Foto Resor utomlands

Runt – Ordet att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

5 november, 2019

Runt är veckans ord att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så går den ut på att med bild och/eller text tolka det angivna ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och tolkningar. Och alla är välkomna att vara med. (OBS! Sanna  har en ny bloggadress. Finns i länken till henne här ovan)

Ordet “runt” är ännu ett exempel på ett av dessa svenska ord med många olika betydelser. Så det ska bli roligt att se hur andra deltagare tolkat ordet. Kreativitetn är alltid stor. För egen del blir  tolkningen i forma avd en resa. Kanske inte helt otippat.

Här är i på väg runt Kap Horn i södera Chile. Också en av världens sydligaste ounkter. Här är vi på väg runt Kap Horn i södra Chile. En av världens sydligaste punkter. 

Vår resväg med fartyget Princess Star började i San Antonio en bit öster om Santiago de Chile och slutade i Argentina i Buenos Aires.

Runt Kap Horn – En fantastisk resa

Många olika resor har jag gjort i mitt liv, både långa och korta och alla har påverkat mig på ett eller annat sätt. Och många är erfarenheterna jag/vi har med i bagaget.

Räknade till att jag till dags dato besökt alla världsdelar och besökt 57 länder  (alltså besökt och inte bara passerat för då blir det fler) och några till ska det nog bli. Några resor som verkligen sitter fast är den “jorden runt” resa vi gjorde 2005, resan med tåg från Peking och till Tibet och vistelsen där. På denna topp tre lista hamnar också resan runt Kap Horn som vi gjorde i februari i år.

Tidig morgon och vi flyger in över Anderna och närmar oss Santiago de Chile.

Vi startar först av allt  med ett par dagar i Santiago. Det är en stor stad som är utspridd men själva stadskärnan känns överkomlig. Sedan var det dags att ta oss till hamnstaden San Antonio för  att kliva på  fartyget Star Princess och börja resan  som skulle ta oss söderut längs Chiles kust.

Santiago de Chile, Chiles huvudstadl , är en vacker stad men ligger i en “gryta”. Höga berg omger staden och läget här i “grytan” gör att luftföroreningarna ofta är märkbara. (Syns här på bilden)

Fartyget, Star Princess, som ska bli vårt hem i tre veckor väntar på oss i San Antonios hamn.

Här ligger hon, fartyget Star Princess, som förhoppningsvis ska ta oss hela vägen runt Kap Horn.Här ligger hon, Star Princess, fartyget som förhoppningsvis ska ta oss runt Kap Horn.

 På väg

och efter ett par dygn till havs kan jag konstatera att Stilla Havet i alla fall just där och just då hade fel namn. För stilla var det inte alls. Men ska man ta sig runt Kap Horn så är det båt som gillar. Men med kraftiga stabilisatorer och en klok kapten som ändrade lite på resvägen så tedde sig havet mer stilla.

Naturen var ett skådespel och fängslade  och det blev ett par trevliga stopp i en del av Chile och Argentina som heter Patagonien. Här hade vi möjlighet att på nära håll, alltså i land, se mer av landskapet.  Och skiftande natur upplevde vi verkligen.

Vi är fortfarande på väg mot målet att ta oss runt Kap Horn. Här stopp i södra Chile , i den lilla staden Chakabuca. ap Horn. Fortfarande på väg till att ta oss runt Kap Horn. En lång resa. Här stopp i den lilla hamnstaden Chacabuko  i södra Chile.

Än längre söderut kom vi. Och det märktes verkligen att vi närmade oss Antarktis. I staden Ushuaia,  i södra Argentina,också kallad “världens ände”  låg många av de expeditionsfartyg som skulle ta sig till Antarktis. Ushuaia är också porten till “Tierra del Fugo” – Eldslandet. Tänk att det ens kan finnas en stad här.

 

Vi lämnade Ushuaia

och nu var det alltså till Kap Horn vi skulle  . Dimma och med en vindstyrka på 35m/sekund, storm, ville det till att både hålla i sig själv och kamerorna.

Välklädd. Och förväntansfull.

Kap Horn i sikte! Plötsligt skingrade sig molnen för ett kort tag men vindstyrkan var den samma. Och det är just här vid Kap Horn som Stilla Havet och Atlanten möts. Många är de fartyg som under åren förlist när de försökt runda udden.

Ska vi komma helt runt Kap Horn? Äntligen! Ska vi komma helt runt?

Nja! Vi kom inte helt runt. Men nästan. Den hårda vinden och fartygets höjd spelade viss roll. Men vi vet de som varit på kryssning här och det varit vindstilla och ändå inte ha rundat. Vetskapen om att man är “nära ” Antarktis och här finns många isberg under havsytan gör att säkerheten går först. Känns tryggt det också.

Här ett fartyg som ska ta sig vidare på en expedition till Antarktis.

Vi lämnade Kap Horn och kom över till Atlanten. Här var havet lugnare och nu var det Falklandsöarna som väntade. Och förstås pingviner.  

 

 

Titta gärna in här för att se fler av veckans  tolkningar.

Spanien Torrevieja

Hav och skepp, båtar, sol och vind – Allt i ett

4 november, 2019

I tisdags kom två rejäla fartyg  in till fiskehamnen i Torrevieja.  Båda fartygen är nya konstruktioner av två spanska fartyg som var i bruk under 1500-talet. Det ena är skonaren Nao Victoria som är utrustat som det fartyg  som Magellan och Elcano gjorde den första världsomseglingen med 1519-1522. Och det andra fartyget, Galeón Andalucia, är ett stort spanskt handelsfartyg som under 1500 förenade Spanien, Amerika och Stilla havet. Själva ankomsten så vi inte men igår “blåste” vi ner för att titta. (Vinden blåste från väster, stundtals 15 m/sek, så med medvind gick det undan.) Så hav och skepp var det som gällde. Jodå vind och båtar också.

Fiskehamnen i Torrevieja. Här ficj vi de både hav och skepp. Och båtar förstås. Vi “blåste”  till fots ner till  fiskehamnen i Torrevieja. Här ville vi ju se både hav och skepp. Och det fick vi. Fiskebåtar också.

Hav och skepp

hör ihop liksom båtar. (Ett skepp kallas en båt som har en längd på skrovet som är 24 meter eller längre.)  En av anledningen till att dessa gamla skepp nu befinner sig i Torrevieja är att det finns ett samarbete mellan staden och en stiftelse vad gäller ett par andra fartyg här. Och eftersom Torrevieja har ett maritimt förflutet så är detta fartygsbesök ett led att också i att upprätthålla stadens historia.

Jag såg på Amis bilder när fartygen i tisdags kom in mot hamnen och reagerade då på att det inte fanns segel uppe. Och det är ju segelfartyg pch på 1500-talet fanns ju inga motorer. Men kanske blev de bogserade in. Såg dock inte ut som det….

Här ligger fartyget Galeón Andalucia vid kajen. Och man är till ett pris av 8 euro välkommen ombord för att titta. (Det gjorde vi inte för det var kö för att komma in. ) Galeón Andalicia är byggd i iroko och furu. Iroko är  ett afrikanskt träslag som i hårdhetsgrad påminner om teak. Fartyget är 55 m långt, har fyra master, sex däck och sju segel. Och den totala segelytan uppgår till 930 m2. Fartyget har seglat jorden runt på sin turné och ligger alltså nu här tills den 10/11.

Hav och skepp hör ihop. Här "historiska" Galeón Andalucia på besök i Torrevieja.Hav och skepp hör ihop- Här historiska Galeón Andalucia. 

Skeppet Nao Victoria

var/är mindre än Galeón Andalucia. Och med  ordet “nao” före namnet menas på spanska att det är ett fraktfartyg.  Denna modell var vanlig i Spanien och Portugal  under 14-1500-talen

Nao Victoria, denna kopia, byggdes till världsutställningen i Sevilla 1992. Skeppet är 26 meter långt, sju meter brett, har fyra master och sju segel. Originalet av fartyget gjorde mellan 1519 och 1522 den första världsomseglingen och Nao Victoria var det enda av de fem fartyg som lyckades ta sig helt runt. Och Magellans sund i Chile, som skiljer Eldslandet från  fastlandet har fått sitt namn efter honom. Och där passerade jag  i februari i år. Magellan kom för egen del aldrig tillbaka till Europa utan dog på en ö i Filippinerna. I övrigt så så var det 18 personer av 265 som överlevde resan runt jorden.

 

År 2004 gjorde denna nykonstruktion  av Nao Victoria en två år lång världsomseglig just i Magellans spår och man besökte under resan 17 olika länder. Fartygen har också varit på turné runt om i olika länder i Europa och med fokus på Spanien och Portugal.

Vi gick vidare

eller snarare blåste vidare. Vi lämnade kombinationen hav och skepp och det blev i stället mer av sol och vind uppe på piren. Framförallt vind.

Vi lämnade kombinationen av hav och skepp i fiskehamnen i Torrevieja och tog oss an piren med blåst. Vi lämnade kombinationen hav och skepp och tog oss an vind och sol längs piren.

Trots den mycket goda vinden, ca 15m/sek, såg vi inga segelbåtar. Däremot mycket hav och himmel

Ett försök att fotografera hav och skepp, båtar sol och vind. Lyckades hyfsat bra. Jag skulle försöka mig på att fotografera kombinationen hav och skepp, båtar, sol och vind. Lyckades hyfsat. Höll på att blåsa iväg längs piren.

Hav och sol. Men vare sig skepp eller båtar.

Palmerna viker sig i vinden. Och ett under att lyftkranen inte lyfte.

Skyltar Spanien

Blå skyltar – Skyltsöndag från den spanska Atlantkusten –

3 november, 2019

Söndag! Och dags igen för en trevlig och rolig ”Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkningen. Veckans blå skyltar kommer från den spanska Atlantkusten och ett par byar vi nyligen besökte där.

Av misstag hamnade vi i den lilla spanska byn Unquera. Och förutom flera blå skyltar runt om i bynså var himlen det också. Vi hamnade av en slump, “misstag,” i den spanska lilla byn Unquera. En jättemysig by .En del blå skyltar såg vi  och även himlen var klädd i blått- 

Bilder med inslag av blå skyltar

När jag tittade närmare på bilderna från vårt besök i byarna Unquera och San Vincente de la Barquera såg jag att nästan alla “skyltbilder” hade något blått i sig- Även himlen,  men den kanske inte riktigt räknas som skylt. Så välkomna med på en blå skyltpromenad.

Efter att ha strosat runt i Unquera så blev det förstås dags för ett “pitstop”. Och i denna lilla by med ca. 800 invånare fanns det många varianter och valmöjligheter.

Här passerade vi, men alltför tidigt, så vi kom tillbaka efter vår promenad i och runt byn.

Njutbart! 

Jag fick en visning av själva restaurangdelen. Rustik och med många prylar. Även en fin innergård hör till restaurangen/baren

En hel del blå skyltar, eller i varja fall blått fanns med i inredningen. Rustik inredning och med gott om prylar.

Även mer riktiga blå skyltar fanns på väggarna.Men även mer “riktiga” blå skyltar fanns på väggarna.  

Stationshuset i byn Unquera. (Nu när vi var här kom ju inga tåg eftersom rälsen lades. Så det var bussar som trafikerade tågsträckan till största delen.) Och här vid stationshuset fanns det gott om olika skyltar

Gott om blå skyltar vid stationshuset i Unquera. I alla fall med inslag av blått.

På stationshuset finns också en karta, gjord i kakel. Denna visar olika pilgrimsleder och hur man kan ta sig till Santiago de Compostela. (Ligger längst västerut)

 

Vi lämnade Unquera

och tog oss med buss till byn San Vincente de la Barquera. En resa på 12 km och som tog 20 minuter. Och det blir blått även härifrån. Ja, förutom hav och himmel då.

San Vincente de la Barquera- namnet skrivet med blå skyltarByns namn syns tydligt  med de blå skyltar.

Byn lever i stort sett av fiske. Och både större fiskebåtar och mindre fritidsbåtar samsas här i hamnen.

Även skarvarna såg ut att gilla båtlivet. Jag är tacksam att de höll sig där. Annars trivs de ju helst i träd.

Och är det en fiskeby så finns det ju oftast varianter av fåglar. Gillade dessa muralfåglar. Och inte skrek de heller.

Att vara på resande fot och hamna på lite mer slumpvisa platser är absolut spänningsförhöjande. Och nästan överallt finns det mat att tillgå. Här i San Vincente kändes det helt rätt att äta skaldjur och nyfångade sådana. Så vi slog oss ner på en taverna vid havet och efter viss tvekan bestämde jag mig för en “paella de marisco”. En paella med skaldjur.

Blå skyltar fanns även på Taberna Del Puerto Marisqueria i San vincente.Jodå! Blå skyltar fanns även här på “Taberna Del Puerto Marisqueria” (Alltså en restaurang med fokus på skaldjur och fisk)

Paella kan ju vara mer eller mindre fylld med skaldjur. Men den här var överfylld av färska räkor,musslor av olika slag, krabba i bitar och även delar av hummer. Den absolut bästa paella jag ätit och jag har testat en del under åren. (Många gånger kan förekomsten av skaldjur blott skönjas med förstoringsglas och den kan även simma i fett. ) Prismässigt gick tre rätter med  vin och vatten på 9 euro/person.

 

Dags att resa vidare och det blev per buss med bolaget La Cantabria. Är vi nu i  regionen Kantabrien så kör vi lokalt.

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!

Spanien Torrevieja

Fredag hela veckan – Ja, vilken dag som helst går bra

2 november, 2019

Igår var det fredag, tillika den 1 november och  Alla helgons dag.  Här i Spanien är detta en “röd dag” och man är arbetsfri och skolor är stängda. Dagen är en kristen högtid  att fira  till minne av martyrer och helgon. (Spanien har många)  Förr inföll dagen även i Sverige den 1/11 men efter helgdagsreformen 1953 blev dagen flyttad till den lördag som infaller mellan den 31/10 och den 6/11.

För egen del har jag gott om röda dagar och är arbetsfri närhelst jag önskar. Och känslan av att äga min tid uppskattas.  (En del väldigt trevliga jobb blir det men jag bestämmer ju helt själv) Så arbetsfria dagar eller  jobbdagar är inget jag numer bekymrar mig om. Däremot vill jag gärna fylla dagarna med det jag tycker är trevligt.

Fredag och träff med vänner i TorreviejaFredag. Och träff  med till med vännerna Christel och Ami.  (Går att byta fredagen till valfri annan dag också) 

Fredag

kom även denna vecka och med strålande sol, blå himmel och +27 grader. Och vår fredagsgrupp, som kan variera, utökades med Ama och Anders. Verkligen bra jobbat att orka ut efter att på morgonen kommit hem till Torrevieja från sin låååånga resa runt halva jorden.

Väldigt roligt att ses igen och vi fick små glimtar från resan. Ama har ju bloggat under resan och har frikostigt delat med sig av upplevelserna.

Dagen och kvällen fortsatte i det goda vädrets och trevligheternas tecken. Och middag tillsammans med vännerna Fia Och Lasse.  väntade.

DEnna första fredag i november bjöd på stråöande sommarväder och ätta sommarmoln svävade på himlen. Denna första fredag i november bjöd på skönt sommarväder, +26 på sena eftermiddagen. Spännande molnformationer.

Molnen övergick i mer rosa nyanser innan mörkret sänkte sig över stan.

När vi kom hem till Fia och Lasse hade mörkret sänkt sig både över nejden och stan. Vi satt en stund på deras terrass i den ljumma kvällen och pratade om hur det kom sig att vi hamnade här i Torrevieja. För vår del blev det mest av en slump att sommar/vinterstugan kom att bli här. Vi hade visserligen både rest och vistats mycket i Spanien antagligen/troligen spelade det också in. Fia och Lasse har haft husbil under många år och med den rest runt mycket i Spanien och övriga Europa. Men även i deras beslut att ha sin semesterbostad här spelade slumpen in.

 Utsikt upp mot bergen från Fia och Lasses terrass.

Kvällen

fortsatte vi på “Pepe´s bodega” – (PEPE Restaurante) (Vem har inte det namnet i färskt minne efter Lasse Åbergs film Sällskapsresan. ) Vi slog oss ner utomhus i den ljumma kvällen och att det var dagen efter “Halloween” märktes tydligt. Men vi blev inte direkt skrämda.

Fredag kväll. Dagen efter Halloween och lite skrämmande saker finns kvar. Fredag kväll. Dagen efter “Halloween” och många restauranger i stan hade fortfarande sina “attribut” kvar.

Gott och väldigt trevligt.

 

Spanien

Staden Santander vid spanska Atlantkusten – Ett bra utgångsläge

1 november, 2019

Staden Santander i norra Spanien är ett bra utgångsläge för att utforska denna del av kusten. Staden ligger alldeles vid Atlantkusten och Biscayabukten och erbjuder mycket av det mesta. Här finns många grönområden och vackra stränder finns det gott om strax utanför stadskärnan. Antalet restauranger, barer och caféer är också  många och stadens gamla historia är hela tiden närvarande. Och så havet förstås.

Staden Santander bjuder på en vacker citykärna, parker, kultur, stränder och havet ständigt närvarande.Staden Santander bjuder både på  storstadsliv, kultur, grönområden, vackra omgivningar och ständig närhet till havet.

Staden Santander

har en gammal citykärna och staden i sig har anor från andra hälften av 1000-talet f. Kr.  Detta var vårt första besök här och vi kommer gärna tillbaka för att se och uppleva mer av både staden och omgivningarna. (Och allra bäst är det ju då om tågrälsen är på plats )

I Santander tar man sig bäst fram till fots eller hyr en cykel för ett par dagar om man vill vara “fri” och ta sig utanför stan och besöka stränderna och slottet Magdalena.  Goda buss och båtförbindelser finns också- Buss testade vi inte men däremot en båttur.  Jag skriver ingen “egen lista” över vad man kan göra i Santander och regionen Kantabrien eftersom jag hittade en väldigt bra här. 

Varvsindustrin, fisket och turismen är viktiga inkomstkällor. Och hit till Santander kommer sommartid många brittiska turister eftersom det går en direkt färjelinje hit ett par gånger i veckan från Plymouth. En resa på drga 20 timmar. Alltså ungefär som till Åbo från Stockholm.

En vacker rondell mitt i stan och med alla zodiakens symboler.

Staden Santander bjuder på en gammal citykärna med många gågator. Staden Santander bjuder på en gammal citykärna och med flera gågator.

Ett "pitstop" under gång är alltid trevligt och staden Santander erbjuder många varianter. Ett pitstop under “gång” är alltid trevligt.Staden Santander erbjuder många varianter.

Vi tar oss vidare

i stan. Många byggnader/bostadshus är vackert utsmyckade och det är lätt hänt att fastna med blicken . Och även en hel del muralmålningar fanns.

Santander är en kuperad stad och för att göra det lite mer bekvämt  att ta sig uppåt finns det på några ställen rulltrappor/rullband (Trappor finns bredvid om man vill ta dem) På de ställen vi testade fanns det fem olika som tog oss högre och högre upp i stan.

Rulltrappor/rullband finns på olika ställen i staden Santander som gör att det är lättillgängligt att ta sig uppåt i staden. Här är vi ute och åker en kväll. En väldigt bra lösning som gör att staden Santander blir mer tillgänglig för alla.

Och en annan dag tog vi en morgontur.

Och om man nu vill slå sig ner och titta på folklivet så finns det gott om bänkar för det.

Spanien Torrevieja

I Torrevieja och den väntande sommar/vinterstugan

31 oktober, 2019

Vi är sedan några dagar i Torrevieja och kom hit lite tidigare än planerat. Vår resa längs den spanska Atlantkusten blev kortare än vi tänkt oss.  På just den sträcka, där vi tänkt resa, skulle rälsen läggas om på den smalspåriga järnvägen. Olika bussar skulle ersätta tågtrafiken på delar av sträckan. Men  eftersom jag lätt blir åksjuk så är bussresor ett vågspel. (Får jag sitta längst fram/långt fram så jag ser vägen fungerar det bra) Ett ett par fina tågturer fick vi ändå till. Och även besök i de charmiga byarna  Unquera och San Vincente de la Barquera.

I Torrevieja. Känns bra att vara här också. I Torrevieja.  Känns bra att vara här igen. Skön svensk sommarvärme med +24 grader är behagligt

Tillbaka i Torrevieja

Jodå, det känna bra det också. Men snopet att resan vi tänkt oss, med tåg längs den spanska Atlantkusten, blev betydligt kortare än planerat. Men det är ingen idé att fundera över sådant man inte kan påverka och sommar/vinterstugan här välkomnade oss. Allt är välbekant.  Promenaderna här blir ganska många och långa. Ofta längs havet och trevliga “pitstop” finns att tillgå. Och vill man äta lunch eller middag är restaurangutbudet stort.

Middag på restaurang Alingui i Torrevieja centrumMiddag på restaurang Alingui i Torrevieja Centrum är trevligt. En meny med tre rätter (många valmöjlighetet) för ca 8 euro.Här min tapasförrätt. Riktigt gott.

Efter maten blev det en skön promenad längs havet. Och med +23 grader på kvällen kan man gå i långsam takt. Man behöver inte hålla värmen genom att gå fort.

Ett landmärke. “La bella Lola” fiskarhustrun som så länge suttit här på bänken i Torrevieja och undrar om maken ska komma tilbaka. 

En vacker kväll.

Den långa piren är vackert upplyst.

Och bänken alldeles vid havet och där vi gärna gärna slår oss ner var ledig-

Playa del Cura, "Prästens strand", en av stränderna inne i Torrevieja vilar och inväntar morgondagens besökare. Playa del Cura, en av stränderna inne i Torrevieja inväntar nästa dags besökare. 

 

Resor utomlands Spanien

Medeltida by vid spanska Atlantkusten – San Vincente de la Barquera

30 oktober, 2019

Efter att av en slump, en bra sådan, ha hamnat i den lilla nordspanska byn Unquera tog vi oss  vidare till nästa by. Nu till San Vincente de la Barquera, en medeltida by vid spanska Atlantkusten. Och det var hit vi från början tänkt oss med tåget som ställdes in. Här hade vi  turen att pricka in en av de tre dagliga bussarna som stannade just här.

San VIncente de la Barquera är en vacker, spansk, medeltida by vid Atlantkusten med byggnader från 1200-talet.San Vincente de la Barquera är en vacker medeltida by. Och läget vid havet har gjort att fisket alltid varit viktigt för att försörja sig.

 

San Vincente de la Barquera är en medeltida by

som ligger vackert vid Atlantkusten. Byn har cirka 4000 invånare och består idag av två delar. Uppe på höjden ligger den verkligt gamla delen av byn med lämningar från 1200-talet av ett par sjukhus, en borg och en kyrka. Troligen är byn äldre än så för arkeologer har funnit fynd från 1000 år före Jesu födelse. Borgen är ett landmärke och är väl synligt både från hav och land.  Så det var hit upp vi först av allt styrde stegen.

En spansk medeltida by har oftast en borg. Så även San Vincente. En spansk medeltida by har ofta en borg. Så också San Vincente.

Nedanför borgen i San Vincente ligger den mer moderna delen av denna medeltida by. Nedanför borgen  i San Vincente (en vedertagen förkortning) ligger den mer moderna delen av denna medeltida by.

Vi tar oss uppför trapporna och genom smala gränder för att nå borgen.

Borgen har ett strategiskt läge uppe på höjden och med god utblick både över land och hav. Men visste aldrig varifrån farorna skulle komma.

Här passerar vi själva borgen.

Högst upp finns ruinerna från både ett par sjukhus och en kyrka . Kyrkan blev uppförd mellan 1200- 1500-talet och är troligen byggd ovanpå en kyrka som tidigare blivit förstörd.

“Änglarnas kyrka” – Iglesia señora de Los Angeles”

Byn här, San Vincente, var en viktig del av pilgrimsvägen, Camino de  Santiago de la Compostela. Här stannade många pilgrimer till för att vila eller få sjukhusvård så ett par olika sjukhus fanns.

Till en medeltida by i Spanien hörde förr ofta ett eller flera sjukhus. Så också här i San Vincente de lan Barquera. Till en medeltida by här i Spanien hörde ofta också ett sjukhus. Här “Hospital de la Conception”. Välbeslkt av pilgrimer som vandrade förbi San Vincente på vägen till Santiago de Compostela .

Och utanför murarna bredde det vackra landskapet ut sig.

Namnet San Vincente de la Barquera

är långt och byn kallas ofta bara för San Vincente.  San Vincente/Sankt Vincent var en diakon som dödades i religionsstrider. Han har också kommit att bli vinodlarnas skyddshelgon. (Mer om detta och hur han blev just vinodlarnas skyddshelgon finns att läsa i länken ovan)Vad gäller ordet “barquera” är det en sjöman, en förare av en båt. (Om det också är en plats vet jag inte)

 

Vi fick ännu en fin upplevelse här i byn innan det för oss blev dags för oss att ta sista bussen vidare.

Resor utomlands Spanien

Ett fint möte med Unquera – En spansk by nära Atlantkusten

29 oktober, 2019

Den tågresa vi tänkt göra i längs norra Spaniens Atlantkust blev betydligt kortare än planerat. För i våra planer ingick det inte att tågrälsen skulle repareras och bytas ut längs delar av sträckan. Och att dessa  skulle ersättas med buss. Vi är alltså nu tillbaka i Torrevieja,  tidigare än vi tänkt oss, och utan upplevelsen att ta oss med tåg genom Spanien. Men så kan det bli- Mycket har vi ändå sett och upplevt. I gårdagens inlägg kom vi med en kombination av buss och tåg till den lilla spanska byn Unquera. En by dit vi inte alls tänkt oss. Men ett fint möte blev det.

Ett fint möte. Vy över trakten runt Unqueera med Picos de Europa i bakgrundenFloden Deva delar byn Unquera mellan de spanska norra  provinserna Asturien och Kantabrien. I bakkrunden skymtar bergskedjan Picos de Europa.Och visst var denna vy över nejden ett fint möte med trakten.

Ett fint möte

blev det med denna lilla by. En by som höll på att vakna när vi klev av bussen. För att till viss del gardera oss för hur vi skulle ta oss vidare började vi med ett besök på busstationen. Förnämligt nog var den kombinerad med ett café så vi åt frukost samtidigt som vi konstaterade att någon mer tågresa denna dag skulle det inte bli.(Omläggning av räls pågick) Alltså fick vi tänka om och boka ett par olika bussbiljetter. Och med detta utfört var det dags för att titta närmare på byn.

Ett fint möte blev det med den spanska byn Unquera. Här busststionen kombinerad med ett café och biljettförsäljning. Ett fint möte blev det med Unquera. En by dit vi inte alls hade tänkt oss besöka. Bra kombo med busstation,biljettförsäljning och café. Allt i ett liksom.

Med det praktiska avklarat tog vi oss an byn.En by med dryga 800 invånare och där livet säkert gått sin gilla gång länge-

Smala gator med  färgglada hus och några helt utan.

Ett hus till salu. Kanske ett fynd för den händige. Flera liknande så vi runt om i byn.

Vi stannade till och pratade med ett äldre par som odlade valnötter och lagt ut dem på tork. Detta är egentligen ingen nöt, trots namnet, utan en stenfrukt. (Även i Sverige odlas valnötter men mognar sälla eftersom det är för kallt.) Vi lämnade paret och fick några nötter med oss som smakprov.

En restaurang som gjort hål i taket för att träden som fanns fritt skulle kunna växa. Varför inte?

Förutom möten med olika människor i byn Unquera bleb det ett fin möte med en katt. Vänliga människor träffade vi på i byn och det blev även ett fint möte med en katt. Och katten traskade efter oss på promenaden genom byn.

Alldeles i utkanten av byn betade kor och åsnorna gick fritt. Och grönt är det överallt.

Vad kan göra här i byn?

Ta det lugnt, njuta av naturen och stillheten. Vi uppskattade att det just nu var “turistfritt”. Men det kan variera. Olika vandringsleder till bergsområdet Picos de Europa och nationalparken härlockar många. Likaså passerar en del av vandringsleden “Camino de Santiago” -“Jokobsleden”genom byn. Detta är egentligen en rad olika vandringsleder som går genom Europa och som knyts samman i Santiago de Compostela.

Ytterligare ett fint möte i Unquera. En supermysig restaurang inrymd i en byggnad från 1868. från 1868- Ännu ett fint möte. Ett jättetrevligt “pitstop” i en gammal byggnad. Här är det både bar, café och restaurang.

Och katten följde med oss hit.

Jag fick en rundvandring av restaurangägaren och här är den charmiga pation/innergården.

Och vandra vidare skulle vi göra. Dock inte på “Camino de Santiago”.

Foto

Kalla – Veckans ord att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

28 oktober, 2019

Kalla är veckans ord att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så går den ut på att med bild och/eller text tolka det angivna ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och tolkningar. Och alla är välkomna att vara med. (OBS! Sanna  har en ny bloggadress. Finns i länken till henne här ovan)  Det är också alltid väldigt roligt att se hur andra deltagare tolkat det angivna ordet. Kreativiteten är stor.

 Äntligen dags för vår tågresa med FEVE.  Ett spanskt “pendeltåg” ett tåg som går på smalspårig räls.

Kalla

kan betyda olika saker men jag har tagit fasta på betydelsen anropa, locka och välja. Vi är i norra Spanien, vid Atlantkusten och har tillbringat ett par nätter i den fina staden Santander.  Här höll vi de två första dagarna på att regna bort så den tågresa vi från början tänkt oss upp i bergen fick vi ändra på. Men en båttur och promenader i stan blev bra det också.

Regnet drog vidare och det gjorde vi också. Det var en tågresa som lockade.  Vi hade tänkt oss att ta detta FEVE tåg så långt vi kunde och sedan byta till ett par andra för att fortsätta.(Tågens sträckningar avlöser varandra). Och några stopp skulle vi ta på vägen. Jag hade sett ut den lilla orten vid havet, San Vincente de la Barguera (trea av hållplatserna från vänster på tågkartan) som ett bra första stopp.

Först av allt gällde att köpa en biljett och det momenet gick bra.Så med biljetterna i handen passerade vi spärrarna och gick ut till perrongen. Och här kommer en man anställd av föertaget och berättar att just denna dag läggs spåren om så vi kan bara åka med tåget till hållplatsen Cabezon de la Sal.  Fortsättningsvis var det buss som gällde. Och biljetten gällde även där- Jaha!

En karta över ett par av FEVE-tågens sträckningar. Och den vänstra, gröna, linjen skulle vi ta.

I väg

kom vi och tåget puttrade på.  Vår avstigningsstation var nr 21 av hållplatserna, trodde vi. I alla fall enligt kartan. Men icke! Mellan de utsatta stoppen fanns det ytterligare 3-4 stopp så att resan skulle ta tid förstod vi. Enligt tidtabellen skulle tågresan, dessa sex mil, ta en timme och en kvart. Men tid hade vi.

Resenärer klev av efter hand och det blev mer och mer gott om plats. Men trångt var det inte ens vid avresan från Sntander. 

"Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill" - Vackra vyer utanöfr tågfönstren här i norra spanien vid Atlantkusten. “Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill” – Evert Taubes text passade in när vi såg all grönska utanför tågfönstret.

Framme i Cabezon de la Sal och här skulle vi byta och ta en buss ett par mil till San Vincente de la Barquera. Bussen väntade och i var åtta personer som klev på. Bussen stannar förvisso i San Vincente, vid järnvägsstationen, som ligger mitt ute i ingenstans. Men vi hade ju tänkt oss till havet. Bussen fortsatte och vi förutsatte att den skulle  ta oss till busstationen nere vid havet.  Men när vi körde ut på den stora vägen och fortsatte västerut var det bara att glömma San Vincente för denna gång-

I Cabézon de la Sal fickvi byta till buss. Spåren repareras. Kan vi kalla detta otur?Här fick vi byta till buss för att fortsätta. Spåren läggs om och inga tåg kan köra utan ersätts av bussar. Kan vi kalla detta otur? Vi som tänkt oss tåg. Men värre saker har hänt-

Jag frågade chauffören var nästa stopp var och det visade sig vara i en byn Unquera 12 km bort. Så där kunde vi gå av.

Kanske kan man kalla det tur

Vi hamnade alltså i Unquera en liten by med dryga 800 invånare. En by vi inte visst något om. Inte annat än att vårt FEVE tåg hade orten som slutstation och det var här man skulle byta till nästa tåg för att ta sig vidare.

Byn Uniquera i norra Spanien, ca en mil från Stlantkusten. Och visst kan man ka kalla det tur att hamna här. Unquera i norra Spanien, någon mil från Atlantkusten.  Kanske kan man kalla det tur att hamna här. Vi tyckte det.

Här var det inga turister, förutom vi, och livet gick sin gilla gång.

Gamla charmiga hus.

Floden “Rio Deva” rinner genom Uniquera.  I bakgrunden skymtar det snöklädda bergskedjan Picos de Europa där den högsta toppen är 2600 meter.

Bosse traskar på och imorgon fortsätter vi genom byn.

 

Titta gärna in här för att se fler av veckans  tolkningar.

Skyltar Spanien

Santander är platsen för veckans Skyltsöndag

27 oktober, 2019

Söndag! Och dags igen för en trevlig och rolig ”Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkningen.  Just nu är jag på resande fot i norra Spanien, längs Atlantkusten, så veckans skyltbidrag kommer från staden Santander där vi bott några nätter.

Stor järnvägsstationer i Santander. Härifrån avgår tågen till de lite större orterna. “Stora” järnvägsstationen i Santander. Härifrån avgår de lite snabbare tågen, RENFE -tågoperatör ungefär som SJ (Dock inga högastighetståg) Och vi var här för att på plats få veta mer om olika tågvarianter.  

Santander

kom att bli vår “bas” för några nätter. Det var tänkt att vi skulle stanna här en natt innan vi reste vidare men det häftiga regnandet när vi kom gjorde att vi förlängde vistelsen. Vi var inte alls utrustade med rejäla regnkläder vilket hade varit en fördel.Men å andra sidan så blev vistelsen här mer än bra. Vi lyckades också i viss mån få info om hur vi skulle ta oss vidare västerut.

Vägg i vägg ligger “pendeltågsstationen”/FEVE och det var med dessa tåg vi hade tänkt att ta oss vidare. Vilket vi också gjorde . Med spänningsförhöjande moment. FEVE tågen går längs en smalspårig järnväg och finns främst i norra Spanien. Denna järnväg förbinder mindre orter som inte har en befintlig RENFE anslutning. Flera andra varianter av tåg finns också och varierar i olika delar av Spanien.

I Santander har FEVE- tågen/pendeltågen, till de mindre orterna har en egen byggnad.FEVE- tågen har en egen  byggnad i Santander och här finns en lucka för information. Och de tidtabeller som gäller finns uppsatta på en vägg. Dessa får man fotografera för några andra finns inte att tillgå.

Mer information ville vi ha så ett besök på turistbyrån blev det. Och ett “pitstop”. Här i norr heter det inte “tapas” utan pinchos (på spanska) och pintxos på baskiska. (Ett språk som talas av ca 1 miljon människor i norra Spanien och sydvästra Frankrike) Pinchos kommer från det spanska ordet pinchar som betyder att genomborra. Och dessa små rätter serveras alltid genomborrad av en lång tandpetare.  Vad gäller skillnaden mellan “tapas,” smårätter av olika slag och  “pinchos,” förutom tandpetaren, har jag ännu inte förstått- Inte mer än att man ofta betalar för pinchos och att atpas kan ingå i en dryckesbeställning. Men även detta är nog lokalt.

"Pitstop" i samband med besöket på turistbyrån i Santander. “Pitstop” i samband med besöket på turistbyrån i Santander.

Regnet drog vidare

och med sol i sinnet fortsatte vi att titta runt i Santander. Och här kom vi också att möta “Don Quijote”i form av målningar som skolelever gjort i en gång och bil tunnel i Santander

Ungefärlig översättning ” Vem är denne Sancho som verkar få mina hjälmar att mjukna eller mina hjärnor att göra det.”

 

Vi vill alltid ha en rejäl papperskarta med oss när vi är ute i för oss “nya” städer som ger en helhet. (Telefonen är ett bra komplement men man ser bara delar. ) Att ha koll på väderstrecken är viktigt och ibland kan det vara bra att det finns skyltar även med dem.

Snygg skylt som visar väderstrecken. Fanns flera liknande i Santander. Snygg skylt som visar väderstrecken. Såg dessa lite varstans i Santander.

Nu var ju tanken att vi skulle testa att ta oss längs Atlantkusten med den smalspåriga järnvägen. Men vi hittade ett litet alternativ. Och detta fordon/mopedbil av märket LiGiER tillhörde sportmodellen. Säljs även i Sverige.

Ett annat alternativ att förflytta sig i kan ju vara båt. Intressant modell.

En gammal hederlig telefonkiosk som fungerar. Bra att sådana finns. Och fint att kunna ringa efter  hjälp om det skulle behövas.

Jodå, telefonen fungerade. Och den var hel!

I morgon gör vi en tågresa. Välkomna med!

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här!  Titta gärna in!