Fredag, den 25 november, sista fredagen i november var kommen och vi firar lite extra. Makens syster fyllde jämna år och att vi skulle ses i Stockholm för att fira lite extra var bestämt sedan länge. Men det kom också att bli ytterligare en sak att fira. Och då för min del. (Om det var värt att fira i förväg vet jag dock inte, men detta med att tänka positivt brukar ju vara fruktbart.)
Globenområdet strax söder om Söder. Här skulle jag träffa en ortopedspecialist på ”Capio Ortopediska huset”.
Vi firar
och det kan en ju göra lite när som. Och sen beror det ju på vad en menar med att fira. Många definitioner finns.Nu var det hos oss en födelsedag vi gärna ville uppmärksamma.Vad gäller jubilaren var och blev det mesta en överraskning för henne
Jag hade en tid på Ortopediska huset klockan 13.20 och innan dess hann M och B (svägerska och svåger) komma. De bor i Mariehamn på Åland och hade redan klockan 07 klivit på båten Rosella för att ta sig till Kapellskär. En resa på drygt ett par timmar och sedan buss till Stockholm. En resa på ytterligare drygt en timme. Så strax efter klockan 11 var de här hos oss. Bubbel och småplock innan en lättare lunch.
För egen del fick jag lämna mitt i lunchen hemma hos oss och bege mig mot mitt besök på ortopediska huset vid Globen/Avicii Arena som den numer heter. Fågelvägen hit är det ca. 2 km.
Besök på Capio Ortopediska huset.
Jag har en längre tid haft rejäla och stora besvär med ryggen som ger mig en hel del smärta. Och som hjälp får jag på rehabträning och har även ett starkt smärtplåster. Men som tillägg till ryggbesvären har det tillkommit rejäl artros i båda höfterna. Så båda åkommorna begränsar mig mycket och ger mig också rejäl smärta. Ryggen är mer komplicerad att åtgärda men att ordna höfterna och en höftledsartros är mer en ”rutinoperation”. Dock med lååååång rehabilitering. Här är det månader som gäller och i sällskap med kryckor.
Capio Ortopediska huset vid Globen/Avicii Arena.
Jag hade förberett mig väl inför besöket och hade 10 punkter nerskrivna. Men jag behövde inte ens ta fram pappret. Ortopeden hade sett mina röntgenbilder av höfter och rygg. Det räckte bra. Ingen rolig syn.
Och en höftledsoperation är mer en rutinoperation än en knepig ryggoperatiion. Resultaten är ocksåoftast bra. Men en vet ju aldrig. Så inpå det nya året blir det alltså dags för att få några reservdelar. Måste vänja mig vid tanken men vet ju att det är många som bytt sin höft. Har även meddelat och medgivit att jag donerar min gamla. Men det som skrämmer mig är att jag måste hålla mig i stillhet ett bra tag. Å andra sidan är alternativen få. Så vi kör. Så visst är detta också något att fira.
Med beskedet om en höftledsoperation stannar jag upp ett tag och samlar mig. Blickar hem till Söder. Sofia kyrka i Vitabergsparken skymtar till Vänster. Tänker att vi firar även detta besked idag.
Kväll på restaurang – på ”Brasserie Godot”
Jag hann hem en stund innan vi skulle vidare och träffas för en gemensam middag på trevliga Brasserie Godot på Östermalm. En restaurang jag hört talas om en del men där jag inte tidigare varit. Spännande. Vi samlades vid Östermalms torg och var en kort promenad senare framme.
Vi passerade Östermalmshallen. Vackert upplyst som vanligt.
Humlegårdsgatan i kvällsbelysning. Snart framme vid restaurangen.
Vårt bord.
Sen kom då beslutet om mat och dryck. Och det var i första hand svägerskans firande. Så ett par flaskor champagne blev det att starta med. En meny med fransk ”touch” och en fin blandning av både fisk, kötträtter och skaldjur.
Vi har fått mat och dryck och vi firar. Så gott! Och väldigt bra service. Fantastisk personal; både engagerad och kunnig.
Valet av maträtterna vi valde varierade; Grillad piggvar, sotad hälleflundra, ”steak frites” (hängmörad svensk entrecote) alla med goda och passande tillbehör. För egen del valde jag en halv grillad hummer, med ett täcke av med saffran, vitlök och fänkål. Så gott! (Gick att få en hel hummer och även kokt om en så önskade och då med aioli och ett par kalla såser. )
Min hummer! Verkligt god. Och den torra champagnen smakade fint till.
Ljusen på bordet var samlade på en rund bricka . Fastnade för ett par ljusstakar som bestod av två ansikten med en cigarett som själva lågan.
Jodå, en dessert tog jag för ovanlighetens skull. Inte alls söt annat än att titta på. Karamellkokta päron, en lätt chokladkräm och rostade nötter.
Min dessert; ”Paris Brest”.
En promenad kändes skönt och vi tog bussen hem från Nybroplan. En resa på 15 minuter hem till Söder.
Och de upplysta älgarna piggar upp i kvällen.
Även hemma var det vackert upplyst. Kunde inte motstå att at ännu en bild från balkongen.
Ett stort beslut att ta, men som sagt det är rutin för dem som ska utföra det. Sen att det är lång rehab efter, det ser jag ju på grannen. Han gjorde väl sin op i januari kanske, det har varit både kryckor och rullator. Korta promenader på några 100 meter, han har stannat utanför och pratat för att sedan vända hem igen. Men nu går ha obehindrat och cyklar och kör bil – ”han har fått livet tillbaka” =) Med din envishet kommer det att bli toppen, det enda är väl att du är som jag……huvudet vill så mycket mer än vad kroppen och fysio säger är okej att göra. Men det är bara att lyssna och göra som de säger. Ens egen målbild kommer med tiden, fast man ibland tvivlar på att den är möjlig att uppnå. Så grattis!
Ja, visst är det. Och jag har tänkt tanken innan besöket men trodde jag skulle behöva argumentera. Men icke. Röntgenbilderna var talande. Och de är bra här på Ortopediska huset.
Ja, när du ser din granne så tänk dig mig som så orörlig. Det gör mig bedrövad. Tänker att om jag är i gott skick innan så ska det gå snabbare med allt. Men med en dotter som har samma yrke som du så har hon tagit ur mig de tankarna.
Just som du skriver; huvudet vill så mycket mer.
Tack för uppmuntrande ord.
Kram!
Måste säga att det var/är betydligt roligare att fira din svägerska med god mat och dryck. Dregel, dregel. Sedan vet jag inte om höftoperationen är nåt att fira. Min husläkare har precis gått igenom en operation för höftartros på ena sidan. Han är 20 år yngre än vi är. Operationen gick bra och han hoppade med kryckor efter två dagar. Ont gjorde det i cirka fyra veckor, men han fick order om att röra på sig. Han var sjukskriven i sju veckor. När han började jobba igen hade han bara en krycka kvar. Nu går han utan kryckor och är helt smärtfri. Så, det är ändå hoppfullt. Han opererades på Orthokliniken i Rosersberga.
Så nu vet du vad som väntar – på ett ungefär alltså. Beundrar dig att du vågar göra operationen. Börjar hålla tummarna redan nu:-)
Det blev trevligt och gott hemma hos oss och det fortsatte i liknande tecken på Brasserie Godot. Så gott! Och väldigt trevlig personal.
För mig är det en lättnad att röntgenplåtarna var talande och att jag i och med operationen kan slippa en del av det onda. Ryggen är svårare att åtgärda och är ju ingen rutinoperation.Så med att få höften åtgärdad och ortopeden funderade hur jag ens lyckades gå och röra mig så mycket som jag gör. Å andra sidan har jag hög smärttröskel och mitt smärtplåster.
Skönt att allt gått så bra för din husläkare och med relativt kort rehab.
Åldern spelar in på rehabtiden och blir längre för oss äldre. Sedan beror det också på vilket man fäster den nya leden och kulan. Och dte i sin tur berör på skelettet och hur stora besvären är.
För min del bedömde ortopedspecialisten att det skulle ta 3-4 månader vilket är bra för min ålder. Har ju god muskulatur och styrka.
Nu har jag önskat att få det hela gjort i början av 2023 men det får vi ju se.
Tack för tummarna.
Fint ni fick fira makens syster med trevlig middag.
Visst är det värt fira att du kan få operera dig och förhoppningsvis få det bättre gällande höftbesvären.
Begränsningar aldrig trevliga men ibland kommer de som ett ”nödvändigt ont”.
Önskar allt ska gå bra för dig framöver.
Ha en fin adventssöndag.
Det var både väldigt gott och trevligt att vi kunde samlas och fira . Och Bistro Godot är en riktigt bra restaurang så det var ett gott val-
Och jag tyckte det var lite vårt att fira att ortopeden föreslog operation efter att ha sett röntgenplåtarna och sett hur illa det är med höfterna. Ryggen är ett kapitel för sig och det är tveksamt om en operation där hjälper.
begränsad blir jag ju ett tag efter operationen men förhoppningsvis kommer en del smärt att försvinna.
Tack för din fina omtanke.
Önskar dig också en fin adventshelg.
Så då så; först av allt så trevligt med god mat o dryck och samvaro kring bordet. Så fina bilder som visar god stämning.
Så blir det en tid av omställning till det du allra helst inte vill, men jag vill tro att du kan med din vilja och envishet kan börja förbereda dig mentalt på att hantera även den perioden av mer stillhet.
Jag håller de vackraste knapparna på dig – och tror mig veta att ett mer stillsamt liv också har sitt att upptäcka.
Varm operativ kram!
Tack! Det blev en väldigt trevlig fredag och med just fin stämning och väldigt god mat.
Besöket på Ortopediska huset blev bra. Hade räknat med att få argumentera lite för min sak, men se det behövde jag inte alls. Röntgenplåtarna talade sitt tydliga språk.
Vet ju att det blir en lång rehab där jag inte vare sig får eller kan röra mig så mycket. Hoppas kunna röra mig mycket innan det blir dags.
Det är den mentala biten jag får jobba med. Kan du se mig sitta still en längre tid.
Det dröjer ju ett tag så jag hinner nog bli klar med det mentala också.
Varm kram
Jag säger nog stort grattis till den förestående höftoperationer. Det brukar bli jättebra och att du inte skulle vara idog med rehabträningen tror jag inte ett ögonblick på. Min väninna fick ett nytt knä innan sommaren och sex veckor senare gick hon utan kryckor eller stavar bland vinrankorna på Arild. Visst är hon fortfarande lite försiktig och lider lite om hon står för länge men den molande smärtan är borta!
Så trevligt det såg ut på restaurangen och maträtterna lät riktigt lockande. Här har vi just vinkat hej då till fyra fd grannar som vi bjudit på glöggmingel och älggryta.
Tack! Jag blev överraskad för jag trodde att jag skulle behöva ta fram mitt papper men mina litade tankar. Men icke! Röntgenplåtarna hade talat. Och det är ju egentlige en rutinoperation som inte är så komplicerad. Min eländiga rygg är betydligt mer utmanande at tgöra något åt.
Fint att höra att din väninna med sitt knä var hyfsat pigg efter sex veckor. Ofta räknar de med att använda två kryckor i 5-6 veckor och lika lång tid med en krycka. Men jag brukar ha bråttom så det har jag nog här också med att komma i gång. Dock inte dumdristig.
Vi hade en riktigt trevlig dag och kväll med god mat och dryck.
Vad trevligt med god middag hos er och glöggmingel.
Önskar er en fin första advent.
Hinna med både läkarbesök och lunch med släkten var inte illa. Om du kall gå genom en operation så kollaupp tider med sjukgymnast snarast, det är kö på sådana med tyvärr.
Häftig bild på Saluhallen, du fick till färgerna bra.
Jag jobbade på. Det blev ju även middag på lokal på kvällen med jubilaren.
Just detta med sjukgymnastik kan vara knepigt. Men jag har förtur till ”Hela kroppen” där jag gått under hösten gått ett par gånger i veckan. Dels kan också Ortopediska husets rehab vara behjälplig.Vet ju att rehabtiden är lång.
Gillar belysningen nu i Stockholm och funderar hur bilderna skulle bli med systemkameran. Får nog ge mig ut och testa. (Visserligen är den kameran gammal men ändå riktigt bra. Tyvärr är den ju tung att ha med sig.)
Grattis till beslutet om operationen. Både att du fick den och att du väljer att göra den. Förstår det blir en jobbig rehabilitering och extra jobbig för dig som vanligtvis är så aktiv. Jag tänker dock att du tack vare din vardagliga rörelse har en stark motivation att få tillbaka rörligheten igen. Mindre smärta är absolut något att fira!
Tack! Känns bra att ortopeden var helt övertygad om operation efter att ha sett röntgenplåtarna och testat rörelseförmågan i höfterna.Och att ständigt ha värk är inget jag vill fortsätta att ha.Och en värk som försämras vecka för vecka. Jag har noga tänkt igenom operationen men valet att göra den var inte svårt. Visserligen vet en inte vad som kan inträffa men så är det ju i vardagen också.
Lång rehabtid är det och den blir ju kämpig. Först 5-6 veckor med två kryckor och sedan lika lång tid med en krycka. Och under tiden mycket rehabträning.Ä andra sidan går jag på rehab redan nu ett par gånger i veckan och det är bra.
Tursamt nog har jag en fördel i samband med operationen genom att musklerna är ”starka”. (Har ju tränat och varit i rörelse i stort sett sedan jag var ett par år.)
Men mentalt blir det knepigt att inte ha fri rörelseförmåga under en lång tid.
Tack för omtanken.
Känner till flera som fått höfterna utbytta. Alla med gott resultat. Knäbyten tycks vara lite mer problematiska. En del har fortfarande ont efter bytet.
Men att hålla sig stilla, det kan bli jobbigt. Eller också går det bra, när man måste.
Vilket firande. Vilka maträtter. Lät så gott!
Ha en fin söndag! Kram
Ja. höfter och knän är lättare än att de ska ge sig på ryggen. Så den lämnar vi därhän. För min del räknade ortopedspecialisten med först 6 veckor med två kryckor och sedan sex veckor med en krycka och hela tiden rehabträning några gånger i veckan. Men jag har bra muskulatur och god styrka i kroppen och det hjälper mycket. Min envishet också och jag tål en hel del smärta.
Just att vara i stillhet blir knepigt. Men att varva hemma här på balkongen med en udde i skärgården är en tanke.
Skönt att nu veta att operationen blir av på det nya året och att ortopeden direkt såg vad som måste göras. Behövde inte alls ta fram mina argument.
En trevligt fredag blev det med olika typer av firanden.
Väldigt god mat och dryck blev det också.
Kram och trevlig första advent.
Lång rehab blir det ju efter en sådan operation men när det är över så blir det ju jättefint att slippa de besvären i framtiden.
Ett fint firande där, underbart.
Ha det fint Ditte.
Visst bir det en lång rehab och att vara i stillhet är ju inte direkt min favoritgren. Men förhoppningsvis slipper jag smärtan sedan i möten. Problemet är att det finns artros i båda höfterna. Men att få en åtgärdad är bra. Ryggen är värre att göra något åt.
Ett trevligt och gott firande blev det.
Önskar dig också en fin första advent.
När jag åkte taxi efter att ha tagit bort gipset på foten fick jag sällskap av en äldre herre som opererat båda sina höfter och knän.
Han var så nöjd och glad , trots lång rehabilitering.
Nu är han smärtfri och tycker han fått livet tillbaka.
Förhoppningsvis blir du lika nöjd 🤗
Tack, Anette! Så glad jag blir att höra detta.
Har ju i sammanhanget med rehab också tänkt mycket på dig. (Vet ju att det handlar om foten men en knepig operation och lång rehab)
Jag hoppas på att detta blir bra. Ryggen kan de inte göra något operativt åt men höften funderar ju att få till. Är ju mer en rutinoperation.
Önskar dig fortsatt god bättring och en trevlig första advent.
Det är så orättvist att artrosen slår till oavsett hur väl man skött sin hälsa under livet. Du som alltid rört på dig mycket, både i ditt tidigare yrke och med alla resor och promenader och cykling etc. och inte bär på överloppskilon drabbas ändå. Jag känner också av mina höfter en del, mest med stelhet i trappor o dylikt, men så får jag ju också skylla mig själv delvis då jag inte brytt mig om att ta hand om min hälsa på bästa sätt eller att gå ner de kilon som vore önskvärda.
Nu är ju jag övertygad om att din envishet blir din räddning när väl operationerna är klara. Och det finns mycket att uppleva även om man inte är så rörlig. Det ordnar sig ska du se, och sen blir du som ny igen, utan smärtor och begränsningar! Kram!
Visst är det! Och någon rättvisa i livet finns inte.Inte vad gäller hälsa heller. Men jag är glad för att ortopedspecialisten efter att ha sett röntgen plåtarna genast föreslog operation. Jag var ju beredd med massor av argument som jag inte alls behövde ta fram.
Tyvärr är det väldigt lång rehab och tänk dig att jag ska vara still i flera månader. Jag tänker här på maken…
Trist att du också har besvär men dina dagliga promenader hjälper ändå till så att du får viss rörelse.
Tack för uppmuntran. Jag behöver den verkligen. Men kan jag bli smärtfri, eller mycket bättre, får jag väl stå ut med eländet på vägen dit dit .
Och säkert hjälper mig envisheten.
kram
Även om det känns jobbigt så här att tänka sig en operation, så är ju inte valet svårt – så Grattis till att det nu blir så och jag är övertygad om att du kommer att må mycket bättre sen!
Härligt firande av din svägerska med en fantastisk meny!
Kram
Jag håller på att ställa in mig mentalt och det jobbiga blir den långa rehabtiden. Är ju van att vara i gång en hel del.
Ryggen är knepig att åtgärda men höfterna är mer rutinoperation och blir jag av med en del värk så är jag nöjd. Jag hade förberett mig väl och tänkte att jag skulle få argumentera för min sak men blev förvånad när doktorn, direkt efter att studerat röntgenbilderna, erbjöd mig operation. Och kan jag ha chans att ha mindre ont så tar jag den.
Trevligt förstås att fira svägerskan och roligt att ses.
Kram
Ett stort försenat grattis till din svägerska M. Hälsa henne och B så hjärtligt från oss!
Det är ett stort steg för dig att ta men det enda steget du kan ta. Så ser jag på det hela, alternativet blir ännu längre stillhet, for ever, om du inte vågar ta det här steget till operation och några veckors stillhet. Vilket jag till min stora glädje märker att du är inne på. Grattis till beslutet Ditte! Sen får du lära dig tålamod ett tag. Jag är säker på att du klarar det bra, du kan ju inte göra så mycket annat ens i det sammanhanget eller hur? Jag tror till och med att du kommer att må bra av att ”stilla” dig lite grann för några veckor, få nya insikter, få ett annat tålamod etc. Stillhet är inte helt fel, man får mera sällskap av sig själv på ett helt annat sätt. Du vet förstås vad jag menar :). Livet är fullt av utmaningar och när den rehabiliteringstiden är över så kan du åter röra dig igen.
Varma tankar och kramar!
Tack! Jag ska hälsa! Så trevligt att de kom hit och firade med oss och med son och hans sambo.
Ja, det är ett stort steg att ta. detta med operation av höften.Men förhoppningsvis ska smärtan dämpas och jag ska kunna leva mer ”normalt” . Och en höftoperation är ju mer en rutinoperation. Min trista rygg är det tyvärr inte mycket att göra åt så den kommer att besvära mig även fortsättningsvis.
Och i stillhet måste jag ju vara ett bra tag efter operationen så den mentala förberedelsen är det bra att starta med.
Vad gäller tålamod är det lika bra att börja träna redan nu på olika sätt.
Jag förstår helt vad du menar ta det lite lugnt. Kanske kan det bli på en udde vid havet.
Visst är livet fyllt av utmaningar. Och jag brukar ta mig an dem.
Kram och tack för din omtanke.