Häromdagen var jag iväg till Nacka närsjukhus för att träffa en ortoped. Jag har en rygg som krånglat ett bra tag och sedan ett bra tag befinner den sig i trotsåldern. Rejält. Och sedan i somras, i juli, i samband med att jag opererade bort en inkräktare på min nacke /axel så har ryggbesvären tilltagit. Vet inte om ryggen ville vara solidarisk med nacken/axeln. Tyvärr är just denna solidaritet inte direkt till gagn just nu. Men, kanske kan det bli så. Det vill i alla fall till att jag ökar takten för att anpassa mig till min nya orörlighet.
På väg mot tunnelbanan vid Skanstull, ca. 700 meter hemifrån. Här går jag Östgötagatan upp. Jodå, uppför är mycket här på Södermalm.
Att anpassa
mig till olika situationer har aldrig varit särskilt svårt- Och det har nog gällt det mesta. Rest har jag gjort nästan ända sedan jag föddes för så där dryga 70 år sedan och resorna har blivit många. Utomlands har jag bott, både längre och kortare tider, både i jobb och privat. Något som verkligen berikat på många sätt. Tanken på att en vistelse i ett annat land skulle vara ”som hemma” har jag aldrig haft. Och det har underlättat. Men nu måste jag anpassa mig till att jag har en nedsatt rörelseförmåga och det är och kommer bli knepigt. Någon valmöjlighet har jag inte och den finns inte heller. I sammanhanget får jag också inse, i alla fall så småningom, att min envishet som både är min starkaste och svagaste sida tyvärr bara kan hjälpa mig till viss del. Den och hög smärttröskel-
Nu var det alltså en vända till Nacka sjukhus, Aleris specialistvård,och en ”dejt” med en ortoped som var i fokus. Och först skulle jag ta mig dit. Vad gäller att förflytta sig här i huvudstaden så kan det vara trångt i rusningstrafik. Men med positivt tänkande så gav jag mig iväg- Tunnelbana och buss var det som gällde. Visst hade jag kunnat ta en taxi men om den inte kom hade det kört ihop sig. Ja, ja vet. Lite negativt. Å andra sidan kunde jag fånga en taxi på gatan om det skulle se trångt ut i kollektivtrafiken.
Skanstull tunnelbanestation klockan 08.35. Kusten verkar helt klar. Toppen att anpassa antalet resenärer efter när jag skulle iväg.
Mot Nacka närsjukhus.
Två hållplatser och knappt fem minuter senare klev jag av vid Slussen. Här är det nu mycket luftigare och betydligt mer gott om plats både för fotgängare och cyklister sedan ”Guldbron” invigdes i slutet av oktober.
Jobb pågår med att anpassa Slussen till all ökad trafik. Guldbron är klar och finns bakom kranarna och ytterligare om och tillbyggnad håller man på med. Kanske är projektet klart 2025.
Jag skulle vidare och tog mig nerför trapporna och genom gångar för att komma ner och ut till det provisoriska busstorget för Nacka och Värmdöbussar. Det finns monitorer uppsatta som tydligt visar vid vilken ”gate” de olika bussarna går. Och ”gaterna” är många. Bra är att det finns en hemsida som beskriver hur man nu tar sig fram här i Slussenområdet beroende på om man går, cyklar, åker bil eller ska ta sig kommunalt. Men jag visste var jag skulle gå och det underlättar alltid.
Här nere under Slussen har bussarna till Nacka och Värmdö sina hållplatser. (Finns även några som i rusningstrafik utgår /ankommer Centralen) När hela Slussenprojektet är klart ska bussarna och ”gaterna” flytta in i Katarinaberget.
På bussen kom jag och efter en tur på 15 minuter kunde jag kliva av i Nacka. I Ektorp. Kändes lite som en mindre ort. Viket det också är, men Nacka kommun är i i sig väldigt vidsträckt och börjar i princip där Södermalm slutar och övergår så småningom i Värmdö kommun.
På väg uppför backen mot Nacka sjukhus och här mellan träden skymtar man busshållplatsen.
Och vid den lilla ängen fanns den här skylten. Har sett liknande även i olika parker inne i stan, bl.a i Tjurbergsparken helt nära där vi bor. Och visst är det bra att anpassa lite av naturen för biologisk mångfald.
Framme.
Bara ett par hundra meter att gå från busshållplatsen.Tydligt skyltat var det. Och i mycket god tid var jag. Snabbbt gick det också Från det att jag gick ut genom porten hemma tills att jag klev in här genom entrén så tog det mig bara 40 minuter. Smidigt dessutom (Promenad till Skanstull, tunnelbana, gå till bussen vid Slussen, bussresa och en kort promenad)
Framme! Blev glatt överraskad av den trevliga och välkomnande personalen
Och fint att se att de vita väggarna i korridorerna var fyllda med olika konstverk.
Jag var i god tid och det var ortopeden också. Så 15 minuter före avtalad tid ägde vårt möte rum. Ett möte som tog dryga 45 minuter med samtal och undersökningar. Mycket kvarstår i ryggeländet och just nu har jag fullt upp tankemässigt med att acceptera, förstå och att anpassa mig till en obekant tillvaro. Sedan gäller det också att passa in i ett nytt sammanhang och ha med humorn och distans till det mesta. En spännande utmaning väntar.
Den där konstberikade väggen är väldigt fin, kan vara bra att ha något vackert att titta på när man ska till farbror doktorn …
Så var det! Och tillvaron blev genast lite mer färgglad.
Skönt du kunde ta dig till Nacka på ett bra sätt.
Det var ju inte i rusningstid.
Anpassa sig måste man men ibland kan det vara mer eller mindre lätt.
Är man van vid mycket rörlighet blir det en utmaning.
Hoppas det ska bli till det bästa för dig.
Trevlig helg.
Jadå, hur smidigt som helst och verkligen ingen trängsel. Jag antar att envisheten även här kan hjälpa mig men sedan måste även acceptansen komma. Och det blir knepigare. Detta är något som jag inte kan träna bort och det stör mig.
Men med humor och målmedvetenhet når man en bit. Men fram kommer jag aldrig igen.
Önskar dig också en fin helg.
När jag läste om din resa till ortopeden slog det mig så olika det är för oss. För dig som bor i Stockholm gäller det många olika transportmedel. Själv har jag det bekvämare än bekvämt. Jag ska till ortopeden på onsdag och då stiger jag in i min bil här på uppfarten och kör 2 mil…tar ca. en kvart…och parkerar direkt utanför entrén till sjukhuset. Den besvärligaste biten är nu kvar. Jag får promenera ca 5 min för att komma till ortopeden. Det är stor skillnad mot ditt resande. Låter inte särskilt kul med din rygg, men du verkar ha en positiv inställning till det mesta och det är en stor fördel. Kram
Nu har vi ingen bil längre eftersom vi bor mitt i stan. Men med bil här hade jag kanske ”tjänat” 5 minuter. I bästa fall. Annars hade det tagit längre tid med bil. Bilen ska ut ur garaget, dörrara och grindar ska stängas, mycket trafik, svårt att hitta parkering vid sjukhuset m.m. Så visst är det enklare för dig ett ta bilen. Absolut.
Positiv är jag men det blir knepigt med acceptansen och orörligheten som kommer att tillta. Men envis är jag ju….
Kram och trevlig kväll.
Hoppas du får hjälp med din rygg. Att ha ont är inte kul men du är duktig som kämpar på.
Själv har jag just fått cortison för att avhjälpa reumatisk inflammation i ryggen. Det är övergående så jag lider med dig som har så långvariga problem. Jag håller tummarna för att du får hjälp
Vi tillbringar hösten i Karlstad och hoppas på en Spanienresa i vår. Kanske vi ses..🌹😍🌲
Tack, jag har fått bra hjälp och den hoppas jag fortsätter. Ska nu i december pröva ut en del hjälpmedel. Bra, i sig, men acceptansen över att det är som det är kräver en hel del. Oj! Illa med din reumatiska inflammation i ryggen. Men cortison brukar vara bra men är ju knepigt i sig. (Har ätit det en del när mun hypofys var inflammerad)
Fint om ditt ryggonda är övergående men givetvis kämpigt när det pågår.
Förstår att ni är i Karlstad och även ni hoppas på Spanien i vår. Bosse var en vända till Torrevieja i slutet av augusti till slutet av september för att se till ”stugan”. Men jag kunde inte åka.
Hoppas att vi kan ses i vår.
Önskar er en fin helg.
Kram
Usch tråkigt, hoppas det löser sig, resa kan du nog göra i framtiden men du får ta det lite lugnare. Snygg vägg, visst piggar konst upp när man är risig.
Tänker på alla vårdcentraler som hade fiskbensmönstrad väv och vit färg på väggarna, man mådde ju sämre bara man gick in där.
Ja, inte vad jag tänkt mig trots att jag brukar tänka brett. Anpassningar till ytterligare begränsningar än de vi har med pandemin kommer att ta kraft och energi.
Blev glad när jag så väggen här och den mjukade upp det hela. Även lite i sinnet.
Tänk vad lite färg kan göra.
Var du än är så är du där du är. Acceptans är en framtidsfaktor, humorn tillika, distans kommer i acceptansen. Ge tiden en chans. Så går mina tankar när jag läser dina rader. Konsten kantar våra vägar.
Ha en fin fredagskväll.
Stor kram!
Så sant! Och visst ger jag tiden alla chanser. Och vila i rörelse eller rörelse i vila blir något att nu fundera extra över. Och visst kantar konsten våra vägar.
Önskar dig en fin kväll.
Många tankar och en stor kram
Gud vilka häftiga konstverk det hängde på väggarna 😀
Visst är de fina! Och piggar verkligen upp.
Det är så tråkigt och energikrävande att ha ont. Jag hoppas att det blir bättre med tiden för dig. Visst kan man acceptera en hel del, men stå på dig så att det blir så bra som möjligt. Att vara ute i god tid brukar löna sig. Önskar dig en fin kväll och trevlig helg =)
Nu vet jag att detta kommer att bli långvarigt och där försvann en del hopp och gnista. Jag måste ställa om vad gäller mycket av det mesta och det tar energi. Men säkert kommer min envishet bra till pass. Humorn också hoppas jag på. Men det känns knepigt.
Ja, du vet ju hur begränsad man kan bli. Och tyvärr lär inte träning hjälpa mig så mycket.
Tack för omtanken. Önskar dig en fin helg.
Med tanke på hur aktiv du har varit och hur aktiv du är van vid att vara så förstår jag att det blir en utmaningen. Samtidigt så kan man komma långt med en rejäl portion envishet. Dock tror jag det är viktigt att man till en viss del accepterar att en förändring är att vänta. Sedan är det viktigt att förhålla sig till den på bästa sätt och göra det bästa av situationen. Det optimala är att fokusera på allt vad man fortfarande kan och inte tvärtom. Sedan vet jag att onda ryggar inte är så roliga. Husse har en sådan och har fått två diagnoser. Att de påverkar honom går självklart inte att komma ifrån.
Kram och god kväll!
Jag kommer att få acceptera en hel del förändringar. Till dags dato är det 4 olika diagnoser konstaterade och det blir nog ett par till. Lite mycket att smälta. Visste om ett par. Och visst är envisheten en styrka, likaså min smärttålighet plus att jag har en kroppslig styrka i musklerna. Har ju tränat en del i mina dar. Visst är det så att det är viktigt att fokusera på det man kan. Men jag är inte där i tankarna riktigt ännu- Ja, du vet ju genom Husse att man påverkas och på olika sätt- Jag har ett tungt jobb framför mig. Är medveten om det.
Tack för support. Behövs verkligen.
Önskar dig en trevlig kväll
Kram
Aj, inte roligt att höra.
Det låter ändå som du har fångat två viktiga puzzelbitar , envishet och humor.
Att anpassa huvud och kropp när allt är på topp går lätt. När kroppen eller knoppen eller båda börjar strejka ,då blir det utmaningar. Envishet,humor och acceptans behövs för nya ej önskade utmaningar. Stor kram
Nej, inte alls roligt. Men envisheten har jag kvar, liksom humorn.Men att ha svårigheter att stå, gå och ta mig fram är knepigt att acceptera. Jag har ett rejält jobb framför mig men får ta det i etapper.
Tack, för din fina omtanke.
Stor kram och hälsningar till både dig och Göran från oss.
Hej Ditte!
Du är beundransvärd kära vän! Tusen kramar! P ♥♥♥
God afton!
Tack! Tveksamt! Men jag är i alla fall envis och har en vilja. Men att inse med hela mig hur det är blir knepigt.
Många kramar
Knepigt med en krånglande rygg som begränsar men framförallt hoppas jag att du slipper ha ont/värk.
Fin konst på väggarna som gör korridoren intressantare att passera.
Det är skillnad på våra resor i en storstad och på mindre orter, där vi ofta tar bilen men å andra sidan har vi begränsad kollektivtrafik, om den ens finns i närheten där vi bor. Det börjar bli krångligt även här att ha bil när man ska in till stadskärnan, för det blir allt färre parkeringar, vilket kan påverka handeln i centrum.
Det är just detta med värken som blir värre och värre. Smärtlindring har och får jag men jag ser inte det som ett långsiktigt alternativ. Men jag är glad att kroppen i övrigt är stark och att jag är smärttålig. Men det finns en gräns. Kommer att få jobba mycket med att acceptera hur det är. Just nu fyra diagnoser. I sig säjer inte det så mycket men jag vet ju nu vad alla smärtor beror på och det är ju bra.
Kändes lite upplyftande att passera korridorerna här med lite färg och vänlig personal fanns också. Vi har sedan några år ingen bil eftersom vi bor mitt i stan. Men hade vi haft bil hade jag inte kunnat köra men maken hade ju gjort det. Å andra sidan hade det kanske tagit längre tid att ta sig med bil. Att hitta parkeringar är också en utmaning. Hade vi bott utanför City hade vi nog haft bil.
Önskar dig en fin helg.
Tack för omtanken.
Så fint att det smidigt gick att ta sig till Nacka för dej, och bra att du träffat en specialist. Trist dock med din smärta, och det är väl tur du är envis och smärttålig, men tufft är det ändå! DU är en kämpe Ditte!
Håller tummar och tår för att du ska må lite bättre från ditt onda!
Kram och ha en trevlig kväll!
Jag blev förvånad över hur smidigt och trängselfritt det var. Hade det varit trångt hade jag letat rätt på en taxi. Men det går inte fortare med bil i trafiken. Jag är riktigt bedrövad över att ha så ont och jag vet att det inte kommer att bli bättre. Alltför mycket som krånglar. Måste jobba på att acceptera läget men det blir en utmaning. I vanliga fall gillar jag utmaningar men inte just i detta fall. Jag får bra smärtlindring men starka tabletter är ju ingen hit det heller. Så jag är glad över att jag är smärttålig. Envisheten har jag med mig och humorn. I alla fall än så länge.
Tack, för omtanken. Önskar dig också en bra kväll.
Kram
Skönt att du får hjälp och hoppas bara att du blir bättre och bättre, inte lätt.
Jag har inte sett den nya busstationen vid Slussen ännu. Det var ju förskräckligt rörigt där ett tag.
Inte lätt att välja rätt färdsätt i dessa dagar.
Sköt om dig och trevlig fredagskväll!
Tack, jag får bra hjälp. Men jag kommer tyvärr inte att bli bättre och det är knepigt att ta in. Men med humor och envishet ska jag ta mig fram. Nu är det mindre rörigt vid Slussen och betydligt mer gott om plats om man går över Guldbron till Gamla stan.
Nu gick det väldigt bra med t-bana och buss både till Nacka och hem. Annars hade det blivit taxi.
Önskar dig också en trevlig kväll.
Du är ju bekant med stan och tar dig fram lätt. Med bil kan det vara knepigt och med p-platser å allt. Detta gick ju smidigt och en vacker entré.
Skönt att vara i goda händer. Men förstår att detta är ett stort steg att lösa. Hoppas din rygg och allt det som tillhör kan bli till något acceptabelt.
Varm stor kram!
Resan gick så bra och alls ingen trängsel. Hade det varit så finns alltid en taxi att haffa.
Detta är ett mindre sjukhus med har olika specialistavdelningar. Tyvärr får jag nog nu vänja mig vid tanken att acceptera min kropps begränsningar och det blir knepigt. Envis är jag och det kommer jag ha god nytta av liksom en del humor och distans till tillvaron. Men en utmaning blir det. Ofta tycker jag om utmaningar men den här kan jag vara utan.
Tack för omtanken.
Stor kram
Så fint när allmänna kommunikationer går smidigt. Oftast gör de ju det men det är ju när det inte gör det som man reagerar och hakar upp sig på det. Det är väl så vi fungerar, de flesta av oss.
Konstverken på väggen är ju hur fina som helst! Riktigt snyggt!
Hoppas att du får ordning på ryggeländet!
Här brukar det fungera fint med allmänna kommunikationer. Men nu i pandemitider har jag oftast avstått dem, förutom pendelbåtarna –
Vad gäller ryggeländet ser det tyvärr mörkt ut men envisheten kommer att hjälpa mig en hel del- Tacksam för att den finns.
Så bra att du mitt uppe i allt elände kan ta det med humor också, trots att det känns jobbigt, jag hoppas verkligen det blir bra till slut även om det blir en jobbig resa dit!
Bra att vara ute i god tid! Och vilka fina konstverk, så fint.
Du verkar vara en otrolig person, varit med om mycket och klarat av allt, nyfiken på livet och hoppat på en massa spännande saker som fört dig framåt.
Alltid kul att titta in hos dig! Lycka Till nu med denna nya prövning, smärtatar energi, så jag hoppas verkligen du får bukt med din rygg! Tänker på dig och håller tummen hårt!
Varm Kram Primrose ,-)
Humorn och envisheten finns och hjälper mig mycket. Tyvärr lär det inte bli bättre, utan jag kommer att få acceptera att det är så här. TVeksamt nu om en operation skulle hjälpa. Och en skulle inte räcka.
Stort tack för din omtanke. Och jag får jobba på med att acceptera att det är så här. En rejäl utmaning.
Kram!
Det hade ju varit betydligt trevligare om du hade fått ett mera positivt besked… Visst gick redan snabbt och väggarna var en fröjd för ögat, men det är ändå ens kropp som är det viktigaste. Man har liksom bara en kropp, och ryggar är ju inte nåt man kan byta ut som höftleder eller knän. Önskade att någon snilleblixt uppfann delar av ryggen som reservdelar.
Som du förstår vet jag vad som väntar dig. Nej, roligt är det inte, speciellt inte när man vägrar ta morfin- och opiatbaserade mediciner. Det underlättar med en hög smärttröskel i och för sig, men även den har gränser.
Tänker på dig och tycker lika synd om dig som jag gör om mig själv;-) Många styrkekramar från en som ”seen it, done it, been there.
Jag hade hoppats på det. Men så blev det inte. Och det kommer att ta tid att acceptera. Lång tid. Jag gillar vanligtvis utmaningar men den här kan jag undvara. Är glad för att jag är envis, fysiskt ganska stark och smärttålig. Men att vara begränsad av fysiska skäl blir knepigt. Milt sagt.
Jag vet, att du vet vad som väntar mig. Jag var nog väl optimistisk i mina tankar. Har nu fått fyra olika diagnoser, som egentligen inte betyder något. Inte mer än att jag vet vad som orsakar min smärta och noga sett och gått igenom hur min rygg ser ut. Värre än jag kunnat föreställa mig. Och jag har ett par röntgenundersökningar kvar. Men vet inte om jag vill veta svaren.
Stort tack bästa du för din omtanke och du vet ju. Jag trodde jag visste hur det var med mig. Men icke! Nu vet jag mer.
Jag lider med dig, Ditte. Så jobbigt att ha ont och veta att det inte kommer att bli bättre med tiden. Har funderat på det mycket de senaste dagarna… att kroppen blir gammal och sliten och att man måste anpassa livet efter det. Diagnoserna blir många och livslånga. Man får koncentrera sig på vad man klarar av och inte gräma sig över det man inte klarar så bra. Du är ju som du säger både optimistisk och envis och med det kommer du långt… och sen är det tillåtet att klaga…
Sköt om er och var försiktiga i pandemin!
Kramar!
Visst är det viktigt att mer fokusera på vad som är möjligt för kroppen att klara av än vad man inte kan. Och det i sig är en process men jag ska nog ta mig dit vad det lider. Det kunde ju också ha varit betydligt värre. Så småningom kommer envisheten att hjälpa mig liksom de positiva tankar jag oftast har. Men inser att tiden behövs.
Tack, för omtanken.
Var rädd om dig du också.
Kram
Så tråkigt med din onda rygg … och naturligtvis svårt detta att acceptera att inte kunna vara så rörlig som du brukar. Kan inte göra annat än hoppas att du får bra hjälp och så småningom kunna bli ”som vanligt” igen …
Tänker mycket på dig!
Varm kram till dig! ♥
Känns väldigt trist och nu vill det till att acceptera och vänja mig. Jag får bra hjälp men tyvärr blir jag aldrig som vanligt igen. Snarare tvärt om. Men hoppas på att det ska ske långsamt.
Stort tack för omtanken.
Kram
Men usch och fy för ditt ryggelände! Verkligen trist när du är så van att röra dig mycket och länge. Tur att du har din envishet, din anpassningsförmåga och ditt positiva tänkande som gör att du kan uthärda det hela bättre. Men jag vet av egen erfarenhet att det verkligen är skitjobbigt ibland hur positiv man än försöker vara.
Stor KRAM!
Jag är milt sagt nerstämd. Gå kan jag fortfarande och jag gör det och smärttålig är jag så det är i alla fall en fördel. Nu vill det till att acceptera att situationen är som den är och det kommer att ta tid. Ja, du vet ju verkligen hur jobbigt det kan vara när kroppen inte är med på det man vill.
Tack för din omtanke.
Kram
Ledsen över att du ska behöva ha besvär med ryggen. Detta att vara van att ta sig fram, gå och röra sig obehindrat och sedan att detta inte går, bara det gör ju att humöret, energin och den glada tillförsikten kan försvinna.
Men, du ger inte upp utan tänker framåt, hur du ska bemästra detta nya, bearbeta informationen som du har fått och försöka leva efter det nya.
Jag beundrar dig.
Hoppas att du kan få all den hjälp som du behöver. Vår sjukvård är fantastisk på många sätt.
Jag kan tänka mig att det tar tid att acceptera och förstå, kanske att man aldrig gör det, men, man lär sig på ett sätt att leva med det nya, lär sig att stå ut med värk och lär sig att försöka visa upp en ”glad” fasad.
Tänker på dig.
Varm styrkekram.
Ont har jag förvisso och det lär inte bli bättre- Snarare tvärt om. Men jag får fokusera på att acceptera och tänka på det jag kan göra- Inser att det kommer att ta sin tid. Tur att jag är envis och har humorn i behåll.
Jag tycker att den hjälp och vård jag fått och får är bra och inte känner jag mig heller åldersdiskriminerad. Nu får jag ta sats och i långsam takt ta mig an det här.
Stort tack för din fina omtanke.
Varm kram
Jobbigt när ryggen trixar och man behöver anpassa sig till situationen. Visst krävs både en viss envishet och framåtanda som du har för att spinna vidare sakta men säkert. Skönt att kommunikationen fungerar dit och att vården/ läkare även är på topp
Ta hand om dig Ditte!!
Kram
Lär ju få träna på att leva med detta. Och att acceptera att det är så här och fokusera på det jag kan göra. Men envisheten kommer jag att ha glädje av och en del humor och förstås att fortsätta att röra mig så mycket jag kan. Och helst lite till.
Jag är väldigt väl omhändertagen av läkare och det känns så bra.
Tack, för omtanken. Önskar dig en fin helg.
Kram
Jag har litet koll på bloggvärlden vissa dagar. Läser om dina besvär och förstår att du inte kan förvänta dig att bli bättre. Så trist. Det är sådant här som är det allra tråkigaste med åldrandet, tror jag. Man ”styr” inte såïtt eget liv längre, möjligheter tas ifrån dig, men som du skriver, du får bearbeta och försöka komma till acceptans och finna vägar för att du ska finna livsglädjen igen. Du har ju bra support från bloggvärlden och förhoppningsvis även från din familj. Kram Ditte!
Mina besvär är knepiga och extra trist är det att jag inte kan vänta mig någon bättring. Men jag känner mig väl omhändertagen av sjukvården och det är ju viktigt i sig. Och att inte längre styra över sitt liv är knepigt. Inser att det kommer att ta tid att acceptera hur det är och att det är så här. Men visst kommer det att ta tid och så småningom ska jag kanske landa.
Jag känner att jag har väldigt gott stöd av mina nära och alla genom alla fina kommentarer. Men detta ska inte bli en ”sjukblogg” men ibland är det bar att skriva ner sina tankar. Att sätta några ord på dem.
Tack, Mia för omtanken. Och jag saknar dig i bloggvärlden. Men kanske är du tillbaka….
Kram
Saknar dig här i bloggvärlden och har tänkt på dig.