Augusti månad är redan här och så är också ett nytt fototema. Här är det är resebloggen/resebloggaren Marias memoarer som ger inspirationen till dessa månatliga teman. För augusti är temat religiöst; Något som har att göra med religion eller troende på något sätt. Ofta faller också symbolik, riter, myter och traditioner inom ämnesområdet. Är man mer intresserad av en fördjupning i religionsbegreppet så bjuder Wikipedia på det.
Olika infallsvinklar på religiöst och religion finns förstås och det beroende på var i världen man befinner sig. För egen del bestämde jag mig denna gång att både tanke och bildmässigt stanna i Sverige och att ta med högst 12 bilder. Bilder från miljöer och platser som jag tycker extra mycket om. Men skulle någon vilja resa längre bort i världen vad gäller det religiösa skrev jag i april om munkar och Tibet. Så välkomna med dit.
Och även välkommen att vara med i detta augustitema.
Fototema – Religiöst
Vi startar denna resa i Ångermanland och i trakterna längs Höga kusten. Absolut ett av mina favoritområden i Sverige och här har jag varit många gånger både privat och på jobbresor. Första stoppet blir i närheten av Kramfors, i Ytterlännäs gamla kyrka. En kyrka med anor från 1200- talet och som byggdes ut efter hand, allteftersom församlingen växte. I slutet av 1700-talet och under hela 1800-talet ökade befolkningen i Sverige och så även här i trakten och man byggde en ny kyrka som var större.
Vackra Ytterlännäs gamla kyrka- Här på platsen tror man att det tidigare funnits en offerplats men då Sverige blev kristet på 1000-talet beslöt man sig för att här bygga en kyrka.
Vackra målningar täcker väggar och tak och kom till på 1400- talet. Eftersom Sverige då var ett katolskt land så var bilder och helgon viktiga på väggarna och man hade “skräck” för tomrummet ” horror Vacui”. Varenda fläck skulle täckas med religiösa målningar för att det onda inte skulle ha plats att göra sitt “otyg”
Religiöst var det här uppåt väggarna med olika bilder. Och det var en grupp målare so drog runt i Ångermanland och just målade väggar och tak i kyrkor.
Nästa stopp här längs Höga kusten blir på Ulvön. Kanske kommer många då att tänka på surströmming. Men det är inte direkt så religiöst. Det är däremot det gamla kapellet här som är från 1600-talet. Här i kapellet finns många vackra målningar på tak och väggar . Och dessa målningar kom till för att kyrkobesökarna skulle ha något att titta på så att de inte somnade under de långa gudstjänsterna.
Här i kapellet på Ulvön är motiven, både på väggar och i taket, fyllda av detaljer. Men inte är det alltid särskilt religiöst.
Fiskeläget Skeppsmalen eller “Skeppsmaln“
ligger också på Höga kusten, ett par mil öster om Örnsköldsvik och har som många andra fiskelägen sitt egna kapell. Kapellet kom till 1799 och innan dess hade församlingen här delat kapell med Skagshamn som låg en mil bort. Ofta kunde inte prästen komma utan gudstjänsten fick ledas av någon som proseten utsett i församlingen. Vintertid var kapellet materialförråd där fiskarna hängde upp sina nät i taket och där de också förvarade sina fiskeredskap under hösten och vintern.
Ett enkelt och i mitt tycke vacker skärgårdskapell och där användningsområdet inte enbart var religiöst.
Jag kom på mig själv att ha valt bilder från olika skärgårdsmiljöer. Och jag håller mig kvar där ett tag till. Men nu i Stockholms ytterskärgård. På Sandhamn.
Kapellet på Sandhamn är beläget vid foten av lotsutkiken och med strålande utsikt. Det är byggt av vitmålat trå och med ett tak som är täckt av skiffer. Och i jämförelse med de andra kyrkorna/kapellen i dagens inlägg är detta ganska nytt. Invigningen skedde 1939.
Kapellet på Sandhamn ligger vackert uppe på sin höjd och den rena enkelheten tilltalar mig.
Kyrkogården är betydligt äldre än kapellet och började tas i bruk på 1830-talet. Och den ligger fint placerad ligger några hundra meter från kapellet.
Vacker tallskog omger kyrkogården på Sandhamn och platsen känns fridfull.
I Solna gamla kyrka
är jag konfirmerad och båda mina föräldrars begravningsgudstjänster ägde rum här. Kyrkan är gammal och troligen byggd i slutet av 1100-talet. Den var dels en borg och ett fäste för försvaret i bygden och har blivit ombyggd i olika omgångar under 1200, 1300 och 1400 talet. Och under 1400-talet fick Albertus Pictor, en av de främsta kyrkomålarna , uppdraget att dekorera valv och väggar. Men idag återstår bara några få eftersom man så småningom kom att tycka att det inte passade sig med så mycket färg i kyrka utan kalkade över dem. Mer om Solna kyrka finns här.
Solna kyrka.
Mina föräldrars grav finns på Solna kyrkogård, alldeles nära kyrkan. Och de tillhörde Solna församling.
Jag konfirmerades i Solna kyrka 1964
i maj månad, tillsamman med flera klasskamrater som alla valt att läsa “en snabbkurs” under våren. Men det var ingen direkt självklarhet för mig att jag skulle konfirmeras. (Döpt var jag i Töreboda kyrka i Västergötland) Men så träffade jag dåvarande kyrkoherden, Gunnar Backman, för ett samtal. Han berättade att mycket i konfirmationssamtalen kom att handla om etiska och moraliska frågor och det intresserade mig redan då. Men jag hade också en, för mig viktig fundering och det var att jag inte ville ta någon nattvard på konfirmationssöndagen.
Inga problem! Jag kunde sitta kvar i kyrkobänken. Och själva konfirmationen var ju “förhöret” eller för vår konfirmationsgrupp, själva samtalet på lördagen i kyrkan. Taget! Minns att min tid tillsamman med prästen och mina kamrater blev givande och med många fina samtal. Och jag minns vagt även idag samtalen i kyrkan under konfirmationen. På söndagen, satt jag ensam kvar i bänken när de andra gick fram och tog emot nattvarden. Och jag var nöjd med mitt beslut. (Ett beslut “de mina” visste om) Efter detta har jag faktiskt vid tre tillfällen tagit nattvarden. Vid mina föräldrars begravningsgudstjänster och när döttrarna konfirmerades.
Konfirmationsfoto från 1964. Kanske kan man ha ett delvis religiöst tänkande. Om man inte fastnar i en massa begränsningar.
Andra teman som varit:
april – vatten
maj – mönster
juni – moln
juli – människor