Resor utomlands

Stanley, Falklandsöarnas huvudort – Välkomna hit

14 mars, 2019

Välkomna till Stanley, Falklandsöarnas huvudort/huvudstad. En liten stad/ort där man får gå långsamt för att inte lämna det lilla centrum som finns. Att komma hit är som att komma till en liten ort på den brittiska landsbygden och det är svårt att tänka sig att man är i Sydamerika och på en ögrupp i Sydatlanten utanför Argentinas kust. (Jag har i ett par tidigare inlägg berättat om mitt möte med pingviner och lite om Falklandsöarna och Stanley. (Länkarna tar er dit om ni vill läsa)

Vårt fartyg "Star Princess" närmar sig Falklandsöarna och hvudorten Stanley.Tidig morgon och vårt fartyg, Star Princess, närmar sig Falklandsöarna och Stanley.

Stanley

eller som orten/staden mer formellt heter, Port Stanley, är liten. Och just den dag vi är här så  pågår en viktig rugbymatch mellan Wales och Storbritannien och det innebär att det är folktomt på gatorna och de sju pubar som finns är välfyllda. Trots att stan är liten finns sjukhus, skolor (för elever upp till 16 år) en stormarknad, bibliotek, ett par caféer och restauranger, en liten polisstation, ett hotell, två kyrkor, några pensionat och gästhem samt en handfull restauranger.

Tydliga skyltar är uppsatta. Och antalet bilar av modell jeep är förhållandevis stort så de kanske behövs.

Några flerfamiljshus såg vi inte till men däremot olika varianter på egna boenden Här en länga med brittiskt inspirerade radhus, “Jubilee Villas”. Dessa hus i tegel skiljer sig från de andra som ofta är byggda i trä och en del med ditsatta plattor. Dessa radhus uppfördes 1892 av en brittisk köpmansfamilj. Själva namnet “Jubilee Villas” syftar på att drottning Viktoria av Storbritannien firade 50 år på tronen just detta år. (Liknande namn och byggnader finns även i Storbritannien.)

Radhus i STanley som har en tydlig brittisk byggnadsstil och även byggdes i slutet av 1800-talet av en brittisk affärsman. Radhuslängan “Jubilee Villas” ligger längs en av de tre huvudgatorna, Ross Road” nära hamnen.

Vi gick några gator längre upp  i stan för att kanske träffa på en pub. Men vi ville också se mer av hus och trädgårdar och kanske också träffa på några husägare. Det gjorde vi inte just här.  Anledningen var troligen att alla var alla var på  puben för att se rugbymatchen.

Genomgående grönt i de små eller större trädgårdarna.

Bistadshusen i Stanley är enfamiljshus och ofta byggda i trä. Bostadshusen varierade i storlek och utseende.

En av pubarna i Stanley och den är välfylld. Rugbymatch mellan Wales och England pågår. Jodå, denna pub liksom de andra var fyllda av entusiaster som höll på England i rugbymatchen. Men Wales vann!

Vi fortsatte

vår vandring efter ett tämligen kort pubbesök. Ljudnivån var hög och matchen oliiiidliligt spännande för de insatta. Vad gällde bilar konstaterade vi att rejäla jeepar stod parkerade vid de flesta hus. Fullt förståeligt  med tanke på avsaknad av vägar strax utanför stan. Ska man ta sig runt och t.ex. se till sina får är det avgörande att ha en bil som tar sig fram över grässlätter som ofta är fyllda med vatten efter allt regnande.

Väg eller inte? Men med en jeep som är fyrhjulsdriven tar man sig fram utan det vi kallar för vägar.

Nere vid havet gick vi mot det  frihetsmonumentet som restes efter Falklandskriget 1982. Ett krig mellan Argentina och Storbritannien. Ett krig som satt har tydliga spår både i Stanley och runt om på öarna. På olika sätt. Här krigade man om Falklandsöarna, Sydgerogien och Sydsandwichöarna (brittiska utomeuropeiska territorier) Kriget startade den 2 april  1982 med att Argentina ockuperade och invaderade Falklandsöarna och Sydgeorgien. Kriget pågick under 74 dagar och här dog 907 personer, varav 255 brittiska soldater och 649 argentinska soldater, sjömän och flygare. Även tre civila dödades av britterna av “misstag”. Konflikten mellan länderna var resultatet av sega förhandlingar om vilket land som skulle ha kontrollen över dessa öar i Atlanten och där Argentina hävdade att de återockuperade sitt egna territorium.

Frihetsmonumentet i Stanley. Till minne av de britter som miste livet i Falklandskriget 1982

Minnesstenen med följande text: “In memory of those who liberated us “- 14 juni 1983. Här finns också namnen på de britter som stupat inskrivna på olika stentavlor. Och här är det gott om vallmoblommor. Den blomma som sedan första världskrigets skyttegravskrig symboliserar blodsutgjutelsen.

Margret Thatcher finns kvar i Stanley

och är placerad bredvid Frihtsmonumentet. I form av en byst. Hon anses av britterna på Falklandsöarna vara en befriare som beslöt att sända hit brittiska krigsskepp efter Argentinas ockupation. Och det var i stort sett denna händelse som orsakade kriget.

En fram och en baksida.  Margret Thatcher och jag.

Nedanför bysten står; “They are few in number but they have the right to liven peace, to choose their own way of life and to determine their own allegiance” . Alltså fritt översatt  – de är till få till antalet (syftar på befolkningen på Falklandsöarna) men de har rätten att leva i fred, att välja sitt egna sätt att leva på och besluta om sin trofasthet.

Även en gata är uppkallad efter Margret Thatcher och hon är fortfarande väldigt populär på Falklandsöarna.

Den här skylten såg jag i ett butiksfönster. Och helt klart har invånarna på Falklandsöarna stora fördelar av att tillhöra Storbritannien.

 

Hur är det att bo i Stanley?

Ja, det var något vi ville veta. Rätt som det var hade vi turen att träffa några bofasta. (Troligen var rugbymatchen slut.  Här har man sin egen  valuta, Falklands pund – FK£  och den är värdemässigt som det engelska pundet. (Detta visste vi) Vad gäller jobb så är det högst varierande och arbetstillfällena är inte så många men turismen ger en hel del. Under sommarmånaderna, december till  mars kommer en del kryssningsfartyg och det innebär olika utflykter där lokalbefolkningen står för transporter och guidning. Så turismen är viktig. I övrigt jobbar man med lite av varje.

Även många fartyg som ska till Antarktis gör stopp i Stanleys hamn för att proviantera och ge sig ut för att se mer av öarna. och förstås titta på pingviner som det finns gott om. Butikerna och turistshopparna ger också viss försörjning. Många invånare i Stanley arrenderar marker på andra öar och utanför stan och har mängder av får. Här är det frågan om tusentals . I princip all mark används till fåren.  En liten flygplats finns och sysselsätter en del och så även fisket. Även hamnen har en hel del anställda.

The Gouvernment house, “stadshuset”.  Här finns polis, ambulans  och den lokala förvaltningen.

Jag undrade

hur skolgången fungerade här i Stanley och ute på öarna. Barnen som bor i eller nära stan har skolgång här från det de är 5 år och upp till 16. Men för barnen ute på öarna är det annorlunda. Då kommer en lärare hem till en familj med barn och bor där i två veckor. Efter två veckor reser läraren vidare till nästa familj och föräldrarna har då ansvaret för hemuppgifterna.  Och efter två veckor kommer en ny lärare och stannar i sin tur i två veckor. Läraren är då inneboende hos familjen. (Vill till att kemin stämmer…)

Från det att barnen ute på öarna fyller nio år flyttar de in till stan och går då på en internatskola och reser ev. hem varje helg. Men resorna ut till öarna kan ta upp till 10 timmar så ibland blir hembesöken färre. Från 16 års ålder är det skolgång, college och internatskola i Storbritannien som gäller. Och den, precis som annan skolgång på Falklandsöarna ,betalas av brittiska staten. Även universitetsstudier i Storbritannien kan bekostas av brittiska staten. Alla falkländare är sedan 1983 fullvärdiga brittiska medborgare och har brittiska rättigheter och skyldigheter.

Vad vi tyckte om Falklandsöarna

Väldigt intressant och extra roligt att besöka en plats dit inte så många tar sig. Inte direkt ett charterresmål och det gillade vi särskilt mycket. Och livet här ute på öarna i Sydatlanten är väldigt brittiskt men ändå så långt från Storbritannien. Många har bott här i generationer och trivs med sitt liv här. Vi tyckte stoppet här var jättebra och fick ut mycket av det.

Och givetvis får en pingvin avsluta besöket här på Falklandsöarna.

Att göra i Stanley och på Falklandsöarna

Bra att i förväg höra av sig och boka ev. turer för kommer man samtidigt med kryssningsfatygen är mycket uppbokat i förväg.

Besöka pingviner på olika platser och enklast är det med en organiserad utflykt. Flera bolag som ordnar dessa finns i hamnen.

Ta en tur till “Kelp Point”, ca 1,5 h resa från Stanley för att besöka sjöelefanter som beroende på säsong finns här.

Olika vandringar bokas också i hamnen och flera företag finns att välja på.

Besöka det historiska Dockyard museet inne i stan som har  en samling av sjöhistoriska föremål.

Ett  besök på någon av de lokala pubarna.

Fisketur och en tur till sjöss för att ev. se albatrosser

Strosa runt och Ta in  miljön i stan som både känns välbekant och annorlunda på samma gång.

 

 

 

Du Kanske Också Gillar

22 Kommentarer

  • Svara FREEDOMtravel 14 mars, 2019 | 14:46

    Oj vad intressant! Vilket exotiskt ställe att bo på! Annorlunda med skolgången till exempel. Tack för detta intressanta inlägg!

    • Svara Ditte 14 mars, 2019 | 18:49

      Falklandsöarna var speciellt ligger ju långt borta men ändå kändes naturen, i alla fall till viss del, som Shetlandsöarna eller Färöarna och i övrigt som en engelsk mindre stad. Och människor väljer att bo kvar här. Jätteroligt att tala med människor och få veta mer om livet här ute.
      Roligt att du tyckte om inlägget.

  • Svara Gertie B Granvik 14 mars, 2019 | 17:09

    Hej Ditte! Hittade dig när jag kikade in på resebloggsidan. Sitter själv just nu och skriver ett inlägg om Pingviner, bla om de vid Volunteer Point på Falklandsöarna. Vi var där i slutet av januari , ett stopp på vägen under vår fem veckors Sydamerikatripp. Tycker att den vita jeepen ser bekant ut…kan ha varit samma, men minns förstås inte regnumret. Intressant att läsa om själva Staley som vi inte hann med, då pingvinutflykten varade i 8,5 timmar. Skall nu gå vidare och läsa dina tidigare inlägg från en del av de platser även vi besökte.

    • Svara Ditte 14 mars, 2019 | 18:47

      Hej Gertie! Vad roligt! Då har vi lite liknande upplevelser. Ska givetvis titta in hos dig och säkert har vi flera gemensamma nämnare här.Vi kom inte med på turen till Voulonteer Point som vi helst önskat för den var tidigt fullbokad.Men pingviner fick vi se och hann även titta på Stanley.

  • Svara Znogge 14 mars, 2019 | 19:31

    Vilket intressant och informativt inlägg om Falklandsöarna. Mina kunskaper om dem var definitivt inte stora men nu känner jag mig riktigt påläst 😀

    Kram och god kväll!

    • Svara Ditte 14 mars, 2019 | 19:35

      Det blev ett långt inlägg men samtidigt kände jag att det fanns en hel del att berätta. Falklandsöarna är ju inte direkt så välkänt. Men det var väldigt roligt att komma hit. Inte direkt något dussinresmål – om man säger så.
      Kul att du nu känner att du vet mer om öarna.
      Kram och trevlig kväll.

  • Svara Paula 14 mars, 2019 | 21:53

    Lite märkligt är det allt, att “moderlandet” är så avlägset och långt borta. Samtidigt är det märkligt att skicka ungdomarna så långt bort på utbildning, men å andra sidan så är ju britterna vana att barnen går på internat. Miljön känns något karg, jag brukar gilla det, antalet får kan säkert tävla med dem på Island. Thatcher var sig inte alls lik på bysten, nästan lättare att känna igen dig, trots att bara luvans baksida var synlig!
    Katterna mina är kastrerade så det är lugna gatan….
    Kram!

    • Svara Ditte 14 mars, 2019 | 23:12

      Visst är det och detta med både brittiska och andra kolonier har jag svårt att förstå. Att det var så långt tillbaka är ju en sak, men att det fortsätter känns udda. Och vad vi förstod så har invånarna här på Falklandsöarna det väldigt bra genom att tillhöra Storbritannien och vill inte alls byta. Miljön är karg men många har bott här i generationer och trivs med sitt liv.
      Thatcher är nog lite förskönad.
      Vad gäller dina katter så kan du ju då andas ut och släppa ut dem i vårsolen.
      Kram!

  • Svara BP 14 mars, 2019 | 22:02

    Tror att jag sagt flera gånger under er resa “det här var nog ditt bästa inlägg”. Å idag säger jag det igen. Inte bara på grund av bilderna, utan tack vara all info som jag inte hade minsta aning om. Det gäller speciellt skolgången. Oerhört intressant läsning, nästan oföreställbart. Å då tänker jag mest på “privatlärarundervisningen” och fortsatta studier i England.
    Det gäller verkligen att gilla att leva ära världens ände. Men Stanley ser ändå ut att vara en i högsta grad levande ort. Inte att jag skulle vilja bosätta mig där, men ändå.
    Jag menar Gibraltar tillhör ju också England, men det ligger åtminstone i Europa och är “nära” England, men Falklandöarna…

    WOW, vilket inlägg! Tack Ditte!

    • Svara Ditte 14 mars, 2019 | 23:19

      Stort tack! Vad glad jag blir. Jag har jobbat med att försöka samla ihop det jag lärt mig men inlägget blev långt.
      Jag har ju sammanfattat mycket för min egen skull men det är också väldigt roligt att dela info som jag fått. Under resan har det på olika sätt blivit många fina möten med personer vi träffat på både på båten och i land och jag är ju nyfiken av mig och vill veta. Och många vill veta om Sverige när de till sist förstår att vi inte är Schweiz.
      Ja, GB betalar ju mycket för allt detta som liksom ingår och invånarna på Falklandsöarna vill inte tillhöra Argentina.Antar att förmånerna skulle minska. De har faktiskt röstat om det ett par gånger.
      Sedan har jag svårt att begripa detta med att ett land i Europa ska ha rätt till andra territorier så långt borta.
      Gibraltar är ju ett exempel men ändå i Europa. Förstår inte det heller .
      Tänker på dig och önskar dig det bästa och att smärtan har avtagit.

  • Svara Anki 15 mars, 2019 | 07:39

    Spännande och intressant läsning … och lärorikt! Kul att få veta mer om denna avlägsna plats! Tack för ännu ett fantastiskt inlägg!
    Kram

    • Svara Ditte 15 mars, 2019 | 08:55

      Tack! Roligt att du tyckte det var läsvärt. Det var givande att träffa några som bodde här på öarna och få veta mer. Även för mig var Falklandsöarna en ganska “dold” plats innan besöket. I och för sig minns jag kriget men inte så mycket mer.
      Kram!

  • Svara Karin Eklund 15 mars, 2019 | 09:05

    En ö som jag gärna skulle besöka för en längre tid, absolut. Jag tror att jag kunde trivas riktigt bra där.
    Det är något alldeles särskilt med öar säger hon som bor på en ö men av ett helt annat slag.
    Tack igen Ditte för ett härligt inlägg!

    • Svara Ditte 15 mars, 2019 | 10:13

      Ögruppen är stor och vidsträckt så visst hade mer tid varit bra för att ta sig runt. Kommunikationerna var inte så bra utan det är egen eller hyrd fyrhjulsdriven jeep som gäller. Och mellan några öar finns färjor som går då och då. Visst är det något särskilt med öar. (Jag bor ju också på en, men av lita annan karaktär förvisso.)
      Tror absolut att du skulle gilla ett besök här både vad gäller djur och den speciella naturen.
      Tack för fina ord!
      Trevlig helg!

  • Svara Ama de casa 15 mars, 2019 | 09:35

    Väldigt intressant med skolgången. Det hade jag inte en tanke på hur det kunde vara med den, tack för infon!

    Vi tyckte också att Falklandsöarna och Stanley var mycket intressant och annorlunda att besöka.
    På vår senaste Medelhavskryssning blåste vi nästan upp på land när skeppet “slet” sig från sin förankring i Kroatien. Allt gick ju bra och när kaptenen senare hade ett infomöte för alla passagerare så var det nån som ropade ut:
    – Berätta när du strandsatte dom där passagerarna på Falklandsöarna!
    Även där hade fartyget slitit sig från förtöjningen men där drev den ut till havs och kunde inte komma tillbaks förrän dagen efter. Ett stort antal människor (vet ej hur många) var kvar på land och behövde inkvartering. Lilla Stanley lyckades fixa till detta, och enligt kaptenen var dom passagerarna gladast som fått bo över på puben 😀

    Tack för ännu ett härligt inlägg!
    Ha en braig dag!

    • Svara Ditte 15 mars, 2019 | 10:09

      Vi träffade några av lokalbefolkningen och passade på att fråga en hel del. Vi fick svar och fick även berätta om Sverige som inte var helt känt för alla. Men när jag nämnde ABBA, Volvo och IKEA så blev det mer välbekant.
      Och visst var det ett annorlunda besök här på Falklandsöarna och utan kryssningen hade vi nog aldrig kommit på tanken att ta oss hit.
      Minns när du skrev om ert fartyg som slet sig i Kroatien, ett äventyr i sig. Intressant att samma kapten hade ett fartyg på rymmen även vid Falklandsöarna. Och att bli inkvarterad här en natt hade ju varit helt ok. Några pubar,B&B och ett hotell fanns ju. Men å andra sidan har ju fartyget många passagerare så fint att inkvartering kunde ordnas.
      Önskar er också en fin fredag.

  • Svara Ami 15 mars, 2019 | 09:57

    Roligt när det är olika stilar på bebyggelsen! Och väldigt annorlunda upplägg att läraren kommer hem och bor hos familjen….och det vill verkligen till att kemin stämmer!
    Stor kram

    • Svara Ditte 15 mars, 2019 | 10:04

      Mest var det trähus och i många olika modeller och de kändes väldigt brittiska. Och att läraren kommer och bor hemma är ju inte helt enkelt men de berättade att det brukade fungera bra. Tur det.
      Stor kram och trevlig fredag. Är med er i tankarna…

  • Svara wiolettan 15 mars, 2019 | 11:30

    Tack så mycket för detta intressanta inlägg om Stanley och Falklandsöarna.
    Vad jag förstår finns det mycket att uppleva och se där och det var trevligt att få följa med dig.
    Jag kommer så väl ihåg Falklandskriget, men jag visste inte att Thatcher blev så populär och uppskattad efter det. Till och med en byst och gata uppkallad efter sig.
    Fina bilder och fint reportage. Tack
    Varm kram till dig.

    • Svara Ditte 15 mars, 2019 | 13:13

      Stort tack! Jag blev fascinerad över besöket här och visste inte heller så mycket om Falklandsöarna innan. Jo, kriget minns jag.Men det var roligt att träffa lokalbefolkningen och få veta mer om hur saker och ting fungerar. Det mesta är väldigt brittiskt men det känns också konstigt så långt bort. Ohc här på öarna är Thatcher omtyckt för det var hon som skickade brittiska trupper hit när Argentina invaderade öarna.
      Stor kram och tankar till dig.

  • Svara Mia 16 mars, 2019 | 10:13

    Intressant och föstås spännande att ha besökt, men känns inte som något ställe jag skulle vilja bo på. Jag har aldrig tänkt på att det är en så liten befolkning på huvudön.

    • Svara Ditte 16 mars, 2019 | 11:03

      Att bo här skulle inte jag heller vilja. Men väldigt intressant att ha varit här och extra roligt att tala med lokalbefolkningen och få veta mer. Men de som valt att bo här verkade trivas bra. En del öar utigenom hade bara någon eller några invånare och en del hade inga alls.

    Kommentera