Stockholm

Mer av Södermalm – Lilla Blecktornsparken med omgivningar

16 maj, 2020

Mer av Södermalm ska det bli. I går satsade jag på att titta närmare på det grönskande området runt Lilla Blecktornsparken. En av flera fina parker som finns nära mitt hem här på Söder. Och när jag ändå var i parken blev det också en tur till den närbelägna  och idylliska Metargatan. Här uppe på höjden, strax söder om parken, började man bygga bostadshus på 1920-talelt och det i samband med att en ny stadsplan kom

Mer av Södermalm. Lilla BlecktornsparkenMer av Södermalm. Idag tittar vi bl.a på Lilla Blecktornsparken och området här omkring.

Lilla Blecktornsparken går till största delen parallellt med Ringvägen men man når den också från den södra delen av Katarina Bangata. En gata, med stora hus och små lägenheter. En gata som förr var den i Stockholm där trångboddheten var störst.

Mer av Södermalm

– eller till vardags “Söder”, är en av de fyra stadsdelsområden som finns i Stockholm. (De andra är Kungsholmen, Norrmalm och Östermalm. Men sedan är dessa i sin tur uppdleade i  21 stadsdelar. Någon kanske undrar om Gamla stan men det är en stadsdel som tillhör Södermalms stadsdelsområde.)

Jag tycker att Söder har mycket av det mesta men kanske är det så att en del områden inte är dit man söker sig i första hand. Men idag ska vi titta närmare på ett sådant, området runt Blecktornet. Och ordet blecktorn förekommer i olika namn på platser runt om i Stockholm. Man vet inte riktigt var ordet kommer ifrån, men mycket troligt är att det kommer från de bleck som ofta hustaken var klädda med. En annan förklaring är att ordet kommer från “ett blektorn”,  en byggnad där man blekte tyger till Barnängens textilfabrik som låg i närheten

Mer av Södermalm ska det bli. Här väntar jag i Lilla Blecktornsparken, under en grönskande kaukasisk vingnöt på att regnet ska upphöraMer av Södermalm ska det bli. Men jag får vänta lite. Här har jag sökt regnskydd för en stund under en enorm “kaukasisk vingnöt”. (Nej jag visst inte att trädet hette så. Men det stod på en skylt.) 

Ungefär så här

som på bilden, såg området ut 1902 och stenbyggnaden rakt fram,  med de fyra fönstren, har jag nu till vänster. Och det är just den oregelbundna placeringen av fönstren som gör att man lätt känner igen huset.

Gården “Lilla Blecktornet” hade två bostadshus, arbetarbostäder olika ekonomibyggnader, bodar, stall och vagnsbyggnader. Och en hel del mark ingick. Längst bort i bild skymtar gården Stora Blecktornet. En gård som även den har sin speciella historia och ligger vid en annan park, Stora Blecktornsparken

Lilla Blecktornet  som området såg ut 1902 och i bakgrunden skymtar gården Stora Blecktornet.

Stora Blecktornet. Bild från igår .

Lilla Blecktornet, den här gula byggnaden, är den enda som nu finns kvar, uppfördes 1781 och var tänkt som en bostad åt en av fabrikörerna vid bomullstryckeriet. Sedan slutet av 1800-talet är det Stockholms stad som är ägare till huset.

Och igår den 15/5-2020

I området

har det funnits en hel del olika verksamheter. I slutet av 1600-talet  fanns det en hälsobrunn här och i början av 1700-talet vet man att det fanns ett tobaksspinneri.

Ett ” kattuntryckeri” – ett bomullstryckeri, byggde bröderna  van Broen här 1734. (Ordet kattun kommer från det tyska ordet kattun  som betyder bomullstyg) Fabriken låg nere vid vattnet vid Hammarby sjö, Barnängsområdet.  (En vik av Östersjön några hundra meter söderut från Lilla Blecktornsparken) Till anläggningen hörde också ett stort jordbruk med både mark och byggnader.

Själva parken blev anlagd på 1930-talet och en del av de växter som då planterades finns kvar än idag.

Känner man för att slå sig ner här finns restaurang “Bleck” 

Mer av denna lugna del på Södermalm – Metargatan

finns i bostadsområdet på höjden söder om parken, runt Metargatan. I samband med den nya stadsplanen 1920 bestämde man att den nya bebyggelsen här skulle anpassas efter terrängen. Man drog gatorna efter de gamla träden så att de kunde bevaras och man såg till att  grönskan skulle bevaras både framför hus och på deras gårdar.  Här satsades det också på vackra gatuperspektiv och små parker mellan husen. Området var färdigt 1929 och har behållit sin karaktär.  Gatorna och kvarteren här har alla anknytning till fiske.

Kvarteren runt Metargatan och området här visar mer av det genuina Södermalm Mer av Södermalm. Här kvarteren runt Metargatan. Husen här i området, har mellan tre och fem våningar, saknar hiss och balkonger. Och det är en blandning av både hyresrätter (kötid 40-50 år) och bostadsrätter.

Jag har gått in på en grönskande gård och skymtar  Lilla Blecktornsparken mellan träden. I bakgrunden Sofia kyrka. 

En av flera parker som finns bland husen.

Ett lugnt område

– och hus med många fina detaljer. 

 

30 kommentarer
Stockholm

Skiftande iakttagelser från en sjönära balkong med högt läge.

15 maj, 2020

Gårdagen bjöd på ett skiftande väder här hemma på Söder. Under förmiddagen var det vädermässigt “ömsom vin, ömsom vatten” som gällde. Några kraftiga regnskurar på förmiddagen gjorde tillvaron osäker men eftermiddagen bjöd på en hel del sol. För min del blev det  en långpromenad men denna gång utan paraply och likheten med Mary Poppins föll bort.  Paraplyet var bytt  mot min orangefärgade regnponcho som var betydligt mer praktisk. Eftermiddagen tillbringade jag delvis på balkongen, med en lätt dunjacka på för värme var det liksom inte direkt tal om. Tror inte vår termometer kom upp mer än till +9. Men i lä och i solen var det stundtals riktigt behagligt.

Balkongutsikt västerut mot Hammarbyslussen.  Skansbron är den  lägre  och Skanstullsbron ligger högre upp.  Lugnt och stilla i Hammarbykanalen och några få morgonpigga är ute på sin promenad längs kajerna.

Eftermiddagens händelser var milt sagt skiftande

här hemma på i Norra Hammarbyhamnen på Södermalm. (Och varför området heter så finns att läsa i länken om man vill.) Mycket att titta på är det alltid och scenerna och kulisserna varierar. Ibland utspelar sig mer lugna scener och andra gånger är de fyllda med mer “action”. Och gårdagen var verkligen en blandning.

En svan har lämnat Mälaren och tagit sig en tur ut genom Hammarbyslussen för att vidga vyerna i  Hammarbykanalen. (Saltsjön/Östersjön)

Så kommer då nästa scen i kanalen. Alldeles vid Skansbron och Hammarbyslussen finns en av Sveriges ca 70 sjöräddningsstationer. Här finns också några av de 250 räddningsfarkoster som Sjöräddningen har till sitt förfogande. Inom Sjöräddningen arbetar drygt 2500 frivilliga och med jour dygnet runt och dessa ska vara klara att ge sig av inom 15 minuter.

Absolut skiftande utsikt. Svanen i Hammarbykanalen får sällskap en en vattenskoter från Sjöräddningen. Skiftande utsikt absolut.  Svanen i kanalen får sällskap av en vattenskoter från Sjöräddningen. 

Nästa skiftande scen. En av Sjöräddningens vattenskotrar är på väg att slussa och har last bredvid. Nästa skiftande scen. En av Sjöräddningens vattenskotrar är på väg in i Hammarbyslussen och med någon form av last. Har aldrig sett detta tidigare.

Så plötsligt kommer en fritidsbåt och lägger till en stund vid kajen alldeles nedanför oss.

Här ligger man ju bra. (Men man får bara lägga till här vid kajen en kortare stund) Såg att det var “fika” som gällde. 

En pråm från Skanska passerar och Slussen är öppen. Slussen här är nödvändig eftersom det är en nivåskillnad mellan Mälaren (på andra sidan) och Saöysjön på mellan 70 cm och drygt en meter. Beror lite på hur högt vattenståndet är i Mälaren.

En pråm på väg in i Hammarbyslussen och till höger syns Sjöräddningsstationen. Till vänster den nya glashiss som man kan ta ner till kajen på  Sjöstadssidan/Södra Hammarbyhamnen. (Hör alltså inte lägesmässigt till  stadsdelen Södermalm) Och  fina promenadområden finns även här längs kajerna  och vattnet. 

Sjöräddningstationen i närbild.

 

Mer skiftande! Plötsligt händer något – 

Jag ställer mig upp på balkongen och är beredd med zoomkameran.

Brandbilar har anlänt och parkerar längre bort på kajen. Vad händer?

Jag befinner mig ca 200 meter bort och upp. Kan t.o.m. genom kamerans zoom se att ett av  Kustbevakningens fartyg litter inne i slussen. I övrigt finns räddningspersonal på plats. Jodå, en hel del människor passerade också.

 

Sjöräddningens båt har snabbt lagt ut och kört över till andra sidan. Någon är på väg att hoppa i med en livboj.En olycka hade hänt och jag vet att det hela gick bra.

 

Många iakttagelser blev det under eftermiddagen och tursamt nog höll regnet sig borta.

En händelserik och skiftande efetrmiddag blev det. Och när jag blickade österut såg det väldigt lugnt ut. En händelserik och skiftande eftermiddag blev det. Men när jag blickade österut så det väldigt lugnt ut. Bra så! Dags att fortsätta med min bok.

 

38 kommentarer
Stockholm Trevligheter

Friska fläktar – Och ett uppiggande möte

14 maj, 2020

Vad gör man den onsdag den 13 maj 2020 i Stockholm? Snöblandat regn faller, termometern visar +6 vid lunchtid och det var friska fläktar som rådde. Milt uttryckt.  Jo, man kan ge sig ut. Och det gjorde jag. Helt lätt var det inte. Förutom att hålla avstånd till andra som också var ute skulle jag dessutom hålla reda på ett bångstyrigt paraply. Ett paraply som envisades med att titt som tätt vända sig ut och in. Alltså fick jag ägna mig åt att byta vindriktning och vända tillbaks det. En något tidskrävande sysselsättning eftersom jag knappast kom framåt. Men envis är jag så med paraplyet som en sorts sköld framför mig gick det i alla fall periodvis hyfsat.

Trots friska fläktar och det snöblandade regnet stannade jag till i Kungsträdgården och beundrade blommorna. Trots friska fläktar och det snöblandande regnet stannade jag till i Kungsträdgården för att titta på vackra blommor.

 

Friska fläktar

var det hela vägen från Söder och ner till Kungsträdgården. Jag och paraplyet blåste framåt. Kungsträdgården var tämligen öde och jag stannade till för att ta några bilder. En utmaning eftersom det regnade och jag inte ville blöta ner kameran. Dessutom skulle jag manövrera paraplyet. Och de träd som finns här gav inte mycket skydd mot regn eller blåst.

Kungsträdgården  är en gammal park och redan 1200-talet fanns odlingar här men det var inte förrän på 1800- talet som parken öppnades för allmänheten . Tills dess var det en kunglig park. Denna onsdag är det väldigt gott om plats här…

De friska fläktarna gjorde att Kungsträdgårdens fontäner käckt blandade sig med det snöblandade regnet. De friska fläktarna gjorde att vattnet i fontänen i Kungsträdgården käckt blandade sig med det snöblandade regnet. Tror ingen annan vattning av växterna behövdes denna dag.

Blommorna ser ut att ta både det snöblandade regnet med jämnmod. De kämpar på för att vara till lyst.

Jag lämnade parken och blåste ut på Hamngatan. Med paraplyet framför mig. Tämligen öde här också.  Jag hoppade mellan vattenpussarna och funderde på om jag, likt Mary Poppins ,skulle lyfta från marken och börja sväva fram i tillvaron. Vore något att skåda.

Hamngatan brukar locka många. Men inte denna dag.

Jag blåste över Norrmalms torg och in på Biblioteksgatan. Där lämnade mig för ett tag de friska fläktar som tagit mig hit. Även Norrmalms torg var nästan folktomt. Jag sneddade över torget och blåste in på Biblioteksgatan. Här var det skönt nog lite lä mellan husen och de friska fläktar jag sällskapat med lämnade mig i fred.

Stannade till en stund vid några butiker på Biblioteksgatan. Och en favorit är Georg Jensen så där gick jag in. Så många snygga och stilrena smycken, ljusstakar och mycket annat som finns här. 

Östermalm nästa!

Jag är snart framme vid Stureplan och Sturegallerian där jag ska träffa vännerna Agneta och Ninni. Dryga 5 km är avverkade och efter det att jag lämnade Södermalm, har jag passerat Gamla stan, en del av City på Norrmalm och har nu kommit till Östermalm.  En stadsdel som i mångt och mycket har liknande historia som Södermalm. Båda var från början fattiga och eländiga “malmar,”  alltså områden utanför staden.  Och staden det var från början Gamla stan.

Tanken var att vi skulle promenera ute på Kungliga Djurgården men i det trista vädret var vi inte alls intresserade av att promenera. Däremot lockade en lunch. I området finns en hel del restauranger att välja på men vi valde “Grodan” alldeles i närheten. Direkt utesittarväder kan man inte påstå att det var, men Grodan erbjöd en inglasad del med glest mellan bord och stolar. Dessutom ingick infravärme och filtar. Och ute på verandan var vi endast två sällskap som satt i varsin del.

Agneta och jag valde fiskgryta som serverades med krutonger, aioli och bröd. Här på Grodan ingår fyllning av fiskgrytan om man önskar. Vi orkade inte men det är en fin gest. 

Ninni valde rimmad lax med stuvad potatis och med lite extra hovmästarsås som uppiggande tillbehör.

Det blev en väldigt trevlig långlunch och sm vanligt ett både fint och roligt möte. Vi tre (med respektive) träffades  på en adoptionskurs 1980 och har varit vänner i 40 år. (Våra barn, sex stycken tillsamman, är dessutom födda på  Sri Lanka och fyra av dem har också tillbringa tid på samma barnhem och vi var där i olika omgångar under våren 1981.)

Fina vänner och ett uppiggande möte.   Alltid både roligt och trevligt att ses. Och samtalsämnen finns alltid.

 

34 kommentarer
Stockholm

En viss riktning- Och med en hel del iakttagelser

13 maj, 2020

Vissa dagar lyser promenadinspirationen med sin frånvaro. Ja, inte promenerandet eller promenaderna i sig för jag gillar att ge mig ut. Men ibland är jag lite bekväm och låter fötterna bestämma rutten. Och jag har en känsla av att de nu fallit in i en viss riktning. Kanske mer märkbar de dagar som är kyliga och halv eller helmulna. Fötterna tar liksom det säkra före det osäkra och brukar ta mig med på en trevlig runda, ofta en sväng längs Årstaviken. (En bit av Mälaren som är vår granne) Tror de vet att jag tycker om att gå är.

Jag såg att svanparet som byggt sitt bo vid Årstaviken flyttat till en lugnare del längre västerut. Ett bra val tycker. Här en bit från sitt bo som de nu dolt lite bättre för nyfikna förbipasserande.

 

En viss riktning

låter ju ganska allsidigt och varierat. För ger man sig ut rör man sig ju i en viss riktning. Mot eller från något. Bestämt eller obestämt. Funderade på det igår när mina fötter styrde västerut längs Mälaren och Årstavikens vatten och så alla tider på året.  Här går jag ofta men varierar vägvalet och hamnar ofta bland koloniträdgårdarna högt ovanför den väg som går längs med vattnet.  Och även det jag ser eller snarare lägger märke till varierar en hel del. Vägarna kan vara desamma men scenerna och vad som händer ändras ofta. Så nu går vi och ser vad som är på gång.

Dansbanan "Sprallen" vid Årstaviken är just nu stängd för allmänheten. Men här tränar några stepp. Viktigt både med viss riktning och att hålla avstånd. Alldeles i närheten av oss här på Söder och nere vid Årstaviken ligger dansbanan “Sprallen” .Här tränar några stepp och även där är en viss riktning viktig. (Har steppat lite i yngre år. Jättekul!)  Dansbanan brukar ha öppet en del vår och sommarkvällar men är tills vidare stängd.

Träden ska ansas. Även i detta sammanhang är det viktigt att det sker i en viss riktning och på ett visst sätt.

Fötterna tar mig vidare, några kilometer västerut och till grönområdet vid Tantolunden.

Förutom parken så finns det ett helt område här i närheten på Södermalm som heter Tanto. Och namnet i sig kommer från en man, Hans Tanto, som bosatte sig här i mitten av 1600-talet. Då var Södermalm,fortfarande glest bebyggt  och ansågs ligga utsocknes men en del bebyggelse fanns och hade funnits sedan 1300-talet. Och Södermalm eller Åsön, det ursprungliga namnet,  har en gammal historia-

Tantolunden. Få besökare denna dag. Och man håller avstånd. 

Jag fortsätter en bit till och trots det något, milt sagt, kulna vädret är det ändå en del besökare vid kioskerna strax efter Årstabroarna.

Flera uteserveringar är samlade nära Årstabron. Och med sittmöblerna i en viss riktning. Med utsikt mot vattnet.Här är sittmöblerna placerade i en viss riktning. Med utsikt mot vattnet.

En del av Årstabroarna syns  men kanske fäster man mest blicken på den lite roliga flotten/uteplatsen i vattnet.

Här vänder jag

och går tillbaka hemåt genom koloniområdena. Men jag har en sak kvar att testa innan jag kommer hem. Och det är den nya hissen  man byggt på andra sidan Skansbron. En hiss som ska göra det lättare kunna ta sig ner till kajen vid Fredriksdalsområdet i Södra Hammarbyhamnen. Jag har följt byggandet av hissen hemifrån, liksom mycket annat som händer runt om.Men just när hissen var helt ny startade den inte. Men nu hade jag bättre tur.

Hissen i all sin prakt. Och till vänster i bild ser jag våra hus vid vattnet. Jag går in i hissen och –

– trycker på “nerknappen” . Och ner kommer jag. Ja, upp också. Så nu är den testturen avverkad. Och jag skyndar mig hem. 

 

34 kommentarer
Foto

Kanon – Ordet att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

12 maj, 2020

Kanon är veckans ord att tolka i  Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Vad gäller utmaningen i sig så går den ut på att med bild /och/eller text tolka det angivna ordet. Orden vi fått att tolka är homonymer, ord som stavas och uttalas lika men som har olika betydelser. Det fritt fram för egna funderingar och tolkningar och alla är välkomna att vara med. Och ett “kanonbidrag” blir det men kanon i variation.

En ganska modern kanon som idag finns i Furuviksparken i Gästrikland. En hyfsat modern kanon som finns i Furuviksparken i Gästrikland. Här i parken fanns/finns ett hemligt fort ute på äventyrsön. Detta var förr en kustförsvarsanläggning som skulle skydda Norrlandskusten.

 

Kanon i variation

Ordet i sig har flera olika betydelser  och det är ofta sammanhanget  i sig avgör hur man använder det och den betydelse ordet får.  Men en variant jag inte har med i inlägget är att sjunga i kanon. Alltså en typ av växelsång där man använder en melodi  som motstämma till sig själv.  Jag har testat en del, men inget som lämpar sig för publicering. Så jag tar ett kliv vidare . Till kanoner av annat slag och börjar i Stockholm på Vasamuseet.  Men fler kanonvarianter blir det.

Regalskeppet Vasa

byggdes  Skeppsgården i Stockholm och som då på 1600 talet var det största i landet.  Fartyget var Sveriges stolthet och skulle ut i krig. Men resan blev kort.  På denna jungfruresa 1628 var det fest i stan och mängder av besökare stod vid  kajerna i Stockhplm och  ville se Vasa segla iväg. Ombord fanns förutom alla besättningsmän också många av deras familjer som skulle få följa med ut till Vaxholm och där kliva av.

Vasa  lämnade kajen och vid nuvarande Slussen och hade då  fyra av tio segel uppe. Men en kastvind tog tag i seglen, Vasa lade sig på sidan och började snart sjunka. Detta gick snabbt eftersom kanonluckorna inte var stängda och vattnet forsade in genom dem. Fartyget var också tungt lastat med 64 kanoner , kulor och krut.  De flesta av besättningsmännen och deras anhöriga blev räddade på olika sätt. Och när folk ombord förstod vad som höll på att hända hoppade också många i vattnet.  Men man har uppskattat  att ett 30- tal personer  här miste livet.

Vasa låg på botten i över 300 år innan Anders  Franzén, en sjöofficer med stort intresse för svenska flottans historia lokaliserade Vasa.  Och han fick napp. Napp i form av en bit ek som tursamt nog fastnade när de höll på med sökandet. Men många, långa och stora förberedelser var nödvändiga innan detta gamla, stora och tunga fartyg  kunde Men först i april 1961 kom en liten del av Vasa över vattenlinjen.  Detta ögonblick minns jag så väl för jag var på plats och såg en liten del av Vasa komma ovanför vattenlinjen.  Men tyvärr inga egna bilder från den dagen.

 Vasamuseet och regalskeppet Vasa. Museet är just nu stängt men är i vanliga fall det mest besökta museet i Skandinavien. Mer om regalskeppet Vasa finns att läsa här.

“Kanonslott”

Karlbergs slott. En gammal tavla med en gammal kanon. En tavla med en  gammal kanon som jag har. Bilden är på Karlbergs slott, världens äldsat krigsakademi på samma plats ich i samma byggnader. Idag heter det Miltärhögskolan Karlberg. 

Karlvergs slott har byggnader från 1600-1700-talet. Men den kanon som syns här är mer modern.Karlbergs slott har byggnader från 1600 och 1700-talet.  Men kanonen här är en mer modern variant än den på förra bilden.

Från Stockholm tar vi ett hopp till Spaniens huvudstad, Madrid. Under vistelsen här passerade vi  bl.a. det kungliga slottet och hamnade i diverse festligheter. Här var det uppvisningar av olika slag och vi stannade för att titta.

Kungliga slottet i Madrid. En parad framför slottet i madrid och där en kanon fanns på en vagn som drogs av fyra hästar. Framför slottet i Madrid ingick i paraden en kanon dragen på en vagn av fyra hästar. 

Och kanonen fyrades också av.

Mer kanon

En konfettikanon! Barnbarnet William fyllde fyra år och storebror Max tillsammans med sin pappa skjuter salut. Uppskattat!

Kanonbra! Vilken tårta William fick till sin fyraårsdag. Pojkarnas moster Helen brukar baka deras önsketårtor när de fyller år och det kan vara allt från “Spidreman, Harry Potter, AIK -tårta eller som här en ketchuptårta. Innehållet  i tårtorna bestämmer killarna och allt lagas från grunden. Tårtorna är inte bara konstverk i sig utan också väldigt goda. (Helen är inte konditor utan fysioterapeut/sjukgymnast. )

Kanon! En fantastisk ketchuptårta bakad av barnbarnets moster. Kanon! Både William och alla gäster var imponerade av denna “ketchuptårta”.  (Ingen fyllning av ketchup eller liknande)

Mer kanon! Men nu stavas det med C – Canon. Mina kameror. Men systemkameran är inte med så ofta.

 

 

Titta gärna in här för att se fler “kanontolkningar”

42 kommentarer
Stockholm Trevligheter

Absolut njutbart – Sol, en överraskning och vattenkontakt

11 maj, 2020

Helgen försvann i rask takt. En strålande lördag  blev det och med absolut njutbart innehåll och på olika sätt. Även söndagen såg lovande ut men strålade mindre fram på eftermiddagen när det kom lite regn.  Men i varje fall ingen snö som jag såg att det kommit norrut. Bra så! Men å andra sidan blir vädret som det blir och inget man kan påverka.

På väg till uteserveringen Boule & Berså.  (Bäst att titta på hemsidan efter öppettider. Det är utomhus och alltså beroende av bra väder-) Och vi kom lagom till att Danviksbron öppnade.

Absolut njutbart

blev det denna lördag. Strålande sol och vi hade vår vana trogen tänkt att ta en promenad och avsluta på vårt lite förlängda vardagsrum; Boule & Berså. Och för att komma dit lämnar man Södermalm och går över Danviksbrn och är sedan i grannkommunen Nacka.  För vår del blev det en kortare promenad eftersom barnbarnen med mamma Liv ringde och berättade att de var på tåget och på väg från Uppsala. En rolig och oväntad överraskning. (Gjorde absolut inget med en kortare promenad för en hel del steg hade det blivit under veckan.  En gammal favorit, Monteliusvägen,  utökades med en ny, Pålsundsparken. Och en del annat har det också blivit.)

Boule & Beså. Absolut njutbart en solig vår/sommareftermiddag eller kväll. På Boule & Berså gillar vi både läget och miljön. Absolut njutbart en solig eftermiddag eller kväll.

Mycket att titta på vid Danvikskanalen.

Första parkett vid vattnet.

Det har varit broöppning och då är det flera segelbåtar som passerar.

Så fint att träffa de mina utomhus vid vattnet. Absolut njutbartGänget med “de mina” är samlade. Men storkusinerna saknas. Så roligt och fint att ses!  Och perfekt att kunna ha friheten att få och kunna göra det. Absolut njutbart! 

Barnbarnet William  är fascinerad både av vattnet och de änder som simmar omkring i kanalen. Och av båtarna. För många varianter dyker upp.

En polisbåt är extra intressant.

Glada barnbarn och en lika glad mamma.

Tiden går fort

och fram på eftermiddagen går vi bort till kajen och båtbryggorna vid Saltsjö kvarn. Här lägger pendelbåtarna till och man kan ta “Sjövägen” både in till City/ Nybroplan eller ut mot Djurgården, Nacka strand och till ändhållplatsen på Lidingö. Flera stopp är det på vägen och vanlig biljett för SL (Stockholms Lokaltrafik gäller. Tidtabell finns här.

Bryggan vid Saltsjökvarn och båten mot Nacka strand och Lidingö är på väg in till kajen.

Så kommer också den eldrivna båten Maria som är på väg mot Nybroplan. Och jag vinkar adjö till Liv och barnbarnen.

 

30 kommentarer
Skyltar

Viss rörelse i dagens Skyltsöndag – På och under gång

10 maj, 2020

Söndag! Och dags igen för en rolig ”Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkning. Dagens skyltar/bilder är veckofärska och är från Södermalm i Stockholm och ett par från grannkommunen Nacka får också vara med. Så välkomna till en skyltning med viss rörelse.

Barnängsbryggan passerar jag ofta. Förr var detta ett gammalt fabriksområde men sedan många år tillbaka  är det ett trevligt och omtyckt bostadsområde. Här vid bryggan man också kan ta färjan över till Hammarby Sjöstad eller om man så vill in till Nybroplan i City. 

Viss rörelse

har det blivit för min del del även den här veckan. Och ofta börjar promenaderna hä längs kajen vid Norra Hammarbyhamnen  och Hammarbykanalen där vi bor. (Kanalen är del av Saltsjön/Östersjön)

Vinter och skidåkning i Hälsingland. Och i den gamla affischen kanske viss rörelse kan uppstå vid eventuell skidåkningVisserligen är det vår och en sommar väntar. Men på den gamla reklamaffischen väntar man en vinter i Hälsingland. Och det kan eventuellt  bli viss rörelse i form av skidåkning. 

Och när man är ute och är  i rörelse får man inte glömma bort vätskestoppen.

Tror jag ska anamma detta råd.

Häromdagen gjorde vi en helt ny bekantskap under en långpromenad och det blev ett fint möte. Och man kan stundtals säga att vi var ute i oländig terräng. Men till slut, efter att ha traskat uppför mängder av trappor nådde vi till slut Pålsundsparken. Men att det var en park var inte det första vi tänkte på. Vi såg skylten naturminne och att vi var i naturen begrep vi. Men vad var då ett naturminne. Jo, något dom finns i naturen som behöver skyddas eller vårdas extra. Ett naturminne är en av de äldsta skyddsformerna för natur i Sverige.  Mer att läsa om detta finns här via Naturvårdsverket. Pålsundsberget är alltså ett av de 1500 naturminnen som finns i Sverige. Inom Stockholm stad finns det två naturområden och det andra är Johannesdals flyttblock som finns i Vårberg i södra Stockholm

Viss rörelse krävs för att ta sig fran här i naturminnet i Pålsundsparken. Humor också.Viss rörelse och rörlighet krävdes för att ta oss fram här i naturminnesområdet.  En del humor också.

Pålsundsparken och mitt bland blåbärsriset. Viss rörelse krävs för att ta sig framMitt i naturen och bland blåbärsris  i Pålsundsparken. Även här är det viss rörelse som gäller.

Fortfarande på den västra delen av Södermalm har vi lämnat naturminnet och Pålsundsparken  och  tagit oss vidare till korsningen av Kattgränd och Bastugatan. Här finns en liten skylt som med en pil visar mot Monteliusvägen.

Korsningen Bastugatan och Kattgränd. Det gröna huset här är från 1700-talet.

Idag finns bara en Bastugata

i Stockholm men förr fanns det badstugor och bastustugor både i Gamla stan och i stadsdelarna Norrmalm och Södermalm. Och här längs Södermalms Bastugata fanns det badstugor en bit in på 1600-talet. Men på den tiden hette gatan Berghällsgatan. Hundra år senare blev namnet “Badstugu – ell:r Bergs hells gatorne”.

Kattgränd

ligger passande i kvarteret “Kattfoten” och det finns flera kattkvarter häri områden. (T.ex. Kattrumpan) Dessa “kattkvarter” här på Mariaberget tillhör de äldsta på Södermalm och man vet att bebyggelse funnits här sedan mitten av 1600-talet.

Från Söder till Nacka

Från Södermalms västra delar till de östra och vidare över Danviksbron till grannkommunen Nacka och till “vattenhålet” m.m. det trevliga Boule & Berså. Det är egentligen två klaffbroar som är byggda med en meters avstånd från varandra och har byggts i olika omgångar. Första bron var färdig 1922 och den andra 1956. Och bron skiljer Södermalm och Stockholms kommun från Nacka kommun. Idag tar vi oss vidare nerför trapporna som finns strax efter bron till höger.

Danviksbron är i viss rörelse med broöppning, så att segelbåtarna kan passer. Bron är även den i viss rörelse. Broöppning så segelbåtarna kan passera. (Bron finns också med i en klassisk scen i Lasse Åbergs  “SOS – En Segelsällskapsresa när frun ska hänga i masten.)

Framme. Boule & Beså. En härlig dag i går.  Gäller bara att hitta ett ledigt bord för vi blir sju stycken Och barnbarnen från Uppsala är med. Men vi hittar ett bord och slår oss ner .

Miljön på Boule & Berså får i sig vara en skylt.

Positiva budskap finns det gott om här.

Och med bara några hundra meter till pendelbåtarna vid Saltsjökvarn är det smidigt att ta en sådan antingen man ska både till City eller Nacka strand.

Här är  den nya och eldrivna båten “Maria” i viss rörelse och ska lägga till vid  Saltsjökvarn.

Barnbarnen William 6 år och Max 10 år är fina skyltar i sig med både “Spiderman” och “Converse” (skor)  Här på båten på väg mot stan. Så roligt  det var att ses igen.

 

34 kommentarer
Stockholm

En favorit i Stockholm; Mariaberget – En av många…

9 maj, 2020

I Stockholm har jag flera olika områden som var och en av dem är en favorit. Och de är favoriter på olika sätt. Igår tillkom en ny i samlingen nämligen  den fina Pålsundsparken. En för mig helt ny bekantskap och som med största sannolikhet kommer att bli till en vän. Högt ovanför Riddarfjärden ligger parken. Och när vi ändå var här i “bergsområdena” på nordvästra Södermalm så bestämde vi oss för att ta oss vidare här uppe och nu klättra österut.

Ytterligare en favorit fick vi igår i Stockholm. Pålsundsparken på nordvästra Södermalm. Ytterligare en favorit i Stockholm, Pålsundsparken. Och trots att molnen hopade sig var utsikten över huvudstaden strålande.

Slingan vi gick igår är nästan 10 km och med en del avstickare var vi uppe i 12 km innan vi var hemma. Start och mål med den röda cirkeln. Och igår stannade vi i Pålsundsparken och idag tar vi oss vidare längs den blå streckade linjen.

Ytterligare en favorit i Stockholm

Från Pålsundsparken klättrar vi vidare vi vidare och tar oss fram på smala stigar. Vi är på väg mot Skinnarviksbergen som är Stockholms högsta punkt. Hela 53 m över havet. Här tar vi oss bara förbi i utkanten för att snart nå den gamla gatan Yttersta tvärgränd. Också en favorit i Stockholm.

Vi tar oss vidare på en smal stig  från Pålsundsparken och mot Skinnarviksbergen. 

Vi tar ännu en trappa upp och till vänster ligger Skinnarviksberget.  Och jag konstaterar att det är den tionde sedan vi startade nere vid Riddarfjärden.

Och strax har vi lämnat Skinnarviksberget och kommer ut på Yttersta tvärgränd. Gatan fick sitt namn i slutet av 1600-talet och den här gatstumpen var då den som lång längst västerut av Södermalms tvärgator. Gatan var då mycket längre men när Ringvägen drog fram här i slutet av 1800- talet så blev det bara en liten bit kvar. Området här är väl bevarat och husen är från 1600 och 1700- talet och det känns som en gammal småstad. Husen här berättar om det liv som var i Stockholm under den här tiden

Också en favorit på Södermalm. Området kring gatstumpen Yttersta Tvärgränd. Också på Södermalm. Yttersta tvärgränd och området här omkring med hus från 17 och 1800- talet  är ytterligare en favorit i Stockholm.

Husen här är byggda av sten och trä och har oftast långsidan mot gatan och ett plank med gång eller körväg in till gården. Och inne på gårdarna låg oftast fler bostadshus, bodar, dass, stall och ibland en bagarstuga. Flera av husen renoverades på 1970-talet och moderniserades men man försökte ändå bevara så mycket som möjligt av det gamla.

Monteliusvägen – Nästa favorit

Monteliusvägen är en ca 500 meter lång promenadsträcka uppe på Mariberget på Södermalm, ovanför Riddarfjärden. Planerna på att bygga en promenadväg här uppe har funnits länge med boende i området protesterade. De tyckte och trodde att deras trädgårdar då skulle krympa och att området också skulle bli mer offentligt. Men gångvägen byggdes och 1998 var den klar att ta i bruk. Just namnet Monteliusvägen kommer efter Oscar Montelius, en professor, arkitekt och historiker som hela sitt liv bodde här i närheten, På St. Paulsgatan. Och detta är verkligen en perfekt plats för att blicka ut över Stockholm och kanske ha med en picknick att äta här uppe. (Gott om bänkar och en del bord finns längs promenaden.)

Monteliusvägen är också en favoritMonteliusvägen är också en favorit. 

Längs med Monteliusvägen ligger också ett par mindre parker;  författaren Ivar Lo Johanssons park och skalden/musikern Olle Adolphsons park. Båda har bott i området här.

Riddarholmen och Riddarholmskyrkan skymtar i bakgrunden.

En paus på trädäcket vid Olle Adolphsons park. Och härifrån utsikt över Stockholm åt alla väderstreck.

Stockholms stadshus och delar av City.

Vi går vidare och närmar oss slutet på Monteliusvägen och ska sedan via Slussen promenera vidare tvärs över Södermalm.och hem.

Promenaden längs Monteliusvägen är snart slut. Här har vi Gamla stan framför oss. Men vem vet. Kanske hittar vi ännu en favorit på vägen hem. Framför oss ligger här Gamla stan med Storkyrkan till vänster och Tyska kyrkan till höger. Och vem vet. Vi kanske hittar ännu en favorit på vägen hem.

 

40 kommentarer
Stockholm

Ett nytt möte på en klippa – Pålsundsparken på västra Södermalm

8 maj, 2020

Välkomna med till ett nytt möte och en ny bekantskap, Pålsundsparken. En stor park, som ligger högt uppe på en klippa på västra Södermalm. Igår var det första gången vi var här och det trots alla år i Stockholm. Vi kände oss lite som bergsgetter när vi klättrade upp hit från vattnet nere vid Riddarfjärden. Men om man inte är så mycket för många och branta trappsteg  och trappor  kan man ta “bakvägen” via Heleneborgsgatan.

Vi har hemifrån oss promenerat längs Mälarens vatten och kommit fram till Reimersholmebron. Den bro som från Södersidan leder över till Reimersholme, en av Stockholms stadsdelar.

Vi följde den blå streckade linjen och passerade Tanto, ett stort grönområde/friluftsområde och bostadsområde.Den här gången gick vi förbi Reimersholme och Långholmen för att ta oss upp på berget till Pålsundsparken. 

Vi är på ävg mot ett nytt möte med stannar till och tittar över mot ReimersholmeVi är på väg mot ett nytt möte men stannar till en stund och blickar ut mot Reimersholme.

Pålsundet

har fått sitt namn av att det tidigare varit avstängt med pålar. Och här fanns på 1600- talet en tull, som på många andra platser längs Stockholms vatten. Tull skulle bönderna betala för de varor de tog in i staden, Gamla stan. För det var ju det som var själva staden. För att ytterligare förstärka det hela  byggde man ett högt staket runt staden och mellan Kungsholmen och Långholmen lade man ut pålar i vattnet.

Pålsundet, en del av Mälaren och i bakgrunden Västerbron.

(Västerbron invigdes 1935, är 600 meter lång och går över Riddarfjärden. Bron förbinder stadsdelarna Kungsholmen, Långholmen och Södermalm. Och här uppifrån har man en fin utsikt in över de östra delarna av Stockholm.Strax norr om Långholmen så går landskapsgränsen mellan Södermanland och Uppland.)

Trapporna upp från Söder Mälarstrand som skulle ta oss till vår nya bekantskap, Pålsundsparken och ett nytt möte slulle det också bli. Första delen av de trappor som från Söder Mälarstrand och Riddarfjärden tar oss första biten på väg upp till Pålsundsparken. En ny bekanstskap och tillika ett nytt möte. Och betydligt mer uppför skulle det bli.

Pålsundsparken – ett nytt möte

Man började anlägga parken i början av 1900-talet men det tog sin tid för området var inte direkt så lättframkomligt. Men arbetet med parken blev till sist klart 1932. Innan dess hade man planterat ett 40-tal björkar, dryga 400 prydnadsväxter och mängder av barrväxter. Och åren strax därefter  sådde man man en hel del gräs i klippskrevor och där det så var möjligt. Bänkar kom till och man anlade också ytterligare trappor, de flesta i sten. Från början hette parken Heleneborgsparken och det namnet bestod fram till 1933 då det nya namnet blev Pålsundsparken.

Delvis uppe i Pålsundsparken.  På andra sidan Riddarfjärden (Mälaren) ligger stadsdelen Kungsholmen. Maken spanar uppåt för vi har en bit kvar.

Vi klättrar vidare uppför och ser ett gult hus skymta på andra sidan bergsknallen. Byggnaden är Borgarhemmet,ett både kommunalt och privat äldreboende som drivs av en ideell förening. Huset kallade förr “Gubbhuset” eftersom det då var äldre orkeslösa herrar som bodde där.

Berget här kallas också Gubbhusberget. Här fanns från början av 1800-talet ett stenbrott för stadens gatstenstillverkning. Och de som främst jobbade här var fångar från Långholmens fängelse.

Högst upp på Gubbhusberget. Ett nytt möte med både berget och Pålsundsparken. Gubbhusberget var också ett nytt möte för vår del. Hade aldrig tidigare hört talas om det. Här har vi kommit högst upp och bakom den här klippdelen finns Stockholms Borgarhem.

Stockholms Borgarhem.

Vy ner mot Söder Mälarstrande och in över Stockholm. Stockholms stadshus sträcker ståtligt på sig till höger i bild.

Även Ååslundsberget här uppe blev et helt nytt möte för oss.En mer utplanan del av Pålsundsparken. Konstverket i mitten av gräsmattan kom på plats 1979 är skapat av konstnären Arne Jonesoch heter “Progression”. Den här delen av berget heter Pålsundsberget. Och även det blev ett nytt möte för oss.

Utsikt från Pålsundsberget  i Pålsundsparken mot Kungsholmen. I bakgrunden skymtar de nya skyskraporna, Norra tornen i Vasastan.

Vi tar oss vidare i parken och var glada att vi denna gång inte hade cyklarna med oss. Och i morgon tar vi oss vidare här uppe på höjderna på västra Södermalm.

 

34 kommentarer
Stockholm

Mitt i naturen – Och mellan hägg och syren

7 maj, 2020

Mitt i naturen bor jag inte men jag har den väldigt nära.  Ja, några storskogar är det ju inte tal om men fina grönskande områden finns på bara några hundra meters avstånd. Vatten och båtar likaså. Och vill man ha mer av storstadens brus finns det också alldeles intill. Stockholms Södermalm har mycket av det mesta.
Igår kunde solen inte riktigt  bestämma sig om den ville tränga igenom molntäcket eller inte. Morgonen och förmiddagen bjöd på blå himmel men mitt på dagen började solen att vela fram och tillbaka. Mest tillbaka. Men efter en sen lunchvila var den åter i form och jag bar inte sen att bättra på den egna formen. Tisdagens stadspromenad, från Södermalm till Solna kyrka och kyrkogård, genom de tomma gränderna i Gamla stan och Citys lika tomma gator, gjorde valet lätt. Naturen lockad och välkomnade med skir grönska.

Mitt i naturen befinner jag mig bara ett hundratal meter hemifrån . Några hundra meter hemifrån befinner jag mig mitt i naturen längs Årstavikens/Mälarens vatten.

Mitt i naturen

och jag upptäcker alldeles strax att den ljuva tiden mellan hägg och syren är här. Stockholms gator kändes öde när jag i tisdags gick genom stan men här längs Årstavikens vatten var det stundtals nästan trängsel. Raskt drog jag mig upp från vattnet mot de betydligt lugnare koloniområdena och där var jag nästan ensam. Så skönt.Och här är det lika vackert när man än väljer att gå hit. En vacker höstdag här är lika njutbar som en vår eller sommardag. Men även vintern har sin tjusning här.

Eriksdalslundens koloniområde. Mitt i naturen. Skir grönska och vackra blommor. Vid Eriksdalslundens koloniområde. Mitt i naturen mellan vackra blommor och skir grönska.

Häggen blommar.

Mer hägg. MItt i naturen men med huvudstaden helt nära. Mer hägg!  Mitt i naturen men med huvudstadens puls helt nära.

Jag tar mig uppför trapporna och här uppe  bland de små kolonistugorna och grisade stigarna känns storstan långt borta. Tankarna fladdrar. Minns de gånger jag gått här på väg till Södersjukhuset för att få behandling för mina solskador . Och både då som nu väljer jag helst att ta den här vägen när jag ska dit.

Förgätmigej.

En vit skönhet. Men jag vet inte vad den heter. Kanske någon vet?

Såg i en av koloniträdgårdarna denna vackra rhododendron. En “schneekorone” – snökrona. Fullt utslagen.

En speciell sorts tulpaner. Men vet inte heller namnet på dessa. Hoppas på hjälp av någon som läser.

Picknick mitt i naturen. Med viss distans. Picknick mitt i naturen. Och med viss distans.

För egen del slog jag mig ner på en sten och njöt av blommorna som jag omgavs av.

 

42 kommentarer