Foto Resor i Sverige

Religiöst – Ett fototema för augusti månad

14 augusti, 2020

Augusti månad är redan här och så är också ett nytt fototema. Här är det är resebloggen/resebloggaren Marias memoarer som  ger inspirationen till dessa månatliga teman. För augusti är temat religiöst; Något som har att göra  med religion eller troende på något sätt.  Ofta faller också symbolik, riter, myter och traditioner inom ämnesområdet.  Är man mer intresserad av en fördjupning i religionsbegreppet så bjuder Wikipedia på det.  

Olika infallsvinklar på religiöst och religion finns förstås och det beroende på var i världen man befinner sig. För egen del bestämde jag mig denna gång att både tanke och bildmässigt stanna i Sverige och att ta med högst 12 bilder. Bilder från miljöer  och platser som jag tycker extra mycket om.  Men skulle någon vilja resa längre bort i världen vad gäller det religiösa skrev jag i april om munkar och Tibet. Så välkomna med dit.

Och även välkommen att vara med i detta augustitema.

Fototema – Religiöst

Vi startar denna resa i Ångermanland och i trakterna längs Höga kusten. Absolut ett av mina favoritområden i Sverige och här har jag varit många gånger både privat och på jobbresor. Första stoppet blir i närheten av Kramfors, i Ytterlännäs gamla kyrka. En kyrka med anor från 1200- talet och som byggdes ut efter hand, allteftersom församlingen växte. I slutet av 1700-talet och under hela 1800-talet ökade befolkningen i Sverige och så även här i trakten och man byggde en ny kyrka som var större.

Vackra Ytterlännäs gamla kyrka- Här på platsen tror man att det tidigare funnits en offerplats men då Sverige blev kristet på 1000-talet beslöt man sig för att här bygga en kyrka.

Vackra målningar täcker väggar och tak och kom till på 1400- talet. Eftersom Sverige då  var ett katolskt land så var bilder och helgon viktiga på väggarna och man hade “skräck” för tomrummet ” horror Vacui”. Varenda fläck skulle täckas med religiösa målningar för att det  onda inte skulle ha plats att göra sitt “otyg”

Ångermanland. Höga kusten. Ytterlänna gamla kyrka. "Religiöst uppåt väggarna "som det var på 1400-talet i det katolska Sverige.Religiöst var det här uppåt väggarna med olika bilder.  Och det var en grupp målare so drog runt i Ångermanland och just målade väggar och tak i kyrkor.

Nästa stopp här längs Höga kusten blir på Ulvön. Kanske kommer många då att tänka på surströmming. Men det är inte direkt så religiöst. Det är däremot det gamla kapellet här som är från 1600-talet. Här i kapellet finns många vackra målningar på tak och väggar . Och dessa målningar kom till för att kyrkobesökarna skulle ha något att titta på så att de inte somnade under de långa gudstjänsterna.

Höga kusten. Ulvön. Kapellet. Många och detaljrika målningar på väggar och i taket men inte alltid så religiöst när mna valt motiven. men inte Här i kapellet på Ulvön är motiven, både på väggar och i taket, fyllda av detaljer. Men inte är det alltid särskilt religiöst.

 

Fiskeläget Skeppsmalen eller “Skeppsmaln

ligger också på Höga kusten, ett par mil öster om Örnsköldsvik och har som många andra fiskelägen sitt egna kapell. Kapellet kom till 1799 och innan dess hade församlingen här delat kapell med Skagshamn som låg en mil bort. Ofta kunde inte prästen komma utan gudstjänsten fick ledas av någon som proseten utsett i församlingen. Vintertid var kapellet materialförråd där fiskarna hängde upp sina nät i taket och där de också förvarade sina fiskeredskap under hösten och vintern.

Höga kusten. Skeppsmalen. Ett enkelt kapell som inte enbart hade ett religiöst syfte. Ett enkelt och i mitt tycke vacker skärgårdskapell och där användningsområdet inte enbart var religiöst.

Jag kom på mig själv att ha valt bilder från olika skärgårdsmiljöer. Och jag håller mig kvar där ett tag till. Men nu i Stockholms ytterskärgård. På Sandhamn. 

Kapellet på Sandhamn är beläget vid foten av lotsutkiken och med strålande utsikt. Det är byggt av vitmålat trå och med ett tak som är täckt av skiffer. Och i jämförelse med de andra kyrkorna/kapellen  i dagens inlägg  är detta ganska nytt. Invigningen skedde 1939.

Kapellet på Sandhamn ligger vackert uppe på sin höjd och den rena enkelheten tilltalar mig.

Kyrkogården är betydligt äldre än kapellet och började tas i bruk på 1830-talet.  Och den ligger fint placerad ligger några hundra meter från kapellet.

Vacker tallskog omger kyrkogården på Sandhamn och platsen känns fridfull.

I Solna gamla kyrka

är jag konfirmerad och båda mina föräldrars begravningsgudstjänster ägde rum här. Kyrkan är gammal och troligen byggd i slutet av 1100-talet. Den var dels en borg och ett fäste för försvaret i bygden och har blivit ombyggd i olika omgångar under  1200, 1300 och 1400 talet. Och under 1400-talet fick Albertus Pictor, en av de främsta kyrkomålarna , uppdraget att dekorera valv och väggar. Men idag återstår bara några få eftersom man så småningom kom att tycka att det inte passade sig med så mycket färg i kyrka utan kalkade över dem. Mer om Solna kyrka finns här.

Solna kyrka.

Mina föräldrars grav finns på Solna kyrkogård, alldeles nära kyrkan. Och de tillhörde Solna församling.

Jag konfirmerades i Solna kyrka 1964

i maj månad, tillsamman med flera klasskamrater som alla valt att läsa “en snabbkurs” under våren. Men det var ingen direkt självklarhet  för mig att jag skulle konfirmeras. (Döpt var jag i Töreboda kyrka i Västergötland) Men så träffade jag dåvarande kyrkoherden, Gunnar Backman, för ett samtal. Han berättade att mycket i konfirmationssamtalen kom att handla om etiska och moraliska frågor och det intresserade mig redan då. Men jag hade också en, för mig viktig fundering och det var att jag inte ville ta någon nattvard på konfirmationssöndagen.

Inga problem! Jag kunde sitta kvar i kyrkobänken. Och själva konfirmationen var ju “förhöret” eller för vår konfirmationsgrupp, själva samtalet på lördagen i kyrkan. Taget! Minns att min tid tillsamman med prästen och mina kamrater blev givande och med många fina samtal. Och jag minns vagt även idag samtalen i kyrkan under konfirmationen. På söndagen, satt jag ensam kvar i bänken när de andra gick fram och tog emot nattvarden. Och jag var nöjd med mitt beslut. (Ett beslut “de mina” visste om) Efter detta har jag faktiskt vid tre tillfällen tagit nattvarden. Vid mina föräldrars begravningsgudstjänster och när döttrarna konfirmerades.

Kanske kan man delvis ha ett religiöst tänkande och man utsträcker begreppet och inte ser det som statiskt. Konfirmationsfoto från 1964. Kanske kan man ha ett delvis religiöst tänkande. Om man inte fastnar i en massa begränsningar. 

Andra teman som varit:

april – vatten

 maj – mönster

  juni – moln

juli – människor

Du Kanske Också Gillar

22 Kommentarer

  • Svara Tove Olberg 14 augusti, 2020 | 15:22

    Hum … detta var intressant, religiöst? Vara religiös? Religiösa fantasier? Religiösa övertygelser. På en promenad här om veckan gick jag förbi Domkyrkan och tänkte att jag ännu inte varit in där. Gå på kyrkogårdar där jag bott tidigare och här har varit en lisa för själen, sista vilan – långtidsvilan! Grav eller minneslund, minneslund/asklund.Religion må då vara mer än tro? Konfirmationen tog jag utan minsta tvekan, det ingick, alltså stod jag till konfirmation 4 år efter dig!
    Nu har du satt i gång tankar här kring religiöst! Så mycket mer än tro …
    Ditt inlägg ska du som alltid ha en eloge för- och du ser hur det tog an 🙂
    Stor fredagskram kära Ditte systen!

    • Svara Ditte 14 augusti, 2020 | 16:33

      Ja, visst är det intressanta tankar och detta med det religiösa och religion kan ju innefatta så många olika moment. Kanske hoppar du också på temat här i augusti. Hoppas! Tankarna och bilderna kan ju vara helt fria. Ja, visst är det religiösa mycket mer än tro.
      Tack , Tove!
      Stor kram!

  • Svara Geddfish 14 augusti, 2020 | 20:11

    Religiöst är tankeväckande, sökande, finnande, frigörande, fundersamhet. Allt blandat i ett. Alla vill ha en tro på något sätt. En högre makt.
    Du har lyckats bra med att visa din del av ämnet. Som konfirmand gick man väl fram, fram för att ta del av nattvarden.
    Nu är inte jag konfirmerad utan gick i en bibelskola, mina föräldrar var frireligösa. Om man döptes som vuxen fick man ta del av nattvarden.
    Jag älskar att besöka kyrkor och katedraler, för de är historiskt intressanta och väldigt vackra. Ett historiens vingslag i många fall.
    I många kulturer så ber man till något/någon. Jag tror att det är bra att be och vara tacksam.
    Ha det så jättefint! Stor kram!

    • Svara Ditte 14 augusti, 2020 | 20:43

      Religion i stort intresserar mig men mest men jag kan idag inte säga att jag är troende i “vanlig” bemärkelse. Själva konfirmationen, “samtalet/förhöret” var på en lördag och sedan kunde man på söndagen i konfirmationsgudstjänsten ta nattvarden. Men jag hade avböjt detta och redan innan jag började själva konfirmationsundervisningen. Men de andra gjorde det.
      Konfirmationen är ju en bekräftelse av dopet. Och därefter kan man få ta nattvarden men detta är/var inte obligatoriskt. Kan ju ha ändrats förstås.
      Jag besöker gärna både kyrkor,katedraler, tempel, moskéer och synagogor just för att de ofta har en historia att berätta.
      Tacksam är jag över mycket men kan nog inte i direkt mening räkna mig som troende. Men jag är det på mitt sätt.
      Stor kram

  • Svara FREEDOMtravel 14 augusti, 2020 | 20:50

    Vilka fina kyrkor! Gillar verkligen din tolkning av temat! Gillar också din inställning vid konfirmationen, en nyfiken men bestämd sådan! Själv valde jag att avstå. Just de etiska och moraliska diskussionerna kan jag ändå förstå att de kan vara väldigt givande!

    • Svara Ditte 14 augusti, 2020 | 21:26

      Tack! Och nu stannade jag i Sverige denna gång. Jag hade många funderingar innan men kan fortfarande minnas alla fina samtal och diskussioner vi hade. i konfirmandgruppen. Men nattvarden var liksom inte altuell och det är ju inte den i sig som är konfirmationen utan just samtalen. Jag var väl lite pinojär här. Men det gick så bra det också.

  • Svara BP 14 augusti, 2020 | 20:57

    Finns det nåt tema som du inte ha bilder till??!! Skulle inte tro det. Helt otroligt. Fastar på sista bilden och dina tankar och minnen runt din konfirmation.
    Är inte konfirmerad och är inte religiös heller. I mina ögon är religioner och olika former av troende källan till så mycket ont i världen, bland annat krig.
    Med detta sagt så kan jag utan tvekan beundra arkitekturen av en kyrka till exempel, men det är inte ofta jag går in i en.

    • Svara Ditte 14 augusti, 2020 | 21:38

      Det finns säkert! Här funderade jag lite åt vilket håll jag skulle ta mig men jag gillar ju Sverige och ville stanna här. Ja, det är många länder jag tycker om. Absolut. Men nu tyckte jag det blev bra med en svensk tolkning.
      Jag hade många tankar kring detta med konfirmationen men det etiska gillade jag även som ung. Och med en bra och vidsynt krykoherde så blev det bra. Håller helt med dig om att just religionen är orsak till mycket ont. Strax efter konfirmationen reste jag till min pappa som då jobbade som underrättelseofficer för FN på Cypern och så på nära håll osämjan mellan grek och turkcyprioter. Religionen spelade helt klart in där-
      Jag går ofta in i olika kyrkobyggnader runt om i världen och tar till mig den historiska biten.
      Är förtjust i de enkla kyrkor jag har med i dagens inlägg. De är alla små och har sin historia från en svunnen tid i Sverige. Och just det lilla kapellet i Skeppsmaln som användes till att förvara fiskeredskap gillar jag extra.Inte direkt så religiöst men av nytta.

  • Svara Susjos 14 augusti, 2020 | 21:29

    Ett intressant inlägg , och många vackra bilder från kyrkor och kapell!
    Jättefin bild på dej som konfirmand. Jag är döpt och är också konfirmerad, för att alla mina kompisar konfirmerade sig, det hörde väl till där på 70-talet! Men är inte troende.
    Ha det gott!
    Kram

    • Svara Ditte 14 augusti, 2020 | 21:43

      Tack och tack! Och jag fastnade för de mindre varianterna av kapell och kyrkor. Många har ju sin historia att berätta.
      Jag funderade ju väldigt mycket hur jag ville göra med min konfirmation och talade länge med kyrkoherden här i Solna församling. Och att ta någon nattvard var inte alls aktuellt. Men de etiska samtalen i konfirmationsgruppen var bra .
      Men jag vet att många även på “min tid” konfirmerade sig bara för att…Lätt att dras med. Men jag visst redan då vad jag ville. Ofta är ju religion orsak till så mycket elände i världen. Tyvärr.
      Ha det gott du också-
      Kram

  • Svara Emma, Sol som sol? 14 augusti, 2020 | 22:14

    Åh så fin du är på konfirmationsfotot. Så vackert med händerna.
    Religion är svårt. Jag konfirmerade mig för att jag ville veta men men jag kan knappast kalla mig för troende. Kan dock avundas dem som känner och får styrka i sin tro, där det inte är tvång utan vägledande.

    • Svara Ditte 14 augusti, 2020 | 23:14

      Tack! Och åren har gått. Ja, religion är svårt men jag satte mig noga in i vad det innebar med en konfirmation och jag vet och minns att det blev väldigt fina etiska samtal i vår konfirmationsgrupp. Jag ville veta mer men utan krav så att avstå nattvarden kändes helt naturligt.Och själva konfirmationen är ju den kunskap man fått och ha med sig.
      Religionen för tyvärr med sig så mycket ont och det är något jag har svårt för- Många av alla krig som varit och som pågår idag har ju sin a rötter i just religionen. För mig blev detta tydligt när jag den sommar jag konfirmerades reste till min pappa som då jobbade för FN på Cypern som underrättelseofficer och där det då var stridigheter mellan grek och turkcyprioter. Återigen religionen som ställde till det.

  • Svara Ama de casa 15 augusti, 2020 | 08:39

    Det finns verkligen många fina kyrkor, utsmyckade på allehanda vis. En del enkla och andra pråliga på gränsen till överpråliga ibland. Intressant att titta in, det har jag alltid tyckt (om dom inte tar betalt, då måste det vara nåt alldeles speciellt… Fast jag kan ge en donation ändå ibland).

    Vilken supersnygg bild på dig!

    Ha en fortsatt fin helg!

    • Svara Ditte 15 augusti, 2020 | 10:05

      Jag gillar mest dessa enkla varianter av kyrkor men tittar gärna in i olika typer av kyrkobyggnader när jag är ute. Ofta har de sin historia att berätta. Men dessa små skärgårdskapell och landsortskyrkor är i mitt tycke speciella.
      Nej, betala för att besöka en kyrka vill jag inte. Men har gjort det vid några tillfällen.
      Många år sedan nu som konfirmationsbilden togs. Tiden har rusat iväg. Men fina minnen har jag från ungdomstiden.
      Strålande sol här i Stockholm och nu på fm +25.
      Ha det bra ni också.

  • Svara Ami 15 augusti, 2020 | 10:18

    Det finns verkligen många vackra kyrkor. Och att strosa omkring på kyrkogårdar kan vara både ledsamt men också rogivande.
    Stor kram

    • Svara Ditte 15 augusti, 2020 | 10:20

      Jag är särskilt förtjust i dessa små kyrkor som ju hade sin betydelse på så många sätt. Och de flesta kyrkor har ju en historia att berätta.
      Stor kram och trevlig lördag.

  • Svara Znogge 15 augusti, 2020 | 10:49

    Ännu ett intressant och trevligt inlägg i samband med tolkningen av ordet religiös. Kyrkor kan vara otroligt vackra och ståtliga men jag måste säga att det lilla kapellet tilltalade mig mest. Här hos oss har vi fina och vackra kyrkor men bäst tycker jag om “Ödekyrkan” som den kallas i folkmun. Gammal, liten och enkel men ack så fin.

    Vilken fin bild på dig från din konfirmationsdag. Jag minns också min konfirmationstid som givande och vår grupp hade turen att få den unge prästen som ledare. Det blev många intressanta samtal och en konfirmation som låg lite före sin tid. Bra att du inte behövde ta nattvarden. Det ska man göra utifrån övertygelse och inte annars.

    Kram och god lördag!

    • Svara Ditte 15 augusti, 2020 | 10:57

      Tack! Jag tycker det är roligt att fundera över ord och deras betydelse och särskilt när man kan bestämma inriktningen själv. Dessa små kapell och kyrkor tilltalar mig mycket och de har också sin historia att berätta. Många skärgårdskyrkor har ju även använts till annat än just gudstjänster. “Återanvändning” redan på den tiden.
      Kan tänka mig att “Ödekyrkan” hos er är vacker.
      Just detta att samtalen under konfirmationstiden var vidgade gillade jag också.Roligt att du har samma minnen därifrån. Hade visserligen ingen direkt ung präst men han var modern i sitt tänkande och väldigt öppen.
      Och just nattvarden var det jag funderade mycket på. Men det gick utmärkt utan den.
      Önskar dig en skön och vilsam lördag.
      Kram

  • Svara Anki 16 augusti, 2020 | 05:30

    Jag som gillar gamla kyrkor och kapell av det enklare slaget tackar så mycket för tips! Solnas kyrka ser väldig annorlunda ut … och kapellet på Ulvön ser spännande ut.
    Så fint konfirmationsfoto på dig … och du är dig lik 🙂
    Ett härligt inlägg på temat!
    Kram

    • Svara Ditte 16 augusti, 2020 | 10:52

      Tack! Jag är också förtjust i mindre kyrkor och skärgårdskyrkor är speciella och med lite dubbla funktioner. När jag växte upp och vi bodde i Solna tillhörde vi Solna församling och den kyrkan är också väldigt fin med sin gamla historia som sitter i de tjocka stenväggarna.
      Konfirmationen minns jag så väl för jag hade ju en del funderingar kring den. Jag tycker också att fotot är fint och har sparat det. Men åren har gått…
      Kram!

  • Svara Marias Memoarer 20 augusti, 2020 | 18:00

    Så fina kyrkor du fotat i Sverige! Jag tycker också det är roligt att leta upp fina och annorlunda kyrkor m.m. här i Finland. Åtminstone 5 nya “kyrkliga” platser har jag besökt nu i sommar. Kanske det blir någon till ännu i år.

    • Svara Ditte 20 augusti, 2020 | 21:14

      Tack! Jag bestämde mig för att begränsa mig. Men hade gärna velat ha med ett par finska kyrkor också. Bl.a. Valamo nya kloster och den gigantiska träkyrkan i Kermäki. Besökte båda förra sommaren.
      Roligt att du också tittat lite på kyrkor i sommar.

    Kommentera