker i aktivitetstarmen.
Kram
Åh, goa lilla du, vad jobbigt du har det just nu. Håller mina båda tummar för att allt ska bli bra, pronto.
Krya på dig. ❤️
Tack, Anette för omtanken. Skönt att inkräktaren är bortopererad och att jag fick en tid så snabbt på Södersjukhuset. Nu blir det att ta det lugnt ett tag och läka såret.
Och jag slipper just nu ny behandling av ansiktet. Lättnad!
Åh ta verkligen hand om dig nu! Just med solen är det extra viktigt att vara försiktig ❤️
Tack, Emma för omtanken. Solen undviker jag nu och har gjort länge. Men det jag lider av är solskador jag fått för mellan 10 och 20 år sedan tillbaka. Kanske ännu längre-
Nu efteroperationen blir det till att ta det lugnt.
Skönt att inkräktaren är borta nu! Hoppas du inte har alltför ont ändå och att det blir bättre och bättre snabbt!
Ny lyder du doktor Anders – se till att ta det lugnt och låt Syster Bosse ta han dom dig. Han grejade ju det där tryckförbandet hur bra som helst!
Du får sitta på din första-parkett-balkong och studera allt som händer där ute. Sen vet du väl att en Syster även har en himla massa servicegrejer att fixa, som att se till att man inte svälter och fixa fram både mat och fika. Och glass. När man är nyopererad ingår glass i efterbehandlingen 🙂 (Jag tänker inte skvallra för Bosse att det där med glassen tydligen gäller när man opererat halsmandlarna… 😀 )
Ha det bra och krya på!
Kram
Jätteskönt! Visst blir jag dagligen bättre. Men ni vet ju, efter Anders trassel med axeln, att detta med att ha den stilla är knepigt. Jag tar det lugnt, något annat går inte för då gör det rejält ont.
Bosse fick till ett bra och hållbart tryckförband och det är ju knepigt att få till det på egen hand just här.
Syster Bosse har mycket jobb med att dela hålla mig vid gott mod och ordna med det goda i tillvaron. Hitintills har det fungerat till stor belåtenhet.
Tack för omtanken och nu ska det väl bara bli bättre.
Kram och trevlig fredag. Ta gärna en tapa och lite gott vin för mig också.
Tur att inkräktaren är är borta och jag hoppas innerligt att värken släpper framöver. Skönt att du har Bosse som pysslar om dig och dessutom en härlig balkong att sitta på. Jag opererade bort födelsemärken på ryggen för ca 45 år sedan och vet liiite hur det känns.
Sänder massor av styrkekramar till Dig🥰
Skönt att bli av med den här snyltgästen. Var inte alls till någon glädje. Värken lägger sig ju efter hand men jag måste röra mig försiktigt så att inte såret spricker eller stramar.
Och ryggen är ju knepig att ordna till.
Stort tack för omtanken. Vi hörs!
Kram
Skyskrapan 01 var en häftig byggnad och att få se hur båtar slussas var kul ,-) Fin bloggvän som skickade en gåva till dig!
Skönt att få den inkräktaren borttagen, och bra att få hjälp att sätta dit ett redigt bandage. Då får ha det fint och stilla nu! Vet ju från bloggen hur du är ute och promenerar och inte lite heller ,-) Bra med en bra läkare och det hjälper ju alltid om de har humor!
Kan tänka mig att det är lite svårt att låta såret läka, när man tar av och på kläder så rör man ju just det området mycket. Så vila, ta hand om dig och krya på dig!
STOR KRAM Primrose ,-)
Roligt att det finns en del att titta på och särskilt nu när jag är så begränsad i det jag kan göra. Och visst var det roligt att då ett sommarpaket.
Inkräktaren, snyltaren – är borta. Skönt så. Men ont har jag och kan inte röra mig så bra.Knepigt att sova eftersom såret är på axeln.
Tack för din omtanke.
Kram
Stackars dig, det där måste göra ont och kännas av så fort du rör dig. Går det att hitta någon bra ställning när du skall sova? Jag har ett djupt ärr mellan skulderbladen… opererade bort två stora födelsemärken och fick göra om operationen och ta mer och djupare och minns hur besvärligt det var. Johanna var under året och jag kunde inte lyfta henne och jag minns faktiskt inte hur jag låg när jag skulle sova. Hoppas du kryar på dig snabbt och har tålamodet att ta det lugnt. Förstår att det kan vara jobbigt för dig. Som tur är har du underhållning nere på kajen och kan sitta på balkongen när vädret tillåter.
Sköt om dig och var försiktig!
Kram!
Det gör ont och har gjort riktigt ont. Man rör ju axeln nästan vid all rörelse. Och knepigt att sova och inte komma emot. Men jag har kuddar so jag lägger under den vänstra armen och det hjälper. Ja, du har ju gjort liknande så då vet du att det är knepigt. Och du hade också ett litet barn hemma.
Jag vilar mig i form men just tålamod är inte min starkaste gren. Men jag tränar.
Kram!
Så skönt att det gick bra och att den läskiga inkräktaren är borta! Ta det lugnt nu och var rädd om dig!
Skrev en kommentar här i förrgår, men precis när jag skickade den försvann internet och då var jag osäker om den gick fram eller inte. Då jag inte hittar den här, så gjorde den nog inte det, därav en ny …
Ha det så gott du kan!
Kram
Allt gick bra! Och skönt att inkräktaren är borta. Jadå! Jag tar det lugnt men det är ju tyvärr inte min bästa ”gren”. Jag måste ju godkänna kommentarerna innan de publiceras men kommentarer brukar komma fram. Men försvann internet var ju det en förklaring att den inte kom iväg.
Tack för omtanken!
Kram
Åh, Ditte! Har tänkt på dig mycket angående denna operation. Tack för att du berättar och reser en varningens flagg för detta med solande. Som sagt, man visste ju inte detta förr. Jag ”pressade” själv i solarium som tonåring, när detta var ganska nytt i Sverige.
Så skönt att du nu blivit av med ”inkräktaren” men tufft med blödning och att du dessutom har annat att dras med. Förstår att det inte blir lätt med vila i hemmet för en aktiv person som dig. Men så fint att du har maken som stöd och sällskap, likaså att ni bor så fantastiskt att då både kan njuta av svalkande luft och vackra vyer med ständiga skådespel.
Du fångar dem så bra i både ord och bild!
Beundransvärt att du kan och orkar blogga så ofta trots detta. Men samtidigt blir förstås bloggen en trevlig sysselsättning och en kontaktväg till omvärlden.
Skickar mina varmaste kryakramar till dig! <3
Tack, Anna – för fina ord. Ja, solen kan vara både vän och fiende. Och det knepiga är att solskadorna kan visa sig många,många,år senare.
Jag är verkligen glad över att inkräktaren är borta och inser att det kommer att ta tid innan såret är läkt. Men tiden bidrar ju till att läka det.
Tålamod är inte min starkaste gren men jag fortsätter att träna det.Att jag har god underhållning här i vattnet och på kajen piggar helt klart upp.
Det tar tid att skriva eftersom jag mest nu använder pekfingret på höger hand. Å andra sidan har jag ju gott om tid.
Stort tack för din omtanke.
Kram
Skönt att få det avklarat, även om det är jobbigt.
Ta det lugnt!
Visst är det så! Och väntan på operationen blev kort.
Tack, det går inte annat än att ta det lugnt. Kroppen säger tydligt ifrån
Ligger lite efter med att läsa blogginlägg så har inte förrän nu sett att du opererats. Det låter inget vidare med blödning efteråt men vilken tur att din man kunde få stopp på det. Jobbigt att behöva ta det lugnt också, du som alltid är så aktiv och är ute och rör på dig så mycket. Hoppas allt läker ordentligt nu och att du snart är återställd igen.
Tack för omtanken. jag har hälsomässigt haft det knepigt ett tag.Först i mitten av juni var det behandling av solskador i ansiktet med en salva och med stora sår som följd. Och detta under några veckor.Hela kroppen påverkas och man kan få influensaliknande symtom med feber. Och visst fick jag det. Har fortfarande kvar lite sår i pannan.Och det ska bli sår. Vitsen med det hela och sedan kommer ny hud- Och när detta nästan var klart var det operation. Så begränsad har jag varit och är. Men jag kämpar på. Ska i morgon ta de 13 stygnen och hoppas såret ser bra ut.