Allmänt

Dagen P – Pepparkaksbak, pyssel och andra trevligheter

15 december, 2018

Lördag! Och för mig stundar dagen P – en ”pysseldag” med barnbarnen och huset (lägenheten) kommer att bli välfylld) Nu är ju inte jag den där direkt pyssliga personen men pepparkaksbak ska jag nog få till. Ett önskemål som kommit från  äldsta barnbarnet Max är att även syltkakor ska bakas. Så visst gör vi det. Vad gäller övrigt ”pyssel” i dessa tomtetider så kommer det en grupp handlingskraftiga och pysselintresserade ”assistenter” som är fyllda med kreativa idéer. Och just att ha tur med att få pysselhjälp har jag alltid haft. Hittade här från den 15/12.2008, alltså tio år sedan och när hela Svenska skolan i Peking var i pysslartagen. Jodå, jag hade kvalificerad hjälp då också.

 

Så här såg det ut här hemma för några år sedan med döttrar och barnbarn i julpysseltagen.

 

Så till något helt annat. 

Bilder.  Jag tycker Instagram är roligt och jag  har ett konto där. Och igår fick jag en presentation av vilka nio bilder som där uppskattats mest.

Bild nummer 1 och 9 är från Sandgrund och Lars Lerins permaneta konsthall i Karlstad.

Bild nummer 2 är från London och resan dit med äldsta barnbarnet Max och båda döttrarna.

Bild nummer 3. Här  försöker jag med en ”selfie” men armarna räcker inte riktigt till.

Bild nummer 4 är utsikten från vår balkong hemma på Söder i Stockholm

Bild nummer 5 och 7 är från Kina och kinesiska muren  (Tagna vid olika tidpunkter och olika platser)

Bild nummer 6 och jag fångade solen bakom palmerna på strandpromenaden i Torrevieja.

Bild nummer 8. ???? Tja, inte vet jag.

26 kommentarer
Resor i Sverige

Svensk konstnärskoloni i Arvika – Rackstadmuseet

14 december, 2018

I Arvika finns en hel del att se och uppleva och att detta är en konst, hatverks och kulturtrakt märks tydligt och på flera sätt  sätt. Ett par kilometer från själva  centrum finns Rackstadmuseet som visar svensk konst och konsthantverk med utgångspunkt från en samling konstnärer i Rackstadkolonin/Rackstadgruppen/Rackengruppen. Kärt barn har många namn.

Jag hade tidigare hört talas om både museet och flera av konstnärerna men fick  nu tillfälle att komma hit på besök. Musik och teaterkvällar ordnas här året runt  liksom guidade visningar och föreläsningar. Och under den varma årstiden utgör parken en fin mötesplats.

Rackstadmuseet - Just här bildades en svensk konstnärskoloni

 

Rackstadmuseet och en svensk konstnärskoloni

Rackengruppen, Rackstadgruppen eller Rackstadkolonin –  En svensk konstnärs/konsthantverksgrupp med anknytning till sjön Racken norr om Arvika i Värmland. Här i gruppen kom många kända kontnärer att ingå.  Själva byggnaden, där museet finns, ”Haget” är från 1800-talet och var skulptören och bildhuggaren Christian Erikssons födelsegård. Och alldeles i närheten, i den vackra parken, lät han bygga sin kombinerade bostad och ateljé, Oppstuhage, numer en del av Rackstadmuseet. Men arbete väntade för  Stockholm för Christian Eriksson i sTockholm så Oppstuhage hyrdes ut.  Huset blev konstnärsparet Gustav och Maja Fjæstads bostad. Och detta kom att bli stommen till Sveriges främsta konstnärskoloni, Rackstadkolonin. Besök gärna Museets hemsida om du vill läsa och veta mer både om museet och Rackstadkolonin.

 

Christian Erikssons många statyer finns att se runt om i landet och här finns mer att läsa om honom och hans  verk.

Uppgången till museet med en staty av Gustaf Fjæstad.

Byggnaden, som kommit att bli ett museum, har varsamt renoverats och invigdes  av kung Karl XVI Gustav i juni 1993. I ena flygeln visas den permanenta utställningen med svensk konst från från förra sekelskiftet och tidigt 1900-tal av konstnärerna i Rackstadskolonin.

Gustaf Fjæstad 1868- 1948

och är mest känd för sina målningar av vinter och snölandskap. Men han har även bistått Carl Larsson i arbetet med målningen i trapphallen till Nationalmuseum i Stockholm och även varit medhjälpare till Bruno Liljefors arbete med målningen på biologiska museet i Stockholm. Gustaf kom till Oppstuhage tillsammans med sin hustru Maja  och med sig i bagaget hade de en oviss framtid som konstnärer. Båda var mångsidiga konstnärer och utöver målandet ägnade sig Gustaf åt keramik och försökte sig även på att bygga båtar och fioler. Smide och möbelsnickeri var annat som Gustaf också ägnade sig åt med lyckat resultat. En av hans möbelgrupper finns idag på Thielska galleriet i Stockholm.

Målning av Gustaf Fjæstad

Flicka vid vattnet av Gustaf Fjæstad

Maja Fjæstad 1873-1961

började redan som 11 – åring på konstskola i Landskrona. Senare genomgick hon en gedigen textilutbildning och vidareutbildade sig också inom måleriet. Hon flyttade i slutet av 1800-talet hit  till Oppstuhage med sin make.  Trots stor familj och många vänner som besökte hemmet höll hon fast vid sitt konstnärsskap. Trä och linoleumsnitt med växtmotiv och blev något av hennes signum men också en hel del arbeten i textil-

Kuddöverdrag gjort av Maja Fjæstad

”Faster”, en skulptur gjord i brons finns utanför entrén till Rackestadmuseet. Den är  gjord av skulptören Liss Eriksson.  (Liss Eriksson är son Christian Eriksson, som föddes just här på gården.

På  nedre planet

finns skulpturer, möbler och konsthantverk från trakten som också kommit till från slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet.  Och flera av dessa föremål byts ut under året. Här finns också ett bibliotek med många intressanta konstböcker som man är välkommen att slå sig ner och bläddra i.

Flicka med spegel också gjord av Liss Eriksson.

Keramik av Hilma Persson Hjelm 1877.1953. Lika aktuell idag som den var förr.

 

26 kommentarer
Resor i Sverige

Välkommen till Arvika – En fin stad med stor generositet

13 december, 2018

Det blev ett väldigt fint första möte. Mitt första möte med Arvika. Och jag kände mig genast välkommen av både min vän Tove och staden. Här, i ”hjärtat av Värmland,” finns Arvika som i sig bjuder på en trevlig stadskärna med många små butiker, trevliga restauranger och caféer. Här i stan har man inte bråttom. Området runt Arvika erbjuder rikliga tillgångar till friluftsliv med vandringsleder, kanotleder och mängder av cykelvägar. Arvikatrakten har sedan förra århundradet lockat konstnärer, hantverkare och musiker. Och traditionen lever vidare än idag.

God morgon Arvika!

1 = Arvika. I ”hjärtat av Värmland”. 

Att ta sig till Arvika

är möjligt på många sätt.Många passerar här med bil till och från Norge. ”Värmlandstrafik” svarar för all regiontrafik med bussar och tåg i Värmland. Flygplats finns inte men från Arvika är det ca 15 mil till den internationella flygplatsen Oslo Lufthamn(Gardemoen) i Oslo. Även viss flygtrafik förekommer till och från Karlstad flygplats. Har man båt så har Arvika Sveriges innersta hamn med förbindelse med havet genom olika sjö/ kanal och slussystem. Flera småbåtshamnar för fritidsbåtar finns  i kommunen. Men någon kommersiell båttrafik finns inte för närvarande. Arvika ligger strategiskt längs järnvägslinjen Stockholm – Oslo.  Förutom SJ så finns också Värmlandstrafiks tåg som passerar Arvika. För egen del har jag passerat Arvika många gånger med tåg och bil, men detta blev första gången jag stannade till här. Och nu kom jag med tåg.

Välkommen

med på en kortare tur i och genom Arvika. Arvika  är en liten stad med ca 14 000 invånare och  här det är nära till det som är viktigt i vardagen.; jobb, skolor, natur, och fritidsaktiviteter. (Kommunen är den näst största i Värmland med ca 26 000 invånare.)

Välkommen till en av Arvikas huvudgator. Centrum av stan. Här Kyrkogatan som är en gågata och längs gatan finns butiker, caféer, restauranger och hotell.

I Arvikas centrum finns två stora väggmålningar som skapades i samband med gatukonstfestivalen ”Artscape” 2017. På Hantverksgatan 12 passerade vi ”Pipe Dream” som är skapad av Norman Clan som är två kvinnliga gatukonstnärer från England.

”Pipe Dream”

”Pipe Dream” beskriver konstnärerna som ”En gammal fiskare med en ouppnålig dröm full av oändligt många fiskar och hopp om att fånga nästa stora. I en tid då sjöns surhet stiger och finbalansen i ekosystemet lutasså kan traditionerna från det det förflutna bli ett avlägset minne”.

Vi går vidare till Arvika Konsthantverk, Sveriges äldsta konsthantverksbutik, från 1922. Just nu pågår här en mer julinspirerad utställning . I butiken finns överlag många fina alster från lokala konsthantverkare.

Välkommen in till Arvika konsthantverk på Kyrkogatan 17BPå Kyrkogatan 17B ligger Arvika Konsthantverk. Välkommen in

Keramik, handgjorda mindre trämöbler och linne från Klässbols linneväveri.

Klässbols linneväveri

ligger ca 20 km söder om Arvika och är kunglig hovleverantör och levererar också dukar och servetter till svenska ambassader utomlands och till Nobelfesten. (Vi hann inte med ett besök i fabriken som är öppen för visningar och har försäljning men såg en hel del linne härifrån här i butiken) Klässbols linneväveri startades 1920 och är Skandinaviens enda damastlinneväveri. (speciell vävteknik och i länken beskrivs den)

Fantasifulla väggskåp

Stadsparken

i Arvika kom till 1913 och här finns en fågeldamm, utegym, lekparker som inbjuder till lek och kreativitet, Sveriges längsta pergola (82 m) och mängder av rabatter som sommartid fylls av vackra blommor. I parken, som verkligen är fin, finns många skulpturer att njuta av.  (Arvika är ju en ”skulpturernas stad och många konstnärer har haft och har sin bas här.) Vi går genom parken och fortsätter längs med Glafsfjorden bort mot Såguddens friluftsmuseum..

”Hind med kid” av Arvid Knöppel.  I bakgrunden stadshuset

Stadsparken ligger alldeles vid sjön Glafsfjorden. Och solen lyser denna dag med sin frånvaro…

Såguddens friluftsmuseum

ligger vackert vid  Kyrkvikens strand och  består av ett 20-tal byggnader, från det gamla bondesamhället. Byggnaderna är från tiden mellan 1600 och 1800-talet och kommer alla från västra Värmland. Här finns tidsenliga miljöer med vackra allmogeskåp, möbler, husgeråd samt många målningar. (Sommartid är byggnaderna öppna för besökare.)  GRatis entré och man kan ladda ner en mobilguide för att få veta mer. På området finns också äventyrslekplats, djurhagar där man sommartid kan hälsa på ”böndernas djur,” örtagård och en rik flora med många svenska träd vars namn finns på skyltar. Tackar för det. Och om hungern sätter in eller man blir sugne på fika finns trevliga  Kafé&Kök Nystuga som har öppet året om.

Här på Sågudden ordnas under hela året  olika evenemang där  julmarknader, midsommarfirande, nationaldagsfirande, konserter och  teaterföreställningar är några.

Här ”Storbondegården”

Kafé Nystugan. Här utanför finns små julgranar som barn från olika förskolor smyckat. Varje förskola har smyckat sin egen gran.

Tillbaka mot centrum

styrde vi stegen. Nu hade hungern satt in på allvar. Många timmar sedan frukost. Vi försökte få äta en sen lunch på stadshotellet men  vi var alltför sena. Likadant var det på några andra ställen. Har klockan passerat 15 så är det ju efter den mer vanliga lunchtiden. Men Tove fann på råd. Ett väldigt bra sådant; ”Elins Bakgård” på Magasinsgatan 4. Här andades hela miljön en svunnen tid. Konst och konsthantverk finns att se på och köpa med sig om så önskas och fokus ligger på både miljö och det som serveras. Även här kände jag mig varmt välkommen.

Välkommen till "Elins Bakgård" i ArvikaMysigt och gott på ”Elins bakgård”. Även här känner jag mig välkommen.

Själv bakgården dit dörrarna öppnas vid varmare årstid.

 

26 kommentarer
Resor i Sverige

Arvika i Värmland – Målet för resan

12 december, 2018

Gårdagens tågresa från Stockholm fick en rivstart men när jag snabbt kom på att jag var på fel tåg och kunde byta tåg i Södertälje så gick  resan ”som på räls”.  Och målet var Arvika, en liten stad i västra Värmland. En stad jag tidigare endast passerat med bil och tåg men aldrig direkt stannat till i. Men nu så…

Arvika ligger vackert i västra Värmland, vid Glafsfjorden.På bilden kan man vid en noggrann titt se tre solar som speglar sig i både i Glafsfjorden och järnvägsspåren här i Arvika

Arvika

välkomnade med strålande sol och ett vackert vinterväder. Att ”sola” ska lysa i Karlstad är ju ett begrepp och det gjorde den när vi passerade där också. Och följde med hit. Värmland besöker jag en del i mitt reserelaterade jobb men hitintills har det inte blivit något besök i Arvika. Jag har jag många gånger passerat här med tåg och bil på väg till och från Norge. Men något uppehåll här i stan har det inte blivit. Så nu fick det bli ändring på det och en tur till Arvika blev av. Och orsaken? Jo, min goda bloggvän Tove. Hon lämnade i somras Skellefteå uppe i norr och flyttade hit till Värmland. I Skellefteå besökte jag Tove i juni 2017 i samband med att hon skulle ha vernissage.  Och då blev Skellefteå en ny bekantskap.

Arvika och min goda bloggvän Tove välkomnar. Här välkomnas jag av Tove och ett härligt vinterväder.

Arvika i Värmland är märkt med 1.

Vi ser oss omkring

och eftersom jag ofta dras till vattnet blev det så nu också. Även här i hamnen speglar sig solen så fint. Skulpturen på bilden ,”Torso”, är gjord av Liss Eriksson, som skapat ett 40-tal skulpturer och statyer runt om i landet.  (Skillnaden mellan statyer och skulpturer är inte helt klar  ”en staty är alltid en skulptur, men det är inte alla gånger skulpturer är statyer, till exempel Niki de Saint Phalles färgglada verk utanför Moderna museet i Stockholm och Carl Fredrik Reuterswärds knutna pistolmynning” förklarar Lennart pettersson, universitetslektor vid institutionen för kulturvetenskap på Göteborgs universitet.)

En liten del av Arvikas hamn som är den innersta belägna hamnen i Sverige.

Ett av hamnmagasinen (finns två)och här finns restaurang, hantverksbutiker och utställningslokaler.

Och en lunch i dessa vackra omgivningar kändes helt klart lockande. Sagt och gjort och den mysiga restaurangen ”Bar Bord”uppsöktes. Perfekt läge alldeles vid vattnet och en restaurang som rekommenderas. Även värd en omväg.

Utanför restayrang "Bar Bord" vid Glafsfjorden i ArvikaRestaurang Bar Bord i bakgrunden. Och läget vid Glafsfjorden är så fint. Absolut njutbart denna vackra dag. 

Välkomnande inredning och en lika välkomnande personal.

Dagens lunch för vår del blev rimmad oxbringa och persiljepotatis serverad med grov senap, syrad lök och riven färsk pepparrot. En fräsch sallad serverades före maten och efter serverades  kaffe, liten kaka och en hallonpannacotta . Priset på 119 kr är mycket överkomligt. Billligt skulle jag vilja säga. (Vinet ingick inte i priset…)

En väldigt god lunch och så fint serverad. 

Vi går längs Glafsfjorden

efter vår långa lunchsittning och skymningen sänker sig redan. Glafsfjorden  är en sjö  i Arvikas och Säffles kommuner och ingår i Göta älvs huvudavrinningsområde. Sjön är 26 meter djup och ligger ca 45 meter över havet  vilket tar den till till plats nummer 25 bland Sveriges största sjöar. Glafsfjorden får i Säffle förbindelse med sjön Vänern. Trots namnet är det ingen fjord, men det har varit det. För länge sedan. Runt 7500 år f. Kr. var Glafsfjorden just en fjord i Ancylussjön, ett forntida innanhav och därav sitt långsträckta utseende.

 

28 kommentarer
Foto Resor i Sverige

Kantig – Veckans ord i Gems Weekly Photo Challenge

11 december, 2018

Kantig är ordet att tolka denna vecka i Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Utmaningen i sig är att med bild /och/eller/ text – tolka det angivna ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar. Och alla är välkomna att vara med. För egen del får jag nog även lägga till ett ”l” i veckans tolkning så det blir-klantig.

Stockholms Centralstation tisdag morgon.

Kantig

med har flera synonymer och i dagens inlägg jag tagit fasta på ojämn, tvär, klumpig och ryckig . Jag är på resa västerut i Sverige och starten övergick från att vara lugn (på Centralen) till att bli  fick något ojämn och ryckig. För egen del stod jag för viss klumpighet.

Jag är på Centralen i väldigt god tid och slår mig ner i vänthallen ett tag.

Det är sedan bara att gå rakt ut till perrong nummer 10 och det gör jag också i god tid. Två tåg ska samsas på detta spår, det ser jag tydligt på skylten.Frågan är om det första tåget avgått eller inte  för skyltningen skäcks ner- och nästa tåg med avgångstid 9.10 visas överst.

Klumpig,tafatt och ojämn är några synonymer till kantig. Och det var det att gå på fel tåg. Tågen verkar gå. Ingen självklarhet när man ska ut och resa med SJ. Men det översta tåget dröjer och skylten släcks ner- 

Så plötsligt, någon minut före klockan nio, rullar ett tåg i på perrongen. Inget utrop alls på Centralen angående detta tåg- Och med tanke på den översta släckta skylten kliver jag på i vagn 5 där jag hade en plats bokad.  Jag och en yngling är de enda som kliver på i vagnen och den är i övrigt tämligen tom. Vi hinner bara kliva ombord  så glider tåget ljuslöst ut från perrongen. Före utsatt tid. Fick en känsla av att något inte stämde.

Perrong 10 på Stockholms Central med Stadshustornet i bakgrunden.

På väg

är jag förvisso. Och söderut. Men till vilken ort. Hallsberg verkade ju troligt om det nu var det tåget. En yngre kvinna ombord ser att jag  är märkbart stressad och ringer SJs kundservice. Här var det telefonkö nu på morgonen och väntan kändes extra lång förstås. Min tanke är att hoppa av i Flemmingsberg, söder om Stockholm och byta tåg.  Men å andra sidan bör det gå bra även med Hallsberg.  Om det nu är det tåget som  befinner mig  på. Så äntligen svarar kundtjänst och berättar att det är Hallsbergståget och att det går bra att byta på Södertälje södra till mitt rätta tåg västerut. Även en hjälpsam konduktör dyker upp  och hjälper den förvirrade tanten till rätta.

Tågbyte och tydlig skyltning.

En ”kantig” – och klantig start på resan blev det och jag är en erfarenhet rikare. I övrigt har jag åkt mycket tåg och på olika platser i världen men detta är första gången jag gått på fel tåg.  Ler nu åt den tågresa från Peking till Lhasa i Tibet som vi gjorde  2009, en resa 48 timmar . Och där fanns det ändå vissa språkliga hinder vad gällde transporten. Men allt gick som det var planerat. En helt fantastisk resa och upplevelse.

Tåget kommer i rättan tid och jag hamnar på rätt tåg.

Datorn är med och veckans kantig (a) inlägg publiceras nu när jag passerat gränsen till Värmland. Ja, vart är jag på väg?

 

Titta gärna in här för att se fler av veckans kantiga tolkningar.

 

 

 

42 kommentarer
Kultur Stockholm

Möt världen med ett leende – Och den ler tillbaka

10 december, 2018

Möt världen med ett leende – Och den ler tillbaka;  ”Smile and the rest will follow” är en av utställningar som nu pågår på Fotografiska museet i Stockholm, ett museum, dit jag går ganska ofta. Jag har läst om utställningen och ville gärna se den så söndagens gråväder passade perfekt för ett besök. Och fotografen Jan Hildebrandts bilder och texter grep  verkligen tag i mig. Ordentligt.

Möt världen med ett leende

är en utställning av fotografen Jan Hildebrandt i samarbete med Operation Smile.Under ett års tid har Jan Hildebrandt dokumenterat organisationens arbete i tre länder och på tre kontinenter. I Ghana, Mexico och Filippinerna får besökarna via bilder följa nio barn och vuxna före under och efter den operation som som gett dem ett ”nytt liv”. Alla operationer har utförts av volontärer som gör detta helt utan lön och i samverkan med lokal personal.  Och en operation som tar ett par timmar kan för alltid förändra dessa barns liv.

”Möt världen med ett leende och den ler tillbaka mot dig…Men om ansiktet ses som ett tecken på att du bär på en förbannelse – då kan mötas du av rädsla, hån och utfrysning”. För många barn som föds med läpp, käk eller gomspalt och föds i länder där föräldrar och anhöriga inte har möjlighet att betala operationer blir detta en verklighet.

Möt världen med ett leende - En utställning på Fotografiska i Stockholm som verkligen berör.

Sedan starten 1992 har den medicinska hjälporganisationen ”Operation Smile” samlat in pengar och utfört över 290 000 operationer käk, gomspalts och läppoperationer. I Sverige är det rutin att göra liknande operationer en kort tid efter ett barns födelse .

En möjlighet har skapats

för många barn och deras anhöriga att få ta del av både genemskap och ett nytt liv genom operationen. Att kompetensutveckla sjukvården på plats så att länderna själva på sikt ska kunna ta hand om sina egna patienter  och det utifrån WHO:s riktlinjer .

Några av barnen.

Tänk att som liten få höra detta.

Kevin före och efter sin operation.

Här är Jermy 16 månader från Filipppinerna. Hans mormor berättar att ”de sa att hans misssbildning berodde på en misslycak abort” .

Jeremy med sin pappa före operationen och med mormor efter.

Brian är ett år och är född i Mexico. Hans mamma Yasmin är ung, 17 år och när han föddes blev hon rädd och kände skuld för att hom inte haft råd att ta sina vitamintabletter ordentligt.  Hon säger ”utan operation hade våra liv varit väldigt annorlunda”

Vilken lycka att kunna möta världen med ett leende efter en lyckad gomspaltsoperation. Brian med sin pappa och mamma.

Mer om utställningen ”Smile” finns på Fotografiska museets hemsida och här presenteras även de andra pågående utställningarna. Även dessa såg jag och återkommer till dem.   ”Wonderland” – där modeskaparen Kirsty Mitchell har fotograferat sin både skrämmande och vackra sagovärld.  ”Sthlm Forever, en samlingsutställning över och från Stockholm med bilder av olika fotografer från olika tider. Här är den bild August Strindberg  tagit den äldsta, från 1907-1908 och den nyaste från sommaren 2018.  Hand to handav Paul Hansen och Åsa Sjöström lyfter  med bilder från olika delar av världen kopplingen till det livsnödvändiga behovet av tillgång till  vatten och hygien. (Arvida Byströms utställning ”Inflated Fiction” i rosa och kring identitet och könsnormer passerade jag bara)

 

40 kommentarer
Skyltar

Mat och dryck – Veckans tema i Skyltsöndag

9 december, 2018

Söndag igen och idag den andra advent. Dags igen för en trevlig och rolig ”Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och tolkningen är väldigt fri. I veckans bidrag till Skyltsöndag är det mat och dryck som är temat.

Vy från Stadsgårdskajen mot Slussen i ombyggnad. Här den trevliga restaurang Gondolen i bakgrunden och lyftkranen är belyst som en julgran med stjärna i toppen. 

Restaurang Gondolen

Restaurang Gondolen invigdes redan 1939 samtidigt med det nya KF-huset och Katarinahissen. (Idag stängd) Här uppifrån har man i klart väder fin utsikt över Stockholms inlopp, Mälaren, Slussen och Stockholms innerstad. Namnet Gondolen är inspirerat av passagerargondolen under ett luftskepp. Restaurang Gondolen ligger 33 meter över havet och under den gångbro som leder från Katarinahissens station och till KF huset. Restaurangen upptar också den översta våningen av KF huset och hit kommer man via en hiss från gatan vid Stadsgården, vid Slussen. (En entré finns också uppe vid Mosebacke, Södermalms torg)

 

Skyltsöndag med mat och dryck

Flera av veckans skyltar är hämtade från veckans spontana resa över till Mariehamn med kryssningsfartyget Birka Paradise.

Smörgåsbordet var en traditionell svensk förrätt under 1800- talet men som under 1900-talet kom att kallas för en buffémåltid eller buffé. Ett uppsving för smörgåsbordet  kom på 1960-talet tack vare Tore Wretman känd krögare från bl.a. Operakällaren i Stockholm. Tore Wretman var en av grundarna till den Gastronomiska akademien och var den som värnade om traditionerna i den svenska husmanskosten. mer om husmanskosten och varifrån ordet kommer finns att läsa här.  Han tilldelades också titeln professor 2000.

Mat och dryck - Smörgåsbordet fick under 1960-talet ett rejält uppsving av Tore Wretman.Ett uppsving för smörgåsbordet i Sverige kom på 1960-talet.

Mer mat och dryck. UNder 1800-talet serberades sömörgådbordet som förrätt.På 1800-talet serverades smörgåsbordet som förrätt. Mat och dryck som förrätt.

Redan på 1500-talet fanns smörgåsbordet men då i annan form än idag. Mer dryckesinspirerat.

Skyltar hittade ombord på fartyget.

Så mycket om ”ale vet jag inte. Men det lär vara en överjäst öl med ursprung från England och som idag bryggs över hela världen- Ölen bryggs vid högre temperatur,ca 12 grader. Jästen flyter då upp till ytan och det ger alen dess milda smak och mjuka bubblor. Smaken kan variera och den har låg kolsyrehalt och en kopparaktig färg- (Bartendern berättade)

Tennbägare för öl i variation.

 Härnö Gin (vill du veta mer så tryck på länken) grundades 2011 av Jon Hillgren är Sveriges första renodlade gindestilleri och finns i byn Dala utanför Härnösand. Både 2017 och 2018 har Härnö Gin utsetts till världens bästa.

En läcker flaska tycker jag.

Mat och dryck serveras  på Birka Paradise i många olika restauranger. Här i restaurang ”Terrassen” finns smårätter och dryck i stor variation.

Även här hemma på Söder

har det blivit trevligheter vad gäller mat och dryck. Fredagens eftermiddag bjöd på träff med yngsta dottern i ”Skrapan”, ett mindre men socialt och trevligt shoppingcentrum med trevliga barer och restauranger.

Ett glas bubbel och en bruschetta smakade gott.

Och at påt lördag eftermiddag titta in på restaurang Thaiboat för lite mat och dryck var också uppiggande. Särskilt i det jämngrå vädret.

 

Fler ”söndagsskyltare”  finns här!  Titta gärna in!

 

40 kommentarer
Resor i Sverige

Höjdpunkter från Karlstad och Värmlandsresan

8 december, 2018

Veckan har varit varierande och förra helgens resa till Värmland hade många höjdpunkter. Säffleoperans föreställning av ”Spelman på taket” var fantastisk och minnesvärd.  Besöket på Alsters herrgård (Frödings födelsegård) utanför Karlstad och julmarknaden där var väldigt trevlig och fri från ”krims krams”.  Jag undviker annars  julmarknader men här strosar jag gärna runt. Dessutom är omgivningarna fina och utbudet mer hantverksbetonat. Ett stopp i Karlstad och besök på Sandgrund, konstnären Lars Lerins permanenta konsthall, hör också till en av höjdpunkterna under resan.

Att äta lunch på stadshotellet i denna anrika miljö från slutet av 1800-talet är en av resans höjdpunkter. Stadshotellet i Karlstad ligger vid Klarälven  har anor från 1871. Här blev det ett gott lunchstopp i fin miljö-

Höjdpunkter

under resan fanns det gott om. Och till dessa hör också att det är ett helt annat tempo. Känns inte som om tiden är en bristvara hos de man träffar på eller att folk springer för att hinna. Vänligheten känns påtaglig.

Denna skylt finns utanför stadshotellet. Känns som om Stockholm skulle behöva ta efter.

Alldeles utanför stadshotellet, vid Klarälven, finns statyn ”Sola I Karlstad”. Och ”Sola” är ingen direkt sol, men skiner gör hon.  Hon hette Eva Lisa Holtz och levde mellan 1739 och 1818. ”Sola” var servitris och ägde en krog i Karlstad och var känd för sitt glada och soliga humör. Karlstad kommun har sedan 1989 en sol som sin officiella symbol/logotyp som är ritad av barnboksförfattaren Lasse Sandberg. Men redan 1985 var ”sola” i bruk.

”Sola i Karlstad” är gjord av Herman Reijers och kom på plats 1985.

Klarälven och följer man strandpromenaden här så kommer man efter några hundratal meter fram till Sandgrund.

Besöket på Sandgrund skrev jag om i veckan och då med Lars Lerins tavlor som utgångspunkt. Men i en del av museet, ”Vita  Rummet” brukar det pågå olika gästutställningar. Och just nu är det fotografen Madeleine Forsgren som ställer ut porträtt av de elever som Lars Lerin anordnade en konstskola för och som blev ett tv-program, Lerins Lärlingar. Nya program kommer till våren 2019.

Några bilder denna utställning.

Flera höjdpunkter. Att se porträtten av Lerins lärlingar tagna av MadeleineForsgren och att läsa deras tankar tillhörde också höjdpunkter från Värmlandsresan.resan

 

Och lite mer Lars Lerin fick det bli innan det var dags att lämna både Sandgrund och Karlstad.

 

26 kommentarer
Trevligheter Utflykter

Bra kombination – Kryssning med Birka, skärgård och god mat

7 december, 2018

Att gå ut ”på lokal” och äta lunch eller middag gör vi gärna. Och i onsdags kom vi  spontant på tanken på den bra kombinationen av en middag med en övernattning. Sagt och gjort! Hav och skärgård tycker vi också om, så efter en snabb titt på Birka Cruises hemsida var resan klar. Här ingick också det för mig viktiga tillbehöret. En bra hytt högst upp i fartyget och med stort fönster.

Sen eftermiddag och mörkret har lagt sig över Stockholm. 

En bra

och trevlig tur kom det att bli blev på alla sätt. Och smidigt för oss att nå fartyget nere vid Stadsgården. En buss eller tunnelbaneresa på 15 minuter så är vi på plats. (Om vädret är gynnsamt kan det också ibland bli en uppfriskande promenad på 30 minuter ner till fartyget.) Fartyget skulle avgått klockan 17 men p.g.a. underhållsarbeten ombord blev avgången senarelagd till 20.30.  Men fartygets landgångar var indragna så allt var ändå som om vi ”var på väg” trots att vi låg vid kajen. (Dock inte spelautomaterna för där finns speciella regler)

Bra kombination av middag, upplevelse och avkoppling är det att ta en kryssning med Birka Paradise. paradise för att Birka Paradise ligger fint vid kajen och väntar på sina gäster.

Lugnt och mysigt ombord. Ingen trängsel alls. Det fanns  ca 600 passagerare ombord och som mest kan fartyget ta ombord 1800 gäster. Det finns 700 hytter och alla är över vattenlinjen.  Dryga hälften är ytterhytter och med större eller mindre fönster.

Ett fint vinterlandskap var uppbyggt i den stora bufférestaurangen. Här tittade vi bara in för vi äter helst i à la carte restaurangen.

Mycket lugnt på sina ställen. Och mysigt att sjunka ner en stund i de mjuka skinnmöblerna.

Lugnt var det även i den ljusa baren, Terrassen, uppe på på däck 10. Här finns svenska tapas och goda goda drycker om suget sätter in. En jättestor vinterträdgård med solar (flera konstgjorda) bad och havsutsikt kan man ta del av om så önskas.  Och när vädret tillåter öppnas det gigantiska glastaket. också en fin SPA anläggning, en pool och vilstolar.

Bosse funderar över dryckesbeställningen för vår del. Lugnt här också. Kanske är alla och äter vid den första sittningen.

Kvällens aktiviteter

Vi hade bokat bord i à la carte matsalen till 19.30. och kunde i lugn och ro avnjuta en god trerätters kryssningsmeny.  (De flesta hade nog ätit redan 17.30 ) Till förrätt gravlaxröra, med forellrom, hackat ägg, hovmästarsås serverad på en liten bit kavring och härtill örter från Ekerö på Åland. Till varmrätt valde vi svartpepparstekt hjortfilé med portvinssky, vaniljrostade rotfrukter och persiljerotspuré.  (Varmrökt hälleflundra  med tillbehör fanns som alternativ) Och till dessert äppelkupol med äppelkompott, äppelkräm, färska hallon och honungsrostat mandelspån. Allt var verkligen gott och desserten inte alls söt utan uppfiskande. (Är inte så mycket för söta desserter) Mer om Birkas matkoncept och fartyget  i sig skrev jag om i april då vi var just på en matresa.

God och väl avvägd middag.

Jodå, det blev också lite dans för oss. En riktigt bra orkester, Callinaz, (som vännen Veiken väl känner till) stod för musiken och här var det många 60-70 och 80-tals låtar som spelades. Full fart och jag räknade med träningsvärk i vissa otränade muskler.

Även några juniorer testade dansgolvet.

En del av  skärgården

såg vi torsdag morgon. Sen frukost med fönsterbord. Och här njöt vi av både mat och utsikt när vi sakta gled genom Stockholms skärgård. Och skärgården här tycker jag är vacker. Men än vackrare när det är  varmare och man kan njuta av den utomhus på däck.  Så här kan det se ut i augusti.

Halvgrått ute men glittrigt i matsalen. Ett glas bubbel passade bra till den sena frukosten. 

 

Solen gjorde tappra försök att tränga igenom molntäcket men lyckades bara halvhjärtat. Lyckades gjorde jag. Och vann ett musikquiz ombord. Vinsten?  En ny resa med ”det där lilla extra”.

24 kommentarer
Resor i Sverige

Vi möts igen – Sandgrund, Lars Lerins målningar och jag.

6 december, 2018

Under förra helgens jobbrelaterade resa till Värmland hade vi ännu en gång förmånen att besöka Sandgrund, konstnären Lars Lerins permanenta konsthall, i Karlstad. Ett besök här – är och blir en speciell upplevelse och känsla. Och besöken här känns varje gång som om de vore nybesök.  Tror det nu var sjunde gången jag besökte Sandgrund och även denna gång fanns många ”nya” målningar på plats. Vår kunniga guide, Karin Bodland, också mycket god vän med Lars Lerin, lotsade oss med stor kunskap, humor och glädje bland en del av målningarna.

På vissa av målningarna finns det text. Ibland betyder den något och ibland är det tecken utan betydelse.

 

Vi möts igen

och det är alltid så inspirerande att komma hit till Sandgrund och Lars Lerin.  Tavlorna, ljuset, lokalen och miljön runt om känns välkomnande.  I  somras hade Liljewalchs konsthall i Stockholm en utställning med  målningar och foton av Lars Lerin. Inför utställningen  hade museiechefen Mårten Castenfors fått sig tillsänd en hel container med foton och målningar och det var han som valde vilka alster som skulle ställas ut. Jag såg utställningen på Liljewalchs och tyckte den var bra men i mitt tycke väl mörk. Kanske var det även de mindre och mörkare lokalerna på Liljevalchs som bidrog till mitt tyckande. Men samtidigt är det väldigt bra att Lars Lerins konst blir tillgänglig för fler. Hans tavlor är också ofta på turné runt om både i Norden och på andra platser i världen-

Vi möts igen. Sandgrund, Lars Lerins tavlor och jag. Sandgrund, det gamla danspalatset i Karlstad, vid Klarälven är sedan 2012 Lars Lerins permanenta konsthall-

Mer om Sandgrund och om konstnären Lars Lerin och  har jag skrivit om här.

Vi får en inspirerande introduktion till både Sangrund och Lars Lerin av vår guide Karin Bodland. Vi guidades av Karin Bodland, som med säkerhet , humor och stor kunnighet lotsade vår grupp runt på Sandgrund. 

Lars Lerin

är målare, fotograf och författare. Hur många målningar han gjort som är ”färdiga” vet nog ingen riktigt och många målningar är också samtidigt under produktion. En tavla kan ha årtalen 2009-2017 skrivet på sig och det innebär att tavlan påbörjades  2009 och slutfördes 2017. Dryga 50 böcker är skrivna och det kommer ca en / år.  I böckerna varvar han gärna dokumentära inslag från då och nu i sin berättarform där livet ofta möter konsten.  1983 debuterade han med boken Utpost där bilder och fotografier skildrar hans liv i norska  Lofoten där han bodde under flera år. Med boken ”Naturlära” fick han 2014  Augustpriset i kategorin svenska fackböcker.

"Vi står här och tittar" Fantastiskt att stå här och försöka höra vad björkarna i Lars Lerins målning vill berätta.

Björkar är ett kärt motiv och det är vanligt att Lars Lerin målar med inspiration från de platser han besökt. Mest målar han akvareller men på Sandgrund finns också tidigare oljemålningar han gjort. Konstverken är blandade och har både ljusa och mörka motiv. Bland målningarna finns motiv från Värmland, Lofoten, mycket båtar och sjömän och livet ombord skildras.  (Tror att det var hans morfar/farfar som var sjökapten.) Men även resor runt om i världen till Syrien, Island, Sydamerika, Sibirien, Afrika och andra platser har inspirerat till många målningar.

En björkskog med orange plastband som spärrar av. Varför? Vad finns det där.  Vissa tavlor har inga titlar och Lars Lerin tycker inte de behövs. Viktigt att den egna fantasin får utrymme.

Tavlorna

byts ut då och då och det innebär att det alltid också i praktiken finns nya målningar här. En del av dem reser på turné andra kanske har sålts. (Tavlor säljs inte på Sandgrund utan via auktioner och gallerister.) Men att komma tillbaka hit gör också att man ser nya hädelser och upplever de tavlor man sett tidigare på ett helt annat sätt.

Violer i mängder

Och samma tavla men lite mer i detalj.

En av flera målningar jag inte tidigare sett.  Vi stod  länge här och fascinerades av både ljuset i den och alla i detaljer.

 

 

24 kommentarer