Antalet turister ökar stort i Spanien och så i även i Torrevieja. I år räknar man med ca 400 000 besökare. Ett tämligen jämt klimat över hela året men hett sommartid. Det är hela året en högst levande stad där stort kulturutbud, gott om restauranger, vacker och tillgänglig strandpromenad, närheten till hav och stränder, samt många fritidsboenden påverkar förstås siffran.
Under juli och framförallt augusti blir det riktigt trångt i stan och på stränder och likaså under påsk – för att under resten av året mer plana ut en del.
För egen del solar jag inte men njuter av att promenera långa sträckor längs stränderna och havet. Ett ”pitstop” i skuggan på en av de många strandrestaurangerna är alltid trevligt. På de stränder som finns inne i stan blir det lätt väldans trångt men tar men sig några km utanför stan (går, cyklar, tar buss eller bil) blir det genast luftigare och där finns också stränder som är mycket längre och bredare.
Den fina breda strandpromenaden, Paseon, lockar alltid till sig besökare. Och här träffar man ofta på vänner.
Olika stränder
Prästens strand, Playa del Cura
Är av stränderna mitt inne i stan. En strand som under högsäsong är väldigt välbesökt och det känns då som om det är ståplats som gäller. Varför stranden fått just detta namn är oklart. Mer klart är att namnet finns med på ett sjökort från slutet av 1800- talet. Historien berättar dock att en av kyrkans män ska ha drunknat här utanför och att namnet på stranden sedan kommit till.
Bild från häromdagen och antalet parasoller och personer på stranden har kraftigt minskat.
Cala de Palangre
En liten stenig strand som ligger i en kurva, Palangre, någon kilometer norrut. Den lilla strnden är uppkallad efter en ”långrev” som de lokala fiskarna använde. (Palangre betyder långrev) här går det bra att bada men det är stenigt både på strenaden och på botten så badskor rekommenderas. Periodvis finns också en hel del tång här.
Med egen solstol och parasoll blir det mer bekvämt.
Playa de Los Locos
I stort sett där Palangerestranden slutar börjar nästa strand, Playa de Los Locos, ”de galnas strand”. En strand som också är mycket välbesökt, men här känns det mer öppet och det blåser ofta en skön bris från havet. Namnet kommer från början av 1900- talet då det här i närheten låg ett psykiatrskt sjukhus.
Playa de Los Locos. Här i lågsäsong och gott om plats.
Playa de la Mata
Drygt fem kilometer norr om Torrevieja ligger den kilometerlånga La Matastranden och själva orten La Mata. Detta är min favoritstrand och hit cyklar eller går vi ganska ofta. Att här slå sig ner på en strandbar i skuggan och sedan passa på att bada passar mig jättebra. Och även om det i högsäsong är mycket folk även här så kan man gå/cykla ännu en bit norrut och antalet bad/solgäster minskar efter hand. Stranden här har fått namnet efter platsen La Mata, en stadsdel i Torrevieja. Ordet La Mata lär komma från en buske, mastixbusken, som förr växte här i området. Området kallas också för Torrelamata alltså tornet vid mastixbuskarna . Och här finns också ett gammalt torn.
Den kilometerlånga La Matastranden är min favorit. Och det även om jag i stort sett inte är på den. (Mina solskador tillåter det inte. )
La Mata stranden är lång.
Tillbaka till Torrevieja och promenaden fortsätter nu söderut genom stan.
Gott om badstegar finns det vid lavaklipporna inne i stan om man vill bada utan att få sand mellan tårna.
Playa de Los Náufragos
Ett par kilometer söderut från centrum av Torrevieja ligger Playa de Los Náufragos, de skeppsbrutnas strand. Här längs kusten där det är tämligen öppet har många skepp förlist under årens lopp när östliga vindar dragit in. Förr fanns inga pirar eller någon hamn för skeppen där de kunde söka lä utan fartygen kunde blåsa upp på land och förstöras.
Och vill man så går det bra att fortsätta gå fler kilometer söderut längs havet för att så småninom komma till de långsträckta stränderna vid Punta Prima.
Även Playa de Los Náufragos är en lång och öppen strand och kantas på många ställen av små barer och restauranger.
Längs strandpromenaden är det alltid fint att slå sig ner. Och inte ett moln och skön sommarvärme. 
På väg till stranden.
På gång i stan.
Samtal på gång.
Väl rustad för en dag på stranden. ”Bohaget” är med. Liknande lass ses flera gånger om dagen. Allt ska hem till lunch vid 14- tiden. Kanske körs det också tillbaka till stranden för ”andra sittningen” sent på eftermiddagen.
Playa del Cura, en av stränderna inne i stan, är fortfarande välbesökt.
Här finns 400 olika fack och vilken gatuadress som har vilket postfack vet man inte. De överensstämmer inte alls med husnumren.
Hvudpostkontoret i Torrevieja på Caballero de Rhodas 55. 
Postutdelningscentralen på Calle Pascual 206. 
Många erbjudande i bilväg. Och denna Lincoln kanske hade kunnat vara något. Lite svår att parkera och ingen cab. Men desto rymligare. Tyvärr inget angivet pris.
Vinerbjudande hos den lokala bodegan. 
Bra om en glömt något.
Här ser trädäcket mer bekvämt ut än de vassa lavaklipporna. 
I varje fall erbjuder även ett litet paraply visst solskydd. 
Här erbjuds lediga parasoller och solsängar så det märks att semestersäsongen håller på att avslutas. 
En havsdusch svalkar –
– liksom stänk från en fontän.
Straffbelagt. Förbjudet med parasoller och utrustning från klockan 02.00 till klockan 08.00
Trots min påkomna förkylning fick det bli en promenad längs havet. Hit dras jag som en magnet.
Dessa småfiskar, boquerones, (ansjovis) kom in som tapas. Inte mina mina favoriter. Men vad gör det? Trevligt hade vi.
Gott om lediga bänkar att slå sig ner på för att samla ihop tankarna. Behövligt ibland. 
Allan Mann, som den pappa jag vill minnas honom. Foto Anders Holmström. (Nu i privat ägo hos mig.)
Barnbarnens händer, en större och en mindre.
Ibland händer det att barnbarnet William får en ”guldtia” framtrollad ur örat av moster. Överraskningemomentet och glädjen går inte att ta miste på. 
Händer som förenar.
Närstridsövningar med pappa i mina unga år (1969) då jag gick på GIH, Gymnastik och idrottshögskoan. Han var specialist inom området och dessa övningar blev till en bok. Här finns också händer som håller och förenar. 
Jag tar semester.
Regn i Stockholm –
– men ovan molnen var det blå himmel-
En del av frukosten ombord. Gott, varierat och rikligt.
God middag; räkor i het currysås spetsad med bl.a. chili, fried rice och ”gong bao ji ding” – palatsväktarens kyckling. Och även den beställde vi med extra sting. 
Våra anvisade platser i en trapp. Men den röda mattan fick väga upp bristen på komfort.
VM träningen ska börja . 
Eleverna uppställda för att få autografer.
Ny cykel.
Här i ett hutongområde i Peking. Hutonger är kvarter med smala, gamla, gränder som finns på flera platser/kvarter i olika delar av stan. Hutongområden kan finnas insprängda bland mer moderna kvarter.
Här är byggandet av Fågelboet, Olympiastadion, på gång. Mer såg vi inte.
En promenad längs kajen på 600 meter för att komma till färjan som går över kanalen till Hammarby Sjöstad, Södra Hammarbyhamnen, som är den mer korrekta benämningen. 
Vår ”hållplats” är Barnängsbryggan och här går och kommer
Färjan ta ca fem minuter över till Sjöstan och på andra sidan ligger Södermlam. Sofia kyrka är ett tydligt landmärke.
Jag går längs vattnet i Sjöstan och över ett par broar innan jag närmar mig dangens andra mål. 
Stannar till på bron över Sicklasjön innan jag fortsätter –
-och här ligger så Nackareservatet, ett stort friluftsområde med fem sjöar och stora friluftsområden.