I morse, strax efter klockan sju, passerade vårt fartyg Amaliaglaciären i södra Chile och i området Patagonien. Verkligen mäktigt att stå ute på däck, väl påklädd, och se denna mäktiga natur med fantastiska formationer. Tyvärr var det ösregn och dimma men under ett par minuter då och då såg vi glaciären. Vädret här ändrar sig minut för minut.
Så här såg det ut i fjorden där vi ankrade i morse klockan 07
Vi startade i San Antonio utanför Santiago de Chile och är nu vid Amaliaglaciären-
Amaliaglaciären
Vi färdas genom södra Patagonien vars isar för 10 000 år sedan fortfarande täckte stora delar av södra Chile. I området finns mängder av fjordar och öar som sträcker sig ända till Eldslandet i Argentina. Här påminner landskapet i en hel del om det som finns på Sydön,vid Milford Sound, i Nya Zeeland och om fjordlanskapet en bit upp i Norge. Amaliaglaciären, också känd som ”Skua Glaciär”, är en tidvattenglaciär och finns i Bernardo O´Higgins National Park. Glaciären har sitt ursprung i södra Patagoniens isfält. Och precis som andra glaciärer på jorden har den mellan åren 1945 och 1996 dragit sig tillbaka, ”krympt”, nästan sju kilometer och detta fortsätter p.g.a. jordens uppvärmning.
Amaliaglaciären i bakgrunden. Jo, det är kallt +7 grader och rejäl blåst.
En liten del av Amaliaglaciären.
Vyerna varierar och man kan i klart väder samtidigt se regnskog, snöklädda bergstoppar och glaciärer. Just idag, i det regniga vädret, låg molnen lågt och sikten var inte den bästa. Men kanske lättar den och jag kan fånga några mer soliga bilder.
Tät dimma skymmer sikten.