Falklandsöarna

Välkomna till Stanley, Falklandsöarnas huvudort/huvudstad. En liten stad/ort där man får gå långsamt för att inte lämna det lilla centrum som finns. Att komma hit är som att komma till en liten ort på den brittiska landsbygden och det är svårt att tänka sig att man är i Sydamerika och på en ögrupp i Sydatlanten utanför Argentinas kust. (Jag har i ett par tidigare inlägg berättat om mitt möte med pingviner och lite om Falklandsöarna och Stanley. (Länkarna tar er dit om ni vill läsa)

Tidig morgon och vårt fartyg, Star Princess, närmar sig Falklandsöarna och Stanley.

Stanley

eller som orten/staden mer formellt heter, Port Stanley, är liten. Och just den dag vi är här så  pågår en viktig rugbymatch mellan Wales och Storbritannien och det innebär att det är folktomt på gatorna och de sju pubar som finns är välfyllda. Trots att stan är liten finns sjukhus, skolor (för elever upp till 16 år) en stormarknad, bibliotek, ett par caféer och restauranger, en liten polisstation, ett hotell, två kyrkor, några pensionat och gästhem samt en handfull restauranger.

Tydliga skyltar är uppsatta. Och antalet bilar av modell jeep är förhållandevis stort så de kanske behövs.

Några flerfamiljshus såg vi inte till men däremot olika varianter på egna boenden Här en länga med brittiskt inspirerade radhus, “Jubilee Villas”. Dessa hus i tegel skiljer sig från de andra som ofta är byggda i trä och en del med ditsatta plattor. Dessa radhus uppfördes 1892 av en brittisk köpmansfamilj. Själva namnet “Jubilee Villas” syftar på att drottning Viktoria av Storbritannien firade 50 år på tronen just detta år. (Liknande namn och byggnader finns även i Storbritannien.)

Radhuslängan “Jubilee Villas” ligger längs en av de tre huvudgatorna, Ross Road” nära hamnen.

Vi gick några gator längre upp  i stan för att kanske träffa på en pub. Men vi ville också se mer av hus och trädgårdar och kanske också träffa på några husägare. Det gjorde vi inte just här.  Anledningen var troligen att alla var alla var på  puben för att se rugbymatchen.

Genomgående grönt i de små eller större trädgårdarna.

Bostadshusen varierade i storlek och utseende.

Jodå, denna pub liksom de andra var fyllda av entusiaster som höll på England i rugbymatchen. Men Wales vann!

Vi fortsatte

vår vandring efter ett tämligen kort pubbesök. Ljudnivån var hög och matchen oliiiidliligt spännande för de insatta. Vad gällde bilar konstaterade vi att rejäla jeepar stod parkerade vid de flesta hus. Fullt förståeligt  med tanke på avsaknad av vägar strax utanför stan. Ska man ta sig runt och t.ex. se till sina får är det avgörande att ha en bil som tar sig fram över grässlätter som ofta är fyllda med vatten efter allt regnande.

Väg eller inte? Men med en jeep som är fyrhjulsdriven tar man sig fram utan det vi kallar för vägar.

Nere vid havet gick vi mot det  frihetsmonumentet som restes efter Falklandskriget 1982. Ett krig mellan Argentina och Storbritannien. Ett krig som satt har tydliga spår både i Stanley och runt om på öarna. På olika sätt. Här krigade man om Falklandsöarna, Sydgerogien och Sydsandwichöarna (brittiska utomeuropeiska territorier) Kriget startade den 2 april  1982 med att Argentina ockuperade och invaderade Falklandsöarna och Sydgeorgien. Kriget pågick under 74 dagar och här dog 907 personer, varav 255 brittiska soldater och 649 argentinska soldater, sjömän och flygare. Även tre civila dödades av britterna av “misstag”. Konflikten mellan länderna var resultatet av sega förhandlingar om vilket land som skulle ha kontrollen över dessa öar i Atlanten och där Argentina hävdade att de återockuperade sitt egna territorium.

Minnesstenen med följande text: “In memory of those who liberated us “- 14 juni 1983. Här finns också namnen på de britter som stupat inskrivna på olika stentavlor. Och här är det gott om vallmoblommor. Den blomma som sedan första världskrigets skyttegravskrig symboliserar blodsutgjutelsen.

Margret Thatcher finns kvar i Stanley

och är placerad bredvid Frihtsmonumentet. I form av en byst. Hon anses av britterna på Falklandsöarna vara en befriare som beslöt att sända hit brittiska krigsskepp efter Argentinas ockupation. Och det var i stort sett denna händelse som orsakade kriget.

En fram och en baksida.  Margret Thatcher och jag.

Nedanför bysten står; “They are few in number but they have the right to liven peace, to choose their own way of life and to determine their own allegiance” . Alltså fritt översatt  – de är till få till antalet (syftar på befolkningen på Falklandsöarna) men de har rätten att leva i fred, att välja sitt egna sätt att leva på och besluta om sin trofasthet.

Även en gata är uppkallad efter Margret Thatcher och hon är fortfarande väldigt populär på Falklandsöarna.

Den här skylten såg jag i ett butiksfönster. Och helt klart har invånarna på Falklandsöarna stora fördelar av att tillhöra Storbritannien.

Hur är det att bo i Stanley?

Ja, det var något vi ville veta. Rätt som det var hade vi turen att träffa några bofasta. (Troligen var rugbymatchen slut.  Här har man sin egen  valuta, Falklands pund – FK£  och den är värdemässigt som det engelska pundet. (Detta visste vi) Vad gäller jobb så är det högst varierande och arbetstillfällena är inte så många men turismen ger en hel del. Under sommarmånaderna, december till  mars kommer en del kryssningsfartyg och det innebär olika utflykter där lokalbefolkningen står för transporter och guidning. Så turismen är viktig. I övrigt jobbar man med lite av varje.

Även många fartyg som ska till Antarktis gör stopp i Stanleys hamn för att proviantera och ge sig ut för att se mer av öarna. och förstås titta på pingviner som det finns gott om. Butikerna och turistshopparna ger också viss försörjning. Många invånare i Stanley arrenderar marker på andra öar och utanför stan och har mängder av får. Här är det frågan om tusentals . I princip all mark används till fåren.  En liten flygplats finns och sysselsätter en del och så även fisket. Även hamnen har en hel del anställda.

The Gouvernment house, “stadshuset”.  Här finns polis, ambulans  och den lokala förvaltningen.

Jag undrade

hur skolgången fungerade här i Stanley och ute på öarna. Barnen som bor i eller nära stan har skolgång här från det de är 5 år och upp till 16. Men för barnen ute på öarna är det annorlunda. Då kommer en lärare hem till en familj med barn och bor där i två veckor. Efter två veckor reser läraren vidare till nästa familj och föräldrarna har då ansvaret för hemuppgifterna.  Och efter två veckor kommer en ny lärare och stannar i sin tur i två veckor. Läraren är då inneboende hos familjen. (Vill till att kemin stämmer…)

Från det att barnen ute på öarna fyller nio år flyttar de in till stan och går då på en internatskola och reser ev. hem varje helg. Men resorna ut till öarna kan ta upp till 10 timmar så ibland blir hembesöken färre. Från 16 års ålder är det skolgång, college och internatskola i Storbritannien som gäller. Och den, precis som annan skolgång på Falklandsöarna ,betalas av brittiska staten. Även universitetsstudier i Storbritannien kan bekostas av brittiska staten. Alla falkländare är sedan 1983 fullvärdiga brittiska medborgare och har brittiska rättigheter och skyldigheter.

Vad vi tyckte om Falklandsöarna

Väldigt intressant och extra roligt att besöka en plats dit inte så många tar sig. Inte direkt ett charterresmål och det gillade vi särskilt mycket. Och livet här ute på öarna i Sydatlanten är väldigt brittiskt men ändå så långt från Storbritannien. Många har bott här i generationer och trivs med sitt liv här. Vi tyckte stoppet här var jättebra och fick ut mycket av det.

Och givetvis får en pingvin avsluta besöket här på Falklandsöarna.

Att göra i Stanley och på Falklandsöarna

Bra att i förväg höra av sig och boka ev. turer för kommer man samtidigt med kryssningsfatygen är mycket uppbokat i förväg.

Besöka pingviner på olika platser och enklast är det med en organiserad utflykt. Flera bolag som ordnar dessa finns i hamnen.

Ta en tur till “Kelp Point”, ca 1,5 h resa från Stanley för att besöka sjöelefanter som beroende på säsong finns här.

Olika vandringar bokas också i hamnen och flera företag finns att välja på.

Besöka det historiska Dockyard museet inne i stan som har  en samling av sjöhistoriska föremål.

Ett  besök på någon av de lokala pubarna.

Fisketur och en tur till sjöss för att ev. se albatrosser

Strosa runt och Ta in  miljön i stan som både känns välbekant och annorlunda på samma gång.