Foto Resor utomlands

Vit – veckas ord att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

27 februari, 2018

Vit är veckans ord att fritt tolka i Sannas fotoutmaning, Gems Weekly Photo Challenge. Här finns också veckans övriga bidrag, så titta gärna in.

Utmaningen i sig är att med bild och/eller text – tolka ordet. Fritt fram alltså för egna funderingar. Och alla är välkomna att vara med och tolka orden på sitt sätt. För mig blir det  nu två vitt skilda tolkningar av vit. En mer påtaglig variant och en i form av en vit lögn.

Söndagens soliga väder i mina vita kvarter. Och vitt är det. Kallt dessutom. Minus 10 och det är kallt för att vara här i Stockholm.

Vit är färgen på den frusna Hammarbyknalen.

Även norra Hammarbykajen är vit.

Den vita färgen lyser vackert.

I morse såg det ut så här. Vitt ”all over” och -12 grader

Och färgen är vit...

Bild tagen från vardagsrummet mot Hammarbykanalen (en del av Östersjön) och Hammarbyslussen som leder in i Mälaren.  Jämför med första bilden…

Från snö och kyla här hemma till varmare trakter i Thailand. I ett flyktingläger

Lotusblomman är  tillsammans med orkidén Thailands nationalblomma och via blommorna tar mig i tankarna dit. Inom inom buddhismen symboliserar lotusblomman bl.a renhet, lycka och trofasthet. Och viss lycka och trofasthet fick jag med i min vita lögn.

Året är 1980 och jag befinner mig  under några fuktiga och heta sommar månader långt ute på den thailändska landsbygden, nära gränsen till Kambodja.  Döttrarnas pappa och jag arbetade i ett flyktingläger, ett enormt läger där flera tusen bodde.  Hit till lägret Saekeo kom de män, kvinnnor och barn som haft tur och med livet i behåll klarat sig över minfälten och gränsen  Människor som flytt undan Kambodjas förre diktator Pol Pot (har skrivit om detta och via länken här finns mer att läsa om mitt jobb i flyktinglägret) )och från vietnameserna som 1979 intog Kambodja och skulle ”befria” landet.

Många turer var det innan vi var på plats och jag som medföljande blev lokalt anställd av UNHCR, FNs Flyktingkommissariat. Min uppgift blev att så småningom, med hjälp av en tolk som talade franska och khmer, intervjua de barn och ungdomar som skilts åt från sina anhöriga. Målet var att skapa underlag så att Rädda Barnen, Röda Korset och UNICEF skulle kunna efterlysa föräldrar och hitta dem. Ett svårt jobb eftersom många brutalt avrättats i Kambodja och andra flytt och hamnat i andra läger i Thailand och även tagit sig till andra länder runt om i världen.

En vit thailändsk lotusblommaVacker lotusblomma som  förekommer den i olika färger. De n är både frukt och blomma  och stänger sig nattetid och doftar då inget. Under den ljusa tiden påminner doften om hyacintdofr i ”lightform”.

En vit lögn

Min tolk och hans fru som bodde i en hydda i lägret hade just fått en baby och en fest var tänkt. Men matransonerna var små, mycket begränsade, så att ha en fest kändes avlägset. (Till saken hörde att vi som jobbade i lägret inte fick ta in eller ut varor, vilket min tolk också visste)  Men jag fick en förfrågan om jag inte på något sätt kunde skaffa ett par höns. Jag var väldigt tveksam men så plötsligt fick jag ett uppdrag i en grannby som gjorde att jag fick tillgång  till en skranglig bil med flak och skulle hämta en del medicinska varor till det svenska fältsjukhuset.  Och varorna skulle hämtas i grannbyn, någon mil bort genom djungeln. Här fanns passande nog en butik. Fram kom jag och några direkta vägar var det inte tal om, snarare hjulspår i leran. Varorna hämtades och jag tittade in i butiken. Och tänk, lyckan när jag såg en frysdisk med höns i var total. Tre stycken inhandlades och jag körde tillbaka till lägret Lyckades passera nålsögat. Vakterna tittade bara flyktigt i bilen och hönsen hade jag under ett säte och in i lägret kom jag. Med höns.

Mina västerländska tankar

Tyvärr uteblev en del av min tolks glädje och han hade fullt upp att dölja en del av sin besvikelse. Jag handlade utifrån mina västerländska tankar och köpte djupfrysta höns. Tolken hade nog aldrig mött en djupfryst vara utan hade tänkt sig levande höns. Och givetvis! Hur skulle dessa djupfrysta höns kunna bevaras utan el och kyl. Och snart förstod jag tanken. Han hadet tänkt sig levande höns. Men dessa frysta hönor tinade, lagades till och mättade många. Som tack för mitt försök fick jag en vit orkidé gjord i tyg.  Nu borttappad i olika flytter, men ersatt av en levande.

Orkidéer har jag flera av hemma och i olika färger. Och en vit orkidé finns alltid.  

Repris

Fick det bli på inköpsturen. Jag åtog mig några dagar senare en ny varutransport och i samband med den  lyckades jag få tag på tre levande hönor som jag kunde köpa. Med hönornas ben ihopsurrade placerades de  i en låda  och ställdes in i bilen med ett skynke över. Nu gällde det om nålsögat, vakterna , skulle ta en mer flyktig besiktning av bilen eller ej. Jag hoppades. Och vid frågan om jag had emat med mig så svarade jag ”nej”.  Jag ansåg inte att hönorna riktigt var mat. De kunde ju bli.  Så det blev en vit lögn. Men jag ångrar den inte. (En höna blev till mat och två sparades för kommande behov. )

Under tiden här i flyktinglägret bestämde jag mig för att titta närmare på Kambodja så det blev en resa dit 2011 ”Dödens fält” har jag skrivit om här och mer finns i ett annat blogginlägg, Siem Riep och Kambodja.

 

Du Kanske Också Gillar

42 Kommentarer

  • Svara Christine - 29° 27 februari, 2018 | 15:55

    Vilken fin vit lögn. 🙂
    Och oj så vitt det är i Stockholm.

    • Svara Ditte 27 februari, 2018 | 17:21

      Tack! Ja, den gav både andra och mig glädje.
      Och Stockholm är vitt och väldigt kallt. Alltför kallt i min smak.

  • Svara Eva Hellström 27 februari, 2018 | 16:55

    Så fint du får till veckans tema. Gripande historia om hönorna och flyktinglägret. Du har varit med om mycket förstår jag. Blandat med vackra vinterbilder från Hammarby sjöstad blir detta ett fantastiskt och annorlunda inlägg

    • Svara Ditte 27 februari, 2018 | 17:20

      Tack! Ja, hela tiden här i flyktinglägret finns med mig i olika sammanhang och hur jag med mitt väserländska tänk köpte frysta hönor. Här lärde jag mug mycket.
      Minns så väl när vi kom tillbaka till Sverige och tyckte det kändes ”som en ankdamm” där man klagade över småsaker.
      Nu är det verklig vinter här med kyla och snö så kontratsrena i mitt inlägg blev ju stora.

  • Svara Znogge 27 februari, 2018 | 17:17

    Säga vad man vill men din tanke var verkligen god. Dessutom måste det ha varit lättare med frysta produkter i bilen en levande och kacklande. Men man ser hur olika man tänker. Så många spännande och intressanta erfarenheter du/ni gjort genom livet och det är trevligt att få läsa om dem.

    Kram och god kväll från ett snart vitt Skåne!

    • Svara Ditte 27 februari, 2018 | 17:35

      Visst var min tanke god. Men jag öfrstod ju snart varför det var mer praktiskt med levande hönor. Tack och lov fick jag ju hjälp med att binda fötterna och få dem i en låda. Jag lärde mig mycket under dessa månader och de lemlästade barnen som kom in i lägret efter att ha trampat på en mina kan jag än idag stundtals se framför mig. Och höra deras skrik. Att vara lugn då var en prövning.
      Kram och trevlig kväll.

  • Svara FREEDOMtravel 27 februari, 2018 | 17:22

    Vilken intressant berättelse om hönsen! Lite kulturkrock, men det blev ju bra ändå 😉 Och vilket viktigt jobb du gjorde där!!! Förstår att såna upplevelser sätter sina spår!

    • Svara Ditte 27 februari, 2018 | 17:32

      Tack! Jag hade ju mitt västerländska tänk med mig och visst blev det en kulturkrock. Levande höns? Men jag lärde mig mycket både av den och jobbet här i flyktinglägre. Väldigt mycket som påverkat mig på många sätt.

  • Svara Emma, Sol som sol? 27 februari, 2018 | 17:36

    Nu är det fjärde gången jag börjar om på att skriva en kommentar. Jag läser in så mycket i ditt inlägg! Glädje, vanmakt, frustration, värme, hopplöshet men ändå möjligheter … Du har verkligen ett stort hjärta, Ditte!

    • Svara Ditte 27 februari, 2018 | 17:46

      Tack! Ja, i varje fall ibland. Jag försöker. Och just det du nämner, kan jag än idag känna, att så var det i denna situationen här. Och även i många andra. Jag kan le för jag var så färgad av mitt västerländska tänkande att jag för egen maskin inte kommit på tanken att köpa levande hönor.Men vid lite eftertanke var ju det mest naturligt. Jag var 31 år när jag jobbade här och hade rest en hel del i världen innan. Men jag hade inte varit i kontakt med just denna verklighet där krig och annat skadat människor på olika sätt.

  • Svara Ama de casa 27 februari, 2018 | 18:20

    Fin tolkning och fint gjort där också! En mycket godkänd vit lögn.

    Ha en fin kväll! 🙂

    • Svara Ditte 27 februari, 2018 | 18:36

      Tack! Jag är också nöjd med den vita lögnen. Ibland må de vaar tillåtna. Och det var inte för egen vinning.
      Önskar er en fin kväll. Här är det kallt, nu -12. Brrrr….

  • Svara BP 27 februari, 2018 | 18:46

    Ja, då har jag lärt mig nå’t nytt om dig igen! Vilka uppdrag du har varit med om, helt fantastiskt! Det var betydligt intressantare att läsa om din ”goda gärning” och den fullt berättigade vita lögnen än att kolla snön och känna de 12 minusgraderna som vi också haft idag.
    Du har verkligen varit med om mycket. Vilka minnen du kan leva på nu och sedan på hemmet;-)

    • Svara Ditte 27 februari, 2018 | 20:19

      Ja, det finns en del jag upplevt under åren. Och tiden här som 31- åring i detta flyktingläger med många lemlästade påverkade oss mycket- Min första uppgift var att som volontär vifta bor flugor från operationsbordet på det svenska fältsjukhuset och bistå rent allmänt. Tufft!
      Men efter några veckor blev jag lokalanställd och det var bra att ha franska språket med mig för då blev jag mer användbar. (Även engelskan och tyskan var stundtals gångbart.) Men eftersom Kambodja varit ”franskt” så fanns det överlevande flyktingar som talade franska och som var tämligen högutbildade och fick ”jobba” som tolkar. Min vita lögn här har jag aldrig ångrat. Minnena har jag med mig vidare i livet och erfarenheterna också.

      Det vita här på marken och kylan gör inte heller mig glad och jag kan knappast gå ut. Ansiktet värker och blir illrött.

  • Svara Fia 27 februari, 2018 | 19:10

    Ha ha vilken härlig vit lögn! Envis som du är hämtade du så klart även levande höns!
    Vit är en fin färg, den finaste på orkidéer! Däremot gillar jag inte alls snö och definitivt när den ackompanjeras av kyla.

    • Svara Ditte 27 februari, 2018 | 20:13

      Ja, detta var verkligen en vit lögn. Och jag handlade ju fel. Jag fick inte ta in mat men kunde inte motstå min tolks önskan. Och fler fick ju glädje av både de frysta hönorna och sedan de levande.
      Lotusblommor, orkidéer och värme gillas bättre. Nu är det så kallt att jag knappast ens kan gå ut. Ansiketet värker och jag bli illröd-
      Saknar mina långa promenader.Nu blir det bara så där en 45 minuter och det är för lite.

  • Svara Anne-Mari 27 februari, 2018 | 19:53

    Så interessant innlegg.
    Du er kreativ og finn mange flotte motiv til temaet.
    Kanskje fordi du er på Costa Blanca, den kvite kyst….

    • Svara Ditte 27 februari, 2018 | 20:10

      Tack! Nu är jag tillbaka i Stockholm igen för ett tag och möter vinter och kyla. Men Costa Blanca tycker jag om och det gör jag även med Stockholm.

  • Svara Geddfish 27 februari, 2018 | 20:41

    Oj, så intressant att läsa din blogg idag!
    Den vita lögnen, ja den var berättigad. Vilka uppdrag du varit på, helt fantastiskt otroligt! Men du har din pappas blod i ådrorna, duktiga tös, väjer inte för något!
    Tänk, att få h a varit med om så mycket intressant, äventyrligt, spännande och vackert, som du!
    Vitt, ja här är också vitt, men mest halkiga knölar.
    Stor kram!

    • Svara Ditte 27 februari, 2018 | 22:14

      Visst var den vita lögnen helt ok. Det var ju inte för egen vinning och jag vet att jag beredde många stor glädje. En del har hänt i livet och månaderna här ute i detta flyktingläger var väldigt speciellt. Något vi inte riktigt kunde bearbeta förrän vi var hemma i Sverige igen. Så mycket lidande. Och så mycket glädje.
      Du har nog ärtt där att jag har en del med mig från båda mina föräldrar och pappa mest. Man handlar efter det man tycker är rätt och för att hjälpa andra.
      Stor kram och många tankar.

  • Svara Susjos 28 februari, 2018 | 00:25

    Oj, nu fick jag veta mer om dej, visst inte att du arbetet i flyktingläger! En sån spännande historia!
    ..och vitt, ja det har vi verkligen i Stockholm nu!
    Kram och sov gott!

    • Svara Ditte 28 februari, 2018 | 11:02

      Ja, det finns en hel del i mitt ”akriv”. Och detta med jobb i flyktinglägret här på den thailöndska landsbygden vid gränsen till Kambodja innehöll många utmaningar av skilda slag. Berikande!

      Ja, vitt är det förvisso och så halt….
      Kram och trevlig onsdag.

  • Svara "LillaSyster" 28 februari, 2018 | 09:53

    Burr, tur att man inte bor på en båt!
    Fina blommor.
    Ha en bra onsdag!

    • Svara Ditte 28 februari, 2018 | 11:00

      Vi har ju husbåtarna nedanför, men de eldar på bra så jag tror inte de fryser. Kan nog bli värre när det regnar och fukt kan komma in. Många båtar är ju ganska gamla. Vi bor ju på kajen och det är fint att följa årstidernas växlingar från lägenheten.
      Trevlig onsdag!

  • Svara Eva 28 februari, 2018 | 10:37

    Ett hjärta av guld har du, men det kunde jag lista ut innan fast jag inte mött dig irl …ett inlägg som berör kan jag säga o du skriver så fint o du har varit med om saker som många inte ens kommer i närheten av …här är oxå -10 mkt ovanligt o massa snö ..kram å ha det fint <3

    • Svara Ditte 28 februari, 2018 | 10:58

      Ibland så måste man handla efter vad man tycker är rätt även om det finns vissa regler. Och min handling här var ju inte till skada för någon. Tvårtom! En del har jag upplevt i livet och vissa minnen och händelser består.
      Önskar dig en fin onsdag.
      Kram!

  • Svara Annette 28 februari, 2018 | 10:43

    Vilket viktigt uppdrag och vilket spännande liv du lever! Tur att hönorna höll tyst i lådan, men de brukar tystna när det blir mörkt. Jag skrattade litet för mig själv när jag läste om ditt första försök med hönorna, för mig som har höns och får ägg från dem varje dag var det levande höns jag tänkte på, jag kan nog faktiskt sätta mig in i deras besvikelse när du kom med döda höns, men det ordnade du ju upp 🙂 Fina vinterbilder! Jag var så säker på att vi skulle slippa kyla och snö i år, det kändes verkligen som en toppenvinter, men man skall aldrig ropa hej tydligen. Men, bara att bita upp de sista dagarna av oxveckorna, jag tror att våren kommer nästa vecka 🙂

    • Svara Ditte 28 februari, 2018 | 10:56

      Vad gäller höns så hade min mormor i Norge och farmor på landet i Sverige många av dem. Men just här var jag inne på de frysta. Men ack så tokigt. Allt löste sig och min ”vita lögn” bestod. Nervös var jag för att det skulle höras något kackel.

      Vintern står sig bra här inne i stan också men en hel del snö och kyla. Men i morgon är det ju första mars , så våren får öka takten.
      Ha det gott!

  • Svara KajsaLisa 28 februari, 2018 | 10:45

    Oj vilken historia tänk vi som inte ens äter värphöns längre i Sverige. Jag stor aldrig jag ätit höna. Men känn dig stolt över att du jobbat med det här.
    Sen var bilderna över Hammarbykanalen jättevackra.

    • Svara Ditte 28 februari, 2018 | 10:52

      Tack! Höna har jag nog bara ätit någon gång. För mig känns det segt kött… Men här skulle ett par höns sparas för senare bruk och det hade ju inte de djupfrysta låtit sig göras.
      Jga har många upplevelser och erfarenheter med mig härifrån och just att bo och jobba under ”Mash”liknande förhållande (tv -serien) är speciellt.
      (Mail kommer med lite frågor under eftermiddagen)

  • Svara Anki 28 februari, 2018 | 11:31

    Vackra vintriga bilder från hemma hos dig i Stockholm! Alldeles för kallt just nu!
    Otroligt vilket spännande liv du har haft … och vilken spännande berättelse! Så bra att du lyckades ordna med levande höns också 🙂

    • Svara Ditte 28 februari, 2018 | 13:11

      Vackert är det förvisso, men ack så kallt. Jag kan knappast gå ut för mitt ansikte värker. Inga långpromenader. Tyvärr!
      Mycket har jag upplevt och många minnen finns kvar. Och denna ”vita lögn” blev ju till nytta och glädje för många. Till sist blev det ju levande höns. Men det var en pärs…
      Kram och trevlig onsdag,

  • Svara Violen på Brandholmen 28 februari, 2018 | 16:32

    Jag fastnade direkt för den vita lotusblomman! Den är en ren skönhet! Äntligen har vi fått vinter och vi frossar lite till mans i vita vinterbilder! De blir väldigt vackra i kombination med klarblå himmel!

    • Svara Ditte 28 februari, 2018 | 17:58

      Lotusblommor tucker jag om och de finns ju även i rosa/lila. Vackra de också.
      Vintern är här och visst är det vackert med snön och blå himmel. Men tyvörr trivs inte mitt ansikte med kylan så jag kan inte vara ute sp mycket för närvarande. Saknar mina dagliga långpromenader. Men idag blev det ändå 5 km och med ansiktet invirat i en sjal.

  • Svara Musikanta 28 februari, 2018 | 18:36

    Mycket intressant att läsa om dina äventyr i Thailand. Och om dina insatser för flyktingarna. Måste kännas skönt att ha kunnat hjälpa till och göra så mycket gott för dessa. Förutom att bjuda på höns förstås. 🙂
    Jag föredrar vita orkidéer eftersom jag tycker att de blommar längre än de andra.
    Här är det så mycket snö att skolan i vår lilla by hade stängt idag. Inte har jag varit utom dörren heller eftersom det har varit en mindre snöstorm och väldigt kallt.
    Kram från Ingrid

    • Svara Ditte 28 februari, 2018 | 19:33

      Vad roligt att du uppskattade inlägget. Vistelsen och arbetet i flyktinglägren (var i två) betydde mycket och livet fick, i mångt och mycket, en helt annan dimension. Något som påverkat mig mycket på olika sätt.Jag lärde mig verkligen mycket här, livskunskap.Och att bo på landsbygden, hos en thailändsk familj, mellan risfälten, bidrog med så mycket för mitt fortsatta liv. Jag har många orkidéer här hemma, av olika arter, och dessa är verkliga favoriter. De vita har jag ju särskilda minnen av. dEt var en vit tygorkidé jag fick av min tilk som tack. Tyvärr är den borta men de andra vita få vara fina minnen.
      Kram!

  • Svara Anette 2 mars, 2018 | 13:15

    Har du sett filmen, först dödade de min pappa? Om inte, de den ❤️

    • Svara Ditte 2 mars, 2018 | 13:34

      Har inte sett den. Ser den gärna! Tack för tipset!

  • Svara Helen 3 mars, 2018 | 17:57

    Väldig bra tolkning av temat, på flera sätt. I detta fall var en vit lögn passande. Vad mycket spännande du har varit med om och vilket bra jobb du gjort.

    • Svara Ditte 3 mars, 2018 | 22:23

      Tack! Ja, här skämndes jag inte för den vita lögnen. Ibland känns det helt rätt att tumma lite på bestämmelser.Och en hel del spännande saker har hänt genom åren.

  • Svara Byblixtra 4 mars, 2018 | 16:44

    Fina vinterbilder från kajkanten. 🙂
    Och en sån spännande berättelse om hönorna även om jag tyckte synd om hönorna som fick sina ben fastbundna. Men det är annat synsätt där än här. Inte för att vi är särskilt snälla med hönsen, med tanke på hur de får bo och hur de behandlas i övrigt. Det bästa är ändå när höns får gå lösa och picka och ha sitt hönshus.

    • Svara Ditte 4 mars, 2018 | 18:47

      Tack! Vad gällde hönsen var de bara bundna i benen i drygt en timme, annars had ejag inte kunnat transportera dem i bilen. Sen fick i alla fall ett par picka fritt. Men en blev till mat… (såg inte hur det gick tilll. LIka bra det.)
      Och synen på djur i stora delar av Asien är ju väldigt till djurens fördel om vi jämför med stora delar av västvärlden. Har upplevt just detta på många ställen runt om i Asien att känslan för djur och allt levande är påtagligt- Är ju också en del av buddhismens tankar.

    Kommentera