Några löften inför ett nytt år ger jag inte. Har nog aldrig gjort det. Men ett nytt år blir som ett oskrivet ark. Snarare många oskrivna ark som väntar på att bli fyllda. Å andra sidan är det ju ingen idé att vänta på att de ska fyllas utan lika bra att ta tag i det som jag verkligen vill göra. Vill fylla de tomma arken med. Och just där börjar det köra ihop sig. För vad vill jag göra – på lite längre sikt. (Inser ju också, rent matematiskt, att den sikten inte är obegränsad.) Tankarna fladdrar, några av dem stannar kvar. Söker liksom fäste. Många lättsamma dagar att ta till vara och jag hoppas på att kroppen och hälsan hänger med ett tag till. För det är framåt som gäller.
Lättsamma dagar
där jag kan styra mycket av det jag gör eller inte gör har jag gott om. Inser att jag är privilegierad. Men efter att ha jobbat heltid i dryga 40 år så tar jag med glädje emot dessa dagar. Jodå, jag jobbar fortfarande en del med lite olika saker men jag äger i stort sett ändå min tid. Och det jag jobbar med är resor, något jag verkligen brinner för.
Gårdagen innehöll också en resa men av det kortare varianten. Jag tog pendeltåget från Stockholms södra station till Solna station, en resa via Stockholms central och Odenplan som tog 11 minuter. Målet för resan var Mall of Scandinavia och lunchträff med min äldsta vän Eva.Vi träffades första gången i augusti 1968 när vi båda började på GIH, Gymnastik och Idrottshögskolan och har sedan dess varit vänner. ( I vår firar vi 50 år sedan vi gick ut GIH och i augusti 2018 firade vi vår 50-åriga vänskap ute på Fjäderholmarna.)
Lättsamma dagar kan då och då innebära lunch med vänner. Här gårdagens lunch på “Klang Market” i MoS . Gott och väldigt trevligt.
Här på Mall of Scandinavia har julen dröjt sig kvar. Den verkar inte alls ha någon brådska ut. För oss blev det en långlunch på ett par timmar och med efterföljande kaffeintag. Klockan hade hunnit passera 16 och mörkret gjort sitt intåg när vi skildes åt.Dags att pendla hem igen till Södermalm.
Strax efter klockan 16 och mörkret har sänkt sig. Men julbelysningen är kvar och lyser upp.
Väl hemma var det stundtals månen som lyste upp.
Kultur och historia finns det gott om på Södermalm. Just här är jag på den östra delen av Åsögatan, på Åsöberget, 37 m över havet. Och i dessa kvarter, har man hela tiden författaren 
Gårdagens runda bjöd mig både på en hel del historia blandat med kultur.
Kultur idag. Men livet här uppe på Åsöberget var hårt. Här på 1700 och 1800-talet var det nog få, om alla några, som tyckte att dessa hus var pittoreska eller charmiga. 
Dessa gamla hus, idag kallade kulturhus, förvaltas av 
Här Lotsgatan på Åsöberget. Flera av gatorna, grändernarhar namn efter de yrkesgrupper som bodde här.
Sofia kyrka, 46 meter över havet, är ett landmärke som syns vida omkring upp på sin kulle i Vita bergen.
Kultur på sitt sätt. I varje fall Globen Vad gäller skyskrapan Stockholm New, som ska vara färdig till hösten är nog det kulturella där en öppen fråga.
Kultur på alla nivåer. 
Utsikt från balkongen. Ett litet vårtecken. En båt av få båtar som slussar i 
Några små, svaga, blå nyanser skymtade jag på gårdagens himmel.
Den övervintrande rosen är vacker men är inget inget vårtecken. Jag såg den på en av buskarna vid 
Visst ser det ut som ett par båtar på andra sidan?
Jag zoomar lite till. Helt klart ett vårtecken. En segelbåt med i varje fall en bit av storseglet uppe. (Kanske är båten stulen?) Tycker det skulle vara kallt och fuktigt att ge sig ut nu och segla. Men det finns ju entusiaster. 
Även kanoten får räknas som ett vårtecken.
Vad gäller änderna så finns de ju hela året men nu när det är öppet vatten har det lite enklare med att hitta mat och att kunna simma runt.
Lime! Sur men användbar till mycket.
Lime använder jag ofta då jag lagar asiatisk mat. Ja, till mycket annat också. Men igår kom den till användning i en drink, en mojito 
Mojito är en favorit. Och jag har blivit riktigt bra på att få fram en lagom blandning av sur lime, rom, mynta, sockerlag, sodavatten och rejält med is.
Ringvägen hemma på Söder igår. Och nog är det vått alltid.
En färgglad regnponcho kan i alla fall färgmässigt pigga upp. Och visst gör Marstrand det också. Även i regn.
Jag har gömt mig bakom ett träd och är verkligen riktigt sur. (Min pappa fotograferade i smyg)
Apropå sur så blev jag det igår när jag både såg en påse med skräp utanför papperskorgen.
Och inte blev det bättre av att en gran låg slängs på trottoaren en bit bort. Hur tänker folk. Man kan ju undra.
Det sportsliga utövandet för vår del blev att spela shuffleboard.
Här har Johan, dotter Livs make, förklarat reglerna för oss och vi samlar oss för att starta spelet. (Liv till höger om Johan) Ett roligt firande och spel är i gång. 
Poängen är utsatta på shufflebordet och kommer man närmast kanten och ligger kvar där ger det 5 poäng.
Spelet är igång. Här mitt lag till vänster med dotter Helen och vännen Sara.
Sara i mitt lag ler så det verkar som om min sten gick bra. Motståndarlaget ser mer sammanbitet ut. Ett roligt firande är det och särskilt att göra något lagom aktivt tillsammans.
Hög stämning vid båda borden. I shuffleboard kan gammal som ung vara med. Längst till höger barnbarnen Max 9 år och William 6 år.
I väntan på en sen lunch testar Max och William en sorts tennis. 
Nästan alla samlade vid bordet för en sen lunch. Ja, Johan är med men agerar här fotograf. Ett riktigt roligt firande blev det och gott dessutom.
Vårt firande är slut för denna gång så tack alla för en jättetrevlig eftermiddag. Och visst gör vi om det?
En hel del har hänt i veckan. Det nya året
Undrar om detta byte, att spanska tapas nu blivit italienska tapas har hänt i veckan. Trodde att motsvarigheten till tapas hette antipasti i Italien.
Mer hänt i veckan. Husgaveln på Södermannagatan har fått ny reklam. Längst ner till höger står “hand made media”.
En del skyltar fanns är i Strandhallen på Tyresö-
Hänt i veckan är också att det blev ett trevligt besök i Uppsala med lunch och shuffleboardspel. Själva shufflebordet. Barnbarnet Max är på gång att skicka iväg sin”sten”. (Spelet påminner lite om curling.)
En behovsanpassad dag har övergått i tidig kväll och mörkret har sänkt sig över Stockholm och Södermalm. PÅ andra sidan Hammarbykanalen ligger 
Gardinerna är på plats, sydda i Peking. Och jag är nöjd med bytet. Våren är ju på väg. 
Tulpanerna påminner lite om våren som komma ska.
Tomtar i variation. “Ljustomten” längst till vänster har följt mig i 70 år. Visst är han sliten men han får hänga med ett tag till.
Gick i sena kvällen ut på balkongen och funderade över dagen. Kunde konstatera att en behovsanpassad dag fyllde sin funktion.
God morgon Mariehamn. Och visst känns det som om det kommer att bli en vacker resa hem till Stockholm. Utsikt från vår hytt nyårsdagens morgon.
Här är vi strax utanför Mariehamn och solen ger fint lyster åt kobbarna. En vacker resa hem är jag övertygad om att det blir.
Fyren “Marhällan” speglar sig i solen.
Vi passerar Kobba klintar. Hit kan man sommartid ta sig med en utflyktsbåt från Mariehamn. Ett litet museum finns också här ute. 
En vacker resa över Ålands hav blev det. Och en njutbar soluppgång. (Klockan är här 9.45 svensk tid)
Under dryga en timme är vi omgivna av hav. 
Jag har hämtat min jacka och står kvar ute på däck- Försöker hitta lä för det blåser en del.
Här tidig eftermidddag. Vi har kommit in i innerskärgården och ska snart passera Vaxholm. Här ser man på flaggan att det blåser en del-
Och en vacker resa tillbaka till Stockholm blev det denna nyårsdag. Precis som jag hade hoppats på
Nyårsafton i Stockholm och staden förbereder sig inför kvällens festligheter. Här syns Gröna Lund som är vackert upplyst 
Utsikt mot Skeppsbron i Stockholm från fartyget. Här har förberedelserna länge varit i gång inför de “ner miljövänliga” fyrverkerier som ska skjutas upp denna nyårsafton.
Dags att slå sig ner för kvällens middag. Vi hade valt den något mindre matsalen “Compagniet” och fick ett fönsterbord. (Mörkt ute så vi såg inte så mycket. )
Vår utsikt till middagen denna nyårsafton. Stadsgårdskajen med många som skulle till de olika festligheterna på 
Kvällens varmrätt förbereds av kockarna.
Hummersoppan och chokladfondanten.
Fest var det ombord och härlig stämning. Och roligt med så blandade åldrar som det var.
Maken strax före 12 -slaget. Jackan på för snart ska vi ge oss ut och se fyrverkerierna över Stockholm.
Nyårsafton och fyrverkerier. I år också med mer miljövänliga musikfyrverkerier.
Och jag önskar alla det bästa inför 2020. 
Bild tagen i Torrevieja. Liv till vänster och Helen till höger. Vilken lycka att jag fick förmånen att bli er mamma 1981, i mars. 
San Juan, midsommarafton i Torrevieja. 
Det var vid den här muren ner till stranden, Playa del Cura, jag missbedömde avståndet och trampade fel- Lätt hänt att stuka en fot. 
Vårdcentralen i Torrevieja. Strax efter midnatt gör jag entré. Svårt att veta om foten är bruten eller ej. Men att vricka/stuka en fot gör också rejält ont. 
Att stuka foten gör att rörligheten begränsas- Men jag sitter bra på terrassen.
Och börjar efter hand bli mer rörlig.Kryckan är en god hjälp-